Förordning (1997:185) om producentansvar för förpackningar

SFS nr
1997:185
Departement/myndighet
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
Utfärdad
1997-04-03
Författningen har upphävts genom
SFS 2006:1273
Upphävd
2007-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2005:221

1 § Syftet med denna förordning är att

1. förpackningar skall framställas på ett sådant sätt att deras
volym och vikt begränsas till den nivå som krävs för att
upprätthålla en god säkerhets- och hygiennivå,

2. producenter skall anordna system för insamling av allt
förpackningsavfall som uppkommer,

3. förpackningsavfall skall tas om hand på ett miljömässigt
godtagbart sätt och

4. nå de återvinningsmål för insamlat förpackningsavfall som
anges i bilaga 1 till denna förordning. Förordning (2005:221).

1 a § För de syften som anges i 1 § skall förpackningar
utformas, framställas och saluföras på ett sådant sätt att de
kan återanvändas eller materialåtervinnas eller på annat sätt
återvinnas så att

1. utsläppen av skadliga ämnen minimeras när förpackningarna,
förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen
deponeras eller förbränns och

2. inverkan i övrigt på miljön begränsas när
förpackningsavfallet eller restprodukter från hanteringen av
förpackningsavfallet bortskaffas. Förordning (2004:558).

2 § Denna förordning skall med undantag för 1 § 4 och 10 § inte
tillämpas på förpackningar som omfattas av kravet i 2 §
förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och
metallburkar.

Vad som sägs i 4-–6 a §§ om insamling, sortering och
borttransport skall inte tillämpas på förpackningar som på
grund av sitt tidigare eller resterande innehåll utgör farligt
avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Om sådant avfall
finns bestämmelser i den förordningen. Förordning (2005:221).

Definitioner

3 § I denna förordning har följande termer och uttryck den
betydelse som anges här:

1. Förpackning: En produkt som framställts för att innehålla,
skydda eller presentera varor eller för att användas för att
leverera eller på annat sätt hantera varor, från råmaterial
till slutlig produkt och från producent till användare och
konsument, om produkten enligt bilaga 2 till denna förordning
är en konsumentförpackning (primär förpackning),
gruppförpackning (sekundär förpackning) eller
transportförpackning (tertiär förpackning). Även en
engångsartikel som används i detta syfte skall betraktas som en
förpackning.

2. Förpackningsavfall: Förpackningar och förpackningsmaterial
som är avfall enligt avfallsförordningen (2001:1063). Som
sådant avfall skall dock inte anses restprodukter från
produktionen.

3. Producent: Den som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för
in eller säljer en förpackning eller en vara som är innesluten
i en sådan förpackning.

4. Återanvändning: Varje förfarande varigenom förpackningar som
är utformade för att användas på nytt minst ett visst antal
gånger, återfylls eller återanvänds i samma syfte som de är
utformade för. Återanvändningen skall ske med eller utan stöd
av de hjälpprodukter som finns på marknaden och som möjliggör
återfyllning av förpackningen. Återanvända förpackningar blir
förpackningsavfall när de inte längre kan återanvändas.

5. Återvinning: Varje tillämpligt förfarande som avses i bilaga
4 till avfallsförordningen (2001:1063).

6. Materialutnyttjande: En upparbetning i en produktionsprocess
av avfallsmaterialet till det ursprungliga ändamålet eller till
andra ändamål. I begreppet ingår biologisk behandling.
Energiutvinning ingår inte i begreppet.

7. Energiutvinning: Användning av brännbart förpackningsavfall
för att generera energi genom direkt förbränning, med eller
utan annat avfall, men med utnyttjande av värmen.

8. Biologisk behandling: Aerob (syrekrävande) eller anaerob
(icke syrekrävande) behandling av de biologiskt nedbrytbara
delarna av förpackningsavfallet. Behandlingen skall ske under
kontrollerade förhållanden och med användning av
mikroorganismer, varvid stabiliserade organiska restprodukter
eller metan produceras. Deponering av avfallet skall inte
betraktas som en biologisk behandling.

9. Hantering av förpackningsavfall: Insamling, transport,
återvinning och bortskaffande av avfall, inklusive kontroll av
sådan verksamhet och efterbehandling av avfallsupplag.

10. Bortskaffande: De förfaranden som anges i bilaga 5 till
avfallsförordningen (2001:1063). Förordning (2005:221).

Insamling

4 § En producent skall se till att det finns ett lämpligt
insamlingssystem för förpackningar som är hänförliga till
producenten.

Ett insamlingssystem skall anses som lämpligt om det är
lättillgängligt, underlättar för den som innehar
förpackningsavfall att lämna ifrån sig detta och i övrigt ger
god service åt dem som skall lämna förpackningsavfall till
systemet.

Vid bedömningen av om insamlingssystemet är att anse som
lämpligt skall särskilt beaktas vad som vid samråd enligt 5 a §
framkommit om förhållandena i kommunen. Förordning (2004:558).

5 § Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut förpackningar
från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för
borttransport i de insamlingssystem som producenterna
tillhandahåller. Förordning (1998:949).

Samråd

5 a § En producent som skall tillhandahålla ett
insamlingssystem enligt 4 § skall samråda med berörd kommun i
frågor som rör insamlingssystemet. Med berörd kommun avses en
kommun där skyldigheten enligt 4 § att genom insamlingssystem
ta hand om förpackningar skall fullgöras.

Samrådet skall syfta till att med hänsyn till de lokala
förhållandena i kommunen samordna producentens ansvar med
kommunens renhållningsskyldighet. I samrådet skall diskuteras
hur kommunen kan underlätta uppbyggnaden av insamlingssystemet,
exempelvis genom att anvisa platser för insamling av
förpackningsavfall, och vilka åtgärder mot nedskräpning runt
platserna för insamling som producenten avser att vidta eller
som vidtas.

Producenten skall vid samrådet lämna de uppgifter som kommunen
behöver för att kunna informera hushållen enligt 8 §.
Förordning (2004:558).

5 b § Producenten skall fullgöra sin samrådsskyldighet genom
att självmant eller på kommunens begäran

1. lämna en utförlig redogörelse till kommunen för hur
producenten fullgör eller avser att fullgöra de skyldigheter
som följer av 4 §,

2. lämna de uppgifter som avses i 5 a § tredje stycket till
kommunen, och

3. ge kommunen tillfälle att överlägga med producenten om de
förändringar eller den samordning som kommunen anser behövs.
Förordning (2004:558).

5 c § Kommunen skall vid samrådet ge producenten möjlighet att
lämna synpunkter på utformningen av informationen till
hushållen enligt 8 §. Förordning (2004:558).

Hanteringen av utsorterade förpackningar

6 § En producent skall se till att utsorterade förpackningar
som hushållen och andra förbrukare har lämnat i producentens
insamlingssystem transporteras bort samt återanvänds, återvinns
eller tas om hand på ett annat miljömässigt godtagbart sätt.
Förordning (2004:558).

6 a § När utsorterade förpackningar enligt 6 § skall
transporteras genom en producents försorg, får inte någon annan
än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet ta
befattning med transporten. Förordning (1998:949).

6 b § En producent skall se till att förpackningar som används
i Sverige i första hand återanvänds om detta är miljömässigt
motiverat.

En förpackning anses återanvändningsbar om förpackningens
fysiska egenskaper och utformning gör det möjligt att

1. under normalt förutsebara användningsförhållanden
återanvända förpackningen flera gånger,

2. behandla den använda förpackningen i enlighet med hygien-
och säkerhetskrav för arbetstagare och

3. återvinna förpackningen när den inte längre återanvänds.
Förordning (2004:558).

7 § För att förpackningar skall anses vara återvinningsbara
skall följande gälla:

1. Förpackningar som kan återvinnas genom materialutnyttjande
skall vara framställda på ett sådant sätt att det är möjligt
att utnyttja en viss viktprocent av de material som används vid
framställningen av säljbara produkter i enlighet med gällande
standarder inom gemenskapen. Denna procentsats kan variera
beroende på vilken typ av material förpackningen består av.

2. I de fall förpackningar kan återvinnas genom
energiutvinning skall förpackningsavfallet som bearbetas för
energiutvinning ha ett lägsta värmevärde för att ge optimal
energiutvinning.

3. I de fall förpackningar kan återvinnas genom kompostering
skall förpackningsavfallet vara biologiskt nedbrytbart i sådan
grad att det inte hindrar separat insamling och den
komposteringsprocess eller komposteringsaktivitet som avfallet
underkastas.

4. Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara av
sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller
biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att det mesta av den
färdiga komposten slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa
och vatten.

Skyldighet att informera om omhändertagande av förpackningar

8 § När en kommun informerar hushållen om avfallshanteringen
inom kommunen skall informationen i fråga om förpackningar
innehålla upplysningar om

1. syftet enligt 1 § med insamlingen,

2. skyldigheten att sortera ut förpackningsavfall i enlighet
med 5 § och anvisningar om hur sorteringen skall gå till,

3. de insamlingssystem som hushållen har tillgång till,

4. målen i bilaga 1 till denna förordning, och

5. de återvinningsresultat som sorteringen bidrar till.
Förordning (2005:221).

9 § En producent skall i fråga om förpackningar se till att
andra än hushåll får sådan information som avses i 8 §.
Förordning (2004:558).

Producentens uppgiftsskyldighet

10 § En producent skall till Naturvårdsverket lämna

1. uppgift om resultatet av insamlingsverksamheten,
återanvändningen, återvinningen och materialutnyttjandet samt
andra förhållanden som rör bortskaffandet av utsorterade
förpackningar, och

2. de uppgifter om tillverkning, införsel till Sverige,
utförsel från Sverige till land utanför Europeiska unionen,
försäljning och andra förhållanden som Naturvårdsverket behöver
för att

a) beräkna uppfyllelsen av målen i bilaga 1 till denna
förordning, och

b) rapportera till Europeiska gemenskapernas kommission i
enlighet med artikel 12 och bilaga 3 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om
förpackningar och förpackningsavfall, ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/12/EG.

När det gäller uppfyllelse av målen i bilaga 1 till denna
förordning för sådant förpackningsavfall som förs ut från
Sverige till ett land utanför Europeiska unionen skall
producenten kunna visa att återvinning och materialutnyttjande
skett på sådant sätt som anges i denna förordning.

I fråga om förpackningar som omfattas av kravet i 2 §
förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och
metallburkar gäller uppgiftsskyldigheten den som enligt den
bestämmelsen skall se till att förpackningen ingår i ett
godkänt retursystem. Förordning (2005:221).

10 a § Kommunfullmäktige får föreskriva att en producent skall
lämna de uppgifter i fråga om förpackningsavfallets art,
sammansättning, mängd och hantering som behövs som underlag för
kommunens renhållningsordning. Förordning (1999:190).

Ett särskilt avsnitt om förpackningar i kommunala avfallsplaner

10 b § En kommunal avfallsplan skall innehålla särskilda
avsnitt om förpackningar och platser för insamling av
förpackningsavfall. Planen skall även innehålla uppgifter om
åtgärder för att förebygga att förpackningsavfall uppstår och
åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar.
Förordning (2004:558).

Tillsyn m.m.

11 § I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
finns bestämmelser om tillsyn. Förordning (1998:949).

12 § Har upphävts genom förordning (1998:949).

Bemyndiganden

13 § Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om de
skyldigheter som avses i 4, 6 och 10 §§.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om särskilt
omhändertagande i fråga om vissa slag av förpackningar, om det
finns särskilda skäl för det från miljö- och
hälsoskyddssynpunkt. Förordning (2004:558).

14 § Naturvårdsverket får meddela ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna
förordning. Förordning (1998:949).

Bilaga 1

Slag av förpackningsavfall Återvinning i viktprocent

Allt förpackningsavfall Till och med år 2008: 50 % varav
minst 25 procentenheter utgör
materialutnyttjande

Från och med år 2009: 60 % varav
minst 55 procentenheter utgör
materialutnyttjande

Förpackningar av metall, 70 % materialutnyttjande
dock inte dryckesförpackningar

Förpackningar av papp, 65 % materialutnyttjande
papper, kartong och wellpapp

Förpackningar av plast, dock 70 % materialutnyttjande varav
inte dryckesförpackningar minst 30 procentenheter utgör
materialutnyttjande tillbaka
till plast

Förpackningar av glas 70 % materialutnyttjande

Dryckesförpackningar av metall 90 % materialutnyttjande

Dryckesförpackningar av 90 % materialutnyttjande
polymera material

Förpackningar av trä 70 % varav minst 15 procentenheter
utgör materialutnyttjande

Förpackningar av övriga Per materialslag: 30 % varav minst
material 15 procentenheter utgör
materialutnyttjande
(Förordning (2005:221).

Bilaga 2

Kriterier för vad som skall anses vara en sådan förpackning som
avses i 3 § 1 förordningen (1997:185) om producentansvar för
förpackningar

Konsumentförpackning: En förpackning som på försäljningsstället
utgör en säljenhet för den slutliga användaren eller
konsumenten.

Gruppförpackning: En förpackning som på försäljningsstället
omfattar en grupp av ett visst antal säljenheter, oavsett om
dessa säljs som en sådan grupp till den slutliga användaren
eller konsumenten eller om de endast används som komplement
till hyllorna på försäljningsstället, och de kan tas bort utan
att det påverkar produktens egenskaper.

Transportförpackning: En förpackning som underlättar hantering
och transport av ett antal säljenheter eller gruppförpackningar
för att förhindra skador vid fysisk hantering eller
transportskador. Transportförpackningar omfattar inte väg-,
järnvägs-, fartygs- och flygfraktcontainrar

Vid bedömningen av vad som skall anses som en förpackning skall
även följande kriterier beaktas.

1. En produkt skall anses vara en förpackning oberoende av
övriga funktioner som produkten eventuellt har, såvida den inte
är en fast del av en vara och den behövs för att omfatta,
stödja eller bevara varan under hela dess livslängd och alla
delar är avsedda att användas, konsumeras eller bortskaffas
tillsammans.

Exempel: Förpackning: konfektaskar, plastfolien kring
CD-fodral

Ej förpackning: blomkrukor avsedda att följa med
växten under hela dess livstid, verktygslådor,
tepåsar, vaxskikt (t.ex. runt ost), korvskinn

2. En produkt skall anses vara en förpackning om den är
utformad för och avsedd att fyllas vid försäljningsstället,
förutsatt att den fyller en förpackningsfunktion. En
engångsartikel skall även anses vara en förpackning om den när
den säljs är fylld vid försäljningsstället.

Exempel: Förpackning utformad för och avsedd att fyllas
vid försäljningsstället: bärkassar av papper
eller plast, engångstallrikar, engångskoppar,
hushållsfolie, smörgåspåsar, aluminiumfolie

Ej förpackning: omrörare, engångsbestick

3. Förpackningskomponenter och underordnade element som är
integrerade i förpackningar skall räknas som en del av den
förpackning i vilken de är integrerade. Underordnade element
som är hängda på eller fästa vid en produkt och som fyller en
förpackningsfunktion skall räknas som förpackningar, såvida
inte dessa är en fast del av produkten och alla delar är
avsedda att konsumeras eller bortskaffas tillsammans.

Exempel: Förpackning: etiketter hängda direkt på eller
fästa på en vara

Del av förpackning: mascaraborste som utgör en
del av förpackningens tillslutning, självhäftande
etiketter fästa på annat förpackningsföremål,
häftklamrar, plastmanschetter, doseringsmått som
utgör en del av tillslutningen av förpackningen
för rengöringsmedel
Förordning (2005:221).

Bilaga 3 Har upphävts genom förordning (1998:949).