Förordning (1983:476) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tunisien

SFS nr
1983:476
Departement/myndighet
Finansdepartementet S4
Utfärdad
1983-05-05
Ändring införd
t.o.m. SFS 1984:145

Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet som Sverige och Tunisien undertecknade den 7
maj 1981 skall gälla för Sveriges del. Avtalets innehåll framgår av
bilaga 1 till denna förordning.

Vid tillämpning av avtalet skall iakttas de anvisningar som är fogade
till förordningen som bilaga 2.

Bilaga 1

Avtal mellan Sveriges regering och Tunisiens regering för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på
förmögenhet

Sveriges regering och Tunisiens regering, vilka önskar ingå avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på
förmögenhet, har kommit överens om följande bestämmelser:

ARTIKEL 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda staterna.

ARTIKEL 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och på förmögenhet, som
påförs för envar av de avtalsslutande staternas, deras politiska
underavdelningars och lokala myndigheters räkning, oberoende av sättet
på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och på förmögenhet förstås alla skatter, som
utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av
inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom
överlåtelse av lös eller fast egendom, och skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas,
är:

a) Beträffande Sverige:
1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri
inbegripna,
2) ersättningsskatten,
3) utskiftningsskatten,
4) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar,
5) kommunalskatten, och
6) den statliga förmögenhetsskatten;
(skatt av sådant slag benämns i det följande ”svensk skatt”).

b) Beträffande Tunisien:
1) skatten på inkomst av rörelse,
2) skatten på inkomst av icke-kommersiell verksamhet,
3) skatten på löner,
4) skatten på inkomst av lantbruk,
5) skatten på inkomst av kapital,
6) skatten på inkomst av fordringar, depositioner, borgensförbindelser
samt löpande konton (IRC),
7) skatten på industri- och handelsföretag,
8) skatten på hotellföretag,
9) skatten på hyra,
10) skatten på värdestegring av fastighet,
11) den statliga personliga inkomstskatten;
(skatt av sådant slag benämns i det följande ”tunisisk skatt”).

4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet införs vid sidan
av eller i stället för de angivna skatterna. De behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga
ändringar som skett i respektive skattelagstiftning.

ARTIKEL 3

Allmänna definitioner

1. Där inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) Uttrycken ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande
staten” åsyftar Sverige eller Tunisien, alltefter som sammanhanget
kräver;

b) uttrycket ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper
varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket
Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens
allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på
utforskandet och utnyttjandet av havsbottnen eller dennas underlag;

c) uttrycket ”Tunisien” åsyftar Republiken Tunisien och inbegriper
varje utanför Tunisiens territorialvatten beläget område, inom vilket
Tunisien enligt tunisisk lag och i överensstämmelse med folkrättens
allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på
utforskandet och utnyttjandet av havsbottnen eller dennas underlag;

d) uttrycket ”person” inbegriper en fysisk person, bolag och annan
sammanslutning av personer;

e) uttrycket ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid
beskattningen behandlas såsom juridisk person;

f) med uttrycket ”internationell trafik” förstås transport med fartyg
eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning
i en avtalsslutande stat, utom då fartyget eller luftfartyget används
uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten;

g) uttrycken ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den
andra avtalsslutande staten” åsyftar ett företag som bedrivs av person
med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs
av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

h) uttrycket ”behörig myndighet” åsyftar:

Beträffande Sverige, budgetministern eller dennes befullmäktigade
ombud, och

beträffande Tunisien, finansministern eller dennes befullmäktigade
ombud;

i) uttrycket ”medborgare” åsyftar:

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat, och

2) juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den
lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte
enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter som omfattas av
avtalet.

ARTIKEL 4

Skatterättsligt hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket
inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat
endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet
belägen i denna stat.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person anses ha
hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall fallet avgöras på
följande sätt:

a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han har en
bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en
sådan bostad i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i
den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska
förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat han har
centrum för levnadsintressena, eller om han inte i någondera
avtalsslutande staten har en bostad, som stadigvarande står till hans
förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han
stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om
han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i
den avtalsslutande stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han
inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i
de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i
fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga
ledning.

ARTIKEL 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande affärsanordning, där företagets
verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,
f) gruva, stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar,

g) plats för byggnadsarbete, tillfälligt anläggningsarbete eller
övervakande verksamhet som avser sådant arbete, när dessa arbeten
eller denna övervakning pågår mer än sex månader, eller då sådant
tillfälligt anläggningsarbete eller sådan övervakande verksamhet som
utförs i anslutning till köp av maskiner eller utrustning understiger
sex månader men kostnaderna för anläggningsarbetet eller övervakningen
överstiger tio procent av priset för maskinerna eller utrustningen,
samt

h) lager, magasin eller annan anordning för upprätthållandet av lager
av företaget tillhöriga varor, varifrån varor tas för att effektuera
beställningar, om detta lager sköts av anställd eller av agent för
företaget.

3. Uttrycket ”fast driftställe” anses inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller
utställning av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring eller utställning,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg.

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för
företaget.

4. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i
den andra avtalsslutande staten — härunder inbegrips inte sådan
oberoende representant som avses i punkt 6 nedan — behandlas såsom
ett fast driftställe i den förstnämnda staten:

a) om han i denna stat har och där regelmässigt använder en fullmakt
att underhandla om och sluta avtal för företaget eller för dess
räkning, eller

b) om han i den förstnämnda staten vanligtvis innehar ett varulager
från vilket han regelbundet tar ut varor för att leverera dessa för
för företaget eller för dess räkning.

5. Försäkringsföretag i en avtalsslutande stat anses ha fast
driftställe i den andra avtalsslutande staten, om det uppbär premier
i denna andra stat eller försäkrar där befintliga risker genom
förmedling av annan representant än sådan som inbegrips i den
personkrets som avses i punkt 6 nedan.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i
den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget
bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av
mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under
förutsättning att denna person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.

ARTIKEL 6

Inkomst av fastighet

1. Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk och
skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är
belägen.

2. Uttrycket ”fastighet” har den betydelse som uttrycket har enligt
gällande lagar i den avtalsslutande stat, där fastigheten i fråga är
belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fastighet,
levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på
vilka bestämmelserna i civilrätten om fastighet tillämpas,
nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta
ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja
mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och
luftfartyg anses inte som fastighet.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av
fastighet.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av
fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som används
vid utövande av fritt yrke.

ARTIKEL 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande
stat, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast
driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får
företagets inkomst beskattas i den andra staten men endast så stor
del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera
avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst av
rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om
det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma
eller liknande slag under samma eller liknande villkor och
självständigt avslutat affärer med det företag till vilket
driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning, härunder
inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning,
oavsett om kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat där det
fasta driftstället är beläget eller annorstädes. Avdrag medges dock
inte för belopp som det fasta driftstället betalar till företagets
huvudkontor eller annat företag tillhörigt driftställe i form av
royalty, arvode eller annan liknande betalning för nyttjandet av
patent eller annan rättighet eller i form av kommissionsarvode (om
inte betalningen utgör ersättning för faktiska kostnader) för utförda
tjänster eller för företagsledning, eller — utom i fråga om
bankföretag — i form av ränta på kapital utlånat till det fasta
driftstället.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas
i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets
hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i
punkt 2 inte hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga
inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Fördelningsmetoden skall
dock vara sådan att resultatet överensstämmer med principerna i denna
artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för
företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Vinstandel, som andelsägare i företag vilket drivs i form av
”société de fait” eller ”association en participation” erhåller, får
enligt föregående bestämmelser i denna artikel beskattas i den stat
där företaget har fast driftställe.

8. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag, som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.

ARTIKEL 8

Sjö- och luftfart

1. Inkomst genom användningen av fartyg eller luftfartyg i
internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning.

2. Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på
ett fartyg, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där
fartyget har sin hemmahamn eller, om någon sådan hamn inte finns, i
den avtalsslutande stat där fartygets redare har hemvist.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas i fråga om inkomst som förvärvas
av det norska, danska och svenska luftfartskonsortiet Scandinavian
Airlines System (SAS) men endast i fråga om den del av inkomsten som
motsvarar den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport
(ABA), den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.

ARTIKEL 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager
i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalas mellan av varandra oberoende företag, får all
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.

2. I fall då inkomst, för vilken ett företag i en avtalsslutande stat
beskattats i denna stat även inräknats i inkomsten hos ett företag i
den andra avtalsslutande staten och beskattats där, samt den sålunda
inräknade inkomsten är sådan som skulle ha uppkommit för detta företag
i den andra staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade
varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende
företag, skall den förstnämnda staten göra en motsvarande jämkning av
den skatt som denna stat påfört inkomsten. Vid fastställandet av sådan
jämkning skall vederbörlig hänsyn tagas till övriga bestämmelser i
detta avtal i fråga om inkomstens natur.

ARTIKEL 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.

2. Utdelning får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist i enlighet med
lagstiftningen i denna stat men skatten får inte överstiga:

a) 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är bolag som
direkt behärskar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital;

b) 20 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa
överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning. Denna punkt
berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen
betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av
aktier, andelsbevis eller andra liknande bevis med rätt till andel i
vinst, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte är
fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar
i bolag, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande
bolaget har hemvist jämställs med inkomst av aktier.

4. I fall då ett bolag med hemvist i Sverige innehar ett eller flera
fasta driftställen i Tunisien får Tunisien påföra skatt på inkomst av
kapital med högst 15 procent av skillnaden mellan den inkomst som
driftstället eller driftställena förvärvat och skatten på inkomst av
rörelse.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av
utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse
i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen
har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarnde anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.

ARTIKEL 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från
vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men skatten får
inte överstiga 12 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet
för att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
värdepapper, som utfärdats av staten, obligationer eller debentures,
antingen de säkerställts genom inteckning i fastighet eller inte och
antingen de medför rätt till andel i vinst eller inte. Uttrycket
åsyftar även inkomst av annat slags fordran liksom annan inkomst som
enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör
jämställs med inkomst av försträckning.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av
räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning
i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan betalas och
räntan belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat,
där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att
det utbetalade räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken
räntan betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i
vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.

ARTIKEL 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men
skatten får inte överstiga:

a) 5 procent av royaltyns bruttobelopp då den betalas som ersättning
för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till
litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, med undantag för
biograf- och televisionsfilm,

b) 15 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags
betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller
vetenskapligt verk, biograffilm samt film och band för radio- eller
televisionsutsändning häri inbegripna, patent, varumärke, mönster
eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod
samt för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell,
kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om
erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur
samt ersättning för kunskaper på det tekniska eller ekonomiska
området.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om mottagaren av
royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i
den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, från där
beläget fast driftställe, eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren
är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn,
antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning
i samband varmed den rättighet uppkommit för vilken royaltyn betalas
och royaltyn belastar det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat
där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

6. I fråga om sådana fall, då särskilda förbindelser mellan
utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person
föranleder att det utbetalade royaltybeloppet, med hänsyn till den
prestation, för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel
endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande
belopp enligt lastiftningen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

ARTIKEL 13

Realisationsvist

1. Vinst på grund av överlåtelse av sådan fastighet som avses i
artikel 6 punkt 2 samt vinst som härrör från överlåtelse av andel i
bolag, vars tillgångar huvudsakligen består av fastighet, får
beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av
lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av
överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med
överlåtelse av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning.
Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom som avses i artikel 20
punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat där
sådan lös egendom enligt nämnda artikel får beskattas.

3. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses
i punkterna 1 och 2 beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.

ARTIKEL 14

Självständig yrkesverksamhet

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom att utöva fritt yrke eller annan därmed jämförlig självständig
verksamhet beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får emellertid
beskattas i den andra avtalsslutande staten i följande fall:

a) Om personen i fråga i den andra avtalsslutande staten har
stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande
för att utöva verksamheten, får så stor del av inkomsten som är
hänförlig till denna anordning beskattas i den andra avtalsslutande
staten, eller

b) om denne vistas i den andra avtalsslutande staten under tidrymd
eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under
kalenderåret, får så stor del av inkomsten som är hänförlig till
verksamheten i fråga beskattas i den andra avtalsslutande staten.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och
undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas
av läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor.

ARTIKEL 15

Enskild tjänst

1. Där inte bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 föranleder annat,
beskattas löner och liknande ersättningar, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning, endast i denna
stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande staten.
Om arbetet utförs i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för
arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelsena i punkt 1 beskattas ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda
staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder,
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga.

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare, som inte
har hemvist i den andra staten, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på fartyg eller luftfartyg i
internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige
uppbär ersättning för arbete, vilket utförs ombord på luftfartyg som
används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian
Airlines system (SAS) och för dess egen räkning, beskattas
ersättningen endast i Sverige.

ARTIKEL 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av styrelsemedlem i bolag
med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna
andra stat.

ARTIKEL 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som artist som uppträder offentligt, såsom teater- eller
filmskådespelare, radio- eller televisionsartister, eller musiker
eller idrottsmän förvärvar genom sin personliga verksamhet i denna
egenskap, beskattas i den avtalsslutande stat där verksamheten
utövas.

2. I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman
utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eler idrottsmannen
själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av
bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.

ARTIKEL 18

Studerande och praktikanter

1. Studerande eller affärspraktikant som har eller tidigare hade
hemvist i en avtalsslutande stat och som vistas i den andra
avtalsslutande staten uteslutande för sin undervisning eller
utbildning beskattas inte i denna andra stat för belopp som han
erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under
förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna andra
stat.

2. Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt samt
affärspraktikant i en avtalsslutande stat, som under tillfällig
vistelse i den andra avtalsslutande staten innehar anställning i denna
andra stat under en tidrymd som inte överstiger 183 dagar under ett
och samma kalenderår för att erhålla praktisk erfarenhet i anslutning
till studierna eller utbildningen, beskattas i denna andra stat endast
för den del av inkomsten av anställningen som överstiger 1 500 svenska
kronor per kalendermånad eller motvärdet i tunisisk valuta.
Skattebefrielse enligt denna punkt medges dock med sammanlagt belopp
av högst 9 000 svenska kronor eller motvärdet i tunisisk valuta.
Belopp för vilket skattefrihet erhålls enligt denna punkt innefattar
personliga avdrag för kalenderåret i fråga.

3. Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före
vistelse i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra
avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda avtalsslutande
staten huvudsakligen för undervisning, teknisk utbildning eller
yrkesutbildning, beskattas inte i den förstnämnda avtalsslutande
staten för belopp som han erhåller för arbete i denna förstnämnda
stat, om ersättningen för kalenderår inte överstiger 10 000 svenska
kronor eller motvärdet i tunisisk valuta. Denna skattebefrielse medges
endast för den tid som skäligen erfordras eller vanligtvis åtgår för
att fullborda studierna, den tekniska utbildningen eller
yrkesutbildningen. Befrielse medges inte i något fall för längre
tidrymd än fem på varandra följande kalenderår.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
träffa överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i punkterna
2 och 3. De behöriga myndigheterna kan också komma överens om sådan
ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till
förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i en avtalsslutande
stat eller annan liknande omständighet.

ARTIKEL 19

Inkomster som inte uttrycklingen nämnts

Inkomst — med undantag för inkomst av offentlig tjänst, pension och
varje slag av livränta — som person med hemvist i en avtalsslutande
stat förvärvar och som inte uttryckligen nämnts i föregående artiklar
av detta avtal beskattas endast i denna stat.

ARTIKEL 20

Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fastighet som avses i artikel 6
punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat där fastigheten är
belägen.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i ett företags fasta driftställe, eller av lös
egendom, som är hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, får beskattas i den avtalsslutande stat
där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordning för att
utöva självständig yrkesverksamhet, får beskattas i den avtalsslutande
stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen är
belägen.

3. Fartyg och luftfartyg, som används i internationell trafik, samt
lös egendom, som är hänförlig till användningen av sådana fartyg och
luftfartyg, beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget
har sin verkliga ledning.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som innehas av person med hemvist
i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat.

ARTIKEL 21

Undvikande av dubbelbeskattning

1. I fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i den andra avtalsslutande staten skall, såvida
inte bestämmelserna i punkterna 4 och 5 föranleder annat, den
förstnämnda avtalsslutande staten:

a) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som erlagts i den andra avtalsslutande
staten;

b) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i den andra
avtalsslutande staten.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga
beloppet av den del av inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten,
beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller den
förmögenhet som får beskattas i den andra avtalsslutande staten.

2. I fall då person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär
inkomst eller innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta
avtal beskattas endast i den andra avtalsslutande staten, får den
förstnämnda avtalsslutande staten inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från skatten på
inkomst eller förmögenhet avdraga den del av inkomstskatten respektive
förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som förvärvats från den
andra avtalsslutande staten eller den förmögenhet som innehas där.

3. I fall då befrielse från eller nedsättning av tunisisk skatt
meddelats för en begränsad tidsperiod i fråga om rörelseinkomst,
utdelning, ränta eller royalty som förvärvats av person med hemvist i
Sverige skall vid tillämpningen av punkterna 1 och 5 i denna artikel
avräkning mot svensk skatt ske, i fråga om rörelseinkomsten med belopp
motsvarande den skatt som skulle ha utgått i Tunisien om sådan
befrielse eller nedsättning inte hade meddelats, och beträffande
inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 med belopp motsvarande
den skatt som enligt avtalet får tas ut i Tunisien.

4. Utdelning från bolag med hemvist i Tunisien till bolag med hemvist
i Sverige skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den mån
detta skulle ha varit fallet enligt svensk lagstiftning om båda
bolagen hade haft hemvist i Sverige. Sådan skattebefrielse medges
endast, om den vinst av vilken utdelningen utbetalas i Tunisien
underkastas den inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet
av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt, eller om den
huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst, direkt eller
indirekt, härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper
och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrivs i Tunisien av
det utdelande bolaget eller av bolag i vilket det utdelande bolaget
innehar minst 25 procent av kapitalet.

5. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal får fysisk person,
som har hemvist i Tunisien och som även enligt svensk lagstiftning
beträffande de skatter som avses i artikel 2 anses bosatt i Sverige,
beskattas i Sverige. Sverige skall emellertid medge avräkning från
svensk skatt för tunisisk skatt, som erlagts på inkomsten eller
förmögenheten, enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.

6. Bestämmelserna i denna artikel tillämpas inte i fråga om inkomst av
offentlig tjänst, pension eller varje slag av livränta.

ARTIKEL 22

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett om han har
hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än
medborgarna i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan
bli underkastade.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra
stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en
avtalsslutande stat att medge personer med hemvist i den andra
avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen,
sådan skattebefrielse eller sådan nedsättning på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den
egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11
punkt 6 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty och
annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till person med
hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla vid beräkningen
av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor
som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten.

På samma sätt är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgill vid
bestämmandet av företagets beskattningsbara förmögenhet på samma
villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall inte i
den förstnämnda avtalsslutande staten bli föremål för beskattning
eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som annat
liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli
underkastat.

5. I denna artikel avses med uttrycket ”beskattning” skatter som anges
i artikel 2 av detta avtal.

6. Sverige medger — i den mån det förekommer — skatteförmåner eller
skatteeftergifter i investeringsfrämjande syfte i fråga om de svenska
medborgare som investerar i Tunisien.

7. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte tillämpningen av
förmånligare bestämmelser i en avtalsslutande stats lagstiftning till
förmån för investeringar. Särskilt gäller, att Sverige enligt sin
lagstiftning skall medge svenska medborgare, i fråga om investeringar
som dessa gör i Tunisien, avdrag för eventuella förluster som
uppkommit i Tunisien från den vinst som kan uppkomma vid verksamhet i
Sverige. Sådant avdrag medges för förlust som uppkommit för det
företag där investering sker under en igångsättningsperiod av minst
fem år.

ARTIKEL 23

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. I fall då en person med hemvist i en avtalsslutande stat gör
gällande, att en avtalsslutande stat eller båda staterna vidtagit
åtgärder, som för honom medför eller kommer att medföra en mot detta
avtal stridande beskattning, äger han — utan att detta påverkar hans
rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters
interna rättsordning — framlägga saken för den behöriga myndigheten i
den avtalsslutande stat där han har hemvist.

2. Om denna behöriga myndighet finner invändningen grundad men inte
själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den
behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att
undvika beskattning som strider mot detta avtal.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som
uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan
även överlägga i syfte att undvika dubbelbeskattning i fall som inte
omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda
i direkt förbindelse med varandra för att träffa överenskommelse i de
fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar
anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum
inom en kommission som består av representanter för de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

ARTIKEL 24

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta
sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa detta avtal och
bestämmelserna i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i
fråga om skatter som omfattas av detta avtal, i den mån beskattningen
enligt denna lagstiftning står i överensstämmelse med detta avtal.
Upplysningar som sålunda utbytts skall behandlas såsom hemliga och får
inte yppas för andra personer eller myndigheter än dem som fastställer
— däri inbegripet fastställande eller besvär — eller uppbär
skatter som omfattas av detta avtal.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att:

a) vidtaga förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning eller
administrativ praxis i denna stat eller i den andra avtalsslutande
staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftningen
eller sedvanlig administrativ praxis i denna stat eller i den andra
avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida
mot allmänna hänsyn (ordre public).

ARTIKEL 25

Diplomatiska och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal påverkar inte de privilegier i
beskattningshänseende, som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
eller konsulära tjänstemän.

ARTIKEL 26

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras i enlighet med bestämmelserna i
respektive grundlagar i de avtalsslutande staterna och
ratifikationshandlingarna skall utväxlas i Tunis snarast möjligt.

2. Detta avtal träder i kraft med utväxlingen av
ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas:

a) Beträffande inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 på
belopp som förfaller till betalning från och med den första dag som
följer omedelbart efter den månad då ratifikationshandlingarna
utväxlades;

b) beträffande andra inkomster som förvärvas den 1 januari det år som
följer omedelbart efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller
senare; och

c) beträffande förmögenhetsskatt som fastställs andra kelenderåret
efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna eller senare.

3. Avtalet den 6 september 1960 mellan Sverige och Tunisien för
undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser
angående ömsesidig handräckning beträffande direkta skatter upphävs.
Dess bestämmelser upphör att gälla beträffande skatter på vilka
förevarande avtal tillämpas enligt punkt 2.

ARTIKEL 27

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de
avtalsslutande staterna äger att — senast den 30 juni under ett år,
dock inte tidigare än under femte året efter det då avtalet
ratificerades — på diplomatisk väg skriftligen uppsäga avtalet hos
den andra avtalsslutande staten. I händelse av sådan uppsägning
tillämpas avtalet sista gången:

a) Beträffande inkomster som avses i artiklarna 10, 11 och 12 på
belopp som förfaller till betalning senast den 31 december det år då
uppsägningen sker;

b) beträffande andra inkomster som förvärvas senast den 31 december
det år då uppsägningen sker; och

c) beträffande förmögenhetsskatt som fastställs det kalenderår som
följer närmast efter det då uppsägningen sker.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 7 maj 1981 i två exemplar på franska
språket.

För Sveriges regering:
Hans Danelius

För Tunisiens regering:
A B Arfa

Bilaga 2

Anvisningar

A. Allmänna anvisningar

Frågan om och i vilken omfattning en person är skattskyldig i Sverige
avgörs i första hand med ledning av de svenska skatteförfattningarna.
Om enligt dessa författningar skattskyldighet inte föreligger, kan
sådan ej heller inträda på grund av avtalet. I den mån avtalet innebär
inskränkning av den skattskyldighet i Sverige, som föreskrivs i de
svenska skatteförfattningarna, skall avtalet däremot gälla.

Även om enligt avtalet skattskyldigs inkomst eller förmögenhet helt
eller delvis skall vara undantagen från beskattning i Sverige, skall
den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för taxeringen
som han annars varit skyldig att lämna.

Om skattskyldig kan visa att åtgärd som beskattningsmyndighet eller
domstol vidtagit medfört eller kommer att medföra beskattning som
strider mot avtalets bestämmelser, får han enligt art. 23 punkt 1 göra
framställning om rättelse. Sådan framställning skall göras hos
regeringen och bör ges in snarast möjligt efter det den skattskyldige
erhöll kännedom om den avtalsstridiga beskattningen.

Sådan prövning av avtalets tillämpning som avses i föregående stycke
kan påkallas av fysisk person, som är bosatt eller stadigvarande
vistas i Sverige, eller av svensk juridisk person.

De flesta inkomstslagen är särskilt behandlade i avtalet. Några
speciella arter av inkomst — t.ex. periodiskt understöd — är dock ej
nämnda i avtalet. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i art. 19.

B. Särskilda anvisningar

till art. 1 och 4

Avtalets bestämmelser är i allmänhet tillämpliga endast på fysiska och
juridiska personer som har hemvist i Sverige eller Tunisien.

Huruvida fysisk eller juridisk person skall anses ha hemvist i endera
staten avgörs i första hand med ledning av lagstiftningen i denna
stat. I art. 4 punkterna 2 och 3 regleras fall av s.k.
dubbel bosättning dvs. fall där den skattskyldige enligt svenska
beskattningsregler anses bosatt i Sverige och enligt tunisiska
beskattningsregler anses bosatt i Tunisien. Vid tillämpning av avtalet
skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den
avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt nämnda
avtalsbestämmelser.

Person, som avses i 69 § kommunalskattelagen (1928:370), 17 § lagen
(1974:576) om statlig inkomstskatt och 17 § lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetskatt skall vid tillämpningen av art. 4 punkt 1
anses bosatt i Sverige, såvitt fråga är om svensk beskickning eller
lönat svenskt konsulat i Tunisien.

Person, som avses i 70 § 1 mom. kommunalskattelagen, 18 § 1 mom. lagen
om statlig inkomstskatt och 18 § lagen om statlig förmögenhetsskatt
skall vid tillämpning av art. 4 punkt 1 anses bosatt i Tunisien,
såvitt fråga är om tunisisk beskickning eller lönat tunisiskt konsulat
i Sverige.

till art. 2

Avtalet gäller de skatter som anges i art. 2.

till art. 6

Enligt svensk lagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet
i vissa fall som inkomst av rörelse /jfr bl.a. 27 §
kommunalskattelagen (1928:370)/. Inkomst som omfattas av art. 6
beskattas emellertid alltid i den stat där fastigheten är belägen.
Denna regel gäller även beträffande royalty från fastighet eller för
nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller
annan naturtillgång.

Annan royalty beskattas enligt art. 12.

till art. 7

Inkomst av rörelse, som bedrivs från fast driftställe, beskattas i
regel enligt art. 7. Vad som förstås med uttrycket ”fast driftställe”
anges i art. 5.

Om en fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige bedriver
rörelse från fast driftställe i Tunisien, får den till driftstället
hänförliga inkomsten beskattas i Sverige men tunisisk skatt på
inkomsten avräknas från den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I
fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som
faktiskt erlagts (art 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen
hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Inkomst av rörelse, som fysisk eller juridisk person med hemvist i
Tunisien bedriver från fast driftställe i Sverige, beräknas enligt
art. 7 punkterna 2 – 6. Till grund för inkomstbeskattningen bör läggas
i första hand den särskilda bokföring som kan ha förts vid det fasta
driftstället. I mån av behov skall denna bokföring justeras så, att
inkomstberäkningen sker i enlighet med den i punkterna 2 och 3 angivna
principen. Avdrag medges för så stor del av huvudkontorets allmänna
omkostnader som skäligen kan antas belöpa på det fasta driftstället.

Om inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik finns
särskilda bestämmelser i art. 8.

till art. 8

Inkomst av sjöfart och luftfart i internationell trafik beskattas
enligt art. 8 punkt 1 endast i den stat där företaget har sin verkliga
ledning.

till art. 9

art. 9 innehåller en allmän regel om omräkning av vinstfördelningen
mellan koncernföretag. För Sveriges del kan omräkning vid taxering ske
enligt 43 § kommunalskattelagen (1928:370).

Om sådan omräkning sker mellan företag i Sverige och Tunisien, skall
länsstyrelsen anmäla detta till regeringen och i korthet redogöra för
vad som förekommit.

till art. 10

1. Vad som förstås med uttrycket ”utdelning” anges i art. 10 punkt 3.

2. När fysisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär
utdelning från bolag med hemvist i Tunisien och utdelningen inte är
hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe
eller stadigvarande anordning som den utdelningsberättigade har i
Tunisien, iakttas bestämmelserna i andra och tredje styckena.

Om utdelningen uppbärs av aktiebolag eller ekonomisk förening, är
utdelningen undantagen från beskattning i Sverige i den mån art. 21
punkt 4 föranleder det. De svenska bestämmelserna om befrielse från
skattskyldighet för utdelning som avses i art. 21 punkt 4 finns i 54
§ kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

I övriga fall beräknas svensk skatt på utdelningens bruttobelopp utan
avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning för
förvaltningskostnader och ränta på skuld som belöper på utdelningen.
Svensk skatt på utdelningen nedsätts enligt art. 21 punkt 1 genom
avräkning av tunisisk skatt som uttagits enligt art. 10 punkt 2. Den
tunisiska skatten får därvid inte överstiga 20 % eller, i fall som
avses i art. 10 punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. I fråga
om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som faktiskt
erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen hänvisas
till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3. När fysksisk eller juridisk person med hemvist i Sverige uppbär
utdelning från bolag med hemvist i Tunisien och utdelningen är
hänförlig till andel, som äger verkligt samband med fast driftställe
eller stadigvarande anordning som mottagaren av utdelningen har i
Tunisien, tillämps art. 7 resp. art. 14. Utdelningen skall, om inte
annat gäller på grund av art. 21 punkt 4, i detta fall beskattas i
Sverige men tunisisk skatt på utdelningen avräknas från den svenska
skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i vissa fall av
högre tunisisk skatt än som faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt
förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till
art. 21.

4. När aktiebolag i Sverige verkställer utdelning till fysisk eller
juridisk person med hemvist i Tunisien och utdelningen inte är
hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe
eller stadigvarande anordning som mottagaren av utdelningen har i
Sverige, tas kupongskatt ut med 20 % eller, i fall som avses i art. 10
punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. Utdelning från svensk
ekonomisk förening beskattas i sådant fall enligt 6 § 1 mom. a eller c
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt men den statliga
inkomstskatten får inte överstiga 20 % eller, i fall som avses i art.
10 punkt 2 a), 15 % av utdelningens bruttobelopp. Vid taxering till
statlig inkomstskatt för utdelning från svensk ekonomisk förening
skall taxeringsnämnd i deklarationen anteckna de uppgifter som behövs
för debitering. Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning
överförs till skattelängden.

Angående förfarandet vid nedsättning av svensk skatt på utdelning
tillämpas i övrigt särskilda bestämmelser.

Om mottagaren av utdelningen har fast driftställe eller stadigvarande
anordning i Sverige och utdelningen är hänförlig till andel, som äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen, tillämpas art. 7 resp. art. 14. I sådant fall gäller inte
ovan angivna regler om begränsning av svensk skatt på utdelning.

till art. 11

1. Vad som förstås med uttrycket ”ränta” anges i art. 11 punkt 3.

2. Ränta, som betalas från Tunisien till fysisk eller juridisk person
med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är räntan inte hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med
fast driftställe eller stadigvarande anordning, som mottagaren av
räntan har i Tunisien, beräknas svensk skatt på räntans bruttobelopp
utan avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges dock i vanlig ordning
för förvaltningskostnader etc. Svensk skatt på räntan nedsätts enligt
art. 21 punkt 1 genom avräkning av tunisisk skatt som tagits ut enligt
art. 11 punkt 2. Denna skatt får inte överstiga 12 % av räntans
bruttobelopp. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk
skatt än som faktikt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid
avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Är räntan hänförlig till skuld, som äger verkligt samband med fast
driftställe eller stadigvarande anordning som mottagaren av räntan har
i Tunisien, tillämpas art. 7 resp. art. 14. Tunisisk skatt på räntan
avräknas i sådant fall från den svenska skatten enligt art. 21 punkt
1. I fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som
faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen
hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3. Ränta, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person
med hemvist i Tunisien, kan enligt gällande skatteförfattningar inte
beskattas i Sverige. Detta gäller dock endast beträffande ränta som
utgör inkomst av förvärvskällan kapital. Är räntan att hänföra till
inkomst av rörelse /jfr punkt 2 av anvisningarna till 28 §
kommunalskattelagen (1928:370)/, beskattas räntan i Sverige, under
förutsättning att räntan är hänförlig till skuld, som äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som den som
har rätt till räntan har i Sverige (art. 11 punkt 4).

till art. 12

1. Beträffande beskattning av sådan royalty som avses i art. 12 punkt
3 gäller följande.

Royalty, som utbetalas från Tunisien till fysisk eller juridisk person
med hemvist i Sverige, beskattas här.

Är royaltyn inte hänförlig till rättighet eller egendom, som äger
verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning
som mottagaren av royaltyn har i Tunisien, beräknas svensk skatt på
royaltyns bruttobelopp utan avdrag för tunisisk skatt. Avdrag medges
dock i vanlig ordning för kostnader. Svensk skatt på royaltyn nedsätts
enligt art. 21 punkt 1 genom avräkning av tunisisk skatt som tagits ut
enligt art. 12 punkt 2. Denna skatt får inte överstiga 15 % eller, i
fall som avses i art. 12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns bruttobelopp. I
fråga om avräkning i vissa fall av högre tunisisk skatt än som
faktiskt erlagts (art. 21 punkt 3) samt förfarandet vid avräkningen
hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

Är royaltyn hänförlig till rättighet eller egendom, som äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som
mottagaren av royaltyn har i Tunisien, tillämpas art. 7 resp. art. 14.
Tunisisk skatt på royaltyn avräknas i sådant fall från den svenska
skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om avräkning i visa fall av
högre tunisisk skatt än som faktisk erlagts (art. 21 punkt 3) samt
förfarandet vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till
art. 21.

Royalty, som utbetalas från Sverige till fysisk eller juridisk person
med hemvist i Tunisien, beskattas i Sverige enligt 28 § 1 mom. tredje
stycket punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) jämfört med 2 och 3 §§ lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Om inte fall som avses i art. 12 punkt 4 föreligger, får
emellertid summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som
belöper på royaltyn inte överstiga 15 % eller, i fall som avses i art.
12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns bruttobelopp. Vid tillämpningen av
denna maximeringsregel iakttas bestämmelserna i följande stycke.

Om inkomsttagaren uppbär även annan inkomst från Sverige än royaltyn,
anses på royaltyn belöpa så stor andel av hela den statliga
inkomstskatten som royaltyn — efter avdrag för kostnader som är
hänförliga till royaltyn — utgör av inkomsttagarens sammanlagda
inkomst av olika förvärvskällor. Taxeringsnämnd skall i deklarationen
anteckna royaltyns bruttobelopp och i förekommande fall den nyss
angivna delen av den statliga inkomstskatten samt ange dels att summan
av den enligt allmänna regler uträknade och på royaltyn belöpande
statliga och kommunala inkomstskatten skall, om den överstiger 15 %
eller, i fall som avses i art. 12 punkt 2 a), 5 % av royaltyns
bruttobelopp, nedsättas med det överskjutande beloppet, dels att den
kommunala inkomstskatten får nedsättas endast i den mån det
överskjutande beloppet överstiger den statliga inkomstskatten.
Längdförande myndighet svarar för att sådan anteckning förs över till
skattelängden.

Exempel: En person med hemvist i Tunisien uppbär sådan royalty som
avses i art. 12 punkt 2 a) från Sverige med ett bruttobelopp av 10 000
kronor. Till royaltyn hänförliga avdragsgilla kostnader uppgår till
500 kronor. Den skattskyldige antas vidare uppbära i Sverige
skattepliktig intäkt av andra förvärvskällor med ett belopp av 5 000
kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta allmänna
avdrag med 1 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt taxerade
inkomsten blir sålunda (9 500+5 000-1 000=)13 500 kronor. I
deklarationen antecknas: ”Enligt avtalet med Tunisien skall den
statliga resp. den kommunala inkomstskatten nedsättas med det belopp
varmed summan av den kommunala inkomstskatt, som belöper på 9 500
9 000
kronor, och —— av hela den statliga inkomstskatten överstiger 5 %
14 500
av 10 000 kronor. Den kommunala inkomstskatten får nedbringas endast i
9 500
den mån det överskjutande belopp överstiger —— av hela den
14 500
den statliga inkomstskatten.”

2. Royalty eller annat belopp, som utbetalas såsom ersättning för
nyttjandet av mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång,
beskattas enligt art. 6.

till art. 13

Vinst, som fysisk eller juridisk person med hemvist i Tunisien
förvärvar genom avyttring av fastighet i Sverige eller av andel i ett
bolag, vars tillgångar huvudsakligen består av sådan fastighet,
beskattas här (art. 13 punkt 1).

Vidare beskattas i Sverige vinst genom icke yrkesmässig avyttring av
lös egendom som ingår i fast driftställe som person med hemvist i
Tunisien har här (art. 13 punkt 2). Motsvarande gäller i fråga om lös
egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet vilken inkomsttagaren har i Sverige.

Realisationsvinst, som förvärvas av fysisk eller juridisk person med
hemvist i Sverige, beskattas här. Beträffande vinst på grund av
överlåtelse av sådan lös egendom som avses i art. 20 punkt 3 gäller
dock att denna får beskattas endast där företaget har sin verkliga
ledning. Enligt art. 13 punkt 1 får tunisisk skatt tas ut på
realisationsvinsten, om den avyttrade egendomen utgörs av fastighet i
Tunisien eller av andel i ett bolag, vars tillgångar huvudsakligen
består av sådan fastighet. Motsvarande gäller enligt art. 13 punkt 2 i
fråga om lös egendom som ingår i fast driftställe som inkomsttagaren
har i Tunisien, eller lös egendom som ingår i stadigvarande anordning
för att utöva självständig yrkesverksamhet vilken inkomsttagaren har i
Tunisien.

Svensk skatt på realisationsvinsten nedsätts enligt art. 21 punkt 1
genom avräkning av den tunisiska skatt som i enlighet med
bestämmelserna i art. 13 påförts samma vinst. I fråga om förfarandet
vid avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

till art. 14

1. I art. 14 punkt 2 ges exempel på vad som avses med uttrycket ”fritt
yrke”.

2. Inkomst av fritt yrke eller därmed jämförlig självständig
verksamhet beskattas i regel endast i den stat där den skattskyldige
har hemvist. Utövas verksamheten i den andra staten och vistas
inkomsttagaren där under mer än 183 dagar under kalenderåret i fråga,
får emellertid så stor del av inkomsten som är hänförlig till
verksamheten i denna andra stat beskattas där. Vidare får inkomst
hänförlig till verksamhet, som utövas vid sådan stadigvarande
anordning som avses i art. 14 punkt 1 a), beskattas i den stat där
anordningen finns.

Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst av fritt yrke eller
därmed jämförlig verksamhet i Tunisien, som i enlighet med vad som
tidigare sagts får beskattas där, får inkomsten beskattas i Sverige
men tunisisk skatt på samma inkomst avräknas från den svenska skatten
enligt art. 21 punkt 1. I fråga om förfarandet vid avräkningen
hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

3. Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av idrottsmän,
skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

till art. 15

Inkomst av enskild tjänst får enligt art. 15 punkt 1 i regel beskattas
i den stat där arbetet utförs. Undantag från denna regel föreskrivs i
art. 15 punkterna 2 och 3 samt art. 16 och 18.

Beträffande beskattning av inkomst som förvärvas av idrottsmän,
skådespelare, musiker m.fl. se anvisningarna till art. 17.

till art. 16

När svenskt bolag utbetalar styrelsearvode till person med hemvist i
Tunisien, beskattas ersättningen i Sverige, om det kan ske enligt
gällande beskattningsregler. Har sådan ersättning uppburits av person
med hemvist i Sverige från bolag med hemvist i Tunisien, får inkomsten
beskattas i Sverige men tunisisk skatt på inkomsten avräknas från
den svenska skatten enligt art. 21 punkt 1. I fråga om förfarandet vid
avräkningen hänvisas till anvisningspunkten 2 till art. 21.

till art. 17

Inkomst, som teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartister, musiker och liknande yrkesutövare samt
idrottsmän förvärvar genom sin yrkesverksamhet, beskattas i den stat
där verksamheten utövas (art. 17 punkt 1). Detta gäller oavsett om
inkomsten tillfaller artisten eller idrottsmannen själv eller annan
person (art. 17 punkt 2). För Sveriges vidkommande iakttas vid
tillämpningen av art. 17 bestämmelserna i 54 § första stycket c)
kommunalskattelagen (1928:370) och 7 § första stycket b) lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.

till art. 19

Inkomst som inte har behandlats särskilt i art. 6–18 beskattas enligt
art. 19 endast i mottagarens hemviststat. Detta gäller dock inte
inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta. Dessa inkomstslag
behandlas inte i avtalet.

till art. 21

1. Inkomst från Sverige beskattas här i den mån svenska
skatteförfattningar föranleder det och inskränkning av
skattskyldigheten inte följer av övriga artiklar. Detsamma gäller i
fråga om förmögenhetstillgång som är belägen i Sverige. Om inkomsten
eller förmögenheten enligt avtalet kan beskattas även i Tunisien,
medges lättnad vid den tunisiska beskattningen enligt art. 21 punkt
1.

2. Inkomst från Tunisien, som uppbärs av person med hemvist i Sverige,
tas med vid taxering i Sverige med undantag för utdelning i vissa fall
från bolag i Tunisien. I fråga om utdelning se punkt 2 andra stycket
och punkt 3 av anvisningarna till art. 10. Likaså tas
förmögenhetstillgång som är belägen i Tunisien med vid taxering till
svensk förmögenhetsskatt. Svensk skatt på inkomsten eller
förmögenheten sätts ned genom avräkning enligt art. 21 punkt 1, om
inte fall föreligger som anges i anvisningspunkten 3 eller 4.

Svensk inkomstskatt beräknas på inkomstens bruttobelopp utan avdrag
för tunisisk skatt som omfattas av avtalet. Avdrag medges i vanlig
ordning för kostnader som hänför sig till inkomsten. Från den sålunda
beräknade svenska skatten avräknas enligt art. 21 punkt 1 ett belopp
motsvarande den tunisiska skatt som belöper på inkomsten. Beträffande
storleken av tunisisk skatt på utdelning, ränta och royalty hänvisas
till anvisningspunkten 2 till art. 10, anvisningspunkten 2 till art.
11 samt anvisningspunkten 1 till art. 12. Vidare iakttas att, i fall
som avses i art. 21 punkt 3, högre tunisisk skatt skall avräknas än
vad som utgått på inkomsten i fråga. Har tunisisk skatt enligt avtalet
tagits ut på inkomst av rörelse som har bedrivits i Tunisien, iakttas

att inkomsten beräknats enligt art. 7.

Den skattskyldige bör i samband med sin självdeklaration för det
beskattningsår, för vilket inkomsten resp. förmögenheten tas upp till
beskattning, förete bevis eller annan utredning om den tunisiska skatt
som har påförts inkomsten resp. förmögenheten eller, i fråga om
rörelseinkomst i fall som avses i art. 21 punkt 3, den tunisiska skatt
som skulle ha utgått om skattebefrielse eller skattenedsättning inte
hade meddelats.

Avräkning av tunisisk inkomstskatt får ske med belopp motsvarande
högst summan av de svenska skatter som belöper på inkomsten. Vid
tillämpning av denna regel anses på inkomsten från Tunisien belöpa så
stor andel av hela den statliga inkomstskatten som inkomsten — efter
avdrag för kostnader — utgör av den skattskyldiges sammanlagda
inkomst av olika förvärvskällor. Kommunal inkomstskatt anses belöpa på
inkomst från Tunisien till så stor andel som inkomsten — efter avdrag
för kostnader — utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av
olika förvärvskällor som skall taxeras i samma kommun som inkomsten
från Tunisien.

Avräkning sker i första hand från den statliga inkomstskatten. Förslår
ej denna, avräknas återstoden från kommunal inkomstskatt som belöper
på inkomsten.

Taxeringsnämnd skall i deklaration anteckna motvärdet i svenska kronor
av den tunisiska skatten på inkomsten och ange att avräkning skall ske
med detta skattebelopp, dock högst med beloppet av de svenska
skatterna på inkomsten. Längdförande myndighet svarar för att
anteckning om avräkning görs i skattelängden.

Exempel: En person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av fastighet
i Tunisien med ett belopp av 10 000 kronor. På inkomsten antas belöpa
tunisisk skatt med ett belopp av 1 500 kronor. Avdragsgilla kostnader
uppgår till 500 kronor. Den skattskyldige antas vidare uppbära
nettointäkter av i Sverige lokaliserade förvärvskällor med ett belopp
av 90 000 kronor och vid taxeringen till statlig inkomstskatt åtnjuta
allmänna avdrag med 10 000 kronor. Den till statlig inkomstskatt
taxerade inkomsten blir sålunda (9 500+90 000-10 000=)89 500. I
deklarationen antecknas: ”Avräkning från inkomstskatt enligt avtalet
med Tunisien skall ske med 1 500 kronor, dock högst med summan av den
9 500
kommunala inkomstskatt som belöper på 9 500 kronor, och —— av
99 000
hela den statliga inkomstskatten. Avräkning sker i första hand från
den statliga inkomstskatten.”

Har den skattskyldige flera inkomster från utlandet, kan vid
avräkningsförfarandet även bestämmelserna i 25 § första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt bli tillämpliga.

3. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst som enligt art.
8 punkt 1 eller art. 13 punkt 2 skall beskattas endast i Tunisien,
medtas inkomsten vid taxering i Sverige. Statlig och kommunal
inkomstskatt uträknas i vanlig ordning. De sålunda uträknade
inkomstskatterna sätts ned med ett belopp motsvarande den del av
inkomstskatterna som vid en proportionell beräkning belöper på den
inkomst som enligt avtalet skall beskattas endast i Tunisien.
Motsvarande gäller i fråga om förmögenhet som enligt art. 20 punkt 3
skall beskattas endast i Tunisien.

4. Om en person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av offentlig
tjänst, pension eller livränta från Tunisien, tas inkomsten med vid
beskattning i Sverige. Har inkomsten beskattats även i Tunisien,
medges lättnad vid beskattningen i Sverige enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta, som betalas från
Sverige till person med hemvist i Tunisien, beskattas här om så kan
ske enligt gällande skatteförfattningar.

till art. 22

Av art. 22 punkt 2 följer att bolag i Tunisien inte får påföras
förmögenhetsskatt i Sverige. Bestämmelsen innebär ett undantag från
regeln i 6 § 1 mom. första stycket c) lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt.

4. Om person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av offentlig tjänst,
pension eller livränta från Tunisien, tas inkomsten med vid
beskattning i Sverige. Har inkomsten beskattats även i Tunisien,
medges lättnad vid beskattningen i Sverige enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Inkomst av offentlig tjänst, pension eller livränta, som betalas från
Sverige till person med hemvist i Tunisien, beskattas här om så kan
ske enligt gällande skatteförfattningar. Förordning (1984:145).