Förordning (1985:79) om tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor

SFS nr
1985:79
Departement/myndighet
Utrikesdepartementet
Utfärdad
1985-02-28
Ändring införd
t.o.m. SFS 1999:499

Den överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om ömsesidigt
administrativt bistånd i tullfrågor som har undertecknats den 27
oktober 1983 skall gälla här i riket från och med den 1 april 1985.

Överenskommelsen i fransk och svensk text bifogas denna förordning som
bilaga.

Tullverket fullgör för svensk del de uppgifter som anges i
artikel 12 i överenskommelsen. Förordning (1999:499).

Bilaga

ÖVERENSKOMMELSE

om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor mellan

KONUNGARIKTET SVERIGES
REGERING
och
FRANSKA REPUBLIKENS REGERING

Konungariket Sveriges regering och Franska Republikens regering,

som beaktar att överträdelser av tullagarna skadar deras respektive
länders ekonomiska, fiskala och sociala intressen liksom handelns
berättigade intressen och att kampen mot dessa överträdelser kan
effektiviseras genom samarbete mellan deras tullmyndigheter,

som uppmärksammar tullsamarbetsrådets rekommendation om ömsesidigt
administrativt bistånd av den 5 december 1953,

har kommit överens om följande.

ARTIKEL 1

1. De avtalsslutande staterna kommer överens om att deras
tullmyndigheter lämnar varandra ömsesidigt bistånd på de i denna
överenskommelse angivna villkoren

a. i syfte att säkerställa att tullar och andra avgifter och skatter
på import och export uppbärs noggrant,

b. i syfte att förhindra, utreda och beivra överträdelser av
tullagarna.

2. Det i första stycket angivna administrativa biståndet avser inte
indrivning av tullar, skatter, avgifter, böter och andra belopp för
den andra statens räkning.

3. Det bistånd som omfattas av denna överenskommelse lämnas inom ramen
för den anmodade statens lagstiftning och dess tullmyndighets
behörighet.

ARTIKEL 2

I denna överenskommelse avses med

1. ”tullagar” alla de bestämmelser i lag eller annan författning som
av tullmyndigheterna kan tillämpas på införsel, utförsel eller
transitering av varor, kapital eller betalningsmedel, vare sig det
gäller uppbörd av avgifter och skatter eller tillämpning av förbud,
restriktioner eller kontrollbestämmelser,

2. ”tullmyndighet” i Franska Republiken generalstyrelsen för tullar
och indirekta avgifter, ekonomi- och finansdepartementet (Direction
Gènèrale des Douanes et Droits Indirects, Ministère de l’Economie, des
Finances et du Budget), för Konungariket Sverige generaltull
styrelsen.

ARTIKEL 3

På anmodan av endera statens tullmyndighet utövar den andra statens
tullmyndighet, inom ramen för sin lagstiftning och i enlighet med sina
administrativa förfaranden, en särskild övervakning av

a. resor, särskilt inresa till och utresa från sitt territorium, som
företas av personer som i den anmodande staten misstänks för att
yrkesmässigt eller regelmässigt ägna sig åt att överträda tullagarna;

b. misstänkta varurörelser som av den anmodande staten angetts vara
föremål för en betydande trafik eller från dess territorium;

c. transportmedel som den anmodande staten har orsak befara kan
användas för att begå överträdelser av tullagarna på dess
territorium.

ARTIKEL 4

1. De båda staternas tullmyndigheter lämnar varandra

a. självmant och ofördröjligen alla för dem tillgängliga upplysningar
rörande

– ovanliga handlingar som begåtts eller förberetts och som är eller
befaras vara av brottslig art enligt den andra statens tullagar,

– nya smugglingsmetoder och förfaranden,

– kategorier av varor som är kända för att vara föremål för olaglig
införsel, utförsel eller transitering,

– enskilda personer som man har anledning tro att de begår eller kan
begå överträdelser av den andra statens tullagar,

– transportmedel som kan befaras bli utnyttjade vid överträdelser av
den andra statens tullagar.

b. efter skriftlig framställning och så snabbt som möjligt alla
upplysningar som kan erhållas från de tullhandlingar eller från det
underlag som finns i dessas ställe och som de förfogar över rörande
utbyte av varor mellan de båda staterna, eller från vederbörligen
bestyrkta kopior av dessa handlingar.

2. De båda staternas tullmyndigheter vidtar åtgärder, i enlighet med
artikel 12, för att de av deras befattningshavare som helt eller
huvudsakligen har till uppgift att spåra upp förbindelse med varandra
i syfte att genom informationsutbyte underlätta förhindrande,
utredning och beivrande av brott mot deras respektive staters
tullagar.

ARTIKEL 5

1. På anmodan av endera statens tullmyndighet vidtar den andra statens
tullmyndighet alla nödvändiga åtgärder och föranstaltar särskilt om
undersökningar för att säkerställa utredning och beivrande av brott.
Den underrättar den anmodande myndigheten om resultatet av dessa
åtgärder.

2. Undersökningarna företas i enlighet med den anmodade statens
rättsregler.

3. Den anmodade statens tullmyndighet kan tillåta representanter för
den ansökande myndigheten att närvara vid dessa undersökningar.

ARTIKEL 6

På anmodan av endera statens domstolar eller myndigheter, hos vilka
må eller ärende angående överträdelser av tullagar anhägiggjorts, kan
den andra statens tullmyndighet bemyndiga sina tjänstemän att inställa
sig som vittnen eller sakkunniga i det land varifrån anmodan görs,
inför dessa domstolar eller myndigheter. I framställning om
inställelse skall särskilt anges i vilket ärende och i vilken egenskap
tjänstemannen skall höras.

ARTIKEL 7

De båda staternas tullmyndigheter får såväl i sina protokoll,
rapporter och vittnesmål som vid förfaranden och talan inför domstol
som bevis hänvisa till de upplysningar och handlingar som insamlats
under de i denna överenskommelse angivna förutsättningarna. Dessa
upplysningars bevisvärde samt rätten att åberopa sådan bevisning är
beroende av den nationella lagstiftningen.

ARTIKEL 8

På anmodan av endera statens tullmyndighet delger den andra statens
tullmyndighet, eller låter genom behöriga myndigheter delge, berörda
personer med hemvist på dess territorium alla handlingar och beslut
som hörrör från den anmodande staten och avser tillämpningen av
tullagarna. Delgivningen sker enligt de bestämmelser som gäller i den
anmodade staten.

ARTIKEL 9

De avtalsslutande staterna avstår å ömse håll från att kräva
ersättning för kostnader som föranletts av tillämpningen av denna
överenskommelse, utom vad angår den gottgörelse som utgått till
vittnen, sakkunniga och tolkar.

ARTIKEL 10

1. De båda staternas tullmyndigheter är inte skyldiga att lämna det i
denna överenskommelse angivna biståndet i de fall då biståndet strider
mot den egna statens suveränitet, säkerhet, allmänna rättsprinciper
(ordre public) eller andra väsentliga intressen.

2. När det inte är möjligt att helt eller delvis tillmötesgå den
anmodande statens önskemål, bör den senare underrättas härom. Därvid
bör en redogörelse ges för de fakta som kan ha intresse för ärendets
fortsatta handläggning. Varje vägran att lämna bistånd skall vara
motiverad.

3. När tullmyndigheten i det land som inger en anmodan om bistånd
själv inte skulle kunna tillmötesgå en önskan av samma slag från den
adnra statens sida, skall myndigheten uppge detta i sin framställning.
I sådant fall skall den anmodade myndigheten ha handlingsfrihet att
bestämma hur denna anmodan skall handläggas.

ARTIKEL 11

1. Upplysningar, handlingar och övrig information som erhållits genom
tillämpning av denna överenskommelse får användas endast för denna
överenskommelses syften. De får användas för andra ändamål endast om
den tullmyndighet som lämnat dem uttryckligen samtycker härtill.
Förbehållet gäller inte upplysningar, handlingar och övrig information
som avser brott som har att göra med narkotika och psykotropa ämnen.

2. För upplysningar, handlingar och annan information som en stats
tullmyndighet förfogar över genom tillämpning av denna överenskommelse
gäller den sekretess, som enligt denna stats nationella lagstiftning
gäller för handlingar och upplysningar av samma slag.

ARTIKEL 12

Tillämpningsbestämmelser för denna överenskommelse fastställs av de
båda staternas tullmyndigheter efter samråd dem emellan.

ARTIKEL 13

Denna överenskommelses tillämpningsområde utgörs av Franska
Republikens tullområde, enligt definition i den franska tullagen, och
Konungariket Sveriges tullområde, enligt definition i den svenska
tullagen.

ARTIKEL 14

1. Var och en av de båda staterna skall underrätta den andra om
fullgörandet av de konstitutionella förfaranden som krävs för att
denna överenskommelse skall träda i kraft. Ikraftträdandet sker den
första dagen i den tredje månaden som följer efter dagen för den sista
underrättelsen.

2. Denna överenskommelse träffas för obegränsad tid. Var och en av de
avtalsslutande staterna kan vid varje tidpunkt säga upp den genom att
på diplomatisk väg skriftligen underrätta den andra avtalsslutande
staten. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter dagen för denna
underrättelse.

Upprättat i Stockholm den 27 oktober 1983 i två exemplar på franska
och svenska språken, vilka båda texter har lika giltighet.

För Konungariket Sveriges regering

Carl Johan ÅBERG
Statssekreterare för
utrikeshandelsfrågor

För Franska Republikens regering

Jacques CAMPET,
Tullgeneraldirektör