Förordning (1997:1157) om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna

SFS nr
1997:1157
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1997-12-04

Vid tillämpningen av lagen (1990:226) om handräckning i
skatteärenden mellan de nordiska länderna skall de
överenskommelser, som träffats med stöd av artikel 20 i avtalet
mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden, i
de för Sverige avfattade originaltexternas lydelse gälla som
förordning här i landet. Texterna är intagna i bilagorna 1 och
2 till denna förordning.

Övergångsbestämmelser

1997:1157

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Genom
förordningen upphävs förordningen (1991:1232) om handräckning i
skatteärenden mellan de nordiska länderna. Den upphävda
förordningen tillämpas dock på ärenden som har kommit in före
ikraftträdandet av denna förordning.

Bilaga 1

Överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet den 7 december 1989
mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden

För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de
nordiska länderna om handräckning i skatteärenden, vilket
omfattar Danmark, Färöarna, Grönland, Finland, Island, Norge
och Sverige, har överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet
träffats om följande bestämmelser.

1. Med uttrycket ”införskaffande av deklarationer eller andra
uppgifter” i artikel 1 b) i avtalet avses införskaffande av
deklaration eller annan uppgift för taxering (beskattning)
eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande
stat som begär handräckning. Uttrycket avser även
tillhandahållande av deklarationer eller andra handlingar, i
original eller kopia, som avgetts för taxering (beskattning)
eller annan åtgärd i ärende angående skatt i den avtalsslutande
stat till vilken framställningen riktas.

2. Med skatter för vilka handräckning skall medges likställs,

a) dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår
på grund av försummad inbetalning av skatt i en avtalsslutande
stat intill den tidpunkt då fordringen överlämnas för
indrivning i den andra avtalsslutande staten eller vid
försummelse av uppgifts- eller redovisningsskyldighet i fråga
om skatt eller offentlig avgift (förseningsavgift,
avgiftstillägg etc.);

b) sådan dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som
utgår på grund av försummad inbetalning av skatt i en
avtalsslutande stat efter den tidpunkt då fordringen har
överlämnats för indrivning i den andra avtalsslutande staten
och för vilka handräckning begärs i särskild framställning; och

c) ersättning för indrivningskostnad samt vite i den mån
kostnaden respektive vitet inte har samband med
rättegångsförfarande vid domstol.

3. A. Med ”motorfordonsskatt” enligt artikel 2 punkt 1 h) 2) i
avtalet avses skatter och avgifter som för närvarande utgår
enligt följande lagar med ändringar:

a) för Danmarks del: registreringsavgift för motorfordon enligt
lagen nr 221 den 26 maj 1971, viktavgift för motorfordon enligt
lagen nr 99 den 28 mars 1962 samt avgift enligt lagen nr 956
den 25 november 1994 om avgift för väganvändning;

b) för Finlands del: skatt enligt lagen om skatt på motorfordon
(722/1966) och bilskattelagen (1482/1994);

c) för Färöarnas del: registreringsavgift enligt lagtingslagen
nr 175 den 18 december 1992 om registrering av motorfordon och
viktavgift enligt lagtingslagen nr 38 den 31 mars 1982;

d) för Grönlands del: avgift enligt landstingslagen nr 3 den 16
juni 1987 om avgift för motorfordon;

e) för Islands del: fast avgift eller kilometeravgift
(viktavgift) på icke bensindrivna motorfordon enligt lagen nr
3/1987, om finansiering av väganläggningar och avgift på
motorfordon enligt lagen nr 39/1988;

f) för Norges del: följande avgifter enligt lagen den 19 juni
1959 nr 2, nämligen engångsavgift på motorfordon m.m.,
sammansättningsavgift, årsavgift, viktårsavgift och
omregistreringsavgift; samt

g) för Sveriges del: skatter enligt lagen (1976:339) om
saluvagnsskatt, fordonsskattelagen (1988:327) och lagen
(1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon.

B. Med ”mervärdesskatt och annan allmän omsättningsskatt” i
artikel 2 punkt 1 h) 3) i avtalet avses skatter och avgifter
som för närvarande utgår enligt följande lagar med ändringar:

a) för Danmarks del: avgift enligt lagen nr 375 den 18 maj 1994
om mervärdeavgift (momslagen);

b) för Finlands del: skatt enligt omsättningsskattelagen
(559/1991) samt skatt enligt mervärdesskattelagen (1501/1993);

c) för Färöarnas del: avgift enligt lagtingslagen nr 136 den 8
september 1992 om mervärdeavgift;

d) för Grönlands del: (utgår inte för närvarande);

e) för Islands del: skatt enligt lagen om mervärdeavgift nr
50/1988;

f) för Norges del: avgift enligt lagen den 19 juni 1969 om
mervärdeavgift; samt

g) för Sveriges del: skatter enligt mervärdesskattelagen
(1994:200).

C. Med ”punktskatter” enligt artikel 2 punkt 1 h) 4) i avtalet
avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt
följande lagar med ändringar:

a) för Danmarks del: lagen nr 414 den 18 december 1968 om
avgift på choklad och sötsaker m.m., lagen nr 153 den 6 maj
1980 om avgift på sprit m.m., lagen nr 174 den 7 maj 1975 om
avgift på ansvarsförsäkringar för motorfordon m.m., lagen nr
607 den 21 december 1946 om avgift på glass, lagen nr 413 den
20 augusti 1976 om avgift på nöjesbåtförsäkringar, lagen nr 634
den 21 december 1977 om avgift på vissa detaljhandelsför-
packningar och vissa påsar av papper och plast m.m., lagen nr
265 den 9 juni 1982 om avgift på stenkol, brunkol och koks
m.m., lagen nr 607 den 12 december 1984 om avgift på
mineralvatten m.m., lagen nr 89 den 9 mars 1977 om avgift på
elektricitet, lagen nr 174 den 30 april 1969 om stämpelavgift,
lagen nr 228 den 22 april 1987 om avgift på överlåtelse av
aktier m.m. (aktieavgiftslagen), lagen nr 575 den 25 november
1977 om avgift på förstagångsöverlåtelse av vissa ägarlägen-
heter, lagen nr 832 den 21 december 1988 om avgift på vissa
klorfluorkarboner och haloner (CFC-avgift), lagen nr 834 den 21
december 1988 om vissa miljöavgifter, lagen nr 838 den 19
december 1989 om avgift på avfall och råvaror, lagen nr 830 den
19 december 1989 om avgift på lönesumman m.m., lagen nr 44 den
14 mars 1955 om olika förbrukningsavgifter, lagen nr 389 den 6
juni 1991 om avgift på vissa flygresor, lagen nr 888 den 21
december 1991 om koldioxidavgift på vissa energiprodukter,
lagen nr 1015 den 19 december 1992 om avgift på öl, vin och
fruktvin m.m., lagen nr 1016 den 19 december 1992 om avgift på
tobak, lagen nr 1029 den 19 december 1992 om energiavgift på
mineraloljeprodukter m.m., lagen nr 492 den 30 juni 1993 om
avgift på ledningsfört vatten, lagen nr 414 den 14 juni 1995 om
avgift på hermetiskt förseglade nickel-kadmium-batterier
(stängda nickel-kadmium-batterier), lagen nr 415 den 14 juni
1995 om avgift på vissa klorerade lösningsmedel, lagen nr 416
den 14 juni 1995 om avgift på bekämpningsmedel, lagen nr 419
den 14 juni 1995 om avgift på naturgas och stadsgas, lagen nr
421 den 14 juni 1995 om avgift på svavel och lagen nr 490 den
12 juni 1996 om avgift på spillvatten;

b) för Finlands del: skatter och avgifter enligt lagen om
tobaksaccis (1470/1994), lagen om sötsaks- och läskedrycksaccis
(1474/1994), lagen om accis på flytande bränslen (1472/1994),
lagen om accis på elström och vissa bränslen (1260/1996), lagen
om accis på alkohol och alkoholdrycker (1471/1994), lagen om
oljeavfallsavgift (894/1986), lagen om oljeskyddsfonden
(379/1974), lotteriskattelagen (552/1992), lagen om skatt på
vissa försäkringspremier (664/1966), lagen angående
stämpelskatt (662/1943), lagen om överlåtelseskatt (931/1996),
lagen om skatt på motorfordon (772/1966) och bilskattelagen
(1482/1994);

c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 120 den 23 december 1991
om tillverknings- och importavgift, lagtingslagen nr 121 den 23
december 1991 om tull, lagtingslagen nr 179 den 18 december
1992 om särskild avgift på bränsleolja, lagtingslagen nr 75 den
13 maj 1992 om miljöavgift på smörjolja, lagtingslagen nr 37
den 26 maj 1988 om reseavgift och lagtingslagen nr 11 den 9
april 1968 om avgift vid utlottning;

d) för Grönlands del: avgifter enligt landstingslagen nr 18 den
30 oktober 1992 om import och export av varor, landstingslagen
nr 19 den 30 oktober 1992 om importavgifter, landstingslagen nr
7 den 31 oktober 1987 om lotteriavgift, landstingslagen nr 8
den 31 oktober 1987 om stämpelavgift, landstingslagen nr 3 den
17 maj 1990 om avgift på automatspel och landstingslagen nr 20
den 25 oktober 1990 om avgift på räkor;

e) för Islands del: lagen om varuavgift nr 97/1987, lagen om
finansiering av väganläggningar nr 3/1987, lagen om nöjesskatt
nr 58/1970, lagen om varuavgift på motorfordon, bränslen m.m.
nr 29/1993, lagen om alkoholavgift nr 96/1995, lagen om
stämpelavgift nr 36/1978, flygplatsavgift enligt lagen nr
31/1987 om luftfartyg och finansiering av luftfartsanläggning,
returavgift enligt lagen nr 52/1989 om åtgärder mot
miljöföroreningar på grund av engångsemballage för drycker och
avgift på tele- och radiokommunikationsdrift enligt lagen nr
147/1996;

f) för Norges del: avgift på brännvin och vin m.m. och avgift
på alkohol i essenser m.m. som importeras (lag den 19 juni 1964
nr 1), avgift på öl (lag den 28 juni 1912 nr 4), grundavgift på
engångsemballage för drycker, avgift på tobaksvaror, avgift på
bensin, autodieselavgift, avgift på båtmotorer, förbruknings-
avgift på elektrisk kraft, avgift på mineralolja, avgift på
smörjolja m.m., avgift på kol och koks m.m., avgift på choklad
och sötsaker m.m., avgift på alkoholfria drycker m.m. (utan
kolsyra och med kolsyra), miljöavgift på emballage för drycker,
avgift på socker, avgift på flygning av passagerare, avgift på
kassetter, avgift på radio- och televisionsmaterial m.m. (lag
den 19 maj 1933 nr 11), de motorfordonsavgifter som är nämnda
under punkt 3A bokstav f (lag den 19 juni 1959 nr 2),
produktionsavgift på elektrisk kraft (lag den 8 januari 1993 nr
3), avgift på honorar till utländska konstnärer m.m. (lag den 5
april 1963 nr 10) och dokumentavgift (lag den 12 december 1975
nr 59); samt

g) för Sveriges del: lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel, lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1992:1439) om lagerskatt på dieselolja, lagen (1992:1479) om
lagerskatt på viss bensin, lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen (1994:1704) om
lageravgift på vissa jordbruksprodukter, lagen (1994:1776) om
skatt på energi, lagen (1995:1132) om lagerskatt på dieselolja
för förbrukning i vissa motordrivna fordon och lagen
(1995:1667) om skatt på naturgrus.

D. Såsom avgifter enligt artikel 2 punkt 1 h) 5) i avtalet
avses skatter och avgifter som för närvarande utgår enligt
följande lagar med ändringar:

a) för Danmarks del: arbetsgivarbidrag till dagpenningfonden,
jfr 41 § fjärde stycket, samt 11, 13 §§ och 15 § andra stycket
lagen nr 262 den 7 juni 1972 om dagpenning vid sjukdom och
barnsbörd, bidrag till frivillig försäkring enligt 27 § lagen
nr 852 den 20 december 1989 om dagpenning vid sjukdom eller
barnsbörd, redarbidrag, jfr 21 § fjärde stycket lagen nr 311
den 9 juni 1971 om offentlig sjukförsäkring, obetalda
arbetsgivarbidrag enligt de till den 1 januari 1988 gällande
reglerna, jfr 72a § lagen nr 612 den 24 juni 1996 om social
pension, försäkringspremier m.m. som en försäkringsskyldig
arbetsgivare skall inbetala till särskilt godkänt
försäkringsbolag eller försäkringsförbund, jfr 42, 43 och 44 §§
Socialministeriets kungörelse den 25 juni 1987 om
arbetsskadeförsäkringslagen, bidrag enligt lagen nr 46 den 7
mars 1964 om arbetsmarknadens tilläggspension, kap. V (ATP),
försäkringspremier m.m. som en försäkringsskyldig arbetsgivare
skall inbetala till särskilt godkänt försäkringsbolag, jfr 46,
47 och 48 §§ Socialministeriets lagkungörelse nr 789 den 28
augusti 1996 och bidrag enligt lagen nr 448 den 30 juni 1993 om
arbetsmarknadsfonder;

b) för Finlands del: avgifter och premier enligt
folkpensionslagen (347/1956), sjukförsäkringslagen (364/1963),
lagen om arbetsgivares socialskyddsavgift (366/1963) och lagen
om skogsvårdsföreningar (558/1950);

c) för Färöarnas del: lagtingslagen nr 193 den 10 december 1993
om avgift på lönesumma, lagtingslagen nr 87 den 5 juni 1992 om
ränteskatt, lagtingslagen nr 15 den 1 februari 1995 om
ränteavgift på finansiella tillgångar, lagtingslagen nr 115 den
21 maj 1993 om offentlig sjukförsäkring, lagtingslagen nr 62
den 20 maj 1996 om avgifter vid utmätning för skatt m.m. och
lagtingslagen nr 93 den 11 maj 1993 om avgifter i samband med
uppbörd av skuld till landskassan;

d) för Grönlands del: försäkringspremie, som en
försäkringsskyldig arbetsgivare skall inbetala till erkända
försäkringsbolag, jfr 51, 52 och 53 §§ enligt förordningen nr
818 den 11 september 1996 om ikraftträdande av lagen om
försäkring mot följder av arbetsskada i Grönland och
arbetsgivarbidrag enligt landstingslagen nr 16 den 23 november
1989 om arbetsgivares yrkesutbildningsbidrag (AEB);

e) för Islands del: avgifter enligt lagen om folkförsäkring nr
117/1993, lagen om social försäkringsavgift nr 113/1990, lagen
om Industrilånefonden nr 76/1987, industriavgift enligt lagen
om industriavgift nr 134/1993, lagen om ansvarsfonden för lön i
samband med konkurs nr 53/1993 och marknadsavgift enligt lagen
nr 114/1990 om Islands Exportråd;

f) för Norges del: avgifter enligt lagen den 17 juni 1966 om
folkförsäkring och lagen den 19 juni 1969 om avgift på
investeringar m.m. samt avgift enl. kgl. res. den 17 december
1971 med bestämmelser om överlastavgift; samt

g) för Sveriges del: lagen (1972:435) om överlastavgift, lagen
(1981:691) om socialavgifter, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen (1990:662) om skatt på
vissa premiebetalningar, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader, lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m., lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter, lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och
skattebetalningslagen (1997:483).

E. Överenskommelsen tillämpas också på skatter och avgifter av
samma eller i huvudsak likartat slag som de som nämns i
punkterna A-D, som före undertecknandet av överenskommelsen har
påförts eller efter undertecknandet kan komma att påföras vid
sidan av eller i stället för ovannämnda skatter och avgifter.
De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
snarast möjligt meddela varandra de väsentliga ändringar som
gjorts i respektive lagstiftning.

4. Skyldighet att lämna uppgift enligt artikel 11 i avtalet
avser också uppgift om utbetalat periodiskt understöd.

5. Vid framställning om handräckning för indrivning skall
fogas, i original eller kopia, det beslut på vilket
skatteanspråket grundas eller officiellt utdrag ur restlängd
eller annan handling av vilket anspråket framgår.

I framställningen skall anges:

a) den myndighet som begär handräckningen;

b) beträffande betalningsskyldig fysisk person: namn,
bostadsadress, födelsedata (personnummer) och hemortskommun
samt, om möjligt, arbetsplats och vistelseort;

c) beträffande betalningsskyldig juridisk person: juridisk
karaktär, namn och adress;

d) i förekommande fall, ort i den stat hos vilken indrivningen
begärs där betalningsskyldig tillhörig egendom finns samt
egendomens beskaffenhet;

e) anspråkets art och belopp, däri inbegripet upplupen ränta,
den tid anspråket avser samt tidpunkt då anspråket helt eller
delvis preskriberas enligt den egna statens lagstiftning;

f) grund för beräkning av ränta eller avgift enligt punkt 2 a)
eller b); samt

g) annan omständighet som kan underlätta eller påskynda
indrivning av fordringen.

Motsvarande uppgifter skall lämnas i framställning om
handräckning för säkerställande av betalning för fordran på
skatt.

6. Framställning om handräckning för indrivning av skatt får
göras endast om det sammanlagda betalningsanspråket, däri inte
inräknat belopp som avses i punkt 2 a), uppgår till minst 2 500
danska kronor, 1 500 finska mark, 25 000 isländska kronor, 2
500 norska kronor eller 2 500 svenska kronor.

7. Indrivning sker i den avtalsslutande stats myntslag hos
vilken indrivning begärs. Vederbörande myndighet i denna stat
skall snarast möjligt efter det handräckningsframställningen
har inkommit omräkna det belopp framställningen avser till den
statens myntslag enligt av centralbanken rekommenderad kurs som
gällde den dag då framställningen kom in och skall indrivningen
avse det sålunda framräknade beloppet. Vid omräkningen får
tilllämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt belopp som
kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat.

Om förändring i växelkurs äger rum under indrivningsförfarandet
kan den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat i vilken
indrivning begärs, efter hörande av centralbanken i denna stat,
besluta om den växelkurs som skall tillämpas i ärendet på grund
av förändringen.

Utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt kan
betalning av det belopp framställningen avser ske i den
avtalsslutande stats myntslag som begär indrivning.

För Färöarnas och Grönlands del används som myntslag danska
kronor.

8. Belopp, som flutit in på grund av handräckning enligt detta
avtal, skall indrivningsmyndigheten snarast möjligt betala in
hos centralbanken i den egna staten på ett konto som innehas av
centralbanken i den avtalsslutande stat för vars räkning
indrivningen skett.

I samband med inbetalningen skall uppgift lämnas om namn och
adress på den indrivningsmyndighet som äger uppbära beloppet
samt om det skattekrav till vilket beloppet är att hänföra.

Influtet belopp kan även sättas in på postgirokonto som tillhör
den indrivningsmyndighet som har begärt handräckningen.

I förekommande fall avräknas rättegångs- och konkurskostnader
från influtet belopp (artikel 22 i avtalet).

Med ”indrivningsmyndighet” avses i denna punkt,

för Danmarks del: Told- og Skattestyrelsen,
för Finlands del: skatteverk, distriktstullkammare och
fordonsförvaltningscentralen,
för Färöarnas del: Färöarnas uppbördskontor,
för Grönlands del: Skattedirektoratet,
för Islands del: Tulldirektören i Reykjavik,
för Norges del: Skattefogden i Oslo, och
för Sveriges del: kronofogdemyndighet.

Med ”centralbank” avses i denna punkt,

för Danmarks del: Danmarks Nationalbank,
för Finlands del: Finlands Bank,
för Färöarnas del: Färöarnas Landsbank,
för Grönlands del: GrönlandsBANKEN,
för Islands del: Islands Sedelbank,
för Norges del: Norges Bank, och
för Sveriges del: Sveriges Riksbank.

9. Överföring av valuta för skattebetalning från en
avtalsslutande stat till annan avtalsslutande stat sker inom
ramen för gällande betalningsöverenskommelse mellan dessa
stater.

Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1998 och
tillämpas på ärenden som har kommit in efter ikraftträdandet
till den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat till
vilken framställningen riktas. Genom denna överenskommelse
upphävs överenskommelsen den 19 juni 1991 enligt artikel 20 i
avtalet den 7 december 1989 mellan de nordiska länderna om
handräckning i skatteärenden.

Denna överenskommelse är utfärdad i åtta exemplar på danska,
färöiska, grönländska, finska, isländska, norska och svenska
språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en
för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma
giltighet.

Bilaga 2

Överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt

För att genomföra avtalet den 7 december 1989 mellan de
nordiska länderna om handräckning i skatteärenden har följande
överenskommelse enligt artikel 20 i avtalet träffats mellan de
behöriga myndigheterna i Danmark, Färöarna, Finland, Island,
Norge och Sverige:

I. Inledande bestämmelser

Artikel 1

Skatter som omfattas av överenskommelsen

Denna överenskommelse tillämpas på inkomstskatter som omfattas
av avtal mellan de nordiska länderna för att undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på
förmögenhet (i det följande benämnt
”dubbelbeskattningsavtalet”).

Artikel 2

Definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen
av denna överenskommelse följande uttryck nedan angiven
betydelse:

a) ”pension” avser utbetalningar enligt bestämmelserna i
artikel 18 i 1996 års dubbelbeskattningsavtal eller motsvarande
artikel i annat dubbelbeskattningsavtal som avses i artikel 1;

b) ”skatt” avser slutlig skatt eller preliminär skatt som skall
erläggas i avräkning på slutlig skatt. Om endast slutlig skatt
eller endast preliminär skatt avses används uttrycket ”slutlig
skatt” respektive ”preliminär skatt”, varvid källskatt på
inkomst av arbete och pension likställs med såväl ”slutlig
skatt” som ”preliminär skatt”;

c) ”hemviststaten” avser den avtalsslutande stat där en person
har hemvist;

d) ”arbetsstaten” avser sådan annan avtalsslutande stat än
hemviststaten där en person utför arbete som avses i denna
överenskommelse;

e) ”den ansökande staten” avser en avtalsslutande stat som till
annan avtalsslutande stat gör framställning om överföring av
skatt;

f) ”den anmodade staten” avser en avtalsslutande stat som från
annan avtalsslutande stat tar emot framställning om överföring
av skatt.

2. I denna överenskommelse förstås med att preliminär skatt har
erlagts att skatten har betalats eller innehållits genom avdrag
från en arbetstagares lön eller från pension.

Detta gäller även i fall då skatten är innehållen och
gottskriven den skattskyldige, men inte är inbetald till
skattemyndigheten i den anmodade staten.

3. Övriga uttryck, som förekommer i denna överenskommelse och
som även förekommer i dubbelbeskattningsavtalet, skall ha den
betydelse som uttrycket har enligt nämnda avtal.

4. Då en avtalsslutande stat tillämpar denna överenskommelse
vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder
annat, varje uttryck, som inte omfattas av punkterna 1-3, ha
den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den
statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka
överenskommelsen tillämpas, och den betydelse som uttrycket har
enligt tillämplig skattelagstiftning i denna stat äger
företräde framför den betydelse uttrycket ges i annan
lagstiftning i denna stat.

II. Uppbörd av skatt på arbetsinkomst

Artikel 3

Stat i vilken preliminär skatt kan krävas

1. När en person med hemvist i en avtalsslutande stat har
inkomst av arbete som utförs i en annan avtalsslutande stat och
hemviststaten finner att arbetet kommer att pågå under
tidsperiod eller tidsperioder som sammanlagt inte kommer att
överstiga 183 dagar under en tolvmånadersperiod samt att
ersättningen betalas av eller för arbetsgivare med hemvist i
denna stat, skall preliminär skatt erläggas till hemviststaten.
Skattemyndighet i arbetsstaten skall i sådant fall inte kräva
preliminär skatt, om det genom skriftligt meddelande från
skattemyndighet i hemviststaten visas att avdrag för preliminär
skatt sker där. Godtar arbetsstaten hemviststatens bedömning
enligt första meningen, kan arbetsstaten underlåta att kräva
preliminär skatt även om meddelande enligt andra meningen inte
lämnats. Om avdrag för preliminär skatt inte längre görs i
hemviststaten, skall skattemyndigheten där, så snart den fått
kännedom om detta, underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte om skattemyndighet i
hemviststaten finner att utgiven ersättning rätteligen skall
belasta fast driftställe eller stadigvarande anordning i
arbetsstaten. Görs därför inte längre avdrag för preliminär
skatt i hemviststaten, skall skattemyndigheten där snarast
underrätta skattemyndigheten i arbetsstaten.

3. Framgår av underrättelse från arbetsgivaren eller på annat
sätt att förutsättningar för skatteavdrag i hemviststaten i
enlighet med punkt 1 inte längre föreligger eller att sådant
avdrag inte görs, kan avdrag för preliminär skatt krävas i
arbetsstaten. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall innan
sådant avdrag sker underrätta skattemyndigheten i hemviststaten
om de ändrade förhållandena och att sådan skatt kommer att
krävas i arbetsstaten.

Artikel 4

Krav på preliminär skatt i arbetsstaten

1. I fall då ersättningen skall beskattas i arbetsstaten enligt
bestämmelserna i artikel 21 punkt 7 i 1996 års
dubbelbeskattningsavtal eller motsvarande bestämmelser i annat
dubbelbeskattningsavtal som avses i artikel 1, får preliminär
skatt krävas i denna stat. Detsamma gäller i fall då ersättning
som avses i artikel 3 punkt 1 betalas av eller för arbetsgivare
som varken har hemvist i arbetsstaten eller i arbetstagarens
hemviststat.

2. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att preliminär skatt
erläggs eller kommer att erläggas i arbetsstaten enligt
bestämmelserna i denna artikel, skall denna myndighet
underrätta skattemyndigheten i arbetstagarens hemviststat om
nämnda förhållande. Sedan sistnämnda skattemyndighet tagit emot
sådan underrättelse, skall preliminär skatt inte längre krävas
i arbetstagarens hemviststat.

Artikel 5

Uthyrning av arbetskraft

1. Finner skattemyndigheten i arbetsstaten att fråga är om
uthyrning av arbetskraft, kan preliminär skatt tas ut där.
Arbetstagare som avses i artikel 3 punkt 1 anses uthyrd när han
av någon (uthyrare) ställs till förfogande för att utföra
arbete i annans verksamhet i arbetsstaten (uppdragsgivare),
förutsatt att uppdragsgivaren har hemvist eller fast
driftställe i arbetsstaten och uthyraren inte har ansvar och
inte heller står risken för arbetsresultatet.

2. Vid avgörandet av frågan om en arbetstagare skall anses
uthyrd, skall göras en samlad bedömning, varvid särskilt
beaktas om

a) den övergripande arbetsledningen åvilar uppdragsgivaren,

b) arbetet utförs på en arbetsplats som disponeras av
uppdragsgivaren och för vilken han har ansvar,

c) ersättningen till uthyraren beräknas efter den tid som gått
åt eller med ledning av annat samband mellan ersättningen och
den lön arbetstagaren får,

d) största delen av arbetsredskap och material ställs till
förfogande av uppdragsgivaren, och

e) uthyraren inte ensidigt bestämmer antalet arbetstagare och
de kvalifikationer dessa skall ha.

3. Skattemyndigheten i arbetsstaten skall underrätta
skattemyndigheten i hemviststaten om att preliminär skatt
betalas i arbetsstaten. Har sådan underrättelse tagits emot,
skall hemviststaten inte kräva preliminär skatt på inkomsten.

Artikel 6

Ömsesidig överenskommelse vid tvist om uttagande av preliminär
skatt

1. Om skattemyndigheten i en avtalsslutande stat, som enligt
bestämmelserna ovan skall avstå från att kräva preliminär
skatt, inte godtar beslut av skattemyndighet i annan
avtalsslutande stat, skall frågan lösas genom ömsesidig
överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i dessa
avtalsslutande stater.

2. Om de behöriga myndigheterna inte kommer överens om annat
skall, till dess frågan är avgjord, skatt inte krävas i

a) arbetsstaten, i fall då frågan skall avgöras enligt
bestämmelserna i artikel 3,

b) hemviststaten, i fall då frågan skall avgöras enligt
bestämmelserna i artikel 4 eller artikel 5.

Artikel 7

Gränsgångare

Om dubbelbeskattningsavtalet eller särskild överenskommelse
mellan avtalsslutande stater innehåller bestämmelser om
beskattning av inkomst som s.k. gränsgångare med hemvist i en
avtalsslutande stat förvärvar på grund av personligt arbete som
utförs i annan avtalsslutande stat, skall bestämmelserna i
artiklarna 3-6 inte tillämpas i fråga om sådan inkomst.

III. Överföring av inkomstskatt

Artikel 8

Allmänt om överföring av skatt

Har skatt på arbetsinkomst, pension eller inkomst av
näringsverksamhet erlagts i en avtalsslutande stat kan den
erlagda skatten, efter framställning av den behöriga
myndigheten i annan avtalsslutande stat, överföras till denna
andra stat för att där gottskrivas den skattskyldige som skatt
på sådan inkomst.

Artikel 9

Framställning om överföring av skatt på arbetsinkomst eller
pension på preliminärskattestadiet

1. Har preliminär skatt erlagts på arbetsinkomst eller pension
i annan avtalsslutande stat än den som enligt
dubbelbeskattningsavtalet har rätt att kräva slutlig skatt,
skall, på framställning av den sistnämnda staten, skatten
överföras till denna stat.

2. Framställning enligt punkt 1 skall ha kommit in till behörig
myndighet, i Danmark och Färöarna senast den 1 februari, i
Norge senast den 1 april och i Finland, Island och Sverige
senast den 31 maj under året efter inkomståret.

3. Överföring skall inte ske med högre belopp än det som med
hänsyn till den skattskyldiges inkomstförhållanden borde ha
erlagts som preliminär skatt på arbetsinkomsten eller pensionen
enligt lagstiftningen i den ansökande staten. Inte heller skall
högre belopp överföras än det som har erlagts i preliminär
skatt på arbetsinkomsten eller pensionen i den anmodade staten.
Undantas arbetsinkomst eller pension från beskattning i den
anmodade staten, hindrar detta inte överföring av preliminär
skatt som enligt vad som var känt vid tidpunkten för uppbörden
borde ha erlagts i denna stat.

Artikel 10

Framställning om överföring av skatt inom tre år efter
inkomstårets utgång

1. Görs framställning om överföring av skatt inom tre år efter
inkomstårets utgång, skall, med de begränsningar som följer av
punkt 2, skatt som har erlagts för inkomsten i den anmodade
staten överföras till den stat som enligt
dubbelbeskattningsavtalet i första hand har rätt att beskatta
inkomsten. I fråga om överföring av skatt på arbetsinkomst
eller pension gäller detta endast om framställningen görs efter
tidpunkt som anges i artikel 9 men inom tre år efter
inkomstårets utgång.

2. Den anmodade staten får begränsa överföringen till belopp
med vilket den i denna stat erlagda skatten överstiger det på
inkomståret belöpande skattekrav som kvarstår sedan inkomsten
undantagits från beskattning eller, sedan avräkning medgetts
för slutlig skatt på inkomsten i den ansökande staten.
Avräkningsbeloppet får dock begränsas till den del av
inkomstskatten (beräknad utan avräkning) i den anmodade staten
som belöper på den inkomst som får beskattas i den ansökande
staten.

Artikel 11

Framställning om överföring av skatt sedan tre år förflutit
efter inkomstårets utgång

Görs framställning om överföring av skatt sedan tre år
förflutit efter inkomstårets utgång, kan överföring ske enligt
bestämmelserna i artikel 10. Överföringsbeloppet får emellertid
i sådant fall begränsas även med hänsyn till andra krav som den
anmodade staten har på sådana skatter och avgifter som inte
belöper på inkomståret. Denna kvittningsrätt är inte begränsad
till skatter och avgifter som avses i handräckningsavtalet den
7 december 1989. Den anmodade staten är i stället berättigad
att enligt sin egen lagstiftning använda skattebeloppet för
kvittning mot varje vid omdebiteringstillfället föreliggande
fordran mot den skattskyldige.

Artikel 12

Återbetalning

1. Har preliminär skatt erlagts för samma inkomst i flera
avtalsslutande stater, skall den stat, som enligt
bestämmelserna i artikel 6 inte skall kräva skatt, återbetala
skatten.

2. Uppkommer i en avtalsslutande stat fråga om återbetalning av
skatt, skall återbetalningen, om annan avtalsslutande stat har
anmält ett anspråk på skatten, anstå i avvaktan på att den
sistnämnda staten gör framställning om överföring av skatten
inom tid som anges i artikel 9 punkt 2. Om den skattskyldige
själv begär återbetalning av skatt, tillämpas punkt 3 i denna
artikel.

3. Skall återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i en
avtalsslutande stat på inkomst förvärvad i annan avtalsslutande
stat och har denna andra stat inte framställt krav på
överföring av skatt, skall, innan återbetalning sker, denna
stat underrättas härom. Har den förstnämnda staten inte inom 30
dagar efter det sådan underrättelse avsänts tagit emot sådant
krav på överföring, får återbetalning ske.

Artikel 13

Ränta

Den anmodade staten är inte skyldig att erlägga ränta på
skattebelopp som överförs enligt artiklarna 8-11. Den ansökande
staten får inte heller kräva ränta på sådant belopp.

IV. Övriga bestämmelser

Artikel 14

Underrättelser och framställningar

1. Underrättelse enligt artiklarna 3-6 skall innehålla uppgift
om

a) arbetstagarens namn och födelsedatum samt adress och
beskattningsort i båda staterna,

b) arbetsgivarens namn och adress i båda staterna, och

c) tid för vilken preliminär skatt har erlagts.

Finner skattemyndigheten att de uppgifter som lämnats inte är
tillräckliga som underlag för beslut om att
preliminärskatteavdrag inte skall ske, skall skattemyndigheten
i den andra staten omedelbart underrättas om detta.

2. Underrättelser enligt artikel 12 punkt 3 skall innehålla
uppgift om

a) den skattskyldiges namn och
födelsedatum/identifikationsnummer samt adress i båda staterna,
och

b) den inkomst och inkomstperiod som återbetalningen avser,

samt i det fall fråga är om arbetsinkomst eller pension

c) arbetsgivarens/utbetalarens namn och adress, om möjligt i
båda staterna, och

d) den skattskyldiges civilstånd.

3. Framställning om överföring av skatt enligt artiklarna 9-11
skall innehålla uppgift om

a) den skattskyldiges namn och
födelsedatum/identifikationsnummer samt adress i den anmodade
staten,

b) inkomst och inkomstperiod som skatten avser, och

c) belopp, som skall överföras,

samt i det fall fråga är om arbetsinkomst eller pension

d) arbetsgivarens/utbetalarens namn och adress, om möjligt i
båda staterna.

4. Underrättelse skall såvitt möjligt även innehålla
arbetstagarens personnummer i båda staterna samt arbetsgivarens
identifikationsnummer i båda staterna.

5. Underrättelser och framställningar enligt denna
överenskommelse sänds genom behörig myndighet.

Artikel 15

Närmare tillämpning

De behöriga mydigheterna kan komma överens om den närmare
tillämpningen av bestämmelserna i denna överenskommelse.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1998. Genom
denna överenskommelse upphävs överenskommelsen den 19 juni 1991
om uppbörd och överföring av skatt.

Sedan denna överenskommelse har trätt i kraft, tillämpas dess
bestämmelser på ärenden som efter ikraftträdandet har kommit in
till den behöriga myndigheten i den anmodade staten.

Denna överenskommelse är utfärdad i sju exemplar på danska,
färöiska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid
på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en
för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.