Lag (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt

SFS nr
1990:608
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1990-06-14
Ändring införd
t.o.m. SFS 1990:1462

1 § Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun,
primärkommun, församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för
åren 1991 och 1992 inte bestämmas högre än den skattesats som för år
1990 har gällt för respektive kommun, församling eller samfällighet.
Beslutar en kommun, församling eller samfällighet om en högre skattesats
än vad i föregående mening angetts skall den skattesats som gällde för
år 1990 användas vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272), lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m. och lagen (1988:491) om
skatteutjämningsbidrag.

Den i första stycket angivna högsta skattesatsen gäller även om kommun
eller församling bildas. Skattesatsen får i sådant fall inte bestämmas
högre än vad som gällde vid den tidigare indelningen. Lag (1990:1462).

2 § Har uppgifter omfördelats mellan landstingskommun och kommunerna
inom landstingskommunen skall den kommun vars utdebiteringsbehov minskat
på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt
minskar med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte
en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § första stycket
angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha
gällt om bestämmelsen i första meningen följts.

Landstingskommun eller kommun får då omfördelning som avses i föregående
stycke skett fastställa en högre skattesats än den som angetts i 1 § i
den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader som
uppkommit vid omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt
till landstingskommunen och kommunen får i sådant fall dock inte bli
högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstingskommunen
och kommunen som gällt för år 1990. Lag (1990:1462).

3 § Har uppgifter omfördelats mellan kyrklig samfällighet och församling
eller mellan kyrkliga samfälligheter antingen genom omorganisation eller
då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts skall den
församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund
av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar
med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte en sådan
sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § första stycket angivna
lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om
bestämmelsen i första meningen följts.

Samfällighet eller församling får då omfördelning som avses i första
stycket har skett fastställa en högre skattesats än den som anges i 1 §
i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader på
grund av omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt för
berörda församlingar och samfälligheter får därvid inte överstiga det
med utgångspunkt i det egna skatteunderlaget vägda genomsnittet av de
skattesatser som gällde för församlingarna och samfälligheterna för år
1990. Med eget skatteunderlag avses antalet skattekronor för beräkning
av förskott på kommunalskatt för år 1990 enligt taxeringsnämndens beslut
år 1989. Lag (1990:1462).

4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall
företas respektive den största höjningen av utdebiteringen som får
företas. Lag (1990:1462).

Övergångsbestämmelser

1990:1462

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

De nya bestämmelserna tillämpas på beslut om debitering av skatt som
fattas av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig
samfällighet efter den 7 november 1990.