Kategoriarkiv: Skall-krav

Ej tillåten hänvisning till varumärke avseende möbler

chair-1314253_640

I en upphandling av kontorsmöbler användes referensprodukter som angavs med fabrikat och modell. Hänvisning gjordes till funktion, kvalitet samt estetik och att likvärdiga produkter fick lov att offereras. Det var dock inte visat att det förelåg en sådan undantagssituation att det inte varit möjligt att beskriva aktuella stolar tillräckligt precist och begripligt utan hänvisningar till varumärke. Stolar i allmänhet ansågs vara lätta att beskriva när det gällde funktion, kvalitet och estetik.

Umeå kommun hade infordrat anbud i en öppen upphandling av kontorsmöbler.
Input interiör Nord AB ansökte om överprövning och anförde bland annat följande:
”Bolaget har offererat produkter som är likvärdiga de referensprodukter som angivits. Kommunen har fört in nya krav i samband med utvärderingen. Krav som inte gick att utläsa av vare sig förfrågningsunderlaget eller annan allmänt tillgänglig produktinformation vid tidpunkten för anbudets lämnande. De produktblad som fanns tillgängliga vid anbudslämnandet var inte tydliga vad gällde referensproduktens funktion, kvalitet och estetik. Information om stapelbarhet och upphängningsbarhet saknades. Kommunen anser att stolarna i fråga avviker gällande måtten. Information om mått har inte funnits tillgängligt vid anbudsinlämnandet. Kommunen har bett Kinnarp om den informationen i efterhand. De nya och okända kraven ska lämnas utan avseende. De är inte förenliga med de grundläggande principer om likabehandling och transparens som bär upp LOU”.

Kommunen anförde bland annat följande:
”Kommunen har utvärderat Input:s anbud och gjort bedömningen att anbudet inte uppfyller skall-krav. Det är fallet för position 62 och 63, där referensprodukt besöksstol Solo Kinnarps har använts. I Kinnarps offentliga prislista anges att armstöden är upphängningsbara. Input har offererat en stol med armstöd som inte är upphängningsbara. En annan skillnad är att referensstolens ben ger stolen en gungfunktion så att den inte upplevs som stum. Den informationen går inte att läsa i Kinnarps prislista men är tydlig vid en titt på stolarna. Kommunens bedömning är att Input AB:s stol inte är likvärdig referensprodukten vad gäller funktionen. Likvärdiga produkter får heller inte differera mer än 10 % från referensprodukternas mått. Kommunen fick frågan under anbudstiden om vilka mått som är relevanta. Kommunen svarar då sitthöjd, sittdjup och ryggstödets höjd. Svaret blev tillgängligt för alla anbudsgivare via funktionen ”Frågor och Svar”. Utifrån de svar som anbudsgivarna angav kontrollerade kommunen de angivna måtten med referensproduktens mått. Ryggstödets höjd på Input:s offererade stol hade en högre måttdifferens än 10 % vilket innebär att stolen inte uppfyller ställda krav”.

Förvaltningsrätten i Umeå avslog ansökan om överprövning och anförde bland annat följande: ”I det aktuella förfrågningsunderlaget har kommunen angett att namn på specifika fabrikat och modeller har använts. Det är enligt kommunen en hänvisning till vilken funktion, kvalitet och estetik som efterfrågas, och att likvärdiga produkter alltid får offereras. Formuleringen är bred och den ger kommunen ett brett utrymme att bedöma likvärdigheten. Anbudslämnare som inte offererar referensprodukten får läsa preciseringar i förfrågningsunderlagets prislista men hänvisas också, enligt kommunen till företaget Kinnarps officiella prislista, hemsida och produktblad. Det kan framstå som mycket begärt av konkurrerande anbudsgivare. Samtidigt har det inte framkommit några önskemål om förtydliganden, om annat än måtten på besöksstolen, via funktionen ”Frågor och Svar”, den funktion som är anbudsgivares verktyg för att få den upphandlade myndigheten att förtydliga och förklara förutsättningar som framstår som oklara. Utöver önskemål om förtydligande av måttangivelse har inga andra försök gjorts från Inputs sida för att försäkra sig om att offererad produkt uppfyller kommunens behov, Input har som sökande att visa att informationen om stolarnas egenskaper inte funnits tillgängliga vid anbudets inlämnande”.

Input överklagade förvaltningsrättens dom.

Kammarrätten i Sundsvall ändrade förvaltningsrättens dom och beslutade att upphandlingen skulle göras om.

I domskälen uttalades följande:

”Av ska-kraven i upphandlingen framgår att namn anges på specifika fabrikat och modeller. Även om det också framgår att detta är en hänvisning till funktion, kvalitet och estetik samt att likvärdiga produkter får offereras bedömer kammarrätten att kravet leder till att vissa företag gynnas respektive missgynnas. Hänvisningen får då endast förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålen för upphandlingen tillräckligt preciserat eller begripligt.

Kommunen har i denna del anfört att det är ett vedertaget sätt i en upphandling av möbler att hänvisa till specifika produkter för att ange tekniska specifikationer, att detta varit ett önskemål från branschen samt att en tillräckligt preciserad och begriplig beskrivning inte varit möjlig på annat sätt.

Kammarrätten anser att stolar i allmänhet får anses vara lätta att beskriva när det gäller funktion, kvalitet och estetik. Mot bakgrund av detta anser inte kammarrätten att det som kommunen anfört är tillräckligt för att visa att det förelegat en sådan undantagssituation där det inte varit möjligt att beskriva nu aktuella stolar tillräckligt preciserat och begripligt utan hänvisningar till varumärke.

Med hänsyn till att förfrågningsunderlaget följaktligen stått i strid med 6 kap. 4 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling får bolaget anses ha blivit missgynnat. Kammarrätten finner därmed att det har gjorts sannolikt att bolaget riskerat att lida skada genom kommunens förfarande.

Eftersom felet i förfrågningsunderlaget är hänförligt till upphandlingens konkurrensuppsökande skede ska upphandlingen göras om. Överklagandet ska således bifallas i enlighet härmed.”

Krav på visst intyg var ej kontraktsvillkor

I en upphandling av operatörstjänster för fast och mobil telefoni ansågs underlagets lydelse, att apparater och enheter som var föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna skulle verifieras med intyg för godkänd utrustning, vara ett skall-krav – inte ett kontraktsvillkor.

Uppvisande av ISO-certifiering för verksamheten var inte tillräckligt för att uppfylla kravet. Eftersom myndigheten i förfrågningsunderlaget ställt upp ett obligatoriskt krav som sedan inte upprätthölls skulle upphandlingen göras om.

Kommunförbundet i Skåne genomförde en samordnad upphandling avseende operatörstjänster för fast och mobil telefoni. Enligt tilldelningsbeslutet hade Telia Sverige AB tilldelats kontraktet. Telenor Sverige AB hade placerats på andra plats.

I förfrågningsunderlaget under punkten 3.2.1 framkom följande krav:

”Anbudsgivare skall redovisa någon form av certifikat för kvalitetssäkring i sin verksamhet eller på annat sätt styrka sin kvalitetskontroll.

Dessutom skall apparater och enheter som är föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna verifieras med intyg för godkänd utrustning”.

Telenor ansökte om överprövning och anförde bland annat följande:
”Telia har endast lämnat in intyg som verifierar ISO-certifiering. Telia har därmed endast uppfyllt ett av de två kvalificeringskraven under punkten 3.2.1 i förfrågningsunderlaget. EMC-klassade produkter får endast försäljas på den svenska marknaden under förutsättning att de är CE-märkta, vilket följer av Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elektromagnetisk kompabilitet (ELSÄK-FS 2016:3). Varje CE-märkt produkt måste vidare ha en så kallad EU-försäkran, med vilken tillverkaren intygar att EU:s krav på EMC-klassade produkter är uppfyllda. Det är viktigt att tydligt skilja på intyg som verifierar CE-märkning enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter och ISO-certifikat som i allmänhet styrker viss kvalitetssäkring i verksamheten. Då kravet i upphandlingen avser att apparater och enheter som är föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna ska verifieras med intyg för godkänd utrustning är det uppenbart att en generell ISO-certifiering inte kan styrka kravuppfyllnad hos respektive produkt.”

Kommunförbundet anförde bland annat följande:
”Telenor gör i sin ansökan en stor sak av att Telia inte med anbudet lämnat in intyg för godkänd utrustning enligt EMC-föreskrifterna med anbudet. Förfrågningsunderlaget föreskriver emellertid inte något sådant krav. Telia har med sitt anbud ingett intyg som verifierar ISO-certifiering. Telia har också i sitt anbud bekräftat att man uppfyller kravet i punkten 3.2.1. Kravet på kvalitetssäkring i punkten 3.2.1. är därmed uppfyllt. Anbudsgivarna har inte haft att i anbudet tillhandahålla intyg avseende apparater eller enheter som ska användas vid tjänstens utförande. Anbudsgivarna har med andra ord inte behövt visa att man kvalitetssäkrar sin verksamhet på något annat sätt än genom sitt kvalitetssäkringscertifikat. Alla produkter som försäljs i Sverige måste vara CE-märkta och följaktligen följa EMC-föreskrifterna. En ISO-certifiering förutsätter således att man i sin verksamhet använder sådana produkter som är tillåtna att försälja i Sverige. Genom att anbudsgivarna bilagt certifikat på ISO-certifiering är därmed kravet i punkten 3.2.1 uppfyllt. Den andra delen av kravet på kvalitetssäkring i punkten 3.2.1 utgör således inte ett kvalificeringskrav utan är ett kontraktskrav, dvs. ett krav som gäller vid kontraktets utförande. Något krav på ingivande av intyg avseende samtliga apparater och/eller enheter som skulle kunna komma att användas vid utförandet av uppdraget har inte förelegat i förfrågningsunderlaget. Föremålet för upphandlingen är en tjänst och inte inköp av apparater eller enheter. Kommunförbundet har således inte haft någon anledning att uppställa krav på redovisning i anbudet av sådana intyg som Telenor gör gällande.”

Förvaltningsrätten i Malmö beslutade att upphandlingen inte fick avslutas förrän rättelse hade vidtagits på så sätt att en ny utvärdering skulle genomföras varvid anbudet från Telia inte fick beaktas.

Förvaltningsrätten anförde bland annat följande:
”Mot bakgrund av att kravet i andra stycket i punkten 3.2.1 anges under avsnittet ”Kvalitetssäkring”, att det av punkten 4 i de administrativa föreskrifterna framgår att en anbudsgivare måste uppfylla kvalitetssäkringskraven i anbudsförfrågan samt att Kommunförbundet prövat både första och andra stycket i punkten 3.2.1 i anbudsutvärderingen, finner förvaltningsrätten att såväl första som andra stycket i punkten 3.2.1 är formulerade på ett sådant sätt att de är att betrakta som obligatoriska krav som måste uppfyllas. Av utredningen i målet har inte heller framkommit annat än att kravet är tillräckligt transparent för att varje omsorgsfull anbudsgivare måste kunnat förstå att apparater och enheter som är föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna ska verifieras med intyg för att anbudsgivaren ska få delta i anbudsutvärderingen. Det är ostridigt i målet att anbudsgivare ska redovisa någon form av certifikat för sin kvalitetssäkring eller på annat sätt styrka sin kvalitetskontroll. Förvaltningsrätten anser inte att det kan anses som varken orimligt eller oproportionerligt att anbudsgivare dessutom ska verifiera apparater och enheter som är föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna med intyg. Mot bakgrund av att Telia endast lämnat in intyg beträffande ISO-certifiering och inte verifierat apparater och enheter som är föremål för skyddskrav enligt EMC-föreskrifterna med intyg anser förvaltningsrätten att Kommunförbundet inte skulle ha tagit upp Telias anbud till utvärdering.”

Kommunalförbundet och Telia överklagade.

Kammarrätten i Göteborg beslutade, med ändring av förvaltningsrättens dom, att upphandlingen skulle göras om.

I domskälen uttalades som följer:

” – Vad målet gäller

Frågan i målet är om det på grund av Telenors ansökan om överprövning finns skäl för ingripande i upphandlingen. Kammarrätten ska därför ta ställning till om det finns ett obligatoriskt krav i upphandlingen på att ge in intyg som Telia inte uppfyllt och om det i så fall lett till att Telenor lidit eller kan komma att lida skada.

- Uppfyller Telia kravet?

Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att såväl första som andra styckena i punkten 3.2.1 i förfrågningsunderlaget har formulerats så att de är att anse som obligatoriska krav som måste uppfyllas. När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt kraven ska vara uppfyllda kan konstateras att kraven är angivna under rubriken Kvalificeringskrav och att det i punkten 3.2 första stycket anges att anbudsgivare ska uppfylla samtliga ställda kvalificeringskrav för att kunna delta i utvärderingen. Det framgår således av förfrågningsunderlaget att kraven ska vara uppfyllda senast sista dagen för ingivande av anbud.

Enligt kammarrättens mening måste kravet i andra stycket i punkten 3.2.1 förstås på så sätt att det är intyg med direkt avseende på de apparater och enheter som kommer att användas som ska ges in. Telia har inte gett in några sådana intyg och har inte invänt mot kravet inför anbudsinlämnandet. Kravet har såvitt framkommit inte heller varit föremål för frågor från någon potentiell leverantör under anbudstiden. Det borde mot denna bakgrund och på det sätt kravet formulerats ha stått klart för Telia vilket slags intyg som skulle ges in och vid vilken tidpunkt. Vidare kan konstateras att kravet har haft ett klart samband med den tjänst som upphandlingen avser och det framstår inte heller som oproportionellt.

Mot bakgrund av det anförda finner kammarrätten att Telia inte har uppfyllt kravet i andra stycket i punkten 3.2.1. Kommunförbundet borde därför ha förkastat Telias anbud.

- Har Telenor lidit skada?

När det sedan gäller invändningen att Telenor inte lidit skada eftersom inte heller Telenor uppfyllt kravet, instämmer kammarrätten i förvaltningsrättens bedömning att denna invändning kan prövas i målet.

Telenor har för att uppfylla kravet gett in intyg av det slag som kravet avser, och det får utifrån hur kravet formulerats anses ha skett i tillräcklig omfattning. Telenor – som placerades på andra plats – har således lidit skada genom att Telia felaktigt tilldelats kontraktet.

- Val av ingripande

Den upphandlande myndigheten har i förfrågningsunderlaget ställt upp ett obligatoriskt krav som sedan inte upprätthållits. Härigenom kan upphandlingens konkurrensuppsökande skede anses ha skadats. Upphandlingen ska därför göras om (jfr HFD 2016 ref. 37 II).”

Skiljaktig mening fanns.

Uppgift om fordon kan behöva uppges även vid nyanskaffning

traffic-2906245_640
I en upphandling av persontransporttjänster skulle anbudsgivare i en fordonsförteckning uppge fabrikat, modell, fordonsår m.m. för de fordon som skulle användas vid utförandet. En leverantör angav endast ”nyanförskaffas” för ett antal fordon. Myndigheten ansåg att detta skulle godtas genom tolkning tillsammans med ett avtalsvillkor som angav att det inför trafikstart skulle tillhandahållas en uppstartsplan med information om fordonen.

Det obligatoriska kravet att ange fabrikat och modell konstaterades dock gälla även för fordon som skulle nyanskaffas.

Landstinget Västmanlands Kollektivtrafikförvaltning genomförde en upphandling av samhällsbetalda persontransporttjänster. I tilldelningsbeslut tilldelades inte Sandarna Transporter AB och Taxi Västerås AB kontrakt för vissa avtalsområden.

Bolagen ansökte om överprövning av upphandlingen och anförde att Taxi Kurir i Uppsala AB (senare Cabonline Region Öst AB) samt Taxi Exact AB inte uppfyllde samtliga krav.
Bolagen anförde bland annat följande gällande fordonsbehov:
”Av anbudsgivarens anbud med tillhörande bilagor ska framgå med vilka fordon som anbudsgivaren avser att utföra trafiken. Kravet ska läsas tillsammans med svarsblanketten bilaga 5 ”Fordonsförteckning” som enligt punkt 6.1 i förfrågningsunderlaget ska användas av anbudsgivarna i deras anbud. I fordonsförteckningen ska anbudsgivarna ange uppgifter om fabrikat, modell och fordonsår m.m. för de fordon som avses användas för uppdraget. Taxi Kurir har lämnat in en sådan bilaga för respektive fordonstyp och i kolumnen ”Fabrikat Modell” angett ”nyanförskaffas” för ett stort antal fordon. Utöver fordonsår och antalet platser finns inte någon information att tillgå om dessa fordon. Taxi Kurir har således inte presenterat någon annan information än att det är planerat att fordon av viss fordonstyp ska införskaffas ett visst år. Även om vissa uppgifter, t.ex. registreringsnummer, rimligtvis inte kan presenteras innan inköp av fordon så bör, för uppfyllnad av kravet, åtminstone fabrikat och modell redovisas. Särskilt mot bakgrund av att sådan information efterfrågas i svarsbilaga 5 och att fråga om detta uppkommit under anbudstiden varmed landstinget meddelat att anbudsgivarna ska ange fabrikat och modell och med fördel använda sig av bilaga 5″.

Landstinget anförde bland annat följande
”Fordonskraven är detaljerat beskrivna i förfrågningsunderlaget och bilaga 5 omfattar ett antal parametrar avseende aktuella fordon. Av punkt 3.8.2 framgår tydligt att leverantören en månad efter avtalstecknande ska översända en plan för anskaffning av fordon samt att leverantören senast en månad före avtalsstart ska översända en fordonslista över samtliga fordon leverantören avser använda, minst innehållande fordonens registreringsnummer. Bilaga 5 kan med fördel användas till detta. Mot bakgrund av detta framstår bolagens uppfattning gällande omfattningen av de uppgifter som ska anges i anbudet för nyanskaffade fordon som orimlig. Uppstartsplanen ger samma utrymme för utbyte av befintliga fordon inför trafikstart och avtalet reglerar byte av fordon under avtalstiden. Bilaga 5 kan inte, som bolagen tycks göra gällande, tillämpas utan hänsyn till övriga innehållet i förfrågningsunderlaget”.

Förvaltningsrätten i Uppsala avslog ansökningarna om överprövning och motiveringen innehöll bland annat följande:
”Enligt förvaltningsrättens mening måste fordonsbehovet i förfrågningsunderlaget punkt 2.1.1 läsas tillsammans med uppstartsplanen i punkt 3.2.8. Av handlingarna i målet framgår inte att det är ett ska-krav att i bilagan för fordonsförteckning uppge fabrikat och modell. Det förefaller även naturligt att en leverantör inte nödvändigtvis vet vilket fabrikat eller vilken modell ett fordon som nyanförskaffas kommer att vara av. Tolkningen att inte fabrikat eller modell behöver uppges redan vid anbudslämnandet vinner även stöd av att det i uppstartsplanen framgår att leverantören vid olika tidpunkter efter avtalstecknandet ska redovisa olika information till beställaren. Om fullständig information för samtliga fordon krävdes redan vid anbudslämnandet skulle uppstartsplanen sakna betydelse”.

Bolagen överklagade.

Kammarrätten i Stockholm biföll överklagandena och förordnade om rättelse.
I domskälen uttalades följande:
” – Redovisning av fordonsuppgifter
Av förfrågningsunderlaget framgår att en anbudsgivare i anbudet ska ange med vilka fordon som denne avser att utföra trafiken och att angivna fordon ska uppfylla i förfrågningsunderlaget ställda krav (2.1.1). För att få användas ska fordonen uppfylla krav om bl.a. ålder (3.3.1-2 m.fl.). Vad gäller anbudets innehåll och utformning framgår att bifogade svarsblanketter (bilaga 1-6) ska användas och att anbud som inte utformas i enligt med underlaget kan komma att förkastas (6.1). Bilaga 5 har rubriken Fordonsförteckning och innehåller svarsfält för Fabrikat Modell, Fordonsår, Registreringsnummer, Antal personplatser, Antal bår/rullstolsplatser och Trafiktillstånd i Planet (i dag). Bolagen har i förvaltningsrätten anfört att regionen som svar på en fråga under anbudstiden meddelat att anbudsgivarna ska ange fabrikat och modell och med fördel använda sig av bilaga 5. Detta har inte ifrågasatts av övriga parter.
Förfrågningsunderlaget innehåller ett obligatoriskt krav att anbudsgivaren i anbudet ska ange med vilka fordon som denne avser att utföra trafiken. Enligt kammarrättens mening måste utgångspunkten vid tolkningen av innebörden av detta krav vara hur förfrågningsunderlaget har utformats i de delar som tar sikte på själva anbudet. Enligt den tolkning som en rimligt informerad och normalt omsorgsfull leverantör kan förväntas göra är det ett obligatoriskt krav att i anbudet ange fabrikat och modell även för fordon som avses nyanskaffas. Att det under rubriken Avtalsvillkor framgår att leverantören inför trafikstart ska tillhanda en uppstartsplan (3.2.8) med information om de fordon som kommer att användas, föranleder ingen annan bedömning. Genom att för ett stort antal fordon endast ange ”nyanskaffas” under rubriken Fabrikat Modell i bilaga 5 har Cabonline inte uppfyllt kravet.

- Ingripande enligt LOU
Taxi Exact och Cabonline har inte uppfyllt ovan angivna obligatoriska krav. Kraven har framgått av förfrågningsunderlaget och kan inte anses oproportionerliga. Med hänsyn tagen till likabehandlingsprincipen får ett anbud inte antas om det inte uppfyller de obligatoriska krav som uppställs i förfrågningsunderlaget. Genom att beakta anbuden från Taxi Exact och Cabonline vid utvärderingen har regionen handlat i strid mot LOU och de gemenskapsrättsliga principerna.

Bolagen har anfört att de lidit skada genom att de, felen förutan, skulle ha tilldelats kontrakt för fler avtalsområden och fordon. Detta har inte ifrågasatts av övriga parter. Bolagen får därför anses ha lidit skada och det finns grund för ingripande enligt LOU.

En utgångspunkt vid bedömningen av om en upphandling ska rättas eller göras om är att en mer ingripande åtgärd än vad som är nödvändigt inte bör tillgripas. Med hänsyn till att de fel som har konstateras vid utvärderingen inte har påverkat det konkurrensuppsökande skedet får det anses tillräckligt att upphandlingen rättas. Bolagens talan ska därför bifallas på så sätt att upphandlingen, i de delar som omfattas av överprövningen, inte får avslutas förrän rättelse vidtagits genom en ny utvärdering där Cabonlines och Taxi Exacts anbud där de förekommer inte beaktas.

Vid denna utgång har kammarrätten inte anledning att pröva bolagens övriga invändningar mot upphandlingen.”

Fick inte tillåta byte av ej likvärdiga produkter

I en offentlig upphandling av IT-tillbehör ansåg kommunen att det var svårt att beskriva de tekniska specifikationerna så likvärdiga tillbehör godtogs. Om tillbehör inte ansågs likvärdiga fick leverantören komplettera sitt anbud med andra produkter. Genom att acceptera ändrade anbud efter anbudstidens utgång hade kommunen agerat på ett sätt som inte var förenligt med lagen om offentlig upphandling. Att kommunen utlovat en sådan möjlighet i förfrågningsunderlaget medförde ingen annan bedömning. Att de utbytta produkterna lett till en prisökning och att de utgjort en låg andel av det totala anbudet medförde inte heller någon annan bedömning.

I Kravspecifikationen punkten 3.2.1 sortiment angavs bl.a. följande.
”Anbudsgivaren ska leverera ett brett sortiment av IT-tillbehör. Stadens nuvarande behov av IT-tillbehör finns specificerat i prisfilen.
Priser ska offereras på samtliga IT-tillbehör specificerade i prisfilen i SEK exklusive moms. Om anbudsgivaren inte kan offerera exakt det IT-tillbehör som är specificerat i prisfilen kan ett likvärdigt IT-tillbehör offereras. Staden avgör om offererat IT-tillbehör är likvärdigt eller ej.
Anbudet förkastas om pris saknas på en eller flera positioner. Alla priser ska vara inklusive frakt, emballage samt eventuella miljö- och FTI-avgifter och inkludera samtliga åtaganden enligt detta förfrågningsunderlag. Inga övriga administrationskostnader eller avgifter accepteras.”
I Frågor och Svar hade Staden angett följande angående kravet i 3.2.1. ”I det fall staden anser att offererat tillbehör inte är likvärdigt kommer anbudsgivaren att få komplettera sitt anbud med annat likvärdigt tillbehör. Om anbudsgivaren även efter komplettering inte har offererat likvärdigt tillbehör räknas det som om positionen i prisbilagan inte är uppfylld.”

Supplies Team Sverige AB ansökte om överprövning och anförde bl.a. följande. Staden har dagen efter sista dag för anbudslämning begärt komplettering från Atea Sverige AB avseende fyra produkter som erbjudits, vilka enligt Staden inte är likvärdiga med de av Staden begärda produkterna. Atea Sverige AB har därefter, efter sista anbudsdag, kompletterat sitt anbud genom att erbjuda de produkter som efterfrågas av Staden. Kompletteringen innebär att nya uppgifter tillförts anbudet både avseende produkter och priser.

Staden anförde bl.a. följande. Eftersom det var mycket svårt att beskriva de tekniska specifikationerna för de olika IT- tillbehören tillräckligt precist och begripligt, angavs specifika varumärken och typ av produkter i en prislista med tillägget att även likvärdigt IT- tillbehör kunde anges. Vidare angavs att Staden avgör om offererat tillbehör är likvärdigt. Samtliga anbudsgivare har fått del av Frågor och Svar. Stadens agerande är således helt transparent. Det kan noteras att Atea:s anbud blev dyrare efter att bolaget bytt ut de aktuella produkterna.

Förvaltningsrätten i Malmö avslog ansökan om ingripande enligt LOU och anförde bl.a. följande. Så som kravet slutligen formulerats föreligger bristande kravuppfyllelse först om inte heller den produkt som anbudsgivaren har gett in som ersättning för en underkänd produkt anses likvärdig. Även om anbudet från Atea inte uppfyllt ursprungligen ställda krav på produkterna i upphandlingen har det alltså inte funnits fog för att förkasta anbudet av det skälet. Vid nu angivna förhållanden kan, enligt förvaltningsrättens mening, den komplettering som Atea fått göra av sitt anbud inte anses vara oförenlig med LOU.

Supplies Team överklagade.
Kammarrätten i Göteborg förklarade, med ändring av förvaltningsrättens dom, att den klandrade upphandlingen skulle göras om.
I domskälen uttalades följande.
”Det är en grundläggande princip i offentliga upphandlings förfaranden att det inte är tillåtet att ändra ett anbud efter den dag som har bestämts för ingivande av anbud. En upphandlande myndighet får dock, enligt 9 kap. B § andra stycket LOU, begära att ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Om myndigheten inte bedömer att bestämmelsen i 9 kap. 8 § LOU ger utrymme för en komplettering är det i princip inte möjligt att godta ett anbud som inte uppfyller samtliga obligatoriska krav (HFD 2016 ref 37 II). Att tillåta en anbudsgivare att byta ut produkter i anbudet efter att den upphandlande myndigheten bedömt att dessa inte uppfyllt kraven är inte en sådan komplettering som kan ske utan risk för särbehandling och det strider mot de grundläggande principerna i LOU.
Ateas ursprungliga anbud innehöll vissa produkter som inte var likvärdiga med dem som Helsingborgs kommun hade efterfrågat. Det uppfyllde därmed inte alla obligatoriska krav i förfrågningsunderlaget. Efter att anbudstiden hade löpt ut efterfrågade och accepterade Helsingborgs kommun ett ändrat anbud från Atea där vissa produkter hade bytts ut. Det har således inte varit fråga om att kommunen frånfallit det obligatoriska kravet på att produkterna i anbudet skulle vara likvärdiga med de efterfrågade, jfr HFD 2016 ref. 3 7 IL Förfarandet har istället inneburit att anbudsgivare getts två möjligheter att komma in med ett anbud som uppfyllde samtliga obligatoriska krav i förfrågningsunderlaget. Kammarrätten anser att Helsingborgs kommun, genom att acceptera det ändrade anbudet från Atea, har agerat på ett sätt som inte är tillåtet enligt LOU. Att kommunen, utan laga grund, utlovat en sådan möjlighet i förfrågningsunderlaget leder inte till någon annan slutsats. Vad kommunen anfört om att de utbytta produkterna lett till en prisökning och att de utgjort en låg andel av det totala anbudet leder inte heller till en annan bedömning, Ateas anbud skulle således inte ha antagits.
Det svar som Helsingborgs kommun har gett under anbudstiden avseende förfarandet, där man utlovade en möjlighet till komplettering för det fall att produkter inte ansågs likvärdiga, har kommunicerats med samtliga potentiella anbudsgivare. Kammarrätten anser att kommunens svar har gett dessa fog för att förutsätta att ett förfarande med möjlighet till komplettering skulle komma att tillämpas och att agera därefter. Att svaret också har fått en sådan effekt framgår av att Ateas uppgifter om att bolaget i annat fall skulle ha ställt fler frågor före anbudstidens utgång. Kommunens agerande har därför enligt kammarrätten inte bara varit felaktigt i utvärderingsfasen utan även skadat upphandlingens konkurrensuppsökande skede.
För att det ska finnas grund för ingripande mot upphandlingen krävs även att Supplies Team visar att bolaget har lidit eller kan komma att lida skada av den eller de brister som påtalats (16 kap. 6 § LOU och HFD 2013 ref. 53). Annat har inte framkommit än att Supplies Team skulle ha placerats på första plats i utvärderingen och tilldelats avtalet om inte Helsingborgs kommun hade agerat i strid mot LOU. Det är därmed visat att bolaget kunde komma att lida skada på grund av bristerna i upphandlingen. Det finns således grund för ingripande mot upphandlingen.
Eftersom Helsingborgs kommuns agerande har påverkat det konkurrensuppsökande skedet är det inte tillräckligt med en rättelse. Upphandlingen ska därför göras om”.

Person nämnd i anbudet var ej underleverantör

I en offentlig upphandling av hantverkstjänster med bl.a. fackområdet Kyla och kylanläggning hade en person nämnts i organisationsplanen som Ovk/Injusterare. Att denne nämndes i organisationsplanen ansågs dock inte visa att det var ett åberopande av dennes kapacitet avseende fackområdet Kyla och kylanläggning. Personen var passande för fackområdet Ventilation och leverantören innehade även eget företagscertifikat för kylarbeten och hade således egen kompetens för det aktuella fackområdet.

Skall-krav behövde bara accepteras

I en offentlig upphandling av skadedjursbekämpning kunde en alternativ värmebehandlingsmetod användas om den var beprövad och dokumenterad. I så fall skulle den presenteras och beskrivas i ett separat dokument. Myndigheten ansåg dock att kravet inte uppfylldes av en anbudsgivare då det inte var visat i anbudet att det var en sådan likvärdig metod. Eftersom kravet endast skulle besvaras med frågan “Accepterar ni detta” så var det dock inte möjligt att utesluta leverantören på grund av bristande beskrivning. Kammarrätten i Sundsvall bifaller därför en överprövan av upphandlingen.

Påbörjad certifiering av ISO 9001 var tillräckligt

En leverantör ansågs uppfylla kravet på tillämpning av kvalitetssäkringsfrämjande rutiner baserade på SS-EN ISO 9001 eller likvärdigt. Leverantören hade angett att kravet uppfylldes och inget krav fanns på att anbudsgivaren skulle styrka riktigheten i sitt svar. Av bifogat intyg framgick att bolaget börjat arbeta för en SS-EN ISO 9001-certifiering. Eftersom kravet innebar att leverantören skulle tillämpa kvalitetsfrämjande rutiner baserade på SS-EN ISO 9001 medförde inte den omständigheten att certifieringen ännu inte skett vid anbudets inlämnande att leverantören inte uppfyllde kravet. Kammarrätten bifaller därför leverantörens överprövan.

Skall-krav genom misstag skulle fortsatt gälla

I en offentlig upphandling av kollektiv sjötrafik hade ett krav på drifttillstånd för sjösäkerhetsanordningar blivit kvar efter en tidigare upphandling. Kravet skulle dock uppfyllas. Trots misstag och att det saknade relevans för upphandlingen i fråga hade kravet en tydlig och adekvat koppling till upphandlingsföremålet. Det var ej heller klarlagt att kravet frånfallit i Frågor och Svar. Kravet i sig var inte heller oproportionerligt.

Ej tydligt krav på liknande komplexitet för referensobjekt

En miljökonsult upphandlades som skulle bistå med specialistkompetens för efterbehandlingsområden vid sanering. Det framgick bl.a. att konsulten skulle vara med i projektets alla skeden, från förberedelse till genomförande. Konsulten skulle ha erfarenhet av uppdrag av liknande komplexitet. Det framgick dock inte tillräckligt tydligt att referensuppdragen innefattade ett krav på att uppdraget skulle ha inneburit just förberedelse och genomförande av sanering. Kammarrätten bifaller därför en ansökan om överprövning.

Minus på skattekonto är inte skäl att förkasta anbud

Den enskilde företagaren hade visserligen minussaldo på sitt skattekonto när myndigheterna genomförde sin granskning. Men han hade aldrig någon restförd skatteskuld hos Kronofogden varför hans anbud uppfyllde kraven enligt 10 kap. 2 § punkten 5 LOU. Kammarratten bifaller därmed företagarens ansökan om överprövning.

Felet vid anbudsprövningen påverkade inte upphandlingen

Det var fel av Uddevalla kommun med flera att inte utvärdera ett anbud från en leverantör vid en offentlig upphandling av skrivare. Leverantörer hade som enda bolag angett ett pris för installation vilket mot bakgrund av hur förfrågningsunderlaget var utformat inte var ett fel som skulle utesluta anbudet från utvärderingen. Leverantören hade ändå ingen framgång med sin ansökan om överprövning då leverantören inte lidit någon skada av felet, eftersom det var den enda leverantör som angett en sådan kostnad var dess anbud för högt för att vinna upphandlingen.