Kapitalförsörjningsförordning (1996:1188)

SFS nr
1996:1188
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1996-11-28
Författningen har upphävts genom
SFS 2011:210
Upphävd
2011-04-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2006:1141

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 20-23
och 30-34 §§ lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

2 § Förordningen gäller för myndigheter under regeringen. För
affärsverken gäller dock endast 10 a, 16-18, 24 och 26 §§.
Förordning (1998:1426).

3 § Förordningen skall tillämpas om något annat inte följer av en
annan förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

4 § Regeringen beslutar särskilt om det högsta beloppet för en
myndighets lån och krediter.

Finansiering av anläggningstillgångar

5 § Anläggningstillgångar som används i verksamheten skall
finansieras med lån i Riksgäldskontoret, om inte annat följer av 7-9
och 12 §§.

6 § Ett lån som inte är amorteringsfritt skall amorteras minst
två gånger per år.

En myndighets samlade lån enligt 5 § får inte väsentligt avvika
från motsvarande tillgångars bokförda värden per den 30 juni
och per den 31 december.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra lånevillkor
på marknadsmässiga grunder. Förordning (2002:399).

7 § En anläggningstillgång som används i verksamheten får
finansieras med bidrag som mottagits från en icke-statlig givare, om
ändamålet med bidraget är att svara för hela finansieringen.

8 § En anläggningstillgång som används i verksamheten får
finansieras med sådana försäljningsinkomster som anges i 18 §.

9 § En enstaka anläggningstillgång av mindre värde som används i
verksamheten får finansieras med anslag för förvaltningskostnader,
med bidrag eller med likvida medel från avgiftsbelagd verksamhet som
myndigheten får disponera.

10 § En infrastrukturell anläggningstillgång skall finansieras med
anslag eller med sådana försäljningsinkomster som anges i 18 §.

Bolagsbildning m.m.

10 a § En myndighet får inte utan regeringens medgivande
använda statens medel eller övriga tillgångar till att

1. bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande
rättssubjekt, eller

2. förvärva aktier eller andelar eller göra kapitaltillskott i
sådana rättssubjekt. Förordning (1997:1005).

Finansiering av rörelsekapital

11 § Rörelsekapital får finansieras med kredit på räntekonto eller
med annan kredit i Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra kreditvillkor på
marknadsmässiga grunder.

Leasing

12 § Ett avtal om hyra eller hyrköp (leasing) får träffas under
förutsättning att det, sett över hela den ekonomiska livslängden,
leder till en lägre kostnad för staten än anskaffning genom köp.

Ett avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller andra
liknande avtalsformer får endast träffas efter ett särskilt
bemyndigande av regeringen. Detta krävs även för leasingavtal där
hyra eller andra avgifter betalas i eller baseras på annan än svensk
valuta.

Likvida medel

13 § En myndighet som har tilldelats ett räntekonto i
Riksgäldskontoret, skall använda detta för de medel myndigheten
disponerar i sin verksamhet.

Efter ett särskilt beslut av regeringen får även ett annat konto i
Riksgäldskontoret användas.

Riksgäldskontoret skall fastställa ränta och andra villkor för
inlåning på marknadsmässiga grunder.

14 § Bestämmelser om betalningar mellan statens centralkonto i
Riksbanken och en myndighets räntekonto finns i
anslagsförordningen (1996:1189). Förordning (2006:1102).

15 § Medel som deponerats hos en myndighet skall, om inte särskilda
skäl talar mot det, sättas in på myndighetens räntekonto i
Riksgäldskontoret och räntan tillgodoräknas deponenten.

Finansiering med icke-statliga medel

15 a § En myndighet får ta emot och disponera icke-statliga
medel endast om

1. inkomsten är av tillfällig natur eller mindre omfattning,
och

2. inkomsten inte rubbar förtroendet för myndighetens
opartiskhet i myndighetsutövningen eller annars skadar
myndighetens anseende.

En myndighet får inte träffa ett avtal som innebär att
myndigheten tar emot medel som avses i första stycket, om
avtalet medför ett ökat behov för myndigheten av medel från
statsbudgeten eller att högre avgifter måste tas ut i
avgiftsfinansierad verksamhet.

Första och andra styckena gäller inte i de fall rätten för en
myndighet att ta emot och disponera icke-statliga medel
regleras på annat sätt.

Regeringen kan medge undantag från kravet om att inkomsten
skall vara av tillfällig natur eller mindre omfattning.
Förordning (2006:1141).

Disposition av försäljningsinkomster

16 § Bestämmelserna i 17-21 §§ gäller inte inkomster från
försäljning av frivilligt efterfrågade varor som staten
tillhandahåller, om inkomsterna helt eller delvis skall täcka statens
kostnader för verksamheten. Bestämmelser om sådana inkomster finns i
avgiftsförordningen (1992:191).

17 § Har regeringen beslutat om försäljning av egendom som en
myndighet förvaltar, skall myndigheten redovisa inkomsten mot en
inkomsttitel på statsbudgeten, om inte regeringen bestämmer annat.

I 18-21 §§ anges hur en myndighet får disponera inkomsten i de fall
den själv har beslutat om försäljningen.

18 § Har egendomen använts i en verksamhet för vilken regeringen har
meddelat en investeringsplan, får myndigheten disponera inkomsten för
att finansiera investeringar som ingår i planen.

Bestämmelser om disposition av inkomst från försäljning av egendom
som inte använts i en sådan verksamhet finns i 19-21 §§.

19 § Har egendomen finansierats med lån skall kvarstående lånebelopp
lösas eller, om ett nytt lån tas upp under det budgetår då tillgången
såldes, detta lån direktamorteras med ett motsvarande belopp. Ett
överskott får disponeras av myndigheten i den verksamhet där den
försålda egendomen har använts.

Har fast egendom eller aktier sålts skall dock ett eventuellt
överskott redovisas mot en inkomsttitel.

20 § Har egendomen finansierats med anslag, skall den del av
inkomsten som motsvarar tillgångens bokförda värde betalas till
statens centralkonto i Riksbanken och redovisas mot en
inkomsttitel. Ett eventuellt överskott får disponeras av
myndigheten i den verksamhet där den försålda egendomen har
använts.

Har försäljning skett av invärderad egendom eller av sådana
enstaka anläggningstillgångar av mindre värde som används i
verksamheten, får myndigheten disponera hela inkomsten i den
verksamhet där den försålda egendomen har använts.

Har fast egendom eller aktier sålts skall dock hela inkomsten
redovisas mot en inkomsttitel. Förordning (2006:1102).

21 § Har egendomen finansierats på annat sätt än med anslag eller
med lån, får myndigheten disponera inkomsten i den verksamhet där den
försålda egendomen har använts.

22 § Bestämmelser om när egendom får säljas finns i förordningen
(1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom och i
förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom.

Disposition av över- och underskott

23 § En myndighet som får disponera inkomster från en avgiftsbelagd
verksamhet skall balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning.

Uppgår det ackumulerade överskottet till mer än 10 procent av den
avgiftsbelagda verksamhetens omsättning under räkenskapsåret, skall
myndigheten till regeringen lämna ett förslag om hur hela överskottet
skall disponeras.

Har det uppkommit ett underskott i en avgiftsbelagd verksamhet och
täcks detta inte av ett balanserat överskott från tidigare
räkenskapsår, skall myndigheten lämna ett förslag till regeringen om
hur underskottet skall täckas.

Avkastningspliktigt kapital

24 § Regeringen fastställer varje år det avkastningskrav (statens
avkastningsränta) som skall gälla för avkastningspliktigt kapital om
inte regeringen bestämmer annat.

25 § En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt
kapital skall, sedan årsbokslutet färdigställts, betala in ett
belopp som motsvarar avkastningskravet till statens
centralkonto i Riksbanken och avräkna beloppet mot
inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader,
om inte regeringen har beslutat annat.

Kan avkastningskravet inte tillgodoses, skall motsvarande
belopp redovisas inom linjen i myndighetens balansräkning. Ett
eventuellt ackumulerat belopp skall också redovisas.

I de belopp som avses i första och andra styckena skall ränta
ingå, beräknad enligt statens avkastningsränta, från och med
det nya räkenskapsårets början till dess betalning sker till
statens centralkonto i Riksbanken. Förordning (2006:1102).

26 § Regeringen beslutar om reglering av kapitalförluster som kan
kräva nedskrivning av ett avkastningspliktigt statskapital. Sådana
kapitalförluster skall anmälas till regeringen så snart som möjligt,
dock senast i myndighetens budgetunderlag.

Tillämpningsföreskrifter

27 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som
behövs för tillämpningen av denna förordning. Föreskrifter för
tillämpningen av 5, 6, 11, 13 och 15 §§ får dock meddelas först
efter att samråd har skett med Riksgäldskontoret.
Förordning (1998:442).

Övergångsbestämmelser

2006:1141

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2007.

2. Kraven enligt första stycket 1 och andra stycket gäller inte
om inkomsten grundas på ett avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet.