Lag (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt

SFS nr
1994:569
Departement/myndighet
Justitiedepartementet BIRS
Utfärdad
1994-06-02
Ändring införd
t.o.m. SFS 2015:105

Allmänna bestämmelser

1 § Denna lag gäller i förhållande till följande
tribunaler:

1. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 25 maj 1993
inrättade internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien,

2. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 8 november 1994
inrättade internationella tribunalen för Rwanda, och

3. den av Förenta nationernas säkerhetsråd den 22 december 2010
inrättade internationella avvecklingsmekanismen för
brottmålstribunaler.

Om någon av tribunalerna begär rättsligt biträde av Sverige,
ska den begärda åtgärden vidtas enligt vad som sägs i denna
lag. Lag (2013:448).

2 § En ansökan som avses i 1 § skall ges in till
Justitiedepartementet. Underrättelser i och redovisning av ett
ärende till tribunalen skall vidarebefordras av
Justitiedepartementet.

En ansökan och bifogade handlingar enligt denna lag skall vara
skrivna på engelska eller svenska eller åtföljas av en
översättning till något av dessa språk. Lag (2002:330).

Utlämning

3 § En person som vid tribunalen är misstänkt, tilltalad eller dömd
för brott som omfattas av tribunalens behörighet och som
uppehåller sig i Sverige får utlämnas till tribunalen efter beslut av
regeringen.

Ett beslut om häktning eller en dom som tribunalen meddelat i
behörig ordning skall godtas som grund för ett beslut om
utlämning, om det inte framgår att häktningsbeslutet eller
domslutet är uppenbart oriktigt.

4 § En begäran om att en person som avses i 3 § första stycket skall
överlämnas till tribunalen skall sändas vidare till Riksåklagaren.
Denne skall avge yttrande till regeringen. Till grund för sitt
yttrande skall Riksåklagaren låta verkställa nödvändig utredning
enligt vad som är föreskrivet om förundersökning i brottmål. Sedan
utredningen avslutats skall Riksåklagaren överlämna ärendet
tillsammans med sitt yttrande till regeringen.

Innan regeringen avgör ärendet skall den, om det finns särskilda
skäl, inhämta yttrande från Högsta domstolen.

5 § I ett ärende om utlämning till en tribunal får tvångsmedel
användas utan att särskild utredning har lämnats till stöd för
att den som avses med ansökan har begått det uppgivna brottet.
Om tribunalen har begärt att den som avses med ansökan skall
frihetsberövas, skall häktning ske om det inte är uppenbart att
skäl för häktning saknas. Den som är häktad får begära att ny
förhandling hålls inom tre veckor från det att beslut senast
har meddelats. I övrigt gäller i fråga om tvångsmedel vad som i
allmänhet är föreskrivet för brottmål.

Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning
har beslutats. Beslut av rätten gäller, om inte annat beslutas,
till dess ärendet har avgjorts eller, när utlämning beslutats,
tills denna har verkställts. Lag (2002:330).

6 § Den som är misstänkt, tilltalad eller dömd för brott,
vilket enligt denna lag kan föranleda utlämning till en
tribunal, får på begäran av tribunalen, eller på grund av
efterlysning som har utfärdats på grund av beslut av
tribunalen, omedelbart anhållas eller åläggas reseförbud eller
anmälningsskyldighet av en åklagare enligt vad som i allmänhet
gäller i brottmål. Beslag får också ske i sådant fall.
Anhållande skall ske om det inte är uppenbart att skäl för
anhållande saknas.

Tvångsmedel enligt första stycket får användas utan att
särskild utredning har lämnats till stöd för att den som avses
med ansökan har begått det uppgivna brottet.

Om det beslutas om tvångsmedel enligt första stycket, skall
23 § andra-fjärde styckena lagen (1957:668) om utlämning för
brott tillämpas. Lag (2002:330).

7 § I fråga om utlämning till tribunalen gäller 25 och 26 a §§
lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lag (2002:330).

8 § Ett beslut om utlämning till tribunalen ska
verkställas av Polismyndigheten. Om den som ska utlämnas är
på fri fot, får han eller hon, om det är nödvändigt för att
utlämningen ska kunna genomföras, omhändertas och tas i
förvar av Polismyndigheten, dock längst under 48 timmar.
Lag (2014:638).

8 a § Om tribunalen och en stat begär utlämning av samma
person, beslutar regeringen om personen skall utlämnas till
tribunalen eller till staten. Lag (2002:330).

Rättslig hjälp

9 § På ansökan av tribunalen skall rättslig hjälp lämnas
enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål om inte annat framgår av denna lag. Rättslig hjälp får
lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett
brott enligt svensk lag.

Bestämmelserna i 2 kap. 14 § första stycket lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål gäller inte om ett
avslag skulle strida mot Sveriges förpliktelser mot tribunalen.
Bestämmelserna i 2 kap. 14 § andra stycket, 4 kap. 33 § och
34 § andra stycket samma lag skall inte tillämpas.

Tribunalen skall ges tillfälle att yttra sig innan rättslig
hjälp förenas med villkor som avses i 5 kap. 2 § lagen om
internationell rättslig hjälp i brottmål. Lag (2002:330).

9 a § har upphävts genom lag (2002:330).

Bevisupptagning m. m.

10 § Om det vid handläggningen av en ansökan om rättslig hjälp
i brottmål från tribunalen framkommer att ansökan är oförenlig
med en sådan ansökan om rättslig hjälp i brottmål från en annan
stat som handläggs enligt lagen (2000:562) om internationell
rättslig hjälp i brottmål, skall frågan överlämnas till
regeringen som beslutar vilken av ansökningarna som skall ha
företräde. Lag (2002:330).

Straffverkställighet m.m.

11 § Regeringen kan på tribunalens begäran besluta att en av
tribunalen meddelad fängelsedom får verkställas i Sverige.
Regeringen får meddela de anvisningar som i det enskilda fallet
behövs för verkställigheten av straffet här.

Vid verkställigheten tillämpas 25 § lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom. Verkställigheten skall upphöra, om tribunalen
upplyser att den har beviljat den dömde nåd eller meddelat
något annat avgörande som innebär att den utdömda påföljden
inte längre får verkställas.

Frågor om villkorlig frigivning prövas av regeringen sedan
tribunalen beretts tillfälle att yttra sig. Regeringen får i
dessa fall besluta att villkorlig frigivning skall ske vid en
senare tidpunkt än som följer av brottsbalken. Lag (2002:330).

12 § Företrädare för tribunalen eller den tribunalen utser för
att undersöka behandlingen av den som avtjänar straff utdömt av
tribunalen, har rätt att besöka den plats där personen är
placerad. Den som ansvarar för någon som avtjänar ett sådant
straff, skall lämna den som genomför undersökningen det biträde
som denne behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter.
Lag (2000:573).

Transport av frihetsberövade genom Sverige

12 a § Ansvarigt statsråd får meddela tillstånd till
transport genom Sverige av en frihetsberövad person som för
att utlämnas eller i annat syfte ska överföras mellan en
annan stat och tribunalen. Under en sådan transport ska
frihetsberövandet bestå om inte tribunalen begär att den som
överförs ska friges.

För flygtransport utan planerad mellanlandning här i landet
krävs inte tillstånd enligt första stycket. Om en oplanerad
mellanlandning sker, ska Polismyndigheten ta den som överförs
i förvar till dess en ansökan görs om tillstånd till
transport enligt första stycket och genast underrätta
ansvarigt statsråd om detta. Görs ingen ansökan inom 96
timmar från den oplanerade landningen, ska personen
omedelbart friges.

Om tillstånd har meddelats enligt första stycket, får
Polismyndigheten vid behov ta den som överförs i förvar. I
fråga om tvångsmedel i ett ärende om transport gäller
bestämmelserna i 5 §. Lag (2015:105).

Övriga bestämmelser

13 § På begäran av tribunalen skall en i Sverige pågående lagföring
överföras till tribunalen. Om en sådan begäran görs får åtal inte
väckas för brottet. Förs lagföringen över efter det att åtal har
väckts, utgör detta rättegångshinder i brottmålet.

Har frågan om ansvar för en viss gärning prövats vid tribunalen, får
åtal för samma gärning inte väckas i Sverige.

14 § Om tribunalen begär att en åtgärd skall vidtas
beträffande den som misstänks eller har åtalats eller dömts för
brott, skall denne, om han begär det, biträdas av en offentlig
försvarare. I fråga om sådan gäller rättegångsbalkens
bestämmelser. Lag (2000:573).

15 § Ett vittne eller en målsägande eller sakkunnig i Sverige som har
kallats för att höras av tribunalen har rätt till ersättning för sin
inställelse enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

16 § Ersättning av allmänna medel till offentlig försvarare eller till
annan samt övriga kostnader för åtgärder som vidtagits enligt
denna lag skall betalas av staten.

17 § Bestämmelser i annan lag eller författning om delgivning
och rättslig hjälp åt domstol eller myndighet i en annan stat
tillämpas på ansökningar från tribunalen, om de inte strider
mot bestämmelserna i denna lag. Lag (2002:330).