Lag (1928:281) om allmänna arvsfonden;

SFS nr
1928:281
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1928-06-08
Författningen har upphävts genom
SFS 1994:243
Upphävd
1994-07-01

1 § Den egendom, som i arv tillfaller allmänna arvsfonden, så ock
egendom, som må tillfalla fonden genom gåva eller testamente, skall utan
sammanblandning med andra medel förvaltas av kammarkollegiet såsom en
särskild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt
omsorg om handikappade.

Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en
tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från
och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning.

Ur fonden betalas kammarkollegiets kostnader för fondens förvaltning och
fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt denna lag med belopp
som regeringen bestämmer. */k/ Lag (1984:383) */-k/.

2 § Understöd ur fonden utdelas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Ej må understöd lämnas för åtgärd, vars bekostande åligger stat eller
kommun.

Tillgängliga medel mål, såvitt omständigheterna därtill föranleda,
läggas till fonden. Lag (1978:239).

3 § Fondens rätt till egendom, som i 1 § sägs, skall bevakas av
kammarkollegiet; och äge kollegiet tala och svara i mål, som röra
fonden. Lag (1972:640).

4 § Testamente till annan än fonden må å dess vägnar godkännas av
kammarkollegiet, om anledning till klander ej föreligger. Testamente,
som kan antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja,
må godkännas även om anledning till klander föreligger. Lag (1989:309).

5 § Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till
annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra
särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens
yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens
släkting eller annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan
anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig
betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda
förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt.

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut
ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger
800 000 kronor.

Vill någon att arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås,
skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde
senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast
underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd
utredning, till kollegiet insända handlingarna i ärendet jämte eget
utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, insända handlingarna
till regeringen, om icke kollegiet äger besluta i ärendet. Lag
(1984:383).

6 § Är villkor fästat vid testamente eller gåva till fonden, ankomme å
regeringen att besluta, huvuvida testamentet eller gåvan skall mottagas.
Lag (1978:239).

7 § Finnes, då dödsfall inträffar, ej annan arvinge än fonden eller är
fonden universell testamentstagare, skall det hos rätten anmälas av den,
som har boet i sin vård, och nämne rätten, när sådan anmälan sker eller
förhållanden eljest varder kunnigt, god man att vid boutredningen
företräda fonden. God man skall ej förordnas, om fonden uteslutits från
arv genom testamente och anledning till klander mot testamentet ej kan
antagas föreligga. Ej heller skall god man förordnas, om boet utvisar
brist och god man icke behövs för att taga vård om boets tillgångar.

Prövas god man ej vara lämplig för uppdraget, varde han av rätten
entledigad.

Det åligger kammarkollegiet att övervaka, att gode mannen behörigen
fullgör sina skyldigheter. Lag (1972:640).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar om
försäljning av fast egendom eller tomträtt som har tillfallit fonden.
Annan lös egendom än tomträtt skall gode mannen försälja på offentlig
auktion, om inte kammarkollegiet medger annat. Fordringar får försäljas
endast i den mån de inte kan drivas in.

För att driva in en fordran som har tillfallit fonden får gode mannen
väcka och utföra talan utan bemyndigande av kammarkollegiet.

Om särskilda föreskrifter har lämnats genom ett testamente, skall de
tillämpas. Lag (1991:367).

9 § Om god man skall i tillämpliga delar gälla vad om syssloman är
stadgat. Lag (1933:318).

10 § Har egendom, vilken ej utgöres av penningar, såsom legat eller gåva
tillfallit fonden, skall lämplig person förordnas att omhändertaga och
försälja egendomen, och skall vad i 7-9 §§ är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Lag (1933:318).

11 § Har egendom i dödsbo, vilken förvaltas av god man enligt 11 kap. 3
§ föräldrabalken, efter preskription av rätt att ta arv eller testamente
eller annars tillfallit fonden, är denne skyldig att fullgöra vad som
enligt 8 § första stycket åligger en god man som där avses. Lag
(1988:1256).

12 § Fonden tillkommande medel skola överlämnas till kammarkollegiet.
Redovisning som efter utredning av dödsbo eller eljest skall avgivas för
förvaltning av egendom vilken tillkommer fonden, mottages och granskas
av kollegiet. Lag (1972:640).

13 § Kammarkollegiets beslut i frågor om avstående av egendom som har
tillfallit fonden får överklagas till regeringen. I övrigt får
kammarkollegiets beslut enligt denna lag inte överklagas. Lag
(1987:1071).

14 § Vad som sägs om egendom som har tillfallit fonden genom arv gäller
också egendom som har tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen
(1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Lag
(1987:1071).

Övergångsbestämmelser

1987:1071

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. I fråga om överklagande av
beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre
bestämmelser.

1989:309

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har tiden för bevakning av ett
testamente löpt ut före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

1991:367

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

2. I fråga om försäljningar som har påbörjats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.