Kungörelse (1959:591) om gränstullsamarbete med Norge

SFS nr
1959:591
Departement/myndighet
Finansdepartementet S7
Utfärdad
1959-12-18
Författningen har upphävts genom
SFS 2002:1054
Upphävd
2003-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2000:1307

1 § Bestämmelserna i 2–13 §§ lagen om gränstullsamarbete med annan
stat skola äga tillämpning för gränstullsamarbete med Norge. Från
sådant samarbete är undantagen verksamhet enligt
gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober 1944 (nr 728).

2 § Längs riksgränsen mot Norge, räknat från Treriksröset till
riksgränsens brytningspunkt omkring en nautisk mil norr om Kattholmen
och två och en halv nautiska mil väster om Saltbacken, skall finnas en
femton kilometer bred kontrollzon för gränstullsamarbetet i fråga om
landtrafik samt sådan sjötrafik, som äger rum mellan ort inom
kontrollzonen och ort inom motsvarande kontrollzon på norskt
territorium.

För gränstullsamarbetet i fråga om järnvägstrafik skola, förutom den i
första stycket nämnda zonen, följande järnvägssträckor jämte
tillhörande stationsområden utgöra kontrollzoner, räknat från gränsen
mot förstnämnda zon, nämligen järnvägslinjerna Ed–Göteborg,
Charlottenberg–Karlstad, Storlien–Östersund samt Riksgränsen–Kiruna.

För gränstullsamarbetet i fråga om landsvägstrafik skola, förutom den i
första stycket nämnda zonen, följande landsvägssträckor utgöra
kontrollzoner, räknat från gränsen mot förstnämnda zon, nämligen
landsvägarna Strimasund–Tärnaby, Joesjö–Tärnaby och
Merkenes–Arjeplog. Kungörelse (1974:677).

3 § Det åligger svensk tullpersonal att enligt de närmare
bestämmelser, varom överenskommelse träffas mellan Tullverket
och Toll- og avgiftsdirektoratet i Norge, utöva tulltjänst för
norsk räkning. Härför erforderliga instruktioner, reglementen
och bestämmelser skall delges tullpersonalen genom Tullverket
samt finnas tillgängliga för allmänheten vid alla de
tullplatser på svenskt område, som omfattas av
gränstullsamarbetet. Förordning (1999:467).

4 § Tullverket får i samråd med Toll- og avgiftsdirektoratet
fördela de lokala tullregionernas och tullmyndigheternas
uppgifter i fråga om gränstullsamarbetet.

I sådant hänseende må beslutas

att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på norskt
territorium;

att svensk tullregion eller svensk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för norsk räkning inom kontrollzon på svenskt eller
norskt territorium;

att norsk tullmyndighet eller norsk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för norsk räkning inom kontrollzon på svenskt
territorium; samt

att norsk tullmyndighet eller norsk tullpersonal skall utöva
tulltjänst för svensk räkning inom kontrollzon på svenskt eller
norskt territorium. Förordning (1999:467).

5 § Uppgifter om de svenska bestämmelser, som skola tillämpas i
anledning av gränstullsamarbetet, samt om de instruktioner och
reglementen, som skola iakttagas vid utövning av tulltjänst för svensk
räkning, skola av Tullverket i förväg meddelas Tollog
avgiftsdirektoratet. Förordning (1999:467).

6 § Det ankommer på Tullverket att efter förslag av norska
tolldirektoratet godkänna de norska tulltjänstemän, vilka utsetts att
utöva sådan tulltjänst för svensk räkning som omfattas av
gränstullsamarbetet, samt att övervaka, att norsk tullpersonal under
utövning av dylik tulltjänst behörigen iakttager därför gällande
instruktioner, reglementen och bestämmelser.

Uppgift å de svenska tulltjänstemän, som utsetts att utöva tulltjänst
för norsk räkning, skall av generaltullstyrelsen i förväg meddelas
Tollog avgiftsdirektoratet. Tjänstemännen skola, därest detta påkallas,
avgiva sådan försäkran beträffande utövningen av tulltjänst, som enligt
norska bestämmelser skall avgivas av norsk tullpersonal.
Förordning (1999:467).

7 § Finnes viss norsk tjänsteman ej vara lämplig att utöva tulltjänst
för svensk räkning, skall Tullverket hos Tollog
avgiftsdirektoratet hemställa om sådan ändring i tjänstemannens
tjänstgöring, att utövning av dylik tjänst ej innefattas däri. Om
vederbörlig norsk myndighet förklarar viss svensk tjänsteman ej vara
lämplig att utöva tulltjänst för norsk räkning, skall
Tullverket pröva frågan om motsvarande ändring i hans
tjänstgöring. Förordning (1999:467).

8 § Om svensk tulltjänsteman under utövning av tulltjänst för norsk
räkning åstadkommer skada, för vilken kronan enligt 9 § lagen om
gränstullsamarbete med annan stat är ersättningsskyldig, skall sådan
ersättning efter framställning av vederbörande norska myndighet gäldas
av Tullverket. Förordning (1999:467).

9 § Vad som enligt tullagen (2000:1281) och tullförordningen
(2000:1306) gäller inom det svenska tullområdet i fråga om
ordningen för trafiken och expedieringen skall även tillämpas
inom kontrollzon på norskt territorium.

Vid användning av tvångsmedel på norskt territorium får svensk
tullpersonal inte överskrida de befogenheter som tullpersonal
har enligt norska bestämmelser. Förordning (2000:1307).

10 § Det som sägs i 61 § tullförordningen (2000:1306) om
bistånd av polismyndighet skall gälla på svenskt territorium
även då det är fråga om utövning av tulltjänst för norsk
räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk
tullpersonal. Förordning (2000.1307).

11 § Tullverket äger besluta

att överlämna beslagtagen egendom till norsk tull- eller
polismyndighet jämlikt 10 eller 13 § lagen (1959:590) om
gränstullsamarbete med annan stat; samt

att föra en på svenskt område gripen person till norsk tull-
eller polismyndighet jämlikt 11 eller 13 § samma lag.
Förordning (1999:467).

12 § Tullverket äger meddela de särskilda föreskrifter, som
erfordras för tillämpning av denna kungörelse.

Det åligger Tullverket att till Kungl. Maj:t anmäla de
föreskrifter och anvisningar, som utfärdas i fråga om åtgärd, som avses
i 11 §. Förordning (1999:467).

Bilaga

Överenskommelse mellan Sverige och Norge angående
gränstullsamarbete

Kungl. svenska regeringen och kungl. norska regeringen,

vilka önska underlätta trafiken mellan Sverige och Norge och vilka i
detta syfte önska förenkla tullkontrollen å och tullklareringen av
nämnda trafik,

hava träffat följande överenskommelse om gränstullsamarbete:

Artikel 1

De föredragsslutande staterna skola, på sätt närmare anges i denna
överenskommelse, bedriva samarbete i fråga om tullkontroll å och
tullklarering av trafiken mellan de båda staterna. Sådant samarbete
benämnes gränstullsamarbete och skall äga rum inom kontrollzon.

På vardera sidan om riksgränsen mellan de båda staterna skall utmed
densamma ett femton kilometer brett område utgöra kontrollzon.

Vardera staten äger i samråd med den andra staten bestämma att även
annat område, inom vilket gränstullsamarbete är önskvärt, skall utgöra
kontrollzon. Sådan kontrollzon kan omfatta landsvägssträcka,
järnvägssträcka med ett eller flera stationsområden, flygplats, farled
eller hamnområde.

Vad enligt artiklarna 2, 3, 4 och 6 gäller inom kontrollzon skall äga
giltighet även utanför sådan zon, då fråga är om smugglingsbrott och
den misstänkte förföljes i omedelbart samband med förövandet av
gärningen.

Artikel 2

Vardera statens tullbestämmelser, in- och utförselbestämmelser samt
andra bestämmelser rörande trafiken, vilkas efterlevnad tullväsendet
har att övervaka vid verksamhet, som omfattas av gränstullsamarbetet,
skola kunna tillämpas inom kontrollzon på den andra statens
territorium, då tulltjänst utövas för den stat, i vilken bestämmelserna
utfärdats.

Vardera staten skall genom sin centrala tullmyndighet i förväg meddela
motsvarande myndighet i den andra staten vilka bestämmelser som skola
äga tillämpning, då tulltjänst för dess räkning utövas på den andra
statens territorium. Bestämmelserna skola finnas tillgängliga för
allmänheten vid alla de tullanstalter i kontrollzonerna, som omfattas
av gränstullsamarbetet.

Tvångsmedel i enlighet med endera statens lagstiftning må på den andra
statens territorium blott användas inom kontrollzon vid undersökning i
omedelbart samband med smugglingsbrott eller försök till dylikt brott.

Artikel 3

Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att låta sina
tjänstemän inom kontrollzoner på båda staternas territorier utöva sådan
tulltjänst för den andra staten som omfattas av gränstullsamarbetet.

Artikel 4

Vardera av de fördragsslutande staterna åtager sig att inom kontrollzon
på sitt territorium tillåta den andra statens tulltjänstemän att utöva
sådan tulltjänst för sin stat som omfattas av gränstullsamarbetet.

För användande av tvångsmedel, då tulltjänst för den ena staten utövas
på den andra statens territorium, må handräckning av polis- eller
eventuellt militärmyndighet i sistnämnda stat begäras.

Artikel 5

Om endera staten låter beslagtaga egendom i fall, då båda staternas
bestämmelser överträtts, skall egendomen överlämnas till vederbörande
myndighet i den stat, på vars territorium beslaget verkställts, utan så
är att särskild omständighet annat föranleder.

Artikel 6

Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande
gripits inom kontrollzonen längs riksgränsen på endera statens
territorium såsom skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som
avses i artikel 2, första stycket, må, såvida ej särskilda skäl däremot
äro, omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra
staten under förutsättning

1) att han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist
eller det skäligen kan misstänkas, att hans uppgift därom är osann,
eller

2) att han ej äger hemvist i Sverige eller i Norge och det skäligen kan
befaras, att han genom att begiva sig till annan stat undandrager sig
lagföring och straff, eller

3) att det i annat fall med skäl kan befaras, att han undandrager sig
lagföring och straff eller genom undanröjande av bevis eller eljest
försvårar sakens utredning.

Vad angår brott, vilket begåtts före överlämnandet, må den överlämnade
icke åtalas eller straffas för annat sådant brott än överträdelse av
bestämmelse som avses i artikel 2, första stycket, med mindre

1) särskilt medgivande lämnats av den stat, där han gripits;

2) han själv inför domstol samtyckt därtill;

3) han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna landet inom en
månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som
må hava ådömts honom för brott som föranlett överlämnandet; eller

4) han återvänt dit sedan han lämnat landet.

Överlämnad person må ej utlämnas till tredje stat med mindre den stat
där han gripits så medgivit.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena äga ej tillämpning å person,
som äger hemvist och medborgarskap i den stat till vilken han
överlämnats.

Artikel 7

Tjänsteman från den ena staten skall, såvitt angår göromål som omfattas
av gränstullsamarbetet, på den andra statens territorium i
straffrättsligt hänseende åtnjuta samma ämbetsskydd som tjänsteman från
sistnämnda stat.

Artikel 8

Vardera av de fördragsslutande staterna skall lämna den andra statens
centrala tullmyndighet uppgift å de tjänstemän, som den vid varje
tidpunkt utsett att utöva sådan tulltjänst för den andra staten som
omfattas av gränstullsamarbetet. För att kunna utöva tulltjänst för den
andra staten skola dessa tjänstemän vara godkända av vederbörande
myndighet i den staten.

I den mån tjänstemän från endera staten hava att utöva tulltjänst för
den andra staten, äro de bundna av instruktioner från vederbörande
myndighet i sistnämnda stat. Allmänna instruktioner skola såvitt
möjligt förmedlas genom den centrala tullmyndigheten i tjänstemännens
egen stat.

Artikel 9

Vardera av de fördragsslutande staterna förbinder sig att, därest någon
dess tjänsteman begår ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, då han har att
utöva tulltjänst för den andra staten, beivra gärningen som om den
begåtts, då tjänstemannen haft att utöva tulltjänst för sin egen stat.
Vardera staten avstår från att straffa tjänsteman från den andra staten
för motsvarande brott eller förseelse.

Artikel 10

Vardera av de fördragsslutande staterna är skyldig att ersätta skada,
som någon av dess tjänstemän genom uppsåtlig eller oaktsam handling
åsamkar den andra staten eller tredje man, då han utövar tulltjänst för
den andra staten, i den mån tjänstemannen enligt sin egen stats regler
skulle bliva ansvarig därför. Tulltjänstemannen är själv icke ansvarig
gentemot den andra staten.

Artikel 11

Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i Stockholm senast den 31 december 1959.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari 1960.

Vardera av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen
med en frist av två år.

Vardera av de fördragsslutande staterna kan, efter samråd med den andra
staten i den mån så är möjligt, utan iakttagande av den i föregående
stycke stadgade fristen sätta överenskommelsen helt eller delvis ur
kraft i händelse av krig, krigsfara eller eljest inträdda
utomordentliga förhållanden.