Lag (1957:132) om särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m.m.

SFS nr
1957:132
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1957-04-26
Författningen har upphävts genom
SFS 1988:97
Upphävd
1989-01-01

1 § Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna i 2 — 16 §§ äga
tillämpning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen
förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket sägs skall, vid äventyr att det
eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess
prövning av frågan huruvida förordnandet skall bestå. Varder
förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av
riksdagen gillat, skall detsamma vara förfallet.

Under tid, då bestämmelserna i 2 — 16 §§ äga tillämpning, gälla
icke i lag eller författning meddelade stadganden i den mån de strida
mot samma bestämmelser eller vad med stöd av dem blivit föreskrivet.

2 § Konungen äger bestämma,

1) att domstol skall sammanträda å andra tider och ställen än som
för vanliga fall är föreskrivet;

2) att åligganden, som i fråga om rättskipningen eller rättsvården
tillkomma viss underrätt eller lagfaren domare eller viss hovrätt,
skola, helt eller delvis, övertagas av annan likställd domstol eller
domare.

Om högsta domstolens och hovrätternas tjänstgöring på avdelningar
äger Konungen förordna efter omständigheterna.

3 § Konungen äger bestämma, att lagfaren domare i eller
befattningshavare vid underrätt, hovrätt eller högsta domstolen skall
tjänstgöra i annan befattning vid någon av nämnda myndigheter, domare
dock endast i domarbefattning. Vad nu sagts gäller icke justitieråd.

Vad i lag finnes stadgat om att den som redan innehaft uppdrag som
nämndeman eller uppnått viss ålder må avsäga sig uppdraget eller att
nämndeman ej må hava uppnått viss ålder, skall ej äga tillämpning.

Förordnande som tekniskt sakkunnig ledamot för patentmål, sakkunnig
vid sjöförklaring eller sjöförhör eller särskild ledamot för mål om
klander av dispasch skall, om tiden för förordnandet utgår,
fortfarande gälla intill dess annat beslut meddelas. Lag (1972:149).

4 § Till tjänstgöring såsom nämndeman må i sådant fall som avses i 4
kap. 10 § rättegångsbalken kallas jämväl nämndeman eller till
nämndeman valbar person utom domkretsen.

Vid förfall för ledamot eller sakkunnig som avses i 3 § tredje
stycket må, om så kräves, annan lämplig person med erforderlig
sakkunskap tillkallas. Lag (1971:1063).

5 § Möter på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket
hinder eller särskild svårighet att vid laga domstol handlägga mål
eller ärende, äger rätten förordna, att det skall överflyttas till
annan likställd domstol som med hänsyn till utredningen och övriga
omständigheter finnes lämplig.

Är i tvistemål part på grund av förhållanden som nyss nämnts
förhindrad att inställa sig personligen vid rätten, må saken, om den
finnes kunna nöjaktigt utredas, handläggas och avgöras utan hinder av
vad eljest gäller om sådan inställelse. Lag (1964:210.

6 § Kan part på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket
antagas vara ur stånd att i mål eller ärende bevaka sin rätt och
finnes det med hänsyn till målets eller ärendets beskaffenhet vara av
synnerlig vikt för honom eller motpart eller eljest ur allmän synpunkt
angeläget att handläggningen främjas, skall rätten eller domaren
förordna ombud för honom. Till ombud bör förordnas advokat, om sådan
finnes att tillgå. Ombud skall entledigas så snart parten finnes kunna
själv eller genom ett av honom utsett ombud bevaka sin rätt.

Bestämmelserna i 12 kap. rättegångsbalken om rättegångsombud, vars
behörighet avser visst mål utan begränsning med avseende å domstol
eller rättegångstillfälle, skola i tillämpliga delar gälla i fråga om
ombud som i första stycket sägs, dock att ombudet icke äger mottaga
delgivning av stämning i brottmål.

Vad i 8 kap. 5 § rättegångsbalken är stadgat skall äga motsvarande
tillämpning beträffande uppdrag såsom ombud enligt denna paragraf.

7 § Ombud som avses i 6 § äger att av allmänna medel åtnjuta arvode så
ock ersättning för kostnad och tidsspillan efter vad som prövas
skäligt. Vid målets eller ärendets avgörande skall part eller annan
förpliktas att till statsverket återgälda dess utgifter, såframt han
enligt vad om rättegångskostnad är stadgat skola svara därför. Om den
part för vilken ombudet förordnats åtnjuter fri rättegång, skall
beträffande ersättning till ombudet och skyldighet att ersätta
statsverket kostnaden härför gälla vad i lagen om fri rättegång är
stadgat om ersättning till rättegångsbiträde; dock att, då
ersättningsskyldighet gentemot statsverket ålägges annan än parten, 13
§ nämnda lag ej äger tillämpning. Är fråga om ombud för tilltalad,
skall i nämnda hänseenden så anses som hade ombudet förordnats till
offentlig försvarare.

Ej må ombudet av part förbehålla sig ersättning för uppdraget; har
sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

8 § Till offentlig försvarare eller rättegångsbiträde enligt lagen om
fri rättegång må, om någon som äger föreskriven behörighet att
fullgöra sådant uppdrag icke finnes att tillgå, förordnas annan
lämplig person.

9 § Konungen äger beträffande riket i dess helhet eller viss del därav
förordna om förlängning av tidsfrist, som enligt lag eller författning
skall iakttagas för ingivande av inlaga eller vidtagande av annan
åtgärd för bevakande eller fullföljd av talan hos domstol eller domare
annorledes än genom särskilt rättsmedel. Kungörelse om krigstillstånd
skall anses innefatta dylikt förordnande för en tid av två veckor från
kungörelsens utfärdande, om ej Konungen bestämmer annorlunda. Lag
(1986:660).

10 § Är någon skyldig att för bevakande av sin enskilda rätt inom viss
i lag eller författning föreskriven tid väcka talan eller påkalla
prövning i annan ordning eller inför domstol eller domare vidtaga
annan åtgärd och finnes han på grund av förhållanden som avses i 1 §
första stycket hava varit ur stånd att inom den föreskrivna tiden
vidtaga åtgärden, skall vad i 58 kap. rättegångsbalken är stadgat
angående återställande av försutten tid tillämpas även om åtgärden
icke är av beskaffenhet som i 11 § nämnda kapitel sägs. Vad nu sagts
äger motsvarande tillämpning beträffande ansökan om resning och besvär
över domvilla.

I fråga om återställande av försutten tid enligt första stycket i
denna paragraf eller 58 kap. rättegångsbalken skall vad i 12 § nämnda
kapitel är föreskrivet om att ansökan skall göras sist inom ett år
från den dag då tiden utgick ej äga tillämpning, om sökanden på grund
av förhållanden som avses i 1 § första stycket denna lag finnes hava
varit ur stånd att inom sagda tid göra sådan ansökan.

Ansökan om återställande av försutten tid skall göras inom tre
veckor sedan förfallet upphörde eller inom den längre tid varom
Konungen förordnat.

11 § Under förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken må den som
finnes kunna utan avsevärd olägenhet inställa sig kallas till förhör
vid äventyr att han hämtas utan hinder av att avståndet är större än i
7 § sagda kapitel sägs.

12 § Förordnande enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken om kvarhållande
av försändelse må, där det kan befaras att inhämtande av rättens
beslut skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är
av väsentlig betydelse för utredningen, meddelas av
undersökningsledaren eller åklagaren. I sådant fall skall anmälan som
avses i tredje stycket av samma paragraf göras hos den som meddelat
förordnandet; denne har jämväl den prövningsskyldighet som där
omförmäles.

13 § Finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen rörande brott,
för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, att
expedieringen av samtal till och från telefonapparat, som innehaves av
den som skäligen misstänkes för brottet eller eljest kan antagas komma
att begagnas av honom, inställes eller fördröjes eller att
telefonapparaten avstänges för samtal eller att uppgift från
telefonanstalt lämnas å samtal, som expedierats eller beställts till
och från nämnda telefonapparat, äger rätten, på yrkande av
undersökningsledaren eller åklagaren, meddela tillstånd till sådan
åtgärd.

Giltighetstiden för tillstånd till avhörande av telefonsamtal eller
till åtgärd som avses i första stycket må bestämmas till högst en
månad från den dag då tillståndet delgavs telefonanstaltens
föreståndare.

Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till avhörande
av telefonsamtal eller till åtgärd som avses i första stycket skulle
medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig
betydelse för utredningen, må förordnande om åtgärden meddelas av
undersökningsledaren eller åklagaren. Lag (1964:210).

14 § Har undersökningsledare eller åklagare meddelat förordnande
jämlikt 12 eller 13 §, skall skriftlig anmälan därom, med angivande av
skälen, ofördröjligen göras hos rätten, som har att skyndsamt upptaga
ärendet till prövning. Finner rätten att förordnandet icke bör äga
bestånd, skall rätten upphäva förordnandet.

15 § Delgivning med den som fullgör tjänstgöring vid krigsmakten skall
ske genom militär myndighets försorg. Intyg av sådan myndighet skall
gälla såsom fullt bevis att delgivning blivit så verkställd som
intyget innehåller. Avser delgivning stämning eller kallelse att
eljest infinna sig vid domstol, skall intyget tillika innehålla
uppgift, huruvida den kallade på grund av sin tjänstgöring är hindrad
att inställa sig. Har delgivning verkställts annorledes än genom
militär myndighet, vare den gällande; dock må delgivning ej ske på
sätt i 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428) sägs. Lag
(1970:449).

16 § Befogenhet, som enligt 2 § första stycket 1) och 3 § första
stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av annan
myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och
riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas
eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara
åtgärder, äger hovrätt i vad angår dess domkrets även utan sådant
uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen.

17 § När krigstillstånd upphör eller förordnande enligt 1 § första
stycket upphäves, skall iakttagas, att den som på grund av 3 § andra
eller tredje stycket eller 4 § deltagit i handläggning av mål eller
ärende alltjämt skall vara behörig i det målet eller ärendet samt att
förordnande av ombud enligt 6 § skall gälla till dess ombudet enligt
vad där sägs blivit entledigat. Förordnanden enligt 9 § första stycket
skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärd, för vars vidtagande tid
börjat löpa före förordnandets upphörande. Har för vidtagande av
åtgärd varom i 10 § sägs förelegat förfall som där avses, skall med
avseende å återställande av försutten tid för åtgärden lagrummet
alltjämt tillämpas.

18 § Konungen meddelar de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpningen av denna lag.