Förordning (1983:1041) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge

SFS nr
1983:1041
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1983-12-08
Författningen har upphävts genom
SFS 1987:1043
Upphävd
1988-01-01

1 § Lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge skall träda i kraft den dag denna
förordning träder i kraft och tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas den 1 januari 1984 eller senare och beträffande förmögenhet
som taxeras år 1985 eller senare. Avtalet träder i kraft den 29
december 1983.

2 § Vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtalet och det till
avtalet fogade protokollet skall iakttas de anvisningar som framgår av
bilagorna 1 – 3. Förordning (1985:117).

3 § Ärenden, som enligt avtalet skall handläggas av behörig myndighet
i Sverige, prövas av riksskatteverket. Är ett sådant ärende av
särskild betydelse eller annars av sådan beskaffenhet att det bör
avgöras av regeringen, skall dock riksskatteverket med eget yttrande
överlämna ärendet till regeringen.

Riksskatteverkets beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.

Övergångsbestämmelser

1983:1041

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1984.

2. Genom förordningen upphävs

a) kungörelsen (1974:27) om tillämpning av avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet,

b) kungörelsen (1974:28) om kupongskatt för person med hemvist i
Danmark, m. m.,

c) förordningen (1977:812) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Finland,

d) förordningen (1977:813) om kupongskatt för person med hemvist i
Finland, m. m.,

e) kungörelsen (1964:584) om tillämpning av ett mellan Sverige och
Island den 23 januari 1964 ingånget avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet,

f) kungörelsen (1964:585) med vissa bestämmelser angående kupongskatt
för skattskyldig som är bosatt i Island,

g) kungörelsen (1972:35) om tillämpning av avtal mellan Sverige och
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet,

h) kungörelsen (1972:36) om kupongskatt för person med hemvist i
Norge, m. m.

3. De upphävda kungörelserna och förordningarna tillämpas fortfarande
på inkomst som förvärvas före den 1 januari 1984 och på förmögenhet
som taxeras före år 1985. Artikel 15 punkt 4 i bilaga 1 och
anvisningarna till artikel 15 femte stycket, i bilaga 2 till
kungörelsen (1974:27) om tillämpning av avtal mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet tillämpas fortfarande på inkomst som förvärvas
före den 1 januari 1987.

1985:117

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 1985.

Genom förordningen upphävs kungörelsen (1974:29) om nedsättning av
eller befrielse från dansk skatt på utdelning. Äldre bestämmelser
tillämpas dock fortfarande beträffande utdelning vilken beskattats i
Danmark med stöd av avtalet den 16 november 1973 mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet.

1987:1043

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.

2. Genom förordningen upphävs förordningen (1983:1041) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge.

3. Den upphävda förordningen och lagen (1983:913) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge tillämpas fortfarande

a) i fråga om skatter som innehålls vid källan, på inkomst som
förvärvats före den 1 januari 1988,

b) i fråga om övriga skatter på inkomst, på skatter som
bestäms för beskattningsår som börjar före den 1 januari 1988,

c) i fråga om förmögenhet, på förmögenhet som taxeras före år
1989.

4. Bilaga 2 till lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge tillämpas
fortfarande på inkomst som förvärvats före den 1 januari 1990.
Vad som i bilagan sägs om bestämmelserna i artikel 15
punkterna 1 och 2 i avtalet den 22 mars 1983 skall dock
beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari 1988 eller
senare avse bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 i
förevarande avtal samt punkterna VII och VIII i protokollet till
förevarande avtal.

Bilaga 1

Anvisningar till bestämmelserna i avtalet

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

till art. 8, 13 och 23

Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas
enligt art. 8 punkt 1 i regel endast i den stat där företaget har sin
verkliga ledning. Bestämmelserna i art. 8 punkt 1 skall i vissa fall
tillämpas på inkomst av sjöfart och luftfart som har samband med
verksamhet som bedrivs utanför en avtalsslutande stats kust, se art.
21 punkt 4.

De behöriga myndigheterna i Danmark, Norge och Sverige har med stöd av
artikel 28 punkt 3 träffat en överenskommelse beträffande innebörden
av artiklarna 7 och 8 i avtalet samt punkt IV:1 i det till avtalet
fogade protokollet. Den svenska versionen av överenskommelsen har
följande lydelse:

”Bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i avtalet mellan Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige samt punkt IV:1 i
protokollet till avtalet innebär att inkomst som konsortiet
Scandinavian Airlines System (SAS) förvärvar genom kommersiell
luftfart och annan därmed sammanhängande verksamhet samt
realisationsvinst som konsortiet förvärvar och förmögenhet som
konsortiet innehar beskattas i Danmark, Norge och Sverige i
förhållande till den andel i konsortiet som innehas av den delägare
som har hemvist i Danmark, Norge respektive Sverige.”

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

till art. 20

Med personligt avdrag i art. 20 punkt 2 avses i Sverige
grundavdrag.

till art. 21

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna har med stöd av
art. 28 punkt 3 träffat överenskommelse beträffande innebörden av art.
21 punkt 1. Överenskommelsen har följande lydelse:

”Transport av produkter, som utvunnits vid verksamhet som avses i art.
21 punkt 1 i avtalet, med skepp eller luftfartyg från lastbrygga eller
annan anordning belägen inom sådant område i en avtalsslutande stat som
avses i nämnda punkt, anses inte utgöra verksamhet som har samband med
utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar enligt samma punkt.”
Förordning (1987:40).

till art. 25

1. Inkomst från Sverige, som förvärvas av en person med hemvist i
Danmark, Finland, Island eller Norge, beskattas här i den mån svenska
skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av
skattskyldigheten inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i
fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige.

Om inkomsten eller förmögenheten beskattas i Sverige och beskattning
kan ske även i Danmark, Finland, Island eller Norge, medges lättnad
vid beskattningen i Danmark, Finland, Island resp. Norge enligt art.
25 punkterna 1–4. Undantag från denna regel gäller enligt art. 25
punkt 5 d), se punkt 4 av anvisningarna.

2. Inkomst från Danmark, Finland, Island eller Norge, som
förvärvas av en person med hemvist i Sverige, tas med vid
taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall från
bolag i Danmark, Finland, Island eller Norge och utbetalning
enligt sociallagstiftningen i vissa fall som görs från Danmark,
Finland, Island eller Norge. I fråga om utdelning, se punkt 2
andra stycket och punkt 3 av anvisningarna till art. 10.
Beträffande utbetalning enligt sociallagstiftningen, se punkt 3 av
anvisningarna till art. 18. Likaså tas förmögenhetstillgång, som
är belägen i Danmark, Finland, Island eller Norge, med vid
taxering till svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på
inkomsten eller förmögenheten sätts ned genom avräkning enligt
art. 25 punkt 5 a) om inte fall föreligger som anges i punkt 3
av anvisningarna.

Svensk inkomstskatt beräknas på inkomsten på vanligt sätt. Vid
inkomstberäkningen medges sålunda avdrag för kostnader som är
hänförliga till inkomsten. Avdrag medges dock inte för dansk, finsk,
isländsk eller norsk skatt som omfattas av avtalet. Från den sålunda
beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 25 punkt 5 a) ett
belopp motsvarande den danska, finska, isländska eller norska skatt
som belöper på inkomsten. På motsvarande sätt förfars vid avräkning av
förmögenhetsskatt som utgått i annan nordisk stat från den svenska
förmögenhetsskatten. Beträffande storleken av dansk, finsk, isländsk
och norsk skatt på utdelning hänvisas till art. 10 punkterna 3–5.
Vidare iakttas att i fall som avses i art. 25 punkt 5 b) högre finsk
skatt skall avräknas än vad som utgått på inkomsten i fråga. Har
dansk, finsk, isländsk eller norsk skatt enligt avtalet tagits ut på
inkomst av rörelse som har bedrivits i Danmark, Finland, Island resp.
Norge, iakttas att inkomsten beräknats enligt art. 7.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det
beskattningsår, för vilket inkomsten resp. förmögenheten tas upp till
beskattning, förete utredning om den danska, finska, isländska eller
norska skatt som har påförts inkomsten resp. förmögenheten eller om
den finska skatt som skulle ha påförts inkomsten om skattebefrielse
eller skattenedsättning som avses i föregående stycke inte hade
medgivits.

Avräkning av dansk, finsk, isländsk eller norsk inkomstskatt på viss
inkomst får ske med belopp motsvarande högst summan av de svenska
skatter som belöper på inkomsten. Vid tillämpningen av denna regel
anses på inkomsten från Danmark, Finland, Island eller Norge belöpa så
stor andel av statlig inkomstskatt enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt som inkomsten — efter avdrag för kostnader — utgör av
den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor.
Kommunal inkomstskatt anses belöpa på inkomsten från Danmark, Finland,
Island eller Norge till så stor andel som inkomsten — efter avdrag
för kostnader — utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av
olika förvärvskällor vilka skall taxeras i samma kommun som inkomsten
från Danmark, Finland, Island eller Norge.

Avräkning sker i första hand från statlig inkomstskatt som utgår
enligt lagen om statlig inkomstskatt, i andra hand från kommunal
inkomstskatt och i sista hand från övrig inkomstskatt.

Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor
av den danska, finska, isländska eller norska skatten på inkomsten och
ange att avräkning skall ske med detta skattebelopp, dock högst med
beloppet av de svenska skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet
svarar för att anteckning om avräkning görs i skattelängden.

Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av fastighet i
Norge med ett belopp motsvarande 10 000 kronor. På inkomsten antas
belöpa norsk skatt med ett belopp motsvarande 1 500 kronor.
Avdragsgilla kostnader uppgår till 1 000 kronor. Den skattskyldige
antas vidare uppbära nettointäkter av andra förvärvskällor med ett
belopp av 165 000 kronor vid den statliga taxeringen och 150 000
kronor vid den kommunala taxeringen i hemortskommunen. Vidare antas
allmänna avdrag uppgå till 7 000 kronor. Den till statlig och kommunal
inkomstskatt taxerade inkomsten blir sålunda (9 000 + 165 000 — 7 000
=) 167 000 kronor resp. (9 000 + 150 000 — 7 000 =) 152 000 kronor.
I deklarationen antecknas: ”Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet
med Danmark, Finland, Island och Norge skall ske med 1 500 kronor,
dock högst med summan av 9 000 av hela den statliga inkomst-
174 000
skatten och 9 000 av hela den kommunala inkomstskatten. Avräkning
159 000
sker i första hand från statlig inkomstskatt som utgår enligt lagen om
statlig inkomstskatt, i andra hand från kommunal inkomstskatt och i
sista hand från övrig inkomstskatt.”

Har den skattskyldige flera inkomster från utlandet, kan vid
avräkningsförfarandet även bestämmelserna i 25 § första stycket lagen
om statlig inkomstskatt bli tillämpliga.

3. När en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst, som enligt art.
8 punkt 1, art. 13 punkt 4, art. 15 punkt 3 a), art. 18 punkt 1 eller
art. 19 punkt 1 skall beskattas endast i Danmark, Finland, Island
eller Norge, medtas inkomsten vid taxering i Sverige. Detta gäller
dock inte beträffande utbetalning enligt sociallagstiftningen i det
fall utbetalningen enligt skattelagstiftningen i utbetalarstaten inte
utgör skattepliktig inkomst där, se punkt 3 av anvisningarna till art.
18. Statlig och kommunal inkomstskatt uträknas i vanlig ordning. De
sålunda uträknade inkomstskatterna sätts ned med ett belopp
motsvarande den del av inkomstskatterna som belöper på den inkomst som
enligt avtalet skall beskattas endast i Danmark, Finland, Island eller
Norge. Denna del skall utgöra lika stor del av den totala skatten som
den minskning av den beskattningsbara inkomsten, som skulle följa om
den utländska inkomsten inte tagits med, utgör av den verkliga
beskattningsbara inkomsten. Om den beskattningsbara inkomsten, som
skulle uppkomma om den utländska inkomsten inte tas med, blir 0, skall
nedsättning av den statliga inkomstskatten dock ske till ett belopp
motsvarande den skatt som uppkommer när skatten beräknas utan
beaktande av den utländska inkomsten. Vad som enligt huvudregeln
gäller i fråga om inkomst som skall beskattas endast i Danmark,
Finland, Island eller Norge skall på motsvarande sätt gälla i fråga om
förmögenhet som enligt art. 23 punkt 3 skall beskattas endast i någon
av dessa stater.

Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär pension från Finland
med ett belopp som efter avdrag för kostnader motsvarar 10 050 kronor.
Pensionen är av sådant slag som beskattas i Finland. Den skattskyldige
antas uppbära i Sverige skattepliktiga nettointäkter av andra
förvärvskällor med 160 000 kronor och åtnjuta underskottsavdrag i
hemortskommunen med 20 000 kronor, övriga allmänna avdrag med 4 500
kronor och grundavdrag med 7 500 kronor. Den beskattningsbara
inkomsten blir statligt (10 050+160 000–20 000–4 500=) 145 500
kronor och kommunalt (10 050+160 000–20 000–4 500–7 500=) 138 000
kronor, sedan avrundning skett. Hade pensionen inte medräknats skulle
den beskattningsbara inkomsten ha blivit statligt (160 000–20 000–4
500=) 135 500 kronor och kommunalt (160 000–20 000–4 500–7 500=)
128 000 kronor. Den statliga inkomstskatten och den kommunala
inkomstskatten, beräknad på 145 500 resp. 138 000 kronor, nedsättas
med 145 500-135 500 resp. 138 000-128 000 . I förekommande fall
145 000 138 000
skall s.k. extra avdrag behållas oförändrat vid beräkningen av den
antagna beskattningsbara inkomsten.

I fall som nu nämnts skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna
grunden för uträkningen av inkomstskatterna resp. förmögenhetsskatten.
Längdförande myndighet svarar för att anteckning om nedsättning görs i
skattelängden.

4. När en person med hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge
uppbär inkomst som avses i art. 13 punkt 7, beskattas inkomsten i
Sverige men dansk, finsk, isländsk eller norsk skatt på inkomsten
avräknas enligt art. 25 punkt 5 d) från den svenska skatten. Därvid
gäller i tillämpliga delar anvisningspunkten 2 ovan.
Avräkningsbeloppet får enligt art. 25 punkt 5 d) inte överstiga den
svenska skatten på inkomsten.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Förordning (1985:117).

Bilaga 3

Anvisningar om restitution av dansk skatt på utdelning

1. Den som enligt lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har hemvist i Sverige kan
under de förutsättningar som anges i art. 10 punkt 3 eller punkt 9 i
avtalet genom restitution erhålla nedsättning av eller befrielse från
den i Danmark utgående skatten.

2. Ansökan om restitution av skatt görs skriftligen av den
skattskyldige på formulär med beteckningen U 32 S. Blanketter
tillhandahålls av länsstyrelserna och av dansk myndighet, som anges i
punkt 3.

3. Ansökan ges in till länsstyrelsen i det län där den skattskyldiges
hemortskommun är belägen. Om förutsättningar föreligger för att
utfärda intyg enligt formuläret skall detta göras kostnadsfritt av
skattechefen som därefter översänder formuläret direkt till
Statsskattedirektoratet, Box 100, DK-3460 BirkerId. Förordning
(1985:117).