Lag (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering

SFS nr
1971:1037
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L1
Utfärdad
1971-12-17
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1343

Äganderättsutredning

1 § Äganderättsutredning enligt denna lag får ske beträffande område där
äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild
synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten undanröjes och
åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning
får även eljest ske beträffande område där fastighetsägarna i betydande
omfattning saknar lagfart. Äganderättsutredning får också ske
beträffande en enstaka fastighet, om den som gör anspråk på fastigheten
inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i
föregående ägares åtkomst.

Förordnande om äganderättsutredning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommer
fråga om utredning enligt första stycket tredje meningen i en pågående
fastighetsbildningsförrättning meddelas i stället förordnande av
lantmäterimyndigheten. Innan förordnande enligt detta stycke
meddelas, skall den beslutande myndigheten samråda med
inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara
av betydelse för avgörandet.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är
ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till
Lantmäteriverk för avgörande. Lag (1995:1401).

2 § En äganderättsutredning görs vid en förrättning som
handläggs av lantmäterimyndigheten.

Om äganderättsutredningen är av betydelse för en annan
förrättning som handläggs av lantmäterimyndigheten, får
myndigheten handlägga äganderättsutredningen och den andra
förrättningen gemensamt.

I fråga om äganderättsutredningen tillämpas 4 kap. 1–7, 8 e,
12 och 13 §§, 14 § första och fjärde styckena, 16–23, 28 och
29 §§, 30 § första stycket samt 31 och 33–40 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Lantmäterimyndigheten ska underrätta den eller de kommunala
nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet
om tid och plats för sammanträden, om en sådan nämnd kan
antas ha ett intresse i ärendet. Lag (2014:1343).

3 § Lantmäterimyndigheten får bryta ut del av
förrättningsområdet till behandling vid särskild förrättning.
Lag (1995:1401).

4 § Vid förrättningen skall äganderätten till samt
inskrivningsförhållandena i den egendom som omfattas av förrättningen
utredas. Lantmäterimyndigheten skall skaffa utdrag ur
fastighetsregistret rörande förrättningsområdet samt upprätta
sammanställning över lagfarts- och andra inskrivningsförhållanden.
Lag (1995:1401).

5 § Lantmäterimyndigheten skall utfärda kungörelse om tid och
ställe för första sammanträdet. Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos
kommunstyrelsen minst fjorton dagar före sammanträdet. Meddelande om
kungörelsens tillhandahållande och om dess huvudsakliga innehåll skall
införas i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

Kungörelse om och kallelser till första sammanträdet skall innehålla
uppgifter om det område som beröres av förrättningen och om vad
sakägarna bör iakttaga för att bevaka sin rätt samt upplysning om
innehållet i 10, 12 och 30 §§. Lag (1995:1401).

6 § Vid första sammanträdet skall lantmäterimyndigheten
redogöra för förrättningens omfattning och ändamål samt bereda sakägarna
tillfälle att taga del av de i 4 § angivna handlingarna.

Sakägarna skall föreläggas att inom viss tid, minst en månad, hos
lantmäterimyndigheten muntligen eller skriftligen anmäla sina
anspråk på äganderätt samt förete sådana handlingar och meddela sådana
upplysningar angående hävd och annat, som kan vara av betydelse för
äganderättsutredningen. Föreläggandet skall efter sammanträdet snarast
möjligt hållas tillgängligt på lämplig plats inom orten. Lag (1995:1400).

7 § Lantmäterimyndigheten skall tillse att innebörden av
anmälda anspråk blir klarlagd samt upprätta sammanställning över
anspråken och vad som i övrigt är av betydelse för
äganderättsutredningen.

Härefter skall nytt sammanträde hållas. Sakägarna skall därvid få
tillfälle att taga del av sammanställningen. I den mån oförenliga
anspråk anmälts eller förhållandena annars ger anledning till det, skall
lantmäterimyndigheten redogöra för utredningen i ärendet.
Sakägarna skall därjämte få tillfälle att slutföra sin talan.
Lag (1995:1401).

8 § Med alla kända sakägares medgivande får
lantmäterimyndigheten underlåta att meddela föreläggande enligt
6 § andra stycket samt fullgöra vad som föreskrives i 7 § redan vid
första sammanträdet. Lag (1995:1401).

9 § Sedan behövliga sammanträden hållits, skall
lantmäterimyndigheten pröva vem som bör anses vara ägare till
varje särskild fastighet eller till mark inom fastighet eller inom
samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) samt upprätta
förteckning i enlighet härmed (äganderättsförteckning). Förvärv vartill
fordras tillstånd av myndighet får ej beaktas förrän tillstånd
erhållits.

Har fastighet delats genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller annan
privat jorddelning, som är giltig och ej är beroende av
fastighetsbildning, skall varje del upptagas som särskild ägolott i
äganderättsförteckningen. Detsamma gäller, om samfällighet som avses i
första stycket avskilts eller delats genom jorddelning som nu sagts och,
såvitt det skett genom arealöverlåtelse, hinder mot avstyckning icke
skulle föreligga enligt 10 kap. 2 § andra stycket
fastighetsbildningslagen (1970:988).

Andra stycket gäller ej sämjedelning, som har omfattat flera
fastigheter, och sämjeägoutbyte, om fastighetsbildning i
överensstämmelse med den privata jorddelningen medför skada för
innehavare av fordran eller annan rättighet som besvärar fastighet eller
del av fastighet. Lag (1995:1401.

10 § Har ägolott upptagits i äganderättsförteckning enligt 9 § andra
stycket, har detta verkan som fastighetsbildningsbeslut.

11 § Om inskrivning beviljats eller sökts i del av ägolott, får
lantmäterimyndigheten med medgivande av ägolottens ägare
förordna att med äganderättsutredningen skall följa samma verkan som om
nämnda del och återstoden av ägolotten utgjort fastigheter, vilka
sammanlagts med varandra. Besväras mer än en av delarna av beviljad
eller sökt inskrivning, äger 12 kap. 5 och 6 §§ fastighetsbildningslagen
(1970:988) motsvarande tillämpning.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall yttrande
inhämtas från inskrivningsmyndigheten. Yttrandet, som skall avges
snarast möjligt, skall grundas på fastighetsregistrets inskrivningsdel
och vad som annars är känt för myndigheten. I yttrandet skall anges om
hinder mot förordnande möter enligt första stycket andra punkten. I
övrigt äger 12 kap. 10 § andra stycket och 11 § fastighetsbildningslagen
(1970:988) motsvarande tillämpning.

Meddelas förordnande enligt första stycket på grundval av
företrädesordning, skall denna i samband därmed fastställas.
Lag (2000:237).

12 § Kan lämpligare fastighetsindelning vinnas genom att ägolotter som
upptagits i äganderättsförteckningen sammanlägges till en fastighet, får
lantmäterimyndigheten utan ansökan upptaga fråga därom vid
förrättningen. 3 kap. 11 §, 12 kap. 1-3 §§, 4 § andra stycket och 5-7 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga
om sådan sammanläggning.

Sammanläggning får ej ske, om ägaren bestrider åtgärder och den kan
antagas orsaka honom olägenhet av någon betydelse. Lag (1995:1401).

13 § Har förrättningsområde delats upp enligt 3 §, får sammanläggning
avse även äglott som behandlats vid tidigare avslutad delförrättning.

14 § Vid förrättningen skall lantmäterimyndigheten höra
sakägarna över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för
innebörden och verkan av sådan åtgärd. Lag (1995:1401).

15 § Innan beslut om sammanläggning meddelas, skall
lantmäterimyndigheten inhämta yttrande från
inskrivningsmyndigheten. Därvid äger 12 kap. 10 och 11 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.
Inskrivningsmyndigheten skall dock ej beakta vilkor som anges i 12 kap.
4 § första stycket nämnda lag. Lag (1995:1401).

16 § Möter ej hinder mot sammanläggning, skall fastighetsbildningsbeslut
meddelas. Om sammanläggningen genomföres på grundval av
företrädesordning, fastställes denna i fastighetsbildningsbeslutet.

Legalisering

17 § Privat jorddelning får under de förutsättningar som anges i 9 §
andra och tredje styckena genom särskilt beslut erkännas som
fastighetsbildning i den ordning som anges i 18-24 §§ (legalisering).

18 § Fråga om legalisering prövas på ansökan av den som äger del i den
berörda fasta egendomen.

Är det av betydelse för pågående fastighetsbildningsförrättning att
legalisering sker, fordras ej ansökan. I sådant fall får frågorna om
legalisering och fastighetsbildning handläggas gemensamt vid en
förrättning.

Om det är av större betydelse från allmän synpunkt att delningar inom
visst område legaliseras, får länsstyrelsen förordna att fråga om
legalisering skall prövas utan ansökan.

19 § Bestämmelserna i 2 § första stycket och 3 § denna lag
samt 4 kap. 1-10, 12-14, 15 § första och andra styckena, 16-23,
28 och 29 §§, 30 § första stycket och 31-40 §§
fastighetsbildningslagen (1970:988) tillämpas också i fråga om
legalisering.

Handläggs en förrättning utan sammanträde, skall
lantmäterimyndigheten underrätta en sådan nämnd som avses i 2 §
fjärde stycket om förrättningen innan denna avslutas, om
nämnden kan antas ha ett intresse i ärendet. Om sammanträde
hålls, gäller 2 § fjärde stycket. Lag (2004:394).

20 § Lantmäterimyndigheten skall i behövlig omfattning utreda
äganderätts- och inskrivningsförhållandena i egendomen.
Lag (1995:1401).

21 § Äganderätten till egendom som ingått i delningen oviss eller saknar
ägare av sådan egendom lagfart, får lantmäteri myndigheten
besluta att frågan om äganderätten skall utredas vid förrättningen.
Lag (1995:1401).

22 § I fall som avses i 21 § äger 4-8 §§ samt 9 § första och andra
styckena motsvarande tillämpning.

23 § Föreligger ej hinder mot legalisering, skall beslut om legalisering
meddelas.

24 § Bestämmelserna i 11-16 §§ äger motsvarande tillämpning på
legaliseringsförrättning. I fråga om sammanläggning äger även 12 kap. 4
§ första stycket fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande
tillämpning, i den mån ej utredning skett enligt 21 §.

Gemensamma bestämmelser

25 § Om fastighetsbildning enligt denna lag avser arealöverlåtelse, äger
beträffande inteckning 6 kap. 11 § andra och tredje styckena och 16 §
andra stycket jordabalken samt 10 kap. 2 § andra och tredje styckena
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning. I fråga om
fordran som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning ur
fastighet äger vid sådan fastighetsbildning 10 kap. 9 §
fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

Gäller fordran, som utan inskrivning är förenad med rätt till betalning
ur fastighet, i del av ägolott, omfattar fordringen efter
fastighetsbildning enligt denna lag hela den nybildade fastigheten.

26 § Inställes förrättning som påbörjats utan ansökan, betalas
förrättningskostnaderna av staten. I annat fall fördelas kostnaderna
mellan sakägarna efter vad som är skäligt. Bestämmelserna i 2 kap. 6 §
tredje och fjärde styckena fastighetsbildningslagen (1970:988) äger
motsvarande tillämpning på förrättning enligt denna lag.

26 a § Beslut av en länsstyrelse enligt denna lag får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller
Lantmäteriverkets beslut enligt 1 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (1998:375).

27 § I fråga om talan mot beslut som avser äganderättsförtecknings
innehåll eller annat beslut av lantmäterimyndigheten samt
angående förfarandet i mål som fullföljts äger 15-18 kap.
fastighetsbildningslagen (1970:988) motsvarande tillämpning.

Besvär, vari klaganden yrkar att han i stället för annan skall i
äganderättsförteckning upptagas som ägare till viss egendom, skall anses
innefatta yrkande om bättre rätt till egendomen.

28 § Förrättning enligt denna lag innebär ej att gräns skall anses ha
blivit lagligen bestämd.

29 § Har äganderättsförteckning upprättats vid förrättning enligt denna
lag, skall lantmäterimyndigheten efter förrättningens
avlsutande utan dröjsmål sända ett exemplar av förteckningen till
inskrivningsmyndigheten. Lag (1995:1401).

30 § För var och en som i äganderättsförteckning upptagits som ägare
till fast egendom skall på grund av förteckningen lagfart beviljas på
egendomen, om ej annat följer av 31 §. Ny lagfart behövs dock ej för den
som redan har lagfart på samma egendom.

Lagfart skall anses sökt på andra inskrivningsdagen efter det att tiden
för fullföljd av talan mot förrättningen utgått. Har förordnande enligt
19 kap. 24 § jordabalken meddelats för inskrivningsmyndighets område
eller del därav, skall lagfarten dock anses sökt på tioende
inskrivningsdagen efter fullföljdstidens utgång. Lag (1973:101).

31 § Lagfart får ej beviljas på annan egendom än sådan som upptagits som
särskild fastighet i fastighetsregistret eller utgör kvotdel av dylik
fastighet. Möter hinder enligt vad som nu sagts mot lagfart på del av
fastighet, får ej heller lagfart på återstoden beviljas.

Lagfart får ej beviljas, om rättegång pågår om hävning eller återgång av
förvärv av egendomen eller om bättre rätt till denna. Detsamma gäller om
annan ansökan om lagfart på grund av förvärv, som skett efter
förrättningens avslutande, föranleder att det i äganderättsförteckningen
angivne ägarens rätt skall anses tvistig.

Möter hinder mot lagfart enligt första eller andra stycket, skall
ärendet förklaras vilande.

32 § Bevis om beviljad eller sökt lagfart skall ej meddelas i lag
fartsärende enligt denna lag.

Övergångsbestämmelser

1971:1037

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1972.

1. Genom lagen upphäves lagen (1962:270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall samt
legaliseringslagen (1968:578).

2. Pågår förrättning vid ikraftträdandet, äger 4 § lagen (1970:989) om
införande av fastighetsbildningslagen motsvarande tillämpning.

3. Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen (1970:989) om införande av
fastighetsbildningslagen äger motsvarande tillämpning på förrättning
enligt den nya lagen.

1977:665

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har
beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1995:1401

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. Vad som sägs om ordet ”fastighetsbildningsmyndighet” i olika
böjningsformer i äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133)
om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

1998:375

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet har meddelats
dessförinnan.

2004:394

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.

2. I fråga om förrättningar som har påbörjats före
ikraftträdandet gäller 2 och 19 §§ i sina äldre lydelser.
Därvid skall, i fråga om underrättelse till den eller de
kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom plan- och
byggnadsväsendet, hänvisningarna i 2 och 19 §§ till 4 kap. 15
och 24 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) avse
paragrafernas lydelse vid utgången av juni 2004.