Skattebetalningslag (1997:483)

SFS nr
1997:483
Departement/myndighet
Finansdepartementet S5
Utfärdad
1997-06-12
Författningen har upphävts genom
SFS 2011:1244
Upphävd
2012-01-01
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1511

1 kap. Tillämpningsområde, definitioner och valuta.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller vid bestämmande, debitering, redovisning
och betalning av

1. sådan skatt eller avgift som avses i 1 kap. 1 § första
stycket taxerings-lagen (1990:324),

2. avgift enligt socialavgiftslagen (2000:980),

3. skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,

4. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),

5. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) samt sådant
belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket den lagen,

6. avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund.

Lagen gäller även, om inte annat särskilt anges, vid
bestämmande, debitering, redovisning och betalning av
punktskatt. Med punktskatt avses i denna lag skatt enligt

1. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,

2. lagen (1972:820) om skatt på spel,

3. lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

4. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

5. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,

6. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,

7. lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

8. lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,

9. lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

10. lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

11. lagen (1994:1776) om skatt på energi,

12. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

13. lagen (1999:673) om skatt på avfall,

14. lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer, och

15. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.
Lag (2011:75).

1 a § Har upphävts genom lag (2006:1429).

1 b § Har upphävts genom lag (2004:1142).

2 § Lagen gäller vid bestämmande, debitering och betalning av

1. skattetillägg och förseningsavgift i fråga om sådan skatt
eller avgift som avses i 1 §,

2. förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),

3. kontrollavgift enligt 15 kap. 9 §,

4. kontrollavgift enligt lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m.,

5. kontrollavgift enligt lagen (2006:575) om särskild
skattekontroll i vissa branscher,

6. transporttillägg som avses i 4 kap. 9 a § lagen (1998:506)
om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och energiprodukter,

7. kontrollavgift enligt lagen (2007:592) om kassaregister
m.m., och

8. ränta på skatt eller avgift som avses i 1 och 1 a §§ samt på
skattetillägg, avgift och transporttillägg som avses i 1-7.
Lag (2008:1320).

2 a § Lagen gäller inte, om det inte särskilt anges, när skatt
skall tas ut enligt mervärdesskattelagen (1994:200) vid import
av varor eller när det är fråga om punktskatt som skall betalas
till Tullverket enligt någon av de lagar som anges i 1 § andra
stycket. I sådana fall gäller tullagen (2000:1281).
Lag (2002:400).

2 b § Lagen gäller inte för skattepliktiga varor som

1. är omhändertagna med stöd av lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och energiprodukter, eller

2. omfattas av ett beslut om skatt enligt lagen om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och energiprodukter.

Om ett beslut som avses i första stycket upphävs, skall dock
lagen anses ha varit tillämplig som om beslutet aldrig hade
fattats. Lag (2007:462).

Definitioner

3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma
betydelse och tillämpningsområden som i de lagar som anges i 1-
2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324), om inte annat
anges i detta kapitel eller framgår av sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även sådan särskild löneskatt och
allmän löneavgift som en arbetsgivare är skyldig att betala
enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster och 1 § lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift. Vidare avses med juridisk person också dödsbon och
handelsbolag. Lag (2001:328).

4 § Vad som sägs i denna lag om skatt och skattskyldig gäller
även

1. avgift och avgiftsskyldig,

2. belopp som ska dras från ersättning för arbete, ränta eller
utdelning för betalning av preliminär skatt (avdragen skatt)
och den som är skyldig att göra sådant avdrag, samt

3. skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift,
transporttillägg och ränta och den som är skyldig att betala
skattetillägg, avgift, transporttillägg eller ränta.

Med skatt likställs

1. belopp som någon annan än den skattskyldige är
betalningsskyldig för enligt denna lag eller, såvitt gäller
belopp som har debiterats enligt denna lag, 2 kap. 20 § lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag,

2. belopp som betalats tillbaka till den skattskyldige men som
på grund av ett senare beskattningsbeslut ska betalas in igen
till Skatteverket, och

3. belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket
mervärdesskattelagen (1994:200).

Med skattskyldig likställs

1. handelsbolag även om det inte är skyldigt att betala någon
av de skatter som anges i 1 §,

2. den som har rätt till återbetalning av ingående
mervärdesskatt enligt 10 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen,

3. den som utan att vara skattskyldig här i landet har fått en
F-skattsedel enligt 4 kap. 7 eller 8 §,

4. den som Skatteverket enligt 23 kap. 3 § har beslutat ska
svara för redovisning och betalning av skatt som hänför sig
till verksamhet som bedrivs genom enkelt bolag eller
partrederi,

5. den som är grupphuvudman enligt 6 §,

6. delägare i handelsbolag som enligt 2 kap. 20 § lagen om
handelsbolag och enkla bolag har ålagts betalningsskyldighet
för skatt,

7. den som har rätt till återbetalning enligt

a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,

b) 8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

d) 28-30 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

8. den som har rätt till återbetalning, kompensation eller
nedsättning enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a, 9, 10 eller 11 §,
11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776) om skatt på energi
eller omfattas av ett slutligt beslut om skattenedsättning
enligt 9 kap. 9 b § tredje stycket samma lag,

9. den som i egenskap av företrädare för en juridisk person är
betalningsskyldig enligt 12 kap. 6 eller 6 a § eller som
träffat överenskommelse enligt 12 kap. 7 c §, och

10. den som i egenskap av ombud för en generalrepresentation
eller skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare är
betalningsskyldig för skatt enligt 23 kap. 3 c eller 3 d §.
Lag (2008:1318).

5 § Vad som sägs i denna lag om handelsbolag gäller, om inte
annat föreskrivs, även europeiska ekonomiska
intressegrupperingar (EEIG).

Vad som sägs i denna lag om ekonomiska föreningar gäller, om
inte annat föreskrivs, även europeiska grupperingar för
territoriellt samarbete (EGTS). Lag (2009:722).

6 § I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,

arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,

beskattningsår: i fråga om

a) skatt som avses i inkomstskattelagen (1999:1229), lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel i fall som avses i 2 §
första stycket 1–4 och lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader samt avgift som avses i lagen (2007:1398)
om kommunal fastighetsavgift, beskattningsår enligt 1 kap. 13–
15 §§ inkomstskattelagen,

b) mervärdesskatt, beskattningsår enligt 1 kap. 14 §
mervärdesskattelagen (1994:200) eller, för förvärv av sådana
varor som avses i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen, det kalenderår under vilket förvärvet
skett,

c) punktskatt, samma beskattningsår som i 1 kap. 14 §
mervärdesskattelagen eller, om skatteredovisningen inte sker
för redovisningsperioder, det kalenderår under vilket den
skattepliktiga händelsen inträffat,

d) skatt som inte avses i a–c, det kalenderår för vilket
skatten ska betalas,

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 §
mervärdesskattelagen utsetts som huvudman för en
mervärdesskattegrupp,

inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

näringsverksamhet: verksamhet av sådant slag att intäkter i
verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap.
inkomstskattelagen räknas till inkomstslaget näringsverksamhet
för den som bedriver verksamheten eller, när verksamheten
bedrivs av ett handelsbolag, för någon delägare i bolaget,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående
mervärdesskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.
Lag (2011:75).

Valuta

7 § Samtliga uppgifter som skall lämnas enligt denna lag skall,
om inte annat följer av 5 kap. 12 § andra stycket, till sina
belopp anges i svenska kronor. Lag (2000:55).

2 kap. Beslutande myndighet

1 § Beslut enligt denna lag fattas av Skatteverket.
Lag (2003:664).

2 § Har upphävts genom lag (2003:664).

3 § Har upphävts genom lag (2003:664).

4 § Har upphävts genom lag (2003:664).

5 § Har upphävts genom lag (2003:664).

5 a § Har upphävts genom lag (2003:664).

6 § Om den skattskyldige inom föreskriven tid har gett in en
begäran om omprövning till en allmän förvaltningsdomstol, får
Skatteverket ändå pröva ärendet. Begäran skall då omedelbart
sändas över till verket med uppgift om den dag då begäran kom
in till domstolen. Lag (2003:664).

7 § Har upphävts genom lag (2003:664).

8 § Om ett beskattningsärende som avses i denna lag har ett nära
samband med ett taxeringsärende som enligt 2 kap. 4 § taxerings-
lagen (1990:324) skall avgöras i en skattenämnd, får även
beskattningsärendet avgöras i skattenämnden, om det är lämpligt
att ärendena prövas i ett sammanhang.

3 kap. Registrering och skattekonton

Registrering

1 § Skatteverket ska registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap.
eller betala arbetsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen
(1994:200), med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som
avses i 6 a kap. 1 § mervärdesskattelagen och av den som är
skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana varor som
anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 nämnda lag,

3. den som är grupphuvudman,

4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 §
mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående
mervärdesskatt enligt 10 kap. 9 och 11–13 §§ samma lag,

5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget
från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket
mervärdesskattelagen,

5 a. en utländsk företagare som är etablerad i ett annat EU-
land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1–3 §§
mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma
lag och inte heller ska registreras enligt 2, 4 eller 5,

5 b. en näringsidkare som är etablerad i Sverige och omsätter
tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av tjänsten är
skattskyldig för i det landet i enlighet med tillämpningen av
artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november
2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt,

6. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt
lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, och

7. den som är skattskyldig enligt

a) lagen (1972:820) om skatt på spel,

b) 4 § första stycket 1 lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel,

c) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,

d) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,

e) lagen (1991:1482) om lotteriskatt,

f) 10, 13 eller 15 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1
lagen (1994:1563) om tobaksskatt,

g) 9, 12, 14 eller 15 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

h) 4 kap. 3, 6, 8 eller 9 § eller 12 § första stycket 1 eller
11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om
skatt på energi,

i) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,

j) lagen (1999:673) om skatt på avfall,

k) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer, eller

l) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.

Om skatt ska betalas enligt 23 kap. 3 c eller 3 d § av ett
ombud för en generalrepresentation eller av en
skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare, ska
ombudet respektive representanten registreras i stället för
försäkringsgivaren. Lag (2011:288).

Anmälan för registrering

2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som skall
registreras enligt 1 § skall anmäla sig för registrering hos
Skatteverket.

Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet för
mervärdesskatt, skall göra en anmälan för varje verksamhet.

Om inte något hindrar det skall anmälan göras senast två veckor
innan den verksamhet som medför anmälningsplikt påbörjas eller
övertas. Den vars verksamhet är yrkesmässig endast enligt 4 kap. 3 §
första stycket 1 eller 2 och andra stycket mervärdesskattelagen
(1994:200) och som enligt 10 kap. 31 § i denna lag skall redovisa
mervärdesskatten i självdeklarationen anses ha fullgjort
anmälningsskyldigheten genom att lämna deklarationen.
Lag (2003:664).

3 § Om ett förhållande som har tagits upp i en anmälan om
registrering har ändrats, skall den som gjort anmälan underrätta
Skatteverket om ändringen. Om inte något hindrar det skall
underrättelsen lämnas inom två veckor från det att ändringen
inträffade. Lag (2003:664).

Föreläggande

4 § Skatteverket får förelägga den som inte gör anmälan
enligt 2 § eller inte lämnar underrättelse enligt 3 §, att
fullgöra sin skyldighet eller att lämna sådana uppgifter som
behövs för att avgöra om skyldighet att göra anmälan eller lämna
underrättelse finns. Lag (2003:664).

Skattekonton

5 § Skatteverket skall upprätta ett skattekonto för varje
person som är skattskyldig enligt denna lag.

Skatteverket får besluta att en person skall ha fler än ett
skattekonto. För en grupphuvudman skall det upprättas ett
särskilt skattekonto för registrering av
mervärdesskattegruppens mervärdesskatt. Ett särskilt
skattekonto skall upprättas även för ett sådant ombud eller en
sådan skatterepresentant som skall svara för betalning av skatt
enligt 23 kap. 3 c eller 3 d §.

På skattekontot skall, om inte annat följer av fjärde stycket,
Skatteverket registrera skatt som skall betalas in eller
betalas tillbaka enligt ett beskattningsbeslut, avdragen A-
skatt, gjorda inbetalningar och utbetalningar samt belopp som
har lämnats för indrivning. Belopp som skall betalas in
registreras på förfallodagen. Belopp som skall tillgodoräknas
registreras så snart underlag finns.

Belopp som har betalats av en företrädare för en juridisk
person på grund av en överenskommelse enligt 12 kap. 7 c §
skall registreras på den juridiska personens skattekonto.
Lag (2007:462).

6 § Skatteverket skall dels årligen, dels månatligen stämma
av inbetalda och andra tillgodoförda belopp mot påförda belopp.
Någon avstämning behöver dock inte göras då inte något annat
belopp än ränta har tillgodoförts eller påförts.

En avstämning av skattekontot skall också göras när den
skattskyldige begär det, om inte särskilda skäl talar mot det.

Den årliga avstämningen skall göras sedan den slutliga skatten har
registrerats. Lag (2003:664).

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt

Skyldighet att betala preliminär skatt

1 § Preliminär skatt för en skattskyldig skall betalas för
inkomståret med belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara
den slutliga skatten enligt den årliga taxeringen året efter
inkomståret.

2 § Den preliminära skatten skall betalas genom skatteavdrag (A-
skatt) eller enligt särskild debitering (F-skatt eller särskild A-
skatt).

3 § Skatteavdrag görs av den som betalar ut ersättning för arbete,
ränta eller utdelning enligt vad som anges i 5 kap.

4 § F-skatt betalas av den som har fått en F-skattsedel. Av 5 kap.
framgår att skatteavdrag i vissa fall skall göras även för den som
har fått en F-skattsedel.

5 § Särskild A-skatt betalas av den skattskyldige efter beslut
av Skatteverket. Sådant beslut får meddelas endast
beträffande den som inte har fått en F-skattsedel.

Beslut om särskild A-skatt får meddelas under förutsättning att
överensstämmelsen mellan den preliminära skatten och den
beräknade slutliga skatten därigenom kan antas bli bättre än om
endast skatteavdrag görs. Lag (2003:664).

Skattsedel på preliminär skatt

6 § Skatteverket skall för varje inkomstår utfärda
skattsedlar på preliminär skatt. För sådan skatt skall det finnas
två slag av skattsedlar (F-skattsedel och A-skattsedel).
Lag (2003:664).

Utfärdande av F-skattsedel

7 § En F-skattsedel skall, om inte annat följer av 8, 10 eller
11 §, efter ansökan utfärdas för den som uppger sig bedriva
eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet här i landet,
såvida det inte finns skälig anledning att anta att
näringsverksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas.
Lag (1997:1032).

8 § En F-skattsedel skall utan ansökan utfärdas för den som vid
utgången av närmast föregående inkomstår hade en sådan skattsedel.

9 § Skatteverket får i fråga om fysiska personer besluta att
en F-skattsedel skall utfärdas under villkor att den åberopas
endast i personens näringsverksamhet. Villkoret skall framgå av
skattsedeln. Lag (2003:664).

10 § En F-skattsedel får inte utfärdas för en delägare i ett
handelsbolag enbart på grund av delägarens intäkter från bolaget.

11 § En F-skattsedel får inte utfärdas

1. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel
återkallad enligt 13 § 3 eller 8 förrän två år efter
återkallelsebeslutet,

2. för den som har fått en tidigare utfärdad F-skattsedel
återkallad enligt 13 § 2, 4-7 eller 9, så länge grunden för
återkallelsen finns kvar, eller

3. för den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha
fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande
som avses i 13 §.

För den som inte har haft någon F-skattsedel men som skulle ha
fått en sådan skattsedel återkallad på grund av något förhållande
som avses i 13 § 8 får en F-skattsedel inte utfärdas förrän två år
efter det att företagets eller bolagets F-skattsedel återkallades
eller företaget eller bolaget försattes i konkurs.

Om det finns särskilda skäl, får en F-skattsedel utfärdas trots
vad som sägs i första och andra styckena.

F-skattebevis

12 § För den som får en F-skattsedel skall Skatteverket också
utfärda ett F-skattebevis. Villkor enligt 9 § skall framgå av
F-skattebeviset. Lag (2003:664).

Återkallelse av F-skattsedel

13 § Skatteverket skall återkalla en F-skattsedel, om
innehavaren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på
annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är
obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande att lämna självdeklaration
eller, i fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 3 kap. 18
eller 19 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till
grund för taxering,

5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna
lag eller motsvarande utländsk skatt i en utsträckning som inte
är obetydlig,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs,

8. är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller
i ett fåmanshandelsbolag och det finns eller fanns
förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-
skattsedel på grund av ett förhållande som kan hänföras till
företagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett
sådant sätt att en F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren på grund av ett förhållande som avses i 3-8.
Lag (2003:664).

14 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket avstå från
återkallelse av en F-skattsedel trots vad som sägs i 13 §.
Lag (2003:664).

15 § Om en F-skattsedel har återkallats, får Skatteverket
förelägga innehavaren att överlämna F-skattsedeln och
F-skattebeviset till verket.

Skatteverket får lämna uppgift om återkallelsen till de
berörda uppdragsgivare som verket känner till. Lag (2004:127).

Utfärdande av A-skattsedel

16 § En A-skattsedel skall på begäran utfärdas för

1. skattskyldig som inte har en F-skattsedel, och

2. skattskyldig som har en F-skattsedel med villkor enligt 9 §.

5 kap. Skatteavdrag

Skyldighet att göra skatteavdrag

1 § Den som betalar ut sådan ersättning för arbete, ränta eller
utdelning som skall tas upp som intäkt är skyldig att göra
skatteavdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel vid varje
tillfälle då utbetalning sker. Lag (2000:1164).

Skatteavdrag från ersättning för arbete

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras
från kontant ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. pension,

2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som
tecknats i samband med tjänst om ersättningen inte utgör
livränta,

4. engångsbelopp på grund av personskada,

5. sjukpenning och annan ersättning som avses i 11 kap. 24, 30,
31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomstskattelagen
(1999:1229),

6. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i
näringsverksamhet,

7. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetalning som givaren enligt
inkomstskattelagen skall dra av i inkomstslaget
näringsverksamhet,

8. behållning på pensionssparkonto som skall avskattas enligt
58 kap. 33 § inkomstskattelagen på grund av att
pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att
behållningen tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller
ackord, och

9. annan kontant ersättning som utgår med anledning av
tjänsten. Lag (1999:1300).

3 § Skatteavdrag ska inte göras, om

1. ersättningen är mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala
ut till mottagaren under inkomståret inte uppgår till 1 000
kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till
mottagaren understiger 10 000 kronor under inkomståret och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,

b) ersättningen inte utgör utgift i en av utbetalaren
bedriven näringsverksamhet,

c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan
överenskommelse som avses i 25 kap. 13 § 4
socialförsäkringsbalken, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning för arbete som
avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken,

4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en
sådan ideell förening som avses i 7 kap. 7 § första
stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som har till
huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet och
ersättningen under inkomståret understiger ett halvt
prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken,

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en
delägare i bolaget,

6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör
inom totalförsvaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning eller annan ersättning som
avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen till mottagare som
debiterats preliminär skatt för inkomståret.
Lag (2010:1268).

4 § Skatteavdrag ska inte göras från ersättning som betalas
ut till

1. staten, landsting, kommuner eller kommunalförbund,

2. fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige,

3. utländska juridiska personer, eller

4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse
från skatteavdrag som avses i 10 eller 11 §.

Första stycket 2 och 3 gäller inte, om

– ett sådant beslut om skattskyldighet enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) för mottagaren som avses i
5 a § tredje stycket lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta artister m.fl. har visats upp för
utbetalaren eller denne fått kännedom om att ett sådant
beslut finns, eller

– ersättningen betalas ut för näringsverksamhet som
mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i landet.

Första stycket 2 gäller inte heller, om ersättningen

– ska beskattas enligt 3 kap. 18 § första stycket 1
inkomstskattelagen (1999:1229), eller

– är skattepliktig enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och skatteavdrag inte ska
göras enligt den lagen. Lag (2009:1063).

5 § Skatteavdrag skall inte heller göras, om den som tar emot
ersättningen har en F-skattsedel antingen när ersättningen för
arbetet bestäms eller när den betalas ut. En uppgift om innehav
av F-skattsedel får godtas, om den lämnas i en anbudshandling,
en faktura eller någon jämförlig handling som även innehåller
utbetalarens och betalningsmottagarens namn och adress samt
betalningsmottagarens personnummer, samordningsnummer eller
organisationsnummer. Uppgiften om innehav av F-skattsedel får
dock inte godtas, om den som betalar ut ersättningen känner
till att uppgiften är oriktig.

Om betalningsmottagaren har F-skattsedel med sådant villkor som
avses i 4 kap. 9 §, får skatteavdrag underlåtas endast om F-
skattsedeln åberopas skriftligen. Lag (1999:1058).

6 § Även om mottagaren har F-skattsedel skall skatteavdrag göras
från ersättning från semesterkassa samt från pension, sjukpenning
och annan ersättning som avses i 2 § andra stycket.

Anmälningsskyldighet

7 § Om den som tar emot ersättning för ett utfört arbete har
eller åberopar en F-skattsedel utan villkor enligt 4 kap. 9 §
eller åberopar en F-skattsedel med sådant villkor, trots att
det är uppenbart att arbetet har utförts under sådana
förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som
anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall
utbetalaren skriftligen anmäla detta till Skatteverket.
Lag (2003:664).

Skatteavdrag från ränta och utdelning

8 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 9 §, göras från
sådan ränta och utdelning som lämnas i pengar och som
kontrolluppgift skall lämnas för enligt 8 eller 9 kap. lagen
(2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.
Lag (2001:1239).

9 § Skatteavdrag ska inte göras från

1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till fysiska personer som är
begränsat skattskyldiga i Sverige,

3. ränta eller utdelning som enligt skatteavtal är helt
undantagen från beskattning i Sverige,

4. ränta på ett förfogarkonto som avses i 8 kap. 6 § andra
stycket lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000 kronor,

5. ränta på ett konto för klientmedel,

6. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om
det är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som
utgör ränta och utbetalaren därför ska redovisa hela beloppet
i kontrolluppgift enligt 8 kap. 5 § andra stycket lagen om
självdeklarationer och kontrolluppgifter,

7. ränta eller utdelning som ett utländskt företag ska lämna
kontrolluppgift för enligt 13 kap. 1 § lagen om
självdeklarationer och kontrolluppgifter,

8. utdelning på aktier i ett svenskt aktiebolag som inte är
avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen
(2005:551),

9. utdelning på andelar i en svensk ekonomisk förening,

10. utdelning från en utländsk juridisk person, om utdelningen
inte har betalats ut genom en central värdepappersförvarare
eller genom någon som bedriver valutahandel eller genom ett
värdepappersinstitut hos vilket ett utländskt finansiellt
instrument förvaras i depå eller kontoförs eller en
rättighet eller en skyldighet som anknyter till ett sådant
finansiellt instrument kontoförs,

11. ränta på obligation, förlagsbevis eller någon annan för
den allmänna rörelsen avsedd förskrivning som har betalats ut
mot att kupong eller kvitto har lämnats och inte har betalats
ut genom en central värdepappersförvarare eller genom ett
värdepappersinstitut hos vilket ett utländskt finansiellt
instrument förvaras i depå eller kontoförs eller en rättighet
eller en skyldighet som anknyter till ett sådant finansiellt
instrument kontoförs, eller

12. räntekompensation som förvärvaren av en fordringsrätt
eller delägarrätt betalar till överlåtaren för upplupen men
inte förfallen ränta. Lag (2011:75).

Beslut om befrielse från skatteavdrag

10 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte skall
göras från viss ersättning för arbete,

1. om ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig
för den i Sverige och överenskommelse inte har träffats med den
stat där ersättningen skall beskattas om att skatteavdrag skall
göras här i landet, eller

2. om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst-
eller anställningsförhållanden eller på grund av andra särskilda
skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren.
Lag (2003:664).

11 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag enligt denna
lag inte skall göras för

1. en arbetstagare som är obegränsat skattskyldig här i landet
men utför arbete i en annan stat som Sverige har träffat
överenskommelse med för undvikande av att preliminär skatt tas
ut i mer än en av staterna, eller

2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges
under 1 men utför arbete här i landet.

En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag
för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den andra
staten.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten
skall tas ut och om Skatteverket träffar överenskommelse med
behörig myndighet i den andra staten om att skatten skall tas
ut där, får verket besluta att skatteavdrag enligt denna lag
inte skall göras. Lag (2003:664).

Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag

12 § Den som betalar ut ersättning för arbete skall vid varje
utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift om
skatteavdragets belopp.

Om ersättningen betalas ut i utländsk valuta och skatteavdraget
beräknats på ersättning som räknats om enligt en annan
valutakurs än kursen vid utbetalningstillfället, skall
skatteavdragets belopp anges i den utländska valutan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från första stycket i de fall
avdraget är lika stort som vid det närmast föregående
utbetalningstillfället. Lag (2000:55).

Skyldighet att tillämpa vissa beslut

13 § Ett beslut om skatteavdrag enligt 8 kap. 11, 27, 28 eller
29 § skall följas senast från och med det första
utbetalningstillfället som infaller sedan två veckor har gått
efter det att den som skall göra avdraget fick del av beslutet.

Återbetalning av skatteavdrag

14 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa
att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet ännu
inte har betalats in till Skatteverket, skall den som har
gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka mellanskillnaden
mot kvitto.

Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8
kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive
kronofogdemyndigheten. Lag (2003:664).

Föreläggande att göra skatteavdrag

15 § Den som inte fullgör sin skyldighet att göra skatteavdrag
eller att lämna uppgift som avses i 12 §, får föreläggas av
Skatteverket att fullgöra skyldigheten. Lag (2003:664).

Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.

16 § Den som ska ta emot ersättning för arbete är skyldig att
på begäran av utbetalaren

1. visa upp sin A-skattsedel,

2. visa upp sin F-skattsedel eller sitt F-skattebevis,

3. lämna en sådan uppgift om innehav av F-skattsedel som
enligt 5 § första stycket får godtas,

4. visa upp ett beslut enligt 10 eller 11 § eller ett annat
beslut eller intyg från Skatteverket om att utbetalaren inte
är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen,

5. visa upp ett beslut om särskild inkomstskatt enligt 8 §
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, eller

6. visa upp ett beslut enligt 5 a § tredje stycket lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. om skattskyldighet enligt inkomstskattelagen
(1999:1229).

Den som har fått ett beslut om ändrad beräkning av
skatteavdrag ska genast visa upp beslutet för den som ska
göra avdraget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första stycket
inte ska gälla ett visst slag av ersättningar.
Lag (2009:1063).

6 kap. Beräkning av F-skatt

Beräkning av F-skatt enligt schablon

1 § F-skatt skall, om inte annat följer av 3 §, beräknas enligt
schablon.

För annan skattskyldig än handelsbolag tas F-skatt i sådant fall
ut med 110 % av ett belopp motsvarande den skattskyldiges slutliga
skatt vid den årliga taxeringen året före inkomståret. Om den
slutliga skatten understeg den debiterade preliminära skatten,
utan hänsyn till eventuella ändringar enligt 5 §, tas dock F-skatt
ut med 105 % av den slutliga skatten.

För handelsbolag skall vid beräkning enligt schablon F-skatt tas
ut med ett belopp motsvarande handelsbolagets slutliga skatt vid
den årliga taxeringen året före inkomståret.

F-skatt enligt schablon får inte tas ut med ett lägre belopp än
som motsvarar den senast debiterade preliminära skatten.

2 § Vid beräkning av F-skatt enligt schablon skall om möjligt
hänsyn tas till mervärdesskatt som skall redovisas i
självdeklaration, om mervärdesskatt inte ingår i den
skattskyldiges slutliga skatt vid den årliga taxeringen året före
inkomståret.

Om mervärdesskatt har fastställts för den skattskyldige för tiden
september andra året före inkomståret till och med augusti året
före inkomståret, får denna skatt läggas till grund för
beräkningen av F-skatten. Om mervärdesskatten för året före
inkomståret skall redovisas i självdeklaration, får i stället den
mervärdesskatt som har fastställts för andra året före inkomståret
läggas till grund för beräkningen.

Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering

3 § F-skatt skall beräknas med ledning av särskild taxering
(preliminär taxering),

1. om den skattskyldige inte har debiterats slutlig skatt vid den
årliga taxeringen året före inkomståret,

2. i annat fall, om det är fråga om en mer betydande skillnad
mellan den preliminära skatt som annars skulle ha debiterats och
beräknad slutlig skatt för inkomståret, eller

3. om det finns andra särskilda skäl.

Även om det inte följer av första stycket, skall F-skatt beräknas
med ledning av preliminär taxering, om den skattskyldige har
lämnat en preliminär självdeklaration.

4 § Preliminär taxering skall ske med ledning av de uppgifter
som har lämnats i en preliminär självdeklaration och andra
tillgängliga uppgifter. Vid beräkningen av F-skatten tillämpas
de bestämmelser i 11 kap. 9-11 §§ som skall gälla när den
slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för kommunal
inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under december
året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas, skall den
tidigare skattesatsen tilllämpas. Lag (2003:227).

Ändrad beräkning av F-skatt

5 § Skatteverket får besluta om ändrad beräkning av F-skatt
för att uppnå att F-skatten stämmer bättre överens med den
beräknade slutliga skatten.

Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om
det finns andra särskilda skäl. Lag (2003:664).

Hänsyn till andra belopp

6 § Vid beräkning av F-skatt skall om möjligt hänsyn tas till

1. den A-skatt som kan komma att betalas för den skattskyldige
genom skatteavdrag, och

2. andra belopp som enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma
att tillgodoräknas den skattskyldige utöver F-skatten.

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt

1 § Vid beräkning av särskild A-skatt gäller bestämmelserna i 6
kap. om beräkning av F-skatt.

8 kap. Beräkning av skatteavdrag

Skatteavdrag enligt skattetabell

1 § Skatteavdrag från sådan ersättning för arbete som betalas ut
till en fysisk person skall göras enligt allmänna eller särskilda
skattetabeller, om inte annat följer av 6-9 §§ eller av
Skatteverkets beslut enligt 11 §. Skattetabellerna fastställs
för varje inkomstår av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Skatteavdraget skall göras enligt den skattetabell som har
beslutats för den fysiska personen.

Under januari och, om det finns särskilda skäl, också under
februari får skatteavdrag beräknas enligt den skattetabell som
senast tillämpats under det föregående inkomståret.
Lag (2003:664).

Allmänna skattetabeller

2 § Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 4 eller 5 §, göras
enligt allmänna skattetabeller från sådan ersättning för arbete
som hänför sig till en bestämd tidsperiod och betalas ut vid
regelbundet återkommande tillfällen.

3 § De allmänna skattetabellerna ska ange skatteavdraget på
olika in komstbelopp, beräknade för en månad eller kortare
tid, och grundas på att

1. inkomsten är oförändrad under inkomståret,

2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst
som anges i tabellen,

3. arbetstagaren inte ska betala någon annan skatt eller
avgift än kommu nal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster, begravnings avgift enligt begravningslagen
(1990:1144), avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän
pensionsavgift och avgift som avses i lagen (1999:291) om
avgift till registrerat trossamfund,

4. arbetstagaren vid inkomsttaxeringen inte medges något
annat avdrag än grundavdrag, och att

5. arbetstagaren medges skattereduktion för allmän
pensionsavgift och ar betsinkomst enligt 67 kap. 4–9 §§
inkomstskattelagen (1999:1229).

Skattetabellerna ska ange skatteavdraget med utgångspunkt
från att kom munal inkomstskatt, begravningsavgift enligt
begravningslagen och avgift som avses i lagen om avgift till
registrerat trossamfund beräknas efter en sammanlagd skatte-
och avgiftssats i hela krontal.

Av tabellerna ska också framgå skatteavdraget för den som
inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift.
Lag (2009:196).

Särskilda skattetabeller

4 § Skatteavdrag ska, om inte annat följer av 9 §, göras
enligt särskilda skattetabeller från sjukpenning och annan
ersättning som avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§ samt 15
kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229), med undantag för
vårdbidrag enligt 22 kap. socialförsäkringsbalken.

De särskilda skattetabellerna ska för olika
sjukpenninggrundande inkomster enligt 25 och 26 kap.
socialförsäkringsbalken ange det skatteavdrag som ska
göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt
gäller bestämmelserna i 3 §. Lag (2010:1268).

5 § I fråga om sjöinkomst ska skatteavdrag beräknas enligt
särskilda skat tetabeller för sjömän. Tabellerna ska grundas
på att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag
enligt 64 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) och
skattereduktion enligt 67 kap. 3 § samma lag. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §. Lag (2009:196).

Obligatorisk förhöjning av skatteavdraget

6 § Om en fysisk person inte fullgör sin skyldighet enligt 5
kap. 16 §, skall arbetsgivaren göra skatteavdrag enligt den
skattetabell som närmast motsvarar skattesatsen för kommunal
inkomstskatt för den ort där arbetsgivaren har sitt kontor
eller där ersättningen i annat fall betalas ut, ökat med 10 %
av avdraget enligt tabellen. Skatteavdraget skall dock vara 30 %
av den ersättning som inte utgör arbetstagarens huvudsakliga
ersättning för arbete (sidoinkomst).

Första stycket tillämpas inte, om arbetsgivaren har fått besked
av Skatteverket om vilket skatteavdrag som skall göras.
Lag (2003:664).

Frivillig förhöjning av skatteavdraget

7 § Om en arbetstagare anmäler till sin arbetsgivare att
skatteavdrag från ersättning som utgör arbetstagarens huvudsakliga
ersättning för arbete (huvudinkomst) skall göras med större belopp
än som följer av bestämmelserna i denna lag, är arbetsgivaren
skyldig att göra avdrag med det begärda beloppet senast från och
med det första utbetalningstillfälle som infaller sedan två veckor
gått efter det att arbetsgivaren fick del av anmälan.

Om Skatteverket med stöd av 27 eller 28 § har beslutat om
minskning av skatteavdraget, får arbetsgivaren dock inte
tillmötesgå arbetstagarens begäran om ett förhöjt skatteavdrag.
Lag (2003:664).

Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats

Ersättning för arbete

8 § Skatteavdrag skall göras med 30 % av

1. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en juridisk
person,

2. sådan ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk
person och är sidoinkomst för mottagaren,

3. ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte
betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen,

4. ersättning för arbete som är avsett att pågå kortare tid än
en vecka, och

5. sådan ersättning för arbete som redovisas i en förenklad
skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a §.

Om ersättning som avses i första stycket 3 betalas ut
tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst,
skall skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (2000:1000).

Pension och sjukpenning m.m.

9 § Skatteavdrag från sådan ersättning som avses i 5 kap. 6 §
skall göras med 30 %, om mottagaren har F-skattsedel.

Ränta och utdelning

10 § Skatteavdrag från sådan ränta och utdelning som avses i 5
kap. 8 § skall göras med 30 %. Skatteavdrag från ränta eller
utdelning på utländska värdepapper skall göras med så stort belopp
att det tillsammans med den skatt som dragits av i utlandet uppgår
till 30 % av räntan eller utdelningen.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

11 § Skatteverket får för enskilda fall besluta att
skatteavdraget från sådan ersättning som utgör mottagarens
huvudinkomst och, om det finns särskilda skäl, även från andra
ersättningar ska beräknas enligt särskild beräkningsgrund. En
förutsättning för ett sådant beslut är att överensstämmelsen
mellan den preliminära skatten och den beräknade slutliga
skatten därigenom kan antas bli bättre.

Beräkningen av skatteavdrag enligt första stycket ska ske med
ledning av de uppgifter som har lämnats i en preliminär
självdeklaration eller andra tillgängliga uppgifter. Vid
beräkningen tillämpas de bestämmelser i 11 kap. 9-11 §§ som ska
gälla när den slutliga skatten bestäms. Om en skattesats för
kommunal inkomstskatt har ändrats genom beslut så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas,
ska den tidigare skattesatsen tillämpas.

Om mottagaren är skattskyldig också för någon annan inkomst
från vilken skatteavdrag inte kan göras eller om mottagaren ska
betala fastighetsskatt eller kommunal fastighetsavgift, får
Skatteverket besluta att skatteavdraget ska beräknas också med
hänsyn till detta. Lag (2007:1405).

12 § När Skatteverket beslutar om skatteavdrag enligt
särskild beräkningsgrund i fråga om ersättning till en juridisk
person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader
för lön till delägare.

När det gäller ersättning till handelsbolag får beslut om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund fattas endast om det
finns särskilda skäl. Lag (2003:664).

13 § I fråga om ränta och utdelning får Skatteverket besluta om
skatteavdrag enligt särskild beräkningsgrund endast på det
sättet att skatteavdrag inte skall göras från viss ränta eller
utdelning. Lag (2003:664).

Underlag för beräkning av skatteavdrag

Beräkning av förmånsvärde

14 § Om en arbetstagare, förutom kontant ersättning för arbete,
får andra förmåner, ska skatteavdraget beräknas efter
förmånernas sammanlagda värde.

Om arbetstagaren har betalat ersättning för en förmån, ska
ersättningen beaktas vid beräkningen av förmånsvärdet.

I fråga om sådan förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket
inkomstskattelagen (1999:1229), ska den i vars tjänst
rättigheten förvärvats anses som arbetsgivare.

I fråga om intäkt i form av rabatt, bonus eller annan förmån,
som utges på grund av kundtrohet eller liknande, ska den som
slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för
förmånen anses som arbetsgivare. I fråga om intäkt i form av en
annan förmån än sådan som avses i tredje stycket eller
ersättning, som getts ut eller anses utgiven av en fysisk
person som är bosatt utomlands eller en utländsk juridisk
person, ska den hos vilken den skattskyldige är anställd i
Sverige anses som arbetsgivare, om förmånen eller ersättningen
kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte
finns något anställningsförhållande mellan utgivaren av
förmånen eller ersättningen och den skattskyldige.

Förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket
inkomstskattelagen ska räknas med då rätten utnyttjas eller
överlåts. Intäkter som avses i fjärde stycket ska räknas med
först när arbetsgivaren har fått kännedom om dem.
Lag (2008:823).

15 § Värdet av förmån av någon annan bostad här i landet än
semesterbostad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a §
inkomstskattelagen (1999:1229) skall beräknas enligt
värdetabeller.

Tabellerna skall ha följande grunder. Landet delas in i områden
som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad skall bestämmas inom varje område
till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter
bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. För en bostad
utanför tätort med närmaste omgivning skall dock värdet
bestämmas till 90 % av det lägsta av nämnda genomsnittsvärden.
Lag (2000:1000).

16 § Om Skatteverket har bestämt värdet av en förmån vid
beräkning av arbetsgivaravgifter enligt 9 kap. 2 § andra stycket,
skall detta värde användas även vid beräkning av skatteavdrag.
Lag (2003:664).

17 § Värdet av en förmån i andra fall skall beräknas enligt
bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229).

Bestämmelserna om jämkning i 61 kap. 18 § inkomstskattelagen
får dock tillämpas endast i fråga om förmån av fri kost och
efter beslut av Skatteverket. Lag (2003:664).

Drickspengar

18 § Om en arbetstagare på grund av arbetsavtal har rätt att ta
emot också drickspengar eller någon annan liknande ersättning
direkt från allmänheten och arbetsgivaren känner till eller kan
uppskatta ersättningen, skall hänsyn tas till sådan ersättning vid
beräkning av skatteavdrag.

Ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa

19 § Från ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid
sådan tjänsteresa som avses i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen
(1999:1229) skall skatteavdrag göras endast till den del
ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i 12 kap.
6 a, 10-15, 17 och 21 §§ inkomstskattelagen eller, när det
gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. Lag (2006:993).

Andra ersättningar för kostnader i arbetet

20 § Från andra ersättningar för kostnader i arbetet än som avses
i 19 § skall skatteavdrag göras endast i följande utsträckning:

1. Om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som
mottagaren inte får dra av vid inkomsttaxeringen, skall
skatteavdrag beräknas på hela ersättningen.

2. Om det är uppenbart att ersättningen överstiger det belopp som
mottagaren får dra av vid inkomsttaxeringen, skall skatteavdrag
beräknas på den överstigande delen.

Avgifter i samband med tjänsten

21 § Skatteavdrag skall beräknas på det belopp som återstår sedan
följande avgifter räknats av från ersättningen för arbetet:

1. avgifter som arbetstagaren i samband med tjänsten betalar för
egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom
försäkring, och

2. avgifter som arbetstagaren betalar för sådan pensionsförsäkring
eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med
tjänsten.

Kostnadsavdrag

22 § Andra kostnader i arbetet än de som avses i 21 § får
räknas av endast om

1. arbetstagaren är en fysisk person som får dra av kostnaderna
vid inkomsttaxeringen, och

2. kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 % av
arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret.

Av 2 kap. 21 § tredje stycket socialavgiftslagen (2000:980)
följer att arbetstagarens utgifter i vissa fall skall beräknas
enligt schablon. Finns det inte någon schablon skall
Skatteverket på begäran av arbetsgivaren bestämma hur
kostnaderna skall beräknas.

Om arbetstagarens kostnader har beräknats enligt andra stycket,
skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.
Lag (2003:664).

Hemresor

23 § På begäran av en utbetalare får Skatteverket besluta
att skatteavdrag skall göras utan hänsyn till förmån av fri
hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna
kommunikationer. Detta gäller dock endast till den del förmånen
eller ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av
enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Lag (2003:664).

Resor vid tillträdande eller frånträdande av anställning eller
uppdrag

24 § Vid beräkningen av skatteavdrag skall hänsyn inte tas till
förmån av fri resa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning
eller uppdrag eller till ersättning för kostnader för sådan
resa. Lag (2002:391).

Förmån av hushållsarbete

25 § Vid beräkningen av skatteavdrag ska hänsyn inte tas till
förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229) om arbetet har utförts av innehavare av F-
skattsedel enligt 67 kap. 16 § 1 eller motsvarande handling
enligt 67 kap. 17 § samma lag. Detta gäller dock endast
förmån upp till ett värde av 100 000 kronor per inkomstår.
Lag (2009:541).

Skatteavdrag från förskott

26 § Om ersättning för arbete betalas ut i form av förskott, skall
skatteavdraget beräknas till så stor del av skatteavdraget på hela
ersättningen som det utbetalda beloppet utgör av hela
ersättningen.

Om hela ersättningen inte är känd då förskottet betalas ut,
beräknas skatteavdrag som om förskottet utgör hela ersättningen
för den aktuella tidsperioden.

När resterande belopp betalas ut görs skatteavdrag med återstående
del av det sammanlagda avdraget för hela ersättningen.

Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning

27 § För den som är försatt i konkurs får Skatteverket efter
ansökan av konkursboet besluta att skatteavdrag skall göras med
mindre belopp än som annars skulle ha gällt, om den preliminära
skatten därigenom bättre stämmer överens med den beräknade
slutliga skatten.

Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas
konkursgäldenären utöver A-skatt. Lag (2003:664).

28 § Bestämmelserna i 27 § gäller också efter ansökan av
Kronofogdemyndigheten när ersättning skall tas i anspråk genom
utmätning. Lag (2006:727).

Ändrad beräkning av skatteavdrag

29 § Skatteverket får besluta om ändrad beräkning av
skatteavdrag för att uppnå att detta bättre stämmer överens med
den beräknade slutliga skatten. Bestämmelserna i 12 och 13 §§
skall då tillämpas.

Vid beräkningen skall om möjligt hänsyn tas till sådana belopp som
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 kan komma att tillgodoräknas
den skattskyldige utöver A-skatt och till sådana belopp som avses
i 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b.

Ändrad beräkning får beslutas endast om den avser belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller om
det finns andra särskilda skäl. Lag (2003:664).

Skatteavdrag från ersättning i utländsk valuta

30 § Om ersättning för arbete betalats ut i utländsk valuta och
uppgift om skatteavdragets belopp, enligt 5 kap. 12 § andra
stycket, lämnats i denna valuta, skall skatteavdraget räknas om
till svenska kronor enligt valutakursen vid
utbetalningstillfället. Lag (2000:55).

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter

1 § Arbetsgivaravgifter skall beräknas för varje
redovisningsperiod efter de procentsatser och på det underlag
som anges i

1. 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

2. 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster, och

3. 1 och 3 §§ lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.
Lag (2000:985).

2 § Förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och 17 §§. Sådan drivmedelsförmån
som avses i 61 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall
dock värderas till marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får Skatteverket bestämma värdet av
förmånen om

1. värdet av bilförmån eller kostförmån skall justeras enligt
61 kap. 18, 19 eller 19 b § inkomstskattelagen, eller

2. bostadsförmånsvärde som bestäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde som följer av 61 kap. 2 eller
20 § inkomstskattelagen.

Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om Skatteverkets
beslut. Lag (2006:1496).

3 § Om en arbetsgivare har utgett ersättning som till viss del
motsvarar utgifter i arbetet och ersättningen till den delen är
avgiftsfri enligt 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980),
gäller vid beräkningen av utgifterna bestämmelserna i 8 kap. 22 §
andra och tredje styckena. Lag (2000:985).

10 kap. Skyldighet att lämna deklaration

Preliminär självdeklaration

Skyldighet att lämna preliminär självdeklaration

1 § En preliminär självdeklaration skall lämnas av

1. den som ansöker om F-skattsedel, och

2. den som har F-skatt eller särskild A-skatt och vars slutliga
skatt vid taxeringen året efter inkomståret beräknas överstiga
motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före
inkomståret med ett belopp som är betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden.1

2 § En skattskyldig får lämna en preliminär självdeklaration även
i andra fall än som avses i 1 §.

3 § Om det på grund av ändrade förhållanden kan antas att den
slutliga skatten vid taxeringen året efter inkomståret kommer att
överstiga den som beräknats enligt en tidigare lämnad preliminär
självdeklaration med ett belopp som är betydande med hänsyn till
den skattskyldiges förhållanden, skall den skattskyldige lämna en
ny preliminär självdeklaration.

4 § I de fall som avses i 1 § 2 och 3 § behöver den skattskyldige
inte lämna någon preliminär självdeklaration efter den 30 november
inkomståret.

5 § Efter föreläggande av Skatteverket skall också den som inte är
deklarationsskyldig enligt 1 eller 3 § lämna en preliminär
självdeklaration. Lag (2003:664).

När en preliminär självdeklaration skall lämnas

6 § En preliminär självdeklaration enligt 1 § 1 skall lämnas när
ansökan görs.

I de fall som avses i 1 § 2 skall den preliminära
självdeklarationen lämnas senast den 30 november året före
inkomståret eller, om den skattskyldige då inte var
deklarationsskyldig, senast 14 dagar efter det att skyldigheten
uppkom.

En ny preliminär självdeklaration enligt 3 § skall lämnas senast
14 dagar efter det att förhållandena ändrades.

Vad en preliminär självdeklaration skall ta upp

7 § En preliminär självdeklaration ska innehålla de uppgifter
om beräknade inkomster och utgifter som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Lag (2007:1405).

Uppgift om kommande utbetalningar

8 § Efter föreläggande av Skatteverket är en arbetsgivare
skyldig att för en namngiven person lämna uppgift om den
ersättning som kan antas komma att betalas ut under inkomståret.
Lag (2003:664).

Skalbolagsdeklaration

Skyldighet att lämna skalbolagsdeklaration

8 a § Om 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 §
inkomstskattelagen (1999:1229) skall tillämpas skall det
avyttrade företaget lämna en skalbolagsdeklaration.

Om det är en andel i ett handelsbolag som har avyttrats skall i
stället den delägare som har avyttrat andelen lämna en
skalbolagsdeklaration. Handelsbolaget skall till delägaren
lämna de uppgifter som framgår av 3 kap. 18 § lagen (2001:1227)
om självdeklarationer och kontrolluppgifter som behövs för
dennes skalbolagsdeklaration. Lag (2003:227).

När en skalbolagsdeklaration skall lämnas

8 b § En skalbolagsdeklaration ska ha kommit in till
Skatteverket senast 60 dagar efter det att andelen eller
delägarrätten har avyttrats eller tillträtts.
Lag (2011:1511).

Vad en skalbolagsdeklaration skall ta upp

8 c § En skalbolagsdeklaration ska innehålla

– de uppgifter som avses i 3 kap. 5 § lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter, och

– nödvändiga identifikationsuppgifter för den som avyttrat och
för den som förvärvat andelen. Lag (2008:1065).

Skattedeklaration

Skyldighet att lämna skattedeklaration

9 § En skattedeklaration ska lämnas av

1. den som har varit skyldig att göra skatteavdrag eller
betala arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett
skatteavdrag utan att vara skyldig att göra det,

2. den som har betalat ut sådan ersättning som skatteavdrag
ska göras från enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,

3. handelsbolag som är skattskyldigt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200),

4. annan som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen med
undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i
6 a kap. 1 § nämnda lag, allt om inte annat följer av 31
eller 32 §,

5. den som är grupphuvudman,

6. den som omfattas av beslut enligt 11 §, och

7. den som ska registreras enligt 3 kap. 1 § första stycket
4, 5 eller 5 a, om inte annat följer av 31 §. Lag (2009:1335).

9 a § En punktskattedeklaration skall lämnas av den som är
skattskyldig enligt någon av de lagar som anges i 1 kap. 1 §
andra stycket.

Vad som sägs i denna lag om skattedeklarationer skall, om inte
något annat anges, gälla även punktskattedeklarationer.

I 32 a och 32 b §§ finns bestämmelser om särskild
skattedeklaration. Lag (2002:400).

10 § Efter föreläggande av Skatteverket skall också den som
inte är deklarationsskyldig enligt 9 § lämna en skattedeklaration.
Lag (2003:664).

11 § Skatteverket skall besluta att mervärdesskatt som annars
skall redovisas i en självdeklaration enligt bestämmelserna i 31 §
första stycket skall redovisas i en skattedeklaration,

1. om den skattskyldige begär det, eller

2. om det finns särskilda skäl.

Beslutet skall gälla hela beskattningsår och, i de fall som avses
i första stycket 1, minst två på varandra följande beskattningsår.
Lag (2003:664).

12 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket gå med på
att en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en utländsk
juridisk person som saknar fast driftställe här i landet,
redovisar arbetsgivaravgifter på något annat sätt eller vid någon
annan tidpunkt än som anges i detta kapitel. Lag (2003:664).

13 § En skattedeklaration skall lämnas för varje
redovisningsperiod.

Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § första stycket 1-5
inte skall redovisa vare sig skatteavdrag eller
arbetsgivaravgifter i skattedeklaration för en viss
redovisningsperiod och om Skatteverket skriftligen
upplysts om detta, behöver någon deklaration inte lämnas för
den perioden. Detta gäller även om en förenklad
skattedeklaration enligt 13 a § lämnas för
redovisningsperioden.

I fråga om den som är skattskyldig till mervärdesskatt gäller
andra stycket endast om den skattskyldige enligt 31 § första
stycket skall redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration.
Lag (2003:664).

13 a § En fysisk person eller ett dödsbo som har betalat ut
ersättning för arbete till en annan fysisk person får fullgöra
skyldigheten att lämna skattedeklaration för den ersättningen
genom att lämna en förenklad skattedeklaration, om ersättningen
inte utgör utgift i en av utbetalaren bedriven
näringsverksamhet.

En förenklad skattedeklaration skall lämnas för varje
betalningsmottagare och för varje redovisningsperiod under
vilken ersättning för arbete betalats ut.

Vad som sägs i 10 kap. 22 och 24-27 §§, 11 kap. 16 och 18 §§,
14 kap. 6 §, 15 kap. 3 och 7 §§, 16 kap. 4 §, 21 kap. 9 och
11 §§ samt 23 kap. 9 § om skattedeklarationer skall gälla även
förenklade skattedeklarationer. Lag (2003:1205).

Redovisningsperioder

14 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad, om inte
något annat särskilt föreskrivs. Lag (2002:400).

14 a § För en sådan mervärdesskattskyldig som är skyldig att
redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive
unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas
sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor, ska
redovisningsperioden för mervärdesskatt vara tre
kalendermånader.

Första stycket gäller även den som ska registreras enligt 3
kap. 1 § 4 eller 5, om redovisningen inte ska ske enligt 31 §.
Lag (2011:288).

14 b § Skatteverket ska besluta att redovisningsperioden för
mervärdesskatt ska vara en kalendermånad i stället för tre

1. om den skattskyldige begär det, eller

2. om det finns särskilda skäl.

Ett beslut enligt första stycket 1 ska gälla minst tjugofyra på
varandra följande redovisningsperioder, om inte särskilda skäl
talar emot det. Ett beslut enligt första stycket 2 gäller till
dess Skatteverket beslutar annat. Lag (2007:1377).

14 c § Om redovisningsperioden för mervärdesskatt ändras till
en kalendermånad i stället för tre eller omvänt, ska den nya
redovisningsperioden börja gälla vid ingången av det
kalenderkvartal som följer närmast efter den tidpunkt då de
förhållanden som ligger till grund för ändringen inträffade
eller beslut enligt 14 b § första stycket fattades.

Om omständigheterna talar för det, får Skatteverket dock
besluta att den nya redovisningsperioden ska börja gälla ett
kalenderkvartal senare än vad som anges i första stycket.
Lag (2007:1377).

14 d § Utan hinder av 14 c § ska en ny redovisningsperiod gälla
omedelbart, om beslut har fattats enligt

1. 14 b § första stycket 2, eller

2. 14 b § första stycket 1 och det finns särskilda skäl.
Lag (2007:1377).

15 § För en sådan mervärdesskattskyldig som inte är skyldig
att lämna självdeklaration och som därför ska redovisa
mervärdesskatt i en skattedeklaration samt för handelsbolag,
får Skatteverket besluta att redovisningsperioden för
mervärdesskatt ska vara ett helt beskattningsår. Detta gäller
endast om beskattningsunderlagen exklusive unionsinterna
förvärv och import för beskattningsåret beräknas uppgå till
högst 200 000 kronor. Lag (2011:288).

16 § Redovisningsperioden för mervärdesskatt som skall redovisas i
en självdeklaration utgörs av det beskattningsår som
självdeklarationen avser när det gäller inkomstbeskattning.

16 a § För en skattskyldig som kan beräknas redovisa punktskatt
med ett nettobelopp om högst 20 000 kronor för beskattningsåret
får Skatteverket besluta att redovisningsperioden för
punktskatten skall vara ett helt beskattningsår.

Ett beslut enligt första stycket upphör att gälla om den
skattskyldige försätts i konkurs. Den pågående
redovisningsperioden löper i sådana fall ut vid utgången av den
kalendermånad under vilken konkursbeslutet har meddelats.
Lag (2003:664).

Vad en skattedeklaration skall ta upp

17 § En skattedeklaration ska, utom i de fall som anges i
17 a §, ta upp

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning
lämnas,

3. följande uppgifter om skatteavdrag:

a) den sammanlagda ersättning från vilken utbetalaren är
skyldig att göra skatteavdrag,

b) sammanlagt avdraget belopp,

4. följande uppgifter om arbetsgivaravgifter:

a) den sammanlagda ersättning för vilken utbetalaren är
skyldig att betala arbetsgivaravgifter,

b) sammanlagt avdrag enligt 9 kap. 3 §,

c) periodens sammanlagda avgifter,

5. följande uppgifter om mervärdesskatt:

a) utgående skatt,

b) ingående skatt,

c) omsättning, förvärv och överföringar av varor som
transporteras mellan EU-länder, och

6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt.

En skattedeklaration som ska lämnas av en grupphuvudman ska
innehålla de uppgifter som avses i första stycket 1, 2, 5 och
6 samt omfatta hela gruppen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vad en skattedeklaration ska
ta upp. Lag (2011:288).

17 a § En förenklad skattedeklaration ska ta upp

1. nödvändiga identifikationsuppgifter för både utbetalaren
och betal ningsmottagaren,

2. uppgift om den redovisningsperiod för vilken redovisning
lämnas,

3. uppgift om den ersättning för vilken utbetalaren är
skyldig att göra skat teavdrag och betala
arbetsgivaravgifter,

4. verkställt skatteavdrag,

5. periodens arbetsgivaravgifter,

6. avdrag för preliminär skattereduktion för hushållsarbete
som avses i 17 § första stycket 2 lagen (2009:194) om
förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete, och

7. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av skat teavdrag och arbetsgivaravgifter.

Om betalningsmottagaren är begränsat skattskyldig, ska
skattedeklaratio nen även ta upp uppgift om mottagarens
utländska skatteregistrerings nummer eller motsvarande samt
mottagarens medborgarskap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag från uppgiftsskyldigheten i
andra stycket om

1. undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av
att deklara tionsskyldigheten har fullgjorts riktigt och
fullständigt,

2. uppgiften saknar betydelse för beskattningen enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

3. uppgiften saknar betydelse för beräkningen av
pensionsgrundande in komst enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension, och

4. undantaget inte påverkar Sveriges åtaganden inom det
internationella utbytet av information.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vad en förenklad
skattedeklaration ska ta upp. Lag (2009:196).

17 b § En punktskattedeklaration skall ta upp

1. nödvändiga identifikationsuppgifter,

2. den redovisningsperiod för vilken redovisning lämnas,

3. skattens bruttobelopp,

4. yrkade avdrag,

5. skattens nettobelopp, och

6. de ytterligare uppgifter som behövs för beräkning och
kontroll av punktskatt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vad en punktskattedeklaration
skall ta upp. Lag (2002:400).

När en skattedeklaration skall lämnas

18 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt eller som
ska registreras enligt 3 kap. 1 § 4, 5 eller 5 a ska, om inte
annat följer av 19–24 §§, lämna skattedeklaration enligt
följande uppställning.

Deklaration ska avse punktskatter och mervärdesskatt
som ska ha skatteavdrag för för redovisnings-
kommit in till och arbetsgivar- redovisnings- perioden
Skatteverket avgifter för perioden
senast redovisnings-
perioden,

12 februari januari december oktober–december

12 mars februari januari

12 april mars februari

12 maj april mars januari–mars

12 juni maj april

12 juli juni maj

17 augusti juli juni april–juni

12 september augusti juli

12 oktober september augusti

12 november oktober september juli–september

12 december november oktober

17 januari december november

Om Skatteverket har beslutat enligt 14 b § första stycket att
redovisningsperioden ska omfatta en kalendermånad, ska
mervärdesskatten redovisas enligt reglerna för punktskatt i
första stycket.

Skatteverket ska besluta att mervärdesskatt som annars ska
redovisas enligt reglerna för punktskatt i första stycket ska
redovisas enligt bestämmelserna i 19 § om den skattskyldige
begär det. Beslutet ska, om inte särskilda skäl talar emot
det, gälla minst tolv på varandra följande
redovisningsperioder.

Om tidpunkten för lämnandet av en skattedeklaration redan har
passerats när beslut enligt 14 b § första stycket 2 eller
14 d § 2 fattas, ska den skattskyldige lämna deklarationen
senast när deklarationen för nästa redovisningsperiod ska
lämnas. Lag (2009:1335).

19 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och
import för beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40
miljoner kronor, ska lämna skattedeklaration enligt följande
uppställning, om inte Skatteverket har beslutat något annat
enligt 21 §.

Deklaration som ska ha ska avse skatteavdrag,
kommit in till arbetsgivaravgifter,
Skatteverket senast mervärdesskatt och
punktskatt för
redovisningsperioden

26 februari januari

26 mars februari

26 april mars

26 maj april

26 juni maj

26 juli juni

26 augusti juli

26 september augusti

26 oktober september

26 november oktober

27 december november

26 januari december
Lag (2011:288).

20 § Den som redovisar överskjutande ingående mervärdesskatt före
den tid som anges i 18 eller 19 § skall redovisa också de
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som skall redovisas den månad
då den överskjutande ingående mervärdesskatten redovisas, eller
som skulle ha redovisats tidigare, om skatteavdragen och
arbetsgivaravgifterna inte redan redovisats eller bestämts genom
ett omprövningsbeslut. Detsamma gäller i fråga om mervärdesskatt.

21 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta
att en sådan näringsidkare som avses i 19 § skall redovisa
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för sig i en
skattedeklaration som skall lämnas senast den 12 i månaden efter
redovisningsperiodens utgång, i januari senast den 17.
Deklarationen skall ta upp de uppgifter som anges i 17 § första
stycket 1-4 och 6. Lag (2003:664).

22 § En skattskyldig som inte skall redovisa mervärdesskatt
eller som enligt 31 § första stycket skall redovisa
mervärdesskatt i självdeklaration, skall lämna
skattedeklaration enligt följande uppställning.

Deklaration som skall skall avse skatteavdrag,
ha kommit in till arbetsgivaravgifter och
Skatteverket senast punktskatt för
redovisningsperioden

12 februari januari
12 mars februari
12 april mars
12 maj april
12 juni maj
12 juli juni
17 augusti juli
12 september augusti
12 oktober september
12 november oktober
12 december november
17 januari december
Lag (2003:664).

22 a § En annan skattskyldig än den som anges i 14 a §, som har
en redovisningsperiod som är längre än en kalendermånad, ska
redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in
till Skatteverket senast den 12 i andra månaden efter
redovisningsperiodens utgång, med undantag för månaderna
januari och augusti då deklarationen i stället ska ha kommit in
senast den 17. Lag (2007:1377).

23 § Kommuner och landsting ska alltid lämna skattedeklaration
enligt uppställningen i 18 § första stycket, utom i januari och
augusti, då deklarationen i stället ska ha kommit in till
Skatteverket senast den 12 i månaden. Dessutom ska
mervärdesskatten redovisas enligt reglerna för punktskatt i
18 § första stycket.

Vad som sägs i 20 § gäller inte kommuner och landsting.
Lag (2007:1377).

24 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket bevilja en
skattskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration. En ansökan
om anstånd skall ha kommit in till Skatteverket senast den
dag då deklarationen skulle ha kommit in.

Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden gått
ut, skall anståndet omprövas. Lag (2003:664).

Hur en deklaration skall lämnas

25 § Preliminära självdeklarationer, skalbolagsdeklarationer
och skattedeklarationer skall lämnas till Skatteverket enligt
fastställda formulär. Om Skatteverket har anvisat ett särskilt
mottagningsställe skall deklarationen lämnas dit.

Deklarationen skall vara egenhändigt underskriven av den som är
skyldig att lämna deklarationen eller av den som är behörig
företrädare enligt 23 kap. 3-5 §§.

En sådan skattedeklaration som avses i 1 § första stycket lagen
(2005:1117) om deklarationsombud, får även skrivas under av ett
deklarationsombud. Lag (2005:1118).

26 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva eller i enskilda fall medge att självdeklaration och
skattedeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt
dokument.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars
innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande. I så fall får kravet enligt 25 § på underskrift
uppfyllas med elektroniska medel. Lag (2003:664).

27 § Om någon inte fullgör sin skyldighet att lämna en preliminär
självdeklaration eller en skattedeklaration eller lämnar en
ofullständig sådan deklaration, får Skatteverket förelägga
den deklarationsskyldige att lämna deklarationen eller att
komplettera den. Lag (2003:664).

28 § Skatteverket får, om det finns särskilda skäl, besluta
att en viss verksamhet skall redovisas för sig.
Lag (2003:664).

Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt och
punktskatt

29 § I 13 kap. 6-28 b §§ mervärdesskattelagen (1994:200) finns
särskilda bestämmelser om redovisning av utgående och ingående
mervärdesskatt. Lag (2000:501).

30 § Utgående skatt som avser sådana unionsinterna förvärv som
anges i 1 kap. 1 § första stycket 2 mervärdesskattelagen
(1994:200) ska redovisas särskilt. Lag (2011:288).

30 a § Till varje redovisningsperiod skall den punktskatt
hänföras för vilken redovisningsskyldighet har inträtt under
perioden. Skatt enligt lagen (2007:460) om skatt på
trafikförsäkringspremie m.m. skall dock hänföras till den
redovisningsperiod då skattskyldigheten inträder.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som
grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs
eller borde ha bokförts. Är den skattskyldige inte
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) inträder
redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten.
Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser som
inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit kan Skatteverket, om principerna för
den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att
redovisningsskyldigheten inträder vid beskattningsårets utgång,
dock inte senare än när betalning inflyter eller fordran
diskonteras eller överlåts.

Om en skattskyldig försätts i konkurs inträder
redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka
skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.
Lag (2007:462).

Redovisning i självdeklaration

31 § Den som bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen
exklusive unionsinterna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt uppgå till högst en
miljon kronor och som är skyldig att lämna självdeklaration
enligt lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter och som inte är handelsbolag eller
grupphuvudman, ska redovisa mervärdesskatten i
självdeklarationen, om Skatteverket inte beslutat annat enligt
11 §.

I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då
bestämmelserna i lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324).
Lag (2011:288).

Redovisning i särskild skattedeklaration

32 § Den som är betalningsskyldig enligt 1 kap. 2 e §
mervärdesskattelagen (1994:200) ska, om 13 kap. 27 § första
stycket samma lag inte är tilllämplig, redovisa beloppet i en
särskild skattedeklaration. Deklarationen ska lämnas in före
utgången av månaden efter den månad då den felaktiga handlingen
utfärdades.

Den som är skattskyldig endast på grund av förvärv av sådana
varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2
mervärdesskattelagen ska redovisa mervärdesskatten i en
särskild skattedeklaration för varje förvärv. Deklarationen ska
lämnas in senast 35 dagar efter förvärvet. Lag (2007:1377).

32 a § Den som är skattskyldig enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt, lagen
(1994:1776) om skatt på energi eller lagen (1984:409) om
skatt på gödselmedel och som inte ska registreras enligt 3
kap. 1 § första stycket 7 b eller f–h, ska redovisa skatten i
en särskild skattedeklaration för varje skattepliktig
händelse. Deklarationen ska lämnas in senast fem dagar efter
den skattepliktiga händelsen. För den som är skattskyldig
enligt 11 kap. 5 § andra stycket lagen om skatt på energi ska
dock deklarationen lämnas in senast en månad efter dagen för
tillsynsmyndighetens beslut.

Även den som är skattskyldig enligt 16 § lagen om
tobaksskatt, 15 § lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 9 §
lagen om skatt på energi och som inte företräds av en
representant som är godkänd av Skatteverket ska redovisa
skatten i en särskild skattedeklaration för varje
skattepliktig händelse. Deklarationen ska lämnas in senast
vid den skattepliktiga händelsen.

I stället för vad som föreskrivs i första stycket ska
deklarationen lämnas in senast vid den skattepliktiga
händelsen av den som är skattskyldig enligt

1. 9 § första stycket 6 lagen om tobaksskatt, 8 § första
stycket 6 lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 1 § 6 lagen om
skatt på energi, och som inte ställt säkerhet för skattens
betalning,

2. 9 § första stycket 9 eller 16 c § lagen om tobaksskatt,

3. 8 § första stycket 9 eller 15 c § lagen om alkoholskatt,
eller

4. 4 kap. 1 § 10 eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi.
Lag (2009:1506).

32 b § Den som är skattskyldig enligt lagen (1991:1483) om
skatt på vinstsparande m.m. skall redovisa skatten i en
särskild skattedeklaration för varje skattepliktig händelse.
Deklarationen skall lämnas in senast 25 dagar efter den
skattepliktiga händelsen. Lag (2006:591).

32 c § Särskild skattedeklaration skall lämnas till Skatteverket
enligt fastställt formulär.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall
lämnas i en särskild skattedeklaration.

Vad som sägs i 10 kap. 24-27 §§, 11 kap. 16 och 18 §§, 14 kap.
6 §, 15 kap. 3, 7 och 8 §§, 21 kap. 9 och 11 §§ samt 23 kap.
9 § om skattedeklarationer skall, om inte något annat anges,
gälla även särskilda skattedeklarationer. Lag (2003:664).

Periodisk sammanställning

33 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för
registrering för mervärdesskatt enligt bestämmelserna i 3 kap.
är även skyldig att i en periodisk sammanställning lämna
uppgifter om

1. omsättning, förvärv och överföringar av varor som
transporteras mellan EU-länder, och

2. omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EU-land
där tjänsten är omsatt om förvärvaren av tjänsten är
skattskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med
tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG.

Uppgifterna ska tas upp för den period som omfattar den
tidpunkt som avses i 13 kap. 8 b § andra stycket eller 8 c §
mervärdesskattelagen (1994:200).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas. Då får
föreskrivas att periodisk sammanställning ska lämnas även för
varuöverföringar för vilka redovisningsskyldighet inte
föreligger. Lag (2011:288).

34 § En periodisk sammanställning ska lämnas enligt
fastställt formulär.

En periodisk sammanställning får lämnas med hjälp av

1. elektronisk filöverföring, i enlighet med närmare
föreskrifter om detta, eller

2. annan automatisk databehandling, dock endast i enlighet
med närmare föreskrifter om detta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar sådana föreskrifter som avses i andra stycket 1 och
2. Lag (2009:1335).

35 § Den periodiska sammanställningen ska göras för varje

1. kalendermånad för uppgifter om varor som avses i 33 §
första stycket 1, eller

2. kalenderkvartal för uppgifter om tjänster som avses i 33 §
första stycket 2.

Om uppgifter ska lämnas avseende både varor och tjänster
enligt 33 § första stycket 1 och 2, ska sammanställningen
göras enligt första stycket 1.

Den som övergår från att lämna sammanställningen enligt
första stycket 2 till att lämna den enligt första stycket 1,
ska tillämpa den nya perioden till och med utgången av det
fjärde kalenderkvartalet som följer efter den tidpunkt när
bytet av period gjordes. Lag (2009:1335).

35 a § Skatteverket ska besluta att den periodiska
sammanställningen ska göras för varje kalenderkvartal i
stället för vad som föreskrivs i 35 § 1, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det,
och

2. det sammanlagda värdet av omsättning och överföringar av
varor enligt 33 § första stycket 1 inte överstiger 500 000
kronor exklusive mervärdesskatt för det innevarande
kalenderkvartalet eller för något av de fyra närmast
föregående kalenderkvartalen. Lag (2009:1343).

35 b § Skatteverket ska besluta att den periodiska
sammanställningen ska göras för varje kalendermånad i stället
för vad som föreskrivs i 35 § 2 eller 35 a §, om

1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det,
eller

2. det finns särskilda skäl. Lag (2009:1335).

35 c § Ett beslut enligt 35 a § ska börja gälla vid ingången
av det kalenderkvartal som följer närmast efter den
kalendermånad då beslutet fattades.

Ett beslut enligt 35 b § 1 eller 2 gäller omedelbart.
Lag (2009:1335).

35 d § Skatteverket ska upphäva ett beslut enligt 35 a § när
de förutsättningar som anges i 35 a § 2 inte längre är
uppfyllda.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart.
Lag (2009:1335).

35 e § Om ett beslut har fattats enligt 35 b eller 35 d §,
ska en sammanställning göras för varje kalendermånad som
förflutit sedan ingången av det kalenderkvartal under vilket
beslutet fattades. Lag (2009:1335).

36 § Den periodiska sammanställningen ska lämnas till
Skatteverket.

Sammanställningen ska ha kommit in till Skatteverket senast

1. den 25 i månaden efter utgången av den period som
sammanställningen avser, om den lämnas med hjälp av
elektronisk filöverföring eller annan automatisk
databehandling, eller

2. den 20 i månaden efter utgången av den period som den
avser i andra fall.

Sammanställningar som ska göras enligt 35 e § ska ha kommit
in till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången
av den månad under vilken beslutet fattades. Lag (2009:1335).

36 a § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sin
skyldighet att lämna en periodisk sammanställning eller som
lämnar en ofullständig sådan, att lämna eller komplettera den.
Lag (2003:664).

Redovisningsskyldighet vid avveckling

37 § Om en verksamhet avvecklas, skall redovisningen fullgöras
till och med den redovisningsperiod under vilken avvecklingen
slutförts.

10 a kap. Särskilda bestämmelser om mervärdesskatt för
elektroniska tjänster

Definitioner

1 § I detta kapitel förstås med

icke etablerad näringsidkare: en näringsidkare som inte har
sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast
etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och inte
heller är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i
ett annat EU-land,

elektroniska tjänster: sådana tjänster som är elektroniska
tjänster enligt 5 kap. 18 § 12 mervärdesskattelagen
(1994:200),

motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land: bestämmelser som
gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i
bestämmelserna i rådets direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002
om ändring och ändring för en begränsad tid av direktiv
77/388/EEG vad gäller mervärdesskatteordningen för radio- och
televisionssändningar samt vissa tjänster som tillhandahålls
på elektronisk väg,

e-handelsdeklaration: en sådan skattedeklaration som är avsedd
för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i
detta kapitel. Lag (2011:288).

Identifieringsbeslut

2 § Skatteverket ska fatta ett beslut om att identifiera en
icke-etablerad näringsidkare som skyldig att redovisa och
betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i detta kapitel
(identifieringsbeslut) om

1. näringsidkaren ansöker om det,

2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av elektroniska
tjänster,

3. tillhandahållandena ska beskattas i Sverige eller i ett
annat EU-land,

4. tjänsterna tillhandahålls en person som inte är
näringsidkare men som är etablerad, bosatt eller stadigvarande
vistas i Sverige eller i ett annat EU-land,

5. det inte redan fattats ett motsvarande identifieringsbeslut
i ett annat EU-land, och

6. näringsidkaren inte är eller ska vara registrerad för
mervärdesskatt i Sverige eller i ett annat EU-land.
Lag (2011:288).

3 § Den som omfattas av ett identifieringsbeslut skall inte
redovisa och betala mervärdesskatt enligt övriga bestämmelser i
denna lag för de tjänster som beslutet avser. Lag (2003:222).

4 § Om den som är skattskyldig i Sverige med avseende på
tjänster som omfattas av 2 § innehar ett identifieringsbeslut
i ett annat EU-land, ska han redovisa och betala skatten
enligt bestämmelserna i detta land. Lag (2011:288).

5 § När Skatteverket fattar ett identifieringsbeslut skall
näringsidkaren tilldelas ett individuellt nummer
(identifieringsnummer).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om identifieringsnumrets
utformning. Lag (2003:664).

6 § Om en näringsidkares verksamhet har ändrats på ett sådant
sätt att han inte längre får omfattas av ett
identifieringsbeslut eller om verksamheten har upphört, skall
näringsidkaren underrätta Skatteverket om ändringen.
Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i
en ansökan om identifiering har ändrats. Lag (2003:664).

7 § Skatteverket skall fatta ett beslut om att återkalla
ett identifieringsbeslut om näringsidkaren

1. anmäler att han inte längre tillhandahåller elektroniska
tjänster eller det på annat sätt kan antas att denna verksamhet
har upphört,

2. inte längre uppfyller de övriga krav som anges i 2 §, eller

3. vid upprepade tillfällen har brutit mot bestämmelserna i
detta kapitel. Lag (2003:664).

Redovisning och betalning av mervärdesskatt.

8 § En näringsidkare som omfattas av ett identifieringsbeslut
skall för varje redovisningsperiod lämna en e-
handelsdeklaration.

En e-handelsdeklaration skall lämnas även om näringsidkaren
inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden.
Lag (2003:222).

9 § En redovisningsperiod omfattar ett kalenderkvartal.
Lag (2003:222).

10 § En e-handelsdeklaration ska ta upp

1. identifieringsnumret,

2. följande uppgifter för Sverige eller varje annat EU-land
där tillhandahållanden av elektroniska tjänster ska beskattas:

a) det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av
ersättningarna för dessa tjänster under redovisningsperioden,

b) det sammanlagda beloppet av mervärdesskatten på tjänsterna,
och

c) tillämplig skattesats, samt

3. det sammanlagda beloppet av den mervärdesskatt som ska
betalas för redovisningsperioden. Lag (2011:288).

11 § Belopp som redovisas i en e-handelsdeklaration skall anges
i euro.

Om de tillhandahållna tjänsterna har fakturerats i en annan
valuta, skall beloppet räknas om till euro. Omräkningen skall
göras enligt den växelkurs som offentliggjorts av Europeiska
centralbanken för den sista dagen i redovisningsperioden,
eller, om någon kurs inte har offentliggjorts för den dagen,
enligt den växelkurs som offentliggörs närmast därefter.
Lag (2003:222).

12 § En e-handelsdeklaration skall ha kommit in till
Skatteverket senast den 20 i månaden efter
redovisningsperiodens utgång. Lag (2003:664).

13 § Om en e-handelsdeklaration har lämnats, anses ett beslut
om mervärdesskatten ha fattats i enlighet med deklarationen.
Detsamma gäller i fråga om en deklaration som har lämnats till
myndighet i ett annat EU-land i enlighet med de motsvarande
bestämmelser som gäller i detta land. Lag (2011:288).

14 § Mervärdesskatt som skall redovisas i en
e-handelsdeklaration skall ha betalats till Skatteverket
senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 12 §.

Inbetalning skall göras genom insättning på Skatteverkets
särskilda konto i euro för skatteinbetalningar som görs enligt
detta kapitel. Skatten anses ha betalats den dag då betalningen
har bokförts på kontot. Lag (2003:664).

Omprövning

15 § Skatteverket skall ompröva ett beslut i fråga om
identifiering enligt 2 § eller ett beslut om återkallelse
enligt 7 § av ett identifieringsbeslut om den näringsidkare som
beslutet gäller begär det eller om det finns andra skäl.

Den som vill begära omprövning får göra detta på elektronisk
väg. Begäran skall ha kommit in till Skatteverket senast
tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Bestämmelserna i 21 kap. 3 § gäller också för fråga enligt
första stycket som avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol.
Lag (2003:664).

16 § Om Skatteverket självmant omprövar ett beslut som
avses i 15 § första stycket, skall beslut meddelas senast tre
veckor från den dag då det omprövade beslutet meddelades.

Ett omprövningsbeslut som är till fördel för den som beslutet
gäller får meddelas även efter denna tid, om det av material
som är tillgängligt för Skatteverket framgår att det
beslut som omprövas är felaktigt. Lag (2003:222).

17 § Bestämmelserna om omprövning i 21 kap. 1, 3–6 och
8–14 §§, 15 § första stycket samt 16–20 §§ gäller även för
beskattningsbeslut avseende skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) som redovisas enligt bestämmelserna i detta kapitel
eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land.
Lag (2011:288).

Överklagande

18 § Beslut av Skatteverket i fråga om identifiering enligt
2 § eller beslut om återkallelse enligt 7 § av ett
identifieringsbeslut får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den som beslutet gäller eller av det
allmänna ombudet hos Skatteverket.

Överklagandet skall ha kommit in senast tre veckor från den dag
då det överklagade beslutet meddelades.

Bestämmelserna i 22 kap. 1 § första stycket andra meningen, 2 §
2, 6 § första stycket samt 13 § gäller också för beslut som
avses i första stycket. Lag (2003:664).

19 § Bestämmelserna om överklagande i 22 kap. 1 § första
stycket, 2–4 §§, 6 § första stycket samt 7, 9, 11 och 13 §§
gäller även för beskattningsbeslut avseende skatt enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) som redovisas enligt
bestämmelserna i detta kapitel eller enligt motsvarande
bestämmelser i ett annat EU-land. Lag (2011:288).

Tillämpning av bestämmelser i andra kapitel

20 § I fråga om identifiering enligt 2 § och återkallelse
enligt 7 § av ett identifieringsbeslut gäller, utöver
bestämmelserna i detta kapitel, endast följande bestämmelser i
denna lag: 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 § första
stycket samt 23 kap. 5, 6, 8 och 9 §§. Lag (2003:222).

21 § I fråga om redovisning av mervärdesskatt enligt
bestämmelserna i detta kapitel eller enligt motsvarande
bestämmelser i ett annat EU-land gäller, utöver bestämmelserna
i detta kapitel, endast följande bestämmelser i denna lag: 1
kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 5 och 6 §§ samt 7 § första stycket,
10 kap. 37 §, 11 kap. 1, 2 och 20 §§, 12 kap. 6 och 7 §§, 12 §
första stycket och 13 §, 13 kap. 1 § första stycket, 14 kap.
1 §, 2 § första stycket och 4–8 §§, 16 kap. 6 § andra stycket
första meningen samt tredje och fjärde styckena samt 13 §, 17
kap. 2, 3 och 8–11 §§, 18 kap. 8 och 9 §§ samt 10 § andra
stycket, 20 kap. 1–5 §§ och 23 kap. 5–9 §§. Lag (2011:288).

22 § Om Skatteverket begär det, skall näringsidkaren göra
sådant underlag som avses i 14 kap. 2 § första stycket
tillgängligt på elektronisk väg för verket.

Underlaget skall bevaras i tio år efter utgången av det år då
den transaktion som underlaget avser utfördes. Lag (2004:500).

11 kap. Beskattningsbeslut

Innebörden av beskattningsbeslut

1 § Genom beskattningsbeslut bestäms om den som är skattskyldig
skall betala skatt eller få tillbaka skatt och skattens
storlek.

Som beskattningsbeslut anses också

1. beslut om betalningsskyldighet enligt 12 kap.,

2. omprövningsbeslut enligt 21 kap.,

3. beslut i fråga om återbetalning av ingående skatt enligt 10
kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

5. beslut om återbetalning av skatt enligt

a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,

b) 8 § lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel,

c) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

d) 28-30 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt,

6. beslut om återbetalning, kompensation eller nedsättning
enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a eller 9 §, 9 b § tredje
stycket, 10 eller 11 §, 11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776)
om skatt på energi,

7. beslut om betalningsskyldighet för särskild inkomstskatt
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, och

8. överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 12 kap.
7 c §, om företrädaren har fullföljt en överenskommelse på
överenskommet sätt inom rätt tid. Lag (2006:1509).

2 § Beskattningsbeslut fattas för varje redovisningsperiod för
sig. Beslut fattas med ledning av de uppgifter som lämnats i en
deklaration och andra tillgängliga uppgifter.

En sådan ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod och som görs efter beskattningsårets utgång får
Skatteverket hänföra till den sista redovisningsperioden
under beskattningsåret. En ändring under beskattningsåret får
hänföras till den senaste redovisningsperiod som berörs av
ändringen. Lag (2003:664).

Preliminär skatt

F-skatt och särskild A-skatt

3 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras senast den 18
januari under inkomståret. Skatt som grundar sig på preliminär
taxering under inkomståret skall debiteras så snart som möjligt.

Efter inkomstårets utgång får F-skatt och särskild A-skatt
debiteras endast om det finns särskilda skäl. Sådan skatt får inte
debiteras efter den 30 juni året efter inkomståret.

4 § F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skatt
som inte uppgår till 2 400 kronor för inkomståret debiteras inte.

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora
belopp varje månad enligt bestämmelserna i 16 kap. 5 eller 6 §.

Skatteverket får på begäran av den skattskyldige besluta
att F-skatt och särskild A-skatt skall betalas endast under
vissa kalendermånader, om den skattskyldiges näringsverksamhet
pågår under endast en del av kalenderåret och det finns
särskilda skäl.

Skatteverket skall på begäran av en skattskyldig som
startar en näringsverksamhet besluta att F-skatt eller särskild
A-skatt skall börja betalas tre månader senare än vad som
följer av bestämmelserna i 16 kap. 5 §, dock inte senare än den
12 augusti året efter inkomståret. Detta gäller inte om

1. näringsverksamheten har övertagits från någon annan,

2. den skattskyldige redan bedriver näringsverksamhet, eller

3. särskilda skäl talar emot det. Lag (2003:664).

A-skatt

6 § För en fysisk person som kan få en A-skattsedel enligt 4
kap. 16 § skall Skatteverket bestämma tillämplig
skattetabell med ledning av

1. den skattesats som för inkomståret gäller för den fysiska
personen i hemortskommunen,

2. den avgiftssats som för inkomståret gäller för den fysiska
personen enligt begravningslagen (1990:1144), om den inte ingår
i avgiftssatsen enligt 3, och

3. den avgiftssats som för inkomståret gäller för den fysiska
personen enligt de uppgifter som lämnats av ett trossamfund
enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.

Beslut om tillämplig skattetabell skall fattas senast den 18
januari under inkomståret. Om en skattskyldig som tidigare inte
har haft inkomst från vilken skatteavdrag skall göras får sådan
inkomst, skall beslut om tillämplig skattetabell fattas så
snart som möjligt. Lag (2003:664).

7 § Om det i summan av de skatte- och avgiftssatser enligt 6 §
första stycket som gäller för den skattskyldige ingår öretal
över femtio, tillämpas skattetabellen med närmaste högre hela
krontal. Annars tillämpas skattetabellen med närmaste lägre
hela krontal. Lag (1999:315).

8 § Om en skatte- eller avgiftssats har ändrats så sent under
december året före inkomståret att ändringen inte kan beaktas
vid tillämpningen av 6 § första stycket eller 7 §, skall den
tidigare skatte- eller avgiftssatsen tillämpas.
Lag (1999:315).

Slutlig skatt

9 § Skatteverket fattar varje år beslut om skattens storlek
enligt den årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig
skatt). Slutlig skatt kan bestämmas också genom
omprövningsbeslut och till följd av beslut av domstol.

Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt
10 § minskad med skattereduktion enligt följande ordning.

1. lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal
fastighetsavgift,

2. lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa
miljöförbättrande installationer i småhus,

3. 67 kap. 1–26 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), och

4. lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från
stormfälld skog vid 2006–2008 års taxeringar.
Lag (2011:1282).

Vad som ingår i slutlig skatt

10 § I slutlig skatt ingår

1. skatt och avgift som avses i 1 kap. 1 § första stycket
taxeringslagen (1990:324),

2. egenavgift som avses i 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),

3. skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster,

4. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), om
den inte ingår i avgiften enligt 7,

5. sådan mervärdesskatt som enligt 10 kap. 31 § första stycket
denna lag ska redovisas i självdeklaration,

6. avgift som avses i 2 § lagen (1994:1920) om allmän
löneavgift, och

7. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund. Lag (2007:1405).

Vad som i övrigt gäller när den slutliga skatten bestäms

11 § När den slutliga skatten bestäms gäller att

1. egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) debiteras
på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas
av Försäkringskassan,

2. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144), som
inte ingår i avgift enligt 3, räknas ut med ledning av den
avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige
enligt de uppgifter som lämnats för den församling eller kommun
som avgiften skall betalas till, och att

3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund räknas ut med ledning av den
avgiftssats som för inkomståret gäller för den skattskyldige
enligt de uppgifter som lämnats av trossamfundet.
Lag (2004:789).

Säkerhet för slutlig skatt

11 a § Om en skalbolagsdeklaration som avses i 25 a kap. 11 §
eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) har
lämnats, får Skatteverket begära att säkerhet ställs. Vid
prövningen av om säkerhet ska begäras ska tidigare ställd
säkerhet samt ansvar enligt 12 kap. 8 c § beaktas.

Storleken av en sådan säkerhet som avses i första stycket ska i
ett särskilt beslut bestämmas till summan av företagets
obetalda inkomstskatt för närmast föregående beskattningsår och
26,3 procent av det överskott som har redovisats i
skalbolagsdeklarationen. I fråga om handelsbolag ska säkerheten
bara avse överskottet i skalbolagsdeklarationen. Om en fysisk
person har förvärvat en andel i ett handelsbolag ska storleken
av säkerheten dock beslutas till 40 procent av överskottet.

Om flera skalbolagsdeklarationer lämnas in ska kompletterande
säkerhet ställas för den ökning av överskottet som redovisas i
förhållande till en tidigare deklaration.

Om Skatteverket inte begär att säkerhet ställs, gäller
bestämmelserna i 12 kap. 8 c §. Lag (2008:1345).

11 b § Har upphävts genom lag (2008:1065).

12 § En sådan säkerhet som avses i 11 a § ska vara en av bank
eller kreditmarknadsföretag utfärdad garantiförbindelse och
avse det belopp som bestämts med stöd av 11 a §. Ställd
säkerhet får tas i anspråk om den slutliga skatten inte
betalas. Har flera säkerheter ställts och överstiger
säkerheterna den slutliga skatten ska ianspråktagandet av
säkerheterna fördelas efter skälig grund. I övrigt ska
bestämmelserna om säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas.
Vad som sägs där om Kronofogdemyndigheten gäller då i stället
Skatteverket.

Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, ska skälig kostnad
för ställd säkerhet ersättas av staten. Bestämmelserna i
6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden
och mål om skatt, m.m. ska tillämpas. Lag (2008:1065).

För hög preliminär skatt

13 § Om debiterad preliminär skatt tillsammans med andra belopp
som skall tillgodoräknas den skattskyldige enligt 14 § andra
stycket 1 överstiger den slutliga skatten, med tillägg enligt
14 § andra stycket 2, skall den debiterade preliminära skatten
sättas ned med mellanskillnaden. Lag (1997:1032).

Besked om slutlig skatt

14 § Sedan den slutliga skatten har bestämts ska Skatteverket
göra en avstämning av skattekontot.

Innan avstämning görs ska Skatteverket

1. från den slutliga skatten göra avdrag för

a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

b) avdragen A-skatt,

c) A-skatt som ska betalas på grund av beslut enligt 12 kap.
1 § andra stycket,

d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått
överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

e) skatt som betalats enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta eller enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. för den tid under beskattningsåret då den
skattskyldige varit obegränsat skattskyldig i Sverige,

f) skatt som betalats enligt lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta, om den skattskyldige enligt 4 § den lagen
har begärt att bli beskattad enligt inkomstskattelagen
(1999:1229),

g) skatt som betalats enligt lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl., om Skatteverket har meddelat
beslut enligt 5 a § tredje stycket den lagen om skattskyldighet
enligt inkomstskattelagen,

h) skatt som avser sådana återbetalningar som ska göras enligt
rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av
inkomster från sparande i form av räntebetalningar, senast
ändrat genom rådets beslut 2004/587/EG,

2. till den slutliga skatten lägga

a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första
stycket,

b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 §
första stycket,

c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324), och

d) preliminär skattereduktion enligt 17 § lagen (2009:194) om
förfarandet vid skattereduktion för
hushållsarbete. Lag (2011:1083).

15 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av
beräkningen enligt 14 § andra stycket skall skickas till den
skattskyldige senast den 15 december taxeringsåret.

Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra uppgifter

Deklaration i rätt tid

16 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt
sätt, anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med
deklarationen.

17 § Om den som är registrerad enligt 3 kap. 1 § inte behöver
lämna någon skattedeklaration till följd av bestämmelserna i 10
kap. 13 §, anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter genom ett
beslut ha bestämts till noll kronor vid den tidpunkt då
deklaration annars skulle ha lämnats.

Utebliven, försenad eller bristfällig deklaration

18 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid och på
rätt sätt eller om någon skatt inte har redovisats i
deklarationen, skall varje oredovisad skatt anses genom ett beslut
ha bestämts till noll kronor. Om skatten redovisas senare anses
ett beslut i stället ha fattats i enlighet med redovisningen, om
inte ett beslut om omprövning har meddelats dessförinnan.

18 a § Om skatt redovisas i flera skattedeklarationer av vilka
någon är en förenklad skattedeklaration enligt 10 kap. 13 a §,
skall skatt anses beslutad i enlighet med redovisningen även i
en skattedeklaration som har lämnats för sent. Detta gäller
dock inte om ett beslut om omprövning redan har meddelats.
Lag (2001:1171).

19 § Av 21 kap. följer att beslut om skatt kan omprövas av
Skatteverket.

Vid en omprövning ska skatten bestämmas på grundval av
tillgängliga uppgifter. Om en tillförlitlig beräkning inte kan
göras på ett sådant sätt, ska skatten bestämmas efter vad som
framstår som skäligt med hänsyn till vad som har kommit fram
(skönsbeskattning).

Vid skönsbeskattning får, om inte omständigheterna talar för
något annat, varje skatt som enligt 18 § har bestämts till noll
kronor bestämmas till det högsta av de belopp, beräknat per
kalendermånad, som har bestämts för den skatten vid någon av de
tre närmast föregående redovisningsperioderna multiplicerat med
antalet kalendermånader i den redovisningsperiod som
skönsbeskattningen omfattar (skönsbeskattning enligt schablon).
Beslut rörande mervärdesskatt eller punktskatt ska dock
kvarstå, om endast överskjutande ingående mervärdesskatt eller
överskjutande punktskatt till den skattskyldiges fördel har
bestämts för de tre perioderna.

Bestämmelserna i tredje stycket gäller inte i fråga om skatt
som har redovisats i en förenklad skattedeklaration enligt 10
kap. 13 a §. Lag (2007:1377).

Beslut om vissa debiteringsåtgärder

20 § Om ett beslut om omprövning eller taxeringsåtgärd enligt
taxeringslagen (1990:324) har meddelats och beslutet är av
betydelse för debiteringen av skatt, avgift eller ränta, skall
Skatteverket göra den debitering eller den ändring i
debiteringen som föranleds av beslutet. Detsamma gäller om en
domstol har meddelat ett beslut enligt denna lag.
Lag (2003:664).

12 kap. Ansvar för skatt

Betalningsansvar för preliminär skatt

1 § Den som inte har gjort föreskrivet skatteavdrag är skyldig att
betala belopp som har bestämts enligt 11 kap. 19 §.

Skatteverket får besluta att även den som har tagit emot
ersättning för arbete, ränta eller utdelning är skyldig att betala
belopp som avses i första stycket till den del beloppet hänför sig
till honom. Efter det att det grundläggande beslutet om
mottagarens slutliga skatt har fattats får ett beslut som nyss har
nämnts fattas endast om det kan antas att den slutliga skatten
kommer att höjas med minst motsvarande belopp.

Beslut enligt andra stycket får inte gälla handelsbolag.
Lag (2003:664).

2 § Den som har gjort skatteavdrag är skyldig att betala det
innehållna beloppet.

Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 §

3 § Om någon, som i sin näringsverksamhet betalar ut ersättning
för arbete till någon som har eller åberopar en F-skattsedel, inte
har gjort anmälan enligt 5 kap. 7 § trots att han varit skyldig
att göra det, får Skatteverket besluta att också utbetalaren
är skyldig att betala skatten för ersättningen och räntan på
skatten.

I de fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv
eller, när ett handelsbolag är betalningsmottagare, av en delägare
i bolaget, får beslutet avse högst ett belopp som motsvarar 60 %
av ersättningen för arbetet. Lag (2003:664).

4 § Beslut om betalningsskyldighet enligt 3 § får inte fattas, om

1. betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter att
redovisa och betala skatt inom föreskriven tid, eller

2. statens fordran mot betalningsmottagaren har preskriberats.

A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter

5 § Har ersättning betalats till någon som bedriver
näringsverksamhet och som har en A-skattsedel eller saknar
skattsedel på preliminär skatt och avser ersättningen arbete inom
näringsverksamheten, får Skatteverket besluta att mottagaren
av ersättningen skall betala arbetsgivaravgifter samt ränta på
avgiftsbeloppet.

Som förutsättning för ett beslut enligt första stycket gäller att

1. det måste anses uppenbart för den som bedrivit
näringsverksamheten att utbetalaren inte insåg att han var
arbetsgivare och rimligen saknade anledning att räkna med det, och

2. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för
avgifterna enligt bestämmelserna i 13 kap. 1 §. Lag (2003:664).

Ansvar för företrädare för juridisk person

6 § Om någon i egenskap av företrädare för en juridisk person
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har gjort föreskrivet
skatteavdrag, är företrädaren tillsammans med den juridiska
personen skyldig att betala belopp som har bestämts enligt 11
kap. 19 § jämte ränta. Om en företrädare för en juridisk person
i övrigt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit
att betala skatt enligt denna lag, är företrädaren tillsammans
med den juridiska personen skyldig att betala skatten och
räntan på den.

Betalningsskyldighet är, om inte annat följer av tredje
stycket, knuten till den tidpunkt vid vilken skatten
ursprungligen skulle ha betalats enligt vad som anges i 10 och
16 kap.

Vid ändring av ett beskattningsbeslut som avser mer än en
redovisningsperiod avses med förfallodag enligt andra stycket
den förfallodag som beslutats med tillämpning av 11 kap. 2 §
andra stycket. Beträffande slutlig skatt tillämpas den
förfallodag som gäller för det grundläggande beslutet om
slutlig skatt enligt 16 kap. 6 § första stycket.
Lag (2004:1345).

6 a § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter som har
lett till att den juridiska personen tillgodoräknats
överskjutande ingående mervärdesskatt med ett för stort belopp,
är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig
att betala beloppet och räntan på detta. Lag (2003:747).

6 b § Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller
delvis befrias från betalningsskyldighet enligt 6 eller 6 a §.
Lag (2003:747).

7 § En ansökan om betalningsskyldighet enligt 6 eller 6 a §
skall göras hos den förvaltningsrätt där den juridiska personen
kan föra talan om den grundläggande skattefordran.

Talan om betalningsskyldighet enligt första stycket får inte
väckas om statens fordran mot den juridiska personen har
preskriberats eller om en överenskommelse om
betalningsskyldighet enligt 7 c § har träffats. En
överenskommelse som har upphört att gälla enligt 7 e § andra
stycket utgör dock inte hinder för ansökan om
betalningsskyldighet enligt 6 eller 6 a §. Lag (2009:826).

7 a § Vid handläggningen i förvaltningsrätt och kammarrätt
skall muntlig förhandling hållas om företrädaren begär det.
Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns
anledning att anta att betalningsskyldighet kommer att
fastställas.

Företrädaren skall upplysas om sin rätt att begära muntlig
förhandling. Lag (2009:825).

7 b § Mål om betalningsskyldighet enligt 6 eller 6 a § skall
handläggas skyndsamt. Lag (2003:747).

7 c § Överenskommelse får träffas om betalningsskyldigheten, om
inte detta med hänsyn till företrädarens personliga
förhållanden eller av annan anledning framstår som olämpligt
från allmän synpunkt. Överenskommelsen träffas av den eller de
myndigheter som regeringen bestämmer. Om talan om
betalningsskyldighet enligt 6 eller 6 a § har väckts vid
domstol när överenskommelsen träffas, får överenskommelsen
verkan först sedan talan i målet återkallats och målet
avskrivits. Lag (2003:747).

7 d § En överenskommelse enligt 7 c § skall innehålla uppgift
om

1. parternas namn eller firma samt person-, organisations-
eller annat identifikationsnummer,

2. datum för överenskommelsen,

3. den skatteskuld som överenskommelsen avser,

4. det belopp som företrädaren skall betala, och

5. den tidpunkt eller de tidpunkter när betalning senast skall
ske. Lag (2003:747).

7 e § Om en överenskommelse om betalningsskyldighet enligt
7 c § fullföljs på överenskommet sätt inom rätt tid, avstår
staten från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende den
juridiska personens skulder som omfattas av överenskommelsen.

Om en företrädare inte har fullföljt en överenskommelse på
överenskommet sätt inom rätt tid, upphör den att gälla.
Lag (2003:747).

8 § Om någon annan arbetsgivare för sjöman än redare har fast
driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren själv för att
arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om
redaren själv haft förpliktelserna.

Ansvar för delägare i handelsbolag

8 a § Skatteverket beslutar om ansvar för delägare i
handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag avseende skatt enligt denna lag.
Lag (2003:664).

Ansvar för näringsidkare i en mervärdesskattegrupp

8 b § Om grupphuvudmannen har underlåtit att göra en
föreskriven betalning av mervärdesskatten, är varje annan
näringsidkare som ingår i gruppen tillsammans med
grupphuvudmannen skyldig att betala skatten jämte ränta till
den del skatten hänför sig till verksamhet som gruppen bedrivit
under den tid näringsidkaren varit medlem i gruppen.
Lag (1998:347).

Ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag

8 c § Om Skatteverket inte har begärt sådan säkerhet som avses
i 11 kap. 11 a §, är den som avyttrat andelen eller den
aktiebaserade delägarrätten i företaget tillsammans med
företaget skyldig att betala företagets slutliga skatt. Om den
avyttrade andelen avser ett handelsbolag är den som avyttrat
andelen tillsammans med den som förvärvat andelen skyldig att
betala förvärvarens slutliga skatt. Betalningsansvar för den
som avyttrat andelen eller den aktiebaserade delägarrätten kan
uppgå högst till det belopp för vilket säkerhet skulle ha
ställts om sådan hade begärts.

Säkerhet som anges i 11 kap. 12 § ska tas i anspråk för
företagets slutliga skatt innan krav enligt första stycket
ställs mot någon som avyttrat andelen eller den aktiebaserade
delägarrätten. Lag (2008:1065).

Dödsbo

9 § Ett dödsbo ansvarar för sådan skatt enligt denna lag som
skulle ha betalats av

1. den avlidne eller

2. boet, såvitt avser den redovisningsperiod eller, när det
gäller slutlig skatt, det beskattningsår då dödsfallet
inträffade.

Om dödsboet har skiftats, ansvarar dödsbodelägarna för skatten
i den omfattning som föreskrivs i 21 kap. ärvdabalken.
Lag (2004:1345).

9 a § Har upphävts genom lag (2011:1282).

Regress

10 § Den som har betalat A-skatt utan att ha gjort motsvarande
skatteavdrag har rätt att kräva den för vars räkning skatten har
betalats på beloppet.

11 § Den som har betalat skatt enligt 3 § har rätt att kräva
mottagaren av ersättningen på beloppet.

Har arbetet utförts av någon annan än mottagaren av ersättningen,
får också den som utfört arbetet krävas på beloppet, om
föreskrivet skatteavdrag inte har gjorts från ersättningen för
arbetet.

12 § En företrädare för en juridisk person som har betalat
skatt enligt 6, 6 a eller 7 c § har rätt att kräva den
juridiska personen på beloppet.

En redare som har betalat skatt enligt 8 § har rätt att kräva
sjömannens arbetsgivare på beloppet. Lag (2003:747).

13 § Regressfordran enligt 10-12 §§ får drivas in på det sätt som
gäller för indrivning av skatt.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om
regressfordran enligt första stycket.

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet

Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatt

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får helt eller delvis befria en skattskyldig från skyldigheten
att göra skatteavdrag eller att betala arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt eller punktskatt, om det finns synnerliga skäl.

Första stycket gäller även när skatt skall tas ut enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) vid import av varor och när
punktskatt skall betalas till Tullverket.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får
motsvarande befrielse medges beträffande skattetillägg,
förseningsavgift och ränta. Lag (2002:400).

Andra bestämmelser om befrielse

2 § Bestämmelser om befrielse från skattetillägg,
förseningsavgift och ränta finns även i 15 kap. 10 och 12 §§
samt 19 kap. 11 §. Lag (2003:213).

14 kap. Utredning i skatteärenden

Den skattskyldiges rätt att yttra sig

1 § Innan ett ärende avgörs skall den skattskyldige ges tillfälle
att yttra sig, om det inte är onödigt.

I fråga om den skattskyldiges rätt att få del av uppgifter som har
tillförts ärendet genom någon annan än den skattskyldige själv och
få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 §
förvaltningslagen (1986:223).

Identitetskontroll

1 a § En näringsidkare som omsätter investeringsguld som avses
i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i Sverige eller
till ett annat EU-land ska vid transaktioner som uppgår till
ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller mer kontrollera
identiteten hos köparen. Detsamma gäller om transaktionen
understiger 10 000 kronor men kan antas ha samband med en
annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst
detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en
transaktion, ska identiteten kontrolleras så snart summan av
transaktionerna uppgår till minst 10 000 kronor.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1, 3 § första
stycket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism ska även gälla vid
transaktioner som avses i första stycket.

Säljaren ska föra anteckningar om identitetskontrollen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om anteckningsskyldigheten.
Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll
ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår
kontrollen gjordes. Lag (2011:288).

Skyldighet att föra anteckningar

2 § En deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom
räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt se till
att det finns underlag för fullgörandet av deklarations- och
annan uppgiftsskyldighet samt för kontroll av
uppgiftsskyldigheten och beskattningen.

Underlaget skall bevaras under sju år efter utgången av det
kalenderår underlaget avser. Underlag för att kunna fullgöra
skyldigheten att jämka enligt 8 a kap. mervärdesskattelagen
(1994:200) skall dock bevaras under sju år efter utgången av
det kalenderår då korrigeringstiden löpte ut.
Lag (2000:501).

Särskilda regler om bevarande av fakturor

2 a § Den som enligt 11 kap. mervärdesskattelagen (1994:200)
skall säkerställa att faktura utfärdas är även skyldig att
säkerställa att ett exemplar av fakturan bevaras. Skyldigheten
att bevara ett exemplar av fakturan gäller även fakturor som en
näringsidkare tagit emot.

Den som avses i första stycket skall även säkerställa att
uppgifterna i fakturor som lagras i elektronisk form är
oförändrade och läsbara under hela lagringstiden.

Med bevarande av fakturor på elektronisk väg avses bevarande av
data via kabel, radio, optisk teknik eller andra
elektromagnetiska hjälpmedel. Lag (2003:1136).

2 b § I bokföringslagen (1999:1078) finns bestämmelser om
arkivering av räkenskapsinformation för fysiska och juridiska
personer som är bokföringsskyldiga.

För den som inte är bokföringsskyldig, men som omfattas av
skyldigheten att bevara fakturor enligt 2 a §, skall
bestämmelserna om former för bevarande av fakturor i 7 kap. 1 §
andra stycket och 6 § bokföringslagen samt platsen för
bevarande av fakturor enligt 7 kap. 2-4 §§ bokföringslagen
tilllämpas. Lag (2003:1136).

Föreläggande att lämna uppgift

3 § Skatteverket får förelägga

1. den som är eller kan antas vara deklarationsskyldig att
lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av
handling som behövs för kontroll av deklarationen eller av
annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag,

2. den som ska utföra identitetskontroll enligt 1 a § att
lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av
handling som använts vid identitetskontrollen,

3. den som är eller kan antas vara skyldig att redovisa
punktskatt att lämna varuprov eller beskriva varor eller
tjänster som används, säljs eller på annat sätt
tillhandahålls i verksamheten, och

4. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk
person än dödsbo, att lämna uppgift, visa upp handling eller
lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av
att skyldigheten enligt 14 kap. 2 § denna lag fullgörs.
Lag (2010:851).

4 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas
vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller
som är annan juridisk person än dödsbo att lämna uppgift, visa
upp handling eller lämna över en kopia av handling som rör
rättshandling mellan den som föreläggs och den med vilken han
har ingått rättshandlingen (kontrolluppgift). Föreläggande får
meddelas, om kontrolluppgiften har betydelse för beskattning
enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än som
avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift.
Lag (2003:664).

5 § Bestämmelserna i 3 kap. 13-14 c §§ taxeringslagen (1990:324)
om handlingar och uppgifter som skall undantas från föreläggande
gäller även vid föreläggande enligt 3 eller 4 §.

Besök eller annat personligt sammanträffande

6 § Om uppgifter i en skattedeklaration eller någon annan handling
av betydelse för beskattningen behöver kontrolleras genom
avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar,
får Skatteverket komma överens med uppgiftslämnaren om att en
sådan avstämning skall göras vid besök hos uppgiftslämnaren eller
vid ett annat personligt sammanträffande.

Överenskommelse får träffas även om besiktning av lokaler,
inventarier, lager eller annat som är av betydelse för kontrollen.
Lag (2003:664).

Skatterevision

7 § Skatteverket får besluta om skatterevision för att
kontrollera

1. att deklarations- och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts
riktigt och fullständigt,

2. att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet
som kan antas uppkomma,

3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen
(1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på
energi,

4. att den som ansökt om återbetalning, kompensation eller
nedsättning av punktskatt i fall som avses i 1 kap. 4 § tredje
stycket 9 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, eller

5. att den som ansökt om återbetalning av punktskatt i fall som
avses i 1 kap. 4 § tredje stycket 8 har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter.

Skatteverket får besluta om skatterevision också för att
inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första
stycket 1-4 av någon annan än den som revideras.
Lag (2003:664).

7 a § Skatterevision får göras hos

1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078),

2. någon annan juridisk person än dödsbo,

3. den som har anmält sig för registrering enligt 3 kap. 1 §,

4. den som har ansökt om eller fått en F-skattsedel enligt 4
kap.,

5. sådant ombud för en utländsk företagare som avses i 23
kap. 4 §,

6. sådan representant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4
kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi,

7. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,

8. den som har ansökt om registrering som varumottagare
enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller
lagen om skatt på energi,

9. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad
förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt
på energi, och

10. den som har ansökt om godkännande som registrerad
avsändare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt
eller lagen om skatt på energi.

I övrigt gäller för skatterevision bestämmelserna om
taxeringsrevision i 3 kap. 9–14 c §§ taxeringslagen
(1990:324). Lag (2009:1506).

Utlämnande av uppgifter

8 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för
kontroll av att bestämmelserna i denna lag har följts, skall
lämnas ut enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen
(1990:324).

Bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i 3 kap. 17 §
taxeringslagen gäller också för uppgifter som avses i denna lag.

15 kap. Särskilda avgifter

Skattetillägg

Skattetillägg vid oriktig uppgift

1 § Om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under
förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för
beskattningen, skall en särskild avgift (skattetillägg) tas ut.
Detsamma gäller om den skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i ett mål om beskattning och uppgiften inte har
godtagits efter prövning i sak.

En uppgift skall anses vara oriktig om det klart framgår att en
uppgift som den skattskyldige har lämnat är felaktig eller att
den skattskyldige har utelämnat en uppgift till ledning för
beskattningen som han varit skyldig att lämna. En uppgift skall
dock inte anses vara oriktig om uppgiften tillsammans med
övriga lämnade uppgifter utgör tillräckligt underlag för ett
riktigt beslut. En uppgift skall inte heller anses vara oriktig
om uppgiften är så orimlig att den uppenbart inte kan läggas
till grund för ett beslut. Lag (2003:212).

Skattetillägg vid skönsbeskattning

2 § Skattetillägg ska tas ut vid skönsbeskattning enligt 11
kap. 19 § andra och tredje styckena. Lag (2007:1377).

3 § Beslut enligt 2 § om skattetillägg på grund av att den
skattskyldige inte lämnat skattedeklaration skall undanröjas,
om en deklaration har kommit in till Skatteverket eller en
allmän förvaltningsdomstol inom två månader från utgången av
den månad då beslutet meddelades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte har fått
kännedom om beslutet före utgången av den månad då beslutet om
skattetillägg meddelades, skall skattetillägget undanröjas, om
en deklaration har kommit in inom två månader från den dag då
han fick sådan kännedom. Lag (2004:500).

Beräkning av skattetillägg

4 § Om en oriktig uppgift har lämnats är skattetillägget 20 %
av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits,
inte skulle ha påförts eller felaktigt skulle ha
tillgodoräknats den skattskyldige.

Skattetillägget ska beräknas efter 5 % när Skatteverket har
rättat eller hade kunnat rätta den oriktiga uppgiften med
ledning av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt för
verket och som har varit tillgängligt för verket före utgången
av året efter beskattningsåret.

Till den del den oriktiga uppgiften består i att ett belopp
hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel
redovisningsperiod, ska skattetillägget beräknas efter 2 %, om
det är fråga om sådan skatt för vilken redovisningsperioden
utgör högst tre månader och den skattskyldige hänfört eller kan
antas ha avsett att hänföra beloppet till en period som löper
ut högst fyra månader efter den som beloppet borde ha hänförts
till samt efter 5 % i övriga fall. Lag (2007:1377).

5 § Vid skönsbeskattning skall skattetillägget beräknas på den
skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för den
skattskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts enligt
de uppgifter som den skattskyldige har lämnat på något annat
sätt än muntligen eller av den skatt som till följd av
skönsbeskattningen inte skall tillgodoräknas den skattskyldige.
Vid beräkningen av skattetillägget skall bestämmelserna i 4 §
första stycket tillämpas. Till den del skönsbeskattningen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige, skall tillägget dock beräknas enligt 4 § första-
tredje styckena. Lag (2003:212).

6 § Skattetillägget skall beräknas utan hänsyn till invändning
som går ut på att skatten skall påverkas först under en
kommande redovisningsperiod eller som i övrigt gäller en annan
fråga än den som ligger till grund för tillägget.
Lag (2003:212).

Situationer där skattetillägg inte skall tas ut

7 § Skattetillägg skall inte tas ut

1. vid rättelse av en felräkning eller ett skrivfel som
uppenbart framgår av skattedeklarationen eller av något annat
meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt,

2. om en avvikelse avser bedömning av ett yrkande och
avvikelsen inte gäller någon uppgift i sak,

3. om den skattskyldige frivilligt har rättat den oriktiga
uppgiften, eller

4. om det skattebelopp som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt.
Lag (2003:212).

Förseningsavgift

8 § Om den som är skyldig att lämna en skattedeklaration eller
en periodisk sammanställning inte gjort detta inom föreskriven
tid ska en särskild avgift (förseningsavgift) tas ut.
Förseningsavgift tas dock inte ut när det är fråga om en
särskild skattedeklaration enligt 10 kap. 32 § andra stycket.

Förseningsavgiften är 500 kronor. Avgiften är dock 1 000 kronor
om

1. den skattskyldige förelagts att lämna deklaration men inte
fullgjort denna skyldighet inom den tid som föreskrivits,

2. den skattskyldige inte lämnat deklaration inom föreskriven
tid för minst en av de tre närmast föregående
redovisningsperioderna, eller

3. förseningen avser en periodisk sammanställning.
Lag (2007:1377).

Kontrollavgift

9 § Om säljaren inte fullgjort skyldigheten att utföra en sådan
identitetskontroll av köparen som avses i 14 kap. 1 a §, skall
Skatteverket av säljaren ta ut en särskild avgift
(kontrollavgift) på 2 000 kronor för varje tillfälle då
skyldigheten inte har fullgjorts. Lag (2003:664).

Befrielse från särskild avgift

10 § Den skattskyldige ska helt eller delvis befrias från
särskild avgift om felaktigheten eller underlåtenheten framstår
som ursäktlig eller om det annars skulle vara oskäligt att ta
ut avgiften med fullt belopp. Om den skattskyldige delvis
befrias från avgiften, ska den sättas ned till hälften eller en
fjärdedel.

Vid bedömningen av om felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig ska det särskilt beaktas om denna kan
antas ha berott på

1. den skattskyldiges ålder, hälsa eller liknande förhållande,
eller

2. att den skattskyldige har felbedömt en skatteregel eller
betydelsen av de faktiska förhållandena.

Vid bedömningen av om det annars skulle vara oskäligt att ta ut
avgiften med fullt belopp ska det särskilt beaktas om

1. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten
eller underlåtenheten,

2. en oskäligt lång tid förflutit efter det att Skatteverket
har funnit anledning att anta att den skattskyldige ska påföras
skattetillägg utan att den skattskyldige kan lastas för
dröjsmålet, eller

3. felaktigheten eller underlåtenheten även har medfört att den
skattskyldige har fällts till ansvar för brott enligt
skattebrottslagen (1971:69) eller blivit föremål för
förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap.
1 b § brottsbalken. Lag (2008:372).

11 § Säljaren skall befrias helt från en kontrollavgift om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den. Lag (2003:212).

Befrielse även när något yrkande inte framställts

12 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ skall beaktas även om ett
yrkande om befrielse inte har framställts, om vad som
förekommit i ärendet eller målet om särskild avgift ger
anledning till det. Lag (2003:212).

Beslut om skattetillägg i vissa fall

13 § Beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift i
mål om beskattning får meddelas inom ett år från utgången av
den månad då domstolens beslut fick laga kraft.
Lag (2003:212).

14 § Om ett beskattningsbeslut i en fråga som har föranlett
skattetillägg ändras, skall Skatteverket göra den ändring
av beslutet om skattetillägg som föranleds av det nya
beskattningsbeslutet. Lag (2003:664).

Speciella situationer där särskilda avgifter inte tas ut

15 § Skattetillägg och förseningsavgift skall inte tas ut, om
den skattskyldige har avlidit.

Kontrollavgift skall inte tas ut, om säljaren har avlidit.

Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och
mervärdesskatt Lag (2003:212).

16 § Bestämmelserna i 1-15 §§ gäller även den som har lämnat
oriktiga uppgifter och därigenom har registrerats som
skattskyldig enligt 3 kap. 1 §. Lag (2003:212).

16 kap. Inbetalning av skatt

1 § Har upphävts genom lag (2003:664).

Inbetalning till särskilt konto

2 § Inbetalning av skatt skall göras genom insättning på
Skatteverkets särskilda konto för skatteinbetalningar enligt
denna lag. Lag (2003:664).

3 § Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts
på Skatteverkets särskilda konto. Lag (2003:664).

När skatten skall vara betald

Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt

4 § Avdragen skatt, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatt som ska redovisas i en skattedeklaration ska ha
betalats senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till
Skatteverket enligt 10 kap. 12, 18, 19, 22 eller 22 a §.

Den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag som
exklusive gemenskapsinterna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner
kronor ska dock ha betalat avdragen skatt och
arbetsgivaravgifter, som ska redovisas i en skattedeklaration,
senast den 12, i januari senast den 17, i månaden efter
redovisningsperioden.

Skatt som har redovisats i en särskild skattedeklaration ska ha
betalats senast den dag då deklarationen ska ha kommit in till
Skatteverket enligt 10 kap. 32-32 b §§. Lag (2007:1377).

F-skatt och särskild A-skatt

5 § F-skatt och särskild A-skatt skall ha betalats senast den 12 i
varje månad under tiden februari-januari, i januari och augusti
dock senast den 17. Den som utöver F-skatt eller särskild A-skatt
skall redovisa mervärdesskatt på beskattningsunderlag som anges i
4 § andra stycket skall dock, såvitt gäller augusti, betala F-
skatten eller den särskilda A-skatten senast den 12.

F-skatt och särskild A-skatt som debiteras efter inkomstårets
ingång skall ha betalats senast på rätt dag enligt första stycket
i var och en av de månader som återstår efter utgången av antingen
den månad då skatten debiteras eller, om skatten debiteras efter
den 20 i en månad, efter utgången av den följande månaden.

Om F-skatt eller särskild A-skatt debiteras efter den 20 december
inkomståret, skall skatten betalas senast den förfallodag som
infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från
beslutsdagen.

Med förfallodag enligt tredje stycket avses den 26 januari, den 12
och 26 i månaderna februari-juli samt den 12 augusti.

Skatt som skall betalas enligt grundläggande beslut om slutlig
skatt eller omprövningsbeslut m.m.

6 § Skatt som ska betalas enligt ett grundläggande beslut om
slutlig skatt ska ha betalats senast den förfallodag som
infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från
beslutsdagen.

Skatt som har bestämts genom omprövningsbeslut eller beslut om
debiteringsåtgärd enligt 11 kap. 20 § ska ha betalats senast
den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har
gått från beslutsdagen. Detsamma gäller beslut om debitering av
skattetillägg, förseningsavgift, kontrollavgift och
transporttillägg samt Skatteverkets beslut om ansvar enligt 12
kap. Slutlig skatt behöver dock inte betalas före den tidpunkt
som anges i första stycket.

Med förfallodag enligt första och andra styckena avses den 17
och 26 januari, den 12, 17 och 26 augusti, den 12 och 27
december samt den 12 och 26 i övriga månader.

Skatteverket får besluta att betalning ska ske en annan dag än
som anges i första och andra styckena, om det finns särskilda
skäl. Lag (2008:1318).

Överskjutande ingående mervärdesskatt

7 § Redovisning av överskjutande ingående mervärdesskatt skall
jämställas med inbetalning av skatt, varvid inbetalningen anses
gjord den 12, i januari den 17, i månaden efter redovisnings-
perioden. Om mervärdesskatten har redovisats i andra månaden
efter redovisningsperioden eller senare skall dock betalningen
anses ha gjorts den dag mervärdesskatten senast skall ha
redovisats. Lag (1998:232).

7 a § Har upphävts genom lag (2004:1345).

7 b § Har upphävts genom lag (2006:1429).

Kommuner och landsting

8 § Inbetalning av avdragen skatt, arbetsgivaravgifter och
mervärdesskatt från kommuner och landsting skall göras genom
avräkning från fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.

Avräkning av inbetalda belopp

9 § Ett inbetalt belopp skall, om inte annat följer av 10 §,
räknas av från den skattskyldiges sammanlagda skatteskuld
enligt denna lag oberoende av vad den skattskyldige har begärt.
Lag (2004:1345).

10 § När såväl den som i första hand är skyldig att betala skatten
(huvudbetalaren) som någon annan, enligt bestämmelserna i 12 kap.,
är skyldig att betala skatten (sidobetalare), gäller följande:

En inbetalning av sidobetalaren skall räknas av från den skatt som
också huvudbetalaren är skyldig att betala först när
sidobetalarens eventuella övriga skatteskuld är betald, om inte
sidobetalaren i samband med inbetalningen begär något annat.

10 a § Har upphävts genom lag (2004:1345).

Fördelning av skatteskuld

11 § Om den skattskyldige har en skatteskuld enligt denna lag
och det behöver anges vilken skatt som är betald eller obetald,
skall skulden fördelas proportionellt mellan de skatter som
påförts under den aktuella perioden, om inte annat följer av
10 § eller bestämmelser i annan lag.

Om en säkerhet som ställts enligt lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen
(1994:1776) om skatt på energi skall tas i anspråk, skall
obetald tobaksskatt, alkoholskatt eller energiskatt som
bestämts enligt första stycket fördelas proportionellt mellan
skatt som omfattas av säkerheten och skatt som inte omfattas.
Lag (2002:400).

Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift

12 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng
enligt 61 kap. socialförsäkringsbalken ska beräkningen av
hur stor del av ålderspensionsavgiften och den allmänna
pensionsavgiften som den skattskyldige har betalat göras
enligt följande.

Om betald preliminär skatt är minst lika stor som den
slutliga skatten anses avgifterna vara till fullo betalda.
Om betald preliminär skatt understiger den slutliga
skatten anses så stor del av det betalda beloppet avse
avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga
skatten. Samtliga betalningar som görs under inkomståret
och fram till tidpunkten för debitering av slutlig skatt
enligt det grundläggande beslutet om sådan skatt ska
beaktas.

Belopp som betalas efter den debitering som avses i andra
stycket men före utgången av juni månad året efter
taxeringsåret anses som betalning av obetalda avgifter
till samma kvotdel som de obetalda avgifterna utgör av den
skattskyldiges sammanlagda skuld vid den tidpunkt då
betalningen görs. Detsamma gäller om avgifterna debiterats
på ett annat sätt än genom ett grundläggande beslut om
slutlig skatt i fråga om belopp som betalas före utgången
av fjärde månaden efter den månad då skatten debiterades.

Om avgifterna för visst inkomstår sätts ned anses det
belopp som har betalats ändå vara det som räknats fram
enligt andra och tredje styckena.

Avgifter som inte har betalats enligt tredje stycket tas
inte ut. Lag (2010:1268).

Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon skattskyldig

13 § Om ett inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga
identifieringsuppgifter inte har kunnat tillgodoräknas den som
gjort inbetalningen inom sju år efter det kalenderår då
inbetalningen gjordes, skall beloppet tillfalla staten.

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

Deklarationsanstånd

1 § Om Skatteverket beviljar anstånd med att lämna en
skattedeklaration enligt 10 kap. 24 §, får Skatteverket också
bevilja anstånd med inbetalningen av den skatt som skall redovisas
i deklarationen. Lag (2003:664).

Anstånd vid omprövning eller överklagande

2 § Skatteverket får bevilja anstånd med inbetalning av skatt

1. om det kan antas att den skattskyldige kommer att få
befrielse helt eller delvis från skatten,

2. om den skattskyldige begärt omprövning av eller överklagat
ett beskattningsbeslut och det är tveksamt om den skattskyldige
kommer att bli skyldig att betala skatten, eller

3. om den skattskyldige begärt omprövning av ett
beskattningsbeslut eller ett sådant beslut överklagats och det
skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige
eller annars framstå som oskäligt att betala skatten.

Om det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökt om
förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i
skattefrågor, får verket bevilja anstånd med inbetalning av den
skatt som är beroende av utgången i förhandsbeskedsärendet.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den
dag då beslut fattades med anledning av begäran om befrielse
eller omprövning eller med anledning av överklagandet eller
ansökan om förhandsbesked. Lag (2003:664).

2 a § Även om förutsättningarna i 2 § inte är uppfyllda skall
Skatteverket efter ansökan av den skattskyldige bevilja
anstånd med betalning av skattetillägget, om den skattskyldige
har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten
överklagat skattetilläggsbeslutet eller beslutet i den fråga
som föranlett skattetillägget. Detta gäller dock inte vid
begäran om omprövning, om den skattskyldige tidigare har
beviljats anstånd med betalningen av skattetillägget enligt
denna paragraf i avvaktan på Skatteverkets omprövning avseende
samma fråga.

Anståndstiden skall bestämmas till dess att Skatteverket
har meddelat beslut i omprövningsärendet eller längst tre
månader efter dagen för detta beslut eller, vid överklagande
till förvaltningsrätten, till dess att förvaltningsrätten har
meddelat beslut med anledning av överklagandet eller längst
tre månader efter dagen för detta beslut. Lag (2009:826).

3 § Om det i de fall som avses i 2 § första stycket 2 eller 3
kan antas att skatten inte kommer att betalas i rätt tid, får
anstånd beviljas endast om den skattskyldige ställer säkerhet
för beloppet genom en av bank eller kreditmarknadsföretag
utfärdad garantiförbindelse eller någon annan form av borgen.
Anstånd får dock beviljas utan att säkerhet ställs, om
anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt eller det annars
finns särskilda skäl. Ställd säkerhet får tas i anspråk när
anståndstiden gått ut. I övrigt skall bestämmelserna om
säkerhet i 10-12 §§ och 13 § 2 lagen (1993:891) om indrivning
av statliga fordringar m.m. tillämpas. Vad som sägs där om
kronofogdemyndigheten gäller då i stället Skatteverket.

Om yrkandet i omprövningsärendet eller målet bifalls, skall
kostnad för ställd säkerhet ersättas av staten. Ersättningen
skall minskas om endast en del av yrkandet bifalls eller om det
skulle vara oskäligt att ersättning lämnas. I övrigt skall
bestämmelserna i 6-11 §§ lagen (1989:479) om ersättning för
kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. tillämpas.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om skattetillägg.
Lag (2004:435).

Anstånd vid återföring av periodiseringsfonder

3 a § Om den skattskyldige begär att periodiseringsfonder
enligt 30 kap. 10 a § inkomstskattelagen (1999:1229) helt eller
delvis inte skall återföras och om det kan antas att den
skattskyldige kommer att få bifall till sin begäran får
Skatteverket bevilja anstånd med betalning av den slutliga
skatt som belöper sig på dessa återföringar.

Anståndstiden får bestämmas till längst en månad från den dag
då beslut om taxering för följande år fattades. Lag (2003:1089).

Anstånd vid avyttring

4 § Om den skattskyldige har gjort en avyttring som medför
inkomstbeskattning, får Skatteverket bevilja anstånd med
inbetalning av den skatt som har samband med avyttringen. Anstånd
får beviljas endast om det finns särskilda skäl och

1. avyttringen gjorts mot betalning under minst tre år eller

2. det är osäkert om avyttringen kommer att bestå.

Anståndstiden får bestämmas till längst två år. I de fall som
avses i första stycket 2 får anstånd dock inte beviljas för längre
tid än tre månader efter den dag då anståndsorsaken upphörde.
Lag (2003:664).

Anstånd med betalning av punktskatt

4 a § Har skyldighet att redovisa punktskatt för lager av varor
inträtt på grund av att den skattskyldige har upphört med den
skattepliktiga verksamheten eller upphört att vara godkänd
upplagshavare eller lagerhållare, får Skatteverket medge
anstånd med betalning av skatten om det finns särskilda skäl.

Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången
av den månad då skatten senast skall betalas. Lag (2003:664).

Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

5 § Om den skattskyldiges betalningsförmåga har blivit nedsatt på
grund av tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt under minst 60 dagar, får Skatteverket
bevilja anstånd med inbetalning av skatt som skall betalas under
tiden för tjänstgöringen eller under någon av de tre därefter
närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av

1. officerare på reservstat, reservpersonal och reservofficerare,

2. krigsfrivillig personal,

3. hemvärnspersonal,

4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag
då tjänstgöringen upphör. Lag (2003:664).

Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
dubbelbeskattning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat
att handlägga ärenden angående tillämpning av avtal för undvikande
av dubbelbeskattning får vid handläggningen av sådant ärende
bevilja den skattskyldige anstånd med inbetalning av den skatt som
ärendet gäller.

Anståndstiden får bestämmas till längst tre månader efter den dag
då beslutet i ärendet fattades.

6 a § Har upphävts genom lag (2004:1345).

6 b § Har upphävts genom lag (2004:1345).

Anstånd i övriga fall

7 § Om det finns synnerliga skäl, får Skatteverket bevilja
anstånd med inbetalning av skatt även i andra fall eller på
annat sätt än som avses i 1-6 §§. Lag (2004:1345).

Gemensamma bestämmelser

8 § En ansökan om anstånd med inbetalning av skatt skall ges in
till Skatteverket. Om ett ärende om dubbelbeskattning handläggs
av en annan myndighet, skall dock ansökan om anstånd enligt 6 §
ges in till denna. Lag (2003:664).

9 § Anstånd beviljas med det belopp som är skäligt med hänsyn
till omständigheterna. Anstånd enligt 2 a § skall dock beviljas
med ett belopp motsvarande det beslutade
skattetilläggsbeloppet. Lag (2003:212).

10 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av
anstånd.

11 § Om den skattskyldiges ekonomiska förhållanden har
förändrats väsentligt sedan anstånd beviljats eller om det
finns andra särskilda skäl, får beslutet om anstånd omprövas.
Detta gäller inte anstånd som har beviljats enligt 2 a §.
Lag (2003:212).

17 a kap. Anstånd vid uttagsbeskattning

Förutsättningar för anstånd

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om anstånd
med inbetalning av skatt i samband med uttagsbeskattning.

Med skatt avses i detta kapitel slutlig skatt till den del
den avser skatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) och
egenavgifter som avses i 3 kap. socialavgiftslagen
(2000:980). Lag (2009:1231).

2 § Skatteverket får efter ansökan bevilja en obegränsat
skattskyldig anstånd med inbetalning av skatt om

1. uttagsbeskattning har skett bara på grund av
bestämmelserna i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen
(1999:1229),

2. det skatteavtal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5
inkomstskattelagen har ingåtts med en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),

3. tillgången eller tillgångarna ingår i en näringsverksamhet
inom EES, och

4. den näringsverksamhet som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5
inkomstskattelagen ska beskattas i en annan stat inte har
upphört. Lag (2009:1231).

Anståndsbeloppet

3 § Anstånd får beviljas högst med ett belopp som svarar mot
skillnaden mellan den skatt som fastställts det taxeringsår
då inkomsten på grund av uttaget taxeras och den skatt som
skulle ha fastställts om denna inkomst inte tagits med vid
beräkningen av den skattskyldiges inkomst i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Anståndsbeloppet får inte överstiga skatten på de tillgångar
som vid tidpunkten för ansökan om anstånd finns kvar i
näringsverksamheten och omfattas av ansökan.

Skatten på en tillgång utgörs av så stor del av det högsta
tillåtna anståndsbeloppet enligt första stycket som den
anståndsgrundande inkomsten för tillgången utgör av de
ursprungliga anståndsgrundande inkomsterna för de tillgångar
som har legat till grund för uttagsbeskattningen.
Lag (2009:1231).

4 § De lagertillgångar som fortfarande finns kvar i
näringsverksamheten ska anses vara de som anskaffats eller
tillverkats senast. Lag (2009:1231).

5 § Den anståndsgrundande inkomsten för en tillgång utgörs av
marknadsvärdet minskat med det skattemässiga värdet vid
tidpunkten för uttaget om inte annat anges i 7 §.
Lag (2009:1231).

6 § Det skattemässiga värdet för inventarier utgörs av en
skälig del av det skattemässiga värdet av samtliga
inventarier i näringsverksamheten. Lag (2009:1231).

7 § Om en tillgång efter tidpunkten för uttaget delvis har
övergått till någon annan, utgör den anståndsgrundande
inkomsten för den kvarvarande tillgången så stor del av den
ursprungliga anståndsgrundande inkomsten som belöper på den
kvarvarande tillgången.

För inventarier gäller i stället för det som föreskrivs i
första stycket att den anståndsgrundande inkomsten för den
kvarvarande tillgången utgör så stor del av den ursprungliga
anståndsgrundande inkomsten, minskad med en femtedel varje år
nytt anstånd beviljas, som belöper på den kvarvarande
tillgången.

Andra stycket gäller även för immateriella tillgångar med den
skillnaden att den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten
minskas med en tiondel varje år nytt anstånd beviljas.
Lag (2009:1231).

Förfarandet

8 § Anståndstiden är ett år räknat från och med förfallodagen
för skatten. Om ett nytt anstånd beviljas, lämnas anståndet
för ett år räknat från och med dagen efter den då föregående
anståndstid löper ut. Lag (2009:1231).

9 § Om förhållandena har ändrats väsentligt sedan anstånd
beviljades eller om det finns andra särskilda skäl, får
Skatteverket ompröva beslutet om anstånd. Lag (2009:1231).

18 kap. Återbetalning av skatt

Återbetalning

1 § Visar den årliga avstämningen av skattekontot enligt 11
kap. 14 § att det belopp som den skattskyldige har betalat in
eller tillgodoräknats är större än den skatt som skall betalas,
skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den
skattskyldige, om inte annat följer av 7 eller 7 a §.
Lag (1998:347).

2 § Visar en annan avstämning än den årliga att det finns ett
överskjutande belopp till den skattskyldiges fördel, skall
beloppet betalas tillbaka, om den skattskyldige begär det. Även
om den skattskyldige inte har begärt det, skall återbetalning
ske till den del det överskjutande beloppet grundas på

1. ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt,

2. ett beslut om punktskatt, eller

3. ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol.

Första stycket gäller inte, om något annat följer av 7 eller
7 a §. Lag (2002:400).

3 § Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran, ske
av belopp som motsvarar avdragen skatt som ännu inte har
tillgodoräknats den skattskyldige, till den del det kan antas
att beloppet annars skulle betalas tillbaka efter den årliga
avstämningen av skattekontot.

Återbetalning enligt första stycket till en skattskyldig som är
fysisk person får göras endast om det gäller ett belopp som är
betydande med hänsyn till den skattskyldiges förhållanden eller
om det finns andra särskilda skäl. Efter inkomstårets utgång
får återbetalning göras endast om den skattskyldige har inkomst
i inkomstslaget näringsverksamhet eller är begränsat
skattskyldig eller om det finns synnerliga skäl.

Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person
får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för
lön till delägare. Återbetalning till ett handelsbolag får,
efter särskild ansökan, göras till delägares skattekonto. Annan
återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns
särskilda skäl.

Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av
preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8
kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive
kronofogdemyndigheten.

Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller
inte, om något annat följer av 7 §. Lag (2001:1239).

4 § En återbetalning som har sin grund i överskjutande ingående
mervärdesskatt får göras före den förfallodag för skatt som
infaller efter redovisningsperiodens utgång först efter det att
redovisning enligt 10 kap. 20 § skett och denna skatt räknats av.

4 a § Om en överenskommelse enligt 12 kap. 7 c § upphör att
gälla, skall belopp som sidobetalaren på grund av
överenskommelsen har betalat in till Skatteverket föras över
till sidobetalarens skattekonto. Om sidobetalaren inte har ett
skattekonto, får beloppet betalas ut direkt till sidobetalaren.
Lag (2003:747).

4 b § Den som till följd av lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt
tillämpliga EU-bestämmelser, har rätt att förvärva varor eller
tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, får utöva den
rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Detta
gäller dock endast om inte det förfarande för rätt till
återbetalning av skatt är tillämpligt som gäller vid förvärv
enligt 10 kap. 5–8 §§ mervärdesskattelagen (1994:200), 31 d §
lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 31 d § lagen (1994:1564) om
alkoholskatt eller 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på
energi.

Regeringen meddelar föreskrifter om förfarandet vid sådan
återbetalning. Lag (2011:288).

Överföring av skatt till en annan stat

5 § Skatteverket får besluta att preliminär skatt, som har
betalats i Sverige för inkomst som ska beskattas i en annan
stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse om uppbörd
och överföring av skatt, ska föras över till den andra staten
för att tillgodoräknas den skattskyldige där.

Om en inkomst har beskattats såväl här i landet som i en stat
med vilken Sverige har träffat avtal för undvikande av
dubbelbeskattning, får regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att skatt som har betalats in för
beskattningsåret ska föras över till den andra staten för att
tillgodoräknas den skattskyldige där. En sådan överföring får
göras endast till den del som den svenska skatten sätts ned
genom avräkning av den utländska skatten eller genom att
inkomsten undantas från beskattning. Överföringen får dock inte
avse ett belopp som behövs för betalning av svensk skatt för
beskattningsåret. Lag (2007:1405).

6 § Om skatt förs över enligt 5 § skall intäktsränta enligt 19
kap. inte beräknas.

Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som skall
föras över.

Hinder mot återbetalning

7 § En återbetalning enligt 1-3 §§ skall inte göras av belopp
som

1. understiger 100 kronor,

2. kan antas komma att föras över till en annan stat med stöd
av 5 §,

3. behövs för betalning av en skatteskuld efter beslut om
ackord enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av
vissa borgenärsuppgifter,

4. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än
F-skatt och särskild A-skatt som har beslutats men ännu inte
skall ha betalats,

5. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än
F-skatt och särskild A-skatt som inte har beslutats men med fog
kan antas komma att beslutas, eller

6. enligt vad den skattskyldige har meddelat skall användas för
betalning av framtida skatteskulder.

Om det finns särskilda skäl, får även belopp som understiger
100 kronor återbetalas.

Det finns bestämmelser som förhindrar återbetalning också i
lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och
avgifter. Lag (2007:328).

7 a § En återbetalning av ett belopp som utgör överskjutande
ingående mervärdesskatt hos en grupphuvudman skall inte göras
till den del beloppet kan täcka underskott på ett annat
skattekonto hos grupphuvudmannen eller på en annan gruppmedlems
skattekonto.

Om underskotten inte kan täckas helt skall de täckas i den
ordning som grupphuvudmannen bestämmer. Lag (1998:347).

Förbud mot överlåtelse

8 § Den skattskyldige får inte överlåta en fordran på skatt som
skall betalas tillbaka enligt denna lag, innan beloppet kan
lyftas.

Utmätning

9 § En fordran som avses i 8 § får utmätas trots att den inte får
överlåtas.

En fordran på skatt som skall betalas tillbaka med anledning av
den årliga avstämningen får dock utmätas först efter det att
Kronofogdemyndigheten fått tillfälle att ta fordringen i anspråk
enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter.

Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av en fordran på skatt som skall betalas tillbaka enligt
denna lag. Lag (2006:727).

Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är känd

10 § Om en återbetalning enligt denna lag inte har kunnat göras på
grund av att den skattskyldiges adress inte är känd för
Skatteverket eller på grund av någon annan omständighet som
beror på den skattskyldige, skall beloppet stå kvar på den
skattskyldiges skattekonto.

Ett belopp som inte har kunnat betalas tillbaka inom tio år
tillfaller staten. Lag (2003:664).

19 kap. Ränta

Grunder för ränteberäkning

1 § Den skattskyldige skall betala ränta (kostnadsränta) eller
tillgodoföras ränta (intäktsränta) enligt bestämmelserna i detta
kapitel.

2 § Ränteberäkningen ska grundas på den sammanlagda skatteskuld
eller skattefordran enligt denna lag som den skattskyldige har
varje dag.

Till den del skatteskulden gäller skatt som avses i 4, 5 eller
7 § beräknas kostnadsränta inte för tiden från och med den 13
februari till och med den 3 maj taxeringsåret på belopp upp
till och med 20 000 kronor.

I skatteskuld eller skattefordran ska inte ingå skatt enligt
2 § första stycket 6–9 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel för tiden från och med den 13 februari
taxeringsåret till och med den förfallodag som anges i 16 kap.
6 §. Lag (2011:1282).

Basränta

3 § Ränta skall beräknas med utgångspunkt från en räntesats
(basränta) som motsvarar den räntesats som gäller för sexmånaders
statsskuldväxlar. Basräntan skall fastställas till helt procenttal
enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen. Den
fastställda basräntan skall gälla från och med närmast kommande
kalendermånad.

Kostnadsränta

Kostnadsränta på preliminär skatt

4 § När det är fråga om debiterad preliminär skatt som ska
betalas in efter den 17 januari taxeringsåret beräknas
kostnadsränta från och med den 13 februari taxeringsåret till
och med den dag betalning senast ska ske. Räntan beräknas
efter en räntesats som motsvarar 125 % av basräntan, dock
lägst efter en räntesats om 1,25 %.

För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas
kostnadsränta från och med den 4 maj taxeringsåret och efter
en räntesats som motsvarar basräntan. Lag (2009:390).

Kostnadsränta på slutlig skatt

5 § När det är fråga om skatt enligt ett grundläggande beslut
om slutlig skatt efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra
stycket 1 och tillägg enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a
och b, beräknas kostnadsränta från och med den 13 februari
taxeringsåret till och med den dag betalning senast ska ske.
Räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar 125 % av
basräntan, dock lägst efter en räntesats om 1,25 %.

För belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas
kostnadsränta från och med den 4 maj taxeringsåret och efter
en räntesats som motsvarar basräntan. Lag (2009:390).

Kostnadsränta vid anstånd

6 § När det är fråga om skatt som omfattas av anstånd enligt
17 kap. och som ska betalas när anståndstiden gått ut
beräknas kostnadsränta från och med dagen efter skattens
ursprungliga förfallodag till och med den dag betalning
senast ska ske med anledning av beslutet om anstånd.

Vid anstånd enligt 17 kap. 5 eller 7 § ska dock räntan
beräknas från och med dagen efter den då anståndet
beviljades.

Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som
motsvarar basräntan. Lag (2009:1231).

6 a § När det är fråga om skatt som ska betalas på grund av
att ett beslut om anstånd enligt 17 a kap. vid en omprövning
har upphört, eller beviljats med ett lägre belopp än
tidigare, beräknas kostnadsränta från och med dagen efter den
dag då den omständighet som föranlett omprövningen inträffade
till och med den dag då skatten senast ska betalas med
anledning av omprövningsbeslutet.

Ränta enligt denna paragraf beräknas efter en räntesats som
motsvarar 125 % av basräntan, dock lägst efter en räntesats
om 1,25 %. Lag (2009:1231).

Kostnadsränta vid omprövning och överklagande m.m.

7 § När det är fråga om skatt som ska betalas till följd av ett
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas
kostnadsränta från och med dagen efter skattens ursprungliga
förfallodag eller den tidigare dag som skatten enligt 16 kap.
7 § anses vara betald, eller, när det är fråga om slutlig
skatt, från och med den 13 februari taxeringsåret till och med
den dag betalning senast ska ske med anledning av Skatteverkets
eller domstolens beslut.

Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats
som motsvarar basräntan. Om skatten ska betalas till följd av
ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning enligt
11 kap. 19 § andra och tredje styckena beräknas dock
kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus
15 procentenheter. Lag (2007:1377).

7 a § När det är fråga om punktskatt som skall betalas till
följd av ett beslut enligt 11 kap. 5 § andra stycket lagen
(1994:1776) om skatt på energi, skall kostnadsränta tas ut från
och med dagen efter den då skatten senast skulle ha betalats om
avdrag inte gjorts enligt 11 kap. 9 § 6 eller 7 samma lag. Om
skatten har sin grund i ett beslut om återbetalning av skatt
enligt 11 kap. 13 § lagen om skatt på energi, skall
kostnadsränta i stället tas ut från och med dagen efter den då
återbetalningen beslutades.

Kostnadsränta enligt första stycket beräknas efter en räntesats
som motsvarar basräntan. Ränta tas ut till och med den dag
betalning senast skall göras med anledning av
beskattningsbeslutet. Lag (2005:459).

Kostnadsränta vid för sen betalning

8 § Om betalning inte sker i rätt tid, skall ränta, för tid
efter den dag skatten senast skulle ha betalats till dess ränta
skall beräknas enligt 9 §, beräknas efter en räntesats som
motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Lag (1997:1032).

Kostnadsränta vid indrivning m.m.

9 § När det är fråga om skatt som har lämnats till
Kronofogdemyndigheten för indrivning eller för verkställighet
enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgifter beräknas kostnadsräntan efter en räntesats
som motsvarar basräntan från och med dagen efter den då
beslutet om skatten registrerades i utsöknings- och
indrivningsdatabasen enligt lagen (2001:184) om behandling av
uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet. Lag (2006:727).

Påförande av kostnadsränta m.m.

10 § Kostnadsränta påförs varje månad.

Om bestämmelserna i 4, 5, 7 och 8 §§ medför att ränta skall
beräknas efter en räntesats som är högre än basräntan, skall
den högsta räntesatsen ersättas med en räntesats motsvarande
basräntan på ett belopp upp till och med sammanlagt 10 000
kronor. Om den skattskyldige betalar en del av skatteskulden,
skall den delen anses vara den på vilken den högsta
kostnadsräntan skulle ha beräknats.

Kostnadsränta beräknas inte efter den dag betalning har skett
eller statens fordran på skatten har preskriberats.
Lag (1997:1032).

Befrielse från kostnadsränta

11 § Skatteverket får helt eller delvis befria en skattskyldig från
kostnadsränta, om det finns synnerliga skäl. Lag (2003:664).

Intäktsränta

12 § Intäktsränta beräknas, om inte annat följer av 13 §, från och
med dagen efter den då den skattskyldiges betalning bokförs på
Skatteverkets särskilda konto för skatteinbetalningar enligt
denna lag eller ett belopp annars tillgodoräknas till den dag då
beloppet används för betalning av skatt eller betalas tillbaka.
När det är fråga om skatt som skall tillgodoräknas till följd av
ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol beräknas räntan
från och med dagen efter skattens ursprungliga förfallodag.
Lag (2003:664).

13 § Intäktsränta skall beräknas från och med den 13 februari
taxeringsåret för

1. skatt som skall betalas tillbaka på grund av nedsättning
enligt 11 kap. 13 § eller enligt ett beslut om slutlig skatt
efter avdrag enligt 11 kap. 14 § andra stycket 1 och tillägg
enligt 11 kap. 14 § andra stycket 2 a och b, eller

2. skatt som skall betalas tillbaka enligt 18 kap. 3 §.

För överskjutande ingående mervärdesskatt som har redovisats i
skattedeklaration enligt 10 kap. 18 eller 19 § beräknas räntan
från och med dagen efter den dag som skatten enligt 16 kap. 7 §
anses vara betald. Lag (1998:232).

14 § Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 %
av basräntan och tillgodoförs varje månad.

Ändrad ränteberäkning m.m.

15 § Om ett beslut som har legat till grund för en beräkning av
ränta ändras, skall motsvarande ändringar göras i
ränteberäkningen.

16 § Om den 12 februari är en lördag eller en söndag, skall ränta
som enligt 4, 5, 7 eller 13 § skall beräknas från och med den 13
februari i stället beräknas från och med närmast följande tisdag.

Om den 3 maj är en lördag eller en söndag, skall ränta som enligt
4 eller 5 § skall beräknas från och med den 4 maj i stället
beräknas från och med närmast följande tisdag.

20 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Om ett skattebelopp inte har betalats i rätt tid skall, om
inte särskilda skäl talar emot det, fordringen lämnas till
Kronofogdemyndigheten för indrivning, om det obetalda beloppet
uppgår till

1. minst 10 000 kronor i fråga om en skattskyldig som skall lämna
skattedeklaration eller som, utan att vara skyldig att lämna sådan
deklaration, har F-skattsedel,

2. minst 500 kronor i fråga om andra skattskyldiga.

I fråga om en skattskyldig som avses i första stycket 1 skall
fordringen också lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning,
om ett belopp på minst 500 kronor varit obetalt under en längre
tid. Lag (2006:727).

2 § Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i
1 §, om det finns särskilda skäl. Lag (2007:328).

3 § Innan indrivning begärs skall den skattskyldige uppmanas att
betala skattebeloppet, om inte särskilda skäl talar mot det.

4 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

5 § Bestämmelser om när ansökan om verkställighet skall anses
gjord finns i 2 kap. 30 § tredje stycket utsökningsbalken.

Ränta

6 § Om en fordran på ett skattebelopp har lämnats för indrivning,
skall Kronofogdemyndigheten också driva in räntan på beloppet.

Kronofogdemyndigheten skall beräkna räntan för tiden efter det att
fordringen har lämnats för indrivning.

Bestämmelser om hur räntan skall beräknas finns i 19 kap. 2, 3, 9
och 10 §§. Lag (2006:727).

7 § Har upphävts genom lag (2007:1278).

21 kap. Omprövning

Beslut som kan omprövas

1 § Skatteverket skall, om inte annat följer av 2 eller 3 §,
ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha
betydelse för betalning eller återbetalning av skatt, om den
skattskyldige begär det eller det finns andra skäl. Att omprövning
skall göras när den skattskyldige överklagat ett beslut följer av
22 kap. 6 §.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats, får
Skatteverket besluta i frågan på det sätt och inom den tid
som gäller för omprövning.

Skatteverket får avstå från att på eget initiativ ompröva ett
beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.
Lag (2003:664).

2 § Ett beslut om preliminär skatt får ändras på grund av en
ändring i den skattskyldiges inkomstförhållanden endast om
ändringen avser belopp som är betydande med hänsyn till den
skattskyldiges förhållanden eller om det annars finns särskilda
skäl.

3 § Om en fråga som avses i 1 § har avgjorts av en allmän
förvaltningsdomstol, får Skatteverket inte ompröva frågan.

Betalningsskyldighet enligt 12 kap. 7 c § får inte omprövas.

Trots bestämmelsen i första stycket får en fråga som har
avgjorts av en förvaltningsrätt eller en kammarrätt genom
beslut som fått laga kraft omprövas, om beslutet avviker från
rättstillämpningen i ett avgörande av Högsta
förvaltningsdomstolen som har meddelats efter beslutet.
Lag (2010:1453).

Omprövning på initiativ av den skattskyldige

4 § En skattskyldig som vill begära omprövning skall göra detta
skriftligt. Begäran skall, om inte annat följer av 5 §, ha kommit
in till Skatteverket senast sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut.

Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning
begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om
den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två
månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller
om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som
skall betalas. Begäran skall ha kommit in inom två månader från
den dag den skattskyldige fick sådan kännedom. Lag (2003:664).

5 § En begäran om omprövning skall ha kommit in till
Skatteverket inom två månader från den dag då sökanden fick del
av beslutet, om det gäller

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter,

7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap.
12 §,

8. kontrollavgift enligt lagen (2006:575) om särskild
skattekontroll i vissa branscher, eller

9. kontrollavgift enligt lagen (2007:592) om kassaregister m.m.
Lag (2007:595).

6 § En begäran om omprövning skall vara egenhändigt undertecknad
av den skattskyldige eller den skattskyldiges ombud. Är den inte
det, får Skatteverket utfärda ett föreläggande om att den
skall undertecknas. Föreläggandet skall innehålla en upplysning om
att omprövning inte görs om begäran inte undertecknas.
Lag (2003:664).

7 § Även om tiden för begäran om omprövning har gått ut, får ett
beslut om skattetillägg omprövas på begäran av den skattskyldige,
så länge beslutet i den skattefråga som föranlett skattetillägget
inte har fått laga kraft.

7 a § En begäran om omprövning får göras även om tiden för
omprövning har gått ut, om den avser

1. tillämpning av 4 § lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta och föranleds av
Skatteverkets eller en allmän förvaltningsdomstols beslut om
huruvida den lagen eller inkomstskattelagen (1999:1229) är
tillämplig för den aktuella inkomsten, eller

2. tillämpning av 5 a § lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl., och
föranleds av Skatteverkets eller en allmän
förvaltningsdomstols beslut om huruvida den lagen eller
inkomstskattelagen är tillämplig för den aktuella inkomsten.

En begäran enligt första stycket ska ha kommit in till
Skatteverket inom ett år från det att beslutet meddelades.
Lag (2009:1063).

Omprövning på initiativ av Skatteverket

8 § Om Skatteverket självmant omprövar ett beslut, får
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges fördel meddelas
senast sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om
det av material som är tillgängligt för Skatteverket framgår
att ett beskattningsbeslut är felaktigt. Lag (2003:664).

9 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den
skattskyldige får inte meddelas senare än under andra året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått
ut, utom i de fall som avses i andra stycket samt 11 och 12 §§.

Om en skattedeklaration inte har lämnats in i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges nackdel meddelas
efter utgången av den tid som anges i första stycket. Ett sådant
omprövningsbeslut får meddelas inom ett år från den dag
deklarationen kom in till Skatteverket, dock senast under
sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret har gått ut. Lag (2003:664).

Efterbeskattning

10 § Skatteverket får meddela ett omprövningsbeslut som är
till nackdel för den skattskyldige efter utgången av den tid som
anges i 9 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i
11-20 §§ (efterbeskattning). Lag (2003:664).

11 § Efterbeskattning får ske, om ett beskattningsbeslut blivit
felaktigt eller inte fattats på grund av att den skattskyldige

1. i en skattedeklaration eller på annat sätt under förfarandet
hos Skatteverket lämnat någon oriktig uppgift till ledning
för beskattningsbeslutet,

2. lämnat någon oriktig uppgift i ett mål vid domstol om
betalning eller återbetalning av skatt enligt denna lag,

3. inte lämnat en skattedeklaration eller begärd uppgift, eller

4. inte följt ett föreläggande enligt 14 kap. 3 § tredje
stycket. Lag (2003:664).

12 § Efterbeskattning får också ske

1. när en felräkning, felskrivning eller något annat
uppenbart förbiseende ska rättas,

2. när en ändring föranleds av Skatteverkets
beskattningsbeslut eller när en allmän förvaltningsdomstols
beslut i ett mål om betalning eller återbetalning av skatt
enligt denna lag för en annan redovisningsperiod än den som
ändringen gäller eller för någon annan skattskyldig,

3. när en ändring föranleds av Skatteverkets beslut enligt
lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för
kommuner och landsting eller av en allmän
förvaltningsdomstols beslut enligt samma lag, eller

4. när en ändring föranleds av Skatteverkets eller en allmän
förvaltningsdomstols beslut om huruvida inkomstskattelagen
(1999:1229) i stället för lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. är
tillämplig för den aktuella inkomsten. Lag (2009:1063).

13 § Efterbeskattning enligt 11 § eller 12 § 1 får ske endast
om den avser belopp av någon betydelse.

Efterbeskattning får inte ske, om beslutet med hänsyn till
omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om
Skatteverket tidigare fattat beslut om efterbeskattning
som avser samma fråga.

Efterbeskattning får inte avse enbart skattetillägg eller
förseningsavgift. Lag (2003:664).

Tidsfrist för efterbeskattning

14 § Skatteverkets beslut om efterbeskattning skall, om inte
annat följer av 15-20 §§, meddelas senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under vilket beskattningsåret har gått
ut. Lag (2003:664).

15 § Beslut om efterbeskattning enligt 12 § 2, 3 eller 4 får
meddelas även efter den tid som anges i 14 § men senast sex
månader efter det beslut som föranleder ändringen.

Om anstånd har beviljats någon med betalning av skatt i
avvaktan på kammarrättens eller Högsta förvaltningsdomstolens
beslut med anledning av överklagande, får efterbeskattning i
fråga om skatteavdrag ske senast andra året efter utgången av
det kalenderår då domstolens beslut meddelades.
Lag (2010:1453).

16 § Beslut om efterbeskattning på grund av en oriktig uppgift i
ett omprövningsärende eller mål om betalning eller återbetalning
av skatt enligt denna lag får meddelas efter den tid som anges i
14 eller 15 § men senast ett år från utgången av den månad då
Skatteverkets eller domstolens beslut i ärendet eller målet
fått laga kraft. Lag (2003:664).

17 § Om den skattskyldige har avlidit, skall beslut om
efterbeskattning meddelas senast under andra året efter utgången
av det kalenderår då bouppteckningen efter den avlidne gavs in för
registrering.

18 § Om den skattskyldige på det sätt som anges i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69) delgetts underrättelse om
misstanke om brott som avser skatt enligt denna lag eller om åtal
har väckts mot den skattskyldige för sådant brott, får ett beslut
om efterbeskattning meddelas för den redovisningsperiod som
brottet avser även efter utgången av den tid som anges i 14 eller
15 §. Detsamma gäller om tiden för att döma den skattskyldige till
påföljd för ett sådant brott har förlängts genom beslut enligt 14 a §
skattebrottslagen.

Beslut om efterbeskattning får i de fall som avses i 12 §
skattebrottslagen också meddelas efter utgången av den tid som
anges i 14 eller 15 §.

19 § Beslut om efterbeskattning enligt 18 § första stycket skall
meddelas före utgången av kalenderåret efter det år då någon av de
där angivna åtgärderna först vidtogs. Beslut om efterbeskattning
enligt 18 § andra stycket skall meddelas före utgången av
kalenderåret efter det år då åtgärd som avses i 12 §
skattebrottslagen (1971:69) vidtagits. Om den skattskyldige har
avlidit, skall dock ett beslut om efterbeskattning meddelas inom
sex månader från dödsfallet.

Beslutet skall, utom i fall som avses i 12 § skattebrottslagen,
undanröjas av Skatteverket, om åtal inte väcks på grundval av
den förundersökning som föranlett underrättelsen om
brottsmisstanke eller beslutet om tidsförlängning eller, om åtal
har väckts, åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.
Lag (2003:664).

20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ tillämpas också på en juridisk
persons beskattning, om en åtgärd som avses i 18 § första stycket
har vidtagits mot den som har företrätt den juridiska personen
eller om företrädaren frivilligt vidtagit någon åtgärd som avses i
12 § skattebrottslagen (1971:69).

22 kap. Överklagande

Överklagande av Skatteverkets beslut

1 § Skatteverkets beslut får, utom i de fall som avses i 2 §,
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige.
Skatteverkets beslut i fråga om återbetalning av mervärdesskatt
eller punktskatt enligt 18 kap. 4 b § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol av den som ansökt om sådan återbetalning.
Beslut som myndighet fattat enligt 13 kap. 1 § överklagas hos
regeringen. Skatteverkets beslut får, utom i de fall som avses
i tredje stycket, överklagas också av det allmänna ombudet hos
Skatteverket.

Om det är den skattskyldige som överklagar, skall Skatteverket
vara den skattskyldiges motpart sedan handlingarna i målet
överlämnats till förvaltningsrätten. Om även det allmänna
ombudet hos Skatteverket överklagar, tillämpas dock
bestämmelserna i 2 § lagen (2003:643) om allmänt ombud hos
Skatteverket.

Skatteverkets beslut om avgiftsunderlag för egenavgifter får
överklagas också av Försäkringskassan. Vad som sägs i denna lag
om överklagande av det allmänna ombudet skall då i stället
gälla Försäkringskassan. Lag (2009:826).

1 a § Beslut som rör en fysisk person överklagas hos den
förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin
hemortskommun det år då beslutet fattades.

Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska personen var
folkbokförd den 1 november året före det år då beslutet
fattades. För den som var bosatt eller stadigvarande vistades
här i landet under någon del av det år då beslut fattades, men
som inte var folkbokförd här den 1 november föregående år,
avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen
först var bosatt eller stadigvarande vistades. För den som på
grund av väsentlig anknytning till Sverige är obegränsat
skattskyldig enligt 3 kap. 3 § första stycket 3
inkomstskattelagen (1999:1229), avses med hemortskommun den
kommun till vilken anknytningen var starkast under året före
det år då beslutet fattades. Lag (2009:826).

1 b § Beslut som rör juridiska personer överklagas enligt
följande uppställning.

Beslut som rör överklagas hos den
förvaltningsrätt

1. ett handelsbolag inom vars domkrets bolaget
enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt
huvudkontor den 1 november året
före det år då beslutet
fattades

2. en europeisk ekonomisk inom vars domkrets
intressegruppering intressegrupperingen hade sitt
säte den 1 november året före
det år då beslutet fattades

3. en europeisk gruppering inom vars domkrets grupperingen
för territoriellt samarbete hade sitt säte den 1 november
året före det år då beslutet
fattades

4. ett dödsbo som senast var behörig att
pröva ett överklagande som
rörde den avlidne

5. någon annan juridisk inom vars domkrets styrelsen
person än som avses i 1–4 hade sitt säte eller, om sådant
saknas, förvaltningen utövades
den 1 november året före det år
då beslutet fattades

6. en juridisk person som inom vars domkrets
inte är ett dödsbo och som huvudkontoret eller sätet var
har bildats efter den 1 beläget eller, om huvudkontor
november året före det år då och säte saknas, förvaltningen
beslutet fattades utövades då den juridiska
personen bildades

7. en juridisk person som som senast var behörig.
har upplösts
Lag (2009:826).

1 c § Beslut som rör

1. företag eller annan näringsidkare inom en koncern och
moderföretaget i koncernen,

2. två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en
koncern,

3. delägare i en juridisk person och den juridiska personen,
eller

4. två eller flera delägare i en juridisk person

får överklagas hos den förvaltningsrätt som enligt 1 b § skall
pröva moderföretagets respektive den juridiska personens
överklagande, om överklagandena sker samtidigt och stöder sig
på väsentligen samma grund. Lag (20093:826).

1 d § Bestämmelserna i 1 a och 1 b §§ gäller inte, om
regeringen för vissa ärenden föreskrivit att överklagande skall
tas upp av annan förvaltningsrätt. Lag (2009:826).

Beslut som inte får överklagas

2 § Beslut i fråga om

1. befrielse enligt 5 kap. 11 § från skyldigheten att göra
skatteavdrag,

2. skatterevision enligt 14 kap. 7 §,

3. anstånd enligt 17 kap. 6 § med inbetalning av skatt, och

4. föreläggande vid vite enligt 23 kap. 2 § får inte
överklagas.

Beskattningsbeslut enligt 11 kap. 1 § andra stycket 8 får inte
överklagas. Lag (2005:1118).

Den skattskyldiges överklagande

3 § Den skattskyldiges överklagande skall, om inte annat följer av
4 §, ha kommit in senast sjätte året efter utgången av det
kalenderår under vilket beskattningsåret har gått ut. Om beslutet
har meddelats efter den 30 juni det sjätte året och klaganden har
fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får
överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då
klaganden fick del av beslutet.

Den skattskyldige får överklaga ett beslut även om det inte är
till nackdel för honom eller henne.

4 § Ett överklagande skall ha kommit in inom två månader från
den dag då klaganden fick del av beslutet, om det gäller

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter,

7. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap.
12 §,

8. återbetalning av mervärdesskatt eller punktskatt enligt 18
kap. 4 b §,

9. kontrollavgift enligt lagen (2006:575) om särskild
skattekontroll i vissa branscher, eller

10. kontrollavgift enligt lagen (2007:592) om kassaregister
m.m. Lag (2007:595).

5 § Även om tiden för överklagande har gått ut, får ett beslut om
skattetillägg överklagas så länge beslutet i den skattefråga som
föranlett skattetillägget inte har fått laga kraft.

Förfarandet vid överklagande

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 5-7 §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller när en skattskyldig har överklagat Skatteverkets beslut.

Vid överklagande av beslut om debitering till följd av
taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen.
Lag (2003:664).

Det allmänna ombudets överklagande

7 § Det allmänna ombudets överklagande skall ha kommit in inom
den tidsfrist som enligt 21 kap. 8, 9 och 14-20 §§ gäller för
beslut om omprövning på initiativ av Skatteverket eller efter
sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade
beslutet meddelades.

Om ett omprövningsbeslut som avser efterbeskattning överklagas
och det begärs ändring till den skattskyldiges nackdel, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då
beslutet meddelades. Lag (2003:664).

8 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett
beskattningsbeslut, skall talan om skattetillägg och
förseningsavgift som har samband med beslutet föras samtidigt.

Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden
för överklagande föra talan till den skattskyldiges förmån.
Ombudet har då samma behörighet som den skattskyldige.
Lag (2003:664).

9 § Det allmänna ombudet får hos förvaltningsrätten begära att
en arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter och göra
skatteavdrag samt att en skattskyldig skall betala
mervärdesskatt och punktskatt.

Det allmänna ombudet får på det sätt som gäller för
överklagande enligt denna lag hos förvaltningsrätten begära att
skattetillägg tas ut. Lag (2009:826).

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

10 § Beslut av förvaltningsrätten i fråga om

1. kostnadsavdrag vid beräkning av skatteavdrag och
arbetsgivaravgifter, och

2. särskild redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 10 kap. 12 §

får inte överklagas. Lag (2009:826).

11 § Överklagande av beslut av förvaltningsrätten i fråga om

1. preliminär taxering,

2. sättet att ta ut preliminär skatt,

3. debitering eller ändring av preliminär skatt,

4. verkställande av skatteavdrag,

5. anstånd med redovisning eller inbetalning av skatt,

6. befrielse från ränta enligt 19 kap. 11 §,

7. överföring av skatt till en annan stat,

8. beslut enligt lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av
torg- och marknadshandel m.m.,

9. kontrollavgift enligt lagen (2006:575) om särskild
skattekontroll i vissa branscher, samt

10. kontrollavgift enligt lagen (2007:592) om kassaregister
m.m.,

får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat
prövningstillstånd. Lag (2009:826).

12 § Har upphävts genom lag (2008:315).

13 § Bestämmelserna i 6 kap. 10-24 §§ taxeringslagen (1990:324)
gäller för mål enligt denna lag.

14 § Om företrädaren överklagar ett beslut om
betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 eller 6 a §, skall
överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då
företrädaren fick del av beslutet. Om beslutet överklagas av
det allmänna, skall överklagandet ha kommit in inom två månader
från den dag då beslutet meddelades. Lag (2003:747).

15 § Om talan om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 eller
6 a § har väckts mot en företrädare för en juridisk person,
skall vad som sägs i detta kapitel om skattskyldig och klagande
även gälla företrädaren. Lag (2003:747).

23 kap. Övriga bestämmelser

Avrundning

1 § Belopp som avser skatt eller underlag för beräkning av skatt
enligt denna lag anges i hela krontal så att öretal faller bort.

Vite

2 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite,
om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite
får inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en
tjänsteman i tjänsten. Finns det anledning att anta att den
deklarationsskyldige eller, om den deklarationsskyldige är
juridisk person, ställföreträdare för den deklarationsskyldige
har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till
skattetillägg, får den deklarationsskyldige inte föreläggas
enligt 14 kap. 3 § vid vite att medverka i utredningen av en
fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Fråga om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt som
är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna
lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets
lämplighet bedömas. Lag (2009:826).

Representant för enkelt bolag eller partrederi

3 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett
partrederi, får Skatteverket efter ansökan av samtliga
delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår tills
vidare skall svara för redovisningen och betalningen av avdragen
skatt, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som hänför sig till
verksamheten och i övrigt företräda bolaget eller partrederiet i
frågor som rör sådan skatt. Underlag för kontroll av
skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos delägaren.

Ett beslut enligt första stycket innebär inte att övriga delägare
befrias från sina skyldigheter enligt denna lag i de fall den som
skall svara för redovisningen och betalningen inte fullgör sina
skyldigheter. Lag (2003:664).

Huvudman för en mervärdesskattegrupp

3 a § Grupphuvudmannen skall svara för redovisningen och
betalningen av mervärdesskatt som hänför sig till den
verksamhet som mervärdesskattegruppen bedriver och i övrigt
företräda mervärdesskattegruppen i frågor som rör sådan skatt.

Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas
tillgängligt hos grupphuvudmannen. Lag (1998:347).

3 b § Om ett förhållande som legat till grund för
gruppregistrering enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) har ändrats, skall grupphuvudmannen underrätta
Skatteverket om ändringen. Om inte något hindrar det skall
underrättelsen lämnas inom två veckor från det att ändringen
inträffade.

Om grupphuvudmannen inte lämnar underrättelse enligt första
stycket, får Skatteverket förelägga honom att göra detta.
Lag (2003:664).

Ombud för generalrepresentation

3 c § Om ett utländskt skadeförsäkringsföretag bedriver
verksamhet i Sverige genom generalrepresentation, skall ett
sådant ombud som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige svara för
redovisning och betalning av den skatt som hänför sig till
verksamheten och i övrigt företräda företaget i frågor som rör
sådan skatt. Lag (2001:1186).

Skatterepresentant för utländsk försäkringsgivare m.m.

3 d § Om en utländsk försäkringsgivare inte bedriver sin
verksamhet här i landet från en sekundäretablering enligt lagen
(1998:293) om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, skall den
skatterepresentant som avses i 3 § andra stycket lagen
(2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m. svara för
redovisning och betalning av skatt enligt lagen om skatt på
trafikförsäkringspremie m.m. och i övrigt företräda
försäkringsgivaren i frågor som rör sådan skatt.

Om försäkringsgivaren i stället bedriver verksamhet i Sverige
genom generalrepresentation, gäller 3 c §. Lag (2007:462).

Ombud för utländsk företagare

4 § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) skall utse ett ombud som är
godkänt av Skatteverket. Ombudet skall enligt fullmakt av den
utländska företagaren svara för redovisningen av mervärdesskatt
för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt
företräda den utländska företagaren i frågor som gäller
mervärdesskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen
skall finnas tillgängligt hos ombudet.

Vad som anges i första stycket gäller inte om Sverige har en
särskild överenskommelse om ömsesidigt bistånd för indrivning
av skattefordringar och utbyte av information i skatteärenden
med det land i vilket den utländske företagaren har sätet för
sin ekonomiska verksamhet eller sitt fasta etableringsställe,
eller är bosatt eller stadigvarande vistas. En sådan
överenskommelse skall ha en räckvidd som är likartad med den
som föreskrivs i

– rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt
bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa
avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder,

– rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om
ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i
fråga om direkt beskattning, vissa punktskatter och skatter på
försäkringspremier, och i

– rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om
administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om
upphävande av förordning (EEG) nr 218/92.

En utländsk företagare får utse ett sådant ombud som anges i
första stycket även om Sverige har en överenskommelse av det
slag som anges i andra stycket. Lag (2004:500).

Behörighet att lämna uppgift

5 § Bestämmelserna i 19 kap. 1 § lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter om vem som skall
fullgöra deklarationsskyldigheten eller annan
uppgiftsskyldighet för omyndiga, dödsbon och andra gäller i
tilllämpliga delar. Lag (2001:1239).

6 § Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är en juridisk
person anses ha lämnats av den skattskyldige, om det inte var
uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda
den skattskyldige.

Verkställighet

7 § En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett
beslut enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324)
inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt som
omprövningen eller överklagandet rör. Lag (2006:1429).

8 § En åtgärd enligt denna lag får verkställas även om det beslut
som föranleder åtgärden inte har fått laga kraft. Motsvarande
gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken.

Gallring

9 § Skattedeklarationer och andra handlingar innehållande
uppgifter som avses i 14 kap. 8 § skall förvaras hos
Skatteverket. Handlingarna skall förstöras sju år eller, i
fråga om handlingar som avser ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening, elva år efter utgången av det kalenderår under vilket
beskattningsåret gått ut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att handlingarna skall bevaras under längre tid än
som anges i första stycket. Lag (2003:664).

Övergångsbestämmelser

1997:483

1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997. Lagen
tillämpas första gången när det gäller

a) F-skatt och särskild A-skatt: på skatt som avser inkomståret
1998,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt
som avser redovisningsperioden januari 1998,

c) annan skatt: på skatt som avser det beskattningsår som gått
ut närmast före den 1 januari 1999,

d) uppgiftsskyldighet enligt 10 kap. 33 §: på uppgifter som
avser första kalenderkvartalet 1998.

4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om återkallelse av en F-
skattsedel i 4 kap. 13 § 5 skall hänsyn tas också till brister
i redovisning eller betalning av skatt eller avgift som uppbärs
enligt uppbördslagen, lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller enligt
mervärdesskattelagen (1994:200).

En skattskyldig som för tidigare år eller redovisningsperioder
står i skuld för skatt eller avgift som uppbärs enligt
uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare eller mervärdesskattelagen har vid återbetalning
enligt 18 kap. 1-4 §§ i den nya lagen rätt att få tillbaka bara
vad som överstiger skulden samt ränta och avgift som är
hänförlig till skulden.

5. Vid utgången av oktober 1997 upphör följande författningar
att gälla:

a) uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8,
fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid
före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och
tillkommande skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar
samt avgift eller ränta på sådan skatt,

b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, som
dock, om inte annat följer av 8, fortfarande skall tillämpas i
fråga om arbetsgivaravgifter för utgiftsåret 1997 och tidigare
år samt avgift eller ränta på dessa, och

c) Riksskatteverkets föreskrifter m.m. (RSFS 1982:4) om
länsstyrelses inventering hos kronofogdemyndighet.

6. Skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa skall
till utgången av år 1998 göras enligt en särskild skattetabell
grundad på en för landet genomsnittlig skattesats till kommunal
inkomstskatt under beskattningsåret avrundad till helt krontal.

7. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid
uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om
kvarstående skatt enligt 1996 års taxering.

8. Bestämmelserna om beslutande myndighet i 2 kap. 1-3 §§ i den
nya lagen tillämpas från och med den 1 januari 1998 även i
fråga om beslut avseende arbetsgivare enligt uppbördslagen och
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Vid
tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till
återbetalning i 68 § 5 mom. uppbördslagen och 25 § lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas
också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.

9. Bestämmelserna om betalningsskyldighet för företrädare för
juridisk person och delägare i handelsbolag i 12 kap. tillämpas
från ikraftträdandet även i fråga om innehållen skatt,
arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt som tas ut enligt
uppbördslagen, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, lagen (1968:430) om mervärdeskatt eller
mervärdesskattelagen. Detsamma gäller i fråga om
avgiftstillägg, skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift enligt
nämnda lagar.

Äldre bestämmelser om betalningsskyldighet för företrädare för
juridisk person och delägare i handelsbolag gäller fortfarande
i fråga om mål om sådan betalningsskyldighet som anhängiggjorts
före utgången av år 1997. Lag (1997:1032).

10. Bestämmelserna i 14 kap. 3-7 §§ gäller från ikraftträdandet i
tillämpliga delar även i fråga om skatt eller avgift som tas ut
enligt

a) uppbördslagen,

b) lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

c) lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller

d) mervärdesskattelagen (1994:200).

11. Bestämmelserna i 15 kap. 1 § fjärde stycket gäller även i
fråga om skattetillägg som tas ut enligt mervärdesskattelagen
och som avser skatt för redovisningsperiod som har gått till
ända den 31 januari 1997 eller senare. Nämnda bestämmelse
gäller även i tillämpliga delar i fråga om avgiftstillägg som
tas ut enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare och som avser arbetsgivaravgifter som belöper på
tid efter den 1 januari 1997. Lag (1997:1029).

1997:773

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas i
fråga om förmåner som åtnjutits efter utgången av år 1997.

1997:953

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för 1998 och slutlig
skatt på grund av 1999 års taxering.

1998:232

1. Denna lag träder i kraft såvitt gäller ändringarna i 2 kap.
1-4 §§ och 10 kap. 32 § den 1 januari 1999 och i övrigt den 1
juni 1998.

2. Den nya bestämmelsen i 10 kap. 22 a § tillämpas vid
redovisning av mervärdesskatt för redovisningsperioder som har
gått till ända efter utgången av år 1997.

3. De nya bestämmelserna i 16 kap. 7 § samt 19 kap. 7 och 13 §§,
tillämpas från och med redovisningsperiod som gått till
ända den 31 augusti 1998.

4. Vid tillämpning av bestämmelsen om kostnadsränta vid för sen
betalning i 19 kap. 7 § tredje stycket och 8 § skall räntan
under tiden den 1 januari 1998 till och med den 31 augusti 1998
beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan.

1998:341

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas på
förmån eller ersättning som getts ut eller anses utgiven efter
ikraftträdandet.

1998:347

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Genom lagen upphävs
dåvarande Riksskattenämndens bindande förklaring av den 30
oktober 1968 angående kommissionärsbolag, RN Serie II 1969:1.9,
och Riksskattenämndens bindande förklaring av den 18 mars 1969
angående karburatorsprit, RN Serie II 1969:4.3.

1999:315

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000
och slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

1999:316

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. Bestämmelserna i 8 kap. 19 § gäller i fråga om skatteavdrag
och arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret 1998.

3. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § första stycket tillämpas första
gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000 och
slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

4. Bestämmelserna i 1 kap. 1 § andra stycket och 13 kap. 1 §
andra stycket skall tillämpas för tid från och med den 1
januari 1998 i de delar bestämmelserna reglerar möjligheten att
medge befrielse från att betala sådan skatt som enligt
mervärdesskattelagen (1994:200) skall tas ut för varor vid
import.

1999:962

Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2000
och slutlig skatt enligt 2001 års taxering.

1999:1058

1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 5 kap. 5 § den 1
januari 2000 och såvitt avser 9 kap. 2 § den 31 december 1999.

2. Den nya bestämmelsen i 9 kap. 2 § tillämpas första gången på
förmån som getts ut från och med den 1 januari 1999.

1999:1118

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra
räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 14
kap. 4 och 7 §§ även därefter tillämpas i sin äldre lydelse.

1999:1300

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
från och med den 1 januari 2001 om inte annat följer av
punkterna 2-4.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 §, 5 kap. 4 §
första stycket 1 och 12 kap. 9 a § samt upphävandet av 2 kap. 3 §
tillämpas från och med ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 5 kap. 3 § tillämpas från och med
den 10 mars 2000.

4. Vid debitering av slutlig skatt avseende 2001 års taxering
gäller äldre bestämmelser i 11 kap. Lag (2000:1346).

2000:55

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första
gången avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari
2001 eller senare.

2000:486

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten
i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och har
beslutet överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas
talan i allmän förvaltningsdomstol.

2000:501

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.

2000:1000

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

2. Den nya bestämmelsen i 8 kap. 15 § tillämpas på förmån som
getts ut efter ikraftträdandet.

3. Övriga bestämmelser tillämpas första gången i fråga om
skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som avser beskattningsåret
2002.

2000:1004

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2001.

2000:1302

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Den äldre
bestämmelsen i första stycket 2 skall dock fortfarande
tillämpas i fråga om sådan avgift för vilken lagen (1981:691)
om socialavgifter gäller och den äldre bestämmelsen i andra
stycket i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (1994:1550)
gäller.

2001:328

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning,
arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en
tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser.

2001:840

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2002.

2001:902

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2001:970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas i
fråga om 3 kap. 1 § och 10 kap. 9 § i paragrafernas nya lydelse
i fråga om skattskyldighet som inträder den 1 juli 2002 eller
senare.

2001:1186

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. De nya
bestämmelserna gäller i fråga om skatter som hänför sig till
beskattningsår som börjat efter ikraftträdandet.

2001:1239

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.

2. Den nya lydelsen av 10 kap. 31 § andra stycket tillämpas
första gången vid 2002 års taxering.

3. Den nya lydelsen av 5 kap. 9 § 9-12, 10 kap. 31 § första
stycket och 18 kap. 3 § tillämpas från och med det
beskattningsår som börjar den 1 januari eller senare under
2002.

2002:400

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Genom lagen upphävs lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter. Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas i fråga om

a) redovisningsperioder som börjar före den 1 januari 2003, och

b) skattepliktiga händelser som inte skall hänföras till någon
redovisningsperiod och som inträffat före den 1 januari 2003.

2002:538

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002 och tillämpas från och
med den 4 april 2002. En skalbolagsdeklaration för en avyttring
som skett före den 1 augusti 2002 skall lämnas senast den 2
september 2002.

2002:1005

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. De nya bestämmelserna i 11 kap. 5 § tillämpas första gången
på preliminär skatt som avser inkomståret 2003.

2003:212

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. Det nya 15 kap. tillämpas första gången när det gäller

a) preliminär skatt: på skatt som avser inkomståret 2004,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt
som avser en redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av
år 2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild skattedeklaration:
på skatt som avser en skattepliktig händelse som inträffat
efter utgången av år 2003.

3. Det upphävda 15 kap. skall fortfarande tillämpas när det
gäller

a) preliminär skatt: på skatt som avser inkomstår före 2004,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt
som avser en redovisningsperiod som påbörjas före utgången av
år 2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild skattedeklaration:
på skatt som avser en skattepliktig händelse som inträffat före
utgången av år 2003. Lag (2003:334).

2003:213

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången när det gäller

a) preliminär skatt: på skatt som avser inkomståret 2004,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt
som avser en redovisningsperiod som påbörjas efter utgången av
år 2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild skattedeklaration:
på skatt som avser en skattepliktig händelse som inträffat
efter utgången av år 2003.

3. Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla för

a) preliminär skatt: på skatt som avser inkomstår före 2004,

b) skatt som skall redovisas i en skattedeklaration: på skatt
som avser en redovisningsperiod som påbörjas före utgången av
år 2003,

c) skatt som skall redovisas i en särskild skattedeklaration:
på skatt som avser en skattepliktig händelse som inträffat före
utgången av år 2003. Lag (2003:336).

2003:222

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.

2. Bestämmelserna har till syfte att ge effekt åt rådets
direktiv 2002/38/EG av den 7 maj 2002 om ändring och ändring
för begränsad tid av direktiv 77/388/EEG vad gäller
mervärdesskatteordningen för radio- och televisionssändningar
samt vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg. De
skall därför tillämpas endast så länge bestämmelserna i artikel
1 i detta direktiv gäller.

3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om mervärdesskatt för
vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet.

2003:664

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2. Äldre föreskrifter i 2 kap. 6 § första stycket gäller
fortfarande om handlingen har getts in före ikraftträdandet.

3. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre
föreskrifter i 3 kap. 4 §, 4 kap. 15 § första stycket, 5 kap.
15 §, 10 kap. 5, 8, 10 eller 27 §, 14 kap. 3 eller 4 § eller 21
kap. 6 § att inge uppgifter till skattemyndighet, skall efter
ikraftträdandet uppgifterna i stället lämnas till Skatteverket.

4. Äldre föreskrifter i 5 kap. 16 § första stycket 4 gäller
fortfarande för beslut och intyg från skattemyndighet.

5. Äldre föreskrifter i 8 kap. 1 § första stycket, 6 § andra
stycket, 7 § andra stycket, 11 § första stycket, 16 §, 17 §
andra stycket, 22 § andra stycket, 23 §, 27 § första stycket, 9
kap. 2 § andra och tredje styckena, 10 kap. 19 § första
stycket, 21 §, 24 § första stycket, 28 §, 31 § första stycket
och 35 § andra stycket, 10 a kap. 2 och 7 §§, 16 kap. 6 §
fjärde stycket, 17 kap. 4, 5, 6 a och 7 §§, 19 kap. 7 § första
stycket, 21 kap. 12 § 2, 21 kap. 16 § samt 23 kap. 3 § gäller
fortfarande för skattemyndighets beslut. Lag (2004:127).

6. Äldre föreskrifter i 21 kap. 11 § 1 gäller fortfarande för
uppgift som lämnats till skattemyndighet.

7. Äldre föreskrifter i 10 a kap. 18 § och 22 kap. 1 § gäller
fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före
ikraftträdandet. Vad som sägs om Riksskatteverket i 10 a kap.
18 § första stycket respektive 22 kap. 1 § första stycket
tredje meningen skall då i stället gälla det allmänna ombudet
hos Skatteverket. Även överklagande av beslut om anstånd med
inbetalning av skatt som har fattats efter ikraftträdandet
skall då prövas av den domstol som prövar överklagandet av
själva skattebeslutet.

8. Föreskrifterna i 22 kap. 9 § skall fortfarande tillämpas på
förhållanden som är hänförliga till tid före ikraftträdandet.
Vad som där sägs om Riksskatteverket skall då i stället gälla
det allmänna ombudet hos Skatteverket.

9. Föreskrifterna i 12 kap. 8 c § gäller även om det är
skattemyndighet som har begärt ställande av sådan säkerhet som
avses i 11 kap. 11 b §. Lag (2004:127).

10. Föreskrifterna i 15 kap. 3 § och 21 kap. 9 § andra stycket
gäller även om självdeklaration kommit in till skattemyndighet.

11. Föreskrifterna i 21 kap. 13 § andra stycket om hinder mot
efterbeskattning i samma fråga gäller även om det tidigare
beslutet fattats av skattemyndighet.

12. Föreskrifterna i 23 kap. 2 § andra stycket gäller inte för
ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet.

13. Föreskrifterna i 23 kap. 4 § gäller också ombud som
godkänts av skattemyndighet.

14. De upphävda föreskrifterna i 22 kap. 8 § gäller fortfarande
om Riksskatteverket har överklagat ett beskattningsbeslut.

2003:747

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2. Om betalningsskyldigheten avser en sådan punktskatt som den
upphävda lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter fortfarande skall tillämpas på skall

a) hänvisningen i 5 kap. 17 § i den upphävda lagen till
skattebetalningslagen även gälla 12 kap. 6 b och 7 a-7 e §§, 21
kap. 3 § andra stycket samt 22 kap. 2, 14 och 15 §§ samma lag,
och

b) vad som sägs om skattskyldig i 8 kap. i den upphävda lagen
även gälla för företrädaren.

3. Om talan om att ålägga en företrädare för en juridisk person
betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § har väckts vid allmän
domstol före ikraftträdandet, gäller de äldre föreskrifterna i
1 kap. 4 § utom såvitt avser utbytet av ordet skattemyndigheten
mot ordet Skatteverket, 11 kap. 1 §, 12 kap. 7 och 12 §§, 21
kap. 3 § utom såvitt avser utbytet av ordet skattemyndigheten
mot ordet Skatteverket samt 22 kap. 2 § samt de nya
föreskrifterna i 12 kap. 6-6 b §§. Hänvisningen i 12 kap. 7 och
12 §§ till 6 § skall då i stället avse de nya föreskrifterna i
12 kap. 6-6 b §§. Om talan gäller en sådan punktskatt som den
upphävda lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter fortfarande skall tillämpas på, skall
hänvisningen i 5 kap. 17 § i den upphävda lagen till 12 kap.
6 § skattebetalningslagen i stället avse de nya föreskrifterna i
12 kap. 6 och 6 b §§ samma lag.

2003:1136

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas på
fakturor som utfärdas eller tas emot efter ikraftträdandet.

2004:63

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004.

2. Vad som sägs i 12 kap. 9 a § om investeringsfond skall också
gälla sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller
annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om
införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder driver
verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder.

2004:127

Denna lag träder i kraft den 1 april 2004. De nya
föreskrifterna i 11 kap. 9 § tillämpas första gången i fråga om
slutlig skatt enligt 2004 års taxering.

2004:789

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Äldre bestämmelser i 11 kap. 11 § tillämpas på uppgifter som
har lämnats före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 22 kap. 1 § tredje stycket gäller
fortfarande för överklagande som har anhängiggjorts före
ikraftträdandet.

2004:1142

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas på
inkomster som uppbärs efter utgången av år 2004.

2004:1345

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser
om skatt och förseningsavgift enligt lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall fortfarande tillämpas i fall
skattskyldighet enligt den lagen har inträtt före utgången av
år 2004.

2005:459

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005 och tillämpas vid
betalning av skatt som hänför sig till tiden efter
ikraftträdandet.

2005:809

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter
tillämpas dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före den 1 januari 2006.

2005:830

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas
första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2006.

2005:922

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande för förhållanden som härrör sig till tiden
före ikraftträdandet.

2005:1118

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. De nya föreskrifterna i 10 kap. 17 a § tillämpas första
gången i fråga om skatteavdrag och arbetsgivaravgifter som
avser beskattningsåret 2006.

3. De nya föreskrifterna i 10 kap. 25 § tillämpas från och med
den 1 april 2006.

2006:591

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006 i fråga om 3 kap. 1 §
och i övrigt den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträdandet.

2006:993

Denna lag träder i kraft den 2 oktober 2006 och tillämpas
första gången för valperioden 2006-2010.

2006:1429

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser
skall fortfarande tillämpas beträffande betalningsskyldighet
för avgifter enligt lagen (2004:1237) om särskild
sjukförsäkringsavgift som avser sjukpenning som har utgetts
före den 1 november 2006.

2006:1496

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på
förmåner som getts ut efter utgången av år 2006.

2006:1509

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.

2007:1009

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. I fråga om
överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

2007:1124

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas
första gången för skattepliktig förmån av hushållsarbete som
kommit den skattskyldige till del efter den 31 december 2007.

2007:1377

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som
hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3. Om den skattskyldige inkommit till Skatteverket med en
begäran enligt 10 kap. 14 b § första stycket 1 senast den 15
januari 2008, ska redovisningsperioden om en kalendermånad
gälla från och med den 1 januari 2008.

4. Den nya bestämmelsen i 10 kap. 32 § första stycket ska inte
tillämpas på belopp som angivits i faktura eller liknande
handling som har utfärdats före ikraftträdandet.

2007:1405

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2008:138

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008 och tillämpas första
gången i fråga om slutlig skatt enligt 2009 års taxering.

2008:315

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008. Äldre föreskrifter i
22 kap. 12 § gäller fortfarande i fråga om överklagande av
beslut som meddelats före den 1 januari 2008.

2008:10645

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas i
fråga om avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter den
31 december 2008. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i
fråga om avyttringar som skett före ikraftträdandet.

2008:1345

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas i
fråga om avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter den
31 december 2008.

2. Om skalbolagsdeklarationen till någon del avser tid före
ikraftträdandet, ska dock vid beräkningen av säkerhetens
storlek enligt 11 kap. 11 a § andra stycket procenttalet 28
användas i stället för 26,3.

3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om avyttringar som
skett före ikraftträdandet.

2009:196

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. Äldre bestämmelser
gäller fortfa rande för förhållanden som hänför sig till
tiden före ikraftträdandet.

2009:390

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009 och tillämpas på
ränta som hänför sig till tid från och med ikraftträdandet.

2009:1063

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på
inkomster som uppbärs efter utgången av år 2009.

2009:1231

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på
beskattningsår som påbörjas efter den 31 december 2009.

2009:1335

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Bestämmelserna i 3 kap. 1 § 4 och 5 a ska tillämpas på
ansökningar om återbetalning av ingående skatt som lämnas in
från och med dagen för lagens ikraftträdande. Äldre
bestämmelser gäller för återbetalningsansökningar som lämnas
in före detta datum.

3. Om den som är skyldig att lämna den periodiska
sammanställningen inkommit till Skatteverket senast 14 dagar
från den dag lagen träder i kraft med en begäran om att få
lämna sammanställningen för omsättning, förvärv och
överföring av varor för varje kalenderkvartal ska
rapporteringsperioden ett kalenderkvartal tillämpas från och
med dagen för lagens ikraftträdande. Detta gäller under
förutsättning att villkoren i 10 kap. 35 a § är uppfyllda och
det inte föreligger särskilda skäl för månadsrapportering
enligt 10 kap. 35 b §.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2009:1343

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2009:1498

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2010. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.

2009:1506

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas
för tid från och med den 1 april 2010.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som
hänför sig till tiden före den 1 april 2010.

3. Bestämmelsen i 14 kap. 7 a § första stycket 10 tillämpas
dock från och med ikraftträdandet.

2010:1268

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

2. Äldre bestämmelser i 8 kap. 4 § gäller i fråga om
förmåner som avser tid före ikraftträdandet.

3. Äldre bestämmelser i 16 kap. 12 § gäller i fråga om
pensionsrätt och pensionspoäng för tidigare år än 2011.

2011:75

Denna lag träder i kraft den 1 april 2011. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden
före ikraftträdandet.

2011:936

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011 och tillämpas på
fusioner, delningar och andra ombildningar som sker efter den
31 juli 2011.

2011:1083

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande för jämställdhetsbonus som
avser tid före 2012.

2011:1282

1. Denna lag träder i kraft den 31 december 2011.

2. Bestämmelserna i den upphävda 12 kap. 9 a § tillämpas på
fusioner, delningar och andra ombildningar som sker före den
1 januari 2012.

3. Bestämmelserna i 11 kap. 9 § och 19 kap. 2 § i sina nya
lydelser tillämpas första gången i fråga om slutlig skatt
enligt 2013 års taxering.

2011:1511

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011 och tillämpas på
avyttringar som skett efter ikraftträdandet.

Innehållsförteckning

1 kap. Tillämpningsområde och definitioner
1-2 §§ Lagens tillämpningsområde
3-6 §§ Definitioner

2 kap. Beslutande myndighet
1 § Beslut som rör fysiska personer
2 § Beslut som rör juridiska personer
3 § Beslut som rör registrerade skattskyldiga
4 § Beslut i fråga om vissa gemenskapsinterna förvärv
5-6 §§ Överflyttning av ärenden och uppgifter
7 § Riksskatteverkets befogenheter
8 § Avgörande i skattenämnd

3 kap. Registrering och skattekonton
1 § Registrering
2-3 §§ Anmälan för registrering
4 § Föreläggande
5-6 §§ Skattekonton

4 kap. Preliminär skatt och skattsedel på sådan skatt
1-5 §§ Skyldighet att betala preliminär skatt
6 § Skattsedel på preliminär skatt
7-11 §§ Utfärdande av F-skattsedel
12 § F-skattebevis
13-15 §§ Återkallelse av F-skattsedel
16 § Utfärdande av A-skattsedel

5 kap. Skatteavdrag
1 § Skyldighet att göra skatteavdrag
2-7 §§ Skatteavdrag från ersättning för arbete
8-9 §§ Skatteavdrag från ränta och utdelning
10-11 §§ Beslut om befrielse från skatteavdrag
12 § Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag
13 § Skyldighet att tillämpa vissa beslut
14 § Återbetalning av skatteavdrag
15 § Föreläggande att göra skatteavdrag
16 § Skyldighet att visa upp skattsedel m.m.

6 kap. Beräkning av F-skatt
1-2 §§ Beräkning av F-skatt enligt schablon
3-4 §§ Beräkning av F-skatt enligt preliminär taxering
5 § Ändrad beräkning av F-skatt
6 § Hänsyn till andra belopp

7 kap. Beräkning av särskild A-skatt
8 kap. Beräkning av skatteavdrag
1-7 §§ Skatteavdrag enligt skattetabell
8-10 §§ Skatteavdrag enligt en bestämd procentsats
11-13 §§ Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag
14-25 §§ Underlag för beräkning av skatteavdrag
26 § Skatteavdrag från förskott
27-28 §§ Minskat skatteavdrag vid konkurs eller utmätning
29 § Ändrad beräkning av skatteavdrag

9 kap. Beräkning av arbetsgivaravgifter
1-3 §§ Arbetsgivaravgifter

10 kap. Skyldighet att lämna deklaration
1-8 §§ Preliminär självdeklaration
9-24 §§ Skattedeklaration
25-28 §§ Hur en deklaration skall lämnas
29-36 §§ Särskilda bestämmelser om redovisning av mervärdesskatt
37 § Redovisningsskyldighet vid avveckling

11 kap. Beskattningsbeslut
1-2 §§ Innebörden av beskattningsbeslut
3-8 §§ Preliminär skatt
9-15 §§ Slutlig skatt
16-19 §§ Beslut med anledning av skattedeklaration eller andra
uppgifter
20 § Beslut om vissa debiteringsåtgärder

12 kap. Ansvar för skatt
1-2 §§ Betalningsansvar för preliminär skatt
3-4 §§ Ansvar för den som inte har gjort anmälan enligt 5 kap.
7 §
5 § A-skattsedelsinnehavares ansvar för arbetsgivaravgifter
6-8 §§ Ansvar för företrädare för juridisk person
9 § Dödsbo
10-13 §§ Regress

13 kap. Befrielse från betalningsskyldighet
1 § Skatteavdrag, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
2 § Andra bestämmelser om befrielse

14 kap. Utredning i skatteärenden
1 § Den skattskyldiges rätt att yttra sig
2 § Skyldighet att föra anteckningar
3-5 §§ Föreläggande att lämna uppgift
6 § Besök eller annat personligt sammanträffande
7 § Skatterevision
8 § Utlämnande av uppgifter

15 kap. Skattetillägg och förseningsavgift
1-5 §§ Skattetillägg
6 § Förseningsavgift
7-8 §§ Befrielse från skattetillägg och förseningsavgift
9-10 §§ Beslut om skattetillägg i vissa fall
11-12 §§ Särskilda bestämmelser i fråga om registrering och
mervärdesskatt

16 kap. Inbetalning av skatt
1 § Mottagande skattemyndighet
2-3 §§ Inbetalning till särskilt konto
4-8 §§ När skatten skall vara betald
9-10 §§ Avräkning av inbetalda belopp
11-12 §§ Fördelning av skatteskuld
13 § Skattebelopp som inte kunnat tillgodoräknas någon

skattskyldig

17 kap. Anstånd med inbetalning av skatt

1 § Deklarationsanstånd
2-3 §§ Anstånd vid omprövning eller överklagande
4 § Anstånd vid avyttring
5 § Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring
6 § Anstånd vid handläggning av ärende om undvikande av
dubbelbeskattning

7 § Anstånd i övriga fall
8-11 §§ Gemensamma bestämmelser

18 kap. Återbetalning av skatt
1-4 §§ Återbetalning
5-6 §§ Överföring av skatt till en annan stat
7 § Hinder mot återbetalning
8 § Förbud mot överlåtelse
9 § Utmätning
10 § Återbetalning när den skattskyldiges adress inte är
känd

19 kap. Ränta
1-2 §§ Grunder för ränteberäkning
3 § Basränta
4-11 §§ Kostnadsränta
12-14 §§ Intäktsränta
15-16 §§ Ändrad ränteberäkning m.m.

20 kap. Indrivning
1-5 §§ Begäran om indrivning
6 § Ränta
7 § Konkurs

21 kap. Omprövning
1-3 §§ Beslut som kan omprövas
4-7 §§ Omprövning på initiativ av den skattskyldige
8-9 §§ Omprövning på initiativ av skattemyndigheten
10-13 §§ Efterbeskattning
14-20 §§ Tidsfrist för efterbeskattning

22 kap. Överklagande
1 § Överklagande av skattemyndighetens eller
Riksskatteverkets beslut

2 § Beslut som inte får överklagas
3-5 §§ Den skattskyldiges överklagande
6 § Förfarandet vid överklagande
7-9 §§ Riksskatteverkets överklagande
10-13 §§ Överklagande av länsrättens och kammarrättens beslut

23 kap. Övriga bestämmelser
1 § Avrundning
2 § Vite
3 § Representant för enkelt bolag eller partrederi
4 § Representant för utländsk företagare
5-6 §§ Behörighet att lämna uppgift
7-8 §§ Verkställighet
9 § Gallring