Lag (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge;

SFS nr
1983:913
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1983-11-24
Författningen har upphävts genom
SFS 1987:384
Upphävd
1988-01-01

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
på inkomst och förmögenhet som Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge undertecknade den 22 mars 1983 skall tillsammans med det
protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en integrerande del
av detta gälla för Sveriges del. Avtalets och protokollets innehåll
framgår av bilaga 1 till denna lag.

Avtalets bestämmelser i artikel 3 punkt 1 a om att uttrycket ”Finland”
inte inbegriper landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten
skall inte gälla. Lag (1986:640).

1 a § Den överenskommelse mellan Sveriges regering och Danmarks
regering om beskattning av s. k. gränsgångare som undertecknades den
15 april 1986 skall gälla för Sveriges del. Överenskommelsens innehåll
framgår av bilaga 2 till denna lag. Lag (1986:640).

2 § Avtalets och överenskommelsens beskattningsregler skall tillämpas
endast i den mån dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i
Sverige som annars skulle föreligga. Lag (1986:640).

3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom
medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet eller överenskommelsen, kan han ansöka om
rättelse enligt artikel 28 punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall
göras hos riksskatteverket. Lag (1986:640).

4 § Även om en skattskyldigs inkomst eller förmögenhet enligt avtalet
eller överenskommelsen skall vara helt eller delvis undantagen från
beskattning i Sverige, skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter
till ledning för taxeringen som han annars skulle ha varit skyldig att
lämna. Lag (1986:640).

Övergångsbestämmelser

1983:913

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I anslutning
härtill bestämmer regeringen från vilken tidpunkt lagen skall
tillämpas på inkomst och förmögenhet som omfattas av lagen och fram
till vilken tidpunkt äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas.

1985:642

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari 1984 eller
senare och beträffande förmögenhet som taxeras år 1985 eller senare.

1987:384

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge.

3. Den upphävda lagen skall dock gälla till dess regeringen annorledes
bestämmer.

Bilaga 1

AVTAL
mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har,

föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet,

överenskommit om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en eller flera av
de avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som
påförs för envar av de avtalsslutande staternas, dess politiska
underavdelningars eller lokala myndigheters räkning, oberoende av det
sätt på vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som
utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av
inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom
överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är:

a) I Danmark:

1) inkomstskatten till staten;

2) folkpensionsbidraget;

3) det särskilda folkpensionsbidraget;

4) bidraget till dagpenningfonden;

5) sjömansskatten;

6) den särskilda inkomstskatten;

7) utdelningsskatten;

8) den kommunala inkomstskatten;

9) kyrkoskatten;

10) den amtskommunala inkomstskatten; och

11) förmögenhetsskatten till staten;

(i det följande benämnda ”dansk skatt”).

b) I Finland:

1) den statliga inkomst- och förmögensskatten;

2) kommunalskatten;

3) kyrkoskatten;

4) sjömansskatten; och

5) källskatten;

(i det följande benämnda ”finsk skatt”).

c) I Island:

1) den statliga inkomstskatten;

2) den kommunala inkomstskatten; och

3) den statliga förmögenhetsskatten;

(i det följande benämnda ”isländsk skatt”).

d) I Norge:

1) inkomst- och förmögenhetsskatten till staten;

2) inkomst- och förmögenhetsskatten till kommunerna;

3) inkomstskatten till fylkena;

4) den gemensamma skatten till skattefördelningsfonden;

5) avgifter till staten på ersättning till utländska artister; och

6) sjömansskatten;

(i det följande benämnda ”norsk skatt”).

e) I Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, däri inbegripna sjömansskatten och
kupongskatten;

2) bevillingsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

3) ersättningsskatten;

4) utskiftningsskatten;

5) den kommunala inkomstskatten; och

6) den statliga förmögenhetsskatten;

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan
av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De
behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela
varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive
skattelagstiftning.

5. Avtalet tillämpas inte i fråga om någon avtalsslutande stat på
särskild beskattning av vinst på lotterier och vadhållning eller på
beskattning av arv och gåva.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Danmark” åsyftar Konungariket Danmark; ”Finland” åsyftar
Republiken Finland; ”Island” åsyftar Republiken Island; ”Norge”
åsyftar Konungariket Norge; ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige;

uttrycket omfattar även varje utanför respektive stats territorial
vatten beläget område, inom vilket denna stat enligt sin lagstiftning
och i överensstämmelse med internationell rätt har rättigheter med
avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på
havsbottnen eller i dennas underlag (sådant område benämns i detta
avtal ”kontinentalsockel”);

uttrycket ”Danmark” inbegriper inte Färöarna och Grönland; uttrycket
”Finland” inbegriper inte landskapet Åland i fråga om den finska
kommunalskatten; uttrycket ”Norge” inbegriper inte Svalbard (med
vilket avses även Björnön), Jan Mayen och de norska områdena
(”biland”) utanför Europa;

b) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

c) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som i beskattnings
hänseende behandlas såsom juridisk person;

d) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i annan
avtalsslutande stat” åsyftar företag som bedrivs av person med hemvist
i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av person med
hemvist i annan avtalsslutande stat;

e) ”medborgare” åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en
avtalsslutande stat och juridisk person eller annan sammanslutning som
bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

f) ”internationell trafik” åsyftar vid tillämpningen av avtalet i en
avtalsslutande stat transport med skepp eller luftfartyg som används
av företag som har sin verkliga ledning i annan avtalsslutande stat,
utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser
i den förstnämnda staten;

g) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Danmark: ministern för skatter och avgifter;

2) i Finland: finansministeriet;

3) i Island: finansministern;

4) i Norge: finans- och tulldepartementet;

5) i Sverige: finansministern;

eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken uppdrages att
handha frågor rörande detta avtal.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i
avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning rörande sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan liknande omständighet. Uttrycket
inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i denna stat
endast för inkomst från källa i denna stat eller för förmögenhet
belägen där.

2. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 fysisk person har hemvist
i flera avtalsslutande stater, bestäms hans hemvist på följande sätt:

a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i
flera stater, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsinstressen eller om han inte i någon stat har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den
stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i flera stater eller om han inte vistas
stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han
är medborgare;

d) om han är medborgare i flera stater eller om han inte är medborgare
i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i berörda
avtalsslutande stater frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i stycke 1 annan person än fysisk
person har hemvist i flera avtalsslutande stater, anses personen i
fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken
ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad; och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar.

3. Plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete utgör
fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för
företaget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller
biträdande art;

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a)-e), under
förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs vid den
stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna
kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om person, som inte är sådan oberoende representant på vilken
stycke 6 tillämpas, är verksam för ett företag samt i en avtals
slutande stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta
avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av
bestämmelserna i styckena 1 och 2 – ha fast driftställe i denna stat
i fråga om varje verksamhet som denna person bedriver för företaget.
Detta gäller dock inte, om den verksamhet som denna person bedriver är
begränsad till sådan som anges i stycke 4 och som – om den bedrevs
från en stadigvarande plats för affärsverksamhet – inte skulle göra
denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast driftställe
enligt bestämmelserna i nämnda stycke.

6. Företag anses inte ha fast driftställe i en avtalsslutande stat
endast på den grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende
representant, om sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i annan
avtalsslutande stat eller ett bolag som bedriver affärsverksamhet i
annan avtalsslutande stat (antingen från fast driftställe eller på
annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget utgör
fast driftställe för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
av fast egendom (däri inberipen inkomst av lantbruk och skogsbruk)
belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra
stat.

2. a) Om inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, har
uttrycket ”fast egendom” den betydelse som uttrycket har enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.

b) Uttrycket ”fast egendom” inbegriper dock alltid tillbehör till fast
egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk,
rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom
tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja
mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast
egendom.

4. Om innehav av aktier eller andra andelar i bolag, vars huvudsakliga
ändamål är att inneha fast egendom, berättigar innehavaren av aktierna
eller andelarna att nyttja bolaget tillhörig fast egendom, får
inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning
eller annan användning av sådan nyttjanderätt, beskattas i den
avtalsslutande stat där den fasta egendomen är belägen.

5. Bestämmelserna i styckena 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fast
egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som används
vid självständig yrkesutövning.

6. Bestämmelserna i stycke 4 tillämpas även på inkomst på grund av
nyttjanderätt som innehas av företag eller som används vid
självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar,
beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse
i annan avtalsslutande stat från där beläget fast driftställe. Om
företaget bedriver rörelse på sådant sätt, får företagets
inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så stor del därav som
är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i annan
avtalsslutande stat från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i stycke 3 föranleder annat, i envar av de berörda
avtalsslutande staterna till det fasta driftstället den inkomst som
det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett
fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder inbegripna
utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning, oavsett om
utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället är beläget
eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en
avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall
bestämmelserna i stycke 2 inte hindra att i denna avtalsslutande stat
den skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den
fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet
överenstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst anses inte hänförlig till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta drifttällets försorg för
företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående stycken bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i
internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning. I den mån denna stat på grund av
sin lagstiftning inte kan beskatta hela inkomsten, beskattas inkomsten
endast i den stat där företaget har hemvist.

2. Om företag som bedriver sjöfart har sin verkliga ledning ombord på
ett skepp, anses ledningen belägen i den avtalsslutande stat där
skeppets redare har hemvist.

3. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager
i ledningen eller övervakningen av ett företag i annan avtalsslutande
stat eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i annan avtalsslutande stat eller äger del i dessa företags
kaptial,
iakttages följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i
överensstämmelse därmed.

2. Då i en avtalsslutande stat uppkommer fråga som avses i stycke 1,
skall behörig myndighet i annan avtalsslutande stat som berörs av
frågan underrättas i syfte att överväga justering i fråga om
beräkningen av inkomsten för det företag som har hemvist i sådan annan
stat. När anledning därtill föreligger, kan de behöriga myndigheterna
träffa skäligt avgörande om inkomstens fördelning.

Artikel 10

Dividend

1. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i annan avtalsslutande stat får beskattas i denna
andra stat.

2. I fall då mottagare av dividend med hemvist i en avtalsslutande
stat har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan
avtalsslutande stat än den där han har hemvist samt den andel på grund
av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med rörelse som
bedrivs från det fasta driftstället respektive självständig
yrkesverksamhet som utövas från den stadigvarande anordningen, får,
utan hinder av bestämmelserna i styckena 1 och 3, dividend från bolag
med hemvist i en avtalsslutande stat till sådan mottagare beskattas i
enlighet med bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 i den
avtalsslutande stat där det fasta driftstället respektive den
stadigvarande anordningen finns.

3. Dividend från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i annan avtalsslutande stat får beskattas även i
den avtalsslutande stat där bolaget som betalar dividenden har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men den skatt som sålunda
påförs får inte överstiga:

a) 5 procent av dividendens bruttobelopp, om mottagaren är ett bolag
(med undantag för personsammanslutning och dödsbo) som direkt
behärskar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital;

b) 15 procent av dividendens bruttobelopp i övriga fall.

4. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 3 a) får isländsk skatt på
dividend höjas från 5 procent till högst 15 procent i den mån sådan
dividend dragits av från det utbetalande bolagets inkomst vid
bestämmandet av isländsk skatt.

5. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 3 a) får norsk skatt på
dividend höjas till högst 15 procent. Denna bestämmelse gäller så
länge norska bolag är berättigade till avdrag vid statsbeskattningen
för utdelad vinst.

6. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa
överenskommelse om sättet att genomföra begränsningarna enligt
styckena 3-5.

Bestämmelserna i styckena 3-5 berör inte bolagets beskattning för
vinst av vilken dividenden betalas.

7. Med uttrycket ”dividend” förstås i denna artikel inkomst av aktier,
andelsbevis eller andra rättigheter, som inte är fordringar, med rätt
till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i bolag, som enligt
lagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist i
skattehänseende behandlas på samma sätt som inkomst av aktier.

8. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 skall dividend från bolag
med hemvist i en avtalsslutande stat till bolag med hemvist i annan
avtalsslutande stat än Danmark i denna andra stat vara undantagen från
beskattning i den mån detta skulle ha varit fallet enligt
lagstiftningen i denna andra stat, om båda bolagen hade varit
hemmahörande där.

Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 skall dividend från bolag med
hemvist i annan avtalsslutande stat än Danmark till bolag med hemvist
i Danmark vara undantagen från beskattning i Danmark enligt dansk
lagstiftning.

I den mån beloppet av dividend, som för ett skatteår utbetalas av
bolag med hemvist i Danmark till bolag med hemvist i annan
avtalsslutande stat, motsvaras av dividend, som det förstnämnda
bolaget, direkt eller genom förmedling av juridisk person, under samma
eller tidigare skatteår uppburit på aktier eller andra andelar i bolag
med hemvist i tredje stat, gäller emellertid undantag från skatt i
annan avtalsslutande stat enligt första avsnittet endast om

a) den dividend, som uppburit på aktierna eller andelarna i bolaget
med hemvist i tredje stat, underkastats beskattning i Danmark eller,

b) om så inte är fallet, dividenden skulle ha varit undantagen
från skatt i annan avtalsslutande stat, om aktierna eller andelarna i
bolaget med hemvist i tredje stat innehafts direkt av bolaget med
hemvist i annan avtalsslutande stat.

I fråga om dividend från bolag med hemvist i Island till bolag med
hemvist i annan avtalsslutande stat gäller undantag från beskattning
i annan avtalsslutande stat enligt första avsnittet endast i den mån
dividenden vid beräkning av isländsk skatt inte får avdragas från det
isländska bolagets inkomst.

9. Utan hinder av bestämmelserna i styckena 3-5 kan de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna komma överens om att
dividend, som tillfaller i överenskommelse namngiven institution med
allmänt välgörande eller annat allmännyttigt ändamål, vilken enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där insitutionen har hemvist
är undantagen från skatt på dividend, skall i annan avtalsslutande
stat vara befriad från skatt på dividend från bolag i denna andra
stat.

10. om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst
från annan avtalsslutande stat, får denna andra stat inte beskatta
dividend som bolaget betalar, utom i den mån dividenden betalas till
person med hemvist i denna andra stat eller i den mån den andel på
grund av vilken dividenden betalas äger verkligt samband med fast
driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra stat, och ej
heller beskatta bolagets icke utdelade vinst, även om dividenden eller
den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst som
uppkommit i denna andra stat.

11. Uttrycket ”personsammanslutning” i denna artikel avser:

a) i fråga om Danmark: ”interessentskab”, ”kommanditselskab” och
”partrederi”;

b) i fråga om Finland: öppet bolag, kommanditbolag, partrederibolag
och annan sammanslutning som avses i 4 § 2 mom. lagen om skatt på
inkomst och förmögenhet (1043/74) och som inte beskattas såsom
självständigt skattesubjekt;

c) i fråga om Island: ”sameignarfelög” och ”samlög” som inte beskattas
såsom självständiga skattesubjek;

d) i fråga om Norge: varje sammanslutning utom ”aksjeselskap” och
”kommandittaksjeselskap”;

e) i fråga om Sverige: handelsbolag, kommanditbolag och enkelt bolag.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
person med hemvist i annan avtalsslutande stat, beskattas endast i
denna andra stat.

2. I fall då mottagare av ränta med hemvist i en avtalsslutande stat
har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan
avtalsslutande stat än den där han har hemvist samt den fordran för
vilken räntan betalas äger verkligt samband med rörelse som bedrivs
från det fasta driftstället respektive självständig yrkesverksamhet
som utövas från den stadigvarande anordningen, får, utan hinder av
bestämmelserna i stycke 1, ränta som härrör från en avtalsslutande
stat och som betalas till sådan mottagare beskattas i enlighet med
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14 i den avtalsslutande
stat där det fasta driftstället respektive den stadigvarande
anordningen finns.

3. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i
gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av
värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inberipna agiobelopp och vinster som hänför sig
till sådana värdepapper, obligationer eller debentures. Straffavgift
på grund av sen betalning anses inte som ränta vid tillämpningen av
denna artikel.

4. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranlder att
räntebeloppet, med hänsyn till den skuld för vilken räntan betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
mottagaren om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant
fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i envar av
de berörda avtalsslutande staterna med iakttagande av övriga
bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Roytalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i annan avtalsslutande stat, beskattas endast
i denna andra stat.

2. I fall då mottagare av royalty med hemvist i en avtalsslutande stat
har fast driftställe eller stadigvarande anordning i annan avtals
slutande stat än den där han har hemvist samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med
rörelse som bedrivs från det fasta driftstället respektive själv
ständig yreksverksamhet som utövas från den stadigvarande
anordningen, får, utan hinder av bestämmelserna i stycke 1, royalty
som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till sådan
mottagare beskattas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14 i den avtalsslutande stat där det fasta
driftstället respektive den stadigvarande anordningen finns.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av
betalning som mottages såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller
vetenskapligt verk (biograffilm samt film och band för radio- och
televisionssändning häri inbegripna), patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt
för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell
eller vetenskaplig utrustning eller för upplysning om erfarenhetsrön
av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. I fråga om sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att
royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den
upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalas mellan utbetalaren och mottagaren om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel
endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande
belopp enligt lagstiftningen i envar av de berörda avtalsslutande
staterna med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på
grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6
stycke 2 och som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas
i denna andra stat.

2. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på
grund av överlåtelse av aktie eller annan andel som avses i artikel 6
stycke 4, får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta
egendomen är belägen.

3. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, eller av lös
egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i annan avtalsslutande stat, får beskattas i
denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av överlåtelse av
sådant fast driftställe (för sig eller tillsammans med hela företaget)
eller av sådan stadigvarande anordning.

4. Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används
i internationell trafik samt lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådant skepp eller luftfartyg beskattas endast i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. I den mån
denna stat på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta hela
vinsten, beskattas vinsten endast i den stat där företaget har
hemvist.

5. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses
i styckena 1-4 beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.

6. Bestämmelserna i stycke 5 berör inte Norges rätt att enligt sin
egen lagstiftning beskatta vinst på grund av överlåtelse av aktier i
norskt bolag när aktierna tillhör person som har hemvist i annan
avtalsslutande stat och som under någon del av de senaste fem åren
före överlåtelsen av aktierna har haft hemvist i Norge.

7. Bestämmelserna i stycke 5 berör inte Sveriges rätt att enligt sin
egen lagstiftning beskatta vinst som person med hemvist i annan
avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av aktier eller
andelar i bolag vars väsentliga tillgångar utgörs av fast egendom,
under förutsättning att personen i fråga har haft hemvist i Sverige
under någon del av de senaste fem åren före överlåtelsen.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig
verksamhet, beskattas endast i denna stat om han inte i annan avtals
slutande stat har stadigvarande anordning, som regelmässigt står till
hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan
stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat
men endast så stor del därav som är hänförlig till denna stadigvarande
anordning.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och
undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare,
advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19, 20 och 21
föranleder annat, beskattas lön, arvode och annan liknande ersättning,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av
anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i annan
avtalsslutande stat. Om arbetet utförs i denna andra stat, får
ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 1 beskattas ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i annan avtalsslutande stat, endast i den förstnämnda staten,
om

a) mottagaren vistas i denna andra stat under tidrymd eller tidrymder
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga,
och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i denna
andra stat eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i denna andra stat.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel beskattas
inkomst av arbete som utförs ombord på

a) danskt, finskt, isländskt, norskt eller svenskt skepp endast i den
avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har; vid tillämpningen
av denna bestämmelse likställs utländskt skepp, som befraktas på så
kallad bareboat basis av ett företag i en avtalsslutande stat, med
danskt, finskt, isländskt, norskt respektive svenskt skepp;

b) luftfartyg i internationell trafik endast i den avtalsslutande stat
där den som förvärvar arbetsinkomsten har hemvist;

c) fiske-, sälfångst- eller valfångstfartyg endast i den
avtalsslutande stat där den som förvärvar arbetsinkomsten har hemvist,
även då inkomsten för arbetet utgår i form av viss lott eller andel av
vinsten av fiske-, sälfångst- eller valfångstverksamheten.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller
annat liknande organ i bolag med hemvist i annan avtalsslutande stat,
får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom sin
personliga verksamhet i annan avtalsslutande stat i egenskap av
artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i
denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom verksamhet, som artist eller idrottsman
utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller idrottsmannen
själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av
bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.

3. Om den avtalsslutande stat, där verksamhet som avses i styckena 1
och 2 utövas, enligt sin lagstiftning inte kan beskatta där angiven
inkomst, beskattas inkomsten endast i den avtalsslutande stat där
mottagaren har hemvist.

Artikel 18

Pension, livränta och utbetalning enligt sociallagstiftningen

1. Pension och livränta som betalas från en avtalsslutande stat samt
utbetalning enligt sociallagstiftningen i en avtalsslutande stat
beskattas endast i denna stat.

2. Med uttrycket ”livränta” försås ett fastställt belopp, som betalas
periodiskt på fastställda tider under vederbörandes livstid eller
under angiven eller fastställbar tidrymd och som utgår på grund av
förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar såsom ersättning för
däremot fullt svarande vederlag i penningar eller pennigars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. Ersättning (med untantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar, lokala
myndigheter eller offentligrättsliga institutioner till fysisk person
på grund av arbete som utförs i denna stats, dess politiska
underavdelningars, lokala myndigheters eller offentligrättsliga
institutioners tjänst, beskattas endast i denna stat.

2. Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den avtalsslutande
stat där arbetet utförs, om mottagaren är person med hemvist i denna
stat och

a) är medborgare i denna stat; eller

b) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet;
eller

c) inte kan beskattas för ersättningen i den stat från vilken denna
betalas.

Artikel 20

Studerande och praktikanter

1. Person som vistas i en avtalsslutande stat uteslutande för

a) studier vid universitet eller annan undervisningsanstalt i denna
avtalsslutande stat, eller

b) affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktik i denna
avtalsslutande stat, och som har eller omedelbart före vistelsen hade
hemvist i en annan avtalsslutande stat, beskattas inte i den
förtnämnda staten för belopp som han erhåller från källa utanför denna
stat för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning.

2. Person som studerar vid universitet eller annan undervisnings
anstalt i en avtalsslutande stat och som under tillfällig vistelse i
annan avtalsslutande stat har anställning i denna andra stat under
högst 100 dagar under ett och samma kalenderår för att erhålla
praktisk erfarenhet i anslutning till studierna, beskattas i
sistnämnda avtalsslutande stat endast för den del av inkomsten av
anställningen som överstiger en genomsnittlig månadsinkomst av 2 000
svenska kronor eller motvärdet i danskt, finskt, isländskt eller
norskt myntslag. Från beskattning enligt denna punkt undantages dock
sammanlagt högst 6 000 svenska kronor per kalenderår eller motvärdet
i danskt, finskt, isländskt eller norskt myntslag. Förenämnda belopp
innefattar personligt avdrag för kalenderåret i fråga.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffar
överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i stycke 2. De
behöriga myndigheterna kan också träffa överenskommelse om sådan
ändring av där omnämnda belopp som finnes skälig med hänsyn till
förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i någon av de
avtalsslutande staterna eller annan liknande omständighet.

Artikel 21

Affärsverksamhet och anställning utanför en avtalsslutande stats kust

1. Om inte bestämmelserna i styckena 2 och 3 föranleder annat, anses
sådan person med hemvist i en avtalsslutande stat, som utanför annan
avtalsslutande stats kust bedriver affärsverksamhet som har samband
med utforskning eller utnyttjande av naturtillgångar på denna andra
stats havsbottenområde, ha fast driftställe eller stadigvarande
anordning i denna andra stat.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte, om verksamheten pågår
under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt inte överstiger 30 dagar
under loppet av en tidrymd av tolv månader.

3. Vid tillämpningen av stycke 2 gäller, att verksamhet, som bedrivs
av ett företag som har intressegemenskap med annat företag, anses
bedriven av det förstnämnda företaget, om verksamheten i väsentlig
grad är densamma som den som bedrivs av detta andra företag. Företag
anses ha intressegemenskap, om det ena företaget direkt eller indirekt
deltager i ledningen eller övervakningen av det andra företaget eller
äger del i detta företags kapital eller om samma personer direkt eller
indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av båda företagen
eller äger del i dessa företags kapital.

4. Bestämmelserna i artikel 8 stycke 1 tillämpas på inkomst av
transport av personal och materiel med skepp eller luftfartyg till
havsbottenområde som avses i stycke 1 eller av drift av bogserbåtar,
försörjningsfartyg och andra fartyg som används för liknande uppgifter
i samband med verksamhet som avses i nämnda stycke.

5. Bestämmelserna i artikel 13 stycke 4 och artikel 23 stycke 3
tillämpas på vinst på grund av överlåtelse av skepp, båtar och
luftfartyg som avses i stycke 4 respektive förmögenhet bestående av
sådana skepp, båtar och luftfartyg.

6. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal gäller följande om
beskattningen av lön och annan liknande ersättning som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av arbete vilket
utförs utanför annan avtalsslutande stats kust för arbetsgivare som
bedriver sådan verksamhet där som avses i stycke 1:

a) Om inte bestämmelserna i punktera b) – d) föranleder annat, får
sådan ersättning beskattas i denna andra stat endast om arbetet pågår
där under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 30 dagar
under en tidrymd av tolv månader.

b) Sådan ersättning beskattas endast i den förstnämnda avtalsslutande
staten om

1) arbetet har samband med utnyttjandet av oljeförekomster som
befinner sig på mittlinjen mellan en avtalsslutande stat och annan
stat,

2) avtal föreligger mellan dessa stater om gemensamt utnyttjande av
förekomsterna, och

3) utnyttjandet sker samtidigt på båda sidor om mittlinjen.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas endast efter överenskommelse
därom mellan de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna.

c) Sådan ersättning beskattas enligt bestämmelserna i artikel 15
stycke 3 a), om arbetet utförs ombord på båt eller skepp som avses i
stycke 4 av denna artikel.

d) Sådan ersättning beskattas endast i den stat där företaget har sin
verkliga ledning, om arbetet utförs ombord på luftfartyg som avses i
stycke 4 av denna artikel.

7. Med uttrycket ”havsbottenområde” förstås i denna artikel
havsbottnen och dennas underlag inom en avtalsslutande stats
territorialvatten samt denna stats kontintalsockel.

Artikel 22

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal beskattas
endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i stycke 1 tillämpas inte om inkomsttagaren har
hemvist i en avtalsslutande stat och har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i annan avtalsslutande stat samt den rättighet
eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger verkligt
samband med rörelse som bedrivs från det fasta driftstället respektive
självständig yrkesverksamhet som utövas från den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14. Ingår i fast driftställe eller stadigvarande
anordning fast egendom som avses i artikel 6 stycke 2 eller aktier
eller annan andel som avses i artikel 6 stycke 4 beskattas emellertid
inkomst av sådan egendom eller andel med tillämpning av bestämmelserna
i artikel 6.

Artikel 23

Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6
stycke 2, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar
och vilken är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i
denna andra stat.

2. Aktie eller annan andel i bolag, som avses i artikel 6 stycke 4,
vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar, får
beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen är
belägen.

3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i
internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådant skepp och luftfartyg beskattas endast i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. I den mån
denna stat på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta hela
förmögenheten, beskattas förmögenheten endast i den stat där företaget
har hemvist.

4. All annan förmögenhet, oavsett var denna är belägen, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat innehar, beskattas endast i denna
stat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i stycke 4 får emellertid förmögenhet
bestående av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast
driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i annan
avtalsslutande stat, eller av lös egendom, som är hänförlig till
stadigvarande anordning för att utöva självständig yrkesverksamhet,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat har i annan
avtalsslutande stat, beskattas i denna andra stat.

Artikel 24

Dödsbo

Inkomst eller förmögenhet, som beskattas hos dödsbo med hemvist i en
avtalsslutande stat, får inte beskattas hos dödsbodelägare med hemvist
i annan avtalsslutande stat.

Artikel 25

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Danmark

a) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst eller innhar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutnade stat, skall Danmark, såvida inte bestämmelserna
i artikel 10 stycke 8 andra avsnittet eller punkt b) föranleder
annat.

1) från denna persons danska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som betalas i denna andra avtalsslutande
stat;

2) från denna persons danska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra
avtalsslutande stat.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den
del av den danska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad
utan sådana avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet
som får beskattas i denna andra stat.

b) Om person med hemvist i Danmark förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast
i annan avtalsslutande stat, får Danmark inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från den danska
skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av
inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den
inkomst som uppburits från denna andra stat respektive den förmögenhet
som innehas där.

2. Finland

a) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Finland, såvida inte bestämmelserna
i artikel 10 stycke 8 första avsnittet eller punkt b) föranleder
annat,

1) från denna persons finska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som betalas i denna andra avtalsslutande
stat;

2) från denna persons finska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra
avtalsslutande stat.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den
del av den finska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad
utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet
som får beskattas i denna andra stat.

b) Om person med hemvist i Finland förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast
i annan avtalsslutande stat, får Finland inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från den finska
skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av
inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den
inkomst som uppburits från denna andra stat respektive den förmögenhet
som innehas där.

3. Island

a) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Island, såvida inte bestämmelserna i
punkterna b) eller c) föranleder annat, undantaga sådan inkomst eller
förmögenhet från beskattning.

b) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i artikel 10 får beskattas i annan avtalsslutande stat,
skall Island, såvida inte bestämmelserna i stycke 8 första avsnittet
av nämnda artikel föranleder annat, från denna persons isländska
inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt som
betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emelelrtid inte
överstiga den del av den isländska skatten, beräknad utan sådan
avräkning, som belöper på den inkomst som får beskattas i denna andra
stat.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Island förvärvar eller
förmögenhet som sådan person innehar, enligt bestämmelserna i avtalet
är undantagen från beskattning där, får Island likväl vid bestämmandet
av beloppet av den isländska skatten på denna persons återstående
inkomst eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som
undantagits från skatt.

4. Norge

a) Om personmed hemvist i Norge förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Norge, såvida inte bestämmelserna i
punkterna b), c) eller d) föranleder annat, undantaga sådan inkomst
eller förmögenhet från beskattning.

b) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst som enligt
bestämmelserna i artikel 10 eller artikel 21 får beskattas i annan
avtalsslutande stat, skall Norge, såvida inte bestämmelserna i artikel
10 stycke 8 första avsnittet föranleder annat, från denna persons
norska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt
som betalats i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid
inte överstiga den del av den norska skatten, beräknad utan sådan
avräkning som belöper på den inkomst som får beskattas i denna andra
stat.

c) Om inkomst, som person med hemvist i Norge förvärvar eller
förmögenhet, som sådan person innehar, enligt bestämmelserna i avtalet
är undantagen från beskattning där, får Norge likväl vid bestämmande
av beloppet av den norska skatten på denna persons återstående inkomst
eller förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits
från skatt.

d) Om person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar vinst som
avses i artikel 13 stycke 6 och som får beskattas i Norge, skall Norge
från denna persons norska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande
den skatt som i den andra avtalsslutande staten betalats på vinsten.
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den
norska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på
vinsten.

5. Sverige

a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Sverige, såvida inte bestämmelserna
i artikel 10 stycke 8 första avsnittet eller punkterna b), c) eller d)
föranleder annat,

1) från denna persons svenska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra avtalsslutande
stat;

2) från denna persons svenska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra
avtalsslutande stat.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den
del av den svenska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad
utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som
får beskattas i denna andra stat.

b) Vid tillämpningen av punkt a) skall, då enligt särskild
lagstiftning lättnad medgivits vid finsk inkomst- eller förmögenhets
beskattning av ett svenskt företags fasta driftsställe i Finland, från
svensk skatt på företagets inkomst eller förmögenhet avräknas den
inkomstskatt respektive förmögenhetsskatt som skulle ha utgått i
Finland om sådan skattelättnad inte hade medgivits.

c) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast
i annan avtalsslutande stat, får Sverige inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från den svenska
skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av
inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den
inkomst som uppburits från denna andra stat respektive den förmögenhet
som innehas där.

d) Om person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar vinst som
avses i artikel 13 stycke 7 och som får beskattas i Sverige, skall
Sverige från denna persons svenska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den skatt som i den andra avtalsslutande staten betalats
på vinsten. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del
av den svenska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på
vinsten.

Artikel 26

Begränsning av beskattningsrätten

Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
eller förmögenhet som sådan person innehar får inte beskattas i annan
avtalsslutande stat, såvida inte beskattning uttryckligen är tillåten
enligt detta avtal.

Artikel 27

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i annan
avtalsslutande stat bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan
hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en eller flera av de avtalsslutande
staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe eller stadigvarande anordning,
som företag eller person med hemvist i en avtalsslutande stat har i
annan avtalsslutande stat, skall i denna andra stat inte vara mindre
fördelaktig än beskattningen av företag eller person med hemvist i
denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

Denna bestämmelse anses inte medföra förpliktelse för en
avtalsslutande stat att medge person med hemvist i annan avtals
slutande stat sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan
skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd eller
försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den
förstnämnda staten. Bestämmelsen medför inte heller rätt att i en
avtalsslutande stat erhålla avdrag vid beskattningen eller
skattebefrielse för dividend eller annan utbetalning till bolag med
hemvist i annan avtalsslutande stat.

Bestämmelsen i första avsnittet hindrar inte heller en avstalsslutande
stat att beskatta inkomst, som fast driftställe förvärvar, enligt
reglerna i denna stats egen lagstiftning, om det fasta driftstället
tillhör aktiebolag eller därmed jämförligt bolag i annan
avtalsslutande stat. Beskattningen skall dock motsvara den beskattning
som tillämpas för aktiebolag eller därmed jämförligt bolag med hemvist
i den förstnämnda avtalsslutande staten på dess inkomst, beräknad utan
avdrag för utdelad vinst.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 stycke 1, artikel 11
stycke 4 eller artikel 12 stycke 4 tillämpas, är ränta, royalty och
annan utbetalning från företag i en avtalsslutande stat till person
med hemvist i annan avtalsslutande stat avdragsgilla vid bestämmandet
av den beskattningsbara inkomsten för sådant företag på samma villkor
som betalning till person med hemvist i den förstnämnda staten. På
samma sätt är skuld som företag i en avtalssutande stat har till
person med hemvist i annan avtalsslutande stat avdragsgill vid
bestämmandet av sådant företags beskattningsbara förmögenhet på samma
villkor som skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller delvis
ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller flera
personer med hemvist i en eller flera av de andra avtalsslutande
staterna, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag
eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav
som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli
underkastat.

5. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra förpliktelse för
Norge att medge medborgare i annan avtalsslutande stat, som inte är
född i Norge av norska föräldrar, de särskilda skatteförmåner som
enligt 22 § skattelagen den 18 augusti 1911 medges norsk medborgare
och person född i Norge av norska föräldrar (person med norsk
”infödsrett”).

6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna
i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet.

Artikel 28

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att i en eller flera av de avtalsslutande
staterna vidtagits åtgärder som för honom medför eller kommer att
medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan
han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de
rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga
saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han
har hemvist eller, om fråga är om tillämpningen av artikel 27 stycke
1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte
själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med
behörig myndighet i annan avtalsslutande stat, som berörs av frågan,
i syfte att undvika beskattning som strider mot detta avtal. Om den
stat hos vars behöriga myndighet personen i fråga har framlagt saken
inte själv berörs av frågan, skall denna behöriga myndighet överlämna
saken till behörig myndighet i någon av de stater som berörs av
frågan.

3. Om svårigheter eller tvivelsmål uppkommer mellan avtalsslutande
stater beträffande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal,
skall de behöriga myndigheterna i dessa stater överlägga för att söka
lösa frågan genom särskild överenskommelse. De behöriga myndigheterna
i avtalsslutande stater kan även överlägga för att undanröja
dubbelbeskattning i sådana fall som inte omfattas av detta avtal eller
för att genom särskild överenskommelse lösa frågor som, utan att vara
reglerade i avtalet, på grund av olikhet i vederbörande staters
principer för skattens beräkning eller av andra skäl kan uppkomma
i fråga om de skatter som avses i artikel 2.

Innan beslut fattas i fråga som avses i första avsnittet, skall
reslutatet av överläggningar som där avses snarast delges behöriga
myndigheter i övriga avtalsslutande stater. Finner behörig myndighet
i en avtalsslutande stat att överläggningar bör äga rum mellan de
behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater, skall på
begäran av den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande
staten sådana överläggningar äga rum utan dröjsmål.

Artikel 29

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.

Artikel 30

Territoriell utvidgning

1. Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga
ändringar utvidgas till att omfatta de områden som undantagits från
avtalets tillämpningsområde enligt bestämmelserna i artikel 3 stycke
1 a), under förutsättning att där påförs skatter av samma eller i
huvudsak likartat slag som de som avses i detta avtal. Sådan
utvidgning gäller från den dag och med de ändringar och villkor, häri
inbegripet bestämmelser om upphörande, som kan särskilt överenskommas
mellan de avtalsslutande staterna genom diplomatisk noteväxling.

2. Om detta avtal enligt artikel 32 upphör att gälla skall, såvida
inte annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, avtalet
upphöra att gälla även beträffande varje område vartill avtalet
utvidgats enligt denna artikel.

Artikel 31

Ikraftträdande

1. Detta avtal träder i kraft trettio dagar efter den dag då samtliga
avtalsslutande stater meddelat det finska ministeriet för
utrikesärendena, att de åtgärder vidtagits som erfordras för
ikraftträdande i respektive stat. Det finska ministeriet för
utrikesärendena underrättar de övriga avtalsslutande staterna om
mottagandet av dessa meddelanden.

2. Sedan detta avtal trätt i kraft, tillämpas dess bestämmelser på
inkomst som förvärvas från och med den 1 januari närmast efter
ikraftträdandet och på förmögenhet på vilken skatt utgår på grund av
beskattning andra kalenderåret efter ikraftträdandet eller senare.

3. Nedanstående avtal skall upphöra att gälla och skall inte längre
tillämpas i fråga om inkomst eller förmögenhet på vilka förevarande
avtal blir tillämpligt enligt stycke 2:

Överenskommelse den 19 oktober 1925 mellan Republiken Finland och
Konungariket Danmark om befrielse från kommunalskatt för vissa
personer;

Avtal den 22 februari 1957 mellan Konungariket Danmark och
Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet, med senare ändringar;

Avtal den 23 januari 1964 mellan Republiken Island och Konungariket
Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet;

Avtal den 7 april 1964 mellan Republiken Finland och Konungariket
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet
samt förhindrande av kringgående av skatt, med senare ändringar;

Avtal den 30 mars 1966 mellan Republiken Island och Konungariket Norge
för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, med senare ändringar;

Avtal den 21 maj 1970 mellan Konungariket Danmark och Republiken
Island för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, med senare
ändringar;

Avtal den 1 november 1971 mellan Konungariket Norge och Konungariket
Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet;

Avtal den 12 januari 1972 mellan Republiken Finland och Konungariket
Norge för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet;

Avtal den 2 mars 1972 mellan Republiken Finland och Republiken Island
för undvikande av dubbelbeskattning av inkomst och förmögenhet och
förhindrande av kringgående av skatt;

Avtal den 27 juni 1973 mellan Republiken Finlands regering och
Konungariket Sveriges regering för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, med senare ändringar;

Avtal den 16 november 1973 mellan Konungariket Danmarks regering och
Konungariket Sveriges regering för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet.

Artikel 32

Upphörande

Detta avtal skall förbli i kraft utan tidsbegränsning men
avtalsslutande stat kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet genom
underrättelse till envar av de andra avtalsslutande staterna senast
sex månader före utgången av ett kalenderår. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalet att gälla i förhållandet mellan den stat
som verkställt uppsägningen och övriga avtalsslutande stater:

a) i fråga om inkomst som förvärvas den 1 januari året närmast efter
det då uppsägningen skedde eller senare, samt

b) i fråga om förmögenhet för vilken skatt utgår på grund av
beskattning andra kalenderåret närmast efter det då uppsägningen
skedde eller senare.

Avtalet skall vara deponerat i det finska ministeriet för
utrikesärendena och bestyrkta avskrifter skall av det finska
ministeriet för utrikesärendena tillställas var och en av de andra
avtalsslutande staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigande, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Helsingfors den 22 mars 1983 i ett exemplar på finska,
danska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska
språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige,
vilka samtliga texter har lika vitsord.

PROTOKOLL

Vid undertecknande av det i dag mellan regeringarna i Finland,
Danmark, Island, Norge och Sverige ingångna avtalet för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet har
undertecknade överenskommit om följande bestämmelser som utgör en
integrerande del av avtalet:

I. Till artikel 5

I fall då ett företag i en avtalsslutande stat samtidigt har flera
platser för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbeten i annan
avtalsslutande stat och verksamheten vid någon av dessa platser pågår
mer än tolv månader, kan de behöriga myndigheterna i dessa stater
genom överenskommelse söka avgöra, om sådana platser tillsammans utgör
fast driftställe i den andra avtalsslutande staten.

Motsvarande skall gälla, om ett företag i en avtalsslutande stat har
flera på varandra följande platser för byggnads-, anläggnings- eller
installationsarbeten i den andra staten och den sammanlagda tiden för
verksamheten överstiger 12 månader.

II. Till artiklarna 7 och 15

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7 beskattas inkomst, vilken
företag i Norge eller Sverige förvärvar genom verksamhet som bedrivs
i Sverige respektive Norge, endast i den stat där företaget har
hemvist, om verksamheten avser uppsättning och underhåll av
spärrstängsel för renar på sträckor längs den norsk-svenska
riksgränsen, vilka sträckor anges i överenskommelser enligt stycke 4.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 beskattas inkomst,
vilken person med hemvist i Norge eller Sverige förvärvar genom
personligt arbete som utförs i Sverige respektive Norge, endast i den
stat där denna person har hemvist, om arbetet avser uppsättning och
underhåll av spärrstängsel för renar på sträckor längs den norsk-
svenska riksgränsen, vilka sträckor anges i överenskommelse enligt
stycke 4.

3. Bestämmelserna i styckena 1 och 2 beträffande företag i, respektive
person med hemvist i Norge eller Sverige skall äga motsvarande
tillämpning beträffande företag i, respektive person med hemvist i
Finland eller Norge.

4. De behöriga myndigheterna i berörda avtalsslutande stater skall
genom ömsesidig överenskommelse fastställa de sträckor längs
vederbörande riksgräns på vilka bestämmelserna i styckena 1-3 skall
tillämpas.

III. Till artiklarna 7, 10-15, 19, 20 och 23

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 7, artikel 10 stycke 2,
artikel 11 stycke 2 och artikel 12 stycke 2 beskattas inkomst, som
företag i Danmark eller Sverige förvärvar i samband med byggandet och
driften av fasta förbindelser över Öresund endast i den stat där
företaget har hemvist.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 13 stycke 3 beskattas
vinst, som företag i eller person med hemvist i Danmark eller Sverige
förvärvar på grund av överlåtelse av där angiven egendom vilken
används vid byggandet och driften av fasta förbindelser över Öresund,
endast i den stat där företaget respektive personen har hemvist.

3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 14 stycke 1, artikel 15
stycke 1, artikel 19 och artikel 20 beskattas inkomst, som person med
hemvist i Danmark eller Sverige förvärvar i samband med byggandet och
driften av fasta förbindelser över Öresund, endast i den stat där
personen har hemvist.

4. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 23 stycke 5 beskattas där
angiven förmögenhet, som företag i eller person med hemvist i Danmark
eller Sverige innehar och som används vid byggandet och driften av
fasta förbindelser över Öresund, endast i den stat där företaget
respektive personen har hemvist.

IV. Till artiklarna 8, 13, 15 och 23

1. Bestämmelserna i artikel 8 stycke 1, artikel 13 stycke 4 och
artikel 23 stycke 3 tillämpas i Danmark, Norge och Sverige i fråga om
delägarna i konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) på inkomst
eller realisationsvinst som förvärvas samt förmögenhet som innehas av
konsortiet i förhållande till den andel dessa delägare innehar i
konsortiet.

2. Bestämmelserna i artikel 15 stycke 3 b) tillämpas även på inkomst
av arbete som utförs ombord på luftfartyg som används i inrikestrafik
av konsortiet Scandinavian Airlines System (SAS).

V. Till artiklarna 8, 13 och 23

Andel i inkomst av verksamhet som avses i artikel 8 stycke 1, andel i
vinst på grund av överlåtelse av egendom som avses i artikel 13 stycke
4, samt andel i förmögenhet som avses i artikel 23 stycke 3 som person
med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar eller innehar på grund
av delägarskap i företag, beskattas endast i denna stat, om

a) delägarna har hemvist i olika avtalsslutande stater, och

b) företaget drivs av bolag eller annan sammanslutning med solidariskt
ansvariga delägare, av vilka minst en tillika är obegränsat ansvarig,
samt

c) det inte är uppenbart, att företaget har sin verkliga ledning
endast i en avtalsslutande stat.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa
överenskommelse om tillämpning av de i första avsnittet angivna
beskattningsprinciperna även i fall då där angivna förutsättningar
inte föreligger.

VI. Till artikel 12

När en bestämmelse som medger Finland rätt att beskatta s.k.
industriell royalty som betalas från Finland intagits i de avtal för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och
förmögenhet som Finland ingått med flertalet av de industrialiserade
medlemsstaterna i Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), skall förhandlingar mellan de avtalsslutande
staterna snarast möjligt inledas i syfte att få till stånd en
motsvarande rätt för den avtalsslutande stat från vilken royaltyn
härrör i förhållande till de övriga avtalsslutande staterna.

VII. Till artikel 15

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 styckena 1 och 2 beskattas
inkomst, vilken person med hemvist i kommun i Finland, Norge eller
Sverige som gränsar till landgränsen mellan Finland och Sverige
respektive Finland och Norge, förvärvar på grund av personligt arbete
som utförs i sådan kommun i annan av dessa stater, endast i den stat
där personen i fråga har hemvist, under förutsättning att denna person
regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

Med uttrycket ”regelmässigt uppehåller sig” avses att den
skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i
sin fasta bostad i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

VIII. Till artiklarna 15 och 19

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 styckena 1 och 2 och
artikel 19 stycke 1 beskattas inkomst, vilken person med hemvist i
kommun i Norge eller Sverige som gränsar till landgränsen mellan dessa
stater, förvärvar på grund av personligt arbete som utförs i sådan
kommun i den andra av dessa stater, endast i den stat där personen i
fråga har hemvist, under förutsättning att denna person regelmässigt
uppehåller sig i sin fasta bostad i denna stat.

Med uttrycket ”regelmässigt uppehåller sig” avses att den
skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i
sin fasta bostad i den avtalsslutande stat, där han har hemvist.

IX. Till artiklarna 18 och 19

I den mån Norge på grund av sin lagstiftning inte kan beskatta inkomst
som avses i artiklarna 18 och 19, beskattas inkomsten endast i den
stat där mottagaren har hemvist.

X. Till artikel 20

1. Person som vistas i annan avtalsslutande stat än Island uteslutande
för

a) studier vid universitet eller annan undervisningsanstalt i denna
andra avtalsslutande stat, eller

b) affärs-, industri-, lantbruks- eller skogsbrukspraktik i denna
andra avtalsslutande stat, och som har eller omedelbart före vistelsen
hade hemvist i Island, beskattas för inkomst av anställning i den
förstnämnda avtalsslutande staten endast för den del av inkomsten som
överstiger 20 000 svenska kronor per kalenderår eller motvärdet i
danskt, finskt, isländskt eller norskt myntslag. Förenämnda belopp
omfattar under vistelse i Finland, Norge eller Sverige personligt
avdrag för kalenderåret i fråga.

Under vistelse för utbildning i Danmark skall, om ett högre belopp
enligt gällande bestämmelser anses erforderligt för ifrågavarande
persons uppehälle, detta högre belopp undantagas från dansk
beskattning. Sistnämnda bestämmelse skall dock inte tillämpas i fall
då studierna eller utbildningen är av underordnad betydelse i
förhållande till den anställning för vilken angivna ersättning har
utgått.

2. Skattefrihet enligt stycke 1 medges endast för tid som skäligen
eller vanligtvis åtgår för studierna eller praktiktjänstgöringen, dock
högst för sex på varandra följande kalenderår.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna träffar
överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i styckena 1 och 2.
De behöriga myndigheterna kan också träffa överenskommelse om sådan
ändring av där omnämnt belopp som finnes skälig med hänsyn till
förändring i penningvärde, ändrad lagstiftning i någon av de
avtalsslutande staterna eller annan liknande omständighet.

XI. Till artikel 25

1. Bestämmelserna i artikel 25 stycke 3 kan på begäran av Island
ändras och ersättas av följande text:

”a) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Island, såvida inte bestämmelserna i
artikel 10 stycke 8 första avsnittet eller punkt b) föranleder annat,

1) från denna persons isländska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra avtalsslutande
stat;

2) från denna persons isländska förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetskatt som betalats i denna andra
avtalsslutande stat.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den
del av den isländska inkomstsskatten eller förmögenhetsskatten,
beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller
förmögenhet som får beskattas i denna andra stat.

b) Om person med hemvist i Island förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas endast
i annan avtalsslutande stat, får Island inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från den isländska
skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av
inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den
inkomst som uppburits från denna andra stat respektive den förmögenhet
som innehas där.”

Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse
till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i
kraft trettio dagar efter det samtliga andra avtalsslutande stater
erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas

a) på skatt på inkomst, som förvärvas den 1 januari närmast efter det
sådan underrättelse skett eller senare, och

b) på skatt på förmögenhet, som utgår på grund av beskattning andra
kalenderåret efter det sådan underrättelse skett eller senare.

2. Bestämmelserna i artikel 25 stycke 4 kan på begäran av Norge ändras
och ersättas av följande text:

”a) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i
annan avtalsslutande stat, skall Norge, såvida inte bestämmelserna i
artikel 10 stycke 8 första avsnittet eller punkt b) eller c)
föranleder annat,

1) från denna persons norska inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som betalats i denna andra avtalsslutadne
stat;

2) från denna persons norska förmögenhetskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som betalats i denna andra
avtalsslutadne stat.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den
del av den norska inkomstskatten eller förmögenhetsskatten, beräknad
utan sådan avräkning, som belöper på den inkomst eller förmögenhet som
får beskattas i denna andra stat.

b) Om person med hemvist i Norge förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskatts endast i
annan avtalsslutande stat, får Norge inräkna inkomsten eller
förmögenheten i beskattningsunderlaget men skall från den norska
skatten på inkomsten eller förmögenheten avräkna den del av inkomst
skatten respektive förmögenhetsskatten som belöper på den inkomst som
uppburits från denna andra stat respektive den förmögenhet som innehas
där.

c) Om person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar vinst som
avses i artikel 13 stycke 6 och som får beskattas i Norge, skall Norge
från denna persons norska inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande
den skatt som i den andra avtalsslutande staten betalats på vinsten.
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den
norska skatten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på
vinsten.”

Begäran om sådan ändring görs på diplomatisk väg genom underrättelse
till envar av de andra avtalsslutande staterna. Ändringen träder i
kraft trettio dagar efter det samtliga andra avtalsslutande stater
erhållit sådan underrättelse och dess bestämmelser tillämpas

a) på skatt på inkomst, som förvärvas den 1 januari närmast efter det
sådan underrättelse skett eller senare, och

b) på skatt på förmögenhet, som utgår på grund av beskattning andra
kalenderåret efter det sådan underrättelse skett eller senare.

XII. Till artikel 31

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 31 styckena 2 och 3 skall
artikel 15 stycke 4 i avtalet den 16 november 1973 mellan Konungariket
Danmarks regering och Konungariket Sveriges regering för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
alltjämt gälla och dess bestämmelser tillämpas på inkomst som
förvärvas före utgången av tredje kalenderåret efter det förevarande
avtal trätt i kraft.

Efter utgången av den i första avsnittet angivna tiden upphör där
angivna bestämmelser i avtalet den 16 november 1973 att gälla.

De i första avsnittet angivna bestämmelserna i avtalet den 16 november
1973 har följande lydelse:

”Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 beskattas inkomst,
vilken uppbäres av s.k. gränsgångare med hemvist i en avtalsslutande
stat för arbete utfört i den andra avtalsslutande staten, endast i den
förstnämnda avtalsslutande staten. Vid tillämpningen av denna
bestämmelse anses såsom gränsgångare sådan anställd person, som
regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i den avtalsslutande
stat där han har hemvist men som normalt utför sitt arbete i den andra
avtalsslutande staten.”

2. I fråga om skattefrihet i Finland och Sverige för
flottningsförening, som bildats för att handha flottningen i Torne och
Muonio gränsälvars flottled, gäller vad därom särskilt är
överenskommet.

3. Angående grunderna för fördelningen mellan Norge och Sverige av
beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster gäller
vad därom särskilt är överenskommet.

Protokollet skall vara deponerat i det finska ministeriet för utrikes
ärendena och bestyrkta avskrifter skall av det finska ministeriet för
utrikesärendena tillställas var och en av de andra avtalsslutande
staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigande, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Helsingfors den 22 mars 1983 i ett exemplar på finska,
danska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska
språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige,
vilka samtliga texter har lika vitsord.

”Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 beskattas inkomst,
vilken uppbäres av s.k. gränsgångare med hemvist i en avtalsslutande
stat för arbete utfört i den andra avtalsslutande staten, endast i den
förstnämnd avtalsslutande staten. Vid tillämpningen av denna
bestämmelse anses såsom gränsgångare sådan anställd person, som
regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i den avtalsslutande
stat där han har hemvist men som normalt utför sitt arbete i den andra
avtalsslutande staten.”

2. I fråga om skattefrihet i Finland och Sverige för
flottningsförening, som bildats för att handha flottningen i Torne och
Muonio gränsälvars flottled, gäller vad därom särskilt är
överenskommet.

3. Angående grunderna för fördelningen mellan Norge och Sverige av
beskattningen av Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags inkomster gäller
vad därom särskilt är överenskommet.

Protokollet skall vara deponerat i det finska ministeriet för utrikes
ärendena och bestyrkta avskrifter skall av det finska ministeriet för
utrikesärendena tillställas var och en av de andra avtalsslutande
staternas regeringar.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigande, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Helsingfors den 22 mars 1983 i ett exemplar på finska,
danska, isländska, norska och svenska språken, varivd på svenska
språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige,
vilka samtliga texter har lika vitsord.

Bilaga 2

Överenskommelse mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket
Danmarks regering om beskattning av s. k. gränsgångare

Sveriges regering och Danmarks regering, som önskar ingå en
överenskommelse om beskattning av s. k. gränsgångare, har enats om
följande bestämmelser:

Artikel 1

1. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och 2 i
avtalet den 22 mars 1983 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på
inkomst och förmögenhet beskattas inkomst, vilken person med hemvist i
Sverige förvärvar på grund av varaktigt personligt arbete som utförs i
Danmark, endast i Sverige, under förutsättning att denna person
regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i Sverige.

2. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 15 punkterna 1 och
2 i avtalet den 22 mars 1983 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter på inkomst och förmögenhet beskattas
inkomst, vilken person med hemvist i Danmark förvärvar på
grund av varaktigt personligt arbete som utförs i Sverige,
endast i Danmark, under förutsättning att denna person
regelmässigt uppehåller sig i sin fasta bostad i Danmark.

3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas endast om arbetet
pågar under en sammanhängande tid av minst sex månader.

4. Med uttrycket ”varaktigt personligt arbete” avses
anställningsförhållande som ingåtts i avsikt att vara den
skattskyldiges huvudsakliga sysselsättning.

5. Med uttrycket ”regelmässigt uppehåller sig” avses att den
skattskyldige i normalfallet minst en gång i veckan uppehåller sig i
sin fasta bostad i den avtalsslutande stat där han har hemvist.

6. Andra bestämmelser i avtalet än artikel 15 punkterna 1 och 2
påverkas inte av denna överenskommelse.

Artikel 2

Denna överenskommelse träder i kraft den dag då de båda staterna
meddelat varandra att de åtgärder vidtagits som erfordras för
ikraftträdande i respektive stat och tillämpas på inkomst som
förvärvas från och med den 1 januari 1987.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm den 15 april 1986 i två exemplar på danska och
svenska språken, vilka båda texter har lika vitsord.

Namnunderskrifter

Övergångsbestämmelser

1987:384

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1983:913) om dubbelbeskattningsavtal
mellan Sverige, Dannmark, Finland, Island och Norge.

3. Den upphävda lagen skall dock gälla till dess regeringen annorledes
bestämmer.