Förordning (1984:109) med instruktion för trygghetsnämnden

SFS nr
1984:109
Departement/myndighet
Civildepartementet
Utfärdad
1984-03-15
Författningen har upphävts genom
SFS 1988:65
Upphävd
1988-03-01

Inledande bestämmelser

1 § Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 3 § 2
och 3 samt 15 och 16 §§, tillämpas på trygghetsnämnden.

Uppgifter

2 § Trygghetsnämnden prövar

1. frågor om personskadeersättning, avgångsbidrag och årlig
ersättning, om frågorna regleras i kollektivavtal för arbetstagare
som omfattas av lagen (1976:600) om offentlig anställning eller för
arbetstagare vid hov- och slottsstaterna eller om frågorna lämnas
över till nämnden genom föreskrifter av regeringen,

2. frågor om särskild inkomsttrygghet och löneutfyllnad och frågor
om omskolning för skolledare, lärare och reservlärare, när prövningen
ankommer på arbetsgivaren enligt kollektivavtal för arbetstagare som
omfattas av lagen om offentlig anställning,

3. frågor om ersättning enligt lagen (1977:266) om statlig
ersättning vid ideell skada,

4. frågor om avskrivning hos statens arbetsmarknadsnämnd av ärenden
om omplacering av tjänstemän med anledning av vad arbetsgivaren har
åtagit sig i trygghetsavtalet för arbetstagare hos staten (TrA-S)
eller i trygghetsavtalet för vissa arbetstagare hos
skogsvårdsstyrelserna (TrA-Skog), när tjänstemannen motsätter sig en
avskrivning,

5. frågor som regeringen i övrigt bestämmer. Förordning (1985:955).

3 § Arbetsgivarens beslut enligt följande kollektivavtal, nämligen

— trygghetsavtalet för arbetstagare hos staten (TrA-S),
— trygghetsavtalet för vissa arbetstagare hos
skogsvårdsstyrelserna (TrA-Skog),
— trygghetsavtalet för icke-statliga lärare (TrA-L),
— trygghetsavtalet för lärare vid statsunderstödda folkhögskolor
(TrA-Fh),
— trygghetsavtalet för lärare vid privatskolor och
riksinternatskolor (TrA-PR) eller
— trygghetsavtalet för arbetstagare hos allmän försäkringskassa
(TrA-FK)
överklagas genom besvär hos trygghetsnämnden, om beslutet
avser
1. att en tjänsteman inte längre skall omfattas av avtalet,

2. att en tjänsteman vid byte av anställning inte har rätt till
flyttningsersättning m. m. enligt avtalet,

3. att en tjänsteman inte skall omplaceras till en ny anställning på
orten eller i dess närhet utan i stället ges arbetsuppgifter inom
ramen för den redan innehavda anställningen på en annan ort.
Förordning (1985:955).

Organisation

4 § Nämnden består av två ordförande, två vice ordförande och åtta
andra ledamöter.

För varje ledamot förordnar regeringen en personlig ersättare.

5 § Ledamöterna och ersättarna förordnas av regeringen för högst tre
år.

Två ledamöter och ersättare för dem förordnas efter förslag av
Statsanställdas förbund, två ledamöter och ersättare för dem efter
förslag av TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S) samt två ledamöter
och ersättare för dem efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR.

6 § Bland de ledamöter som förordnas utan förslag från
organisationerna utser regeringen två att vara ordförande i nämnden.

Bland de ledamöter som förordnas efter förslag från organisationerna
utser regeringen två att vara vice ordförande i nämnden.

7 § Regeringen utser en av ordförandena att vara chef för nämnden.

8 § Nämnden är indelad i två avdelningar.

Vardera avdelningen består av en ordförande, en vice ordförande och
fyra andra ledamöter.

9 § Hos nämnden tjänstgör personal som är anställd hos statens
arbetsmarknadsnämnd.

10 § I mån av behov och tillgång på medel får nämnden anlita
utomstående för särskilda uppdrag.

Ärendenas handläggning

11 § Inkommande ärenden enligt 2 eller 3 § fördelas på avdelningarna.

Frågor om ärendefördelningen prövas av chefen efter samråd med den
andre ordföranden och med vice ordförandena.

12 § Varje avdelning sammanträder på kallelse av sin ordförande.

13 § Ärendena avgörs av avdelningen, om inte annat bestäms enligt 14 §
första stycket.

En avdelning är beslutför med sex eller fyra ledamöter, bland dem
ordföranden eller vice ordföranden. Av ledamöterna skall halva antalet
vara förordnade efter förslag från organisationerna.

Om ett ärende är så brådskande, att avdelningen inte hinner
sammanträda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden
mellan ledamöterna. Förordning (1986:1038).

14 § Genom särskilda beslut får avdelningen lämna över till
ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra
ärenden eller grupper av ärenden som inte är av sådan beskaffenhet att
prövningen bör ankomma på avdelningen.

Yttranden i ärenden som rör överklagande av avdelningens avgöranden
beslutas alltid av avdelningen.

15 § Ärendena avgörs efter föredragning. Genom särskilda beslut får
avdelningen dock medge att ärenden som handläggs enligt 14 § första
stycket avgörs utan föredragning.

Föredragningen av ett ärende ankommer på en särskilt förordnad
föredragande. Ordföranden får ta över beredningen och föredragningen
av ärenden som skall avgöras av avdelningen.

16 § har upphävts genom förordning (1984:109).

17 § Nämnden får hos riksdagens förvaltningskontor begära de
upplysningar och det biträde i övrigt som behövs för prövning av
ärenden rörande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter.

18 § Nämnden får bereda den som förväntas kunna lämna upplysningar i
ett ärende tillfälle att närvara vid sammanträde, dock inte vid
fattande av beslut.

Nämnden får av allmänna medel bevilja den som därvid har inställt sig
skälig ersättning för inställelsekostnader.

19 § För samråd i angelägenheter som är gemensamma för båda
avdelningarna sammanträder nämnden i plenum på kallelse av chefen.

Underrättelser

20 § Nämnden skall underrätta

1. den myndighet där den berörde arbetstagaren är eller senast har
varit anställd om beslut enligt 2 § 1, 2 och 3 samt 3 §,

2. riksförsäkringsverket om beslut om personskadeersättning,

3. statens arbetsmarknadsnämnd om beslut om avgångsbidrag eller årlig
ersättning eller beslut enligt 2 § 4,

4. statens löne- och pensionsverk om beslut om årlig ersättning,

5. arbetsmarknadsstyrelsen om sådana beslut om årlig ersättning som
kan omprövas.

21 § Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter
lämnas underrättelser enligt 20 § 1 till riksdagens
förvaltningskontor.

I fråga om beslut som rör sådana arbetstagare tillämpas inte vad som
sägs i 20 § 3 eller 5.

Återkrav

22 § När utbetald personskadeersättning kan krävas åter från någon
annan, skall nämnden bevaka statens rätt till återkrav med tillämpning
av avskrivningskungörelsen (1965:921). Förordning (1987:212).

Avslutande bestämmelser

23 § Chefen skall på nämndens vägnar årligen före utgången av
september månad till civildepartementet lämna en berättelse över
verksamheten under det senast förflutna budgetåret.

24 § Regeringen förordnar särskilt om ordningen för utbetalning av
förmåner som beslutas enligt 2 §. I fråga om utbetalning av
avgångsbidrag till arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter
beslutar dock riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestämmer.

25 § Nämndens beslut enligt 2 § 2 eller 4 eller enligt 3 § får inte
överklagas.

Att beslut i frågor enligt 2 § 1 eller 3 får överklagas hos en
skiljenämnd framgår av föreskrifter i kollektivavtal och i lagen
(1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.