Lag (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

SFS nr
1974:515
Departement/myndighet
Justitiedepartementet L5
Utfärdad
1974-05-31
Författningen har upphävts genom
SFS 1998:714
Upphävd
1999-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1991:1146

1 § Den som har varit häktad på grund av misstanke om ett eller flera
brott eller som till följd av sådan misstanke under mer än 24 timmar i
sträck har varit anhållen, underkastad reseförbud eller
anmälningsskyldighet, intagen för rättspsykiatrisk undersökning eller
tagen i förvar genom beslut av befälhavare på fartyg eller luftfartyg
eller av beskickning eller konsulat har rätt till ersättning av staten,
om

1. frikännande dom meddelas,

2. åtalet avvisas eller avskrivs,

3. förundersökning avslutas utan att åtal väcks eller

4. beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på
häktningsframställning eller efter överprövning, fullföljd av talan
eller anlitande av särskilt rättsmedel upphävs eller ersätts av beslut
om mindre ingripande åtgärd eller undanröjs utan förordnande om ny
handläggning.

Den som på grund av misstanke om flera brott har utsatts för en sådan
frihetsinskränkning som avses i första stycket har rätt till ersättning
av staten, om det beträffande något av brotten inträffar en omständighet
som nämns i första stycket 1–3 och det är uppenbart att
frihetsinskränkningen inte skulle ha beslutats endast för den övriga
brottsligheten.

Den som har varit häktad eller under mer än 24 timmar i sträck har varit
anhållen som misstänkt för ett eller flera brott har också rätt till
ersättning, om brottet eller något av brotten i domen hänförs till en
mildare straffbestämmelse och det är uppenbart att frihetsinskränkningen
vid en sådan bedömning inte skulle ha beslutats. Lag (1991:1146).

1 a § Bestämmelserna i 1 § tillämpas också då någon på grund av svensk
myndighets efterlysning för brott eller begäran om anhållande eller
utlämning för brott har utsatts för en motsvarande frihetsinskränkning
utomlands. Lag (1980:422).

2 § Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller
utegångsförbud enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m. m. har rätt till ersättning av staten, om efter fullföljd
av talan eller anlitande av särskilt rättsmedel frikännande dom meddelas
eller mindre ingripande påföljd ådöms eller dom eller beslut som legat
till grund för verkställigheten undanröjs utan förordnande om ny
handläggning. Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol
enligt 31 kap. 3 § brottsbalken har genomgått rättspsykiatrisk vård. Lag
(1991:1146).

3 § Den som i annat fall än som anges i 1 eller 2 § till följd av
beslut vid myndighetsutövning varit berövad friheten har rätt till
ersättning av staten, om det finnes uppenbart att frihetsberövandet
var utan grund.

4 § Rätt till ersättning föreligger ej, om den som har varit utsatt
för frihetsinskränkningen själv uppsåtligen har föranlett denna. Har
han sökt undanröja bevis eller på annat sätt försvåra sakens utredning
eller, i fall som avses i 1 eller 1 a §, sökt undandra sig
förundersökning eller lagföring, utgår ersättning endast om det finns
synnerliga skäl.

Ersättning kan vägras eller sättas ned i den mån det i annat fall med
hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår.
Ersättning får dock ej vägras eller sättas ned på den grund att
misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd. Lag
(1980:422).

5 § Ersättning utgår för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i
näringsverksamhet och lidande.

Ersättningen får nedsättas efter vad som finnes skäligt, om tiden för
frihetsinskränkningen har avräknats eller eljest beaktats vid
fastställande eller verkställighet av brottspåföljd.

6 § Anspråk på ersättning får ej överlåtas till annan innan
ersättningen blivit slutligt bestämd.

7 § Utgår ersättning enligt denna lag och har den
ersättningsberättigade rätt till skadestånd av annan, inträder staten
i motsvarande mån i hans rätt.

Övergångsbestämmelser

1986:651

Äldre bestämmelser om ersättning på grund av beslut om förvarsarrest
och fritidsstraff gäller även efter ikraftträdandet. Vid tillämpningen
av 1 § första stycket 3 skall därvid med disciplinstraff jämställas
disciplinpåföljd.

1991:1146

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som före
ikraftträdandet varit intagen på en rättspsykiatrisk klinik eller efter
förordnande av domstol enligt 31 kap. 3 § brottsbalken i dess lydelse
före den 1 januari 1992 undergått sluten psykiatrisk vård eller vård i
specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.