Förordning (1994:1120) om ersättning för fysioterapi

SFS nr
1994:1120
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1994-06-09
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:1375

Tillämpningsområde m.m.

1 § Denna förordning gäller vid fysioterapi enligt lagen
(1993:1652) om ersättning för fysioterapi. Termer och uttryck
som används i lagen har samma betydelse i förordningen.
Förordning (2013:1151).

2 § Av lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi följer
att vissa fysioterapeuter har rätt till förhöjda arvoden. I
lagen finns också bestämmelser om patientavgift.
Förordning (2013:1151).

Normalarvode

3 § Normalarvode och reducerat normalarvode lämnas enligt
arvodeskategori A eller arvodeskategori B. Arvodeskategori B
avser ensampraktiserande eller samverkande fysioterapeuter
med assisterande personal, flera behandlingsrum och
kvalificerad utrustning. Arvodeskategori A avser övriga
fysioterapeuter.

Fysioterapeuten ska till landstinget anmäla vilken
arvodeskategori som gäller för verksamheten. Ändring ska
anmälas minst sex månader innan den börjar gälla.
Förordning (2013:1151).

4 § För annan fysioterapeutisk behandling än sådan som anges
i 6 och 7 §§ lämnas normalarvode med högst de belopp som
anges i tabellen. Normalarvode lämnas under förutsättning att

1. fysioterapiersättning till en fysioterapeut och vikarie i
dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår inte
överstiger det belopp för sammanlagt mottaget arvode som
anges i tabellen, och

2. fysioterapeutens behandling i direkt kontakt med
patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst
25 minuter per besök för arvodeskategori A och till minst 20
minuter per besök för arvodeskategori B.

Normalarvode Sammanlagt mottaget
kronor arvode kronor

Arvodeskategori A 343 880 530

Arvodeskategori B 343 1 226 530
Förordning (2014:1375).

5 § Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut och
vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår
överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas
reducerat normalarvode för samma åtgärder med högst de belopp
som anges i tabellen. Reducerat normalarvode lämnas under
förutsättning att summan av lämnat arvode till en
fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet under
kalenderåret inte överstiger det ersättningstak som anges i
tabellen.

Reducerat Ersättningstak
normalarvode kronor
kronor

Arvodeskategori A 173 1 094 490

Arvodeskategori B 173 1 543 610
Förordning (2014:1375).

5 a § Om en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet
inte bedriver verksamheten på heltid reduceras gränserna för
sammanlagt uppburet arvode enligt 4 § och ersättningstaket
enligt 5 § med 70 procent av den kvotdel som arbetstiden
minskat i förhållande till heltidskravet i 8 § lagen
(1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
Förordning (2013:1151).

Enkelt arvode

6 § För enklare undersökningar och behandlingar, såsom enbart
konditionstest, efterkontroll, apparatbehandling eller mindre
omfattande tejpning som utförs av fysioterapeuten eller under
dennes överinseende, lämnas enkelt arvode med högst 108
kronor per patientbesök. Under de förutsättningar som anges i
5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 44 kronor.
Förordning (2014:1375).

6 a § För enklare telefonkonsultation lämnas enkelt arvode
med 64 kronor per samtal. Under de förutsättningar som anges
i 5 § lämnas reducerat arvode med högst 33 kronor.
Förordning (2014:1375).

Särskilt arvode

7 § För de särskilt tids- eller kostnadskrävande åtgärder som
anges i andra stycket lämnas särskilt arvode med högst 900
kronor för arvodeskategori A och högst 791 kronor för
arvodeskategori B. Särskilt arvode lämnas under förutsättning
att den tid som går åt för denna åtgärd i direkt kontakt med
patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst
50 minuter per besök för arvodeskategori A och 40 minuter per
besök för arvodeskategori B.

Särskilt arvode lämnas för specifika insatser till

1. patienter med psykisk ohälsa eller psykosomatiska
problem,

2. patienter med sjukdomar eller skador i andningsorganen
eller i cirkulationssystemet,

3. patienter med sjukdomar eller skador i nervsystemet,

4. patienter med smärttillstånd eller funktionshinder på
grund av reumatisk sjukdom,

5. patienter med skador eller sjukdomar i rörelsesystemet,

6. barn och ungdomar med funktionshinder eller sjukdom, och

7. äldre med åldersrelaterade fysiska eller psykiska
funktionshinder. Förordning (2014:1375).

7 a § Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut eller
vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår
överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas
reducerat särskilt arvode för de åtgärder som anges i 7 § med
högst 632 kronor för arvodeskategori A och högst 555 kronor
för arvodeskategori B. Reducerat särskilt arvode lämnas under
förutsättning att summan av lämnat arvode till
fysioterapeuten och vikarien under kalenderåret inte
överstiger det ersättningstak som anges i 5 §.
Förordning (2014:1375).

8 § Särskilt arvode enligt 7 § andra stycket lämnas endast
till en fysioterapeut med högskoleutbildning om minst 45
högskolepoäng inom för åtgärden adekvat område. Av dessa kan
upp till 30 högskolepoäng bytas ut mot längre sammanhållen
utbildning av motsvarande omfattning.

Utöver utbildning enligt första stycket krävs yrkeserfarenhet
motsvarande minst två års heltidsarbete som fysioterapeut
inom för åtgärden adekvat område under de senaste fem åren.
Förordning (2013:1151).

Gruppbehandling m.m.

9 § Vid behandling i grupp, där fysioterapeutens
behandlingsprogram riktar sig till samtliga patienter i
gruppen, vilka är i behov av samma typ av behandling, lämnas
enkelt arvode med 163 kronor för varje patient oberoende av
antalet patienter i gruppen. Under de förutsättningar som
anges i 5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 64
kronor för varje patient. Förordning (2014:1375).

10 § Vid behandling av flera patienter parallellt med helt
eller delvis individuellt utformade program
(parallellbehandling) lämnas normalarvode enligt 4 eller 5 §
för sådana åtgärder om högst tre patienter behandlas samtidigt.
I annat fall lämnas ersättning som för gruppbehandling enligt
9 §. Förordning (2000:1034).

Särskilda stödområden

10 a § Med särskilda stödområden enligt 20 § lagen
(1993:1652) om ersättning för fysioterapi avses de kommuner
och delar av kommuner som ingår i stödområde enligt 10 b §.
Förordning (2014:368).

10 b § Med stödområde avses i denna förordning följande
indelning.

1. Norrbottens län: Arvidsjaurs, Arjeplogs, Gällivare,
Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns,
Överkalix och Övertorneå kommuner samt Edefors och
Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun och f.d. Markbygdens
kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun.

2. Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå,
Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele
kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i
Skellefteå kommun.

3. Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms,
Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner.

4. Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner, Holms
och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö,
Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i
Örnsköldsviks kommun.

5. Gävleborgs län: Ljusdals kommun.

6. Dalarnas län: Malung-Sälens, Orsa, Vansbro och Älvdalens
kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun.

7. Värmlands län: Torsby kommun.

Med församlingar avses de territoriella församlingar som
fanns den 31 december 1999. Förordning (2014:368).

11 § Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett
särskilt stödområde lämnas tilläggsarvode med 64 kronor för
behandlingsmässigt motiverade hembesök. Om flera personer ges
fysioterapi vid ett besök lämnas högst två tilläggsarvoden.
För telefonkonsultationer lämnas till en sådan fysioterapeut
ersättning med 29 kronor. Förordning (2014:1375).
Förordning (2014:1375).

Resekostnader

12 § Ersättning för en fysioterapeuts kostnader för resa med
egen bil vid behandlingsmässigt motiverade hembesök lämnas
med det belopp som anges i 16 kap. 27 § inkomstskattelagen
(1999:1229). För varje resa lämnas dock en minsta ersättning
om 10 kronor. Ersättning för resa med annat färdmedel lämnas
om det finns särskilda skäl.

Ersättning för resa med egen bil lämnas även om kostnaden
skulle ha blivit lägre om annat färdmedel hade använts.
Endast om det finns särskilda skäl får avståndet till
patienten från fysioterapeutens mottagning beräknas överstiga
avståndet från patienten till en allmän mottagning för
fysioterapi som är inrättad för den ort där patienten vistas
med mer än en mil. Förordning (2013:1151).

Gemensamma bestämmelser om arvode

13 § Arvode för fysioterapeutisk behandling avser ersättning
för samtliga åtgärder vid ett behandlingstillfälle. Vid
första besöket i en behandlingsserie lämnas normalarvode,
reducerat normalarvode eller särskilt arvode även om besöket
endast omfattat anamnesupptagning, bedömning och
rådgivning. Förordning (2013:1151).

14 § Landstinget ska till fysioterapeuten betala ut
skillnaden mellan det arvode som ska lämnas och den
patientavgift som fysioterapeuten fått ta ut.

Arvodet betalas dock helt genom fysioterapiersättning

1. om patienten enligt 23 § lagen (1993:1652) om ersättning
för fysioterapi är befriad från att betala patientavgift,

2. för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen
(1984:908) om vissa statsbidrag för sjukvård m.m.,

3. för fysioterapeutens resekostnader enligt 12 §.
Förordning (2013:1151).

15 § Vid utbetalning av ersättning till en mottagare som inte
åberopar godkännande för F-skatt och inte är juridisk person
minskas ersättningen med 12,9 procent eller, om mottagaren
vid årets ingång är 65 år eller äldre, med 8,2 procent. Om
mottagaren visar att minst hälften av ersättningen motsvarar
kostnader i arbetet som ska täckas med ersättningen, ska
ersättningen minskas med det lägre belopp som beräknas
motsvara de arbetsgivaravgifter eller den särskilda löneskatt
som landstinget ska betala. Förordning (2011:1449).

16 § En fysioterapeut som har fysioterapiersättning är
skyldig att i fråga om all sådan behandling visa räkning för
landstinget och redovisa arbetstid, antalet vidtagna åtgärder
samt uppgift om patientens bosättningsort. Fysioterapeuten är
även skyldig att rapportera till respektive landsting om han
eller hon är verksam i två eller flera landstingsområden och
ska därvid även ange beräknad omfattning i respektive
landstingsområde. Därutöver är fysioterapeuten själv skyldig
att bevaka när han eller hon når ersättningstak 1 eller
ersättningstak 2 och underrätta landstinget om detta.

Fysioterapiersättning i motsvarande mån kan innehållas i
avvaktan på att sådana uppgifter lämnas som avses i första
stycket. Förordning (2013:1151).

17 § Den som ger vård mot fysioterapiersättning ska lämna
kvitto på betalda patientavgifter och anteckna dessa på
formulär för tillämpning av bestämmelserna om avgiftsbefrielse
för patientavgifter. Förordning (2013:1151).

Övergångsbestämmelser

1994:1120

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994 då förordningen
(1993:1664) om ersättning för sjukgymnastik skall upphöra att
gälla.

2. För sjukgymnastik som givits före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser fortfarande.

3. För en sjukgymnast som under år 1993 från patienterna och en
försäkringskassa eller enligt vårdavtal med ett landsting fått en
sammanlagd arvodessumma som överstiger ersättningstaket i 5 §
gäller för tiden fram till den 1 juli 1995 i stället ett ersättningstak
som motsvarar 90 procent av 1993 års arvode. För en sådan
sjukgymnast skall även sammanlagt uppburet arvode enligt 4 §
höjas med samma belopp som ersättningstaket får överskridas.

1995:1221

1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 4 och 5 §§ den 1
januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning för
sjukgymnastik som avser tid före ikraftträdandet.

1996:1362

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sjukgymnastikersättning
som avser tid före ikraftträdandet.

1997:95

1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1997.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sjukgymnastikersättning
som avser tid före ikraftträdandet.

1997:892

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
sjukgymnastisk behandling som avser tid före ikraftträdandet.

1998:1521

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som avser tid före ikraftträdandet.

1999:1371

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2000:1034

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2001.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

3. En sjukgymnast som vid ikraftträdandet uppbär särskilt
arvode är berättigad att göra detta utan att uppfylla kraven i
8 §.

4. En sjukgymnast med steg 3-utbildning i ortopedisk manuell
terapi skall till utgången av år 2005 anses uppfylla
utbildningskravet för åtgärd 6 enligt 7 §.

2001:850

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2002:792

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2003.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2003:819

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2004.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2004:757

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2005.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2005:786

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2006.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2006:1262

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2007.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2007:435

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.

2. För den som har högskoleutbildning vars omfattning anges i
poäng skall en poäng motsvaras av en och en halv högskolepoäng.

2007:1208

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2008:959

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2009.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2009:82

1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2009.

2. Äldre lydelse av 11 § gäller fortfarande för sjukgymnast
som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet i ett sådant
område som anges i den äldre lydelsen.

2009:1380

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2010:1645

1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2011.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk
behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2011:1187

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för
sjukgymnastisk behandling som har lämnats före
ikraftträdandet.

2012:654

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling
som har lämnats före ikraftträdandet.

2013:1151

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som
har lämnats före ikraftträdandet.

2014:1375

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som
har lämnats före ikraftträdandet.