Förordning (1988:1565) med instruktion för statens krigsförsäkringsnämnd

SFS nr
1988:1565
Departement/myndighet
Finansdepartementet FÖ
Utfärdad
1988-12-15
Författningen har upphävts genom
SFS 1999:1352
Upphävd
2000-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 1996:585

Uppgifter

1 § Statens krigsförsäkringsnämnd har till uppgift att pröva ärenden om
sådan försäkring som avses i 2 och 4 §§ lagen (1960:22) om statlig
krigsförsäkring. Nämnden skall också förbereda de åtgärder som från
statens sida behövs för att meddela statlig krigsförsäkring.

2 § Försäkring som avses i 2 § lagen (1960:22) om statlig
krigsförsäkring får nämnden bevilja endast när det är av väsentlig
betydelse för folkförsörjningen eller för att vidmakthålla handel eller
annan näring.

3 § Nämnden får ta återförsäkring av sådana försäkringar som nämnden har
meddelat.

4 § Nämnden skall

1. följa försäkringsmarknadens utveckling, särskilt vad gäller behovet
av statlig krigsförsäkring,

2. fastställa villkoren för sådan försäkring som nämnden meddelar,

3. efter samråd med statens krigsskadenämnd planlägga samordningen av
statlig krigsförsäkring med statligt krigsskadeskydd.

Sammansättning

5 § Nämnden består av försäkringsinspektionens generaldirektör, som är
nämndens ordförande, samt ytterligare högst sju ledamöter och ersättare
för dem. Dessa ledamöter och ersättare utses av försäkringsinspektionen
för en bestämd tid. Bland ledamöterna utser inspektionen en vice
ordförande.

Verksförordningens tillämpning

6 § Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall
tillämpas på nämnden:

18 § om myndighetens organisation,

26 § om ärendenas handläggning,

27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

29 § om inhämtande av uppgifter m.m.,

30 §om ärendeförteckning, och

31 § om myndighetens beslut. Förordning (1996:585).

7 § Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som
anges i 6-9, 13 och 15 §§ verksförordningen (1995:1322).
Förordning (1996:585).

Ärendenas handläggning

8 § Nämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra
ledamöterna är närvarande.

När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.

9 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning,
tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i
tvistemål.

10 § Om ett ärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda
för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan
ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får ordföranden ensam avgöra
ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med
nämnden.

11 § Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över
till ordföranden eller till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra
ärende som är av det slaget att det inte behöver prövas av nämnden.

12 § Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i
särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 11 §
inte behöver föredras.

13 § Vid sammanträdena skall protokoll föras.

Överklagande

14 § Nämndens beslut i försäkringsärenden får inte överklagas.

Övriga beslut får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer
av

— lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att
pröva vissa mål,

— lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,

— andra föreskrifter.