Lag (1928:280) angående införande av lagen om arv

SFS nr
1928:280
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1928-06-08

1 § Den nu antagna lagen om arv skall jämte vad här nedan stadgas
lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1929.

Har arvlåtaren avlidit, innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag
fortfarande äga tillämpning.

2 § Genom nya lagen upphävas:

1 — 7 kap., 12 kap. 9 och 10 §§, 14 och 15 kap. samt 17 kap. 7 §
ärvdabalken;

lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt;

12 § i lagen den 14 juni 1917 om barn utom äktenskap;

14, 15, 16 och 17 §§ i lagen den 14 juni 1917 om adoption;

§§ 1, 2 och 4 i förordningen den 21 december 1857 angående vad i
testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring
eller förklaring av vad sålunda upphävda lagrum innehålla eller
tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande
mot nya lagens bestämmelser.

3 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till
lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i
stället tillämpas.

4 § Finnes ej arvinge jämlikt bestämmelserna i 1 — 4 kap. av nya
lagen, skall vad äldre lag innehåller om arvsrätt för kusiner och
deras avkomlingar lända till efterrättelse, därest arvlåtaren vid
tiden för ikraftträdandet fyllt femtio år samt från nämnda tid intill
sin död oavbrutet varit i omyndighet försatt och på grund av rubbad
själsverksamhet oförmögen att göra testamente.

5 § Bestämmelserna i 2 kap. nya lagen skola ej äga tillämpning å den,
som har äkta makes rätt, ehuru fullkomnat äktenskap ej kommit till
stånd.

I fall, då äldre giftermålsbalken gällt i fråga om makars
förmögenhetsförhållanden, skall vad i 2 kap. 5 § nya lagen stadgas om
egendom, som under äktenskapet tillhört make, äga motsvarande
tillämpning i avseende å egendom, som tillhört make enskilt, så ock i
avseende å samfälld egendom, som i boet införts av make eller under
äktenskapet tillfallit make i arv, testamente eller gåva.

6 § Har äldre giftermålsbalken gällt i fråga om makars
förmögenhetsförhållanden, skall vad i 6 kap. 1 § andra stycket nya
lagen stadgas om avräkning för förskott å arv, som givits av
giftorättsgods, äga motsvarande tillämpning i avseende å förskott å
arv, som givits av samfälld egendom.

7 § Vad i 8 kap. 5 § nya lagen föreskrives om skyldighet för
bröstarvinge, som mottagit egendom i förskott eller eljest såsom gåva,
att utgiva underhållsbidrag, skall ej äga tillämpning i fråga om
egendom, som givits innan nya lagen trätt i kraft, ändå att arvfallet
inträffat först därefter. Beträffande skyldighet för den, som före nya
lagens ikraftträdande i gåva mottagit fast egendom, att utgiva
underhållsbidrag, skall äldre lag fortfarande lända till
efterrättelse.