Lag (1935:44) om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m.m.

SFS nr
1935:44
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1935-03-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2008:807

Arv och testamente. Oskiftat bo

1 § Hade dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare vid sin död
hemvist här i riket, skall i fråga om rätt till arv efter honom svensk
lag gälla. Där den döde icke vid dödsfallet sedan minst fem år här
hade hemvist, skall dock lagen i hans hemland vinna tillämpning,
såframt det yrkas av någon arvinge eller testamentstagare, vars rätt
därav beror. Skulle enligt hemlandets lag arvet tillfalla staten, må
ej sådant yrkande väckas.

2 § Bestämmelserna i 1 § om rätt till arv skola tillämpas också i
fråga om rätt för efterlevande make att sitta i oskiftat bo, när
bröstarvinge ej finnes, och på sådant rätt till bidrag till uppehälle
och utbildning ur kvarlåtenskap som tillkommer arvinge eller
efterlevande make. Detsamma gäller rätt för efterlevande make att ur
boet uttaga egendom intill visst penningvärde. Lag (1973:1195).

3 § Yrkande om tillämpning av hemlandets lag skall väckas inom sex
månader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av
sagda tid, sist vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett, må ej i något
fall den som deltagit i skiftet väcka sådant yrkande.

4 § Var den döde medborgare i fördragsslutande stat, vars lag
tillägger eftelevande make rätt att, då bröstarvinge finnes, sitta i
oskiftat bo, skall vad sagda lag därom innehåller tillämpas, där den
döde ej sedan fem år hade hemvist här i riket. På rätten i den ort,
där den döde hade hemvist, ankommer att, efter ansökan av den
efterlevande, fatta beslut om hans övertagande av boet, att pröva
fråga som eljest enligt den främmande lagen tillkommer särskilt
arvsdomstol (skifterett) eller annan myndighet, ävensom att där
jämväl den efterlevande har hemvist här i riket, där ordna god man för
tillsyn å boet efter vad därom är särskilt stadgat.

5 § Har genom beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat
efterlevande make förklarats berättigad att sitta i oskiftat bo, och
yppas sedermera här i riket fråga huruvida bodelning skall äga rum
under makens livstid eller eljest om makens rätt i boet, varde, där
maken är medborgare i fördragsslutande stat, frågan bedömd enligt
lagen i den stat, där beslutet meddelades.

6 § har upphävts genom lag (1973:1195).

7 § Den som enligt 1–4 §§ påkallar tillämpning av hemlandets lag
skall, där det erfordras, visa att förutsättningarna för sådan
tillämpning äro för handen, så ock styrka innehållet av nämnda lag.

8 § Vid bodelning som avses i denna lag gäller, om inte något
annat följer av 2 §, det som sägs i 2 a-4 och 6 §§ förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap. Lag (2007:523).

9 § I fråga om formen för testamente och återkallelse av testamente
efter den som vid sin död var medborgare i fördragsslutande stat och
hade hemvist i sådan stat ha bestämmelserna i lagen (1937:81) om
internationella rättförhållanden rörande dödsbo motsvarande
tillämpning. Lag (1973:1195).

10 § Fråga om behörigheten att upprätta testamentet eller att
återkalla detta skall bedömas enligt lagen i fördragsslutande stat,
där testator hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs. Hade han ej
då sedan minst fem år hemvist i den staten, vare testamentet gällande
jämväl om han enligt hemlandets lag ägde vidtaga åtgärden.

11 § Fråga om testamentets eller återkallelsens ogiltighet på grund av
testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång
eller annan otillbörlig påverkan skall bedömas enligt lagen i den av
staterna, där han hade hemvist vid den tid då åtgärden vidtogs.

12 § Hade medborgare i främmande fördragsslutande stat vid sin död
hemvist här i riket, skall svensk lag vinna tillämpning i fråga om
bevakning och klander av testamente efter honom.

13 § Fråga om bindande verkan av arvsavvtal med arvlåtare, som vid sin
död hade hemvist här i riket, eller av gåva, som han för dödsfalls
skull givit, varde, där arvlåtaren vid sin död var medborgare i
fördragsslutande stat, bedömd enligt lagen i den av staterna, där han
hade hemvist då rättshandlingen företogs.

Detsamma gäller fråga huruvida egendom som arvinge bekommit av
arvlåtaren under dennes livtid skall anses såsom förskott å arvet.

14 § Där i fördragsslutande stat särskilda regler gälla angående viss
arvinges rätt till fast egendom med tillbehör eller om arvlåtares
befogenhet att genom testamente förordna om sådan egendom till förmån
för viss arvinge, skola nämnda regler lända till efterrättelse
beträffande egendom i den staten.

I fråga om rätt att genom testamente träffa fideikommissariskt
förfogande angående fast egendom eller eljest till förmån för ofödda
förordna om sådan egendom gälle ock lagen i fördragsslutande stat, där
egendomen är belägen. Å rätt att sålunda förordna om lös egendom har
denna lag ej avseende.

15 § Efterlämnar medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist
här i riket, adoptivbarn, skall, där beslutet om adoption meddelats i
sådant stat och innefattar förbehåll om rätt för adoptanten att
förfoga över sin kvarlåtenskap, det förbehåll här i riket gälla.

16 § Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller
om arvlösgörelse varde, där arvlåtaren vid sin död hade hemvist här i
riket, bedömd enligt svensk lag, ändå att han var medborgare i annan
fördragsslutande stat.

17 § Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente
efter medborgare i främmande fördragsslutande stat, som vid sin död
hade hemvist här i riket, skall svensk lag lända till efterrättelse.

Den dödes gäld

18 § Fråga om arvinges eller testamentstagares ansvarighet för gäld
efter medborgare i fördragsslutande stat, som hade hemvist här i
riket, eller för fullgörande av legat eller ändamålsbestämmelse enligt
den dödes testamente varde bedömd efter svensk lag. Samma lag vare
angående ansvarighet för fullgörandet av underhållsplikt, som ålåg den
döde emot barn utom äktenskapet eller dess moder.

19 § Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter dansk, finsk,
isländsk eller norsk medborgare, som vid sin död hade hemvist här i
riket, skall förfaras i enlighet med svensk lag.

Har efterlevande make berättigats att sitta i oskiftat bo skall ock,
såframt han är medborgare i fördragsslutande stat och vid sin död ägde
hemvist här i riket, vid bodelning och arvskifte efter makarna
förfaras enligt svensk lag. Detsamma gäller i fråga om bodelning, när
denna skall äga rum under makens livstid och maken då har hemvist här
i riket.

20 § Boutredning, bodelning och arvskifte, som avses i 19 §, skall
omfatta all till boet hörande egendom, evad den finnes inom eller utom
riket. Lag (1937:83).

21 § I fråga om efterlevande makes rätt att vid bodelning, varom i
denna lag är fråga, uttaga viss egendom varde svensk lag tillämpad.
Vad lagen i främmande fördragsslutande stat innehåller om rätt för
efterlevande make att i visst fall innehålla vad som vid bodelning
tillskiftas arvinge skall ej äga tillämpning vid bodelning här i
riket.

22 § Tvist om arv eller testamente efter dansk, finsk, isländsk eller
norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, eller om hans
efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat eller om
fordran mot dödsboet skall upptagas av svensk domstol. Har genom
beslut av myndighet i främmande fördragsslutande stat efterlevande
make, som är medborgare i fördragsslutande stat, förklarats berättigad
att sitta i oskiftat bo, och hade maken vid sin död hemvist här i
riket, ankomme på svensk domstol att upptaga tvist om bodelning eller
arvskifte efter makarna. Uppstår under makens livstid tvist om
bodelning eller eljest om makens rätt i boet, och har maken då hemvist
här i riket, varde ock tvisten upptagen av svensk domstol. Äro
parterna ense om tvistens upptagande i annan fördragsslutande stat,
lände det till efterrättelse, dock ej där boet är föremål för
behandlig av testamentsexekutor eller av domstol förordnad
boutredningsman eller skiftesman, eller tvisten avser klander av
bodelning eller arvskifte i sådant bo eller av testamente.

Övergångsbestämmelser

2007:523

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om makarnas äktenskap
har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före
ikraftträdandet.