Mönsterskyddslag (1970:485);

SFS nr
1970:485
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L3
Utfärdad
1970-06-29
Ändring införd
t.o.m. SFS 2012:447

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag avses med

1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms
av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens
utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger,
former, ytstrukturer eller material,

2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt
föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt
produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och
typsnitt, men inte datorprogram,

3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är
sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på
nytt fogas samman,

Bestämmelser om gemenskapsformgivning enligt rådets förordning
(EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning
finns i denna lag i 50-52 §§. Lag (2004:1154).

1 a § Den som har skapat ett mönster (formgivaren) eller den
till vilken formgivarens rätt har övergått kan genom
registrering få ensamrätt till mönstret enligt denna lag
(mönsterrätt). Lag (2002:570).

2 § Mönsterrätt kan någon få endast om mönstret är nytt och
särpräglat.

Ett mönster anses som nytt om inget identiskt mönster har
gjorts allmänt tillgängligt före dagen för registreringsansökan
eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före
prioritetsdagen. Mönster skall anses som identiska trots att de
skiljer sig åt, om skillnaderna föreligger endast i oväsentliga
avseenden.

Ett mönster anses ha särprägel om en kunnig användares
helhetsintryck av mönstret skiljer sig från helhetsintrycket av
varje annat mönster som har gjorts allmänt tillgängligt före
den dag som anges i andra stycket. Vid bedömningen av om
mönstret har särprägel skall hänsyn tas till det
variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet
av mönstret. Lag (2002:570).

2 a § Ett mönster till en beståndsdel i en sammansatt produkt,
anses vara nytt och särpräglat endast om

1. beståndsdelen eller del därav, när den har fogats in i den
sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av
den produkten, och

2. mönstret till det som syns i sig uppfyller kraven på nyhet
och särprägel i 2 §.

Med normal användning avses slutanvändarens användning, med
undantag för underhåll, service och reparationsarbeten.
Lag (2002:570).

3 § Ett mönster skall anses ha blivit allmänt tillgängligt om
det har offentliggjorts i samband med ett
registreringsförfarande eller på annat sätt. Detsamma gäller om
mönstret har förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller
annars har blivit känt.

Trots det som sägs i första stycket anses ett mönster inte ha
blivit allmänt tillgängligt

1. om fackkretsarna inom den aktuella sektorn inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet i sin normala näringsverksamhet
inte rimligen kunde ha fått kunskap om de åtgärder som nämns i
första stycket före dagen för registreringsansökan eller, om
prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen, eller

2. om mönstret har blivit känt endast till följd av att det har
visats för någon annan efter ett uttalat eller underförstått
förbehåll om att mönstret skall hållas hemligt. Lag (2002:570).

3 a § Ett mönster anses inte heller ha blivit allmänt
tillgängligt om det har blivit känt inom en period av tolv
månader före den dag som anges i 2 § andra stycket, förutsatt
att mönstret har offentliggjorts eller annars gjorts känt

1. av formgivaren,

2. av någon annan till följd av uppgifter som formgivaren
tillhandahållit eller åtgärder som formgivaren vidtagit, eller

3. till följd av missbruk i förhållande till formgivaren.

Vad som sägs om formgivaren i denna paragraf gäller även den
som formgivarens rätt har övergått till. Lag (2002:570).

4 § Hinder mot mönsterrätt föreligger

1. om mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

2. om i mönstret utan tillstånd intagits statsvapen,
statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller
garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska
staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär,
svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning
som åtnjuter skydd enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen
och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt
kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu
nämnts,

3. om mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen
inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 §
andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i
Sverige eller vid Byrån för harmonisering inom den inre
marknaden (varumärken och formgivning) för vilken gäller en
tidigare ansöknings- eller prioritetsdag, förutsatt att detta
mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

4. om mönstret utan tillstånd innehåller

a) någon annans i Sverige skyddade firma eller varukännetecken
eller något som kan uppfattas som ett kännetecken som i
näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan,

b) någon annans porträtt eller något som kan uppfattas som
annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om inte
porträttet eller namnet uppenbart syftar på någon sedan länge
avliden person,

c) något som kan uppfattas som titel på annans i Sverige
skyddade litterära eller konstnärliga verk i fall då titeln är
egenartad eller något som kränker annans upphovsrätt till
sådant verk eller annans rätt till fotografisk bild som
åtnjuter skydd i Sverige. Lag (2002:570).

4 a § Mönsterrätt får inte omfatta sådana detaljer i en
produkts utseende

1. som uteslutande är bestämda av produktens tekniska funktion,
eller

2. som måste återskapas exakt till formen och dimensionerna för
att den produkt som mönstret avser skall gå att mekaniskt
ansluta till eller placera i, kring eller mot en annan produkt
så att båda produkterna fyller sin funktion.

Trots det som sägs i första stycket 2 kan mönsterrätt omfatta
mönster som tillåter att sinsemellan utbytbara produkter fogas
samman ett upprepat antal gånger eller förbinds med varandra
inom ett system uppbyggt av moduler. Lag (2002:570).

5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges i 7-7 b §§,
att ingen får utnyttja mönstret utan samtycke av den som är
innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren). Förbudet mot
utnyttjande omfattar särskilt att tillverka, bjuda ut,
marknadsföra, införa till eller utföra från Sverige eller
använda en produkt som mönstret ingår i eller används på eller
att lagerhålla en sådan produkt för ändamål som nu sagts.

Mönsterrätten omfattar varje annat mönster som inte gör ett
annat helhetsintryck på en kunnig användare än det registrerade
mönstret (skyddsomfång). Vid prövning av mönsterrättens
skyddsomfång skall hänsyn tas till det variationsutrymme som
funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret.
Lag (2002:570).

6 § Har upphävts genom lag (2002:570).

7 § Från mönsterrätten undantas utnyttjanden

1. som företas för privat bruk och utan vinstsyfte,

2. som företas i experimentsyfte, eller

3. som innebär återgivning i syfte att citera eller undervisa,
förutsatt att sådana utnyttjanden är förenliga med god
affärssed och inte oskäligt inkräktar på ett normalt
utnyttjande av mönstret samt sker på villkor att källan anges.
Lag (2002:570).

7 a § Från mönsterrätten undantas vidare utrustningen på fartyg
och luftfartyg hemmahörande i främmande stat när ett sådant
fartyg tillfälligt kommer in till Sverige. Detsamma gäller
införsel till Sverige av reservdelar och tillbehör för
reparation av sådana fartyg samt arbete med reparation av
sådana fartyg. Lag (2002:570).

7 b § Mönsterrätten omfattar inte utnyttjandet av en produkt,
om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke.
Lag (2002:570).

8 § Har ett mönster angetts i en ansökan om
mönsterregistrering eller om skydd för en nyttighetsmodell i en
främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20
mars 1883 om skydd för den industriella äganderätten
(Pariskonventionen), och söks registrering av mönstret i
Sverige inom sex månader från ansökan i den främmande staten,
skall ansökan i Sverige vid tillämpningen av 2 § anses gjord
samtidigt med ansökan i den främmande staten (prioritetsdagen).
Detsamma skall gälla om mönstret har angetts i en sådan ansökan
som har gjorts i en stat som är ansluten till eller ett område
som är anslutet till avtalet om upprättandet av
Världshandelsorganisationen (WTO-avtalet).

Samma prioritet får åtnjutas också från en ansökan om
registrering som avser någon annan stat eller något annat
område, om motsvarande prioritet från en svensk ansökan medges
där den tidigare ansökan har gjorts och om där gällande
lagstiftning i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

En sökande som vill åtnjuta prioritet skall begära detta i
ansökan om registrering. Sökanden skall därvid lämna uppgifter
om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall
också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare
ansökan. Lag (2002:570).

8 a § Registreringsmyndigheten kan förelägga sökanden att inom
viss frist styrka begärd prioritet genom att ge in följande
handlingar.

1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat
av den myndighet som har mottagit ansökan.

2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan och därvid
fogad bild som visar mönstret.

Den förelagda fristen får inte löpa ut tidigare än tre månader
från ingivandet av ansökan här i riket. Lag (2002:570).

8 b § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som
mönstret har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans
rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en
ansökan som avser samma mönster, får den senare ansökan
åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den
tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha
blivit allmänt tillgänglig och

2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har
utgjort grund för någon rätt till prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan
enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre
åberopas som grund för prioritet. Lag (2002:570).

8 c § Vid ansökan om samregistrering enligt 11 § kan prioritet
erhållas för ett eller flera av mönstren.

Prioritet kan vid sådan ansökan åberopas från flera tidigare
ansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna har
getts in i olika länder. Lag (2002:570).

8 d § Om föreskrifterna i 8-8 c §§ inte iakttas, gäller inte
rätten till prioritet. Lag (2002:570).

Registreringsansökan och dess handläggning

9 § Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.

10 § Den som vill ansöka om registrering av ett mönster skall
göra detta skriftligen hos registreringsmyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgifter om vem som har skapat
mönstret och om den produkt eller de produkter som mönstret är
avsett att användas på eller ingå i samt bildmaterial som visar
mönstret. Söks registrering av annan än formgivaren, skall
sökanden styrka sin rätt till mönstret.

Om sökanden innan mönstret kungörs enligt 18 § inger även en
modell, skall modellen anses visa mönstret.

I övrigt skall ansökan uppfylla de föreskrifter som meddelas
med stöd av 49 §. Sökanden skall också betala i 48 §
föreskrivna ansöknings- och tillläggsavgifter. Lag (2002:570).

11 § En ansökan får omfatta flera mönster, om de produkter som
mönstren är avsedda att användas på eller ingå i hör till samma
klass. Vid bestämningen av klasstillhörighet gäller som svensk
rätt den klassificering som anges i Locarnoöverenskommelsen av
den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell
klassificering för mönster. Lag (2002:570).

12 § Registreringsmyndigheten får förelägga en sökande som inte
har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med
behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här
i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden
inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att
handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste
kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har
blivit fullgjort. Lag (2002:570).

13 § En ansökan om registrering anses inte gjord förrän
sökanden lämnat in bildmaterial eller en modell som visar
mönstret.

På sökandens begäran får mönstret i en ansökan ändras om
mönstret efter ändringen bibehåller sin identitet och uppfyller
förutsättningarna för skydd enligt denna lag. Lag (2002:570).

14 § Registreringsmyndigheten skall undersöka om en ansökan
uppfyller de krav som avses i 10, 11 och 13 §§.
Registreringsmyndigheten skall också undersöka om en ansökan
avser ett mönster enligt 1 § 1 och om det finns något hinder
mot mönsterrätt enligt 4 § 1 eller 2.

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket,
skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss
tid komplettera eller ändra sin ansökan. I föreläggandet skall
sökanden upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas om han
inte svarar i rätt tid.

Yttrar sig sökanden inte i rätt tid över ett föreläggande
enligt andra stycket, skall registreringsmyndigheten avskriva
ansökan.

Registreringsmyndigheten skall återuppta en avskriven ansökan,
om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid
kompletterar eller ändrar sin ansökan och betalar fastställd
återupptagningsavgift. En ansökan kan återupptas endast en
gång. Lag (2002:570).

15 § Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det
yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över
hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge
sökanden nytt föreläggande.

16 § Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre
rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten
förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd
att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens
fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan
registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet
slutligt avgöres.

17 § Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre
rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen
på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall
erlägga ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller
bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

18 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och har
registreringsmyndigheten inte efter granskning enligt 14 §
första stycket funnit något hinder mot registrering, skall
mönstret tas in i registret och en kungörelse om det utfärdas.

Den som vill invända mot registreringen skall göra det
skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från
kungörelsedagen.

Registreringsmyndigheten skall underrätta mönsterhavaren om
invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig, om
invändningen inte är uppenbart obefogad.

Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå
fullföljas, om det finns särskilda skäl. Lag (2002:570).

18 a § Invändning får göras endast av

1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om
invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har
förelegat enligt 1 a §,

2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om
invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har
förelegat enligt 4 § 3 eller 4,

3. den som berörs av rättigheten, om invändningen grundas på
att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall råder ingen begränsning i möjligheten att
framställa invändning. Lag (2002:570).

19 § Skall i ärende angående ansökan om registrering av mönster
handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt
föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke,
förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit
från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 §
första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har
registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen,
innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast
om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.

20 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning häva en
registrering helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har
förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller
om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte
finns något hinder mot mönsterrätten.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar
det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form
bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för
skydd enligt denna lag.

När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har
vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att
registreringen helt eller delvis hävs, skall en anteckning om
det göras i registret. Lag (2002:570).

21 § Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten i
ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får
föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt
beslut med anledning av en invändning mot registrering får
överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått
den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får
den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 §
fjärde stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt
17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt
yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom
yrkandet avslagits. Lag (2002:570).

22 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får
överklagas till Patentbesvärsrätten inom två månader
från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska
innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för
prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på
vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (2010:1397).

23 § Har upphävts genom lag (2002:570).

Mönsterregistrerings giltighetstid

24 § Mönsterregistrering gäller för en eller flera
femårsperioder, räknat från den dag då ansökan om registrering
gjordes. Registrering som gäller för kortare tid än tjugofem år
kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till
sammanlagt tjugofem år. Varje sådan period löper från utgången
av föregående period.

För mönster som avser en beståndsdel, som används för att
reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt
ursprungliga utseende, gäller registreringen aldrig för mer än
högst tre femårsperioder. Lag (2002:570).

25 § Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos
registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader
efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i
48 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att
ansökningen annars avslås.

Förnyelse av registrering skall kungöras.

Licens, överlåtelse m.m.

26 § Har mönsterhavare medgivit annan rätt att utnyttja
mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om
avtal träffas om det.

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband
med överlåtelse av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant
fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet
fullgöres. Lag (2002:570).

27 § Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens
upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd
avgift anteckning därom göras i mönsterregistret. Visas att
licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall
anteckningen avföras.

Första stycket skall även tillämpas i fråga om rätt som avses i
32 § andra stycket.

Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt
antecknas endast i fråga om samtliga mönster.

I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare,
vilken senast blivit införd i mönsterregistret i denna
egenskap. Lag (2002:570).

28 § Har upphävts genom lag (2002:570).

29 § Har upphävts genom lag (2002:570).

30 § Har upphävts genom lag (2002:570).

Registrerings upphörande m.m.

31 § Allmän domstol ska på talan därom häva en registrering
av ett mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt
har förelegat enligt 1–4 a §§ och hindret fortfarande består
eller om registrering har skett i strid med 13 § andra
stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren
yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i
ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller
förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått
registreringen endast varit berättigad till viss andel i
mönsterrätten.

När domen vunnit laga kraft ska den sändas till
registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.
Lag (2012:447).

31 a § Talan om hävning av en registrering får föras endast av

1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om talan
grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt
1 a §,

2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om talan
grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 §
3 eller 4, eller

3. den som berörs av rättigheten, om talan grundas på att
hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång
av registreringen.

Talan som grundas på någon av bestämmelserna i 4 § 1 eller 2
får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer.

Talan, som avses i första stycket 1, skall väckas inom ett år
efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de
övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var
mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när
mönsterrätten övergick på honom, får talan inte väckas senare
än tre år efter registreringen. Lag (2002:570).

31 b § Allmän domstol kan förklara en mönsterrätt ogiltig även
efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om sådan talan skall bestämmelserna i 31 a § tillämpas.
Lag (2002:570).

32 § Har mönster registrerats för annan än den som är
berättigad därtill enligt 1 a §, skall rätten på talan av den
berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall
väckas inom tid som anges i 31 a § fjärde stycket.

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat
utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit
väsentliga åtgärder därför, får han mot skäligt vederlag och på
skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller
igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess
allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande
förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i
registret.

Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast
tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet
avsetts skola ske. Lag (2002:570).

33 § Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår
från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom
betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig,
får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så
länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller
tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:817).

Uppgiftsskyldighet

34 § Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot
annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är
han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av
handlingen.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom
påskrift på produkt eller dess förpackning eller på annat sätt anger att
registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna
upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att
på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen
att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat
att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan
dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats.
Lag (2002:570).

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

35 § Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och
sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han eller
hon dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har
överträtt ett vitesförbud enligt 35 b § får inte dömas till
ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Lag (2005:291).

35 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt
35 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt 35 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 35 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 35 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Lag (2005:291).

35 b § På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund
av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid
vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång
att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller
medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill
dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha
fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:112).

35 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett mönsterintrång får domstolen vid vite besluta att
någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja mönstret. Det får bara meddelas om
informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång
som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:112).

35 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 35 c § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2009:112).

35 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller
i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§
för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för
andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken
om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som
ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte
tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande.
Lag (2009:112).

35 f § Den som på grund av bestämmelserna i 35 c § andra
stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:112).

35 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)
får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 35 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras. Lag (2009:112).

35 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till
intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida
information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet
av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som
intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska
hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på mönstrets anseende,

4. ideell skada, och

5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås. Den
som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska
betala ersättning för utnyttjandet av mönstret, om och i den
mån det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om
talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.
Lag (2009:112).

37 § På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får
domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt
som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot
annans mönsterrätt ska återkallas från marknaden, ändras,
sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras
eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma
gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit
avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det
skäligen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det
finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare
av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över
egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den,
mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett
sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat
i god tro.

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit mönsterintrång ska betala ersättning
till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 35 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:112).

37 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:112).

37 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i
rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång.
Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols
behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning
än inför domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens
har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd,
ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:112).

37 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1457).

37 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1457).

37 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1457).

37 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:685).

37 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:685).

37 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1457).

38 § Utnyttjar någon i strid med 5 § mönster, som avses med
ansökan om registrering, efter det att handling som visar
mönstret blivit allmänt tillgänglig, äger vad som sägs om
mönsterintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen
leder till registrering. Straff får inte dömas ut, förverkande
får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande
som sker innan mönstret kungjorts enligt 18 § får bestämmas
enligt 36 § andra stycket.

Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om
ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret
registrerades. Lag (2005:291).

39 § Om en registrering av ett mönster har hävts eller om
mönsterrätten har förklarats ogiltig genom ett beslut eller en
dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till
påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 35-38 §§.

Föres talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan
föres gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall
rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att
frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan
härom inte väckt, skall domstolen i samband med
vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan
talan skall väckas. Lag (2002:570).

40 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är
ringa,

1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §,

2. i fall som avses i nämnda paragraf lämnar felaktig upplysning, om
straff för gärningen ej är föreskrivet i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till
underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta
uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes
påkallat från allmän synpunkt.

Rättegångsbestämmelser

41 § Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster
kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen
åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna
länder honom till förfång.

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet
föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder
föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att
mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

42 § Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering
eller om överföring av registrering skall anmäla detta till
registreringsmyndigheten samt underrätta var och en som enligt
mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill
licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om
fastställelse enligt 41 § första stycket, skall han underrätta
mönsterhavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord,
när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts
under den adress som antecknats i mönsterregistret.

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse
skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill.
Försitter han denna tid, får hans talan icke upptagas till
prövning. Lag (2002:570).

43 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för
talan om bättre rätt till mönster, om hävande av
mönsterregistrering, om överföring av sådan registrering, om
ogiltigförklaring av en mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt som
avses i 32 § andra stycket, om ersättning enligt 40 § andra
stycket eller om fastställelse enligt 41 §, väcks talan vid
Stockholms tingsrätt. Lag (2002:570).

44 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i
16, 31-32, 35-38 eller 41 §§ sändes till
registreringsmyndigheten. Lag (2002:570).

45 § Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här
bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av
stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om
mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för
part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till
mönsterregistret och antecknas i detta.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning
i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom
med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade
adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning
ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten
och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll
kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha
skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).

46 § Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att
bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande
eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett
i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i
riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag
(1977:731).

47 § Andra slutliga beslut av registreringsmyndigheten än som
avses i 21 § får överklagas till Patentbesvärsrätten inom två
månader från beslutets dag.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets
dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av
kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska
innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för
prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på
vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (2010:1397).

48 § I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om
förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings-
eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande
tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för varje varuklass utöver den
första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första,
förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för
kungörande av varje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges
efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.

49 § Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).

Gemenskapsformgivning

50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en
gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidare
befordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr
6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det
belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär
ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning.
Lag (2004:1154).

51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning tillämpas
bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång. I övrigt
gäller 35 a-37 h §§, i den mån inte något annat följer av
rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I
dessa fall skall det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i
gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).

52 § Stockholms tingsrätt är domstol i de mål som avses i 51 §
och i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om
gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).

Övergångsbestämmelser

1970:485

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd
för vissa mönster och modeller upphör att gälla.

Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller
äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet
ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning,
gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen
och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och
25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är
gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter
ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.

1977:702

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1981:817

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även
skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

1986:235

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har
meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande
tillämpas.

1986:1159

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift
för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller
dock äldre föreskrifter.

2002:570

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på mönster som är
registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som
registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess,
om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.

3. En registreringsansökan som getts in före den 28 oktober
2001 skall, vad gäller registreringsförfarandet och
förutsättningarna för registrering, behandlas och avgöras
enligt äldre bestämmelser.

4. Bestämmelserna i 2 a och 4 a §§ skall inte tillämpas på
mönster som har registrerats på grund av ansökningar som har
getts in före ikraftträdandet.

5. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har
registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de
äldre bestämmelserna.

6. En mönsterregistrering för vilken en skyddstid om 15 år har
löpt ut före ikraftträdandet men efter den 27 oktober 2001 kan
på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till
sammanlagt 25 år räknat från den dagen då ansökan om
registrering gjordes, om ansökan om förnyelse ges in före den
31 december 2002.

7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja ett
mönster på ett sätt som inte fordrade samtycke av
mönsterhavaren enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant
samtycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya
bestämmelserna fortsätta den planerade verksamheten. Sådan rätt
har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit
väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret.

2009:112

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

2. Bestämmelserna i 35 c–35 f och 35 h §§ ska inte tillämpas
när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

2012:447

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012.

2. Den nya bestämmelsen ska tillämpas även på mönster som är
registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som
registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan
dess, om inte annat följer av vad som beskrivs nedan.

3. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har
registrerats enligt bestämmelser som gällde före den 1 juli
2002 ska bedömas enligt de bestämmelserna.