Förordning (1941:417) angående införande av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt

SFS nr
1941:417
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1941-06-06
Författningen har upphävts genom
SFS 2005:157
Upphävd
2005-05-01

1 § Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte
vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1
januari 1942.

2 § Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan
angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och
skatt för gåva tillika med de särskilda stadganden, som innefatta
ändring av vad den sålunda upphävda förordningen innehåller eller
tillägg därtill; så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild
författning stridande mot nya förordningens bestämmelser.

3 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till
föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall
denna i stället tillämpas.

4 § Äldre bestämmelser om arvsskatt skola fortfarande äga tillämpning,
då arvlåtare (testator) eller i fall, som avses i 8 § nya
förordningen, föregående innehavare av där omförmäld rätt avlidit före
den 1 januari 1942.

I fråga om gåvoskatt skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas då
enligt dessa skattskyldighet inträtt före nämnda dag.

5 § Har jämlikt 13 § äldre förordningen skatt för äganderätt,
nyttjanderätt eller annan förmån icke beräknats vid beskattning av
behållningen i testators eller föregående innehavares dödbo, skall i
avseende å sådant förvärv nya förordningen äga tillämpning, där enligt
densamma inträde av skattskyldighet för förvärvet är att hänföra till
tid efter förordningens ikraftträdande.

6 § 1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ nya
förordningen skall iakttagas, att skatt ej må, med stöd av de i 19 § 1
mom. andra stycket, 2 mom. eller 4 mom. andra stycket stadgade
grunderna, beräknas efter sammanläggning med arvs- eller
testamentslott eller gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den
1 januari 1942, med mindre fråga är om gåva, som skett efter den 31
mars 1941.

2 mom. Vad i 26 § äldre förordningen stadgas beträffande gåva, som
förbundits med där angivet förbehåll till förmån för givaren eller
hans make, avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling, skall
fortfarande gälla i fråga om gåva, för vilken skattskyldighet inträtt
före den 1 januari 1942.

7 § Där jämlikt 55 § nya förordningen Konungen eller
beskattningsmyndighet äger i visst fall medgiva anstånd med erläggande
av skatt utöver vad 47 § äldre förordningen därom innehåller, skall
förstnämnda stadgande äga tillämpning även om anstånd före nya
förordningens ikraftträdande redan beviljats eller eljest fråga om
anstånd skulle jämlikt 4 § här ovan vara att bedöma enligt äldre
bestämmelser.

Ränta å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes vid nya
förordningens ikraftträdande, skall efter framställning av den
betalningsskyldige beräknas efter vad i 55 § 2 mom. samma förordning
sägs, dock ej i den mån räntan belöper å tid före den 1 januari 1942
eller förfallit till betalning innan sådan framställning göres.

8 § Vad i 48 § nya förordningen stadgas skall äga tillämpning jämväl
beträffande deklaration, som avgivits enligt bestämmelserna i äldre
förordningen och icke före den 1 januari 1942 blivit föremål för
granskning i hovrätt.