Kungörelse (1969:590) om ersättning vid förundersökning i brottmål

SFS nr
1969:590
Departement/myndighet
Justitiedepartementet Å
Utfärdad
1969-11-14
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1117

1 § Den som hörs under förundersökning i brottmål eller enligt 23
kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken kan erhålla ersättning av
allmänna medel enligt förordningen (1982:805) om ersättning av
allmänna medel till vittnen, m.m. Förordning (1995:273).

2 § Ersättning utgår ej, om den hörde sökt avvika eller annorledes
undandraga sig förundersökning eller på annat sätt försvåra sakens
utredning, eller om han genom att falskeligen anmäla sig själv eller i
övrigt uppsåtligen föranlett, att han blivit underkastad förhör utan
att skälig anledning förelegat därtill. Ej heller utgår ersättning, om
skälig anledning till misstanke föreligger, att den hörde är skyldig
till brottet eller medverkat därtill, eller om det i övrigt med hänsyn
till den hördes förhållande till saken ej är skäligt, att ersättning
utgår.

Utan hinder av första stycket får ersättning för kostnad för återresa
utgå till den som hämtats till förhör, om han saknar medel därtill.

3 § Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Tullverket eller
Kustbevakningen meddelar beslut i fråga om ersättning. Om
förundersökningen leds av en åklagare, får även han eller hon
meddela ett sådant beslut.

Beslut som avses i första stycket överklagas till
länsstyrelsen inom två veckor från den dag då den hörde fick
del av beslutet.

Mot länsstyrelsens beslut får talan inte föras.
Förordning (2014:1117).

4 § Skriftligt besked om beslutet skall genast tillhandahållas den
ersättningsberättigade. Denne har rätt att erhålla ersättningen
omedelbart mot kvitto på beskedet. Förordning (1994:1431).

5 § På begäran av den som anges i 1 § ska Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen, Tullverket, Kustbevakningen eller åklagare
betala lämpligt förskott. Förordning (2014:1117).