Lag (1964:542) om personundersökning i brottmål

SFS nr
1964:542
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L4
Utfärdad
1964-06-29
Författningen har upphävts genom
SFS 1991:2041
Upphävd
1992-07-01

1 § I brottmål skall, om det prövas erforderligt, personunder- sökning
äga rum för vinnande av utredning rörande den misstänktes personliga
förhållanden samt angående de åtgärder som må anses lämpliga för att
främja hans anpassning i samhället och öka hans möjligheter till
personlig utveckling. Lag (1973:1214).

2 § Ej må någon dömas till fängelse i sex månader eller däröver,
skyddstillsyn eller överlämnas till särskild vård utan att
personundersökning ägt rum. Personundersökning är likväl ej erforderlig,
om utredning som avses därmed ändock är tillgänglig för rätten. Lag
(1981:216).

3 § Rätten skall så snart det lämpligen kan ske förordna om person-
undersökning och uppdraga åt frivårdsmyndighet att föranstalta om sådan
undersökning. Förordnande må dock ej meddelas, med mindre den misstänkte
erkänt gärningen eller eljest sannolika skäl föreligga att han begått
den.

Erkänner vid förundersökning den misstänkte brott för vilket är stadgat
fängelse i två år eller däröver, skall åklagaren, om ej särskilda skäl
äro däremot, utan dröjsmål göra anmälan därom hos rätten för beslut
angående personundersökning. Lag (1990:1013).

4 § Personundersökningen verkställs av tjänsteman vid en
frivårdsmyndighet eller av personundersökare som en frivårdsmyndighet
utser. Till personundersökare får utses endast den som undergått för
ändamålet avsedd utbildning eller eljest har erforderliga kunskaper.

Framkommer under personundersökningen att den misstänkte är i behov av
personligt stöd eller annan hjälp kan frivårdsmyndigheten förordna
förtroendeman för honom, om han samtycker därtill. Förtroendeman skall
entledigas så snart den misstänkte begär det.

Uppdrag som förtroendeman upphör när

1. förundersökning avslutas utan att åtal väckes,

2. åtalet nedlägges,

3. dom meddelas varigenom den misstänkte frikännes eller förklaras fri
från påföljd eller påföljd efterges,

4. dom meddelas varigenom den misstänkte dömes till böter eller
villkorlig dom,

5. verkställbar dom rörande annan påföljd föreligger mot den misstänkte.
Lag (1990:1013).

5 § Frivårdsmyndighet och personundersökare får, om det inte finns
särskilda skäl mot det, vid personundersökning ta del av anteckningar
och andra handlingar från förundersökningen samt närvara vid förhör som
hålls med den misstänkte. Lag (1990:1013).

6 § Socialnämnd skall på begäran av frivårdsmyndighet,
personundersökare, åklagare eller domstol meddela upplysningar
beträffande misstänkt, med vilken nämnden har att ta befattning, samt
föreslå de åtgärder, som nämnden finner erforderliga för att främja hans
anpassning i samhället. Lag (1990:1013).

7 § Rätten får, när det finns skäl till det, förordna en läkare att avge
läkarintyg angående den misstänkte. Om rätten särskilt anger det i
förordnandet, skall intyget omfatta de medicinska förutsättningarna för
att överlämna den misstänkte till rättspsykiatrisk vård utan särskild
utskrivningsprövning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om avfattningen av läkarintyget. Endast en läkare som får
avge utlåtande över en rättspsykiatrisk undersökning får förordnas att
avge ett sådant intyg som anges i första stycket andra meningen.

Misstänkt som ej är häktad är pliktig att för läkarundersökning inställa
sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må
polismyndighet lämna handräckning för hans inställande. Lag (1991:1147).

8 § Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § eller 4 §
första och tredje styckena sekretesslagen (1980:100) skall utan hinder
av sekretessen lämnas ut sådana uppgifter om en misstänkt som behövs för
ett läkarintyg enligt 7 §. Lag (1980:987).

9 § I ärende angående nåd äger chefen för justitiedepartementet eller
den han bemyndigar därtill förordna, att personunder- sökning skall äga
rum eller läkarintyg anskaffas enligt vad i denna lag sägs. Sådant
förordnande må ock meddelas av högsta domstolen.

10 § Den som har utfört eller biträtt vid utförande av
personundersökning eller har förordnats till förtroendeman enligt 4 §
eller har avgett läkarintyg enligt 7 § har rätt till ersättning.
Ersättningen betalas av staten.

Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning enligt första stycket.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får fastställa taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning åt den som utan
biträde har utfört personundersökning. Detta gäller dock inte i sådana
fall som avses i 9 §. Lag (1982:1125).

11 § har upphävts genom lag (1975:720).