Ansågs lida skada trots att ej ha påpekat brist

I en offentlig upphandling hade priset för en förlängningssladd beräknats utifrån en längd som saknade förankring i verkliga förhållanden. Utvärderingsmodellen ledde därför inte till ett rättvisande resultat. Vidare konstaterades att leverantören inte kunde klandras för att bristen inte hade påpekats under anbudsfasen. Detta då bristen varken påverkade leverantörens möjligheter att delta i upphandlingen eller hur denne utformade sitt anbud. Förvaltningsrätten bifaller därför en överprövan och förordnar att upphandlingen ska göras om.

Stockholms Stads Parkering AB genomförde en ramavtalsupphandling avseende komplettering av ett befintligt kameraövervakningssystem. Av de administrativa föreskrifterna i upphandlingen framgick att de tre ekonomiskt mest fördelaktiga anbuden skulle att antas med hänsyn taget till pris. Anbudsgivarnas pris hade utvärderats utifrån en sammanslagning av de priser som anbudsgivare hade lämnat på en rad olika poster i en prisbilaga. För respektive post hade angetts en specifik mängdangivelse som skulle multipliceras med anbudsgivarens enhetspris för att erhålla en totalsumma.

Secits Holding AB ansökte om överprövning och anförde bl.a. att utvärderingen inte hade blivit rättvisande eftersom posten förlängningskabel hade utvärderats utifrån en mängd om en meter. Enligt Secits saknade mängdangivelsen helt koppling till verkliga förhållanden då det i regel gick åt 40-60 m kabel per installerad kamera. Följden blev att det anbud som i realiteten var överlägset dyrast antogs. Om modellen hade utformats med utgångspunkt i verkliga förhållanden hade Secits antagits som leverantör. Secits anbud hade inte haft ett annat innehåll om utvärderingsmodellen hade varit korrekt utformad.

Stockholm Parkering anförde bl.a. att de inte hade fått några frågor från anbudslämnarna under anbudstiden. Secits kunde därmed i vilket fall inte anses ha gjort det som kan krävas för att undvika skada.

Förvaltningsrätten i Stockholm biföll ansökan och förordnade att upphandlingen skulle göras om.

En upphandlande myndighet hade stor frihet att välja utvärderingsmodell och vilken relativ vikt valda tilldelningskriterier skulle tillmätas, så längre kriterierna syftade till att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. En fiktiv mängdförteckning vid anbudsutvärderingen skulle baseras på en realistisk uppskattning av myndighetens framtida behov. Förvaltningsrätten fann inte skäl att ifrågasätta vad Secits oemotsagt hade anfört om att det normalt sett gick åt betydligt mer kabel än en meter för varje kamera som skulle installeras. Secits påstående om att utvärderingsmodellen inte hade lett till ett rättvisande resultat framstod därför inte som grundlös. Stockholm Parkering hade inte heller påstått att utvärderingsmodellen byggde på en rimlig uppskattning av hur bolagets framtida behov såg ut. Secits fick därmed anses ha gjort sannolikt att den tillämpade utvärderingsmodellen inte hade varit ägnad att leda till ett rättvisande resultat. Den konstaterade bristen kunde dessutom ha fått till följd att bolagets möjligheter att tilldelas kontrakt i upphandlingen hade försämrats. Normalt sett fick anses åligga en leverantör att påpeka sådana brister som påverkade en leverantörs möjlighet att delta i en upphandling eller hur leverantören utformade sitt anbud. Enligt förvaltningsrättens mening kunde det dock inte anses rimligt att kräva att en leverantör skulle uppmärksamma och påtala sådana brister som inte hade påverkat leverantörens möjligheter att delta i upphandlingen eller hur denne utformade sitt anbud. Då bristen var hänförlig till det konkurrensuppsökande skedet av upphandlingen skulle upphandlingen göras om.

Domstol:
Förvaltningsrätten i Stockholm mål nr 4840-22.