Lag (1995:1571) om insättningsgaranti

SFS nr
1995:1571
Departement/myndighet
Finansdepartementet B
Utfärdad
1995-12-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:977

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om garanti för
insättningar hos banker, kreditmarknadsföretag och vissa
värdepappersföretag.

Frågor om insättningsgarantin handläggs av den myndighet som
regeringen bestämmer. Lag (2007:1433).

Definitioner

2 § I denna lag betyder

1. institut: en svensk bank, ett utländskt bankföretag, ett
svenskt kreditmarknadsföretag, ett utländskt kreditföretag samt
ett svenskt värdepappersbolag och ett utländskt
värdepappersföretag, om de har tillstånd att ta emot kunders
medel på konto,

2. insättare: den som har en insättning i ett institut,

3. insättning: tillgodohavande som avser inlåning på konto,

4. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och

5. garantimyndigheten: den myndighet som handlägger frågor om
insättningsgarantin. Lag (2008:811).

Insättningar som omfattas av garantin

3 § En insättning omfattas av garantin, om insättningen finns hos
ett svenskt institut här i landet eller hos en filial i ett annat
EES-land till ett svenskt institut.

Garantimyndigheten får besluta att garantin också skall omfatta
insättningar som finns hos

1. en filial i ett land utanför EES till ett svenskt institut, eller

2. en filial här i landet till ett utländskt institut.

Beslut enligt andra stycket meddelas efter ansökan av institutet.
Lag (2007:1433).

Prövning av kontovillkor

3 a § Ett institut ska ansöka om garantimyndighetens prövning
av om villkoren för varje kontoslag som används för att ta emot
insättningar innebär att kontoslaget omfattas av
insättningsgarantin. En sådan ansökan ska även göras när
institutet avser att ändra villkoren för kontoslaget, om det
inte är uppenbart att villkorsändringen saknar betydelse för
frågan om kontoslaget omfattas av insättningsgarantin.

Ett utländskt institut som tar emot insättningar som inte
omfattas av insättningsgarantin enligt denna lag behöver inte
ansöka om prövning. Lag (2011:829).

Ersättning från garantin

4 § Om en insättning omfattas av garantin, har insättaren rätt
till ersättning motsvarande dels insättningens belopp, dels
upplupen ränta till den dag då ersättningsrätt inträder.

Ersättningen, tillsammans med eventuell utdelning i
institutets konkurs för en förlust som enligt denna lag är
ersättningsgill, får dock för varje institut uppgå till
sammanlagt högst det belopp i kronor som vid tidpunkten för
ersättningsrättens inträde motsvarar 100 000 euro.

Beloppet i euro ska räknas om till svenska kronor enligt den
valutakurs som gällde dagen för ersättningsrättens inträde.
Lag (2010:1865).

4 a § Om den insättning som ersättningen avser är pantsatt,
skall panthavaren ha panträtt i ersättningen. Lag (2000:95).

4 b § Ett krav avseende tillgångar som enligt en
lagakraftvunnen dom har varit föremål för brott enligt 9 kap.
6 eller 7 § brottsbalken eller 3, 4, 5 eller 6 § lagen
(2014:307) om straff för penningtvättsbrott, ska inte ge rätt
till ersättning från insättningsgarantin.

Om åtal har väckts för brott som avses i första stycket
avseende en viss insättning och ersättning begärs för
insättningen, ska garantimyndigheten besluta att ersättning
tills vidare inte ska betalas ut. Lag (2014:310).

5 § En insättare som är en bank, ett kreditmarknadsföretag
eller ett sådant värdepappersbolag som har tillstånd att ta
emot kundens medel på konto, eller motsvarande utländska
företag, kan inte få ersättning enligt garantin. Lag (2004:320).

6 § Om en insättning hos en filial här i landet till ett utländskt
institut också omfattas av en garanti i ett annat land, svarar den
svenska garantin bara för skillnaden mellan vad som kan betalas ut
enligt den utländska garantin, i förekommande fall före avdrag för
institutets motfordringar mot insättaren, och vad som kan betalas ut
enligt den svenska garantin.

7 § Har upphävts genom lag (2000:95).

Ersättningsrättens inträde

8 § Är det fråga om en insättning som omfattas av garantin
enligt 3 § första stycket eller andra stycket 1, inträder rätt
till ersättning när

1. Finansinspektionen genom ett beslut har funnit att

a) en insättning som har förfallit till betalning inte har
återbetalats av institutet enligt de rättsliga och
avtalsmässiga villkor som är tillämpliga och

b) oförmågan att betala beror på institutets finansiella
situation och inte endast är tillfällig, eller

2. institutet försätts i konkurs.

Är det fråga om en insättning som omfattas av garantin enligt
3 § andra stycket 2, inträder rätt till ersättning när en
behörig myndighet i institutets hemland förklarar att
insättningar hos institutet är indisponibla. Lag (2011:829).

9 § Ersättning enligt garantin betalas av garantimyndigheten.

Ersättningar ska betalas ut inom 20 arbetsdagar från det att

1. Finansinspektionen meddelar ett sådant beslut som avses i
8 § första stycket 1,

2. institutet försätts i konkurs, eller

3. en myndighet som avses i 8 § andra stycket förklarat att
insättningar hos institutet är indisponibla.

På ansökan av garantimyndigheten får Prövningsnämnden för stöd
till kreditinstitut, om det finns synnerliga skäl, förlänga
tidsfristen med högst tio arbetsdagar.

Utbetalning får göras på det sätt som garantimyndigheten anser
är lämpligt. Garantimyndigheten får i detta syfte öppna ett
konto i insättarens namn i ett annat kreditinstitut.
Lag (2011:829).

10 § Den som har en insättning i ett svenskt institut förlorar sin
rätt till ersättning, om han inte gör anspråk på ersättningen innan
han har förlorat sin rätt till utdelning i institutets konkurs.

Information

11 § Svenska institut samt utländska institut som tar emot
insättningar hos en filial här i landet ska informera den som
har gjort eller avser att göra en insättning om

1. huruvida insättningen omfattas av en garanti eller inte,

2. för det fall insättningen omfattas av insättningsgarantin
enligt denna lag, resultatet av den prövning som gjorts enligt
3 a § första stycket,

3. den ersättningsnivå som gäller för garantin, och

4. formerna för utbetalning av ersättning från garantin.

Information enligt första stycket ska lämnas vid marknadsföring
av ett erbjudande och innan ett avtalsförhållande ingås.
Informationen ska vidare under avtalstiden framgå av
kontoutdrag och liknande material som rör
fordringsförhållandet. Lag (2011:829).

11 a § Om ett institut åsidosätter informationsplikten i 11 §,
när den gäller insättningar från konsumenter, ska
marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas. Ett sådant
åsidosättande ska anses utgöra otillbörlig marknadsföring
enligt 10 § samma lag. Ett åsidosättande av 11 § kan medföra
marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 29-36 §§
marknadsföringslagen.

Om ett institut åsidosätter informationsplikten i 11 §, när den
gäller insättningar från bara andra än konsumenter, ska
garantimyndigheten underrätta Finansinspektionen enligt 20 §
denna lag. Lag (2008:497).

Skyldighet att ta emot garanterade insättningar

11 b § Ett institut som erbjuder sig att ta emot insättningar
enligt definitionen i 2 § är skyldigt att ta emot sådana
insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl
mot det. Lag (2004:320).

Avgifter

12 § Varje institut som omfattas av garantin skall betala en
årlig avgift till garantimyndigheten. Avgiften för ett år grundas
på institutens insättningar vid utgången av närmast föregående år,
till den del insättningarna omfattas av garantin.

Institutens sammanlagda avgifter för ett år skall uppgå till
ett belopp som motsvarar 0,1 procent av insättningarna.

Bestämmelsen i andra stycket behöver inte tillämpas när
avgiften för ett enskilt institut

1. bestäms enligt 14 §,

2. bestäms genom omprövning enligt 27 § förvaltningslagen
(1986:223), eller

3. efter överklagande bestäms av allmän förvaltningsdomstol.
Lag (2007:1433).

13 § Garantimyndigheten ska årligen bestämma hur stort belopp
varje institut ska betala i avgift. Avgiften ska betalas inom
en månad från dagen för beslutet.

Avgiften ska motsvara summan av institutets insättningar till
den del de omfattas av garantin, multiplicerat med lägst 60
procent och högst 140 procent av det tal som tillämpas enligt
12 § andra stycket. Avgiften ska bestämmas med hänsyn till
institutets kapitalrelation enligt artikel 92 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av
den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och
värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr
648/2012.

Dröjsmålsränta ska tas ut på avgifter som inte betalas i rätt
tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta
ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av
Riksbanken fastställda, vid varje tid gällande referensräntan
enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta
procentenheter. Lag (2014:977).

14 § Om garantin för ett institut börjar gälla under ett
löpande kalenderår skall avgiften för det året fastställas med
hänsyn till den tid garantin gällt. Avgiften skall grundas på
summan av institutets insättningar vid årets utgång och i
övrigt beräknas på samma sätt som anges i 13 § andra stycket.

Om garantin för ett institut upphör att gälla under ett löpande
kalenderår skall avgiften för det året fastställas med hänsyn
till den tid garantin gällt. Avgiften skall i övrigt beräknas
på samma sätt som anges i 12 och 13 §§. Lag (2000:95).

14 a § Garantimyndigheten får ta ut avgifter för prövningen av
en ansökan enligt 3 a §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifterna. Lag (2011:829).

15 § Garantimyndigheten ska placera inbetalda avgifter på
räntebärande konto i Riksgäldskontoret eller i
skuldförbindelser utfärdade av staten. Från de inbetalda
avgifterna ska myndigheten dock räkna av de
förvaltningskostnader som den haft för garantin och de
förvaltningskostnader som Prövningsnämnden för stöd till
kreditinstitut haft för uppgifter enligt denna lag.

I den utsträckning behållna avgiftsmedel inte räcker till för
att betala ut ersättningar får garantimyndigheten låna medel i
Riksgäldskontoret. Lag (2011:829).

Uppgiftsskyldighet

16 § Ett institut som omfattas av garantin ska lämna de
uppgifter till garantimyndigheten som den behöver för att
fastställa institutets avgift. De uppgifter som myndigheten
behöver för att fastställa ett instituts avgift ska ha
granskats av en revisor som utsetts av institutet i enlighet
med 4 a kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) respektive 7 a kap.
1 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller, när det gäller
bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag,
9 kap. 8 § aktiebolagslagen (2005:551) samt när det gäller
kreditmarknadsföreningar, 8 kap. 1 § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar.

Institutet ska också utan dröjsmål lämna garantimyndigheten de
uppgifter den behöver om insättare och deras insättningar samt
de uppgifter den i övrigt behöver för sin verksamhet.

Garantimyndigheten får, när den anser att det är nödvändigt,
genomföra en undersökning hos institutet. Lag (2011:829).

17 § Har ersättningsrätt inträtt enligt 8 §, ska institutet
eller konkursförvaltaren lämna de uppgifter till
garantimyndigheten som den behöver för att betala ut ersättning
till insättarna, samt även i övrigt lämna myndigheten det
biträde som den behöver för utbetalning av ersättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om sådana uppgifter som avses i 16 § och
första stycket. Lag (2011:829).

17 a § När Finansinspektionen har anledning att anta att
ersättningsrätten enligt 8 § kan inträda, ska inspektionen
informera garantimyndigheten om detta och lämna de uppgifter
till myndigheten som den behöver för sin verksamhet enligt
denna lag.

Riksbanken ska, på begäran av garantimyndigheten, lämna de
uppgifter till myndigheten som den behöver för sin verksamhet
enligt denna lag. Lag (2011:829).

Återbetalning av ersättning

18 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller på annat sätt har
orsakat att ersättning betalats ut obehörigt eller med för högt
belopp, skall återbetalning ske av vad som har betalats ut för mycket
tillsammans med ränta beräknad enligt 6 § räntelagen (1975:635).

Sådan återbetalning skall ske också om någon i annat fall har tagit
emot ersättning obehörigt eller med för högt belopp och skäligen
borde ha insett detta. Ränta skall i sådana fall tas ut beräknad
enligt 5 § räntelagen.

Beslut enligt första och andra styckena fattas av
garantimyndigheten och får verkställas enligt utsökningsbalken.

Om det finns särskilda skäl, får återbetalningsskyldighet enligt
första och andra styckena efterges helt eller delvis.
Lag (2007:1433).

Övertagande av fordran

19 § I fråga om utbetalade ersättningar enligt garantin träder
staten in i insättarens rätt mot institutet med företrädesrätt
framför insättaren intill det utgivna beloppet.

När ett utländskt garantisystem har betalat ut ersättning med
anledning av att ett svenskt institut försatts i konkurs träder
det utländska garantisystemet in i insättarens rätt mot
institutet med företrädesrätt framför insättaren intill det
utgivna beloppet. Lag (1999:161).

Ingripanden m.m.

20 § Garantimyndigheten skall underrätta Finansinspektionen, om
ett institut som omfattas av garantin inte fullgör sina
skyldigheter enligt denna lag. Lag (2007:1433).

21 § Om insättningar hos ett institut omfattas av garantin till
följd av ett beslut enligt 3 § andra stycket men detta inte
utgör en förutsättning för tillstånd enligt 4 kap. 4 § första
stycket 3 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse
eller 4 kap. 6 § andra stycket lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden, och institutet inte fullgör sina
skyldigheter enligt denna lag, får garantimyndigheten förelägga
institutet att vidta rättelse.

Om institutet inte har vidtagit rättelse inom ett år från
föreläggandet, får garantimyndigheten besluta att garantin inte
längre ska gälla beträffande insättningarna. Ett sådant beslut
får, när det är fråga om ett utländskt institut från ett EES-
land, meddelas endast om den behöriga myndigheten i institutets
hemland har samtyckt till beslutet. Är det fråga om ett
institut från ett land utanför EES, får beslut om att garantin
inte längre ska gälla meddelas endast om tillsynsmyndigheten i
institutets hemland har underrättats i förväg om beslutet.

Har garantimyndigheten beslutat att garantin inte längre ska
gälla beträffande insättningar hos en filial i ett land utanför
EES till ett svenskt institut, ska myndigheten underrätta
tillsynsmyndigheten i det land där filialen finns om beslutet.
Lag (2007:1433).

22 § I samtliga fall då garantimyndigheten har beslutat att
garantin inte längre skall gälla skall institutet informera
berörda insättare om beslutet. Lag (2007:1433).

23 § Ett beslut om att garantin inte längre ska gälla inverkar
inte på insättningar som omfattades av garantin innan beslutet
vann laga kraft. Motsvarande gäller när beslut har meddelats om
återkallelse av tillstånd eller filialtillstånd.
Lag (2011:829).

Överklagande m.m.

24 § Garantimyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2007:1433).

25 § Finansinspektionens beslut enligt 8 § första stycket 1 får
överklagas till Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut.
Ett överklagande ska ha kommit in till nämnden inom tre
arbetsdagar från den dag då beslutet meddelades.

Prövningsnämnden ska avgöra ärendet inom tio arbetsdagar från
den dag då överklagandet kom in till nämnden. Vid prövningen
tillämpas 6 kap. 2, 3 och 5–7 §§ samt 8 § första stycket lagen
(2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut.

Prövningsnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Lag (2011:829).

Övergångsbestämmelser

1995:1571

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

2. I fråga om institut som omfattas av garantin alltifrån lagens
ikraftträdande skall avgiften för år 1996 bestämmas med utgångspunkt
i förhållandena vid utgången av år 1995.

2000:188

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter
gäller för beräkning av ränta som avser tid före
ikraftträdandet.

2002:358

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002. För beräkning av
ränta som avser tid före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

2007:1433

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2. De nya bestämmelserna ska även tillämpas på beslut som
Insättningsgarantinämnden har fattat och på ansökningar som har
gjorts före lagens ikraftträdande.

2008:811

1. Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt
uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk
författningssamling.

2. Lagen ska dock tillämpas för tid från och med den 6 oktober
2008. Den ska inte tillämpas för fall där rätten till
ersättning har inträtt före detta datum.

2009:698

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2009. Den ska dock inte
tillämpas för fall då rätten till ersättning har inträtt före
ikraftträdandet.

2010:1865

Denna lag träder i kraft den 31 december 2010. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för fall då rätten till
ersättning har inträtt före ikraftträdandet.

2011:829

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2. Ett institut som tar emot eller avser att ta emot
insättningar som omfattas av denna lag ska ansöka om prövning
enligt 3 a § inom tre månader från ikraftträdandet.

2014:310

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

2. Äldre bestämmelser gäller för krav som avser tillgångar
som varit föremål för brott som begåtts före
ikraftträdandet.