Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt

SFS nr
1904:48 s.1
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1904-09-30
Ändring införd
t.o.m. SFS 2010:26

1 § Äro två eller flera samfällt ägare av fastighet eller lös sak,
eller
tillhör aktie, obligation eller skuldebrev två eller flera samfällt,
tillkomme envar av dem viss lott i godset. Lotterna vare för lika
räknad, där ej annat förhållande kan visas.

2 § För förfogande över det samfällda godset i dess helhet eller för
vidtagande av åtgärd i godsets förvaltning erfordras samtliga delägares
samtycke; dock må åtgärd, som för godsets bevarande tarvas och ej tål
uppskov, utan hinder därav att någon delägare i följd av sjukdom,
frånvaro eller annan orsak är ut stånd att i åtgärden deltaga, av övriga
vidtagas.

3 § Kunna delägarna ej enas rörande godsets förvaltning eller nyttjande,
äge på ansökan av delägare rätten förordna, att godset under viss tid
skall omhänderhavas av god man, som av rätten utses. Till god man må ock
delägare förordnas.

4 § Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset
till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge
makt därtill, dock ej för längre tid än förordnandet avser. Där fråga är
om fast egenom, äge han bortlega egendomen till den fardag, som infaller
näst efter det sagda tid gått till ända, eller, om viss minsta tid för
upplåtelsen är bestämd enligt lag, för sådan tid.

Behållen avkastning av godset varde av gode mannen för varje år mellan
ägarna fördelad. Lag (1970:1005).

5 § Varda före utgången av den tid, gode mannens förordnande avser,
delägarne ense att återtaga förvaltningen av godset, och göra de därom
anmälan hos rätten, eller varder hos rätten upplyst, att godset blivit
för gemensam räkning försålt eller att någon delägare löst de andra ut
eller att gemenskapen annorledes upphört, varde gode mannen av rätten
entledigad.

6 § Envar delägare i samfällt gods, varom i 1 § sägs, äge, där ej
annorledes är mellan honom och övriga delägare avtalat, hos rätten söka,
att godset för gemensam räkning utbjudes till försäljning å offentlig
auktion; dock må förordnande om utbjudande ej meddelas, där annan
delägare visar synnerliga skäl för anstånd.

7 § Är samfälld fastighet sådan, att tillämpning av förskrifterna om
klyvning kan ifrågakomma, och har delägare i fastigheten gjort ansökan
om fastighetens försäljning; vill annan delägare att gemenskapen skall
upplösas genom klyvning, give det tillkänna, innan ansökningen varder av
första domstol avgjord. Upplyses, att klyvning blivit i laga ordning
sökt, låte rätten frågan om försäljning vila, till dess sig visat,
huruvida på den ansökan klyvning kommer till stånd; är ej ansökan om
klyvning gjord, give rätten nödig tid därtill. Kommer någon i högre rätt
och visar, att klyvning blivit sökt, må fastigheten ändock gå till
försäljning, evad klyvningen kommer till stånd eller icke. (Lag
(1971:1051).

8 § Förordnar rätten, att gods skall utbjudas till försäljning å
offentlig auktion, nämne rätten en god man att ombesörja auktionen och
fördela köpeskillingen samt, där fråga är om fastighet, utfärda
köpebrev.

9 § I samband med ett förordnande om offentlig auktion skall rätten
också, om det yrkas av någon delägare, bestämma ett pris under vilket
godset inte får försäljas. Är det fråga om försäljning av en fastighet,
i vilken en omyndig har del eller som till någon del omfattas av ett
förvaltarskap enligt föräldrabalken, skall ett sådant pris bestämmas,
även om det inte yrkas av någon.

I övrigt skall försäljningsvillkoren bestämmas av gode mannen. Lag
(1988:1263).

10 § Auktion, varom i denna lag är fråga, skall, efter det laga kraft
åkommit rättens beslut om auktion, hållas så snart ske kan; dock att,
där någon delägare är i konkurstillstånd försatt, gode mannen ej äger
makt att godset försälja, så länge sagd delägares lott tillhör
konkursboet.

11 § Den gode mannen ska på lämpligt sätt kungöra
försäljningsvillkoren samt tid och plats för auktionen. Avser
auktionen en jordbruksfastighet, ska den gode mannen vid
auktionen upplysa om reglerna i jordförvärvslagen (1979:230).
Lag (2010:26).

12 § Om samtliga delägare är närvarande vid auktionen och de är överens
om att anta eller förkasta ett anbud som lämnas på auktionen, gäller
deras beslut. Är det fråga om en fastighet, för vilken rätten utan
yrkande enligt 9 § skall bestämma ett visst lägsta pris, får försäljning
dock inte ske om inte den omyndiges andel eller den andel som omfattas
av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken blir betald enligt det
bestämda priset.

Är delägarna ej ense, gäller högsta anbudet såsom antaget, om det ej
understiger det pris som har bestämts enligt 9 §. Är lott i samfälld
fastighet särskilt intecknad och uppgår den på sådan lott belöpande
andelen i den bjudna köpeskillingen icke till beloppet av den gäld, för
vilken lotten på grund av inteckning häftar, får anbudet inte antas, om
inte ägare av övriga lotter medger det. Vad som nu har sagts gäller dock
inte, om försäljningen avser att från två eller flera hemmanslotter
avsöndra mark, som varit anslagen till ständigt ryttare-, soldat- eller
båtsmanstorp. Lag (1988:1263).

13 § Hava, efter det förordnande om auktion meddelats, delägare träffat
överenskommelse om auktionens inställande, give de gode mannen det till
känna; och vare, där det skett, förordnandet förfallet.

Lag samma vare, där auktion ej leder till godsets försäljning.

14 § Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om
ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för
kostnader, skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

15 § Kostnad, som enligt denna lag gjorts för förvaltning av samfällt
gods eller för auktion, skola samtlige delägare vidkännas, envar i
förhållande till sin lott.

16 § Ej må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.
Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda och
gitter han visa skälig orsak; varde av rätten entledigad. På ansökan av
delägare äge ock rätten entledig god man, när skäl därtill äro.

17 § Beslut om förordnande eller entledigande av god man, som i 3 §
sägs, gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet.

Är god man förordnad att ombesörja auktion, varom i denna lag är fråga,
och har rättens beslut om auktionen vunnit laga kraft, träde gode mannen
till sin befattning utan hinder därav, att klagan föres över det beslut,
varigenom han förordnats. Föres klagan över beslut, varigenom rätten
entledigat god man, som sist är nämnd, gånge beslutet icke dess mindre i
verkställighet.

18 § Laga domstol i fråga, som avses i 3 eller 6 §, vare, evad frågan
rörer löst eller fast gods, allmän underrätt i den ort, där godset
finnes. Domstol, hos vilken gjorts ansökan, som föranlett god mans
tillsättande, tillkomme ock att upptaga fråga om gode mannens
entledigande och om förordnande av annan i hans ställe.

19 § Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan
samfällighet, som avses i lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen
(1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om
allmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej heller vare i något fall
lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av
viltvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av
fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till
allenast en fastighet hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare i
oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om
partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda
bestämmelser. I fråga om förvaltningen av fast egendom som är taxerad
som lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller
särskilda bestämmelser i stället för 2 6 §§.

Bestämmelserna i 13 kap. 10 § eller 14 kap. 11 § föräldrabalken
skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av
samfälld fast egendom, som till någon del ägs av omyndig eller
omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken.
Lag (2000:596).

20 § Vad i denna lag är stadgat om samäganderätt till fastighet skall i
tillämpliga delar gälla i fråga om tomträtt, som innehaves av två eller
flera. Lag (1953:420).