Lag (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet

SFS nr
1991:435
Departement/myndighet
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1991-05-30
Författningen har upphävts genom
SFS 2000:562
Upphävd
2000-10-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2000:347

Informationsutbyte

1 § Har en svensk myndighet fått upplysningar eller
bevismaterial från en annan stat för att användas vid utredning
av brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av
brott och gäller på grund av en överenskommelse med den andra
staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja
materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett
vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också i fråga om
överenskommelse med mellanfolklig organisation. Lag (2000:347).

Vittnesförhör m.m. med frihetsberövade personer

Överförande av en frihetsberövad person till en främmande stat

2 § En person i Sverige, som är berövad friheten, får efter
framställning från en främmande stat föras över till den staten för
förhör eller konfrontation i samband med förundersökning eller vid
rättegång, om förhöret eller konfrontationen avser annat än den
frihetsberövades egen brottslighet. Lag (1992:107).

3 § En framställning om överförande skall avslås, om den frihetsberövade
inte samtycker till åtgärden. En framställning får också avslås,

1. om ett överförande medför att tiden för frihetsberövandet förlängs,

2. om den frihetsberövades närvaro behövs i ett brottmål som handläggs
här i landet,

3. om den gärning som framställningen avser inte motsvarar brott enligt
svensk lag eller om den utgör ett politiskt eller militärt brott, eller

4. om andra tvingande skäl talar mot ett överförande.

Om framställningen bifalls, skall det framgå av beslutet när den
frihetsberövade senast skall återföras till Sverige eller, i
förekommande fall, försättas på fri fot. Lag (1992:107).

4 § En framställning om överförande skall på diplomatisk väg ges in till
utrikesdepartementet, om inte Sverige i förhållande till den främmande
staten har kommit överens om en annan ordning. Framställningen prövas av
regeringen.

Framställningen skall innehålla uppgift om

1. den frihetsberövades namn och var han är omhändertagen,

2. den brottsliga gärningen samt tid och plats där den ägde rum,

3. vad förhöret eller konfrontationen skall avse, och

4. hur lång tid den frihetsberövade behöver närvara i den främmande
staten. Lag (1992:107).

5 § Om det inte är uppenbart att framställningen skall avslås, skall
yttrande över framställningen inhämtas från den myndighet som svarar för
omhändertagandet av den frihetsberövade. Myndigheten skall i yttrandet
lämna de upplysningar som kan vara av betydelse för prövningen enligt 3
§. Lag (1992:107).

Överförande av en frihetsberövad person till Sverige

6 § En i främmande stat frihetsberövad person som efter framställning
från en svensk domstol eller åklagare förs över till Sverige för förhör
eller konfrontation skall tas i förvar av polismyndighet. Lag
(1992:107).

Transport av en frihetsberövad person genom Sverige

7 § Chefen för justitiedepartementet kan meddela tillstånd till
transport genom Sverige av en i främmande stat frihetsberövad person som
skall föras över till en annan stat för förhör eller konfrontation.
Meddelas sådant tillstånd, får polismyndigheten vid behov ta den
överförde i förvar.

En framställning om tillstånd som avses i första stycket skall göras i
den ordning som anges i 4 § första stycket. Lag (1992:107).

Immunitet för vissa vittnen m. fl.

8 § I den utsträckning det har avtalats i en överenskommelse som Sverige
har ingått med främmande stat, eller med en mellanfolklig organisation,
får den som efter kallelse i enlighet med överenskommelsen har rest in i
Sverige för att höras eller på annat sätt medverka vid utredning av
brott eller i ett rättsligt förfarande med anledning av brott inte
lagföras eller, i vidare mån än som följer av 6 §, berövas sin frihet
eller på annat sätt underkastas inskränkning i denna på grund av
handling, underlåtenhet eller dom som härrör från tiden före inresan i
Sverige och som, när det gäller en tilltalad, inte är avsedd med
kallelsen.

Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att
han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av
femton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att
hans närvaro inte längre krävs, eller om han, efter att ha lämnat
landet, återvänder hit.

Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha mindre
omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen. Lag
(1992:1366).

Förhör i samband med förundersökning

9 § Om förundersökning eller liknande förfarande pågår i en
främmande stat, får på begäran av en utländsk undersökningsdomare
eller åklagare förhör hållas enligt bestämmelserna i 23 kap.
rättegångbalken. Sådant förhör får också hållas på begäran av någon
annan, om Sverige i en internationell överenskommelse har åtagit sig
det i förhållande till den främmande staten.

En framställning om förhör enligt första stycket får inte beviljas,
om den gärning som framställningen avser inte motsvarar brott enligt
svensk lag. Avser en framställning en gärning som har karaktär av
politiskt brott, tillämpas första stycket endast om framställningen
har gjorts av någon i en stat som har tillträtt den europeiska
konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och
gärningen utgör brott som avses i den konventionen. Lag (1995:1229).

10 § En framställning om förhör enligt 9 § skall ges in till
Utrikesdepartementet på diplomatisk väg, om inte Sverige med den
främmande staten har kommit överens om en annan ordning.

Framställningen skall innehålla uppgift om

den eller de personer som skall höras,

den brottsliga gärningen samt tid och plats för den,

vad förhöret skall avse.

Utrikesdepartementet skall överlämna ärendet till Riksåklagaren för
de åtgärder som påkallas av framställningen. Ärendet skall därefter
redovisas till Utrikesdepartementet.

Anses omständigheterna vara sådana att framställningen inte bör
bifallas, prövar regeringen om framställningen skall avslås.
Lag (1995:1229).