Lag (1996:242) om domstolsärenden

SFS nr
1996:242
Departement/myndighet
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1996-04-11
Ändring införd
t.o.m. SFS 2010:1966

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta
domstolen av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av en
tingsrätt och som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken.

2 § Om en annan lag än förvaltningslagen (1986:223) innehåller en
bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

Domstolarnas sammansättning m.m.

3 § I fråga om domstolar och domare tillämpas 1-4 kap.
rättegångsbalken. Vid handläggningen av ett ärende består tingsrätten
av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till
ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av tre sådana
domare. När det gäller hovrättens sammansättning tillämpas
rättegångsbalkens bestämmelser för tvistemål. Vid omröstning
tillämpas 16 eller 29 kap. rättegångsbalken. En skiljaktig mening
skall antecknas.

När en anställd som inte är lagfaren domare handlägger ett ärende
enligt en särskild föreskrift gäller reglerna om jäv i 4 kap.
rättegångsbalken.

Hur ärendet inleds vid tingsrätten

4 § Den som vill inleda ett ärende vid tingsrätten genom anmälan,
ansökan, överklagande eller på annat sätt skall göra detta
skriftligen. Regeringen får för vissa slags ärenden bestämma att det
får göras i annan

form.

5 § En enskild parts första skrivelse till tingsrätten ska
innehålla uppgifter om partens

1. namn och personnummer eller organisationsnummer,

2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande
fall annan adress där parten kan anträffas för delgivning,

3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen samt
mobiltelefonnummer, med undantag för nummer som avser ett
hemligt telefonabonnemang som behöver uppges endast om
tingsrätten begär det,

4. e-postadress, och

5. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med
parten.

Om den enskilde har en ställföreträdare, ska motsvarande
uppgifter lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde
utsett ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress,
telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.

Finns det en enskild motpart i ärendet, ska den som inleder
ärendet lämna uppgifter om motparten i de hänseenden som anges
i första och andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes
ställföreträdares arbetsplats, telefonnummer, e-postadress och
ombud behöver dock lämnas endast om uppgiften är tillgänglig
utan särskild utredning för den som inleder ärendet. Saknar
motparten känd adress, ska uppgift lämnas om den utredning som
gjorts för att fastställa detta.

Uppgifterna ska gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till
tingsrätten. Om något av dessa förhållanden ändras eller om en
uppgift är ofullständig eller felaktig, ska det genast anmälas
till tingsrätten. Lag (2010:1966).

6 § En ansökan skall innehålla uppgifter om

1. det som yrkas,

2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och

3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje
särskilt bevis.

Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan.

7 § Ett överklagande skall innehålla uppgifter om

1. det beslut som överklagas,

2. i vilken del beslutet överklagas och den ändring i beslutet som
yrkas,

3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende skälen för
beslutet enligt klagandens mening är oriktiga och

4. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje
särskilt bevis.

Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med överklagandet.

8 § Har ett överklagande getts in till tingsrätten i stället för
till den förvaltningsmyndighet som meddelat det överklagade beslutet,
skall tingsrätten överlämna överklagandet till myndigheten.
Överklagandet skall anses ha kommit in till myndigheten den dag det
kom in till tingsrätten.

Finner tingsrätten i annat fall i samband med att ett ärende inleds
att den saknar behörighet att handlägga ärendet men att en annan domstol
skulle vara behörig, skall tingsrätten lämna över den skrivelse genom
vilken ärendet inletts till den domstolen, om den som inlett
ärendet inte har något att invända mot detta och det inte heller
finns något annat skäl mot att skrivelsen överlämnas. Skrivelsen
skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma dag som den
kom in till den tingsrätt som först tog emot skrivelsen.

Brister i en inledande skrivelse m.m.

9 § Om den skrivelse genom vilken ärendet inletts innehåller
brister, får domstolen förelägga parten att avhjälpa dem inom en viss
tid. Har föreskriven avgift inte betalats, skall parten föreläggas
att betala. När det finns anledning till det skall domstolen
förelägga parten att ge in ett bevis om sin behörighet att inleda
ärendet vid domstolen eller om vem som är ställföreträdare för en
part. Om ärendet inte kan prövas i sak utan att föreläggandet följts,
skall parten upplysas om detta.

10 § Följs inte ett föreläggande enligt 9 §, skall tingsrätten
avvisa anmälan, ansökan eller överklagandet,

1. om bristerna är sådana att den skrivelse genom vilken ärendet
inletts inte kan läggas till grund för någon prövning i sak,

2. om bristerna avser föreskrifterna i 5 § och inte har endast ringa
betydelse för frågan om delgivning eller

3. om föreskriven avgift inte har betalats.

Avvisning skall ske även när det finns något annat hinder för
prövningen. Frågan om ett överklagande har kommit in i rätt tid skall
dock prövas av tingsrätten endast när en förvaltningsmyndighet har
beslutat om avvisning och myndighetens beslut överklagas till
tingsrätten.

Beslutsmyndighetens ställning vid överklagande

11 § Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, är
förvaltningsmyndigheten motpart till den enskilde sedan handlingarna
i ärendet överlämnats till domstolen.

Allmänt om handläggningen av ärenden

12 § Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess
beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom
frågor och påpekanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter
och ofullständigheter i parternas framställningar.

13 § Förfarandet hos domstolen är skriftligt.

I förfarandet bör det ingå sammanträde när detta kan antas vara
till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av
ärendet.

Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas
ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på
det sätt som annars är lämpligt.

14 § Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild
part. Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall
prövas i sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett
sammanträde på grund av någon annan särskild omständighet inte
behövs.

Skriftväxlingen

15 § Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen ge denne
tillfälle att svara inom en viss tid. Domstolen skall samtidigt lämna
en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte
kommer in något svar till domstolen.

Första stycket gäller inte,

1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del
kommer att avgöras till motpartens nackdel eller

2. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §
och det är onödigt att myndigheten ges tillfälle att svara.

16 § Den som getts tillfälle att svara skall göra det skriftligen,
om inte domstolen bestämmer att svaret får lämnas muntligen.

I svaret skall parten ange om yrkandena i ärendet eller, när ärendet
har inletts genom en anmälan, den åtgärd som ärendet gäller medges
eller inte medges. Om yrkandena eller åtgärden inte medges, skall
parten ange skälen för detta och de bevis som åberopas. Skriftliga
bevis skall ges in till domstolen.

17 § Domstolen får förelägga en part att inom en viss tid yttra sig
skriftligen. I föreläggandet skall det tas in en upplysning om att
ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in något sådant
yttrande till domstolen.

Sammanträde

18 § Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En
myndighet som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat
än om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för
utredningen i ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om
sammanträdet.

I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 §
av att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en
part bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.

I fråga om ersättning för kostnader för parts inställelse tillämpas
11 kap. 6 § rättegångsbalken. Lag (1996:1653).

19 § Har upphävts genom lag (2005:707).

20 § Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att
domstolen handlägger och avgör ärendet. Om det i tingsrätt är den som
inlett ärendet eller i högre domstol klaganden som uteblir, får
ärendet avskrivas från vidare handläggning.

21 § I fråga om offentlighet och ordning m.m. vid ett
sammanträde tillämpas 5 kap. 1-5 och 9-12 §§ rättegångsbalken.

Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som
förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden,
bestridanden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om
den utredning som läggs fram vid sammanträdet. Har sammanträdet
begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.

I fråga om dokumentation av berättelser som lämnas i bevissyfte
och av syn tillämpas 6 kap. 6 och 6 a §§ rättegångsbalken.
Lag (2005:707).

Parters rätt att få del av uppgifter

22 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått
kännedom om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än
parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.

Domstolen får dock avgöra ärendet utan att så har skett

1. om avgörandet inte går parten emot,

2. om uppgiften saknar betydelse eller

3. om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att
parten får kännedom om uppgiften.

I fråga om en myndighet som är motpart enligt 11 § behöver första
stycket inte tillämpas, om detta är onödigt.

Bevisning

23 § I fråga om bevisning i allmänhet tillämpas 35 kap. 1-7 och 10
12 §§ rättegångsbalken.

Skriftliga handlingar vilka åberopas som bevis skall ges in till
domstolen utan dröjsmål. Detsamma gäller sådana föremål vilka
åberopas som bevis och kan flyttas till domstolen. Om det behövs får
domstolen förelägga den part som åberopat beviset att inom en viss
tid ge in detta. I föreläggandet skall det tas in en upplysning om
att ärendet kan komma att avgöras även om parten inte gett in
beviset.

24 § Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får
hållas under ed. I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§
rättegångsbalken på förhöret. Lag (2005:707).

25 § I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och
7-9 §§ rättegångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och
4-5 §§ rättegångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap.
rättegångsbalken, dock inte hänvisningen i 11 § till 36 kap.
19 § rättegångsbalken. Lag (2005:707).

Säkerhetsåtgärder och inhibition

26 § Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill
dess att ärendet har avgjorts besluta om sådana åtgärder som
säkerställer det som ärendet gäller. Den som åtgärden rör skall
dessförinnan ha fått tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i
dröjsmål. Beslutet får när som helst ändras.

En domstol som skall pröva ett överklagande får besluta att det
överklagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i
övrigt besluta tills vidare rörande saken.

Beslut

27 § Domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna
innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet.

Om ärendet har inletts genom en ansökan eller ett överklagande, får
det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats.
När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande
besluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till
nackdel för något motstående enskilt intresse.

28 § Av ett beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall de
skäl som bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot.
Detsamma gäller andra beslut, om det behövs. I ett beslut som innebär
att ett överklagat beslut fastställs behöver skälen anges endast om
de avviker från skälen i det överklagade beslutet.

29 § Det beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall sändas
till parterna samma dag som beslutet meddelas eller, om beslutet
meddelas vid ett sammanträde, inom en vecka från sammanträdet. Om
det finns en skiljaktig mening skall den bifogas.

30 § I de fall där ett beslut kan överklagas skall parterna få
upplysning om detta.

Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna få upplysning
om vad de skall iaktta vid ett överklagande. Har ärendet inte
avgjorts, skall parterna underrättas om att de efter begäran kan få
en sådan upplysning från domstolen.

Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få
upplysning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd
kan meddelas.

Omedelbar verkställighet

31 § I fråga om omedelbar verkställighet av domstolens beslut
tillämpas 17 kap. 14 § rättegångsbalken. Ett beslut enligt 26 § får
verkställas omedelbart.

Rättegångskostnader

32 § I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får
domstolen med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den
ena parten eller dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att
ersätta den andra parten för dennes kostnader i ärendet eller det som
i domstolen betalats av allmänna medel.

Rättelse av skrivfel och liknande

33 § Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av
domstolens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande
förbiseende får rättas av domstolen.

Om domstolen av misstag inte har fattat ett beslut som skulle ha
meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt
avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet
meddelades.

Om det inte är uppenbart obehövligt skall parterna få tillfälle att
yttra sig innan rättelse eller komplettering sker. Rättelsen eller
kompletteringen skall om möjligt antecknas på varje exemplar av
beslutet.

Omprövning av beslut

34 § När en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än
genom överklagande finner att ett beslut som den har meddelat är
uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon
annan anledning, skall domstolen ändra beslutet, om det kan ske
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon
enskild part (omprövning).

Skyldigheten att ompröva beslutet gäller även om beslutet
överklagas. Skyldigheten gäller dock inte, om tingsrätten redan har
överlämnat handlingarna i ärendet till en högre domstol eller om det
i annat fall finns särskilda skäl mot att tingsrätten ändrar sitt
beslut.

Omprövning får inte ske, om frågan om omprövning kommer upp först
sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.

35 § Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om
tingsrätten själv efter omprövning enligt 34 § ändrar beslutet så som
klaganden begär. I så fall tillämpas inte 38 § fjärde stycket.

Ändrar domstolen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall
överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall
ske enligt 38 § fjärde stycket.

Allmänt om överklagande av domstolens beslut

36 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har
gått honom eller henne emot.

37 § Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får
överklagas endast i samband med överklagande av ett beslut som
innebär att ärendet avgörs. Överklagande får dock ske särskilt,
när domstolen

1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen
eller en invändning om att det finns ett hinder för ärendets
prövning,

2. avvisat ett ombud eller ett biträde,

3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet
gäller eller beslutat att ett överklagat beslut tills vidare
inte får verkställas eller i övrigt beslutat tills vidare
rörande saken,

4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom
inställelse inför domstolen och en underlåtenhet att följa
föreläggandet kan medföra särskild påföljd för honom eller
henne,

5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5
tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5
yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att
en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör,

6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av
person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,

7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att
följa föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet
eller förklarat att någon skall ersätta en kostnad för
förfarandet,

8. beslutat i en fråga som gäller ersättning för någons
medverkan i ärendet eller

9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller
rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619).

Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre
domstol eller till en förvaltningsmyndighet får överklagas
endast om beslutet innefattar avgörande av någon fråga som
inverkar på ärendets utgång. Lag (1997:395).

38 § Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta
skriftligen. Skrivelsen skall ha kommit in till den domstol som
meddelat beslutet inom tre veckor från dagen för beslutet

1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,

2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde, eller

3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer
att meddelas.

I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden
fick del av beslutet.

Klaganden skall ange de omständigheter som åberopas till stöd
för att prövningstillstånd skall meddelas.

Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har
gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har
gjorts för sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det
tillsammans med övriga handlingar i ärendet sändas över till
den domstol som skall pröva överklagandet.

Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 §
första stycket samt 9 och 10 §§. Lag (2005:707).

Överklagande av tingsrättsbeslut

39 § Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.

För att hovrätten skall pröva tingsrättens beslut krävs
prövningstillstånd.

Prövningstillstånd skall meddelas om

1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som
tingsrätten har kommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma
riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att
överklagandet prövas av högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.

I fråga om prövningstillstånd gäller även 49 kap. 14 a §
rättegångsbalken. Lag (2005:707).

Överklagande av hovrättsbeslut

40 § Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.

Högsta domstolen får pröva överklagandet endast om Högsta domstolen
har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller dock inte vid
överklagande av ett beslut om avvisning av ett överklagande av ett
hovrättsbeslut.

I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap.
rättegångsbalken.

41 § Om ärendet i tingsrätten har inletts genom ett överklagande,
skall sådana omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först
i Högsta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.

Särskilda rättsmedel

42 § I fråga om särskilda rättsmedel mot beslut enligt denna lag
eller mot beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt denna
lag tillämpas 58 kap. 1 och 4 8 §§, 10 a § första stycket, 11 och 12 §§,
13 § första meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första stycket
rättegångsbalken. Om det finns synnerliga skäl, får resning äga rum
även i andra fall än som föreskrivs i 58 kap. rättegångsbalken.

Straff, vite och hämtning

43 § I fråga om straff för en förseelse under förfarandet och för
brott mot tystnadsplikt som ålagts av domstolen tillämpas 9 kap. 5
och 6 §§ rättegångsbalken.

I fråga om vite och hämtning tillämpas 9 kap. 7-10 §§
rättegångsbalken.

Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för
rättegångsförseelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd
av denna lag.

Inkommande handlingar

44 § En handling anses ha kommit in till domstolen den dag då
handlingen eller en avi om betald postförsändelse som innehåller
handlingen anlänt till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman
till handa. Underrättas domstolen särskilt om att ett meddelande till
domstolen anlänt till ett telebefordringsföretag, anses meddelandet
ha kommit in redan när underrättelsen nått en behörig tjänsteman.

Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har
lämnats i domstolens kansli eller avskilts för domstolen på ett
postkontor, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en
behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.

Ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift
i original skall bekräftas av avsändaren genom en i original
undertecknad handling, om det behövs. Har domstolen begärt en sådan
bekräftelse men inte fått någon, får domstolen bortse från meddelandet.

Hinder mot inställelse

45 § Den som har kallats till sammanträde men inte kan inställa
sig skall omedelbart anmäla det till domstolen.

I fråga om laga förfall tillämpas 32 kap. 6-8 §§
rättegångsbalken. Lag (2002:383).

Delgivning

46 § Skall domstolen underrätta någon om innehållet i en handling
eller om något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall
användas, om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till
syftet med bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör
ske, men bör i övrigt tillgripas bara om det behövs med hänsyn till
omständigheterna.

46 a § Bestämmelserna i 24 § delgivningslagen (2010:1932)
hindrar inte att hovrätt delger en part handlingar genom
förenklad delgivning, om parten under handläggningen i
tingsrätten har informerats om att sådan delgivning kan komma
att användas i hovrätten om tingsrättens avgörande överklagas
dit.

Första stycket gäller även för Högsta domstolen om
informationen har lämnats i tingsrätten eller i hovrätten.
Lag (2010:1966).

Ombud och biträde

47 § Den som är part får anlita ombud eller biträde.

I fråga om ombud eller biträde tillämpas 12 kap. 2 5 §§ och 6 §
andra stycket rättegångsbalken. I fråga om fullmakt för ombud
tillämpas 12 kap. 8 19 §§ rättegångsbalken. En skriftlig fullmakt
behöver dock inte företes annat än om domstolen anser att det behövs.

Tolk och översättning av handlingar

48 § I fråga om tolk och översättning av handlingar tillämpas 5 kap.
6 8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken.

Övergångsbestämmelser

1996:242

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.

2. Genom lagen upphävs lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden.

3. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser i fråga om rätten att överklaga det beslutet och om vad
den som vill överklaga beslutet skall iaktta.

2005:707

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid
överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

2010:1966

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.

2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt
15–17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1
april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.