Garantiförordning (1997:1006)

SFS nr
1997:1006
Departement/myndighet
Finansdepartementet BA5
Utfärdad
1997-11-27
Författningen har upphävts genom
SFS 2011:211
Upphävd
2011-04-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2008:821

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till 14
och 15 §§ lagen (1996:1059) om statsbudgeten.

2 § Förordningen gäller för garantier som utfärdas av
myndigheter under regeringen. Den gäller dock inte den statliga
garantin för insättningar hos banker och vissa
värdepappersbolag eller garantier som utfärdas av
Exportkreditnämnden, Statens bostadskreditnämnd och Styrelsen
för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Förordningen
gäller inte heller för garantier som utfärdas enligt
förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl.
Förordning (2008:821).

3 § Med garantier avses kreditgarantier och andra liknande
åtaganden.

En kreditgaranti får innefatta kapitalbelopp, ränta och
kostnader för krediten.

Utställande och förvaltning

4 § Riksgäldskontoret får ställa ut garantier när det följer av
en förordning eller annars av ett särskilt beslut av
regeringen.

5 § Garantier skall registreras och förvaltas av
Riksgäldskontoret om inte regeringen beslutat något annat.

6 § Riksgäldskontoret får uppdra åt andra myndigheter, som är
verksamma inom det område som stödet avser, att ställa ut och
förvalta garantier.

7 § Endast Riksgäldskontoret får utfärda garantier för
åtaganden i utländsk valuta.

Förutsättningar för beviljande

8 § En garanti får endast beviljas för den som bedöms vara
redbar och som kan antas ha betalningsförmåga och
förutsättningar att bedriva den verksamhet som garantin utgör
stöd för.

Vid bedömningen skall beaktas om stöd lämnas eller kan lämnas i
andra former.

Riskbedömning

9 § Riksgäldskontoret skall bedöma och värdera de ekonomiska
risker som ett garantiåtagande innebär för staten och se till
att ärendet får en ekonomiskt ansvarsfull prövning och
hantering.

Utformning

10 § Endast om det finns särskild anledning får en garanti
omfatta hela kostnaden för den verksamhet som den utgör stöd
för.

11 § En garanti skall förenas med de villkor som behövs med
hänsyn till statens risk och till behovet av kontroll och
uppföljning.

Avgifter

12 § Om inte regeringen har beslutat något annat skall
Riksgäldskontoret för ett garantiåtagande ta ut en avgift och
bestämma sättet för betalningen.

Uppgiftsskyldighet

13 § De kreditinrättningar som har beviljat lån mot en garanti
skall lämna de uppgifter till Riksgäldskontoret om lånen som
kontoret begär.

Eftergift av fordran m.m.

14 § Endast Riksgäldskontoret får ansöka om
företagsrekonstruktion, avbryta indrivning, godta ackord eller
efterge statens fordran med anledning av att en garanti
infrias. Detsamma gäller ansökan om konkurs. Närmare
bestämmelser om detta finns i förordningen (1993:1138) om
hantering av statliga fordringar.

Överklagande

15 § Beslut av Riksgäldskontoret eller annan myndighet enligt
denna förordning får inte överklagas.

Tillämpningsföreskrifter

16 § Riksgäldskontoret får meddela de föreskrifter som behövs
för tilllämpningen av denna förordning.