Förordning (1938:216) om livräntetillägg av statsmedel åt vissa livräntetagare enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete

SFS nr
1938:216
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1938-06-03
Författningen har upphävts genom
SFS 2011:1077
Upphävd
2012-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS1962:306

1 § Den som enligt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada
till följd av olycksfall i arbete äger rätt till livränta skall, såframt
livränta ej grundas på försäkring enligt 24 § i lagen, erhålla tillägg
därå i enlighet med vad nedan sägs.

Tillägget skall bestämmas så, att detsamma jämte livräntan motsvarar vad
som vid tillämpning av förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående
omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av
olycksfall i arbete m.m. samt förordningen den 6 juni 1962 (nr 304) om
förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada
m.m. skolat utgå i livränta, därest olycksfallet inträffat år 1918 och
den skadades årliga arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor; dock skall,
såvitt angår livränta till änka för tid efter den månad varunder hon
fyllt 67 år, tillägget utgå med 170 procent av livräntans belopp.

Livräntetilläggen bestridas av statsmedel samt bestämmas och utgivas av
riksförsäkringsverket. Förordning (1962:306).

2 § Rätt till livräntetillägg kan icke överlåtas och må förty ej för
gäld tagas i mät.

3 § De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning
innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas
av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet
eller riksförsäkringsverket. Förordning (1962:306).

4 § Över beslut av riksförsäkringsverket rörande livräntetillägg eller
tillämpning av någon med stöd av denna förordning given bestämmelse må
klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit
till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden erhållit
kännedom om beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må klagan föras hos försäkringsdomstolen
genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet inom
tre veckor från det klaganden erhållit kännedom om beslutet; dock skall
besvärstiden för menighet vara fem veckor. Den omständigheten, att
besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör
ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit
till domstolen före besvärstidens utgång.

Försäkringsrådets beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd
klagan, såframt ej rådet annorlunda förordnar. Förordning (1962:306).

5 § Denna förordning äger ej tillämpning i fråga om livräntor, som utgå
till i statens tjänst skadade arbetare eller deras efterlevande, utan
gäller härutinnan vad särskilt är stadgat.

Övergångsbestämmelser

1955:471

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.

1962:306

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke
tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.