Förordning (1983:366) om att vissa substanser skall anses som narkotika

SFS nr
1983:366
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1983-05-26
Författningen har upphävts genom
SFS 1992:1554
Upphävd
1993-01-01

Nedanstående substanser skall anses som narkotika enligt
narkotikastrafflagen (1968:64), nämligen

Centralstimulerande medel

etylamfetamin (2-etylamino-1-fenylpropan)
fenetyllin
[1-fenyl-1-piperidyl-(2)-metyl] acetat
1-fenyl-2-butylamin
N-hydroxiamfetamin
propylhexedrin

Hallucinogener

2-amino-1-(4-brom-2,5-dimetoxifenyl)propan (brom-STP)
hydroxi-3-pentyl-6,6,9-trimetyl-6a,7,10,10a-tetrahydro-6H-
dibenso[b,d]-pyranol-(1) (hydroxitetrahydrocannabinoler)
ibogain
levonantradol
nabilon

Smärtstillande medel

karfentanil

Sömnmedel och lugnande medel

allobarbital
aprobarbital
brallobarbital
brotizolam
butalbarbital
pyrityldion (3,3-dietyl-2,4-dioxotetrahydropyridin)
heptabarbital
hexapropymat
hexobarbital
klometiazol
kloralhydrat
kloralodol
metohexital
metylpentynol
midazolam
tybamat
vinbarbital

Som narkotika enligt narkotikastrafflagen skall även anses de
ovanjordiska delarna av växten kat (Catha edulis).

Vidare skall vid tillämpning av lagen med cannabis förstås de
ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis (med undantag av
frön), från vilka hartset icke blivit extraherat och oavsett under vilka
benämningar de förekommer. Förordning (1989:790).