Lag (1984:175)om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Canada

SFS nr
1984:175
Departement/myndighet
Finansdepartementet S4
Utfärdad
1984-04-12
Författningen har upphävts genom
SFS 1998:259
Upphävd
1998-07-01

1 § Det avtal för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet som Sverige
och Canada undertecknade den 14 oktober 1983 skall gälla för Sveriges
del. Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars skulle
föreligga.

3 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom
medför eller kommer att medföra en beskattning som strider mot
bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse enligt artikel 25
punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall göras hos regeringen.

4 § Även om en skattskyldigs inkomst eller förmögenhet enligt avtalet
skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige,
skall den skattskyldige lämna alla de uppgifter till ledning för
taxeringen som han annars skulle ha varit skyldig att lämna.

Övergångsbestämmelser

1996:1511

Den upphävda författningen skall dock fortfarande tillämpas

a) beträffande skatt på inkomst som förvärvas före den 1 januari
året efter det år då lagen träder i kraft, och

b) beträffande skatt på förmögenhet som taxeras första kalenderåret
närmast efter det år då lagen träder i kraft eller tidigare.

Bilaga

Avtal mellan Sverige och Canada för att undvika dubbelbeskattning och
förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Sveriges regering och Canadas regering, som önskar ingå ett avtal för
att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet, har kommit överens om följande
bestämmelser:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som
påförs för en avtalsslutande stats räkning, oberoende av det sätt på
vilket skatterna uttages.

2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som
utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av
inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst på grund
av överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på
värdestegring.

3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas,
är:

a) Beträffande Canada:

de inkomstskatter som tas ut av Canadas regering

(i det följande benämnda ”canadensisk skatt”).

b) Beträffande Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri
inbegripna;

2) ersättningsskatten och utskiftningsskatten;

3) bevillingsavgiften för vissa offentliga föreställningar;

4) den kommunala inkomstskatten; och

5) den statliga förmögenhetskatten

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan
av eller istället för de för närvarande utgående skatterna. De
avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar
som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande
uttryck nedan angiven betydelse:

a) 1) ”Canada” åsyftar Canadas territorium och inbegriper varje
utanför Canadas territorialvatten beläget område som enligt
canadensisk lag utgör ett område inom vilket Canada äger utöva
rättigheter med avseende på havsbottnen, dennas underlag och där
befintliga naturtillgångar;

2) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför
Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt
svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger
utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet
av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag;

b) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten”
avser Canada eller Sverige beroende på sammanhanget;

c) ”person” inbegriper fysisk person, dödsbo, trust, bolag,
handelsbolag och annan sammanslutning;

d) ”bolag” åsyftar juridisk person eller annan som i
beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person; ”société” på
franska åsyftar också ”corporation” i den betydelse uttrycket har
enligt canadensisk lag;

e) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat, respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

f) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Canada, ministern för statsinkomster (”the Minister of National
Revenue”) eller dennes befullmäktigade ombud;

2) i Sverige, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud;

g) ”skatt” åsyftar canadensisk eller svensk skatt, beroende på
sammanhanget;

h) ”medborgare” åsyftar:

1) fysisk person som är medborgare i en avtalsslutande stat;

2) juridisk person och annan sammanslutning som bildats enligt den
lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat;

i) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en
avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används
uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i
avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning rörande sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen i
denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats
för företagsledning eller annan liknande omständighet.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist
i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande
sätt:

a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad i
båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans
personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för
levnadsintressena).

b) Om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad
som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i
den stat där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat
där han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då fysisk person, som med tillämpning av bestämmelserna i punkterna
1 och 2 anses ha hemvist i Canada också anses bosatt i Sverige på
grund av tillämpningen av bestämmelserna om den s.k. treårsregeln i
svensk lag, skall de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse.

4. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna söka fastställa hans
hemvist genom ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken
ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning;

b) filial;

c) kontor;

d) fabrik;

e) verkstad;

f) gruva, stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar; och

g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som
pågår mer än tolv månader.

3. Uttrycket ”fast driftställe” anses inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning
eller utlämnande av företaget tillhöriga varor;

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
lagring, utställning eller utlämnande;

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg;

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företget;

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande
för att för företaget ombesörja reklam, ge upplysningar, bedriva
vetenskaplig forskning eller liknande verksamhet av förberedande eller
biträdande art.

4. Person, som är verksam i en avtalsslutande stat för ett företag i
den andra avtalsslutande staten – härunder inbegrips inte sådan
oberoende representant som avses i punkt 5 – behandlas såsom fast
driftställe i den förstnämnda staten, om han i denna förstnämnda
stat har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal i
företagets namn samt verksamheten inte begränsas till inköp av varor
för företagets räkning.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe i
den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget
bedriver affärsverksamhet i denna andra stat genom förmedling av
mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant under
förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet.

6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera bolaget
utgör fast driftställe för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
av fast egendom (däri inbegripen inkomst av lantbruk och skogsbruk)
belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra
stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har enligt
lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen.
Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka
bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt
till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar
för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa
eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara
fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas genom
omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning av fast
egendom samt på vinst genom överlåtelse av sådan egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av
fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom som
används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat förvärvar,
beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget bedriver rörelse
i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe.
Om företaget bedriver eller har bedrivit rörelse på nyss angivet sätt,
får företagets inkomst beskattas i denna andra stat, men endast så
stor del av den som är hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, hänförs, om
inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i vardera
avtalsslutande staten till det fasta driftstället den inkomst som det
kan antas att driftstället skulle ha förvärvat om det varit att
fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat
affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
avdragsgilla utgifter som uppkommit för det fasta driftstället,
härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna
förvaltning, oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta
driftstället är beläget eller annorstädes.

4. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för
företaget.

5. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

6. Ingår i inkomst av rörelse inkomstslag som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar
inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst genom användningen av skepp eller luftfartyg i
internationll trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 och i artikel 7 får inkomst
förvärvad genom användningen av skepp, som huvudsakligen nyttjas för
att transportera passagerare eller gods uteslutande mellan orter inom
en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS)
men endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i
konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA), den svenske
delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas även på däri
angiven inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat
eller av SAS genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller
en internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företaag med intressegemenskap

I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar
i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem
som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får all
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskatts i
överenstämmelse därmed.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt lagstiftningen
i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten
inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. Bestämmelserna
i denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av
aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som inte
är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst, som enligt
skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist
jämställs med inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte om den som har rätt till
utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse
i den andra avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen
har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den andel på grund av vilken utdelningen
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag har hemvist i en avtalsslutande stat, får den andra
avtalsslutande staten inte beskatta utdelning som bolaget betalar,
utom i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i denna
andra stat eller i den mån den andel på grund av vilken utdelningen
betalas äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande
anordning i denna andra stat, och ej heller beskatta bolagets icke
utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten
helt eller delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

6. Bestämmelserna i detta avtal hindrar inte en avtalsslutande stat
att påföra skatt på bolagsinkomst hänförlig till fast driftställe i
denna stat utöver den skatt som skulle utgå på inkomst som förvärvas
av ett bolag med denna stats nationalitet. Sådan ytterligare skatt får
dock inte överstiga 15 procent av den del av inkomsten som under
föregående beskattningsår inte underkastats sådan ytterligare skatt.
Vid tillämpningen av denna bestämmelse åsyftar uttrycket ”inkomst”
sådan inkomst som är hänförlig till ett fast driftställe i en
avtalsslutande stat under ett år eller under ett eller flera
föregående år efter avdrag för alla skatter, vilka denna stat uttagit
på grund av denna inkomst, utom den ytterligare skatt som åsyftas i
denna punkt.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från
vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 15 procent
av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 beskattas ränta som härrör
från en avtalsslutande stat och som betalas till person, som har
hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har rätt till
räntan, endast i denna andra stat i den mån räntan utgör:

a) straffavgift på grund av sen betalning;

b) betalning från centralbanken i en avtalsslutande stat till
centralbanken i den andra avtalsslutande staten; eller

c) betalning från ett företag som inköpt varor till det företag som
sålt varorna, i samband med kreditförsäljning av utrustning eller
varor, utom då försäljningen skett mellan företag med sådan
intressegemenskap som avses i artikel 9 a) eller b).

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 beskattas

a) ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas på
grund av obligation, debenture eller liknande skuldförbindelse
utfärdad av denna avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter, endast i den andra avtalsslutande staten, om
räntan rätteligen tillkommer person med hemvist i denna andra stat;

b) ränta, som härrör från Sverige och som betalas till person
med hemvist i Canada, endast i Canada, om räntan betalas på grund av
lån givet, garanterat eller försäkrat eller kredit given, garanterad
eller försäkrad av ”the Export Development Corporation”; och

c) ränta, som härrör från Canada och som betalas till person med
hemvist i Sverige, endast i Sverige, om räntan betalas på grund av lån
givet, garanterat eller försäkrat eller kredit given, garanterad eller
försäkrad av Exportkreditnämnnden eller Sveriges Investeringsbank.

5. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den utfärdats mot säkerhet i fast egendom eler
inte och antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller
inte. Uttrycket åsyftar särskilt inkomst av värdepapper, som utfärdats
av staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri
inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana
värdepapper, obligationer eller debentures samt inkomst, som enligt
skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställs
med inkomst av försträckning. Uttrycket ”ränta” innefattar dock inte
inkomst som avses i artikel 10.

6. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte, om den som har rätt till
räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i
denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

7. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar
räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte,
i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarnade
anordning i samband varmed den skuld uppkommit på vilken räntan
betalas, och räntan belastar det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den stat där det
fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen finns.

8. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person
räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan betalas,
överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp.
I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i
vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i
detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Roytalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till royaltyn får skatten inte överstiga 10
procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 beskattas royalty för
nyttjandet av upphovsrätt samt andra liknande ersättningar för
framställandet eller återgivandet av litterärt, dramatiskt,
musikaliskt eller konstnärligt verk (med undantag för biograffilm och
verk upptagna på film eller videoband för televisionsändamål), vilka
ersättningar härrör från en avtalsslutande stat, endast i den andra
avtalsslutande staten, om ersättningen rätteligen tillkommer person
med hemvist i denna andra stat.

4. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slag av
betalning som mottas såsom ersättning för nyttjandet av eller för
rätten att nyttja upphovsrätt, patent, varumärke, mönster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod samt
för nyttjandet av eller för rätten att nyttja industriell, kommersiell
eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön
av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. Uttrycket
inbegriper även betalningar av varje slag för biograffilm och film
eller videoband för televisionsändamål.

5. Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 tillämpas inte,om den som har
rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och bedriver
rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn
härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar självständig
yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen stadigvarande
anordning, samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i
artikel 7 respektive artikel 14.

6. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som betalar
royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller
inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband varmed
skyldigheten att erlägga royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det
fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses
royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person
royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt eller den
upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger det belopp som
skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som har rätt till
royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat, tillämpas
bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant
fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta
avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar på
grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel 6 och
som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten eller av lös
egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av
överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med
överlåtelse av hela företaget) eller av sådan stadigvarande anordning.
Vinst på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i
internationell trafik eller lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana skepp eller luftfartyg beskattas emellertid
endast i den avtalsslutande stat, där sådan egendom beskattas enligt
artikel 22 punkt 3.

3. Vinst på grund av överlåtelse av

a) aktier i bolag vars tillgångar huvudsakligen utgörs av fastighet
belägen i en avtalsslutande stat, eller

b) andel i handelsbolag eller trust vars tillgångar huvudsakligen
utgörs av fastighet belägen i en avtalsslutande stat,
får beskattas i denna stat.

Vid tillämpningen av denna punkt inbegriper uttrycket ”fastighet” inte
fastighet (med undantag för hyresfastighet) på vilken bolagets,
handelsbolagets eller trustens verksamhet bedrivs. Uttrycket
inbegriper emellertid aktier i sådant bolag som avses i a) ovan och
andel i sådant handelsbolag eller trust som avses i b) ovan.

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som avses
i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande stat där
överlåtaren har hemvist.

5. Bestämmelsen i punkt 4 påverkar inte en avtalsslutande stats rätt
att enligt lagstiftningen i denna stat beskatta vinst på grund av
överlåtelse av egendom vilken förvärvas av fysisk person som har
hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har haft hemvist i
den förstnämnda staten under någon del av de senaste sex åren före
överlåtelsen.

Artikel 14

Självständig yrkesverksamhet

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom att utöva fritt yrke eller annan självständig verksamhet,
beskattas endast i denna stat om han inte i den andra avtalsslutande
staten har stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans
förfogande för att utöva verksamheten. Om han har sådan stadigvarande
anordning, får inkomsten beskattas i denna andra stat men endast så
stor del av den som är hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och
undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som läkare,
advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder annat,
beskattas lön och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning endast i denna
stat, såvida inte arbetet utförs i den andra avtalsslutande stat, får
ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete som
utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den förstnämnda
staten, om:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller tidrymder
som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under kalenderåret i fråga,
och

b) ersättningen betalas av eller på uppdrag av arbetsgivare som inte
har hemvist i den andra staten, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg i
internationell trafik, beskattas i den avtalsslutande stat där
företaget har sin verkliga ledning. Om person med hemvist i Sverige
uppbär ersättning för arbete, som utförs ombord på luftfartyg som
används i internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian
Airlines System (SAS), beskattas ersättningen endast i Sverige.

Artikel 16

Styrelsearvoden

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller
annat liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15 får
inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i
egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio- eller
televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman, beskattas i
denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller
idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller
idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan hinder
av bestämmelerna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.

3. Bestämmelserna i punkt 2 tillämpas inte om det kan fastställas att
varken artisten, idrottsmannen eller honom närstående person direkt
eller indirekt deltar i kontrollen av eller har del i den vinst som
förvärvas av person som åsyftas i nämnda punkt.

Artikel 18

Pension och livränta

1. Pension och livränta som härrör från en avtalsslutande stat och
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får
beskattas i den stat från vilken de härrör.

2. Pension och livränta anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning, lokal
myndighet eller person med hemvist i denna stat.

3. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal beskattas

a) pension och understöd, som uppburits från Canada enligt pensions
förordningen (the Pension Act), förordningen om krigspensioner och
understöd till civila (the Civilian War Pensions and Allowances Act)
och förordningen om understöd till krigsveteraner (the War Veterans
Allowance Act) samt ersättnings om erhållits enligt kapitel 7 i
flygförordningen (sextion 7 of the Aeronautics Act), endast i Canada;

b) underhållsbidrag och andra liknande belopp (underhållsbidrag till
barn häri inbegripna), som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten,
endast i denna andra stat men beloppet som beskattas i denna andra
stat skall inte överstiga det belopp som skulle ha varit
skattepliktigt i den förstnämnda staten om mottagaren haft hemvist
där.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna
stats, dess politiska underavdelningars eller lokala myndigheters
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om arbetet utförs i denna stat och personen i
fråga har hemvist i denna stat och

1) är medborgare i denna stat; eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra arbetet.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på ersättning som betalas
på grund av arbete som utförts i samband med rörelse som bedrivs av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar eller lokala
myndigheter.

Artikel 20

Studerande

1. Belopp som studerande eller hantverks- eller affärspraktikant,
vilken har eller omdelbart före vistelse i en avtalsslutande stat hade
hemvist i den andra avtalsslutande staten och vilken vistas i den
förstnämnda staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning,
erhåller för sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning
beskattas inte i denna stat, under förutsättning att beloppen härrör
från källa utanför denna stat.

2. Studerande vid universitet eller annan undervisningsanstalt i en
avtalsslutande stat, som under tillfällig vistelse i den andra
avtalsslutande staten innehar anställning i denna stat under en
tidrymd av högst 100 dagar under ett och samma kalenderår för att
erhålla praktisk erfarenhet i anslutning till studierna, beskattas i
sistnämnda stat endast för den del av inkomsten som överstiger 1 500
svenska kronor per kalendermånad eller motvärdet i canadensisk valuta.
Skattebefrielse enligt denna punkt medges endast om lagstiftningen i
den avtalsslutande stat i vilken han är anställd inte medger den
studerande ett personligt avdrag eller liknande avdrag och medges i
vart fall högst med ett sammanlagt belopp av 4 500 svenska kronor
eller motvärdet i canadensisk valuta under ett och samma kalenderår.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa
överenskommelse om tillämpningen av bestämmelserna i punkt 2. De
behöriga myndigheterna kan också komma överens om sådan ändring av där
omnämnda belopp som är skälig med hänsyn till förändringar i
penningvärde, ändrad lagstiftning i en avtalsslutande stat eller andra
liknande omständigheter.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Om inte bestämmelserna i punkt 2 föranleder annat, beskattas
inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och
som inte behandlats i föregående artiklar av detta avtal endast i
denna stat.

2. Sådan inkomst får emellertid, om den förvärvas av person med
hemvist i en avtalsslutande stat från källa i den andra avtalsslutande
staten, beskattas även i den stat från vilken den härrör enligt
lagstiftningen i denna stat. I fråga om inkomst från dödsbo eller
trust får skatten emellertid, under förutsättning att inkomsten är
skattepliktig i den avtalsslutande stat där mottagaren har hemvist,
inte överstiga 15 procent av inkomstens bruttobelopp.

Artikel 22

Förmögenhet

1. Förmögenhet betående av sådan fast egendom som avses i artikel 6,
vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och
vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i
denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av
lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att utöva
självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

3. Förmögenhet bestående av skepp och luftfartyg som används i
internationell trafik samt av lös egendom som är hänförlig till
användningen av sådana skepp och luftfartyg, beskattas endast i den
avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning.

4. Alla andra slag av förmögenhet, som person med hemvist i en
avtalslutande stat innehar, beskattas endast i denna stat.

Artikel 23

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Beträffande Canada skall dubbelbeskattning undvikas enligt
följande:

a) I enlighet med gällande bestämmelser i canadensisk lagstiftning om
avräkning från canadensisk skatt av skatt som betalas i annat land än
Canada och med hänsynstagande till framtida ändringar av dessa
bestämmelser (vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna
princip som anges här), skall – om inte större avräkning eller lättnad
medges enligt canadensisk lag – svensk skatt på inkomst eller vinst
som härrör från Sverige räknas av från varje canadensisk skatt på
sådan inkomst eller vinst.

b) I enlighet med gällande bestämmelser i canadensisk lagstiftning om
fastställande av skattefritt överskott från utländskt dotterbolag och
med hänsynstagande till framtida ändringar av dessa bestämmelser
(vilken lagstiftning inte skall påverka den allmänna princip som anges
här), skall vid fastställandet av canadensisk skatt bolag med hemvist
i Canada – vid beräkningen av bolagets beskattningsbara inkomst – få
avdrag för utdelning som bolaget erhållit ur det skattefria
överskottet från utländskt dotterbolag med hemvist i Sverige.

2. Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas enligt
följande:

a) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller
innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får
beskattas i Canada skall Sverige, såvida inte bestämmelserna i b), c)
eller d) föranleder annat,

1) från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp
motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Canada;

2) från vederbörande persons förmögenhetsskatt avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetsskatt som erlagts i Canada.

Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av
inkomstskatten respektive förmögenhetsskatten, beräknad utan sådan
avräkning, som belöper på den inkomst respektive den förmögenhet som
får beskattas i Canada.

b) I fall då person med hemvist i Canada uppbär sådan vinst som avses
i artikel 13 punkt 5 vilken får beskattas i Sverige, skall Sverige
från vederbörande persons inkomstskatt avräkna ett belopp motsvarande
den inkomstskatt som erlagts i Canada för vinsten. Avräkningsbeloppet
skall emellertid inte överstiga den del av inkomstskatten, beräknad
utan sådan avräkning, som belöper på den vinst som får beskattas i
Sverige.

c) I fall då person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst eller
innehar förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal beskattas
endast i Canada, får Sverige inräkna inkomsten eller förmögenheten i
beskattningsunderlaget men skall från inkomstskatten respektive
förmögenhetsskatten medge avdrag för den del av inkomstskatten
respektive förmögenhetskatten som belöper på den inkomst som förvärvas
från Canada eller den förmögenhet som innehas där.

d) Utdelning från bolag med hemvist i Canada till bolag med hemvist i
Sverige är undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen
enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda
bolagen hade varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse medges dock
inte med mindre:

1) den vinst från vilken utdelningen härrör varit underkastad
inkomstskatt i Canada efter en skattesats av lägst 25 procent; eller

2) det utdelade bolagets vinst till huvudsaklig del härrör från
utdelning som detta bolag erhållit från annat bolag

A) med hemvist i Canada,

B) som bedriver rörelse i Canada av annat slag än förvaltning av
aktier, värdepapper eller annan liknande egendom och

C) i vilket det förstnämnda bolaget äger aktier motsvarande minst 25
procent av röstetalet; eller

3) utdelningen från bolaget med hemvist i Canada till huvudsaklig del
utgörs av utdelning

A) vilken detta bolag under samma eller tidigare år mottagit på
aktier, som bolaget innehar i bolag i trejde stat och

B) vilken skulle ha varit undantagen från svensk skatt, om de aktier
på vilka utdelningen betalats hade innehafts direkt av bolaget med
hemvist i Sverige.

3. Om de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna inte kan
uppnå sådan överenskommelse som avses i artikel 4 punkt 3, anses inte
någon bestämmelse i detta avtal hindra Sverige att enligt sin egen
lagstiftning beskatta sådan fysisk person som avses i nämnda punkt.
Denna bestämmelse får dock inte medföra att den sammanlagda
beskattningen av denna person blir mer tyngande än den skulle ha
blivit om han haft hemvist endast i Sverige.

4. Vid tillämpningen av denna artikel anses inkomst eller vinst, som
person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar och som enligt
detta avvtal beskattas i den andra avtalsslutande staten, härröra från
källa i denna andra stat.

Artikel 24

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den
beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna
andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, skall i denna andra stat
inte vara mindre fördelaktig än beskattningen av företag i denna andra
stat, som bedriver verksamhet av samma slag.

3. Bestämmelserna i denna artikel anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen,
sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot familj som medges person med hemvist i den
egna staten.

4. I denna artikel avser uttrycket ”beskattning” skatter på vilka
avtalet tillämpas.

Artikel 25

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda staterna
vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra
beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han –
utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som
finns i dessa staters interna rättsordning – skriftligen framlägga
saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han
har hemvist och ange skälen för sin begäran om ändring av
beskattningen.

2. Om den behöriga myndighet som anges i punkt 1 finner invändningen
grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande
lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot
avtalet.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom
ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som
uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet. I
synnerhet kan de behöriga myndigheterna överlägga i syfte att komma
överens om:

a) samma fördelning av inkomst mellan en person med hemvist i en
avtalsslutande stat och dennes fasta driftställe i den andra
avtalsslutande staten; och

b) samma fördelning av inkomst mellan en person med hemvist i en
avtalsslutande stat och sådan person som avses i artikel 9 som har
intressegemenskap med denne.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte
omfattas av avtalet.

5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i
direkt förbindelse med varandra i syfte att tillämpa avtalet.

Artikel 26

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta
sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna
i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning
i fråga om skatter som omfattas av avtalet i den mån beskattningen på
grund av denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av
upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en
avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma
sätt som upplysningar, som erhållits enligt den interna lagstiftningen
i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri
inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär
eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger
besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter
skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att:

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra
avtalsslutande staten;

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller
i den andra avtalsslutande staten;

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida
mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

1. Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen, som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.

2. Utan hinder av artikel 4 skall fysisk person, som är medlem av en
avtalsslutande stats diplomatiska beskickning, konsulat eller
ständiga representation, vilken är belägen i den andra avtalsslutande
staten eller i trejde stat, vid tillämpningen av avtalet anses ha
hemvist i den sändande staten, om han där är underkastad samma
skyldigheter i fråga om skatt för hela sin inkomst som person med
hemvist i denna stat.

3. Avtalet tillämpas inte på internationell organisation, dess organ
eller tjänstemän och inte heller på person, som är medlem av tredje
stats diplomatiska beskickning, konsulat eller ständiga representation
och som befinner sig i en avtalsslutande stat samt inte i någondera
avtalsslutande staten är underkastad samma skyldigheter i fråga om
skatt för hela sin inkomst som person med hemvist där.

Artikel 28

Övriga bestämmelser

1. Bestämmelserna i detta avtal anses inte i något avseende begränsa
sådan skattebefrielse, skattenedsättning, avdrag eller avräkning eller
annan lättnad vid beskattning som medges eller framdeles kan komma att
medges

a) enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat vid bestämmandet av
skatt som tas ut i denna stat, eller

b) enligt annat avtal som en avtalsslutande stat ingår.

2. Bestämmelserna i detta avtal anses inte hindra Canada att beskatta
belopp som enligt artikel 91 i den canadensiska inkomstskattelagen
(”Foreign Accrual Property Income”) innefattas i inkomst som person
med hemvist i Canada förvärvar.

Artikel 29

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall
utväxlas i Ottawa.

2. Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och dess bestämmelser tillämpas:

a) I Canada:

1) Beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den 1
januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av
ratifikationshandlingarna äger rum eller senare betalas till eller
tillgodoförs person med hemvist utanför Canada; och

2) beträffande annan canadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som
börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av
ratifikationshandlingarna äger rum eller senare.

b) I Sverige:

1) Beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret
närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum
eller senare; och

2) beträffande förmögenhetsskatt för vilken taxering sker andra
kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikations
handlingarna äger rum eller senare.

3. Bestämmelserna i avtalet den 6 april 1951 mellan Kungliga svenska
regeringen och Canadas regering för undvikande av dubbelbeskattning
samt fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning i
fråga om inkomstskatter i dess genom tilläggsavtal den 21 januari 1966
och den 28 oktober 1969 ändrade lydelse (härefter benämnt ”1951 års
avtal”) skall upphöra att tillämpas

a) I Canada:

1) Beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den 1
januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifika
tionshandlingarna äger rum eller senare betalas till eller
tillgodoförs person med hemvist utanför Canada; och

2) beträffande annan canadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som
börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av
ratifikationshandlingarna äger rum eller senare.

b) I Sverige beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari
kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshand
lingarna äger rum eller senare.

4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 skall – då större
skattelättnad skulle ha medgivits enligt bestämmelserna i 1951 års
avtal – sådana bestämmelser fortsätta att tillämpas:

a) I Canada:

1) Beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den
sista dagen av kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av
ratifikationshandlingarna äger rum eller dessförinnan betalas till
eller tillgodoförs person med hemvist utanför Canada; och

2) beträffande annan canadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som
slutar den sista dagen av kalenderåret närmast efter det då
utväxlingen av ratifikationshandlingarna äger rum eller dessförinnan.

b) I Sverige beträffande inkomst som förvärvas den sista dagen av
kalenderåret närmast efter det då utväxlingen av ratifikationshand
lingarna äger rum eller dessförinnan.

5. 1951 års avtal skall upphöra att gälla vid det sista tillfälle då
det enligt föregående bestämmelser i denna artikel skall tillämpas.

Artikel 30

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft utan tidsbegränsning men envar av de
avtalsslutande staterna äger att – senast den 30 juni under ett
kalenderår, som börjar efter år 1985 – uppsäga avtalet hos den andra
avtalsslutande staten.

I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla:

a) I Canada:

1) Beträffande skatt, som innehålls vid källan, på belopp som den 1
januari kalenderåret närmast efter det då uppsägning sker eller senare
betalas till eller tillgodoförs person med hemvist utanför Canada;
och

2) beträffande annan canadensisk skatt, i fråga om beskattningsår som
börjar den 1 januari kalenderåret närmast efter det då uppsägning sker
eller senare.

b) I Sverige:

1) Beträffande inkomst som förvärvas den 1 januari kalenderåret
närmast efter det då uppsägning sker eller senare; och

2) beträffande förmögenhetsskatt för vilken taxering sker andra
kalenderåret närmast efter det då uppsägning sker eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 14 oktober 1983 i två exemplar på svenska,
engelska och franska språken, varvid varje text äger lika vitsord.

Övergångsbestämmmelser

1998:259

De upphävda författningarna tillämpas dock fortfarande på inkomst
som förvärvas före den 1 januari 1998 och på förmögenhet som
taxeras 1998 eller tidigare. I fall då större skattelättnad skulle
ha medgivits enligt de upphävda författningarna tillämpas dock
dessa fortfarande på inkomst som förvärvas före den 1 juli 1998.