Rättshjälpsförordning (1997:404)

SFS nr
1997:404
Departement/myndighet
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1997-06-05
Ändring införd
t.o.m. SFS 2014:330

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om tillämpning av
rättshjälpslagen (1996:1619). Dessutom finns i 11 a-11 d §§
särskilda bestämmelser om ansökan om rättshjälp i vissa
gränsöverskridande tvister. Förordning (2004:739).

2 § Vad som sägs om domstol i denna förordning gäller även
arrendenämnd och hyresnämnd.

3 § Vid tillämpning av rättshjälpslagen (1996:1619) och denna
förordning anses som biträdande jurist på en advokatbyrå den
som har avlagt de kunskapsprov som har föreskrivits för
behörighet till domarämbetet och har antecknats i ett register
hos Sveriges advokatsamfund som anställd som biträde på byrån.

Rådgivning

4 § Domstolsverket fastställer avgift för rådgivning enligt
rättshjälpslagen (1996:1619) på grundval av en timkostnadsnorm
som beslutas av regeringen. Domstolsverket meddelar också
närmare bestämmelser om nedsättning av rådgivningsavgift.

5 § Domstolsverket meddelar närmare bestämmelser om ersättning
av allmänna medel till den som lämnar rådgivning enligt
rättshjälpslagen (1996:1619).

Ekonomiskt underlag

6 § Domstolsverket meddelar närmare bestämmelser om beräkning
av ekonomiskt underlag enligt 38 § rättshjälpslagen
(1996:1619).

Ansökan om rättshjälp

7 § En ansökan om rättshjälp skall innehålla uppgifter om den
rättsliga angelägenhet som ansökan avser och, om det är
möjligt, det värde saken rör. Avser ansökan en rättslig
angelägenhet som kan komma att prövas eller på annat sätt
behandlas utomlands skall detta anges.

Av ansökan skall framgå om rättshjälp tidigare har sökts och om
rådgivning har lämnats i angelägenheten.

8 § I ansökan skall anges om den rättssökande har eller har
haft en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd som
omfattar angelägenheten.

Om den rättssökande saknar rättsskydd enligt första stycket
skall anledningen till detta anges, om det inte är uppenbart
obehövligt.

Om den rättsliga angelägenheten avser skadestånd, skall den
rättssökande uppge om det är fråga om trafikskadeersättning
enligt trafikskadelagen (1975:1410) eller om skadeståndet kan
komma att betalas från en ansvarsförsäkring.

9 § Ansökan skall innehålla uppgifter om den rättssökandes
ekonomiska och övriga förhållanden enligt ett formulär som
Domstolsverket fastställer. Förordning (1999:65).

10 § Om ett dödsbo ansöker om att rättshjälp som har beviljats
den avlidne skall övergå till dödsboet, skall till ansökan
bifogas en bouppteckning eller annan tillförlitlig utredning om
dödsboets ekonomiska ställning samt uppgifter om
dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden.

11 § Uppgifterna om ekonomiska förhållanden, förekomsten av
försäkring, rådgivning och om rättshjälp tidigare har sökts
skall lämnas på heder och samvete. Den rättssökande skall också
på heder och samvete intyga att i ansökan har lämnats alla
uppgifter som, såvitt den sökande vet, är av betydelse för
bedömningen av ansökan och att de lämnade uppgifterna är
riktiga.

Den rättssökande skall i ansökan om rättshjälp lämna ett
medgivande till att de ekonomiska uppgifterna får kontrolleras
hos berörda myndigheter. Förordning (1999:65).

Särskilda bestämmelser om ansökan om rättshjälp i vissa
gränsöverskridande tvister

11 a § Justitiedepartementet är översändande och mottagande
organ enligt rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003
om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i
gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma
minimiregler för rättshjälp i sådana tvister.
Förordning (2004:739).

11 b § Justitiedepartementet skall i sin egenskap av
översändande organ bistå den rättssökande med att

1. säkerställa att alla handlingar som enligt departementets
vetskap krävs för prövning av ansökan om rättshjälp är fogade
till den, och

2. vid behov översätta ansökan om rättshjälp och övriga
handlingar som anges i 1.

Justitiedepartementet skall översända en ansökan om rättshjälp
till mottagande organ i en annan medlemsstat inom Europeiska
unionen senast 15 dagar efter det att en komplett ansökan har
tagits emot.

Justitiedepartementets biträde skall vara kostnadsfritt.
Förordning (2004:739).

11 c § Om en ansökan om rättshjälp har översänts till
Justitiedepartementet i dess egenskap av mottagande organ på
något annat sätt än genom post, bud eller telefax, behöver
departementet inte förmedla ansökan. Detta gäller dock inte, om
det har träffats en överenskommelse i det enskilda fallet och
ansökan har gjorts på det sätt som har överenskommits.
Förordning (2004:739).

11 d § En ansökan om rättshjälp som har översänts till
Justitiedepartementet i dess egenskap av mottagande organ
behöver förmedlas endast om ansökan och de övriga handlingar
som bilagts den är avfattade på svenska eller engelska.
Förordning (2004:739).

Underrättelser m.m.

12 § Har en ansökan om rättshjälp bifallits, skall den
rättssökande få ett skriftligt besked om detta. Beskedet skall
innehålla uppgifter om den rättsliga angelägenhet som
rättshjälpen avser, dagen då ansökan bifölls, den procentsats
efter vilken rättshjälpsavgift skall betalas och vad den minsta
avgiften uppgår till samt vem som har förordnats som
rättshjälpsbiträde.

Rättshjälpsbiträdet skall få ett skriftligt besked om
förordnandet.

13 § Har rättshjälp beviljats av Rättshjälpsmyndigheten och
handläggs den rättsliga angelägenheten, utan att det är fråga
om ett överklagande av myndighetens avgörande, vid en domstol
eller annan myndighet eller vid en skiljenämnd, skall den
rättssökande genast till domstolen, myndigheten eller
skiljenämnden skicka det besked som avses i 12 §. En anteckning
om beskedets innehåll skall göras i dagboken, i akten eller på
något annat lämpligt ställe.

14 § Om en kostnad för rättshjälpen har uppkommit i ett mål
eller ärende vid en domstol eller någon annan myndighet sedan
rättshjälp har beviljats skall det i dagboken eller på beskedet
om rättshjälp göras en anteckning om kostnaden med angivande av
dagen då kostnaden uppkom.

15 § Om rättshjälp har beviljats av Rättshjälpsmyndigheten,
skall domstol underrätta myndigheten, om den rättsliga
angelägenheten ger upphov till ett mål eller ärende vid
domstolen. När Rättshjälpsmyndigheten har fått underrättelsen,
skall myndigheten genast underrätta domstolen om de kostnader i
ärendet som myndigheten tidigare har fastställt. Om en domstol
eller Rättshjälpsmyndigheten behöver ytterligare handlingar som
underlag för ett beslut som gäller rättshjälpen, är det
domstolens respektive myndighetens uppgift att rekvirera dessa.

16 § Om det beslutas att rättshjälpen skall upphöra och den
rättsliga angelägenheten handläggs vid en annan myndighet än
den som har fattat beslutet, skall den andra myndigheten
underrättas om beslutet. Motsvarande gäller då angelägenheten
prövas i skiljenämnd.

Den rättssökande, rättshjälpsbiträdet och medlaren skall
underrättas om beslutet.

17 § Domstolsverket får meddela föreskrifter för domstolar och
andra myndigheter om att dessa skall lämna uppgifter till
Rättshjälpsmyndigheten om sina beslut i frågor om rättshjälp.
Förordning (2005:80).

Betalning av rättshjälpsavgift

18 § Domstolsverket meddelar närmare bestämmelser om betalning
av rättshjälpsavgift.

Ersättning till rättshjälpsbiträden

19 § Domstolsverket meddelar föreskrifter om den taxa som
avses i 27 § femte stycket rättshjälpslagen (1996:1619) på
grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen.
Domstolsverket meddelar också föreskrifter om hur tidsspillan
ska beräknas. Förordning (2014:330).

20 § Ett rättshjälpsbiträde skall i sin kostnadsräkning i
skilda poster ta upp den ersättning som begärs för arbete,
tidsspillan och utlägg. I fråga om mervärdesskatt finns
bestämmelser om fakturering i 11 kap. mervärdesskattelagen
(1994:200).

Om ersättningen inte skall bestämmas enligt taxa eller om den
begärda ersättningen avviker från fastställd taxa, skall
kostnadsräkningen innehålla en arbetsredogörelse. Denna skall
vara så utförlig att ersättningsanspråkets skälighet kan
bedömas. Arbetsredogörelsen skall innefatta uppgift om
tidsåtgången för varje åtgärd som inte är rutinmässig. Om den
som begär ersättning åberopar några särskilda omständigheter,
såsom att uppdraget varit särskilt svårt eller krävande, skall
dessa anges. Av kostnadsräkningen skall även framgå den tid som
har lagts ned på uppdraget och när arbetet påbörjades.

Om ett biträde har satt en advokat eller en biträdande jurist
på en advokatbyrå i sitt ställe (substitution) skall detta
framgå av kostnadsräkningen. Förordning (2005:80).

21 § Om ett rättshjälpsbiträde har anlitat ett utländskt
platsombud skall de uppgifter som anges i 20 § redovisas också
beträffande platsombudets arbete.

22 § Ett rättshjälpsbiträde skall i sin kostnadsräkning också
ange om den rättssökande erhållit mer än en timmes rådgivning,
den rådgivningsavgift och den rättshjälpsavgift som den
rättssökande har betalat samt sådana omständigheter som kan
vara av betydelse för tillämpningen av 31 § rättshjälpslagen
(1996:1619).

23 § Kostnadsräkningen ska ges in till den domstol eller den
myndighet som ska besluta om ersättningen utom i fall som
avses i andra stycket.

Om rättshjälpen avser ett ärende vid en annan myndighet än
domstol eller ett förfarande inför skiljenämnd, ska
kostnadsräkningen ges in till myndigheten eller skiljenämnden
som utan dröjsmål ska sända räkningen till
Rättshjälpsmyndigheten med ett eget yttrande.

I ärenden hos regeringen som gäller nåd i brottmål och i
ärenden enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap får
ett sådant yttrande avges av huvudmannen för den enhet inom
Regeringskansliet som svarar för ärendets beredning.
Förordning (2013:656).

24 § Ett rättshjälpsbiträde som har frånträtt sitt uppdrag i
förtid har rätt till förskott på sin ersättning med ett skäligt
belopp. Även i andra fall har biträdet rätt till sådant
förskott, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete
som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan
ersättningen kan fastställas.

Ersättning till medlare

25 § Den som begär ersättning för ett uppdrag som medlare är
skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att ersättningen
skall kunna bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget
skall alltid anges.

Ersättning för medverkan vid utredning

26 § Ersättning till den som har medverkat vid utredning enligt
rättshjälpslagen (1996:1619) bestäms till skäligt belopp. Den
kostnad som anges i 17 § rättshjälpslagen skall beräknas
exklusive mervärdesskatt.

I fråga om ersättning för inställelse för den som har medverkat
vid en utredning tillämpas bestämmelserna om beräkning av
ersättning av allmänna medel till vittnen.

Den som begär ersättning för en utredning är skyldig att lämna
de uppgifter som behövs för att ersättningen skall kunna
bestämmas. Den tid som har lagts ned på uppdraget skall alltid
anges.

Avräkning

27 § En avräkning enligt 40 § rättshjälpslagen (1996:1619) med
den rättssökande skall innehålla uppgifter om

1. den slutligt fastställda rättshjälpsavgiften,

2. den ersättning som rättshjälpsbiträdet slutligt har
tillerkänts,

3. det belopp som den rättssökande skall betala till eller få
från rättshjälpsbiträdet.

28 § En avräkning enligt 40 § rättshjälpslagen (1996:1619) med
rättshjälpsbiträdet skall innehålla uppgifter om

1. den slutligt fastställda ersättningen till biträdet,

2. den rättssökandes slutliga rättshjälpsavgift som skall
avräknas mot biträdets ersättning,

3. det belopp som biträdet skall få från respektive betala till
den rättssökande,

4. det belopp som biträdet skall få från eller betala till
staten.

29 § En avräkning enligt 41 § rättshjälpslagen (1996:1619) med
en medpart eller motpart skall innehålla uppgifter om

1. den slutligt fastställda ersättningen till biträdet,

2. det belopp som domstol har bestämt att medparten eller
motparten skall betala,

3. till vem eller vilka som beloppet skall betalas.

Om avräkningen innebär att den rättssökande skall få ersättning
från en motpart eller medpart skall även den rättssökande få
besked om detta.

Utbetalning av ersättningar

30 § Rättshjälpsmyndigheten ser till att ersättning av allmänna
medel till rättshjälpsbiträde, medlare och den som har
medverkat vid utredning enligt bestämmelserna i
rättshjälpslagen (1996:1619) snarast betalas till den
berättigade. Om en domstol har beslutat om ersättningen skall
domstolen inom en vecka underrätta Rättshjälpsmyndigheten om
ersättningsbeslutet. Domstolsverket meddelar närmare
bestämmelser om underrättelse om ersättningsbeslut.

Betalning till staten

31 § Om en domstol eller Rättshjälpsmyndigheten med stöd av 30,
31, 35-37 eller 41 § rättshjälpslagen (1996:1619) har beslutat
att en part eller någon annan person skall betala ersättning
till staten, skall den betalningsskyldige så snart beslutet
vunnit laga kraft uppmanas att inom en viss tid betala
ersättningen.

Om beslutet har meddelats av en annan myndighet än den som har
angetts i första stycket eller av skiljenämnd, skall en
underrättelse om beslutet sändas till Rättshjälpsmyndigheten.
Sedan Rättshjälpsmyndigheten med anledning av underrättelsen
beslutat om det belopp som återbetalningsskyldigheten skall
omfatta samt om fördelningen av ersättningen mellan den
rättssökande och staten enligt 41 § rättshjälpslagen, skall
första stycket tillämpas.

32 § Om en domstol eller Rättshjälpsnämnden, efter ett
överklagande, bestämmer ersättning till ett rättshjälpsbiträde
till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade
beslutet skall rättshjälpsbiträdet snarast återbetala vad han
eller hon har fått för mycket.

Om ett utbetalat förskott överstiger vad rättshjälpsbiträdet
slutligen tillerkänns i ersättning skall det överskjutande
beloppet utan dröjsmål återbetalas till staten.

33 § Har den som fått förskott för kostnader enligt 22 §
rättshjälpslagen (1996:1619) därefter fått dessa helt eller
delvis ersatta genom en försäkring eller av domstol eller en
annan myndighet i den främmande staten och kan detta belopp
inte avräknas mot den ersättning som slutligt bestäms, skall
Rättshjälpsmyndigheten pröva om motsvarande del av förskottet
skall återbetalas samt göra vad som behövs för att få tillbaka
förskottet.

34 § Närmare föreskrifter om förfarandet för verkställighet av
beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i
rättshjälpslagen (1996:1619) beslutas av Domstolsverket efter
samråd med Skatteverket. Förordning (2003:985).

Rättshjälpslagens tillämpning beträffande utländska medborgare
m.m.

35 § Följande utländska medborgare ska i den utsträckning som
anges nedan vara likställda med svenska medborgare i fråga om
rätt till rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619):

– Medborgare i en medlemsstat inom Europeiska unionen.

– Den som har sin hemvist eller vanliga vistelseort i en
medlemsstat inom Europeiska unionen, med undantag av
Danmark.

– Medborgare i Japan.

– Medborgare i en stat som är ansluten till någon av
Haagkonventionerna den 17 juli 1905 och den 1 mars 1954
angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.

– Medborgare i en stat i förhållande till vilken konventionen
den 28 augusti 1930 mellan Sverige samt Storbritannien och
Nordirland rörande vissa till civilprocessen hörande ämnen av
internationell natur är tillämplig.

– Medborgare i en stat som är ansluten till den europeiska
bosättningskonventionen den 13 december 1955.

– Den som är bosatt i en stat som är ansluten till
Haagkonventionen av den 23 november 2007 om internationell
indrivning av underhåll till barn och andra familjemedlemmar,
om han eller hon är kärande eller sökande i ett mål eller
ärende som rör underhållsbidrag och som har väckts genom
förmedling av Försäkringskassan enligt konventionens
bestämmelser.

– Den som är bosatt i en stat som är ansluten till New
York-konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av
underhållsbidrag i utlandet, om han eller hon är kärande
eller sökande i ett mål eller ärende som rör underhållsbidrag
och som har väckts genom förmedling av Försäkringskassan
enligt konventionens bestämmelser.

– Den som är bosatt i Amerikas förenta stater, Guam,
Jungfruöarna, Puerto Rico eller Samoa, dock med undantag av
Alabama, District of Columbia och Mississippi, om han eller
hon är kärande eller sökande i ett mål eller ärende om
underhållsbidrag som har väckts genom förmedling av
Försäkringskassan enligt bestämmelserna i New
York-konventionen den 20 juni 1956 om indrivning av
underhållsbidrag i utlandet.

– Medborgare i en stat som är ansluten till den europeiska
konventionen den 24 november 1977 om migrerande arbetstagares
rättsställning, om han eller hon vistas i Sverige som
migrerande arbetstagare i konventionens mening.

– Den som är kärande eller sökande i ett mål eller ärende om
vårdnad eller umgänge som har väckts genom
Utrikesdepartementets förmedling i enlighet med den
europeiska konventionen den 20 maj 1980 om erkännande och
verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om
återställande av vård om barn.

– Den som är medborgare eller har hemvist i en stat som är
ansluten till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de
civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, om
han eller hon är sökande i ett mål eller ärende som rör
konventionen.

– Den som är bosatt i en stat som är ansluten till
Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om internationell
rättshjälp. Förordning (2014:330).

36 § I fråga om förmånen av rättshjälp enligt rättshjälpslagen
(1996:1619) skall den som är statslös eller politisk flykting
och inte är bosatt här i landet vara likställd med medborgare i
den stat där han eller hon är bosatt.

Övergångsbestämmelser

2013:656

1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för handläggning av ärenden som
avser upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på
grund av brott och som har kommit in till regeringen före
ikraftträdandet.