Riksgäldskontorets föreskrifter (1997:1156) för tillämpningen av garantiförordningen (1997:1006)

SFS nr
1997:1156
Departement/myndighet
Riksgäldskontoret
Utfärdad
1997-12-11
Författningen har upphävts genom
SFS 2011:409
Upphävd
2011-05-01

Riksgäldskontoret föreskriver följande med stöd av 16 §
garantiförordningen (1997:1006).

Definitioner

1 § I dessa föreskrifter avses med garantilån ett lån med
statlig kreditgaranti som utfärdats eller förvaltas av
Riksgäldskontoret eller av annan myndighet på uppdrag av
Riksgäldskontoret. Med en uppdragsmottagande myndighet avses en
myndighet som på uppdrag av Riksgäldskontoret biträder kontoret
med utfärdande och förvaltning av garantier.

Långivares hantering av lån

2 § En långivare skall vid hanteringen av ett garantilån alltid
beakta statens intresse som garant. När fråga av betydelse för
statens ansvar på grund av kreditgarantin uppkommer, skall
långivaren utan dröjsmål underrätta Riksgäldskontoret och den
uppdragsmottagande myndigheten.

Uppgiftsskyldighet för långivare

3 § En långivare skall efter utgången av varje kalendermånad
snarast underrätta Riksgäldskontoret och den uppdragsmottagande
myndigheten om utbetalning av ett garantilån och hur stor andel
av lånet som kreditgarantin omfattar. I underrättelsen skall
uppgifter lämnas om löptid, räntesats, amorteringssätt och
ställda säkerheter.

En långivare skall varje år snarast efter den 30 juni och den
31 december underrätta Riksgäldskontoret om utestående
kapitalskuld för garantilånen per dessa datum.

4 § En långivare skall snarast underrätta Riksgäldskontoret och
den uppdragsmottagande myndigheten när den har övertagit ett
garantilån från en annan långivare eller när ett garantilån har
återbetalats.

5 § En långivare skall snarast underrätta Riksgäldskontoret och
den uppdragsmottagande myndigheten när den får kännedom om en
omständighet som ökar statens risk.

Garantiavgifter

6 § Garantiavgifter skall betalas till Riksgäldskontoret.
Avgiften skall betalas in av långivaren av garantilånet om inte
Riksgäldskontoret för en viss garanti eller för en viss grupp
av garantier har beslutat att avgiften skall betalas in av
stödmottagaren.

Åligganden för uppdragsmottagande myndigheter

7 § En uppdragsmottagande myndighet skall – inom ramen för det
uppdrag som Riksgäldskontoret har lämnat – bereda ansökningar
om utfärdande av en garanti samt utfärda och förvalta
garantier. Myndigheten skall beakta om stöd kan utgå eller
utgår genom de olika program som står till förfogande inom den
europeiska unionen.

8 § En uppdragsmottagande myndighet skall se till att så långt
det är möjligt tillfredsställande säkerheter ställs för
garantierna. Myndigheten skall se till att säkerheterna
förvaltas på ett betryggande sätt och att där så är möjligt
garanti- och pantobjekten är försäkrade.

9 § En uppdragsmottagande myndighet skall omedelbart underrätta
Riksgäldskontoret när den får kännedom om att en stödmottagare
försatts i konkurs, ställt in sina betalningar, blivit föremål
för en företagsrekonstruktion eller någon annan omständighet
föreligger som kan påverka dennes betalningsförmåga.
Myndigheten skall lämna Riksgäldskontoret en handlingsplan över
hur statens rätt på bästa sätt kan tryggas.

10 § Efter det att infriande av en garanti har begärts
ombesörjer Riksgäldskontoret infriandet. En uppdragsmottagande
myndighet skall lämna Riksgäldskontoret den hjälp som kontoret
behöver för att driva in en regressfordran med anledning av
infriandet och att ta i anspråk ställda säkerheter.

11 § En uppdragsmottagande myndighet skall lämna
Riksgäldskontoret underlag för beslut om avskrivning, ackord
eller eftergift av regressfordringar.

Undantag från vissa föreskrifter

12 § Riksgäldskontoret kan besluta att bestämmelserna i 3-5 §§
helt eller delvis inte skall gälla för en viss garanti eller
för en viss grupp av garantier.

Övergångsbestämmelser

1997:1156

Denna författning träder i kraft den 1 januari 1998.

För garantier som har utfärdats av Riksgäldskontoret före
ikraftträdandet skall bestämmelserna i 3-5 §§ inte gälla.