Förordning (1997:1258) med länsstyrelseinstruktion

SFS nr
1997:1258
Departement/myndighet
Finansdepartementet
Utfärdad
1997-12-18
Författningen har upphävts genom
SFS 2002:864
Upphävd
2003-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2002:535

Länsstyrelsens ansvar och uppgifter

1 § Länsstyrelsen svarar för den statliga förvaltningen i
länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för
särskilda förvaltningsuppgifter.

2 § Länsstyrelsen svarar för att länet utvecklas på ett sådant
sätt att fastställda nationella mål får genomslag, samtidigt
som hänsyn skall tas till regionala förhållanden och
förutsättningar.

Länsstyrelsen skall särskilt med ett samlat regionalt
perspektiv i länet samordna olika samhällsintressen inom
myndighetens ansvarsområde.

Länsstyrelsen skall främja länets utveckling och noga följa
länets tillstånd samt underrätta regeringen om vad som är
särskilt viktigt för regeringen att få veta om länet och
händelser som inträffat där.

3 § Länsstyrelsen har bland annat uppgifter inom följande
sakområden:

1. civilt försvar och räddningstjänst,

2. social omvårdnad,

3. kommunikationer,

4. livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära
frågor,

5. lantbruk,

6. rennäring m.m. i förekommande fall,

7. fiske,

8. jämställdhet mellan kvinnor och män,

9. kulturmiljö,

10. regionalpolitik, regional näringspolitik och konkurrens,

11. hållbar samhällsplanering och boende,

12. naturvård och miljöskydd. Förordning (1999:1425).

4 § Länsstyrelsens uppgifter omfattar också

1. de allmänna valen,

2. tillsynen över att fastighetsinnehav avvecklas enligt 18
kap. 7 § ärvdabalken,

3. distriktsveterinärorganisationen och tillsynen över andra
praktiserande veterinärers verksamheter samt ledning och
samordning av åtgärder mot djursjukdomar,

4. fjällförvaltningen i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län,

5. förvaltningen av mål 1 och 2 samt gemenskapsinitiativet
Urban och vissa program inom gemenskapsinitiativet Interreg III
inom EG:s strukturfonder enligt rådets förordning (EG) nr
1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för
strukturfonderna. Förordning (2002:535).

5 § Länsstyrelsen skall verka för att de av riksdagen
fastställda miljökvalitetsmålen uppnås. Länsstyrelsen har
därvid ansvar för regionalt mål- och uppföljningsarbete.
Förordning (2002:535).

Försöksverksamhet vid länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Skåne
och Västra Götalands län

6 § I Kalmar, Gotlands och Skåne län skall enligt lagen
(1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional
ansvarsfördelning under tiden den 1 juli 1997-31 december 2002
genomföras en försöksverksamhet vad avser uppgifter inom
sakområdena kommunikationer samt regionalekonomi,
näringslivsutveckling och konkurrens. Under försöksverksamheten
skall föreskrifterna i 11-24 §§ denna förordning inte tillämpas
vid länsstyrelserna i dessa län.

Vad som sägs i första stycket gäller även i Västra Götalands
län under tiden den 1 januari 1999-31 december 2002.
Förordning (1998:1546).

7 § Länsstyrelsen i Gotlands län skall dessutom enligt lagen
(1997:1144) om försöksverksamhet med vidgad samordnad
länsförvaltning i Gotlands län under tiden den 1 januari 1998-
31 december 2002 fullgöra de uppgifter som ankommer på länets
skogsvårdsstyrelse och länsarbetsnämnd.

Länsstyrelsen har, utöver uppgifter inom de sakområden som
anges i 3 §, uppgifter vad gäller skogsbruk och arbetsmarknad.
För dessa sakområden gäller 43 § denna förordning. Anställning
som länsexpert för sakområdet arbetsmarknad beslutas dock av
regeringen efter anmälan av landshövdingen.

8 § Vid länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands, Skåne och Västra
Götalands län beslutar landshövdingen i frågor som enligt denna
förordning skall ankomma på styrelsen. Landshövdingen får, om
det finns synnerliga skäl för det, överlåta till någon annan
anställd att besluta sådana föreskrifter som inte är av
principiellt slag eller annars av större vikt.
Förordning (1998:1546).

Verksförordningens tillämpning

9 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på
länsstyrelsen med undantag av 4 § andra stycket, 5, 14, 23 och
32-34 §§.

För sådan miljöprövningsdelegation och strukturfondsdelegation
som anges i 26 a § respektive 30 a § i denna förordning skall
inte heller 21, 22 och 25 §§ verksförordningen tillämpas. För
strukturfondsdelegationen tilllämpas vidare inte heller 35 §
verksförordningen.

För miljöprövningsdelegationens och strukturfondsdelegationens
organisation och verksamhet skall det finnas en särskild
arbetsordning eller ett särskilt beslut. Vad som sägs i 26 §
verksförordningen om arbetsordning skall gälla även för
miljöprövningsdelegationen och strukturfondsdelegationen.
Förordning (1999:1425).

Myndighetens ledning

10 § Landshövdingen är chef för länsstyrelsen.

Vid länsstyrelserna i Stockholms, Skåne och Västra Götalands
län finns en chefstjänsteman som är länsöverdirektör. Vid
övriga länsstyrelser finns en chefstjänsteman som är länsråd.

Chefstjänstemannen är ställföreträdare för landshövdingen.

Styrelsen

11 § Föreskrifter om antalet ledamöter och ersättare i
styrelsen finns i lagen (1976:891) om val av ledamöter i
länsstyrelses styrelse.

Landshövdingen är styrelsens ordförande.

Styrelsens ansvar och uppgifter m.m.

12 § Utöver vad som framgår av 13 § verksförordningen
(1995:1322) skall styrelsen besluta om

– viktigare frågor om samhällsplaneringen, miljön och regionala
utvecklingsinsatser eller andra åtgärder som är betydelsefulla
för länets utveckling,

– viktigare frågor om länsstyrelsens verksamhetsinriktning,

– inrättande av särskilda nämnder och rennäringsdelegationer
samt fastställande av deras ansvarsområden. Förordning (1998:1546).

13 § Styrelsen får överlåta till landshövdingen att besluta om
sådana föreskrifter som inte är av principiellt slag eller
annars av större vikt.

Landshövdingen får i sin tur, om det finns synnerliga skäl för
det, överlåta till någon annan tjänsteman att besluta om sådana
föreskrifter.

13 a § Landshövdingen beslutar i ärenden som avses i 2 kap. 15 §
andra stycket ordningslagen (1993:1617). Förordning (1998:1546).

Val av styrelse

14 § Föreskrifter om val av styrelsens ledamöter, utom
landshövdingen, och av ersättare för dessa finns i lagen
(1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse.
Förordning (1998:1546).

15 § Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet.

Föreskrifter om krav på svenskt medborgarskap för behörighet
att inneha sådana uppdrag finns i 11 kap. 9 § regeringsformen.

16 § Bland ledamöterna och ersättarna bör det finnas erfarenhet
från kommunal och landstingskommunal verksamhet och erfarenhet
från verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationer.

17 § Val av ledamöter eller ersättare skall vara
proportionellt, om det begärs av minst det antal ledamöter i
landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige som motsvarar den
kvot som man får, om man dividerar antalet närvarande ledamöter
med summan av det antal personer som valet avser plus 1. Om
kvoten då blir ett decimaltal, skall den avrundas till närmast
högre hela tal.

Föreskrifter om förfarandet vid ett sådant proportionellt val
finns i lagen (1992:339) om proportionellt valsätt.

Om ersättare inte väljs proportionellt, skall det vid valet
också bestämmas i vilken ordning som de skall kallas till
tjänstgöring. Förordning (1998:1546).

18 § Ledamöter och ersättare i styrelsen väljs för fyra år,
räknat från och med den 1 januari året efter det år då val av
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela
landet.

Om valet till fullmäktige har upphävts och omval har ägt rum
eller rättelse har gjorts genom en förnyad sammanräkning och om
mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör
uppdragen för ledamöterna och ersättarna i länsstyrelsens
styrelse två månader efter det att omvalet eller
sammanräkningen har avslutats.

När omvalet eller sammanräkningen har avslutats, skall
fullmäktige förrätta nytt val av ledamöter och ersättare för
återstoden av tjänstgöringstiden.

19 § Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar,
upphör också uppdraget genast.

20 § Om en ledamot som har utsetts vid proportionellt val avgår
under tjänstgöringstiden, inträder en ersättare i ledamotens
ställe för återstoden av tjänstgöringstiden. Ersättare inträder
enligt den ordning mellan ersättarna som har bestämts vid
valet.

Om en ledamot eller ersättare som inte har utsetts vid
proportionellt val

avgår, utses en ny ledamot eller ersättare för återstoden av
tjänstgöringstiden.

Ärendenas handläggning i styrelsen

21 § Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst sju andra
ledamöter är närvarande.

22 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte
hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras
genom kommunicering mellan ordföranden och minst så många
ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får landshövdingen ensam
avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa
sammanträde med styrelsen.

23 § Den som i ett styrelseärende vill anmäla avvikande mening
enligt 19 § första eller andra stycket förvaltningslagen
(1986:223) skall göra det innan sammanträdet med styrelsen
avslutas.

24 § Den som är länsöverdirektör eller länsråd får närvara och
yttra sig vid styrelsens sammanträden. Detsamma gäller den som
är länsexpert eller som annars svarar för ett visst sakområde,
när ett ärende som hör till hans eller hennes område föredras
av någon annan inför styrelsen. Förordning (1998:1546).

Nämnder

25 § Länsstyrelsen får inrätta nämnder med uppgift att avgöra
frågor inom bestämda ansvarsområden.

26 § En nämnd skall bestå av ett ojämnt antal ledamöter, lägst
fem och högst elva, ordföranden medräknad. För ledamöterna
skall det finnas lika många ersättare.

Landshövdingen är ordförande i nämnden. Om länsstyrelsens
styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att
vara ordförande.

Miljöprövningsdelegationer

26 a § Inom varje länsstyrelse skall det finnas en
miljöprövningsdelegation för prövning av följande ärenden som
enligt miljöbalken skall prövas av länsstyrelsen:

1. ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt vad
som följer av 9 kap. 8 § miljöbalken, och

2. ärenden enligt 24 kap. 3 och 5 §§ miljöbalken om
återkallelse av tillstånd, omprövning av tillstånd samt ändring
och upphävande av villkor eller andra bestämmelser om
miljöfarlig verksamhet. Förordning (1998:1547).

26 b § Miljöprövningsdelegationen skall bestå av ordförande och
en miljösakkunnig. För ordföranden skall det finnas ersättare.

Ordföranden i miljöprövningsdelegationen skall vara jurist med
domarerfarenhet och ha särskild erfarenhet av miljöfrågor och
andra frågor som behandlas i miljöbalken. Dessa krav gäller
även för ordförandens ersättare.

En miljösakkunnig skall ha teknisk eller naturvetenskaplig
utbildning och ha särskild erfarenhet av frågor om skydd för
människors hälsa och miljön. Förordning (1998:957).

26 c § Ärenden vid miljöprövningsdelegationen bereds av
anställda vid länsstyrelsen i samråd med ordföranden.

Ordföranden får ensam vidta förberedande åtgärder och meddela
beslut om avskrivning. Beslut i övriga frågor fattas av
ordföranden och den miljösakkunnige gemensamt. Kan de inte enas
gäller den mening som företräds av ordföranden.

Annan föredragande än ordföranden eller den miljösakkunnige har
inte rätt att delta i miljöprövningsdelegationens beslut.
Förordning (1998:957).

26 d § Vid tjänstgöring utanför miljöprövningsdelegationens
verksamhet får ordföranden eller ersättare för ordföranden inte
besluta i eller delta i handläggningen av ärenden som avser

– yttranden till miljödomstol i mål som avses i 26 a § denna
förordning och som i första instans prövas av miljödomstol,

– tillsyn över miljöfarlig verksamhet som är tillståndspliktig
enligt vad som följer av 9 kap. 6 § miljöbalken,

– yttranden i ärenden enligt 17 kap. miljöbalken,

– sådan verksamhet som i övrigt kan komma att prövas av
miljöprövningsdelegationen.

Vid tillämpning av 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291)
och 22 kap. 6 § miljöbalken får ordföranden eller ersättare för
ordföranden i miljöprövningsdelegationen inte företräda
länsstyrelsen inför miljödomstol som den enskildes motpart.

En miljösakkunnig får inte delta i handläggningen av ett ärende
som avser efterlevnaden av ett tillståndsbeslut av
miljöprövningsdelegationen om han eller hon har deltagit i
tillståndsbeslutet.

Om ett beslut av miljöprövningsdelegationen överklagas, får en
miljösakkunnig som deltagit i beslutet inte företräda
länsstyrelsen inför miljödomstol som den enskildes motpart.

Protokoll skall föras över sammanträden där
miljöprövningsdelegationen fattar beslut enligt 26 a §.
Ytterligare bestämmelser om förfarandet i
miljöprövningsdelegationen finns i 19 kap. miljöbalken.
Förordning (1998:1547).

Rennäringsdelegationer

27 § En delegation för rennäringsfrågor skall finnas inom var
och en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län.

28 § Rennäringsdelegationen skall bestå av sju ledamöter. För
ledamöterna skall det finnas lika många ersättare. Tre
ledamöter och deras ersättare skall vara rennäringsutövare.

Landshövdingen är ordförande i delegationen. Om länsstyrelsens
styrelse begär det, får regeringen förordna någon annan att
vara ordförande.

Fjälldelegationen

29 § En gemensam delegation för fjällfrågor, Fjälldelegationen,
skall finnas för länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.

Fjälldelegationen är ett organ för samverkan i frågor som
särskilt berör fjällområdet. Arbetsområdet skall vara
fjällfrågor med inriktning mot en hållbar utveckling i landets
fjällområden.

30 § Fjälldelegationen skall bestå av lika många ledamöter,
dock högst tre, från varje län. För ledamöterna skall det
finnas lika många ersättare.

Vart och ett av länen svarar under två års tid för
ordförandeskapet i delegationen. Landshövdingen i det län som
svarar för ordförandeskapet är ordförande i delegationen.

Strukturfondsdelegationer

30 a § Enligt vad som anges i förordningen (1999:1424) om
förvaltning av EG:s strukturfonder skall

1. länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län vara
förvaltningsmyndigheter och utbetalande myndigheter för mål 1,

2. länsstyrelserna i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län vara
förvaltningsmyndigheter och utbetalande myndigheter för mål 2,

3. länsstyrelsen i Örebro län vara förvaltningsmyndighet och
utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Urban,

4. länsstyrelsen i Västerbottens län vara förvaltningsmyndighet
och utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Interreg
III A Kvarken-MittSkandia och Interreg III B Norra periferin,
och

5. länsstyrelsen i Jämtlands län vara förvaltningsmyndighet och
utbetalande myndighet för gemenskapsinitiativet Interreg III A
Sverige-Norge. Förordning (2001:704).

30 b § En strukturfondsdelegation skall bestå av högst tretton
ledamöter.

För var och en av dessa skall det finnas en ersättare.
Delegationen skall bestå av företrädare för länsstyrelser,
regionala självstyrelseorgan, länsarbetsnämnder, kommuner och
landsting.

Strukturfondsdelegationen för gemenskapsinitiativet Urban skall
bestå av högst fem ledamöter. För var och en av dessa skall det
finnas en ersättare. Delegationen skall bestå av företrädare
för länsstyrelse, regionalt självstyrelseorgan, länsarbetsnämnd
och Göteborgs kommun.

Landshövdingen vid den länsstyrelse som utgör
förvaltningsmyndighet skall vara delegationens ordförande. Vid
landshövdingens frånvaro skall landshövdingens ställföreträdare
vara ordförande i delegationen. Förordning (2000:286).

30 c § En strukturfondsdelegation skall på lämpligt sätt
samråda med företrädare för berörda myndigheter, institutioner,
regionala utvecklingsbolag, näringslivsorganisationer,
arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer.
Förordning (1999:1425).

30 d § En strukturfondsdelegation biträds av ett
huvudsekretariat vid länsstyrelsen i det län som är
förvaltningsmyndighet samt av beredningssekretariat vid övriga
länsstyrelser eller regionala självstyrelseorgan. För
gemenskapsinitiativet Urban skall beredningssekretariatet
finnas i Göteborgs kommun.

Vid huvudsekretariatet skall det finnas en huvudansvarig
sekreterare. Vid beredningssekretariaten skall finnas en
ansvarig tjänsteman. Förordning (2000:286).

30 e § Ärenden vid strukturfondsdelegationen bereds av
anställda vid respektive huvud- och beredningssekretariat.

Den huvudansvarige sekreteraren samt ansvarig tjänsteman vid
berörda beredningssekretariat som ingår i programmet har
närvaro- och yttranderätt vid delegationens sammanträden.

Sametinget skall beredas tillfälle att yttra sig om sådana
stödärenden inom mål 1 som är av betydelse för samerna och
rennäringen. Förordning (1999:1425).

30 f § Strukturfondsdelegationen avgör frågor inom sitt eget
ansvarsområde. För att stöd skall kunna beviljas krävs
enhällighet.

Delegationen är beslutsför när ordförande och minst hälften av
de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (1999:1425).

I 24 § förordningen (1990:1424) om förvaltning av EG:s
strukturfonder finns bestämmelser om överklaganden avseende
beslut som avses i 30 a §. Förordning (1999:1425).

30 g § Ledamöter och ersättare i en strukturfondsdelegation
utses av regeringen för bestämd tid.

Ledamöter och ersättare i en strukturfondsdelegation skall vara
folkbokförda i de län som berörs av respektive program inom mål
1 och 2.

Regeringen får entlediga en ledamot eller ersättare även om den
tid för vilken han är förordnad inte har gått ut.
Förordning (2000:286).

30 h § Närmare bestämmelser om förvaltningen av EG:s
strukturfonder finns i förordningen (1999:1424) om förvaltning
av EG:s strukturfonder. Förordning (1999:1425).

30 i § Vid länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Jönköpings,
Norrbottens och Örebro län skall det inrättas
strukturfondsdelegationer som inom ramen för ett fastställt
programdokument skall pröva frågor om stöd från EG:s
strukturfonder.

Vid länsstyrelserna i Jämtlands och Västerbottens län skall det
finnas styrkommittéer som inom ramen för ett fastställt
programdokument för de gemenskapsinitiativ som anges i 30 a §
4-5 skall ge utlåtanden om projekts lämplighet och om deras
finansiering.

En styrkommittés närmare arbetsuppgifter framgår av det
fastställda programdokumentet för vilket styrkommittén är
förordnad. Förordning (2001:704).

Förordnande av nämndledamöter m.fl.

31 § De ledamöter och ersättare i nämnder som avses i 26 §
första stycket utses av länsstyrelsens styrelse.

Detsamma gäller de ledamöter och ersättare i
rennäringsdelegationer och Fjälldelegationen som avses i 28 §
första stycket och 30 § första stycket. De ledamöter som skall
vara rennäringsutövare utses efter samråd med Sametinget.

32 § Ledamöter och ersättare skall vara folkbokförda i länet.

33 § Ledamöter och ersättare utses för fyra år, räknat från och
med den 1 juli året efter det år då val av
landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har ägt rum i hela
landet.

34 § Om en ledamot eller en ersättare upphör att vara valbar,
upphör också uppdraget genast.

Om en ledamot eller en ersättare avgår, utses en ny ledamot
eller ersättare för återstoden av uppdragstiden.
Förordning (1998:1546).

34 a § Ordföranden och ersättare för ordföranden i en
miljöprövningsdelegation utses av regeringen för tre år efter
anmälan av landshövdingen.

Länsstyrelsen utser efter samråd med ordföranden
miljösakkunniga i det antal som behövs för verksamheten.
Förordning (1998:957).

Ärendenas handläggning i nämnder och rennäringsdelegationer

35 § De nämnder och rennäringsdelegationer som avses i 25 och
27 §§ avgör frågor inom sina ansvarsområden.

36 § En nämnd och en rennäringsdelegation är beslutför när
ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är
närvarande.

För rennäringsdelegationen gäller dessutom att minst en av de
närvarande skall vara rennäringsutövare.

37 § Vad som sägs i 22-24 §§ om ärendenas handläggning i
styrelsen skall tillämpas också på en nämnd och en
rennäringsdelegation. Vid sammanträden med
rennäringsdelegationen får företrädare för samefondens styrelse
närvara och yttra sig, men inte delta i besluten.

Samråd m.m.

38 § Har en central myndighet meddelat ett beslut som rör
lokalisering av en anläggning eller fördelning av resurser inom
ett län, skall myndigheten genast underrätta länsstyrelsen om
beslutet, om detta går emot länsstyrelsens mening i frågan.

Har beslutet fattats av en annan central myndighet än ett
affärsverk och saknas det sökande, klagande eller andra parter
i ärendet, skall länsstyrelsen begära att regeringen omprövar
beslutet, om det finns skäl för det med hänsyn till länets
utveckling och befolkningens bästa.

39 § Har länsstyrelsen meddelat ett beslut av väsentlig
betydelse för en central myndighets verksamhet och saknas det
sökande, klagande eller andra parter i ärendet, skall
länsstyrelsen genast underrätta myndigheten om beslutet, om
detta går emot den mening som uttalats av myndigheten eller
dess regionala organ.

Länsstyrelsen skall även i övrigt underrätta berörda centrala
myndigheter i frågor som har särskild betydelse för
myndigheten.

40 § I frågor som avses i 38 och 39 §§ bör samråd ske mellan
den centrala myndigheten eller dess regionala organ och
länsstyrelsen.

Länsstyrelsen bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i
frågor av betydelse för båda länen.

41 § Länsstyrelsen bör, i den mån det inte strider mot vad som
är föreskrivet i en lag eller någon annan författning,
informera motsvarande myndighet i angränsande nordiska länder i
sådana frågor om samhällsplanering och regionala
utvecklingsinsatser som kan antas ha betydelse för den
myndighetens verksamhet.

Anställningar m.m.

42 § Landshövdingen anställs genom beslut av regeringen.

Anställningar som länsöverdirektör eller länsråd beslutas av
regeringen efter anmälan av landshövdingen.

Andra anställningar beslutas av länsstyrelsen.

43 § För de sakområden som anges i 3 § skall det finnas
särskild expertkompetens (länsexpert). Länsexperten skall,
under länsstyrelsens ledning, ansvara för sakområdet.

Innan länsstyrelsen beslutar att anställa någon som länsexpert
skall länsstyrelsen skriftligen samråda med berörd central
myndighet.

44 § En länsstyrelse får efter överenskommelse med en annan
länsstyrelse mot ersättning ställa någon av sina anställda till
den andra länsstyrelsens förfogande för att, som föredragande
eller på något annat sätt, delta i handläggningen av ett visst
ärende eller en viss ärendegrupp.

45 § Det finns särskilda föreskrifter om skyldighet för
anställda vid Vägverkets region, länsarbetsnämnden och
skogsvårdsstyrelsen att, som föredragande eller på något annat
sätt, delta i handläggningen av en del ärenden och i övrigt
hjälpa länsstyrelsen.

Personalföreträdare

46 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas
på länsstyrelsen.

Landshövdingens tjänstebostad

47 § Landshövdingen är skyldig att bo i den tjänstebostad som
anvisas honom eller henne.

48 § De delar av landshövdingens tjänstebostad som är avsedda
för representation skall vara försedda med möbler och annan
inredning enligt inventarieförteckning som fastställs av
Statens fastighetsverk.

49 § En landshövding som avgår från tjänsten skall lämna
tjänstebostaden när han eller hon avgår, om inte regeringen
bestämmer något annat.

Om landshövdingen avlider skall dödsboet lämna tjänstebostaden
senast tre månader därefter, om inte regeringen bestämmer något
annat.

Lantbruksfrågor

50 § Taxor för länsstyrelsens uppdragsverksamhet inom
lantbrukets område fastställs av länsstyrelsen efter samråd med
Ekonomistyrningsverket. Förordning (1998:476).

Fredstida krishantering och civilt försvar

51 § Länsstyrelsen är den högsta civila
totalförsvarsmyndigheten inom ett län.

Länsstyrelsen har inom länet ett ansvar för åtgärder för
fredstida krishantering och höjd beredskap enligt förordningen
(2002:472) om åtgärder för fredstida krishantering och höjd
beredskap. Länsstyrelsen skall hålla sig underrättad om
händelseutvecklingen i sådana situationer och verka för att
nödvändig samverkan kan åstadkommas. Förordning (2002:535).

Beredskapsförberedelser m.m.

52 § Länsstyrelsen skall samverka med Försvarsmakten för att
åstadkomma en enhetlig inriktning och ledning av
totalförsvarets olika delar och en ändamålsenlig användning av
civila och militära resurser. Förordning (2000:536).

53 § Länsstyrelsen skall inom länet

1. bevaka att risk- och beredskapshänsyn tas i
samhällsplaneringen samt främja arbetet med kommunala
riskanalyser,

2. verka för att beredskapsförberedelserna för den civila
verksamhet som bedrivs i länet får en enhetlig inriktning och
att nödvändig samverkan kommer till stånd,

3. medverka i operativa studier som underlag för planläggningen
inom det civila försvaret,

4. samordna planeringen, inriktningen, genomförandet och
uppföljningen av ledningsövningar inom det civila försvaret,

5. ge kommunerna och berörda myndigheter, organisationer,
trossamfund och företag stöd och underlag för deras
beredskapsförberedelser,

6. följa upp kommunernas tillämpning av lagen (1994:1720) om
civilt försvar och de föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen, bland annat i samband med övningar.

Länsstyrelsen skall årligen till Krisberedskapsmyndigheten
rapportera vilka beredskapsförberedelser som vidtagits av
kommunerna i länet. Länsstyrelsen skall samtidigt redovisa en
bedömning av effekten av de vidtagna förberedelserna.
Förordning (2002:535).

54 § Har upphävts genom förordning (2002:535).

Bestämmelser vid höjd beredskap

55 § Är Sverige i krig, skall 56-63 §§ tillämpas. Därvid skall
1-50 §§ tilllämpas bara i den utsträckning som de är förenliga
med vad som sägs i

56-63 §§.

Är Sverige inte i krig, skall 56-63 §§ tillämpas bara i den
utsträckning som regeringen bestämmer särskilt.

56 § Länsstyrelsen skall som högsta civila
totalförsvarsmyndighet inom länet verka för att största möjliga
försvarseffekt uppnås.

Länsstyrelsen skall därvid

– samordna de civila försvarsåtgärderna,

– verka för att sådan verksamhet hos civila myndigheter och
andra civila organ som har betydelse för
försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning,

– i samråd med Försvarsmakten verka för att det civila och det
militära försvaret samordnas,

– verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att
försvarsansträngningarna främjas. Förordning (2000:536).

57 § Har upphävts genom förordning (2002:535).

58 § Om länsstyrelsen bedömer det nödvändigt för samordningen
av försvarsansträngningarna, får den meddela föreskrifter om
verksamheten hos andra regionala eller lokala civila
myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter inom länet.

Sådana föreskrifter får dock inte meddelas för riksdagens
myndigheter. Förordning (2000:945).

59 § Länsstyrelsen skall på alla sätt söka upprätthålla
förbindelse med regeringen, centrala myndigheter och
länsstyrelserna i angränsande län. Förordning (2000:945).

60 § Föreskrifter om länsstyrelsens befogenheter i vissa fall
när förbindelsen har avbrutits med regeringen finns i lagen
(1988:97) om förfarandet hos kommunerna,
förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller
krigsfara m.m. och i förordningen (1988:1215) med motsvarande
rubrik.

Länsstyrelsen skall i de fall som avses i första stycket
självständigt genomföra de åtgärder som behövs för den civila
försvarsverksamheten och till stöd för det militära försvaret.
Förordning (2000:945).

61 § Länsstyrelsen får överlåta åt en kommunal myndighet att i
ett visst ärende eller i vissa grupper av ärenden på eget
ansvar meddela beslut eller genomföra åtgärder som annars
skulle ankomma på länsstyrelsen, om föreskrifter i lag inte
hindrar det.

62 § Om länsstyrelsen anser det nödvändigt att besluta om en
åtgärd som det saknas medel för och om regeringens beslut inte
kan avvaktas, får länsstyrelsen själv tillhandahålla de medel
som behövs.

En sådan utbetalning skall anmälas till regeringen så snart som
möjligt.

63 § Länsstyrelsen beslutar själv i vilken utsträckning det
skall finnas länsexperter.

1997:1258

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998, då
förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion skall
upphöra att gälla.

2. Länsstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre
föreskrifter åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande eller
landshövdingen.