Lag (1994:790) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Vitryssland

SFS nr
1994:790
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1994-06-09
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1365

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst som
Sverige och Vitryssland undertecknade den 10 mars 1994 skall gälla
som lag här i landet.

Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast i den mån
dessa medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som
annars skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1365).

4 § Följande författningar skall inte längre tillämpas såvitt avser
förhållandet mellan Sverige och Vitryssland, nämligen

— lagen (1982:708) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och
Sovjetunionen,

— kungörelsen (1971:130) om tillämpning av protokoll mellan
Sverige och Sovjetunionen angående ömsesidig skattebefrielse för
luftfartsföretag och deras anställda,

— kungörelsen (1973:563) om tillämpning av protokoll mellan
Sverige och Sovjetunionen angående ömsesidig skattebefrielse för
sjöfartsföretag.

Bilaga

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH REPUBLIKEN
VITRYSSLAND FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH
FÖRHINDRANDE AV SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ
INKOMST

Konungariket Sveriges regering och Republiken Vitrysslands
regering, som önskar ingå ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande
skatter på inkomst, har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De skatter på vilka detta avtal tillämpas är:

a) i Republiken Vitryssland:

1) skatten på inkomst och vinst som förvärvas av juridiska
personer,

2) inkomstskatten för fysiska personer, och

3) skatten på fast egendom;

(i det följande benämnda ”vitrysk skatt”);

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och
kupongskatten däri inbegripna,

2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta
artister m.fl., och

4) den kommunala inkomstskatten;

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i
huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av detta
avtal påförs vid sidan av eller i stället för de skatter som
anges i punkt 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som
vidtagits i respektive skattelagstiftning.

3. Straffavgifter som påförs en skattskyldig på grund av
skattebedrägeri eller annan skatteflykt eller ränta som
påförs på grund av för sent erlagda skatter anses vid
tillämpningen av detta avtal inte som skatter.

4. Vid tillämpningen av artiklarna 7 och 14 skall den vitryska
skatten på fast egendom som anges i punkt 1 a) i denna
artikel anses som en skatt på inkomst eller skatt på vinst
beroende på sammanhanget.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen
av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Republiken VItryssland” åsyftar det område som utgör
Republiken Vitrysslands territorium i enlighet med
folkrätten och där Republiken Vitrysslands skattelagstiftning
tillämpas;

b) ”Sverige” åsyftar Konunariket Sverige och innefattar, när
uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium,
Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka
Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar
suveränta rättigheter eller jurisdiktion;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande
staten” åsyftar Republiken Vitryssland och Sverige beroende
på sammanhanget;

d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan
personsammanslutning;

e) ”bolag” åsyftar aktiebolag eller annan juridisk person
med obegränsat eller begränsat ansvar för delägarna, eller
annan sammanslutning som vid inkomstbeskattningen behandlas
som juridisk person;

f) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” åsyftar företag som bedrivs av person
med hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som
bedrivs av person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten;

g) ”internationell trafik” åsyftar transport med skepp eller
luftfartyg som används av företag i en avtalsslutande stat
utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan
platser i den andra avtalsslutande staten;

h) ”medborgare” åsyftar:

1) fysisk person som har medborgaskap i en avtalsslutande
stat,

2) juridisk person, handelsbolag och annan sammanslutning
som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en
avtalsslutande stat;

i) ”behörig myndighet” åsyftar:

1) i Republiken Vitryssland, finansministeriet i Republiken
Vitryssland eller dess befullmäktigade ombud,

2) i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud
eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig
myndighet vid tillämpningen av detta avtal.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida
inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte
definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har
enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på
vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt
lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av
domicil, plats för bolags bildande, bosättning, plats för
företagsledning eller annan liknande omständighet, dock
att

a) uttrycket inte inbegriper person som är skattskyldig i
denna stat endast för inkomst från källa i denna stat, samt

b) beträffande handelsboag och dödsbo, inberiper uttrycket
sådan person endast i den mån dess inkomst är skattepliktig
i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av
person med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller
dödsboet, eller hos dess delägare.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person
har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans
hemvist på följande sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad
som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en
sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den
stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser
är starkast (centrum för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten
har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande,
anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande
vistas;

c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han
inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha
hemvist i den stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte
är medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig
överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person
är fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna,
skall de behöriga myndigheterna söka avgöra frågan genom
ömsesidig överenskommelse.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket
”fast driftställe” en stadigvarande plats för affärsverksamhet,
från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar,

g) byggnad som används för försäljning av varor, och

h) plats för byggnads-, anläggnings-, monterings- eller
installationsverksamhet men endast om verksamheten pågår
under en tidrymd som överstiger tolv månader.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
anses uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring,
utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företagt tillhörigt varulager uteslutande
för lagring, utställning eller utlämnande,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager
uteslutande för bearbetning eller förändring genom annat
företags försorg,

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget,

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,

f) innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet
utslutande för att kombinera verksamheter som anges i
punkterna a-e, under förutsättning att hela verksamheten
som bedrivs från en stadigvarande platsen för affärsverksamhet
på grund av denna kombination är av förberedande eller
biträdande art.

4. Om en person – som inte är sådan oberoende representant
på vilken punkt 5 tillämpas – är verksam i den andra
avtalsslutande staten samt i den förstnämnda avtalsslutande
staten har och där regelmässigt använder fullmakt att sluta
avtal i företagets namn, anses detta företag – utan hinder av
bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe i
denna stat beträffande varje verksamhet som denna person
bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 3 och
som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för
affärsverksamhet till fast driftställe enligt bestämmelserna i
nämnda punkt.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast
driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den
grund att företaget bedriver affärsverksamhet i denna
stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan
oberoende representant, under förutsättning att sådan person
därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet.

6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en
avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett
bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller
ett bolag som bedriver affärsverksamhet i denna andra stat
(antingen från fast driftställe eller på annat sätt), medför
inte i och för sig att någotdera bolaget utgör fast driftställe
för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri inbegripen inkomst av
lantbruk eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” åsyftar mark och byggnader.
Uttrycket inbegriper också tillbehör till fast egendom, levande
och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på
vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom tillämpas,
nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga
eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. Skepp,
båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som
förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning
eller annan användning av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på
inkomst av fast egendom som tillör företag och på inkomst av
fast egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte
företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande
staten från där beläget fast driftställe. Om företagetbedriver
rörelse på nyss angivet sätt, får företagets in beskattas i
den andra staten, men endast så stor del därav som är
hänförlig till det fasta driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från där beläget fast
driftställe hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3
föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det
fasta driftstället den inkomst som det kan antas att
driftstället skulle ha förvärvat om det varit ett fristående
företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande
slag under samma eller liknande villkor och självständigt
avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges
avdrag för utgifter som uppkommit för det fasta driftstället,
härunder inbegripna utgifter för företagets ledning och
allmänna förvaltning, oavsett om utgiftera uppkommit i den
stat där det fasta driftstället är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukar i en
avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning
av företagets hela inkomst på de olika delarna av
företaget, hindrar bestämmelserna i punkt 2 inte att i
denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten
bestäms genom sådant förfarande. Den fördelningsmetod som
används skall dock vara sådan att resultatet överenstämmer
med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast driftställe endast av den
anledningen att varor inköps genom det fasta driftställets
försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst
som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma
förfarande år från år, såvida inte goda och tillräckliga
skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas
särskilt i andra artiklar av detta avtal, berörs
bestämmelserna i dessa artiklar inte av reglerna i denna
artikel.

Arikel 8

Sjöfart och luftfart

1. Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande
stat genom användningen av skepp eller luftfartyg i
internationell trafik, beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines
System (SAS) endast i fråga om den del av inkomsten som
motsvarar den andel i konsortiet som innehas av AB
Aerotransport (ABA), den svenske delägaren i Scandinavian
Airlines System (SAS).

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som
förvärvas genom deltagande i ett gemensamt företag eller
internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt
deltar i ledningen eller kontrollen av ett företag i den
andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags
kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen
eller kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande
stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten
eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttas följande.
Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller
finansiella förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor,
som avviker från dem som skulle ha avalats mellan av
varandra oberoende företag, får all inkomst, som utan
sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men
som på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta
företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas
i överensstämmelse därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat inräknar i inkomsten för
ett företag i denna stat och i överensstämmelse därmed
beskattar inkomst som ett företag i den andra avtalsslutande
staten beskattats för i denna andra stat samt den sålunda
inräknade inkomsten är sådan som skulle ha tillkommit
företaget i den förstnämnda staten om de villkor som
avtalats mellan företagen hade varit sådana som skulle
ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, skall
denna andra stat genomföra vederbörlig justering av
det skattebelopp som påförts för inkomsten i denna stat.
Vid sådan justering iakttas övriga bestämmelser i detta
avtal och de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande
staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
får beskattas i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den
avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelning har
hemvist, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte
överstiga:

a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har
rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för
handelsbolag), som direkt innehar minst 30 procent av det
utbetalande bolagets kapital,

b) 10 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

Utan hinder av bestämmelserna i a) och b) skall sådan
utdelning beskattas endast i den avtalsslutande stat där
den som har rätt till utdelningen har hemvist om den som
har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag av
handelsbolag) som direkt innehar 100 procent av det
utbetalande bolagets kapital men endast till den del
vinsten av vilken utdelningen betalas härrör från
industriella aktiviteter eller tillverkning eller från
jordbruk, skogsbruk, fiske eller turism (inbegripet
restaurang- och hotellverksamhet). Bestämmelsen i detta
stycke skall emellertid inte tillämpas om vinsten av vilken
utdelningen betalas har undantagits från beskattning
i den andra avtalssluande staten.

Bestämmelserna i denna punkt berör inte bolagets
beskattning för den vinst av vilken utdelningen betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst
av aktier eller andra rättigheter som inte är fordringar,
med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar
i bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande
bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma
sätt som inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, har
den som har rätt till utdelningen har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten, där bolaget som betalar utdelningen
har hemvist, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund
av vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med
det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I
sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive
artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna
andra stat inte beskatta utdelning som bolaget betalar, utom
i den mån utdelningen betalas till person med hemvist i
denna andra stat eller i den mån den andel på grund av
vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med
fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna andra
stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst,
även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt
eller delvis utgöras av inkomst som uppkommit i denna
andra stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna
stat, men om mottagaren har rätt till räntan får skatten
inte överstiga 5 procent av räntans bruttobelopp.

3. Utan hinder av bestämmelser i punkt 2 skall ränta
beskattas endast i den avtalsslutande stat där mottagaren
av räntan har hemvist om någon av följande förutsättningar
är uppfylld:

a) utbetalaren eller mottagaren av räntan i den avtalsslutande
staten själv, något av dess offentligrättsliga organ, politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter eller centralbanken
i en avtalsslutande stat;

b) räntan betalas på grund av lån som godkänts av regeringen
i den avtalslutande stat där utbetalaren av räntan har
hemvist;

c) räntan betalas på grund av lån som beviljats eller
garanterats av en finansiell institution av offentligrättslig
natur med syfte att främja export eller utveckling under
förutsättning av krediten är beviljad på särskilt förmånliga
villkor;

d) räntan betalas på grund av lån som beviljats av en bank
om syftet med lånet är att främja export eller utveckling
i den andra avtalsslutande staten;

e) räntan betalas av ett företag i den andra avtalsslutande
staten med anledning av räntemottagarens kreditförsäljning
av varor eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig
utrustning.

4. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av
varje slags fordran, antingen den säkerställts genom
inteckning i fast egendom eller inte och antingen den medför
rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket
åsyftar särskild inkomst av värdepapper, som utfärdats av
staten, och inkomst av obligationer eller debentures, däri
inbegripna agiobelopp och vinster som hänför sig till
sådana värdepapper, obligationer eller debentures.
Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta
vid tillämpningen av denna artikel.

5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om
den som har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande
stat och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten,
från vilken räntan härrör, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
fordran för vilken räntan betalas äger verkligt samband
med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen.
I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive
artikel 14.

6. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning,
lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat.
Om emellertid den person som betalar räntan, antingen han
har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande
anordning i samband med vilken den skuld uppkommit
för vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses
räntan härröra från den stat där det fasta driftstället eller
den stadigvarande anordningen finns.

7. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och
annan person räntebeloppet, med hänsyn till den
fordran för vilken räntan betalas överstiger det belopp
som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den som
har rätt till räntan om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda
belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande
av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Roalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som
betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat,
men om mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte
överstiga:

a) 3 procent av royaltyns bruttobelopp om royaltyn avser
ersättning för nyttjandet av, eller rätten att nyttja, patent,
hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för
upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur;

b) 5 procent av royaltyns bruttobelopp om royaltyn avser
ersättning för nyttjandet av, eller rätten att nyttja,
kommersiell eller vetenskaplig utrustning; och

c) 10 procent av royaltyns bruttobelopp i övriga fall.

3. Med uttrycket ”royalty” förstås i denna artikel varje
slags betalning som tas emot såsom ersättning för
nyttjandet av, eller för rätten att nyttja, upphovsrätt
till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri
inbegripet biograffilm och film eller band för radio- eller
televisionsutsändning, patent, varumärke, möster eller
modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod
samt för nyttjandet av, eller för rätten att nyttja,
industriell, kommersiell eller vetenskaplig utustning eller
för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkt 1 och 2 tillämpas inte, om den
som har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat
och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande state, från
vilken royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra
stat från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom i fråg aom vilken royaltyn betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om
utbetalaren är den staten själv, politisk underavdelning,
lokal myndighet eller en person med hemvist i denna stat.
Om emellertid den person som betalar royaltyn, antingen
han har hemvist i en avtalsslutande stat eller inte, i en
avtalsslutande stat har fast driftställe eller stadigvarande
anordning i samband varmed skyldighet att betala
royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen, anses
royaltyn härröra från den stat där det fasta driftstället
eller den statigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren
och den som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda
och annan person royaltybeloppet, med hänsyn till det
nyttjande, den rätt eller den upplysning för vilken royaltyn
betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalts mellan
utbetalaren och den som har rätt till royaltyn om sådana
förbindelser inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna
artikel endast på sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas
överskjutande belopp enligt lagtiftningen i vardera
avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser
i detta avtal.

7. Om Republiken Vitryssland i ett avtal för undvikande av
dubbelbeskattning med tredje stat, som den 1 juli 1993 var
medlem i Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), överskommelser att undanta sådan
royalty som avses i punkt 2 a) och som härrör från
Republiken Vitryssland från vitrysk skatt eller att begränsa
den skattesats som anges i nämnda punkt skall denna
skattebefrielse eller lägre skattesats tillämpas automatiskt
som om detta hade föreskrivits i punkt 2 a) i denna artikel.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av sådan fast egendom
som avses i artikel 6 och som är belägen i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

2. Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör
del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett
företag i en avtalsslutande stat har i den andra
avtalsslutande staten, eller av lös egendom, hänförlig till
stadigvarande anordning för att utöva självständig
yrkesverksamhet, som person med hemvist i en avtalsslutande
stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas
i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund av
överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande
anordning.

3. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg
som används i internationell trafik eller av lös egendom som
är hänförlig till användningen av sådana skepp eller
luftfartyg, beskatttas endast i denna stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande vinst
som förvärvas av det svenska, danska och norska
luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS) men
endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar den
andel i konsortiet vilken innehas av AB Aerotransport (ABA),
den svenske delägaren i Scandinatian Airlines Systenm (SAS).

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan
som avses i punkterna 1-3 beskattas endast i den avtalsslutande
stat där överlåtaren har hemvist.

5. Vinst på grund av avyttring av andelar eller andra
rättigheter i ett bolag med hemvist i en av de avtalsslutande
staterna som förvärvas av en fysisk person som har haft
hemvist i denna stat och fått hemvist i den andra avtalsslutande
staten får – utan hinder av bestämmelserna i punkt 4 –
beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om avyttringen
av andelarna eller rättigheterna inträffar vid något tillfälle
under de tio år som följer närmast efter det att personen
upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst, som en fysisk person med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar genom att utöva fritt yrke
eller annan självständig verksamhet, beskattas endast i
denna stat om han inte i den andra avtalsslutande staten
har en stadigvarande anordning som regelmässigt står till
hans förfogande för att utöva verksamheten. Om han har en
sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i
denna andra stat men endast så stor del av den som är
hänförlig till denna stadigvarande anordning.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksmahet,
uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan
självständig verksamhet som läkrare, advokat, ingenjör,
arkitekt, tandläkare och revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18 och 19
föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på
grund av anställning endast i denna stat, såvida inte arbetet
utförs i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs
i denna andra stat, får ersättning som uppbärs för arbetet
beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas
ersättning, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
uppbär för arbete som utförs i den andra avtalsslutande
staten, endast i den förstnämnda staten, om

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidrymd eller
tidrymder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under
en tolvmånadersperiod, och

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist
i den andra staten eller på dennes vägnar, samt

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel
får ersättning för arbete som utförs ombord på skepp eller
luftfartyg, som används i internationell trafik av ett
företag i en avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om
person med hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete,
vilket utförs ombord på ett luftfartyg som används i
internationell trafik av luftfartskonsortiet Scandinavian
Airlines System (SAS), beskattas inkomsten endast i
Sverige.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person
med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av
medlem i styrelse i bolag med hemvist i den andra
avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och idrottsmän

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15
får inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande
stat förvärvar genom sin personliga verksamhet i den andra
avtalsslutande staten i egenskap av artist, såsom teater-
eller filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller
musiker, eller av idrottsman, beskattas i denna andra
stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som artist
eller idrottsman utövar i denna egenskap, inte tillfaller
artisten eller idrottsmannen själv utan annan person, får
denna inkomst, utan hinder av bestämmelserna i artiklarna
7, 14 och 15, beskattas i den avtalsslutande stat där
artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten.

Artikel 18

Pension, livränta och liknande ersättningar

1. Om inte bestämmelserna i artikel 19 punkt 2 föranleder
annat får pension och annan liknande ersättning, utbetalning
enligt socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka
härrör från en avtalsslutande stat och betalas till person
med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas
i den förstnämnda staten.

2. Med uttrycket ”livränta” förstås i denna artikel ett
fastställt belopp, som utbetalas periodiskt på fastställda
tider under en persons livstid eller under angiven eller
fastställbar tidsperiod och som utgår på grund av förpliktelse
att verkställa dessa utbetalningar som ersättning för däremot
fullt svarande vederlag i penningar eller penningars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas
av en avtalsslutande stat, en av dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter till fysisk
person på grund av arbete som utförs i denna stats, politiska
underavdelningars eller lokala myndigheters tjänst,
beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den
avtalsslutande stat i vilken den fysiska personen har hemvist,
om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga:

1) är medborgare i denna stat eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att ufföra
arbetet.

2. a) Pension, som betalas av, eller från fonder inrättade
av, en avtalsslutande stat, dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete
som utförts i denna stats, dess politiska underavdelningars
eller lokala myndigheters tjänst, beskattas endast i denna
stat.

b) Sådan pension (med undantag för pension som utbetalas
enligt socialförsäkringslagstiftningen) beskattas emellertid
endast i den andra avtalsslutande staten om personen i
fråga har hemvist och är medborgare i denna stat.

3. Bestämmelserna i artiklarna 15, 16 och 18 tillämpas på
ersättning och pension som betalas på grund av arbete som
utförts i samband med rörelse som bedeivs av en
avtalsslutande stat, en av dess oolitiska underavdelningar
eller lokala myndigheter.

Artikel 20

Studerande

Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart
före vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den
andra avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämnda
staten uteslutande för sin undervisning eller utbildning,
beskatttas inte i denna stat för belopp som han erhåller för
sitt uppehälle, sin undervisning eller utbildning, under
förutsättning att beloppen härrör från källa utanför denna
stat.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar och som inte behandlas i föregående artiklar
av detta avtal, beskattas endast i denna stat oavsett
varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med
undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel
6 punkt 2, om mottagaren av inkomsten har hemvist i en
avtalsslutande stat och bedriver rörelse i den andra
avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe eller
utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat
från där belägen stadigvarande anordning, samt den
rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten
betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas
bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

Artikel 22

Undanröjande av dubbelbeskattning

1. Beträffande Republiken Vitryssland skall dubbelbeskattning
undvikas på följande sätt:

Om person med hemvist i Republiken Vitryssland förvärvar
inkomst som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas
i Sverige, skall Republiken Vitryssland från vitrysk skatt
på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den inkomstskatt
som erlagts i Sverige på inkomsten.

2. Beträffande Sverige skall dubbelbeskattning undvikas
på följande sätt:

a) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som
enligt vitrysk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna
i detta avtal får beskattas i Republiken Vitryssland, skall
Sverige – med beaktande av bestämmelserna i svensk
lagstiftning beträffande avräkning av utländsk skatt (även i
den lydelse de framdeles kan få genom att ändras utan att
den allmänna princip som anges här ändras) – från den svenska
skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande den
vitryska skatt som erlagts på inkomsten.

b) Om en person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst, som
enligt bestämmelserna i artikel 19 beskattas endast i
Republiken Vitryssland, får Sverige – vid bestämmandet av
svensk progressiv skatt – beakta sådan inkomst.

c) Vid tillämpningen av a) ovan skall den vitryska skatten
på fast egendom som anges i artikel 2 punkt 1 a) anses som
en inkomstskatt.

d) Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är
utdelning från bolag med hemvist i Republiken Vitryssland
till bolag med hemvist i Sverige undantagen från svensk
skatt enligt bestämmelserna i svensk lag om skattebefrielse
för utdelning som erhålles av svenska bolag från dotterbolag
utomlands.

e) Vid tillämpningen av a) i denna punkt anses ”den vitryska
skatt som erlagts” innefatta vitrysk skatt som skulle ha
erlagts om inte tidsbegränsad befrielse från eller nedsättning
av skatt medgivits enligt bestämmelser om skattelättnader i
vitrysk lagstiftning avsedd att främja ekonomisk utveckling
till den del sådan befrielse eller nedsättning medgivits för
vinster från industriella aktiviteter eller
tillverkningsverksamhet eller från jordbruk, skogsbruk,
fiske eller turism (restaurang- och hotellverksamhet däri
inbegripna) under förutsättning att verksamheten har
bedrivits i Republiken Vitryssland. Vid tillämpningen av d) i
denna punkt skall en skatt om 15 procent beräknad på ett
svenskt beskattningsunderlag anses ha erlagts avseende
nämnda aktiviteter – under förutsättning att de villkor
som anges i föregående mening är uppfyllda.

f) Bestämmelserna i punkt e) gäller endast i fråga om de
fem första åren under vilka detta avtal tillämpas. Denna
period kan förlängas genom en ömsesidig överenskommelse
mellan de behöriga myndigheterna.

3. Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, om

a) bolag med hemvist i en avtalsslutande stat huvudsakligen
förvärvar sina inkomster från andra stater

1) från aktiviteter sådana som bank-, sjöfarts-, finans- eller
försäkringsverksamhet, eller

2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller
liknande enhet som tillhandahåller administrativa eller
andra tjänster till en grupp av golag som bedriver rörelse
huvudsakligen i andra stater, och

b) sådan inkomst i andra fall än då tillämpning sker av den
metod för undvikande av dubbelbeskattning som normalt
tillämpas av denna stat, beskattas påtagligt lägre enligt
den statens lagstiftning än inkomst av liknande verksamhet
som bedrivs inom denna stat eller inkomst från verksamhet
som huvudkontor, coordination centre eller liknande enhet
som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster till
en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna stat,
skall punkt 2 e) i denna artikel och övriga bestämmelser
i detta avtal som medger undantag från beskattning eller
reduktion av skatt inte tillämpas på inkomst som sådant bolag
förvärvar och inte heller på utdelning som betalas av sådant
bolag.

Artikel 23

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den
andra avtalsslutande staten bli föremål för beskattning eller
därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller
mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande
krav som medborgare i denna andra stat under samma
förhållanden är eller kan bli underkastad. Utan hinder av
bestämmelserna i artikel 1 tillämpas denna bestämmelse även
på person som inte har hemvist i en avtalsslutande stat eller
i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten,
skall i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än
beskattningen av företag i denna andra stat, som bedriver
verksamhet av samma slag. Denna betämmelse anses
inte medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att
medge person medhemvist i denna andra avtalsslutande
stat att medge person som hemvist i den andra avtalsslutande
staten sådant personligt avdrag vid beskattningen, sådan
skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av civilstånd
eller försörjningsplikt mot familj, som medges person med
hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1,
artikel 11 punkt 7 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas är ränta,
royalty och annan betaltning från företag i en avtalsslutande
stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande
staten avdragsgilla vid bestämmandet av de beskattningsbara
inkomsten för sådant företag på samma villkor som betalning till
person med hemvist i denna förstnämnda staten. På samma sätt
är skuld som företag i en avtalsslutande stat har till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten
avdragsgill vid bestämmandet av sådant företags
beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld
till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en
eller flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande
staten, skall inte i den förstnämnda staten bli föremål för
beskattning eller därmed sammanhängande krav som annat
liknande företag i den förstnämnda staten är eller kan bli
underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och
beskaffenhet.

Artikel 24

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal kan han, utan att detta påverkar
hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa
staters interna rättsordning, framlägga saken för den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har
hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 23
punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare.
Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då
personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov
till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning,
skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig
överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra
avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som
strider mot avtalet. Överenskommelse som träffats skall
genomföras utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande
staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra
svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om
tolkningen eller tillämpningen av avtalet. De kan även
överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall
som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att
träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående
punkter.

Artikel 25

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna
skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för
att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i avtalsslutande
staternas interna lagstiftning beträffande skatter som
omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna
lagstiftning inte srider mot avtalet. Utbytet av upplysningar
begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en
avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga
på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den
interna lagstiftningen i denna stat och få yppas endast för
personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar som
fastställer, uppbär eller indriver eller handlägger åtal
eller besvär i fråga om skatter som omfattas av avtalet.
dessa personer eller myndigheter skall använda
upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa
upplysningarna vid offentliga rättegångar eller i
domstolsavgäranden. Utbyte av upplysningar skall
verkställas efter begäran om detta i enskilda fall.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte medföra skyldighet
för en avtalsslutande stat att

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning
och administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller
i den andra avtalsslutande staten,

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt
lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna
avtalsslutande stat eller i den andra avtalsslutande staten,

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet,
industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i
näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar,
vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn
(ordre public).

Artikel 26

Diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer
diplomatiska företrädare och konsulära tjänstemän.

Artikel 27

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras och ratifikationshandlingarna
skall utväxlas snarast möjligt.

2. Avtalet träder i kraft trettio dagar efter utväxlingen av
ratifikationshandlingarna och dessa bestämmelser tillämpas
på inkomst som förvärvas den 1 januari det år som följer
närmast efter det år då avtalet träder i kraft eller senare.

Artikel 28

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess att det sägs upp i en
avtalsslutande stat. Vardera avtalsstulande staten kan på
diplomatisk väg, skriftligen uppsäga avtalet genom
underrättelse härom minst sex månader före utgången av
varje kalenderår. I händelse av sådan uppsägning upphör
avtalet att gälla beträffande inkomst som förvärvas den
1 januari det år som följer närmast efter det år under vilket
underrättelsen lämnas eller senare.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Minsk den 10 mars 1994 på vitryska, svenska
och engelska språken. För den händelse att tvist uppkommer
vid tolkningen skall den engelska texten äga företräde.

För Konungariket Sveriges regering

Örjan Berner

För Republiken VItrysslands regering

Vassili F. Nekrashevich