Lag (1994:281) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Gambia

SFS nr
1994:281
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1994-04-28
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1362

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst som
Sverige och Gambia undertecknade den 8 december 1993 skall,
tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som
utgör en del av detta, gälla som lag här i landet.

Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån
dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som
annars skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1362).

Bilaga (endast den svenska texten)

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN GAMBIA FÖR
UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV SKATTEFLYKT
BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST

Konungariket Sverige och Republiken Gambia, som önskar ingå ett
avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av
skatteflykt beträffande skatter på inkomst, har kommit överens
om följande:

KAPITEL 1

AVTALETS
TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Arikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter på vilka detta avtal tillämpas är

a) i Gambia:

1) inkomstskatten (bolag och fyssksa personer), och

2) realisationsvinstskatten (i det följande benämnda
”gambisk skatt”);

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten
däri inbegripna,

2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister
m.fl.,

4) fastighetskatten, och

5 ) den kommunala inkomstskatten;
(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av detta avtal påförs
vid sidan av eller i stället för de skatter som anges i punkt 1.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive
skattelagstiftning.

KAPITEL II

DEFINITIONER

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Gambia” åsyftar Republiken Gambia och innefattar, när uttrycket
används i geografisk betydelse, Gambias territorium, Gambias
territorialvatten och andra havsområden över vilka Gambia, i
överensstämmelse med folkrättens regler,utövar suveräna rättigheter
eller jurisdiktion;

b) ”Sverige” åsyftar Konungariket Sverige och innefattar, när
uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium,
Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka
Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utöver suveräna
rättigheter eller jurisdiktion;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten”
åsyftar Gambia eller Sverige, beroende på sammanhanget;

d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan sammanslutning;

e) bolag” åsyftar juridisk person eller annan som vid beskattningen
behandlas såsom juridisk person;

f) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” påsyftar företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs av
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

g) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat, utom
då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser
i den andra avtalsslutande staten;

h) ”medborgare” åsyftar:

1) en fysisk person som är medborgare i en avtalsslutande stat,

2) juridisk person, handelsbolag och annan sammanslutning som
bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande
stat;

i) ” behörig myndighet” åsyftar:

1) i Gambia, ”the Minister of Finance and Economic Affairs, hans
befullmäktige ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att
vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal;

2) i Sverige, finansministern, hans befullmäktige ombud eller den
myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid
tillämpningen av detta avtal.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpas avtalet anses, såvida
inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte
definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har
enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på
vilka avtalet tillämpas.

Arikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen
i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning,
plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.

Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig i
denna stat endast för inkomst från källa i denna stat. Dock skall,
såvitt avser Gambia, uttrycket ”person med hemvist i en
avtalsslutande stat” inbegripa varje person som anses bosatt i
Gambia enligt gambisk lagstiftning.

Beträffande handelsbolag och dödsbon, inbegriper det angivna
uttrycket sådan person endast i den mån dess inkomst är skattepliktig
i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person
med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller dödsboet eller
hos dess delägare.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har
hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på
följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan bostad
i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken
hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum
för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina
levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en
bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha
hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den
stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen
i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket ”fast
driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från
vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad, och

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats
för utvinning av naturtillgångar.

3. Uttrycket ”fast driftställe” omfattar även plats för byggnads-,
anläggnings-, monterings- och installationsverksamhet eller därmed
sammanhängande övervakande verksamhet, men endast om verksamheten
pågår under en tidrymd som överstiger sex månader.

4. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller
utställning av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varlulager uteslutande
för lagring eller utställning,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för
bearbetning eller förädling genom annat företags försorg,

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget,

e) inehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,

f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna
a)-e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs
från den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av
denna kombination är av förberedande eller biträdande art.

5. Om en person (som inte är sådan oberoende representant på vilken
punkt 6 tillämpas) är verksam i en avtalsslutande stat för
ett företag i den andra avtalsslutande staten, anses detta
företag – utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2- ha
fast driftställe i den förstnämnda avtalsslutande staten
beträffande varje verksamhet som denna person bedriver för
företaget om han har och i denna stat regelmässigt använder
fullmakt att sluta avtal i företagets namn såvida inte verksamheten
är begränsad till sådan som anges i punkt 4 och som – om den bedrevs
från en stadigvarande plats för affärsverksamhet till fast
driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

6. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget
bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling av
mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under
förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet. När sådan representant bedriver sin verksamhet
uteslutande eller nästan uteslutande för företaget i fråga,
anses han emellertid inte såsom sådan oberoende representant
som avses i denna punkt i det fall det visas att de villkor som
avtalats mellan representaten och företaget inte är sådana som
skulle ha avtalats mellan oberoende parter. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i punkt 5 i denna artikel.

7. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist
i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt), medför inte i och för sig att någotdera
bolaget utgör fast driftställe för det andra.

KAPITEL III

BESKATTNNG AV INKOMST

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (inbegripet inkomst av lantbruk eller
skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas
i denna andra stat.

2. Uttrycker ”fast egendom” har den betydelse som uttrycker har
enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är
belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast
egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk,
rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom
tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt
till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av
eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan
naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast
egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas
genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning
av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst
av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast egendom
som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på
nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra
staten, men endast så stor del därav som är hänförligt till
det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe,
hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i
vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället den
inkomst som det kan antas att driftstället skulle ha förvärvat,
om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet
av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor
och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket
driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag
för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder
inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning,
oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta
driftstället är belägte eller annorstädes. Avdrag medges
emellertid inte för belopp som det fasta driftstället kan ha
betalat till företagets huvudkontor eller annat företaget
tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för faktiska
utgifter) i form av royalty, avgift eller annan liknande betalning
för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller i form av
ersättning för särskilda tjänster eller för företagsledning eller
– utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kapital utlånat
till det fasta driftstället. På samma sätt skall vid bestämmandet
av fast driftställes inkomst inte beaktas belopp som det fasta
driftstället deviterat företagets huvudkontor eller annat företaget
tillhörigt kontor (om inte beloppen utgör ersättning för
faktiska utgifter) i form av royalty, avgift eller annan liknande
betalning för nyttjandet av patent eller annan rättighet, eller
i form av ersättning för särskilda tjänster eller företagsledning
eller – utom i fråga om bankföretag – i form av ränta på kaptial
utlånat till företagets huvudkontor eller annat företaget tillhörigt
kontor.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en
avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar
bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den
skattepliktiga inkomsten bestäms genom ett sådant förfarande. Den
fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets försorg
för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräckliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomsten som behandlas särskilt i
andra artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa
artiklar inte av reglerna i förevarande artikel.

Artikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat genom
användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik
beskattas endast i denna stat.

2. Inkomst genom användningen av båt eller skepp som går i trafik
uteslutande på inre farvatten eller genom användningen av luftfaryg
som endast trafikerar platser inom en stat, får beskattas i den
avtalsslutande stat där verksamheten bedrivs.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
tillämpas beträffande inkomst som förvärvas av luftfartskonsortiet
Scandinavian Airlines System (SAS) endast i fråga om den del av
inkomsten som motsvarar den andel i konsortiet som innehas av
AB Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian
Airlines System (SAS).

4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
delar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra
avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda
dessa företags kapital, iakttas följande. Om mellan företagen i
fråga om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser
avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle
ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla
inkomst, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit till ena
företaget men som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit
detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas
i övernsstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag
i denna stat inräknar – och i överensstämmelse därmed beskattar –
inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten
beskattats i denna andra stat, samt den sålunda inräknade
inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den
förstnämnda staten om de villkor som avtalats mellan företagen
hade varit sådana som skulle ha avtalats mellan av varandra
oberoende företag, skall denna andra stat genomföra vederbörlig
justering av det skattebelopp som påförts för inkomsten där.
Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta avtal
och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas
i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt
lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till
utdelningen får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt
till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag)
som äger minst 15 procent av det utdelande bolagets röstberättigade
aktiekapital,

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Sådan utdelning skall – utan hinder av bestämmelserna i a) och
b) ovan – inte beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som
betalar utdelningen har hemvist om den som har rätt till utdelningen
är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som äger minst 80
procent av det utbetalande bolagets aktiekapital.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av
aktier, gruvaktier, stiftarandelar eller andra rättigheter, som
inte är fordringar, med rätt till andel i vinst, samt inkomst av
andra andelar i bolag som enligt lagstiftningen i den stat där
det utdelande bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas
på samma sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget
som betalar utdelningen har hemvist, från där beläget fast
driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna
andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med det fasta driftstället eller den statigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst
från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte
beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen
betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den
mån den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna
stat, och ej heller på bolagets icke utdelade vinst ta ut en skatt
som utgår på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller
den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgörs av inkomst
som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men
om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga
15 procent av räntans bruttobelopp. Om emellertid räntan betalas av
ett företag i en avtalsslutande stat till ett företag i den andra
avtalsslutande staten med anledning av kreditförsäljning av varor
eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning får
skatten i det angivna fallet utan hinder av föregående mening inte
överstiga 5 procent av räntans bruttobelopp, utom i fall då
försäljningen sker eller fordran uppkommer mellan närstående
personer.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 skall ränta som anges
i punkt 1 beskattas endast i den avtalsslutande stat där mottagaren
till räntan har hemvist om

a) mottagaren av räntan är regeringen i en avtalsslutande stat,
centralbanken i en avtalsslutande stat eller en politisk
underavdelning eller en lokal myndighet i en sådan stat eller

b) räntan betalas av en sådan person som anges i punkt a), eller

c) räntan betalas på grund av lån som beviljas eller garanteras
för en period av minst tre år av en finansiell institution av
offentligrättslig natur med syfte att främja export och utveckling
under förutsättning att den beviljade eller garanterade krediten
innehåller ett element av subvention.

4. Beträffande punkt 3 i denna artikel är det överenskommet att
uttrycket ”finansiell institution av offentligrättslig natur”
vad avser Sverige, omfattar SWEDECORP (Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd) och Swedfund International AB liksom varje
svensk institution som kan komma att upprättas av Sveriges regering
för att fullgöra samma ändamål som de angivna institutionerna.

5. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i
gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket åsyftar särskild inkomst
av värdepapper, som utfärdats av staten, och inkomst av
obligationer eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och
vinster som hänför sig till sådana värdepapper, obligationer eller
debentures. Straffavgift på grund av senbetalning anses inte som
ränta vid tillämpningen av denna artikel.

6. Bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 tillämpas inte, om den
som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna
i artikel 7 respektive artikel 14.

7. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren
är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som
betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband med vilken den skuld uppkommit
på vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den
stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen
finns.

8. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person
räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan
betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser
inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast
på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp
enligt lagstiftingen i vardera avtalsslutande staten med
iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal.

9. Om Gambia i ett framtida avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt med en annan stat än Sverige,
som är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling, (OECD), i artikeln om ränta överenskommer om en lägre
skattesats än de som anges i punkt 2 för de olika slag av ränta som
anges där tillämpas denna lägre skattesats som om denna hade
föreskrivits i punkt 2 för detta slags ränta.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat,
men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga
12,5 procent av royaltyns bruttobelopp. Om royaltyn betalas på
grund av patent, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller
för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller
ventenskaplig natur, får skatten, utan hinder av föregående mening,
inte överstiga 5 procent av royaltyns bruttobelopp.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje slags
betalning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av eller
för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller
vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och film eller band
för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke, mönster
eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod
eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den rättighet eller egendom i fråga
om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren
är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet, eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som
betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala
royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen, anses royaltyn härröra från
den stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan
person royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rätt
eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger
det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda
belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av
övriga bestämmelser i detta avtal.

7. Om Gambia i ett framtida avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt med en annan stat än Sverige, som
är medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,
(OECD), i artikeln om royalty överenskommer om en lägre skattesats
än de som anges i punkt 2 för de olika slag av royalty som
anges där tillämpas denna lägre skattesats som om denna hade
föreskrivits i punkt 2 för detta slags royalty.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
i en avtalsslutande stat förvärvar på grund av överlåtelse av
sådan fast egendom som avses i artikel 6 och som är belägen i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i den stat där
egendomen är belägen.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i
en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
eller av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning
för att utöva självständig yrkesverksamhet, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst
på grund av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande
anordning.

3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används
i internationell trafik eller av lös egendom som är hänförlig
till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, beskattas
endast i denna stat.

Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
på grund av överlåtelse av båt eller skepp som går i trafik
uteslutande på inre farvatten eller av luftfartyg som endast
trafikerar platser inom en stat, får beskattas i den
avtalsslutande stat där verksamheten bedrivs.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande vinst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS) men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar
den andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA),
den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som
avses i punkterna 1-3 beskattas endast i den avtalsslutande
stat där överlåtaren har hemvist.

5. Vinst på grund av avyttring av andelar eller andra rättigheter
i ett bolag som förvärvas av en fysisk person som har haft
hemvist i en avtalsslutande stat och fått hemvist i den andra
avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i
punkt 4 – beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om
avyttringen av andelarna eller rättigheterna inträffar vid
något tillfälle under de tio år som följer närmast efter de
att personen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande
stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan självständig
verksamhet, beskattas endast i denna stat. Sådan inkomst får också
beskattas i den andra avtalsslutande staten om

a) den fysiska personen i denna andra avtalsslutande stat har en
stadigvarande anordning som regelmässigt står till hans förfogande
för att utöva verksamheten, men endast så stor del av den som är
hänförlig till denna stadigvarande anordning, eller

b) den fysiska personen vistas i den andra avtalsslutande staten
under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar
under en tolvmånadersperiod, men endast så stor del av den som
är hänförlig till utövandet av verksamhet i denna stat.

2. Uttrycker ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings-
och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet
som läkare, advokat, ingenjör, arkitekt, tandläkare och revisor
utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19 föranleder
annat, beskattas lön och annan liknande ersättning som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund av anställning
endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs i den andra
avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra stat, får
ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete
som utförs i den andra avtalsslutande staten, endast i den
förstnämnda staten, om

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller
tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en
tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i
den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete, som utförs ombord på skepp eller luftfartyg
som används i internationell trafik av ett företag med hemvist i en
avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med hemvist
i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord på ett
luftfartyg som används i internationell trafik av luftfartskonsortiet
Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast
i Sverige.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med hemvist
i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i styrelse eller
liknande organ i bolag med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får inkomst,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar genom
sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten i
egenskap av artist, såsom teater- eller filmskådespelare, radio-
eller televisionsartist eller musiker, eller av idrottsman,
beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist eller
idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller artisten eller
idrottsmannen själv utan annan person, får denna inkomst, utan
hinder av bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i
den avtalsslutande stat där artisten eller idrottsmannen utövar
verksamheten.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 skall inkomst,
som artist eller idrottsman i denna egenskap förvärvar genom sin
personliga verksamhet, undantas från skatt i den avtalsslutande
stat där verksamheten utövas om detta sker inom ramen för ett
besök som till väsentlig del finansieras av den andra avtalsslutande
staten, politisk underavdelning, lokal myndighet eller offentlig
institution i denna andra stat.

Artikel 18

Pension, livränta och liknande ersättning

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder annat
får pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka härrör från
en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, beskattas i den förstnämnda
avtalsslutande staten.

2. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp, som
utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons livstid
eller under angiven eller fastställbar tidsperiod och som utgår på
grund av förpliktelse att verkställa dessa utbetalningar som
ersättning för däremot fullt svarande vederlag i penningar eller
penningars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning eller lokala
myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförs i denna
stats, dess politiska underavdelnings eller lokala myndighets
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten, om arbetet utförs i denna andra stat
och personen i fråga har hemvist i denna stat och

1) är medborgare i denna stat, eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra
arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade av,
en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelning eller lokala
myndighet till fysisk person på grund av arbete som utförts i
denna stats, dess politiska underavdelnings eller lokala myndighets
tjänst, beskattas endast i denna stat.

b) Sådan pension beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten om personen i fråga har hemvist och är
medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på ersättning
och pension som betalas på grund av arbete som utförts i
samband med rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, dess
politiska underavdelning eller lokala myndighet.

Artikel 20

Studerande

1. Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före
vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra
avtalsslutande staten och som visas i den förstnämnda staten
uteslutande för sin undervisning eller utbildning, beskattas
inte i denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehälle,
sin undervisning eller utbildning, under förutsättning att
beloppen härrör från källa utanför denna stat.

2. Såvitt avser bidrag, stipendier och inkomst av anställning
som inte omfattas av bestämmelserna i punkt 1, skall en student
eller affärspraktikant som avvses i nämnda punkt under det
undervisningen eller utbioldningen pågår vara berättigad till
samma befrielse, lättnader och förmåner vid beskattningen som
gäller för en person med hemvist i den avtalsslutande stat som
han vistas i.

3. Punkt 2 är endast tillämplig om studenten eller affärspraktikanten
stannar i mer än sex månader i den avtalsslutande stat i vilken
han vistas för sin undervisning eller utbildning.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar i detta avtal beskattas
endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med undantag
för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2, om
mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet
i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning, samt
den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas äger
verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande
anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7
respektive artikel 14.

KAPITEL IV

METODER FÖR UNDANRÖJANDE AV DUBBELBESKATTNING

Artikel 22

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Beträffande Gambia skall dubbelbeskattning undvikas på följande
sätt:

a) Om person med hemvist i Gambia förvärvar inkomst som enligt
svensk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i Sverige, skall Gambia – med beaktande av
bestämmelserna i gambisk lagstiftning beträffande beskattning av
inkomst som förvärvats utomlands – från skatten på inkomsten
avräkna ett belopp motsvarande den svenska skatt som erlagts
för inkomsten.

b) Om en person med hemvist i Gambia förvärvar inkomst, som
enligt bestämmelserna i detta avtal, beskattas endast i Sverige,
får Gambia vid fastställandet av skattesatsen för gambisk
progressiv skatt beakta den inkomst som skall beskattas endast
i Sverige.

2. Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas på
följande sätt:

a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt
gambisk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i Gambia, skall Sverige – med beaktande av
bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av
utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom
att ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras)
– från den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp
motsvarande den skatt som erlagts i Gambia för inkomsten.

b) Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som
enligt bestämmelserna i detta avtal, beskattas endast i
Gambia, får Sverige vid fastställandet av skattesatsen
för svensk progressiv skatt beakta den inkomst som skall
beskattas enast i Gambia.

c) Utan hinder av bestämelserna i a) ovan skall utdelning från
bolag med hemvist i Gambia till bolag med hemvist i Sverige
vara undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i
svensk lag om skattebefrielse för utdelning som erhålls av
svenska bolag från dotterbolag utomlands.

d) Vid tillämpningen av 3 a) i denna punkt anses ”den skatt som
erlagts i Gambia” innefatta gambisk skatt som skulle ha
erlagts om inte tidsbegränsad befrielse från eller nedsättning
av skatt medgivits enligt bestämmelser om skattelättnader i
gambisk lagstiftning avsedd att främja ekonomisk utveckling såvitt
befriselsen eller nedsättningen givits beträffande vinst från
industriell eller tillverkningsverksamhet eller från jordbruk
(inkluderande boskapsuppfödning), skogsbruk, fiske, turism
(inkluderande restaurang- och hotellverksamhet), gruvavgift och
stenbrytning, allt under förutsättning att verksamheten bedrivits
i Gambia. Vid tillämpningen av c) i denna punkt, skall en skatt
om 15 procent på ett underlag beräknat efter svenska regler anses
ha erlagts beträffande sådana aktiviteter under de villkor som
anges i föregående mening.

e) Bestämmelserna i d) i denna punkt gäller endast under de fem
första åren under vilket detta avtal tillämpas. De behöriga
myndigheterna kan genom ömsesidig överenskommelse förlänga denna
tidsperiod.

KAPITEL V

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

Artikel 23

Begränsningar av förmåner

I fall då person uppbär inkomst, annan än i artikel 10 behandlad
utdelning, från källa i annan stat än Gambia och sådan inkomst är
undantagen från beskattning i Gambia enligt gambisk lagstiftning
och också undantagen från beskattning i Sverige enligt detta
avtal, får Sverige ändå beskatta sådan inkomst enligt sin interna
lagstiftning utan hinder av detta avtal.

Artikel 24

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än
den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i
denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli
underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas
denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, skall
i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen
av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma
slag.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel
11 punkt 8 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty
och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla
vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomsten för sådant
företag på samma villkor som betalning till person med hemvist
i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i
en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant
företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som
skuld till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller
flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten,
skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning
eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller
mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav
som annat liknande företag i den förstnämnda staten är eller
kan bli underkastat.

5. Ingenting i denna artikel anses medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att medge fysisk person som saknar hemvist
i denna stat sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan
skattebefrielse eller skattenedsättning som medges fysisk person
som har sådan hemvist.

6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag
och beskaffenhet.

Artikel 25

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna
i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att
använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna
rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den
avtalsslutande stat där han har hemvist eller, om fråga är om
tillämpning av artikel 24 punkt 1, i den avtalsslutande stat där
han är medborgare. Saken skall framläggas inom tre år från den
tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som
givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i
avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men
inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall
myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med
den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte
att undvika beskattning som strider mot avtalet. Överenskommelse
som träffats genomförs utan hinder av tidsgränser i de
avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller
tillämpningen av avtalet. De kan även överlägga i syfte att
undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande statern kan
träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter.

Artikel 26

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa
bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av
avtalet i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte
strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av
artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit
skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar
som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat
och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri
inbegripna domstolar och administrativa myndigheter) som
fastställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av
avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa
skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda
upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i
domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet för
en avtalsslutande stat att

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den
andra avtalsslutande staten,

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande
stat eller i den andra avtalsslutande staten.

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-,
handels- eller ykeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska
företrädare eller konsulära tjänstemän.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Arikel 28

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna skall
utväxlas i London snarast möjligt.

2. Avtalet träder i kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna
och dess bestämmelser tillämpas:

a) I Gambia, beträffande inkomstskatt och realisationsvinstskatt,
på taxeringsår som börjar den 1 januari det kalenderår som
följer närmast efter det då avtalet träder i kraft eller senare
samt på följande år.

b) I Sverige, beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas
den 1 januari det år som följer närmast efter det då avtalet
träder i kraft eller senare.

Arikel 29

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess att det uppsägs av en
avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan
på diplomatisk väg, skriftligen uppsäga avtalet genom
underrättelse härom minst sex månader före utgången av
något kalenderår som följer efter en tidrymd av fem år från
den dag då avtalet trätt i kraft. I händelse av sådan
uppsägning upphör avtalet att gälla:

a) I Gambia, beträffande inkomstskatt och relaisationsvinstskatt,
på taxeringsår som börjar den 1 januari det kalenderår som
följer närmast efter det då uppsägningen skedde eller senare.

b) I Sverige, beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas
den 1 januari det år som följer nämast efter det då uppsägningen
skedde eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigande, undertecknat detta avtal

Som skedde i London den 8 december 1993, i två exemplar på
engelska språket.

För Konungariket Sverige

Lennart Eckerberg

För Republiken Gambia

Mohammadou N. Bobb

PROTOKOLL

Vid undertecknandet av avtalet mellan Konungariket Sverige och
Republiken Gambia för att undvika dubbelbeskattning och förhindra
skatteflykt beträffande skatter på inkomst har undertecknade
kommit överens om att följande bestämmer skall utgöra en
integrerande del av avtalet.

Om Gambia i framtiden kommer att införa ”offshore”-lagstiftning,
skall de behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse
bestämma hur avtalet skall tillämpas i förhållande till företag
som åtnjuter förmåner enligt den lagstiftningen.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat detta protokoll.

Som skedde i London den 8 december 1993, i två exemplar på engelska
språket.

För Konungariket Sverige

Lennart Eckerberg

För Republiken Gambia

Mohammadou N. Bobb