Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

SFS nr
1997:191
Departement/myndighet
Socialdepartementet
Utfärdad
1997-04-30
Ändring införd
t.o.m. SFS 2004:768

1 § Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd
av barn och samarbete vid internationella adoptioner skall i
originaltexternas lydelse gälla som lag här i landet.
Originaltexterna skall ha samma giltighet.

Originaltexterna finns tillsammans med en svensk översättning
intagna som bilaga till denna lag.

2 § Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) är
centralmyndighet enligt konventionen och fullgör de uppgifter
som ankommer på en sådan myndighet, om inte något annat följer
av lag eller annan författning.

MIA utfärdar intyg enligt artikel 23 i konventionen när
adoptionen har ägt rum i Sverige eller när ett utländskt
adoptionsbeslut har omvandlats här i landet enligt artikel 27 i
konventionen och 5 § denna lag. Lag (2004:768).

3 § Ansökningar som avses i artikel 14 i konventionen skall
göras hos socialnämnden i sökandens eller sökandenas hemkommun.

Socialnämnden skall

a) sammanställa rapporter enligt artikel 15.1. i konventionen,

b) pröva frågor om samtycke enligt artikel 17.c i konventionen,

c) vidta åtgärder enligt artikel 21 i konventionen.

I 6 kap 12-15 §§ socialtjänstlagen (2001:453) finns
bestämmelser om att socialnämnden prövar frågor om medgivande
att i adoptionssyfte ta emot barn med hemvist utomlands.
Lag (2001:476).

4 § Om en auktoriserad sammanslutning har anlitats för
förmedling av adoption, skall sammanslutningen

a) i enlighet med artikel 15.2 i konventionen överlämna
rapporter som avses i artikel 15.1,

b) i enlighet med artikel 16.2 i konventionen ta emot
rapporter som avses i artikel 16.1,

c) vidta åtgärder som enligt artiklarna 18-20 i konventionen
ankommer på centralmyndigheten.

5 § När en adoption som enligt konventionen erkänns i Sverige
har beviljats i ursprungsstaten utan att det rättsliga
förhållandet mellan barnet och dess ursprungliga familj har
upphört, får adoptionen omvandlas till en adoption med den
verkan som anges i 4 kap. 8 § föräldrabalken. Omvandling får
ske endast om de samtycken som avses i artikel 27.1 b i
konventionen och i 4 kap. 5 § föräldrabalken har lämnats.

Allmän domstol beslutar om sådan omvandling på ansökan av
adoptanten eller adoptanterna.

6 § När ett barn uppehåller sig i ett land som flykting eller
i en flyktingliknande situation anses barnet vid tillämpning
av denna lag ha sitt hemvist i det landet.

Övergångsbesstämmelser

2004:768

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Intyg som har utfärdats enligt 2 § i dess äldre lydelse har
fortsatt giltighet.

Bilaga

KONVENTION OM
SKYDD AV BARN OCH SAMARBETE VID INTERNATIONELLA ADOPTIONER

De stater, som har undertecknat denna konvention,

som erkänner att barn för att kunna uppnå en fullstän-dig och
harmonisk utveckling av sin personlighet bör växa upp i en
familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse,

som erinrar om att varje stat som ett prioriterat mål bör
vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för barn att
stanna kvar i sin ursprungsfamiljs vård,

som erkänner att ett barn som inte kan erhålla en lämplig
familj i sin ursprungsstat kan erbjudas fördelen av en
varaktig familj genom internationell adoption.

som är övertygade om nödvändigheten av att vidta åtgärder för
att säkerställa att internationella adoptioner genomförs med
beaktande av barnets bästa och med hänsyn till dess
grundläggande rättigheter och för att förhindra bortförande
av, försäljning av eller handel med barn,

som önskar utarbeta gemensamma bestämmelser i detta syfte,
med beaktande av de principer som finns upptagna i
internationella instrument, i synnerhet i Förenta Nationernas
konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989 och
Förenta Nationernas förklaring om sociala och rättsliga
principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med
hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem
och adoption (Generalförsamlingens resolution nr 41/85, av den
3 december 1986),

har kommit överens om följande bestämmelser –

KAPITEL I – KONVENTIONENS TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Ändamålet med denna konvention är att

a) upprätta garantier för att säkerställa att internationella
adoptioner sker med beaktan-de av barnets bästa och med
respekt för dess grundläg-gande rättigheter såsom dessa
erkänns i internationell rätt,

b) upprätta ett system för samarbete bland de
fördragsslutande staterna för att säkerställa att dessa
garantier beak-tas och därigenom förhindra bortförande av,
försäljning av eller handel med barn,

c) säkerställa att de adoptioner som genomförs i enlighet med
konventionen erkänns av de fördragsslutande staterna.

Artikel 2

1. Denna konvention skall tillämpas då ett barn med hemvist i
en fördragsslutande stat (ursprungsstaten) har överflyttats,
överflyttas eller kommer att överflyttas till en annan
fördragsslutande stat (den mottagande staten), antingen efter
adoption i ursprungsstaten av makar eller av en person med
hemvist i den mottagande staten, eller för en sådan adoption i
den mottagande staten eller i ursprungsstaten.

2. Konventionen omfattar endast adoptioner som skapar ett
varaktigt föräldra-barnförhållande.

Artikel 3

Denna konvention upphör att gälla om de samtycken som anges i
artikel 17.c inte har lämnats innan barnet uppnår arton års
ålder.

KAPITEL II – VILLKOR FÖR INTERNATIONELLA
ADOPTIONER

Artikel 4

En adoption inom konventionens tillämpningsområde skall äga
rum endast om de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten har

a) fastställt att barnet kan adopteras,

b) beslutat att en internationell adoption är till barnets
bästa, efter det att möjligheten att placera barnet inom
ursprungsstaten veder-börligen har beaktats,

c) säkerställt att

1) de personer, institutioner och
myndigheter som skall ge sitt samtycke till adoption har fått
den rådgivning som behövs och vederbörligen underrättats om
verkningarna av sina samtycken, framför allt om huruvida en
adoption kommer att leda till att det rättsliga förhållandet
mellan barnet och dess ursprungsfamilj upphör eller inte,

2) sådana personer, institutioner och
myndigheter frivilligt har gett sitt samtycke i föreskriven
rättslig form och att samtycket uttryckts eller bestyrkts i
skrift,

3) samtyckena inte har åstadkommits genom
betalning eller genom ersättning av något slag och inte har
återkallats, och

4) moderns samtycke, där sådant krävs, har
getts först efter barnets födelse, samt

d) med hänsyn till barnets ålder och mognad säkerställt att

1) barnet har fått rådgivning och vederbörligen informerats
om verkningarna av adoptionen och av sitt samtycke till
adoptionen i de fall då sådant samtycke krävs,

2) hänsyn har tagits till barnets önskemål och mening,

3) barnets samtycke till adop-tionen, där sådant samtycke
krävs, har getts frivilligt i föreskriven rättslig form och
har uttryckts eller bestyrkts i skrift,

4) sådant samtycke inte har åstadkommits genom betalning
eller ersättning av något slag.

Artikel 5

En adoption inom konventionens tillämpningsområde skall ske
endast om den mottagande statens behöriga myndigheter har

a) fastställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna är
behöriga och lämpade att adoptera,

b) säkerställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna har fått
den rådgivning som kan vara nödvändig, och

c) fastställt att barnet har eller kommer att få tillstånd
att resa in i och stadigvarande bosätta sig i den staten.

KAPITEL III -CENTRALMYNDIG-
HETER OCH AUKTORISERADE
SAMMANSLUTNINGAR

Artikel 6

1. Varje fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet
som skall ha till uppgift att fullgöra de skyldigheter som
åläggs sådana myndigheter enligt denna konvention.

2. Federala stater, stater med mer än ett rättssystem eller
stater som har autonoma territoriella enheter har frihet att
utse fler än en centralmyndighet och att ange den
territoriella eller den personliga omfattningen av deras
befogenheter. Om en stat har utsett fler än en
centralmyndighet skall den ange den centralmyndighet till
vilken meddelanden kan sändas för vidarebefordran till behörig
centralmyndighet inom den staten.

Artikel 7

1. Centralmyndigheterna skall samarbeta med varandra och
främja samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i sina
stater för att skydda barn och för att uppnå de övriga målen
med denna konvention.

2. De skall själva vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att –

a) tillhandahålla upplysningar om de lagar i deras stater som
rör adoption samt andra allmänna upplysningar, såsom statistik
och standardformulär,

b) hålla varandra underrättade om hur konventionen fungerar
och, så långt möjligt, undanröja varje hinder för dess
tillämpning.

Artikel 8

Centralmyndigheter skall, direkt eller genom offentliga organ,
vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra otillbörlig
ekonomisk eller annan vinst i samband med en adoption och för
att förhindra tillvägagångssätt som strider mot konventionens
syften.

Artikel 9

Centralmyndigheterna skall, direkt eller genom offentliga
organ eller andra i staten auktoriserade sammanslutningar,
vidta alla lämpliga åtgärder för att framför allt –

a) samla in, bevara och utbyta information om barnets och de
tilltänkta adoptivföräldrarnas situation, i den omfattning som
krävs för att fullfölja adoptionen,

b) underlätta och följa ärendet samt verka för en snabb
behandling av det i syfte att adoptionen skall bli genomförd,

c) i sina stater främja rådgivning i adoptionsfrågor och
möjligheter till hjälp och stöd efter adoption,

d) förse varandra med allmänna utvärderingsrapporter om
erfarenheterna av internationella adoptioner,

e) så långt deras staters lagar medger det besvara
välmotiverade framställningar från andra centralmyndigheter
eller offentliga organ om att få information i ett visst
adoptionsärende.

Artikel 10

Auktorisation får beviljas och innehas endast av
sammanslutningar som kan visa att de har erforderlig kompetens
att genomföra de uppdrag som kan komma att anförtros dem.

Artikel 11

En auktoriserad sammanslutning skall –

a) bedriva endast icke vinstgivande verksamhet i enlighet med
de villkor och inom ramen för sådana begränsningar som
fastställs av de behöriga myndigheterna i
auktorisationsstaten,

b) ledas och bemannas av personer som genom sina etiska
normer och sin utbildning eller erfarenhet är kvalificerade
att arbeta inom området för internationella adoptioner, och

c) vara föremål för tillsyn av statens behöriga myndigheter
vad gäller dess sammansättning, verksamhet och finansiella
situation.

Artikel 12

En sammanslutning som har auktoriserats i en fördragsslutande
stat får verka i en annan fördragsslutande stat endast om de
båda staternas behöriga myndigheter har gett sitt tillstånd
till det.

Artikel 13

Varje fördragsslutande stat skall lämna uppgift till
Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta byrå
om utsedda centralmyndigheter och, där så är lämpligt,
omfattningen av deras befogenheter samt om namn och adress på
de auktoriserade sammanslutningarna.

KAPITEL IV –
PROCEDURREGLER VID
INTERNATIONELL
ADOPTION

Artikel 14

Personer med hemvist i en fördragsslutande stat som önskar
adoptera ett barn med hemvist i en annan fördragsslutande stat
skall ansöka hos centralmyndigheten i den stat där de har sitt
hemvist.

Artikel 15

1. Om centralmyndigheten i den mottagande staten är övertygad
om att de sökande är behöriga och lämpade att adoptera, skall
den sammanställa en rapport som innefattar upplysningar om
deras identitet, behörighet och lämplighet att adoptera,
bakgrund, familjeförhållanden och sjukdomshistoria, sociala
miljö, motiv till adoption, förmåga att ikläda sig ansvaret
för en internationell adoption, samt uppgifter om vilka barn
som de skulle vara kvalificerade att ta hand om.

2. Den skall överlämna rapporten till centralmyndigheten i
ursprungsstaten.

Artikel 16

1. Om centralmyndigheten i ursprungsstaten har kommit fram
till att barnet är tillgängligt för adoption skall den –

a) sammanställa en rapport innefattande upplysningar om
barnets identitet, tillgänglighet för adoption, bakgrund,
sociala miljö och familjehistoria samt om barnets och dess
familjs sjukdomshistoria, och barnets särskilda behov,

b) ta vederbörlig hänsyn till barnets uppfostran samt till
dess etniska, religiösa och kulturella bakgrund,

c) säkerställa att samtycken har erhållits i enlighet med
artikel 4, och

d) fastställa, framför allt på grundval av rapporterna
rörande barnet och de tilltänkta adoptivföräldrarna, huruvida
den tänkta placeringen är till barnets bästa.

2. Den skall till centralmyndigheten i den mottagande staten
överlämna sin rapport om barnet, och bevis om att nödvändiga
samtycken har erhållits samt redovisa skälen för beslutet om
placering, och därvid vara noga med att inte avslöja moderns
och faderns identitet, om deras identitet inte får röjas i
ursprungsstaten.

Artikel 17

Ett beslut i ursprungsstaten om att ett barn skall överlämnas
för vård hos tilltänkta adoptivföräldrar får fattas endast om

a) centralmyndigheten i den staten har säkerställt att de
tilltänkta adoptivföräldrarna samtycker,

b) centralmyndigheten i den mottagande staten har godkänt ett
sådant beslut förutsatt att den statens lag eller
centralmyndigheten i ursprungsstaten kräver sådant
godkännande,

c) centralmyndigheterna i båda staterna har samtyckt till att
adoptionsförfarandet får fortskrida, och

d) det i enlighet med artikel 5 har fastställts att de
tilltänkta adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att
adoptera samt att barnet har eller kommer att få tillstånd att
resa in i och stadigvarande bosätta sig i den mottagande
staten.

Artikel 18

Centralmyndigheterna i båda staterna skall vidta alla
nödvändiga åtgärder för att barnet skall få tillstånd att
lämna ursprungsstaten och att resa in i och stadigvarande
bosätta sig i den mottagande staten.

Artikel 19

1. Överflyttning av barnet till den mottagande staten får
genomföras endast om kraven enligt artikel 17 har uppfyllts.

2. Centralmyndigheterna i båda staterna skall säkerställa att
överflyttningen sker på ett säkert och lämpligt sätt och om
möjligt i sällskap med adoptivföräldrarna eller de tilltänkta
adoptivföräldrarna.

3. Om överflyttning av barnet inte sker, skall de rapporter
som avses i artiklarna 15 och 16 återlämnas till de
myndigheter som har vidarebefordrat dem.

Artikel 20

Centralmyndigheterna skall hålla varandra underrättade om
adoptionsförfarandet och de åtgärder som har vidtagits för att
genomföra det samt, i de fall då en prövotid krävs, hur
placeringen utvecklas.

Artikel 21

1. I de fall då adoptionen skall äga rum efter att barnet har
överflyttats till den mottagande staten och centralmyndigheten
i den staten finner att en fortsatt placering av barnet hos de
tilltänkta adoptivföräldrarna inte är till barnets bästa,
skall centralmyndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att
skydda barnet, i synnerhet –

a) se till att barnet tas från de tilltänkta
adoptivföräldrarna och ombesörja tillfällig vård,

b) i samråd med centralmyndigheten i ursprungsstaten utan
dröjsmål ombesörja en ny placering av barnet med sikte på
adoption eller, om detta inte är lämpligt, ombesörja en
alternativ långsiktig vård; en adoption skall inte genomföras
förrän centralmyndigheten i ursprungsstaten vederbörligen har
informerats om de tilltänkta nya adoptivföräldrarna,

c) som sista utväg ombesörja att barnet återlämnas, om
barnets intressen kräver det.

2. Med beaktande framför allt av barnets ålder och mognad
skall barnet höras och, när så är lämpligt, dess samtycke
inhämtas avseende åtgärder som skall vidtas enligt denna
artikel.

Artikel 22

1. I den utsträckning som lagen i centralmyndighetens stat
medger får en centralmyndighets uppgifter enligt detta kapitel
utföras av offentliga organ eller av sammanslutningar som är
auktoriserade enligt kapitel III.

2. En fördragsslutande stat får avge en förklaring till
depositarien för denna konvention att centralmyndighetens
uppgifter enligt artiklarna 15 till 21 får utföras i den
staten, i den utsträckning som lagen medger och under tillsyn
av behöriga myndigheter i den staten, även av organ eller
personer som –

a) uppfyller den statens krav på integritet, yrkeskompetens,
erfarenhet och ansvar, och

b) är, genom sin etiska standard och genom utbildning eller
erfarenhet, kvalificerade att arbeta inom området
internationella adoptioner.

3. En fördragsslutande stat som avger en förklaring enligt
punkt 2 skall hålla Haagkonferensens för internationell
privaträtt permanenta byrå underrättad om dessa organs och
personers namn och adresser.

4. En fördragsslutande stat får avge en förklaring till
depositarien för denna konvention att adoptioner av barn med
hemvist inom dess territorium endast får genomföras om
centralmyndigheternas uppgifter utförs i enlighet med punkt 1.

5. Oavsett om någon förklaring har avgetts enligt punkt 2
skall de rapporter som avses i artiklarna 15 och 16 i samtliga
fall sammanställas under centralmyndighetens eller andra
organs eller sammanslutningars ansvar enligt punkt 1.

KAPITEL V –
ERKÄNNANDE OCH
VERKAN AV
ADOPTIONEN

Artikel 23

1. En adoption som enligt intyg av den behöriga myndigheten i
den stat där adoptionen har ägt rum har genomförts i enlighet
med denna konvention skall erkännas i de övriga
fördragsslutande staterna omedelbart på grund av lag. Intyget
skall innehålla uppgifter om när och av vem samtycken har
lämnats enligt artikel 17.c.

2. Varje fördragsslutande stat skall vid tiden för
undertecknande, ratifikation, godtagande, godkännande eller
anslutning underrätta depositarien för denna konvention om
vilken myndighet eller vilka myndigheter som har behörighet
att utfärda intyg samt om sådan myndighets eller sådana
myndigheters befogenheter. Den skall även underrätta
depositarien om varje förändring som gäller utpekandet av sådana
myndigheter.

Artikel 24

En fördragsslutande stat kan vägra att erkänna en adoption
endast om adoptionen är uppenbart oförenlig med grunderna för
rättsordningen i den staten, med hänsyn tagen till barnets
bästa.

Artikel 25

En fördragsslutande stat kan i en förklaring ställd till
depositarien för denna konvention ange att den inte, enligt
denna konvention, skall vara tvungen att erkänna adoptioner
som genomförts i enlighet med en överenskommelse som ingåtts
genom tillämpning av artikel 39.2.

Artikel 26

1. Erkännande av en adoption innefattar erkännande av

a) det rättsliga föräldra-barnförhållandet mellan barnet och
dess adoptivföräldrar,

b) adoptivföräldrarnas föräldraansvar för barnet,

c) att det tidigare rättsliga förhållandet mellan barnet och
dess mor och far upphört, om adoptionen har denna verkan i den
fördragsslutande stat där den ägde rum.

2. När en adoption medför att ett tidigare rättsligt föräldra-
barnförhållande upphör, skall barnet i den mottagande staten
och i varje annan fördragsslutande stat där adoptionen erkänns
åtnjuta rättigheter som är likvärdiga med dem som i var och en
av dessa stater följer av adoptioner med den angivna effekten.

3. Ovanstående punkter skall inte hindra tillämpningen av
någon bestämmelse som är mer gynnsam för barnet och som är i
kraft i den fördragsslutande stat som erkänner adoptionen.

Artikel 27

1. När en adoption som är beviljad i ursprungsstaten inte
medför att ett tidigare rättsligt föräldra-barnförhållande
upphör, kan adoptionen i den mottagande stat som erkänner den
enligt konventionen omvandlas till en adoption med sådan
verkan –

a) om lagen i den mottagande staten medger detta, och

b) om de samtycken som avses i artikel 4.c och 4.d har
lämnats eller lämnas för en sådan adoption.

2. Artikel 23 skall tillämpas på det beslut som omvandlar
adoptionen.

KAPITEL VI – ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 28

Denna konvention inverkar inte på någon ursprungsstats lag som
föreskriver att adoption av ett barn med hemvist i den staten
skall äga rum i den staten eller som förbjuder barnets
placering i eller överföring till den mottagande staten före
adoptionen.

Artikel 29

Någon kontakt mellan de tilltänkta adoptivföräldrarna och
barnets föräldrar eller någon annan person som har barnet i
sin vård får inte förekomma förrän kraven i artikel 4.a-c och
artikel 5.a har uppfyllts, om inte adoptionen äger rum inom en
familj eller kontakten är förenlig med de villkor som har
uppställts av behörig myndighet i ursprungsstaten.

Artikel 30

1. En fördragsslutande stats behöriga myndigheter skall
säkerställa att de upplysningar om barnets ursprung som
myndigheterna innehar bevaras, i synnerhet vad avser uppgifter
om föräldrarnas identitet samt sjukdomshistoria.

2. De skall säkerställa att barnet eller dess ombud har
tillgång till sådan information, under lämplig vägledning, i
den utsträckning som lagen i staten medger det.

Artikel 31

Utan att det påverkar artikel 30 skall personuppgifter som
samlats in eller överlämnats enligt denna konvention, i
synnerhet uppgifter som avses i artiklarna 15 och 16, endast
användas i de syften för vilka de samlats in eller
överlämnats.

Artikel 32

1. Ingen får göra otillbörlig ekonomisk eller annan vinst i
samband med internationell adoptionsverksamhet.

2. Endast kostnader och utgifter, inbegripet rimliga
yrkesmässiga arvoden till personer som medverkar vid
adoptionen, får debiteras eller betalas.

3. Ledning, administration och anställda i de sammanslutningar
som medverkar vid en adoption får inte ta emot ersättning som
är orimligt hög i förhållande till utförda tjänster.

Artikel 33

En behörig myndighet som finner att någon bestämmelse i denna
konvention inte har beaktats eller att det finns en stor risk
att den inte kommer att beaktas, skall omedelbart underrätta
den egna statens centralmyndighet. Denna centralmyndighet
ansvarar för att lämpliga åtgärder vidtas.

Artikel 34

Om den behöriga myndigheten i den stat som är mottagare av ett
dokument kräver det, skall en översättning tillhandahållas med
intyg att den överensstämmer med originalet. Om inget annat
föreskrivs, skall de tilltänkta adoptivföräldrarna betala
kostnaderna för en sådan översättning.

Artikel 35

De behöriga myndigheterna i de fördragsslutande staterna skall
handlägga adoptionsfrågorna snabbt.

Artikel 36

I förhållande till en stat som i fråga om adoption har två
eller flera rättssystem tillämpliga inom olika territoriella
enheter skall –

a) varje hänvisning till hemvist i den staten anses avse
hemvistet inom en territoriell enhet i den staten,

b) varje hänvisning till lagen i den staten anses avse
gällande lag i den berörda territoriella enheten,

c) varje hänvisning till behöriga myndigheter eller till
offentliga organ i den staten anses avse sådana myndigheter
som är bemyndigade att verka inom den berörda territoriella
enheten,

d) varje hänvisning till auktoriserade sammanslutningar i den
staten anses avse sammanslutningar som är auktoriserade i den
berörda territoriella enheten.

Artikel 37

I förhållande till en stat som i fråga om adoption har två
eller flera rättssystem för olika befolkningsgrupper skall
varje hänvisning till lagen i den staten anses avse det
rättssystem som anges i den statens lag.

Artikel 38

En stat inom vilken olika territoriella enheter har sina egna
regler om adoption skall inte vara förpliktad att tillämpa
denna konvention, om en stat med ett enhetligt rättssystem
inte skulle vara förpliktad till det.

Artikel 39

1. Denna konvention inverkar inte på något internationellt
instrument som de fördragsslutande staterna är parter i och
som innehåller bestämmelser om frågor som regleras i
konventionen, såvida inte en motsatt förklaring avges av de
stater som är parter i ett sådant instrument.

2. En fördragsslutande stat får ingå överenskommelser med en
eller flera andra fördragsslutande stater i syfte att
förbättra tillämpningen av denna konvention i staternas
ömsesidiga förbindelser. Dessa överenskommelser får avvika
endast från bestämmelserna i artiklarna 14 till 16 och 18
till 21. Stater som har ingått en sådan överenskommelse skall
sända en kopia till depositarien för denna konvention.

Artikel 40

Inget förbehåll skall tillåtas till denna konvention.

Artikel 41

Denna konvention skall tillämpas på varje fall då en ansökan
enligt artikel 14 har mottagits efter det att konventionen har
trätt i kraft i den mottagande staten och i ursprungsstaten.

Artikel 42

Generalsekreteraren för Haagkonferensen för internationell
privaträtt skall med jämna mellanrum sammankalla en
specialkommission för att granska den praktiska tillämpningen
av denna konvention.

KAPITEL VII –
SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 43

1. Konventionen är öppen för undertecknande av de stater som
var medlemmar i Haagkonferensen för internationell privaträtt
vid tidpunkten för dess sjuttonde session och av andra stater
som deltog i denna session.

2. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas och
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten
deponeras hos Utrikesministeriet i Konungariket Nederländerna,
som är depositarie för konventionen.

Artikel 44

1. Varje annan stat får ansluta sig till konventionen efter
att den har trätt i kraft i enlighet med artikel 46.1.

2. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos depositarien.

3. Anslutningen får verkan endast i förhållandet mellan den
anslutande staten och de fördragsslutande stater som inte har
gjort någon invändning mot anslutningen inom sex månader efter
det att underrättelsen i artikel 48.b har mottagits. Stater
kan göra en sådan invändning även när de efter en anslutning
ratificerar, godtar eller godkänner konventionen. Depositarien
skall underrättas om varje sådan invändning.

Artikel 45

1. En fördragsslutande stat som består av två eller flera
territoriella enheter med olika rättssystem i frågor som
regleras i denna konvention får vid undertecknande,
ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning
förklara att denna konvention skall omfatta alla dess enheter
eller endast en eller flera av dem och får när som helst ändra
sin förklaring genom att avge en ny förklaring.

2. Depositarien skall underrättas om varje sådan förklaring
och i förklaringen skall uttryckligen anges för vilka
territoriella enheter konventionen skall tillämpas.

3. Om en stat inte avger någon förklaring enligt denna
artikel, skall konventionen omfattar alla dess territoriella
enheter.

Artikel 46

1. Konventionen träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av tre månader efter det att det
tredje ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumentet som avses i artikel 43 har deponerats.

2. Därefter träder konventionen i kraft

a) i förhållande till varje stat som senare ratificerar,
godtar eller godkänner den eller ansluter sig till den, den
första dagen i den månad som följer efter utgången av tre
månader efter det att dess ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsinstrument deponerades,

b) i förhållande till en territoriell enhet som konventionen
har utsträckts till i enlighet med artikel 45, den första
dagen i den månad som följer efter utgången av tre månader
efter den underrättelse som avses i den artikeln.

Artikel 47

1. En stat som är part i konventionen får säga upp den genom
en skriftlig underrättelse ställd till depositarien.

2. Uppsägningen gäller från den första dagen i den månad som
följer efter utgången av tolv månader efter det att
depositarien har mottagit underrättelsen. När en längre
uppsägningstid anges i underrättelsen träder uppsägningen i
kraft efter utgången av en sådan längre tid efter det att
depositarien har mottagit underrättelsen.

Artikel 48

Depositarien skall underrätta de stater som är medlemmar i
Haagkonferensen för internationell privaträtt, de övriga
stater som deltog i den sjuttonde sessionen samt de stater som
har anslutit sig till konventionen i enlighet med artikel 44
om följande –

a) de undertecknanden, ratifikationer, godtaganden och
godkännanden som avses i artikel 43,

b) de anslutningar samt de invändningar som har avgjorts mot
anslutningar som avses i artikel 44,

c) dagen för konventionens ikraftträdande enligt artikel 46,

d) de förklaringar och utpekanden som avses i artiklarna 22,
23, 25 och 45,

e) de överenskommelser som avses i artikel 39,

f) de uppsägningar som avses i artikel 47.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

Upprättad i Haag, den …………….. 19.., på engelska och
franska språken, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda
exemplar som skall deponeras i Konungariket Nederländernas
regerings arkiv, och av vilken en bestyrkt kopia på
diplomatisk väg skall tillställas varje stat som är medlem i
Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten
för dess sjuttonde session samt till var och en av övriga
stater som deltog i sessionen.

CONVENTION SUR LA PROTECTION DES ENFANTS ET LA COOPÉRATION EN
MATIÈRE D’ADOPTION INTERNATIONALE

Les Etats signataires de la présente Convention,

Reconnaissant que, pour l’épanouissement harmonieux de sa
personnalité, l’enfant doit grandir dans un milieu familial,
dans un climat de bonheur, d’amour et de compréhension,

Rappelant que chaque Etat devrait prendre, par priorité, des
mesures appropriées pour permettre le maintien de l’enfant
dans sa famille d’origine,

Reconnaissant que l’adoption internationale peut présenter
l’avantage de donner une famille permanente à l’enfant pour
lequel une famille

appropriée ne peut être trouvée dans son Etat d’origine,

Convaincus de la nécessité de prévoir des measures pour
garantir que les adoptions internationales aient lieu dans
l’intérêt supérieur de l’enfant et le respect de ses droits
fondamentaux, ainsi que pour prévenir l’enlèvement, la vente
ou la traite d’enfants,

Désirant établir à cet effet des dispositions communes qui
tiennent compte des principes reconnus par les instruments
internationaux, notamment par la Convention des Nations Unies
sur les droits de l’enfant, du 20 novembre 1989, et par la
Déclaration des Nations Unies sur les principes sociaux et
juridiques applicables à la protection et au bien-être des
enfants, envisagés surtout sous l’angle des pratiques en
matière d’adoption et de placement familial sur les plans
national et international (Résolution de l’Assemblée générale
41/85, du 3 décembre 1986),

Sont convenus des dispositions suivantes:

CHAPITRE I – CHAMP D’APPLICATION DE LA CONVENTION

Article premier

La présente Convention a pour objet:

a d’établir des garanties pour que les adoptions inter-
nationales aient lieu dans l’intérêt supérieur de l’enfant et
dans le respect des droits fondamentaux qui lui sont reconnus
en droit international;

b d’instaurer un système de coopération entre les Etats
contractants pour assurer le respect de ces garanties et
prévenir ainsi l’enlèvement, la vente ou la traite d’enfants;

c d’assurer la reconnais-sance dans les Etats contractants des
adoptions réalisées selon la Convention.

Article 2

1 La Convention s’applique lorsqu’un enfant résidant
habituellement dans un Etat contractant («l’Etat d’origine») a
été, est ou doit être déplacé vers un autre Etat contractant
(«l’Etat d’accueil»), soit après son adoption dans l’Etat
d’origine par des époux ou une personne résidant
habituellement dans l’Etat d’accueil, soit en vue d’une telle
adoption dans l’Etat d’accueil ou dans l’Etat d’origine.

2 La Convention ne vise que les adoptions établissant un lien
de filiation.

Article 3

La Convention cesse de s’appliquer si les acceptations visées
à l’article 17, lettre c, n’ont pas été données avant que
l’enfant n’ait atteint l’âge de dix-huit ans.

CHAPITRE II – CONDITIONS
DES ADOPTIONS
INTERNATIONALES

Article 4

Les adoptions visées par la Convention ne peuvent avoir lieu
que si les autorités com-pétentes de l’Etat d’origine:

a ont établi que l’enfant est adoptable;

b ont constaté, après avoir dûment examiné les possibilités de
placement de l’enfant dans son Etat d’origine, qu’une adoption
internationale répond à l’intérêt supérieur de l’enfant;

c se sont assurées

1) que les personnes, institutions et autorités dont le
consentement est requis pour l’adoption ont été entourées des
conseils nécessaires et dûment informées sur les conséquences
de leur consentement, en particulier sur le maintien ou la
rupture, en raison d’une adoption, des liens de droit entre
l’enfant et sa famille d’origine,

2) que celles-ci ont donné librement leur consentement dans
les formes légales requises, et que ce consentement a été
donné ou constaté par écrit,

3) que les consentements n’ont pas été obtenus moyennant
paiement ou contrepartie d’aucune sorte et qu’ils n’ont pas
été retirés, et

4) que le consentement de la mère, s’il est requis, n’a été
donné qu’après la naissance de l’enfant; et

d se sont assurées, eu égard à l’âge et à la maturité de
l’enfant,

1) que celui-ci a été entouré de conseils et dûment informé
sur les conséquences de l’adoption et de son consentement à
l’adoption, si celui-ci est requis,

2) que les souhaits et avis de l’enfant ont été pris en
considération,

3) que le consentement de l’enfant à l’adoption, lors-qu’il
est requis, a été donné librement, dans les formes légales
requises, et que son consentement a été donné ou constaté par
écrit, et

4) que ce consentement n’a pas été obtenu moyennant paiement
ou contrepartie d’aucune sorte.

Article 5

Les adoptions visées par la Convention ne peuvent avoir lieu
que si les autorités compétentes de l’Etat d’accueil:

a ont constaté que les futurs parents adoptifs sont qualifiés
et aptes à adopter;

b se sont assurées que les futurs parents adoptifs ont été
entourés des conseils nécessaires; et

c ont constaté que l’enfant est ou sera autorisé à entrer et à
séjourner de façon permanente dans cet Etat.

CHAPITRE III –

AUTORITÉS CENTRALES ET ORGANISMES AGRÉÉS

Article 6

1 Chaque Etat contractant désigne une Autorité centrale
chargée de satisfaire aux obligations qui lui sont imposées
par la Convention.

2 Un Etat fédéral, un Etat dans lequel plusieurs systèmes de
droit sont en vigueur ou un Etat ayant des unités
territoriales autonomes est libre de désigner plus d’une
Autorité centrale et de spécifier l’étendue territoriale ou
personnelle de leurs fonctions. L’Etat qui fait usage de cette
faculté désigne l’Autorité centrale à laquelle toute
communication peut être adressée en vue de sa transmission à
l’Autorité centrale compétente au sein de cet Etat.

Article 7

1 Les Autorités centrales doivent coopérer entre elles et
promouvoir une collaboration entre les autorités compétentes
de leurs Etats pour assurer la protection des enfants et
réaliser les autres objectifs de la Convention.

2 Elles prennent directement toutes mesures appropriées pour:

a fournir des informations sur la législation de leurs Etats
en matière d’adoption et d’autres informations générales,
telles que des statistiques et formules types;

b s’informer mutuellement sur le fonctionnement de la
Convention et, dans la mesure du possible, lever les obstacles
à son application.

Article 8

Les Autorités centrales prennent, soit directement, soit avec
le concours d’autorités publiques, toutes mesures appropriées
pour prévenir les gains matériels indus à l’occasion d’une
adoption et empêcher toute pratique contraire aux objectifs de
la Convention.

Article 9

Les Autorités centrales prennent, soit directement, soit avec
le concours d’autorités publiques ou d’organismes dûment
agréés dans leur Etat, toutes mesures appropriées, notamment
pour:

a rassembler, conserver et échanger des informations relatives
à la situation de l’enfant et des futurs parents adoptifs,
dans la mesure nécessaire à la réalisation de l’adoption;

b faciliter, suivre et activer la procédure en vue de
l’adoption;

c promouvoir dans leurs Etats le développement de services de
conseils pour l’adoption et pour le suivi de l’adoption;

d échanger des rapports généraux d’évaluation sur les
expériences en matière d’adoption internationale;

e répondre, dans la mesure permise par la loi de leur Etat,
aux demandes motivées d’informations sur une situation
particulière d’adoption formulées par d’autres Autorités
centrales ou par des autorités publiques.

Article 10

Peuvent seuls bénéficier de l’agrément et le conserver les
organismes qui démontrent leur aptitude à remplir correctement
les missions qui pourraient leur être confiées.

Article 11

Un organisme agréé doit:

a poursuivre uniquement des buts non lucratifs dans les
conditions et limites fixées par les autorités compétents de
l’Etat d’agrément;

b être dirigé et géré par des personnes qualifiées par leur
intégrité morale et leur formation ou expérience pour agir
dans le domaine de l’adoption internationale; et

c être soumis à la surveillance d’autorités compétentes de cet
Etat pour sa composition, son fonctionnement et sa situation
financière.

Article 12

Un organisme agréé dans un Etat contractant ne pourra agir
dans un autre Etat contractant que si les autorités
compétentes des deux Etats l’ont autorisé.

Article 13

La désignation de Autorités centrales et, le cas échéant,
l’étendue de leurs fonctions, ainsi que le nom et l’adresse
des organismes agréés, sont communiqués par chaque Etat
contractant au Bureau Permanent de la Conférence de La Haye de
droit international privé.

CHAPITRE IV –

CONDITIONS

PROCÉDURALES

DE L’ADOPTION

INTERNATIONALE

Article 14

Les personnes résidant habituellement dans un Etat
contractant, qui désirent adopter un enfant dont la résidence
habituelle est située dans un autre Etat contractant, doivent
s’adresser à l’Autorité centrale de l’Etat de leur résidence
habituelle.

Article 15

1 Si l’Autorité centrale de l’Etat d’accueil considère que les
requérants sont qualifiés et aptes à adopter, elle établit un
rapport contenant des renseignements sur leur identité, leur
capacité légale et leur aptitude à adopter, leur situation
personnelle, familiale et médicale, leur milieu social, les
motifs qui les animent, leur aptitude à assumer une adoption
internationale, ainsi que sur les enfants qu’ils seraient
aptes à prendre en charge.

2 Elle transmet le rapport à l’Autorité centrale de l’Etat
d’origine.

Article 16

1 Si l’Autorité centrale de l’Etat d’origine considère que
l’enfant est adoptable,

a elle établit un rapport contenant des renseignements sur
l’identité de l’enfant, son adoptabilité, son milieu social,
son évolution personnelle et familiale, son passé médical et
celui de sa famille, ainsi que sur ses besoins particuliers;

b elle tient dûment compte des conditions d’éducation de
l’enfant, ainsi que de son origine ethnique, religieuse et
culturelle;

c elle s’assure que les consentements visés à l’article 4 ont
été obtenus; et

d elle constate, en se fondant notamment sur les rapports
concernant l’enfant et les futurs parents adoptifs, que le
placement envisagé est dans l’intérêt supérieur de l’enfant.

2 Elle transmet à l’Autorité centrale de l’Etat d’accueil son
rapport sur l’enfant, la preuve des consentements requis et
les motifs de son constat sur le placement, en veillant à ne
pas révéler l’indentité de la mère et du père, si, dans l’Etat
d’origine, cette identité ne peut pas être divulguée.

Article 17

Toute décision de confier un enfant à des futurs parents
adoptifs ne peut être prise dans l’Etat d’origine que

a si l’Autorité centrale de cet Etat s’est assurée de l’accord
des futurs parents adoptifs;

b si l’Autorité centrale de l’Etat d’accueil a approuvé cette
décision, lorsque la loi de cet Etat ou l’Autorité centrale de
l’Etat d’origine le requiert;

c si les Autorités centrales des deux Etats ont accepté que la
procédure en vue de l’adoption se poursuive; et

d s’il a été constaté conformément à l’article 5 que les
futurs parents adoptifs sont qualifiés et aptes à adopter et
que l’enfant est ou sera autorisé à entrer et à séjourner de
façon permanente dans l’Etat d’accueil.

Article 18

Les Autorités centrales des deux Etats prennent toutes mesures
utiles pour que l’enfant reçoive l’autorisation de sortie de
l’Etat d’origine, ainsi que celle d’entrée et de séjour
permanent dans l’Etat d’accueil.

Article 19

1 Le déplacement de l’enfant vers l’Etat d’accueil ne peut
avoir lieu que si les conditions de l’article 17 ont été
remplies.

2 Les Autorités centrales des deux Etats veillent à ce que ce
déplacement s’effectue en toute sécurité, dans des conditions
appropriées et, si possible, en compagnie des parents adoptifs
ou des futurs parents adoptifs.

3 Si ce déplacement n’a pas lieu, les rapports visés aux
articles 15 et 16 sont renvoyés aux autorités expéditrices.

Article 20

Les Autorités centrales se tiennent informées sur la procédure
d’adoption et les mesures prises pour la mener à terme, ainsi
que sur le déroulement de la période probatoire, lorsque
celle-ci est requise.

Article 21

1 Lorsque l’adoption doit avoir lieu après le déplacement de
l’enfant dans l’Etat d’accueil et que l’Autorité centrale de
cet Etat considère que le maintien de l’enfant dans la famille
d’accueil n’est plus de son intérêt supérieur, cette Autorité
prend les mesures utiles à la protection de l’enfant, en vue
notamment:

a de retirer l’enfant aux personnes qui désiraient l’adopter
et d’en prendre soin provisoirement;

b en consultation avec l’Autorité centrale de l’Etat
d’origine, d’assurer sans délai un nouveau placement de
l’enfant en vue de son adoption ou, à défaut, une prise en
charge alternative durable; une adoption ne peut avoir lieu
que si l’Autorité centrale de l’Etat d’origine a été dûment
informée sur les nouveaux parents adoptifs;

c en dernier ressort, d’assurer le retour de l’enfant, si son
intérêt l’exige.

2 Eu égard notamment à l’âge et à la maturité de l’enfant,
celui-ci sera consulté et, le cas échéant, son consentement
obtenu sur les mesures à prendre conformément au présent
article.

Article 22

1 Les fonctions conférées à l’Autorité centrale par le présent
chapitre peuvent être excercées par des autorités publiques ou
par des organismes agrées conformément au chapitre III, dans
la mesure prévue par la loi de son Etat.

2 Un Etat contractant peut déclarer auprès du dépositaire de
la Convention que les fonctions conférées à l’Autorité
centrale par les articles 15 à 21 peuvent aussi être exercées
dans cet Etat, dans la mesure prévue par la loi et sous le
contrôle des autorités compétentes de cet Etat, par des
organismes ou personnes qui:

a remplissent les conditions de moralité, de compétence
professionnelle, d’expérience et de responsabilité requises
par cet Etat; et

b sont qualifiées par leur intégrité morale et leur formation
ou expérience pour agir dans le domaine de l’adoption
internationale.

3 L’Etat contractant qui fait la déclaration visée au
paragraphe 2 informe régulièrement le Bureau Permanent de la
Conférence de La Haye de droit international privé des noms et
adresses de ces organismes et personnes.

4 Un Etat contractant peut déclarer auprès du dépositaire de
la Convention que les adoptions d’enfants dont la résidence
habituelle est située sur son territoire ne peuvent avoir lieu
que si les fonctions conférées aux Autorités centrales sont
exercées conformément au paragraphe premier.

5 Nonobstant toute déclaration effectuée conformément au
paragraphe 2, les rapports prévus aux articles 15 et 16 sont,
dans tous les cas, établis sous la responsabilité de
l’Autorité centrale ou d’autres autorités ou organismes,
conformément au paragraphe premier.

CHAPITRE V –

RECONNAISSANCE ET
EFFETS DE L’ADOPTION

Article 23

1 Une adoption certifiée conforme à la Convention par
l’autorité compétente de l’Etat contractant où elle a eu lieu
est reconnue de plein droit dans les autres Etats
contractants. Le certificat indique quand et par qui les
acceptations visées à l’article 17, lettre c, ont été données.

2 Tout Etat contractant, au moment de la signature, de la
ratification, de l’acceptation, de l’approbation ou de
l’adhésion, notifiera au dépositaire de la Convention
l’identité et les fonctions de l’autorité ou des autorités
qui, dans cet Etat, sont compétentes pour délivrer le
certificat. Il lui notifiera aussi toute modification dans la
désignation de ces autorités.

Article 24

La reconnaissance d’une adoption ne peut être refusée dans un
Etat contractant que si l’adoption est manifestement contraire
à son ordre public, compte tenu de l’intérêt supérieur de
l’enfant.

Article 25

Tout Etat contractant peut déclarer au dépositaire de la
Convention qu’il ne sera pas tenu de reconnaître en vertu de
celle-ci les adoptions faites conformément à un accord conclu
en application de l’article 39, paragraphe 2.

Article 26

1 La reconnaissance de l’ad-option comporte celle

a du lien de filiation entre l’enfant et ses parents adoptifs;

b de la responsabilité parentale des parents adoptifs à
l’égard de l’enfant;

c de la rupture du lieu préexistant de filiation entre
l’enfant et sa mère et son père, si l’adoption produit cet
effet dans l’Etat contractant où elle a eu lieu.

2 Si l’adoption a pour effet de rompre le lieu préexistant de
filiation, l’enfant jouit, dans l’Etat d’accueil et dans tout
autre Etat contractant où l’adoption est reconnue, des droits
équivalents à ceux résultant d’une adoption produisant cet
effet dans chacun de ces Etats.

3 Les paragraphes précédents ne portent pas atteinte à
l’application de toute disposition plus favorable à l’enfant,
en vigueur dans l’Etat contractant qui reconnaît l’adoption.

Article 27

1 Lorsqu’une adoption faite dans l’Etat d’origine n’a pas pour
effet de rompre le lieu préexistant de filiation, elle peut,
dans l’Etat d’accueil qui reconnaît l’adoption conformément à
la Convention, être convertie en une adoption produisant cet
effet,

a si le droit de l’Etat d’accueil le permet; et

b si les consentements visés à l’article 4, lettres c et d,
ont été ou sont donnés en vue d’une telle adoption.

2 L’article 23 s’applique à la décision de conversion.

CHAPITRE VI – DIPOSITIONS GÉNÉRALES

Article 28

La Convention ne déroge pas aux lois de l’Etat d’origine qui
requièrent que l’adoption d’un enfant résidant habituellement
dans cet Etat doive avoir lieu dans cet Etat ou qui
interdisent le placement de l’enfant dans l’Etat d’accueil ou
son déplacement vers cet Etat avant son adoption.

Article 29

Aucun contact entre les futurs parents adoptifs et les parents
de l’enfant ou toute autre personne qui a la garde de celui-ci
ne peut avoir lieu tant que les dispositions de l’article 4,
lettres a à c, et de l’article 5, lettre a, n’ont pas été
respectées, sauf si l’adoption a lieu entre membres d’une même
famille ou si les conditions fixées par l’autorité compétente
de l’Etat d’origine sont remplies.

Article 30

1 Les autorités compétentes d’un Etat contractant veillent à
conserver les informations qu’elles détiennent sur les
origines de l’enfant, notamment celles relatives à l’identité
de sa mère et de son père, ainsi que les données sur le passé
médical de l’enfant et de sa famille.

2 Elles assurent l’accès de l’enfant ou de son représentant à
ces informations, avec les conseils appropriés, dans la mesure
permise par la loi de leur Etat.

Article 31

Sous réserve de l’article 30, les données personnelles
rassemblées ou transmises conformément à la Convention, en
particulier celles visées aux articles 15 et 16, ne peuvent
être utilisées à d’autres fins que celles pour lesquelles
elles ont été rassemblées ou transmises.

Article 32

1 Nul ne peut tirer un gain matériel indu en raison d’une
intervention à l’occasion d’une adoption internationale.

2 Seuls peuvent être demandés et payés les frais et dépenses,
y compris les honoraires raisonnables des personnes qui sont
intervenues dans l’adoption.

3 Les dirigeants, administrateurs et employés d’organismes
intervenant dans une adoption ne peuvent recevoir une
rémunération disproportionnée par rapport aux services rendus.

Article 33

Toute autorité compétente qui constate qu’une des dispositions
de la Convention a été méconnue ou risque manifestement de
l’être en informe aussitôt l’Autorité centrale de l’Etat dont
elle relève. Cette Autorité centrale a la responsabilité de
veiller à ce que les mesures utiles soient prises.

Article 34

Si l’autorité compétente de l’Etat destinataire d’un document
le requiert, une traduction certifiée conforme doit être
produite. Sauf dispense, les frais de traduction sont à la
charge des futurs parents adoptifs.

Article 35

Les autorités compétentes des Etats contractants agissent
rapidement dans les procédures d’adoption.

Article 36

Au regard d’un Etat qui connaît, en matière d’adoption, deux
ou plusieurs systèmes de droit applicables dans des unités
territoriales différentes:

a toute référence à la résidence habituelle dans cet Etat vise
la résidence habituelle dans une unité territoriale de cet
Etat;

b toute référence à loi de cet Etat vise la loi en vigueur
dans l’unité territoriale concernée;

c toute référence aux autorités compétentes ou aux autorités
publiques de cet Etat vise les autorités habilitées à agir
dans l’unité territoriale concernée;

d toute référence aux organismes agréés de cet Etat vise les
organismes agréés dans l’unité territoriale concernée.

Article 37

Au regard d’un Etat qui connaît, en matière d’adoption, deux
ou plusieurs systèmes de droit applicables à des catégories
différentes de personnes, toute référence à la loi de cet Etat
vise le système de droit désigné par le droit de celui-ci.

Article 38

Un Etat dans lequel différentes unités territoriales ont leurs
propres règles de droit en matière d’adoption ne sera pas tenu
d’appliquer la Convention lorsqu’un Etat dont le système de
droit est unifié ne serait pas tenu de l’appliquer.

Article 39

1 La Convention ne déroge pas aux instruments internationaux
auxquels des Etats contractants sont Parties et qui
contiennent des dispositions sur les matières réglées par la
présente Convention, à moins qu’une déclaration contraire ne
soit faite par les Etats liés par de tels instruments.

2 Tout Etat contractant pour-ra conclure avec un ou plusieurs
autres Etats contractants des accords en vue de favoriser
l’application de la Convention dans leurs rapports
réciproques. Ces accords ne pourront déroger qu’aux
dispositions des articles 14 à 16 et 18 à 21. Les Etats qui
auront conclu de tels accords en transmettront une copie au
dépositaire de la Convention.

Article 40

Aucune réserve à la Convention n’est admise.

Article 41

La Convention s’applique chaque fois qu’une demande visée à
l’article 14 a été reçue après l’entrée en vigueur de la
Convention dans l’Etat d’accueil et l’Etat d’origine.

Article 42

Le Secrétaire général de la Conférence de La Haye de droit
international privé convoque périodiquement une Commission
spéciale afin d’examiner le fonctionnnement pratique de la
Convention.

CHAPITRE VII – CLAUSES

FINALES

Article 43

1 La Convention est ouverte à la signature des Etats qui
étaient Membres de la Conférence de La Haye de droit
international privé lors de sa Dix-septième session et des
autres Etats qui ont participé à cette Session.

2 Elle sera ratifiée, acceptée ou approuvée et les instruments
de ratification, d’acceptation ou d’approbation seront déposés
auprès du Ministère des Affaires Etrangères du Royaume des
Pays-Bas, dépositaire de la Convention.

Article 44

1 Tout autre Etat pourra adhérer à la Convention après son
entrée en vigueur en vertu de l’article 46, paragraphe 1.

2 L’instrument d’adhésion sera déposé auprès du dépositaire.

3 L’adhésion n’aura d’effet que dans les rapports entre l’Etat
adhérant et les Etats contractants qui n’auront pas élevé
d’objection à son encontre dans les six mois après la
réception de la notification prévue à l’article 48, lettre b.
Une telle objection pourra également être élevée par tout Etat
au moment d’une ratification, acceptation ou approbation de la
Convention, ultérieure à l’adhésion. Ces objections seront
notifiées au dépositaire.

Article 45

1 Un Etat qui comprend deux ou plusieurs unités territoriales
dans lesquelles des systèmes de droit différents s’appliquent
aux matières régies par cette Convention pourra, au moment de
la signature, de la ratification, de l’acceptation, de
l’approbation ou de l’adhésion, déclarer que la présente
Convention s’appliquera à toutes ses unités territoriales ou
seulement à l’une ou à plusieurs d’entre elles, et pourra à
tout moment modifier cette déclaration en faisant une nouvelle
déclaration.

2 Ces déclarations seront notifiées au dépositaire et
indiqueront expressément les unités territoriales auxquelles
la Convention s’applique.

3 Si un Etat ne fait pas de déclaration en vertu du présent
article, la Convention s’appliquera à l’ensemble du territoire
de cet Etat.

Article 46

1 La Convention entrera en vigueur le premier jour du mois
suivant l’expiration d’une période de trois mois après le
dépôt du troisième instrument de ratification, d’acceptation
ou d’approbation prévu par l’article 43.

2 Par la suite, la Convention entrera en vigueur:

a pour chaque Etat ratifiant, acceptant ou approuvant
postérieurement, ou adhérant, le premier jour du mois suivant
l’expiration d’une période de trois mois après le dépôt de son
instrument de ratification, d’acceptation, d’approbation ou
d’adhésion;

b pour les unités territoriales auxquelles la Convention a été
étendue conformément à l’article 45, le premier jour du mois
suivant l’expiration d’une période de trois mois après la
notification visée dans cet article.

Article 47

1 Tout Etat Partie à la Convention pourra dénoncer celle-ci
par une notification adressée par écrit au dépositaire.

2 La dénonciation prendra effet le premier jour du mois
suivant l’expiration d’une période de douze mois après la date
de réception de la notification par le dépositaire. Lorsqu’une
période plus longue pour la prise d’effet de la dénonciation
est spécifiée dans la notification, la dénonciation prendra
effet à l’expiration de la période en question après la date
de réception de la notification.

Article 48

Le dépositarie notifiera aux Etats membres de la Conférence de
La Haye de droit international privé, aux autres Etat qui ont
participé à la Dix-septième session, ainsi qu’aux Etats qui
auront adhéré conformément aux dispositions de l’article 44:

a les signatures, ratifications, acceptations et approbations
visées à l’article 43;

b les adhésions et les objections aux adhésions visées à
l’article 44;

c la date à laquelle la Convention entrera en vigueur
conformément aux dispositions de l’article 46;

d les déclarations et les désignations mentionnées aux
articles 22, 23, 25 et 45;

e les accords mentionnés à l’article 39;

f les dénonciations visées à l’articles 47.

En foi de quoi, les soussignés, dûment autorisés, ont signé
la présente Convention.

Fait à La Haye, le ……………….. 19.., en français et
en anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul
exemplaire, qui sera déposé dans les archives du Gouvernement
du Royaume des Pays-Bas et dont une copie certifiée conforme
sera remise, par la voie diplomatique, à chacun des Etats
membres de la Conférence de La Haye de droit international
privé lors de la Dix-septième session, ainsi qu’à chacun des
autres Etats ayant participé à cette Session.

PROTECTION OF
CHILDREN AND
COOPERATION IN
RESPECT OF
INTERCOUNTRY
ADOPTION

The States signatory to the present Convention,

Recognizing that the child, for the full and harmonious
development of his or her personality, should grow up in a
family environment, in an atmosphere of happiness, love and
understanding,

Recalling that each State should take, as a matter of
priority, appropriate measures to enable the child to remain
in the care of his or her family of origin,

Recognizing that intercountry adoption may offer the
advantage of a permanent family to a child for whom a suitable
family cannot be

found in his or her State of origin,

Convinced of the necessity to take measures to ensure that
intercountry adoptions are made in the best interests of the
child and with respect for his or her fundamental rights, and
to prevent the abduction, the sale of, or traffic in children,

Desiring to establish common provisions to this effect,
taking into account the principles set forth in international
instruments, in particular the United Nations Convention on
the Rights of the Child, of 20 November 1989, and the United
Nations Declaration on Social and Legal Principles relating to
the Protection and Welfare of Children, with Special Reference
to Foster Placement and Adoption Nationally and
Internationally (General Assembly Resolution 41/85, of 3
December 1986),

Have agreed upon the following provisions –

CHAPTER I – SCOPE OF THE CONVENTION

Article 1

The objects of the present Convention are –

a to establish safeguards to ensure that intercountry
adoptions take place in the best interests of the child and
with respect for his or her fundamental rights as recognized
in international law;

b to establish a system of co-operation amongst Contracting
States to ensure that those safeguards are respect-ed and
thereby prevent the abduction, the sale of, or traffic in
children;

c to secure the recognition in Contracting States of adoptions
made in accordance with the Convention.

Article 2

1 The Convention shall apply where a child habitually resident
in one Contracting State (’the State of origin’) has been, is
being, or is to be moved to another Contracting State (’the
receiving State’) either after his or her adoption in the
State of origin by spouses or a person habitually resident in
the receiving State, or for the purposes of such an adoption
in the receiving State or in the State of origin.

2 The Convention covers only adoptions which create a
permanent parent-child relationship.

Article 3

The Convention ceases to apply if the agreements mentioned in
Article 17, sub-paragraph c, have not been given before the
child attains the age of eighteen years.

CHAPTER II –
REQUIREMENTS FOR
INTERCOUNTRY
ADOPTIONS

Article 4

An adoption within the scope of the Convention shall take
place only if the competent authorities of the State of origin

a have established that the child is adoptable;

b have determined, after possibilities for placement of the
child within the State of origin have been given due
consideration, that an intercountry adoption is in the child´s
best interests;

c have ensured that

(1) the persons, institutions and authorities whose consent
is necessary for adoption, have been coun-selled as may be
necessary and duly informed of the effects of their consent,
in particular whether or not an adoption will result in the
termination of the legal relationship between the child and
his or her family of origin,

(2) such persons, institutions and authorities have given
their consent freely, in the required legal form, and
expressed or evidenced in writing,

(3) the consents have not been induced by payment or
compensation of any kind and have not been withdrawn, and

(4) the consent of the mother, where required, has been given
only after the birth of the child; and

d have ensured, having regard to the age and degree of
maturity of the child, that

(1) he or she has been counselled and duly informed of the
effects of the adoption and of his or her consent to the
adoption, where such consent is required,

(2) consideration has been given to the child´s wishes and
opinions,

(3) the child’s consent to the adoption, where such consent
is required, has been given freely, in the required legal
form, and expressed or evidenced in writing, and

(4) such consent has not been induced by payment or
compensation of any kind.

Article 5

An adoption within the scope of the Convention shall take
place only if the competent authorities of the receiving State

a have determined that the prospective adoptive parents are
eligible and suited to adopt;

b have ensured that the prospective adoptive parents have been
counselled as may be necessary; and

c have determined that the child is or will be authorized to
enter and reside permanently in that State.

CHAPTER III –

CENTRAL AUTHORITIES
AND ACCREDITED
BODIES

Article 6

1 A Contracting State shall designate a Central Authority to
discharge the duties which are imposed by the Convention upon
such authorities.

2 Federal States, States with more than one system of law or
States having autonomous territorial units shall be free to
appoint more than one Central Authority and to specify the
territorial or personal extent of their functions. Where a
State has appointed more than one Central Authority, it shall
designate the Central Authority to which any communication may
be addressed for transmission to the appropriate Central
Authority within that State.

Article 7

1 Central Authorities shall co-operate with each other and
promote co-operation amongst the competent authorities in
their States to protect children and to achieve the other
objects of the Convention.

2 They shall take directly all appropriate measures to –

a provide information as to the laws of their States
concerning adoption and other general information, such as
statistics and standard forms;

b keep one another informed about the operation of the
Convention and, as far as possible, eliminate any obstacles to
its application.

Article 8

Central Authorities shall take, directly or through public
authorities, all appropriate measures to prevent improper
financial or other gain in connection with an adoption and to
deter all practices contrary to the objects of the Convention.

Article 9

Central Authorities shall take, directly or through public
authorities or other bodies duly accredited in their State,
all appropriate measures, in particular to –

a collect, preserve and exchange information about the
situation of the child and the prospective adoptive parents,
so far as is necessary to complete the adoption;

b facilitate, follow and expedite proceedings with a view to
obtaining the adoption;

c promote the development of adoption counselling and post-
adoption services in their States;

d provide each other with general evaluation reports about
experience with intercountry adoption;

e reply, in so far as it permitted by the law of their State,
to justified requests from other Central Authorities or public
authorities for information about a particular adoption
situation.

Article 10

Accreditation shall only be granted to and maintained by
bodies demonstrating their competence to carry out properly
the tasks with which they may be entrusted.

Article 11

An accredited body shall –

a pursue only non-profit objectives according to such
conditions and within such limits as may be established by the
competent authorities of the State of accreditation;

b be directed and staffed by persons qualified by their
ethical standards and by training or experience to work in the
field of intercountry adoption; and

c be subject to supervision by competent authorities of that
State as to its composition, operation and financial
situation.

Article 12

A body accredited in one Contracting State may act in another
Contracting State only if the competent authorities of both
States have authorized it to do so.

Article 13

The designation of the Central Authorities and, where
appropriate, the extent of their functions, as well as the
names and addresses of the accredited bodies shall be
communicated by each Contracting State to the Permanent Bureau
of the Hague Conference on Private International Law.

CHAPTER IV –

PROCEDURAL

REQUIREMENTS IN

INTERCOUNTRY

ADOPTION

Article 14

Persons habitually resident in a Contracting State, who wish
to adopt a child habitually resident in another Contracting
State, shall apply to the Central Authority in the State of
their habitual residence.

Article 15

1 If the Central Authority of the receiving State is satisfied
that the applicants are eligible and suited to adopt, it shall
prepare a report including information about their identity,
eligibility and suitability to adopt, background, family and
medical history, social environment, reasons for adoption,
ability to undertake an intercountry adoption, as well as the
characteristics of the children for whom they would be
qualified to care.

2 It shall transmit the report to the Central Authority of the
State of origin.

Article 16

1 If the Central Authority of the State of origin is satisfied
that the child is adoptable, it shall –

a prepare a report including information about his or her
identity, adoptability, background, social environment, family
history, medical history including that of the child’s family,
and any special needs of the child;

b give due consideration to the child´s upbringing and to his
or her ethnic, religious and cultural background;

c ensure that consents have been obtained in accordance with
Article 4; and

d determine, on the basis in particular of the reports
relating to the child and the prospective adoptive parents,
whether the envisaged placement is in the best interests of
the child.

2 It shall transmit to the Central Authority of the receiving
State its report on the child, proof that the necessary
consents have been obtained and the reasons for its
determination on the placement, taking care not to reveal the
identity of the mother and the father if, in the State of
origin, these identities may not be disclosed.

Article 17

Any decision in the State of origin that a child should be
entrusted to prospective adoptive parents may only be made if

a the Central Authority of that State has ensured that the
prospective adoptive parents agree;

b the Central Authority of the receiving State has approved
such decision, where such approval is required by the law of
that State or by the Central Authority of the State of origin;

c the Central Authorities of both States have agreed that the
adoption may proceed; and

d it has been determined, in accordance with Article 5, that
the prospective adoptive parents are eligible and suited to
adopt and that the child is or will be authorized to enter and
reside permanently in the receiving State.

Article 18

The Central Authorities of both States shall take all
necessary steps to obtain permission for the child to leave
the State of origin and to enter and reside permanently in the
receiving State.

Article 19

1 The transfer of the child to the receiving State may only be
carried out if the requirements of Article 17 have been
satisfied.

2 The Central Authorities of both States shall ensure that
this transfer takes place in secure and appropriate
circumstances and, if possible, in the company of the adoptive
or prospective adoptive parents.

3 If the transfer of the child does not take place, the
reports referred to in Articles 15 and 16 are to be sent back
to the authorities who forwarded them.

Article 20

The Central Authorities shall keep each other informed about
the adoption process and the measures taken to complete it, as
well as about the progress of the placement if a probationary
period is required.

Article 21

1 Where the adoption is to take place after the transfer of
the child to the receiving State and it appears to the Central
Authority of the State that the continued placement of the
child with the prospective adoptive parents is not in the
child´s best interests, such Central Authority shall take the
measures necessary to protect the child, in particular –

a to cause the child to be withdrawn from the prospective
adoptive parents and to arrange temporary care;

b in consultation with the Central Authority of the State of
origin, to arrange without delay a new placement of the child
with a view to adoption or, if this is not appropriate, to
arrange alternative long-term care; an adoption shall not take
place until the Central Authority of the State of origin has
been duly informed concerning the new prospective adoptive
parents;

c as a last resort, to arrange the return of the child, if his
or her interests so require.

2 Having regard in particular to the age and degree of
maturity of the child, he or she shall be consulted and, where
appropriate, his or her consent obtained in relation to
measures to be taken under this Article.

Article 22

1 The functions of a Central Authority under this Chapter may
be performed by public authorities or by bodies accredited
under Chapter III, to the extent permitted by the law of its
State.

2 Any Contracting State may declare to the depositary of the
Convention that the functions of the Central Authority under
Articles 15 to 21 may be performed in that State, to the
extent permitted by the law and subject to the supervision of
the competent authorities of that State, also by bodies or
persons who –

a meet the requirements of integrity, professional competence,
experience and accountability of that State; and

b are qualified by their ethical standards and by training or
experience to work in the field of intercountry adoption.

3 A Contracting State which makes the declaration provided for
in paragraph 2 shall keep the Permanent Bureau of the Hague
Conference on Private International Law informed of the names
and addresses of these bodies and persons.

4 Any Contracting State may declare to the depositary of the
Convention that adoptions of children habitually resident in
its territory may only take place if the functions of the
Central Authorities are performed in accordance with paragraph
1.

5 Notwithstanding any declaraion made under paragraph 2, the
reports provided for in Articles 15 and 16 shall, in every
case, be prepared under the responsibility of the Central
Authority or other authorities or bodies in accordance with
paragraph 1.

CHAPTER V –

RECOGNITION AND
EFFECTS OF

THE ADOPTION

Article 23

1 An adoption certified by the competent authority of the
State of the adoption as having been made in accordance with
the Convention shall be recognized by operation of law in the
other Contracting States. The certificate shall specify when
and by whom the agreements under Article 17, sub-paragraph c,
were given.

2 Each Contracting State shall, at the time of signature,
ratification, acceptance, approval or accession, notify the
depositary of the Convention of the identity and the functions
of the authority or the authorities which, in that State, are
competent to make the certification. It shall also notify the
depositary of any modification in the designation of these
authorities.

Article 24

The recognition of an adoption may be refused in a Contracting
State only if the adoption is manifestly contrary to its
public policy, taking into account the best interests of the
child.

Article 25

Any Contracting State may declare to the depositary of the
Convention that it will not be bound under this Convention to
recognize adoptions made in accordance with an agreement
concluded by application of Article 39, paragraph 2.

Article 26

1 The recognition of an adoption includes recognition of

a the legal parent-child re-lationship between the child and
his or her adoptive parents;

b parental responsibility of the adoptive parents for the
child;

c the termination of a pre-existing legal relationship between
the child and his or her mother and father, if the adoption
has this effect in the Contracting State where it was made.

2 In the case of an adoption having the effect of terminating
a pre-existing legal parentchild relationship, the child
shall enjoy in the receiving State, and in any other
Contracting State where the adoption is recognized, rights
equivalent to those resulting from adoptions having this
effect in each such State.

3 The preceding paragraphs shall not prejudice the application
of any provision more favourable for the child, in force in
the Contracting State which recognizes the adoption.

Article 27

1 Where an adoption granted in the State of origin does not
have the effect of terminating a pre-existing legal parent-
child relationship, it may, in the receiving State which
recognizes the adoption under the Convention, be converted
into an adoption having such an effect –

a if the law of the receiving State so permits; and

b if the consents referred to in Article 4, sub-paragraphs c
and d, have been or are given for the purpose of such an
adoption.

2 Article 23 applies to the decision converting the adoption.

CHAPTER VI – GENERAL

PROVISIONS

Article 28

The Convention does not affect any law of a State of origin
which requires that the adoption of a child habitually
resident within that State take place in that State or which
prohibits the child’s placement in, or transfer to, the
receiving State prior to adoption.

Article 29

There shall be no contact between the prospective adoptive
parents and the child’s parents or any other person who has
care of the child until the requirements of Article 4, sub-
paragraphs a to c, and Article 5, sub-paragraph a, have been
met, unless the adoption takes place within a family or unless
the contact is in compliance with the conditions established
by the competent authority of the State of origin.

Article 30

1 The competent authorities of a Contracting State shall
ensure that information held by them concerning the child´s
origin, in particular information concerning the identity of
his or her parents, as well as the medical history, is
preserved.

2 They shall ensure that the child or his or her
representative has access to such information, under
appropriate guidance, in so far as is permitted by the law of
that State.

Article 31

Without prejudice to Article 30, personal data gathered or
transmitted under the Convention, especially data referred to
in Articles 15 and 16, shall be used only for the purposes for
which they were gathered or transmitted.

Article 32

1 No one shall derive improper financial or other gain from an
activity related to an intercountry adoption.

2 Only costs and expenses, including reasonable professional
fees of persons involved in the adoption, may be charged or
paid.

3 The directors, administrators and employees of bodies
involved in an adoption shall not receive remuneration which
is unreasonably high in relation to services rendered.

Article 33

A competent authority which finds that any provision of the
Convention has not been respected or that there is a serious
risk that it may not be respected, shall immediately inform
the Central Authority of its State. This Central Authority
shall be responsible for ensuring that appropriate measures
are taken.

Article 34

If the competent authority of the State of destination of a
document so requests, a translation certified as being in
conformity with the original must be furnished. Unless
otherwise provided, the costs of such translation are to be
borne by the prospective adoptive parents.

Article 35

The competent author- ities of the Contracting States shall
act expeditiously in the process of adoption.

Article 36

In relation to a State which has two or more systems of law
with regard to adoption applicable in different territorial
units –

a any reference to habitual residence in that State shall be
construed as referring to habitual residence in a territorial
unit of that State;

b any reference to the law of that State shall be construed as
referring to the law in force in the relevant territorial
unit;

c any reference to the competent authorities or to the public
authorities of that State shall be construed as referring to
those authorized to act in the relevant territorial unit;

d any reference to the accredited bodies of that State shall
be construed as referring to bodies accredited in the relevant
territorial unit.

Article 37

In relation to a State which with regard to adoption has two
or more systems of law applicable to different categories of
persons, any reference to the law of that State shall be
construed as referring to the legal system specified by the
law of that State.

Article 38

A State within which different territorial units have their
own rules of law in respect of adoption shall not be bound to
apply the Convention where a State with a unified system of
law would not be bound to do so.

Article 39

1 The Convention does not affect any international in-strument
to which Contracting States are Parties and which contains
provisions on matters governed by the Convention, unless a
contrary declaration is made by the States Parties to such
instrument.

2 Any Contracting State may enter into agreements with one or
more other Contracting States, with a view to improving the
application of the Convention in their mutual relations. These
agreements may derogate only from the provisions of Article 14
to 16 and 18 to 21. The States which have concluded such an
agreement shall transmit a copy to the depositary of the
Convention.

Article 40

No reservation to the Convention shall be permitted.

Article 41

The Convention shall apply in every case where an application
pursuant to Article 14 has been received after the Convention
has entered into force in the receiving State and the State of
origin.

Article 42

The Secretary General of the Hague Conference on Private
International Law shall at regular intervals convene a Special
Commission in order to review the practical operation of the
Convention.

CHAPTER VII – FINAL

CLAUSES

Article 43

1 The Convention shall be open for signature by the States
which were Members of the Hague Conference on Private
International Law at the time of its Seventeenth Session and
by the other States which participated in that Session.

2 It shall be ratified, accepted or approved and the
instruments of ratification, acceptance or approval shall be
deposited with the Ministry of Foreign Affairs of the Kingdom
of the Netherlands, depositary of the Convention.

Article 44

1 Any other State may accede to the Convention after it has
entered into force in accordance with Article 46, paragraph 1.

2 The instrument of accession shall be deposited with the
depositary.

3 Such accession shall have effect only as regards the
relations between the acceding State and those Contracting
States which have not raised an objection to its accession in
the six months after the receipt of the notification referred
to in sub-paragraph b of Article 48. Such an objection may
also be raised by States at the time when they ratify, accept
or approve the Convention after an accession. Any such
objection shall be notified to the depositary.

Article 45

1 If a State has two or more territorial units in which
different systems of law are applicable in relation to matters
dealt with in the Convention, it may at the time of signature,
ratification, acceptance, approval or accession declare that
this Convention shall extend to all its territorial units or
only to one or more of them and may modify this declaration by
submitting another declaration at any time.

2 Any such declaration shall be notified to the depositary and
shall state expressly the territorial units to which the
Convention applies.

3 If a State makes no declaration under this Article, the
Convention is to extend to all territorial units of that
State.

Article 46

1 The Convention shall enter into force on the first day of
the month following the expiration of three months after the
deposit of the third instrument of ratification, acceptance or
approval referred to in Article 43.

2 Thereafter the Convention shall enter into force –

a for each State ratifying, accepting or approving it
subsequently, or acceding to it, on the first day of the month
following the expiration of three months after the deposit of
its instrument of ratification, acceptance, approval or
accession;

b for a territorial unit to which the Convention has been
extended in conformity with Article 45, on the first day of
the month following the expiration of three months after the
notification referred to in that Article.

Article 47

1 A State Party to the Convention may denounce it by a
notification in writing addressed to the depositary.

2 The denunciation takes effect on the first day of the month
following the expiration of twelve months after the
notification is received by the depositary. Where a longer
period for the denunciation to take effect is specified in the
notification, the denunciation takes effect upon the
expiration of such longer period after the notification is
received by the depositary.

Article 48

The depositary shall notify the States Members of the Hague
Conference on Private International Law, the other States
which participated in the Seventeenth Session and the States
which have acceded in accordance with Article 44, of the
following –

a the signatures, ratifications, acceptances and approvals
referred to in Article 43;

b the accessions and objections raised to accessions referred
to in Article 44;

c the date on which the Convention enters into force in
accordance with Article 46;

d the declarations and designations referred to in Articles
22, 23, 25 and 45;

e the agreements referred to in Article 39;

f the denunciations referred to in Article 47.

In witness whereof the undersigned, being duly authorized
thereto, have signed this Convention.

Done at The Hague, on the …… day of ………. 19.. in
the English and French languages, both texts being equally
authentic, in a single copy which shall be deposited in the
archives of the Government of the Kingdom of the Netherlands,
and of which a certified copy shall be sent, through
diplomatic channels, to each of the States Members of the
Hague Conference on Private International Law at the date of
its Seventeenth Session and to each of the other States which
participated in that Session.