Förordning (1984:535) om statliga myndigheters lån av konstföremål för lokalutsmyckning

SFS nr
1984:535
Departement/myndighet
Finansdepartementet ESA
Utfärdad
1984-06-07
Ändring införd
t.o.m. SFS 2004:927

Tillämpningsområde

1 § I denna förordning finns föreskrifter om rätten för myndigheter
under regeringen att från någon annan än staten låna in konstföremål
för tillfälliga eller permanenta utställningar eller annars för
utsmyckning av sina lokaler.

Med lån avses också deposition och hyra.

2 § Förordningen tillämpas inte på den verksamhet som bedrivs av
– statens konstråd,
– museer,
– bibliotek,
– vetenskapliga institutioner,
– andra myndigheter med uppgift att främja kulturhistoria eller
att förvärva, vårda, bevara, vetenskapligt bearbeta eller ställa
ut konstverk eller andra föremål av konstnärligt, vetenskapligt
eller liknande allmänt intresse.

3 § Förordningen skall inte heller tillämpas i de fall där
utställningsersättning betalas eller skall betalas enligt huvudavtalet
den 8 juni 1978 mellan staten och Konstnärernas riksorganisation
m.fl.

Långivare

4 § Som långivare får förekomma enbart

– kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar eller
kyrkliga samfälligheter,

– sådana stiftelser eller ekonomiska och ideella föreningar som
har till ändamål att främja kulturhistoria eller konst genom
att förvärva, vårda, bevara, vetenskapligt bearbeta eller
ställa ut konstföremål. Förordning (2004:927).

Låneavtal

5 § Vid varje låneuppgörelse skall myndigheten på statens vägnar
träffa ett skriftligt avtal med långivaren om de villkor som gäller
för lånet.

Ansvar

6 § I låneavtalet skall anges att staten ersätter långivaren för
skador på konstföremålen i de fall där myndigheten inte kan visa att
skadorna ej beror på försummelse av myndigheten eller av någon som
myndigheten svarar för.

7 § Myndigheten får inte ikläda staten mer vittgående
skadeståndsansvar än som framgår av 6 §.

I låneavtalet skall också anges att myndigheten genom avtalet inte
ikläder staten något skadeståndsansvar för andra fall än som avses i
6 §.

Värdering

8 § I låneavtalet skall anges värdet på varje konstföremål.

9 § Kan parterna inte enas om värdet, skall den låntagande myndigheten
låta värdera föremålet.

10 § Om det finns skäl att anta att ett konstföremåls värde väsentligt
har förändrats under lånetiden, bör en ny värdering ske.

11 § Kostnaden för värderingen får, om den inte betalas av föremålets
ägare eller annars av någon annan än den låntagande myndigheten,
betalas av medel till förvaltningskostnader eller andra medel som
myndigheten disponerar.

Inventarieförteckning

12 § Varje myndighet skall föra en förteckning över inlånade
konstföremål.

Förteckningen skall innehålla samtliga uppgifter som finns i
låneavtalen. Den skall föras med tillämpning av riksrevisionsverkets
cirkulär den 26 februari 1979 om registrering av inventarier.

Övergångsbestämmelser

1984:535

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984.

2. Myndigheter, som tidigare har slutit låneavtal med andra långivare
än som avses i 4 §, skall säga upp dessa avtal. Andra äldre låneavtal
skall antingen ändras så, att de stämmer överens med de nya
föreskrifterna, eller sägas upp. Dessa åtgärder — och i förekommande
fall återställandet av konstföremålen — skall genomföras före
utgången av juni 1985.

3. Myndigheterna skall före utgången av år 1985 till
civildepartementet lämna en redogörelse för sådana äldre fall där de i
2 nämnda åtgärderna inte har kunnat komma till stånd.