Lag (1912:277) om avlösning av vissa frälseräntor

SFS nr
1912:277
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L1
Utfärdad
1912-11-08
Författningen har upphävts genom
SFS 2000:225
Upphävd
2000-07-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1968:282

1 § Frälseränta, som ej, efter vad särskilt är stadgat, må inlösas för
statsverkets räkning, må, i enlighet med vad nedan sägs, avlösas mot
ersättning i penningar, om räntans ägare eller ägaren av den
fastighet, av vilken räntan utgår, det begär.

2 § Av ersättningen varde en fjärdedel av statsmedel gulden och tre
fjärdedelar av statsmedel förskjutna.

Såsom avbetalning och ränta å vad sålunda förskjutits skall
fastighetens ägare årligen erlägga ett för varje år lika belopp, så
bestämt, att det förskjutna beloppet jämte fyra procent årlig ränta å
vad vid varje tid därav återstår oguldet är fyrtio år från förskottets
utgivande till fullo betalt till statsverket.

3 § Ansökning om avlösning av frälseränta skall göras hos Konungens
befallningshavande i det län, där fastigheten är belägen; och bifoge
sökanden

1) bevis, att han äger räntan eller fastigheten, samt uppgift å ägaren
i förra fallet av fastigheten och i senare fallet av räntan,

2) för sökanden tillgängliga upplysningar om räntans tillkomst och de
i räntan ingående förmåner samt

3) gravationsbevis angående räntan.

4 § Då ansökning om avlösning av frälseränta inkommit, skall Konungens
befallningshavande från kammarkollegiet inhämta de upplysningar, som
äro för kollegiet tillgängliga och äga betydelse för prövning av
ansökningen, samt, där avlösningen påkallats av
kammaradvokatfiskalsämbetet, införskaffa uppgift på räntans och
fastighetens ägare ävensom gravationsbevis angående räntan. Lag
(1968:282).

5 § Finner Konungens befallningshavande frälseräntan vara av
beskaffenhet att kunna avlösas, give ägare av fastigheten eller
räntan, den där icke är sökande, tillfälle att yttra sig över
ansökningen. Har sådan egendom blivit av en till annan överlåten, må
ansökningen, innan nye ägaren sökt lagfart, med laga verkan delgivas
förre ägaren.

Vistas part, som i första stycket sägs, å okänd ort, eller är han
utrikes å sådan ort, att hans hörande skulle föranleda synnerlig
svårighet eller tidsutdräkt, och finnes ej någon, som äger för honom i
ärendet föra talan, förordne, på anmälan av Konungens
befallningshavande, domstolen i den ort, där fastigheten är belägen,
god man att i fråga om avlösningen företräda den frånvarande.

6 § Besväras räntan av sökt eller beviljad inteckning eller kan räntan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, skall
underrättelse om ansökningen genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas till kända innehavare av sådana fordringar
och, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna
tidningarna och tidning inom orten.

7 § Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta
föreligger, och har mellan parterna träffats överenskommelse, vilka
förmåner skola anses i räntan ingå, eller har eljest av part därom
meddelad uppgift, som delgivits motparten, av denne lämnats obestridd,
då varde, därest ej Konungens befallningshavande finner räntans
innehåll vara oskäligt högt upptaget och ej heller fordringsägare, som
i 6 § avses, bestritt överenskommelsen eller den meddelade uppgiften,
räntan bestämd i enlighet därmed. Vinnes ej, enligt vad nu är sagt,
enighet om räntans innehåll, skola, om icke någon av parterna det
bestritt, de ränteförmåner, som utgå för år, beräknas efter medeltalet
av de belopp i penningar eller persedlar, med vilka räntan utgått
under de tio åren närmast före det denna lag trätt i kraft.

Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta
föreligger, eller kan eljest räntan ej bestämmas efter vad i första
stycket sägs, hänvise Konungens befallningshavande sökanden att efter
stämning å motparten och kronan samt kända fordringsägare, som i 6 §
avses, vid domstol föra talan till styrkande av räntans tillvaro eller
de i räntan ingående förmåner.

8 § Anställes talan vid domstol, hålle Konungens befallningshavande
den av kammarkollegiet lämnade utredning och övriga handlingar i
ärendet domstolen till handa.

9 § Ersättningen för ränteförmån, som utgöres med visst belopp för år,
skall uppgå till tjugufem gånger nämnda belopp. Utgår årlig förmån i
annat än penningar, och är ej särskild grund för beräkning av dess
värde i penningar med laga verkan bestämd, varde värdet för år
beräknat efter medeltalet av den årliga markegången för de sist
förflutna tio åren med tillägg av forsellönsersättning, där sådan
skall utgå. Kan sådan beräkning ej göras efter länets markegångstaxa,
bestämme Konungens befallningshavande efter vad skäligt prövas
förmånens värde för år.

Innefattar frälseräntan förmån, som ej utgår med visst belopp för år,
bestämme Konungens befallningshavande ersättningen för sådan förmån
enligt vad skäligt prövas.

Skall enligt vad ovan är sagt förmåns värde för år eller ersättningen
för förmån bestämmas efter vad skäligt prövas, äge Konungens
befallningshavande inhämta yttrande av sakkunniga, om sådant finnes
erforderligt.

10 § har upphävts genom lag (1968:282).

11 § Möter ej enligt vad i 10 § sägs hinder mot bifall till
ansökningen, skall Konungens befallningshavande genom utslag
fastställa ersättningen och föreskriva, från och med vilket kalenderår
frälseräntan skall upphöra att utgå; skolande, där ej förhållandena
till annat föranleda, tiden för räntans upphörande bestämmas till
ingången av kalenderåret närmast efter det utslaget vunnit laga kraft.
Konungens befallningshavande give ock i utslaget tillkänna, vad
fastighetsägaren har att iakttaga i fråga om erläggande av ränta och
avbetalning å det belopp statsverket förskjuter.

12 § Besvär över Konungens befallningshavandes beslut i fråga, som
ovan sägs, må anföras hos kammarkollegiet före klockan tolv å
sextionde dagen från det beslutet gavs; och må över kammarkollegiets
beslut besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å sextionde dagen
från det kollegiets beslut gavs.

Konungens befallningshavandes utslag angående avlösning av frälseränta
varde genom befallningshavandes försorg ofördröjligen delgivet
advokatfiskalen i kammarkollegiet, vilken äger att mot utslaget föra
talan för bevarande av kronans rätt.

Underrättelse om att Konungens befallningshavande eller
kammarkollegiet meddelat utslag angående avlösning av frälseränta och
om tiden då det skett skall genom myndighetens försorg ofördröjligen
införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten samt med posten
sändas till parterna samt kända innehavare av fordringar, som i 6 §
avses.

13 § Angående förskott, som ovan är sagt, skall anteckning, på sätt om
lån från odlingslånefonden är stadgat, göras i den jordebok, där
fastigheten senast blivit införd; och åtnjute därefter statsverket för
de årliga avbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i den fastighet,
från vilken frälseräntan utgått, som för avgäld av fast egendom, varom
i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

14 § Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, låte
Konungens befallningshavande införa meddelande om utslaget i
länskungörelserna. Lag (1968:282).

15 § Konungens befallningshavande utbetale vid början av det
kalenderår, från och med vilket frälseräntan enligt laga kraftägande
utslag upphör att utgå, ersättningen till frälseräntans ägare, dock
att, om räntan besväras av sökt eller beviljad inteckning eller kan
jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling, vad om
fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom är
stadgat skall äga motsvarande tillämpning. Kallelse till sammanträde
för ersättningens fördelning skall genom Konungens befallningshavandes
försorg med posten sändas till kända innehavare av fordringar, för
vilka räntan svarar, samt, om innehavare av dylik fordran är okänd,
införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten, minst fjorton
dagar före sammanträdet.

Innehades frälseräntan såsom fideikommiss, hålle Konungens
befallningshavande den ägaren tillkommande ersättning inne, till dess
Konungen förordnat, huru med medlen skall förfaras.

Uppstår tvist om rätten till ersättningen, eller möter eljest hinder
för utbetalande av denna, låte Konungens befallningshavande, om så
begäres, insätta medlen i bankinrättning för att innestå mot ränta;
och komme räntan den till godo, som finnes vara berättigad till
ersättningen.

16 § Fastighetens ägare vare berättigad att när som helst, sex månader
efter uppsägning, inbetala hela det å förskottet återstående beloppet
jämte därå upplupen ränta.

17 § Ersättning till sakkunniga, som i 9 § omförmälas, samt kostnaden
för kungörelser, delgivningar och dylika åtgärder, som enligt denna
lag ske genom myndighets försorg, skola gäldas av allmänna medel.

18 § har upphävts genom lag (1968:282).

19 § Vad i denna lag stadgas äge ej tillämpning i avseende å
frälseränta, som, då avlösning begäres, är med fastigheten förenad i
samme ägares hand.

Begäres avlösning av frälseränta, som varit med fastigheten förenad
men blivit åter därifrån skild, och har föreningen inträtt eller
fortfarit efter den 31 mars 1911, skall ej någon del av ersättningen
gäldas av statsmedel, men varde ersättningen i sin helhet förskjuten
av dylika medel och äge i övrigt stadgandena i denna lag motsvarande
tillämpning.

I fråga om de från hospitalen till kronan indragna räntor äge vad i
denna lag stadgas ej tillämpning.

20 § Avlösning av frälseränta från fastighet, som förut tillhört
Danviks hospital eller Lunds domkyrka, inverkar icke på den rätt till
viss avgift vid fastighetens försäljning, som på grund av
bestämmelserna i kungl. breven den 21 juli 1813 och den 27 augusti
1817 må tillkomma hospitalet eller domkyrkan.

Övergångsbestämmelser

1968:282

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968, då anteckning som gjorts i
vederbörlig fastighetsbok enligt äldre lag förfaller.