Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

SFS nr
1951:649
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1951-09-28
Ändring införd
t.o.m. SFS 2015:59

1 § Brister vägtrafikant, den som för spårvagn eller den som någon
annanstans än på väg för motordrivet fordon i väsentlig mån i den
omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas
av omständigheterna, döms för vårdslöshet i trafik till dagsböter.

Om någon vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn gör sig
skyldig till grov oaktsamhet eller visar uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom, döms för grov vårdslöshet i
trafik till fängelse i högst två år. Lag (1994:1416).

2 § Hindrar eller stör vägtrafikant eller den som för spårvagn onödigtvis
i väsentlig mån trafiken på väg, dömes, där ej gärningen är belagd med
straff enligt 1 §, till böter. Lag (1975:611).

3 § För någon uppsåtligen körkortspliktigt fordon utan att
vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig
körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort som
blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigt eller
är det eljest att anse som grovt, må dömas till fängelse i
högst sex månader.

För någon körkortspliktigt fordon med uppsåtligt eller
oaktsamt åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga
om rätten att föra sådant fordon, dömes till böter.

Om någon uppsåtligen eller av oaktsamhet såsom förare av
körkortspliktigt fordon anställer och brukar den som inte
äger rätt att föra fordonet, eller i annat fall tillåter
någon annan att föra sådant fordon utan att denne är
berättigad därtill, dömes likaledes till böter.

Första–tredje styckena äger motsvarande tillämpning på förare
av traktor, moped klass II, snöskoter, terränghjuling,
motorredskap eller spårvagn och på den som anställer eller
brukar sådan förare eller eljest tillåter någon att föra
sådant fordon. Lag (2009:122).

4 § Den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter
att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till
minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i
utandningsluften döms för rattfylleri till böter eller fängelse
i högst sex månader.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för
ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha intagit
narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) i så
stor mängd att det under eller efter färden finns något
narkotiskt ämne kvar i blodet. Detta gäller dock inte om
narkotikan intagits i enlighet med läkares eller annan behörig
receptutfärdares ordination.

För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för
ett motordrivet fordon eller en spårvagn och då är så påverkad
av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han eller hon
inte kan framföra fordonet på ett betryggande sätt. Detsamma
gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.

Första och andra styckena gäller inte förare av motordrivet
fordon, som är avsett att föras av gående.

Första, andra och tredje styckena gäller inte om förandet av
fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed
jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (1999:217).

4 a § Är ett brott som avses i 4 § första, andra eller tredje
stycket att anse som grovt, skall föraren dömas för grovt
rattfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas om

1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till
minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i
utandningsluften,

2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller
något annat medel, eller

3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för
trafiksäkerheten. Lag (1999:217).

5 § Om en vägtrafikant, som med eller utan skuld haft del i uppkomsten av
en trafikolycka, genom att avlägsna sig från olycksplatsen undandrar sig
att i mån av förmåga medverka till de åtgärder, vartill olyckan skäligen
bör föranleda, eller om han undandrar sig att uppge namn och hemvist
eller att lämna upplysningar om händelsen, döms till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till omständigheterna att anse som grovt, döms till
fängelse i högst ett år.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även den som för
spårvagn och den som annorstädes än på väg för motordrivet fordon. Lag
(1986:1248).

6 § Har upphävts genom lag (1988:944).

7 § Ett fordon som har använts vid brott enligt denna lag får
förklaras förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt
sådan brottslighet och förverkande inte är uppenbart
oskäligt. Detsamma gäller annan egendom som har använts som
hjälpmedel vid brott enligt denna lag.

Om någon har gjort sig skyldig till olovlig körning,
rattfylleri eller grovt rattfylleri ska det vid bedömningen
av om förverkande behövs för att förebygga fortsatt
brottslighet särskilt beaktas om gärningsmannen tidigare har
gjort sig skyldig till sådan brottslighet.

Första stycket gäller även i fråga om egendom som varit
avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna
lag, om brottet har fullbordats.

Bestämmelser om tillfälligt omhändertagande av egendom i
syfte att förhindra rattfylleribrott finns i 24 a–24 d §§
polislagen (1984:387) och i 9–11 §§ lagen (2008:322) om
Tullverkets och Kustbevakningens befogenheter att ingripa mot
rattfylleribrott. Lag (2015:59).

8 § Undersökningsledaren eller åklagaren får omedelbart
besluta att ett fordon som har tagits i beslag för att det
skäligen kan antas bli förverkat enligt 7 § får säljas eller
förstöras, om fordonets värde understiger en femtedel av det
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken som gällde vid beslaget. Ett sådant
beslut får dock verkställas tidigast tre veckor efter det att
en underrättelse om beslutet har sänts till den som beslaget
har gjorts hos.

Ett beslut enligt första stycket får inte överklagas. Om
rättens prövning av beslaget har begärts enligt 27 kap. 6 §
rättegångsbalken, får dock fordonet inte säljas eller
förstöras innan beslaget har prövats av tingsrätten.

Intäkter vid försäljning tillfaller staten.
Lag (2015:59).

9 § Om ett fordon som sålts eller förstörts enligt 8 § inte
förverkas, har ägaren rätt till ersättning. För egendom som
har sålts lämnas ersättning med det belopp som influtit vid
försäljningen. Om fordonet har förstörts, lämnas ersättning
med skäligt belopp.

Beslut om ersättning fattas av Polismyndigheten efter ansökan
av fordonets ägare. Lag (2015:59).

10 § Den som är missnöjd med ett beslut om ersättning enligt
9 § andra stycket får inom en månad från det att han eller
hon fick del av beslutet begära rättens prövning av det.
Ansökan görs till den tingsrätt som kunnat pröva beslaget.
Vid domstolens handläggning tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden.

Ersättningen betalas ut av Polismyndigheten sedan beslutet
vunnit laga kraft. Lag (2015:59).

Övergångsbestämmelser

1951:649

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952, vilken dag lagen den 7 juni
1934 (nr 247) om straff för vissa brott vid förande av motorfordon skall
upphöra att gälla. Där i lag eller särskild författning förekommer
hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen,
skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

1999:880

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De äldre
bestämmelserna om moped klass I skall dock tillämpas till och
med den 31 mars 2000.

2015:59

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.

2. Om det senaste brottet har begåtts före ikraftträdandet
gäller 7 § i den äldre lydelsen.