Lag (1982:707) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Republiken Korea

SFS nr
1982:707
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1982-06-30
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1310

1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande inkomstskatter som Sverige och Republiken Korea
undertecknade den 27 maj 1981 och det protokoll som är fogat till
avtalet, skall tillsammans med den överenskommelse om tillämpningen av
avtalet som ingåtts genom brev den 15 maj respektive den 7 juni 1991
gälla som lag här i landet.

Avtalet och protokollet är intagna som bilaga 1 till denna
lag och överenskommelsen som bilaga 2. Lag (1991:1884).

2 § Avtalet skall tillämpas endast i den mån det medför inskränkning
av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1310).

4 § har upphävts genom lag (1991:1884).

Bilaga 1

Avtal mellan Republiken Korea och Konungariket Sverige för att undvika
dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande
inkomstskatter

Republiken Koreas regering och Konungariket Sveriges regering, som
önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt, har kommit överens om följande:

ARTIKEL 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda staterna.

ARTIKEL 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter som omfattas av detta avtal är:

a) Beträffande Korea:

1) inkomstskatten;

2) bolagsskatten; och

3) invånarskatten

(i det följande benämnda ”koreansk skatt”).

b) Beträffande Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri
inbegripna;

2) ersättningsskatten och utskiftningsskatten;

3) bevillingsavgiften för vissa offentliga föreställningar; och

4) den kommunala inkomstskatten

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan
av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De
behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela
varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive
skattelagstiftning.

ARTIKEL 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Korea” åsyftar Republiken Koreas territorium och inbegriper varje
område beläget intill Republiken Koreas territorialvatten vilket, i
överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, i Republiken Koreas
lagstiftning betecknas eller senare kommer att betecknas som ett
område inom vilket Republiken Korea äger utöva sina suveräna
rättigheter med avseende på havsbottnen, dennas underlag och där
befintliga naturtillgångar;

b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför
Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt
svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger
utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet
av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten”
avser Korea eller Sverige beroende på sammanhanget;

d) ”skatt” avser koreansk skatt eller svensk skatt beroende på
sammanhanget;

e) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

f) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som i
beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person;

g) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) ”internationell trafik” åsyftar transport med fartyg eller
luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat utom då
fartyget eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den
andra avtalsslutande staten;

i) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Korea, finansministern eller dennes befullmäktige ombud;

2) i Sverige, budgetministern eller dennes befullmäktige ombud.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i
avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning rörande sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

ARTIKEL 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för huvudkontor eller företagsledning eller annan liknande
omständighet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är
skattskyldig i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i
båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) Han anses ha hemvist i den stat där han har ett hem som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i
båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena).

b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har ett hem som
stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den
stat där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat
där han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som inte är fysisk
person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i
fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning. I
tveksamma fall avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

ARTIKEL 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken
ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete utgör
fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än sex månader.

4. Företag i en avtalsslutande stat anses ha fast driftställe i den
andra avtalsslutande staten om företaget bedriver övervakande
verksamhet i denna andra stat under mer än sex månader i samband med
byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som pågår i denna
andra stat.

5. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för
företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller
biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) – e), under
förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs från den
stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna
kombination är av förberedande eller biträdande art.

6. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken punkt
7 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtalsslutande stat
har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i
företagets namn, anses detta företag – utan hinder av bestämmelserna i
punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat beträffande varje
verksamhet som denna person bedriver för företaget. Detta gäller dock
inte, om den verksamhet som denna person bedriver är begränsad till
sådan som anges i punkt 5 och som – om den bedrivs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra denna
stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe enligt
bestämmelserna i nämnda punkt.

7. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat
endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende
representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet.

8. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.

ARTIKEL 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk)
belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka
bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa
eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses inte
vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast
egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av
fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som
används vid självständig yrkesutövning.

ARTIKEL 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande
stat, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast
driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får
företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor
del därav som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera
avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det
kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett
fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna
utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om
utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget
eller annorstädes.

4. Inkomst anses inte hänförlig till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för
företaget.

5. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs berstämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.

ARTIKEL 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom
bedrivande av sjöfart eller luftfart i internationell trafik,
beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.

ARTIKEL 9

Företag med intressegemenskap

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i
ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i fråga om
handelsförbindelser eller finansiella förbindelser avtalas eller
föreskrivs villkor som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan
av varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan sådana
villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av
villkoren i fråga inte tillkommit detta företag, inräknas i detta
företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed.

ARTIKEL 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten
inte överstiga:

a) 10 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till
utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som direkt
behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av
aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte
är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra
andelar i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det
utdelande bolaget har hemvist i skattehänseende behandlas på samma
sätt som inkomst av aktier.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall utdelning från bolag
med hemvist i Korea till bolag med hemvist i Sverige vara undantagen
från beskattning i Sverige i den mån utdelningen skulle ha varit
undantagen från beskattning enligt svensk lag om båda bolagen hade
varit svenska bolag. Detta undantag gäller endast om den vinst av
vilken utdelningen betalas har varit föremål för den normala
bolagsskatt i Korea som gäller vid tidpunkten för undertecknandet av
detta avtal eller därmed jämförbar bolagsskatt. Skattebefrielsen
gäller emellertid även i fall då sådan vinst inte har varit
underkastad sådan bolagsskatt på grund av att särskilda bestämmelser
om skattelättnader av tillfällig natur i särskild koreansk
lagstiftning om investeringsfrämjande skatteförmåner tillämpats.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget
som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken
utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst
från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte
beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen
betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med
fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och
ej heller beskatta bolagets inte utdelade vinst, även om utdelningen
eller den inte utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst
som uppkommit i denna andra stat.

ARTIKEL 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från
vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga:

a) 10 procent av räntans bruttobelopp om mottagaren är en bank och
lånet löper under en tidrymd som överstiger sju år;

b) 15 procent av räntans bruttobelopp i alla övriga fall.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 gäller följande:

a) Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som mottages av
den andra avtalsslutande statens regering, dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter eller riksbanken i denna
andra avtalsslutande stat, beskattas endast i denna andra
avtalsslutande stat.

b) Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och avser lån eller
krediter, vilka lämnats eller garanterats av,

– beträffande Korea, Koreas Export- och Importbank,

– beträffande Sverige, Exportkreditnämnden,

och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, beskattas endast i denna andra stat.

4. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer
eller debentures antingen de utfärdats mot säkerhet i fastighet eller
inte och antingen de medför rätt till andel i vinst eller inte.
Uttycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all
annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken
inkomsten härrör jämställs med inkomst av försträckning.

5. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den som
har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör,
från där beläget fast driftställe eller utövar självständig
yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande
anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning
i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas, och
räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen, anses dock räntan härröra från den stat där det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

7. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan
utbetalaren och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och
annan person föranleder att räntebeloppet, med hänsyn till den skuld
för vilken räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha
avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel
endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas i överskjutande
belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 12

Royalty

1. Roytalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga:

a) 15 procent av bruttobeloppet av sådan royalty som avses i punkt 3
a); och

b) 10 procent av bruttobeloppet av sådan royalty som avses i punkt 3
b).

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av
betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja:

a) upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk,
biograffilm häri inbegripen; och

b) patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept
eller hemlig tillverkningsmetod samt för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig
utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell,
kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn
härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig
yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande
anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning
för vars räkning rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn,
förvärvats och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen, anses dock royaltyn härröra från den stat
där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda
och annan person föranleder att royaltybeloppet, med hänsyn till det
nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
den som har rätt till royaltyn, om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen
i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.

ARTIKEL 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på
grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och
som är belägen i den andra avtalsslutande staten samt vinst genom
överlåtelse av aktier eller liknande andelar i ett bolag, vars
huvudsakliga tillgångar utgörs av sådan fast egendom, får beskattas i
denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som ingår i fast
driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den
andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till
stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma
gäller vinst på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för
sig eller i samband med överlåtelse av hela företaget) eller av sådan
stadigvarande anordning.

3. Vinst som ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar på grund
av överlåtelse av fartyg eller luftfartyg som används i
internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana fartyg eller luftfartyg beskattas endast i
denna stat.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses i
punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.

ARTIKEL 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet,
beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande
staten har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans
förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande
anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så
stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och
undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare,
advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer utövar.

ARTIKEL 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20 föranleder
annat, beskattas löner och andra liknande ersättningar, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning,
endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra
avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får
ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda
staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under beskattningsåret i
fråga; och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte
har hemvist i den andra staten; samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel gäller
följande:

a) ersättning för arbete, som utförs ombord på fartyg som används i
internationell trafik av företag i en avtalsslutande stat, får
beskattas i denna stat;

b) ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär
för arbete som utförs ombord på luftfartyg i internationell trafik,
beskattas endast i denna stat.

ARTIKEL 16

Styrelsearvoden

Styrelsearvoden och andra liknande ersättningar, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av styrelsemedlem i
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

ARTIKEL 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin
personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i egenskap av
artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartist eller musiker eller av idrottsman, beskattas i denna
andra stat.

2. I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman
utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen
själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av
bestämmelserna i artiklaran 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 skall inkomst som artist
eller idrottsman förvärvar genom sin personliga verksamhet i en
avtalsslutande stat beskattas endast i den andra avtalsslutande
staten, om hans vistelse i den förstnämnda staten huvudsakligen
bekostas av allmänna medel från denna andra stat eller från en av dess
politiska underavdelningar eller lokala myndigheter.

4. I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman
utövar i denna egenskap i en avtalsslutande stat, inte tillfaller
artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, beskattas
inkomsten, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, endast i den andra
avtalsslutande staten, om denna person huvudsakligen understöds av
allmänna medel från denna andra stat eller från en av dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter eller om denna person är en
organisation i denna andra stat vars verksamhet inte bedrivs i
vinstsyfte.

ARTIKEL 18

Pensioner

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat,
beskattas pensioner och andra liknande ersättningar, som med anledning
av tidigare anställning betalas till person med hemvist i en
avtalsslutande stat, endast i denna stat.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1, får pensioner och andra
ersättningar som utbetals enligt socialförsäkringslagstiftningen i en
avtalsslutande stat beskattas i denna stat.

ARTIKEL 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna
stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna stat och personen i
fråga har hemvist i denna stat och

1) är medborgare i denna stat, eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av, en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförts i denna
stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om personen i fråga har hemvist och är
medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning
av pension som betalas på grund av arbete som utförts i samband med
rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter.

ARTIKEL 20

Studenter och praktikanter

1. Studerande, affärspraktiant eller teknisk praktikant, som vistas i
en avtalsslutande stat för sin undervisning eller utbildning och som
har eller omedelbart före vistelsen i denna stat hade hemvist i den
andra avtalsslutande staten, är befriad från skatt i den förstnämnda
avtalsslutande staten för:

a) belopp, som betalas till honom från person med hemvist utanför
denna förstnämnda stat till bestridande av hans uppehälle,
undervisning eller utbildning; samt

b) ersättning för arbete som utförs i denna förstnämnda stat, under
förutsättning att ersättningen inte under något beskattningsår
överstiger 10 000 svenska kronor eller motvärdet i koreansk valuta.

Skattebefrielse enligt punkt b) medges endast för den tid som skäligen
eller vanligtvis åtgår för att fullborda studierna eller utbildningen
i fråga, men får inte i något fall avse längre tidrymd än fem på
varandra följande år.

2. Fysisk person, som har hemvist i en avtalsslutande stat omedelbart
före en vistelse i den andra avtalsslutande staten och som tillfälligt
vistas i denna andra avtalsslutande stat under en tidrymd som inte
överstiger fem år räknat från dagen för hans första ankomst till denna
andra avtalsslutande stat i samband med denna vistelse är – under
förutsättning att han vistas där för studier, forskning eller
utbildning uteslutande i egenskap av mottagare av stipendium, bidrag
eller belöning från regeringen i endera avtalsslutande staten eller
från undervisningsanstalt eller vetenskaplig eller religiös
organisation eller från välgörenhetsorganisation eller i enlighet med
tekniskt biståndsprogram i vilket regeringen i endera avtalsslutande
staten deltager – befriad från skatt för nedan angivna utbetalningar:

a) beloppet av sådant stipendium eller bidrag eller sådan belöning;

b) belopp som betalas till honom från person med hemvist utanför denna
stat för hans uppehälle, undervisning eller utbildning; samt

c) ersättning för arbete som utförs i denna andra stat, under
förutsättning att ersättningen inte överstiger 10 000 svenska kronor
eller motvärdet i koreansk valuta för något beskattningsår och arbetet
utförs i samband med studierna, forskningen eller utbildningen eller i
jämförelse därmed framstår som tillfälligt.

3. Fysisk person, som har hemvist i en avtalsslutande stat omedelbart
före en vistelse i den andra avtalsslutande staten och som tillfälligt
vistas i denna andra avtalsslutande stat uteslutande såsom anställd
hos eller enligt anställningsavtal med regeringen eller företag i den
förstnämnda avtalsslutande staten och enbart för att inhämta teknisk,
yrkesmässig eller affärsmässig erfarenhet under en tidrymd som
understiger ett år räknat från dagen för hans första ankomst till
denna andra avtalsslutande stat i samband med denna vistelse, är
befriad från skatt i denna andra avtalsslutande stat för nedan angivna
utbetalningar:

a) ersättning från utlandet för sitt uppehälle, sin undervisning eller
utbildning; samt

b) ersättning för arbete som utförs i denna andra avtalsslutande stat,
under förutsättning att ersättningen för denna tidrymd inte överstiger
30 000 svenska kronor eller motvärdet i koreansk valuta och arbetet
utförs i samband med utbildningen eller i jämförelse därmed framstår
som tillfälligt.

ARTIKEL 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal beskattas
endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag
för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om
mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget
fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna
andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom på grund av vilken inkomsten betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

ARTIKEL 22

Undvikande av dubbelbeskattning

1. I Korea undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

I enlighet med koreansk skattelagstiftning angående avräkning från
koreansk skatt av skatt som skall betalas i annat land än Korea, skall
svensk skatt (i fråga om utdelning med undantag för skatt på vinst av
vilken utdelningen betalas), som enligt svensk lagstiftning och i
överensstämmelse med detta avtal betalas, antingen direkt eller genom
avdrag, på inkomst från källa i Sverige, avräknas mot koreansk skatt
på inkomsten. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den
andel av den koreanska skatten som inkomsten från källa i Sverige
utgör av hela den inkomst som beskattas i Korea.

2. I Sverige undviks dubbelbeskattning på följande sätt:

Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt
bestämmelserna i detta avtal får beskattas i Korea skall, såvida inte
bestämmelserna i punkt 3 denna artikel och punkt 4 i artikel 10
föranleder annat, Sverige från vederbörande persons inkomstskatt
avräkna ett belopp motsvarande den skatt på inkomsten som erlagts i
Korea.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga beloppet av den
del av inkomstskatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på
den inkomst som får beskattas i Korea.

3. Om person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst som
enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast i den andra
avtalsslutande staten, får den förstnämnda avtalsslutande staten
inräkna inkomsten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på
inkomsten avräkna den del av inkomstskatten som belöper på den inkomst
som förvärvats från den andra avtalsslutande staten.

4. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2 i denna artikel skall
”skatt på inkomsten som erlagts i Korea” anses uppgå till 20 procent
av bruttobeloppet av de inkomstslag som anges i artikel 10 punkt 2,
artikel 11 punkt 2 och artikel 12 punkt 2. Bestämmelserna i denna
punkt gäller endast de första tio åren under vilka detta avtal
tillämpas. De behöriga myndigheterna skall överlägga med varandra för
att bestämma om denna tidrymd skall förlängas.

ARTIKEL 23

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan
hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda
staterna.

2. Uttrycket ”medborgare” åsyftar:

a) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat;

b) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den
lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.

3. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra
stat, som bedriver verksamhet av samma slag. Denna bestämmelse anses
inte medföra förpliktelse för en avtalsslutande stat att medge person
med hemvist i den andra avtalsslutande staten sådant personligt avdrag
vid beskattningen, skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av
civilstånd eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med
hemvist i den egna staten.

4. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9, artikel 11 punkt 7
eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och annan
betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid
bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på
samma villkor som betalning till person med hemvist i den förstnämnda
staten. På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat
har till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags beskattningsbara
förmögenhet på samma villkor som skuld till person med hemvist i den
förstnämnda staten.

5. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i
den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som annat liknande företag
i den förstnämnda staten är eller kan bli underkastat.

6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna
i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

ARTIKEL 24

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person gör gällande att en avtalsslutande stat eller båda
staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att
medföra en mot bestämmelserna i detta avtal stridande beskattning, kan
han – utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de
rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning – framlägga
saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han
har hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23 punkt 1, i
den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall framläggas
inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den
åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal.

2. Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte
själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den
behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att
undvika beskattning som strider mot detta avtal. Överenskommelse som
träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som
uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av detta avtal. De
kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som
inte omfattas av detta avtal.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i
direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i
de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar
anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum
inom en kommission som består av representanter för de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

ARTIKEL 25

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta
sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna
i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning
i fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån
beskattningen på grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet
eller för att förhindra bedrägeri eller för att genomföra
författningsbestämmelser mot lagenligt undvikande av de skatter som
omfattas av avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel
1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas
såsom hemliga på samma sätt som upplysningar, som erhållits enligt den
interna lagstiftningen i denna stat och få yppas endast för personer
eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan)
som fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av
detta avtal eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa
skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna
endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig
rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande
staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen
eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra
avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet
nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

ARTIKEL 26

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal påverkar inte de priviligier i
beskattningshänseende som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.

ARTIKEL 27

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall
utväxlas i Stockholm snarast möjligt. Avtalet träder i kraft
trettionde dagen efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

2. Detta avtal skall tillämpas:

a) beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som betalas
till eller tillgodoräknas person med hemvist utomlands den första
januari det år då avtalet undertecknas eller senare.

b) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsår som börjar den
första januari det år då avtalet undertecknas eller senare.

ARTIKEL 28

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de
avtalsslutande staterna kan – senast den 30 juni under något
kalenderår från och med det femte året efter det då utväxlingen av
ratifikationshandlingarna ägde rum – på diplomatisk väg skriftligen
uppsäga avtalet hos den andra avtalsslutande staten. I händelse av
sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:

a) beträffande skatt som innehålls vid källan, på belopp som betalas
till eller tillgodoräknas person med hemvist utomlands den första
januari det kalenderår som följer närmast efter det då uppsägningen
ägde rum eller senare;

b) beträffande andra skatter, i fråga om beskattningsår som börjar den
första januari det kalenderår som följer närmast efter det då
uppsägningen ägde rum eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Seoul den 27 maj 1981 i två exemplar på engelska
språket.

Protokoll

Vid undertecknandet av avtalet mellan Republiken Koreas regering och
Konungariket Sveriges regering för att undvika dubbelbeskattning och
förhindra skatteflykt beträffande inkomstskatter har undertecknade
kommit överens om att följande bestämmelser skall utgöra en
integrerande del av avtalet.

Till artikel 2

Parterna är införstådda med att artikel 2 punkt 3 a) i avtalet
omfattar Koreas försvarsskatt, då den uttages med inkomstskatten eller
bolagsskatten som underlag.

Till artikel 8

Bestämmelserna i artikel 8 punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS)
men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i
konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske
delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

Till artikel 19

Bestämmelserna i artikel 19 punkterna 1 och 2 tillämpas även i fråga
om ersättning eller pension som betalas av Koreas Bank, Koreas
Export- och Importbank, Koreas Bolag för Främjande av Handel och andra
liknande koreanska inrättningar som utövar verksamhet av statlig
karaktär.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat detta
protokoll.

Som skedde i Seoul den 27 maj 1981 i två exemplar på engelska
språket.