Förordning (1997:692) om förbränning av farligt avfall

SFS nr
1997:692
Departement/myndighet
Miljödepartementet
Utfärdad
1997-09-04
Författningen har upphävts genom
SFS 2002:1060
Upphävd
2003-01-03
Ändring införd
t.o.m. SFS 2001:1072

Definitioner

1 § I denna förordning avses med

farligt avfall: fast eller flytande avfall som anges i 4 §
avfallsförordningen (2001:1063),

förbränningsanläggning: varje teknisk inrättning som används
till förbränning genom oxidation av farligt avfall med eller
utan utnyttjande av den värme som alstras, inklusive
förbehandling och pyrolys eller andra termiska
behandlingsprocesser, t.ex. plasmaprocess, i den mån som
produkterna därav sedan förbränns. Detta inbegriper
anläggningar som förbränner sådant avfall som normalt bränsle
eller som tilläggsbränsle i en industriprocess. Denna
definition omfattar hela anläggningen och det tillhörande
området, inklusive utrymmen för avfallsmottagning, lagring och
förbehandling, förbränningsugnen, avfall från denna, system för
bränsle- och lufttillförsel, utrustning för behandling av
rökgaser och avloppsvatten samt utrustning och system för
styrning av förbränningen och fortlöpande registrering och
övervakning av förbränningsförhållandena,

ny förbränningsanläggning: en anläggning för vilken
drifttillstånd beviljats den 31 december 1996 eller senare,

befintlig förbränningsanläggning: en anläggning för vilken det
ursprungliga drifttillståndet beviljats före den 31 december
1996,

gränsvärde för utsläpp: den masskoncentration av förorenande
ämnen i utsläpp från en anläggning som inte får överskridas
under en viss period,

verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som
driver en förbränningsanläggning, eller som har eller till
vilken har delegerats den ekonomiska beslutanderätten över
anläggningen,

tillsynsmyndighet: den myndighet som anges i 4 § förordningen
(1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och i bilagan till den
förordningen. Förordning (2001:1072).

Tillämpningsområde

2 § Denna förordning skall tillämpas på förbränning av farligt
avfall som anges i 1 § till denna förordning. Undantagna från
detta är följande typer av farligt avfall:

1. Brännbart flytande avfall inklusive spillolja enligt
definitionen i förordningen (1993:1268) om spillolja, om
avfallet uppfyller följande kriterier:

a) Massainnehållet av polyklorerade aromatiska kolväten, t.ex.
polyklorerade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenol (PCP), får
inte överstiga 2 mg/kg.

b) Beståndsdelar som anges i bilaga 1 till denna förordning får
inte finnas i avfallet i mängder eller i koncentrationer som
kan medföra risk för skada på miljön, särskilt jord, luft,
vatten, växter och djur, eller medföra fara för människors
hälsa.

c) Det effektiva värmevärdet skall uppgå till minst 30 MJ per
kg.

2. Brännbart flytande avfall som inte kan orsaka utsläpp av
andra ämnen i rökgasen från förbränningen eller högre
koncentrationer av dessa ämnen än förbränning av lätt
eldningsolja.

3. Följande avfallsslag om avfallet inte innehåller
beståndsdelar som anges i bilaga 1 till denna förordning.

Avfallsslag Avfallstyp enligt bilaga 2
avfallsförordningen
(2001:1063)

– smittförande avfall 18 01 03*
18 02 02*
Förordning (2001:1072).

3 § Utöver bestämmelserna i denna förordning gäller i fråga om
hantering av farligt avfall också 9, 14 och 15 kap. miljöbalken
och avfallsförordningen (2001:1063). Förordning (2001:1072).

Tillståndsbeslut

4 § Beslut om tillstånd till förbränning av farligt avfall får
meddelas endast om förbränningsanläggningen är konstruerad,
utrustad och drivs på ett sådant sätt att lämpliga förebyggande
åtgärder mot förorening av miljön vidtas och de krav som
fastställs i 10-44 §§ i denna förordning iakttas.

5 § I ett tillståndsbeslut om förbränning av farligt avfall
skall anges vilka typer och mängder av farligt avfall som får
behandlas i förbränningsanläggningen samt
förbränningsanläggningens totala kapacitet.

6 § I ett tillståndsbeslut om samförbränning enligt 7 § skall
anges vilka typer och mängder av farligt avfall som får
samförbrännas i anläggningen, det lägsta och högsta flödet av
sådant avfall, avfallets lägsta och högsta värmevärde samt
avfallets högsta innehåll av förorenande ämnen, t.ex. PCB, PCP,
klor, fluor, svavel och tungmetaller. I ett sådant beslut skall
också anges gränsvärden för utsläpp av föroreningar i rökgaser
enligt bilaga 2.

Samförbränning

7 § För en anläggning som inte i första hand är avsedd för
förbränning av farligt avfall, men som tillförs farligt avfall
(samförbränning) som avger värme som inte överstiger 40 procent
av den totala värme som i varje driftögonblick frigörs i
anläggningen skall vad som sägs i 1-3, 6, 8-14, 19 och 21-44 §§
gälla.

8 § Samförbränning enligt 7 § får ske endast om

1. brännarna för farligt avfall är belägna och tillförs avfall
på ett sådant sätt att förbränningen blir så fullständig som
möjligt, och

2. bestämmelserna i 21-24 §§ följs enligt beräkningar i
enlighet med bilaga 2.

9 § Resultaten av de mätningar som utförs inom sex månader
efter det att verksamhet som avser samförbränning enligt 7 §
satts i gång, skall visa att bestämmelserna i 21-24 §§ följs.
Mätningarna skall utföras under ogynnsammast förväntade
förhållanden. För denna tid kan undantag från den andel av
avfallets energitillförsel som anges i 7 § beviljas av
tillsynsmyndigheten.

Mottagningskontroll

10 § Verksamhetsutövaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder
avseende leveransen och mottagandet av avfall i syfte att
förhindra eller minska negativa effekter på miljön, i synnerhet
förorening av luft, mark, yt- och grundvatten samt minska
hälsoriskerna. Sådana åtgärder skall minst omfatta de krav som
fastställs i 11 och 12 §§.

11 § Innan avfallet godkänns på förbränningsanläggningen skall
verksamhetsutövaren ha tillgång till de handlingar som rör
avfallet och som omfattar en beskrivning av

1. den fysikaliska och, i den utsträckning det är möjligt, den
kemiska sammansättningen av avfallet samt övriga uppgifter som
är nödvändiga för att det skall vara möjligt att bedöma
avfallets lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen, och

2. avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka avfallet
inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas
vid hanteringen av avfallet.

12 § Innan avfallet godkänns för behandling på
förbränningsanläggningen skall verksamhetsutövaren vidta
följande:

1. Bestämma avfallets massa.

2. Kontrollera de handlingar som krävs enligt
avfallsförordningen (2001:1063) och, i förekommande fall, de
som krävs enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1
februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter
inom, till och från Europeiska gemenskapen3 och förordningen
(1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall.

3. Ta representativa prover, om det inte är olämpligt, före
lossning, för att kontrollera att avfallet överensstämmer med
den beskrivning som avses i 11 § och för att göra det möjligt
för tillsynsmyndigheten att identifiera det behandlade
avfallets art. Dessa prover skall bevaras i minst en månad
efter förbränningen. Förordning (2001:1072).

13 § Tillsynsmyndigheten får bevilja undantag från 11 och 12 §§
för industrianläggningar och företag som förbränner sitt eget
avfall på platsen för produktionen av avfallet, om den
skyddsnivå som anges i 11 och 12 §§ uppnås.

Förbehandling av avfallet, konstruktion och driftsätt för
anläggningen

14 § Anläggningar för förbränning av farligt avfall skall
drivas så att förbränningen blir så fullständig som möjligt.
För att uppnå detta skall erforderlig förbehandling av avfallet
ske.

15 § En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och
utrustad samt drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de
rökgaser som produceras vid förbränningen av det farliga
avfallet efter den sista inblåsningen av förbränningsluft höjs
på ett kontrollerat och homogent sätt till minst 850 C i minst
två sekunder och i närvaro av minst 6 procent syre. Vid
förbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 procent
organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall
temperaturen höjas till minst 1 100 C. Mätningen av den angivna
temperaturen skall ske vid eller nära förbränningskammarens
innervägg.

De angivna kraven i första stycket gäller även under
ogynnsammast förväntade förhållanden.

Om förbränningsugnen tillförs endast flytande farligt avfall
eller en blandning av gasformiga ämnen och pulveriserade fasta
ämnen från en förberedande värmebehandling av farligt avfall
under syrebrist och om de gasformiga ämnena står för mer än 50
procent av all värme som frigörs, skall syrehalten efter den
sista inblåsningen av förbränningsluft uppgå till minst 3
procent.

16 § En förbränningsanläggning skall vara utrustad med brännare
som automatiskt slås på när temperaturen hos
förbränningsgaserna efter den sista inblåsningen av
förbränningsluft sjunker under gällande minimitemperatur enligt
15 §. Sådana brännare skall även användas under igångkörnings-
och avställningsoperationer för att säkerställa att gällande
minimitemperatur upprätthålls så länge som obränt avfall finns
i förbränningskammaren.

Under igångkörning och avställning eller när temperaturen hos
förbränningsgaserna sjunker under gällande minimitemperatur
enligt 15 §, får brännarna inte tillföras bränsle som kan
orsaka större utsläpp än de som uppkommer vid förbränning av
lätt eldningsolja, flytande gas eller naturgas.

17 § Anläggningen skall vara utrustad med ett system som
förhindrar tillförsel av farligt avfall

1. vid igångkörning, till dess att den fastställda lägsta
förbränningstemperaturen har uppnåtts,

2. när den fastställda lägsta förbränningstemperaturen inte
upprätthålls,

3. när de kontinuerliga mätningar som krävs enligt 33 § visar
att något gränsvärde för utsläpp har överskridits till följd av
störningar eller felfunktioner hos reningsutrustningen.

18 § För vissa typer av farligt avfall får andra krav än de som
fastställs i 15 § gälla, om tillståndsmyndigheten eller, såvitt
avser en befintlig förbränningsanläggning, tillsynsmyndigheten
medgivit detta. Bestämmelserna i 19 § och 21-24 §§ skall dock
alltid iakttas. De mängder dioxiner och furaner som släpps ut
får högst uppgå till de värden som erhålls vid tillämpning av
de krav som fastställs i 15 §.

19 § Följande gränsvärden för halten av kolmonoxid (CO) får
inte överskridas i förbränningsgaserna under driften av en
förbränningsanläggning:

1. 50 mg/m3 i förbränningsgas beräknat som dygnsmedelvärde, och

2. 150 mg/m3 i förbränningsgas vid minst 95 procent av alla
mätningar som bestäms som tiominutersmedelvärden eller 100
mg/m3 i förbränningsgas vid alla mätningar som bestäms som
halvtimmesmedelvärden och som görs under en 24-timmarsperiod.

20 § En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och
utrustad samt drivas på ett sådant sätt att utsläpp till luft
förhindras, där det ger betydande luftförorening i marknivå.
Detta gäller särskilt rökgas som skall släppas ut på ett
kontrollerat sätt genom skorsten.

Skorstenshöjden skall vara sådan att miljön och människors
hälsa skyddas.

21 § En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och
utrustad samt drivas på ett sådant sätt att följande
gränsvärden för utsläpp inte överskrids i rökgaserna:

a) Dygnsmedelvärden

1 Total stoftmängd 10 mg/m3
2. Gasformiga organiska ämnen och ångor av 10 mg/m3
organiska ämnen, uttryckt som totalt organiskt kol
3. Klorväte (HCl) 10 mg/m3
4. Fluorväte (HF) 1 mg/m3
5. Svaveldioxid (SO2) 50 mg/m3

b) Halvtimmesmedelvärden

A B

1. Total stoftmängd 30 mg/m3 10 mg/m3
2. Gasformiga organiska ämnen och 20 mg/m3 10 mg/m3
ångor av organiska ämnen, uttryckt
som totalt organiskt kol
3. Klorväte (HCl) 60 mg/m3 10 mg/m3
4. Fluorväte (HF) 4 mg/m3 2 mg/m3
5. Svaveldioxid (SO2) 200 mg/m3 50 mg/m3

c) Alla medelvärden under en provtagningstid om minst 30
minuter och högst åtta timmar

1. Kadmium och kadmiumföreningar, totalt
uttryckt som kadmium (Cd) 0,05 mg/m3*
2. Tallium och talliumföreningar, 0,1 mg/m3**
uttryckt som tallium (Tl)

3. Kvicksilver och kvicksilverföreningar, 0,05 mg/m3*
uttryckt som kvicksilver (Hg) 0,1 mg/m3**

4. Antimon och antimonföreningar,
uttryckt som antimon (Sb)
5. Arsenik och arsenikföreningar,
uttryckt som arsenik (As)
6. Bly och blyföreningar, uttryckt
som bly (Pb)
7. Krom och kromföreningar,
uttryckt som krom (Cr) totalt
8. Kobolt och koboltföreningar, 0,5 mg/m3*
uttryckt som kobolt (Co) 1 mg/m3**
9. Koppar och kopparföreningar,
uttryckt som koppar (Cu)
10. Mangan och manganföreningar,
uttryckt som mangan (Mn)
11. Nickel och nickelföreningar,
uttryckt som nickel (Ni)
12. Vanadin och vanadinföreningar,
uttryckt som vanadin (V)
13. Tenn och tennföreningar,
uttryckt som tenn (Sn)

Dessa genomsnittsvärden omfattar även utsläpp av den aktuella
tungmetallen eller tungmetallföreningen i form av gas eller
ånga.

* Nya anläggningar.

** Befintliga anläggningar.

22 § Utsläppet av dioxiner (polyklorerade dibensoparadioxiner)
och furaner (polyklorerade dibensofuraner) skall begränsas med
hjälp av bästa möjliga teknik. För nya anläggningar gäller att
inget medelvärde som uppmätts enligt SS-EN-1948/1,2,3 får
överskrida ett gränsvärde på 0,1 ng/m3. Detta gränsvärde
definieras som internationella toxiska ekvivalenter, I-TEQ4.

23 § Resultaten av de mätningar som gjorts för att kontrollera
att de gränsvärden som fastställs i 15, 19, 21 och 22 §§ inte
överskrids skall omräknas till de förhållanden som anges i 36 §.

24 § Vid samförbränning enligt 7 § skall bestämmelserna i 19 §
och 21-23 §§ gälla endast för de delar av rökgasen som
uppkommer vid förbränning av det farliga avfallet. Den
beräkningsmetod som framgår av bilaga 2 skall tillämpas.

Avloppsvatten, skydd mot spill m.m.

25 § Utsläpp till vattendrag, sjö eller annat vattenområde av
avloppsvatten som uppkommer vid rening av rökgaser skall i den
utsträckning det är möjligt begränsas.

Tillståndsmyndigheten eller, såvitt avser en befintlig
förbränningsanläggning, tillsynsmyndigheten får medge att
avloppsvatten får släppas ut efter separat behandling om

1. kraven i Naturvårdsverkets gällande föreskrifter är
uppfyllda vad avser gränsvärden för utsläpp, och

2. massan tungmetaller, dioxiner och furaner i avloppsvattnet i
förhållande till mängden farligt avfall som behandlas minskas
på ett sådant sätt att den massa som får släppas ut till
vattendrag, sjö eller annat vattenområde är mindre än den massa
som får släppas ut till luft. Förordning (1998:933).

26 § En förbränningsanläggning och tillhörande lagringsområde
för farligt avfall skall vara utformade och drivas på ett
sådant sätt att utsläpp av föroreningar till mark och
grundvatten förebyggs i enlighet med Naturvårdsverkets gällande
föreskrifter om skydd för grundvatten mot förorening genom
vissa farliga ämnen.

Förbränningsanläggningen skall ha kapacitet att lagra
regnvatten från anläggningens område och vatten som förorenats
i samband med spill eller brandsläckning. Denna
lagringskapacitet skall vara sådan att vattnet vid behov kan
kontrolleras och behandlas innan det släpps ut.

Avfall från driften av förbränningsanläggningen

27 § Avfall från driften av förbränningsanläggningen skall
återvinnas eller bortskaffas i enlighet med tillstånd som har
meddelats med stöd av 9 kap. miljöbalken. Avfallet skall
förbehandlas om det följer av ett meddelat tillstånd. Avfallen
skall hållas åtskilda till dess att de återvinns eller
bortskaffas. En sådan teknik som underlättar återvinning eller
säkert bortskaffande skall väljas. Förordning (2001:1072).

28 § Transport och tillfällig lagring av torrt avfall från
driften av förbränningsanläggningen i form av stoft, t.ex.
pannaska och torrt avfall från behandlingen av rökgaser, skall
ske i slutna behållare.

29 § Innan det avgörs hur avfallet från förbränningen skall
bortskaffas eller återvinnas, skall analyser göras för att
fastställa de olika förbränningsavfallens fysikaliska och
kemiska egenskaper samt förorenande effekter. Analyserna skall
särskilt avse den lösliga fraktionen och tungmetaller.

30 § Den värme som alstras vid förbränningsprocessen skall
utnyttjas i den utsträckning det är möjligt.

Mätningar

31 § Mätmetoderna skall överensstämma med bilaga 3.
Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid de gränsvärden för
utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a 1, 2, 3 och 5 får inte
överskrida de värden som anges i bilaga 3 punkt 4.

Installationen och driften av den automatiska
övervakningsutrustningen skall kontrolleras och besiktigas
årligen.

32 § Tillsynsmyndigheten skall besluta om vilka provtagnings-
och mätmetoder som skall användas för att kravet på periodiska
mätningar av varje förorenande ämne skall uppfyllas samt
provtagnings- och mätpunkternas placering.

Kraven på mätningar skall fastställas av tillsynsmyndigheten i
enlighet med bilaga 3.

33 § Följande mätningar skall utföras vid
förbränningsanläggningen, i enlighet med bilaga 3:

1. Kontinuerliga mätningar av de ämnen som avses i 19 § och 21 § a
och b.

2. Kontinuerliga mätningar av följande processparametrar:

a) Den temperatur som avses i 15 och 18 §§, och

b) syrehalten, trycket, temperaturen och halten vattenånga i
rökgasen.

3. Minst två mätningar per år av de ämnen som avses i 21 § c
och 22 §. Under de första tolv driftmånaderna skall emellertid
en mätning göras varannan månad.

4. Rökgasens uppehållstid, relevanta minimitemperatur och
syrehalt i enlighet med 15 och 18 §§ skall kontrolleras minst
en gång i samband med att anläggningen sätts i gång. Mätningen
skall utföras under ogynnsammast förväntade driftförhållanden.

34 § Kontinuerlig mätning av fluorväte får underlåtas om sådan
behandling av klorväte sker som säkerställer att gränsvärdet
för utsläpp enligt 21 § a 3 och 21 § b 3 inte överskrids. I ett
sådant fall skall utsläppet av fluorväte vara föremål för
periodisk mätning minst två gånger per år.

Kontinuerlig mätning av halten vattenånga är inte nödvändig om
rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras.

35 § Mätningar av de föroreningar som förtecknas i 21 § är inte
nödvändiga, om det vid anläggningen endast förbränns sådant
farligt avfall som inte kan orsaka högre medelvärden av dessa
föroreningar än 10 procent av de gränsvärden för utsläpp som
föreskrivs i 21 §.

36 § Resultaten av de mätningar som görs för att kontrollera
att de gränsvärden som fastställs i 15-24 §§ följs skall räknas
om till följande standardförhållanden:

1. Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 procent syre, torr
gas, eller

2. temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 procent syre, torr gas
vid förbränning av enbart spillolja enligt definitionen i
förordningen (1993:1268) om spillolja.

Om utsläppen av föroreningar minskas genom behandling av
rökgasen, skall omräkning vad avser syrehalten enligt första
stycket utföras endast om den syrehalt som mäts upp när
mätningen av den aktuella föroreningen sker överskrider
gällande standardsyrehalt. Förordning (1999:444).

37 § Om farligt avfall förbränns med extra syretillförsel, kan
resultaten av mätningarna standardiseras vid en syrehalt som
fastställs av tillsynsmyndigheten med beaktande av
omständigheterna i det enskilda fallet. Vid samförbränning
enligt 7 § skall resultaten av mätningarna standardiseras vid
en total syrehalt beräknad enligt bilaga 2. Förordning (1999:444).

38 § Gränsvärdena för utsläpp skall anses förenliga med kraven
i denna förordning om

1. inte något av dygnsmedelvärdena överskrider de gränsvärden
för utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a, och

a) antingen inget halvtimmesmedelvärde under året överskrider
de gränsvärden för utsläpp som fastställs i 21 § b kolumn A,
eller

b) 97 procent av halvtimmesmedelvärdena under året inte
överskrider de gränsvärden som fastställs i 21 § b kolumn B,
och

2. inte något av medelvärdena under den provtagningstid som
anges i 21 § c överskrider de gränsvärden som fastställs där,
och

3. bestämmelserna i 19 § 2 följs.

39 § Vid bedömningen enligt 38 § skall de medelvärden som
fastställs för de perioder som avses i 42-44 §§ inte beaktas.

40 § Halvtimmesmedelvärden och 10-minutersmedelvärden skall
bestämmas inom den effektiva drifttiden (inklusive
igångkörnings- och avställningsperioder när farligt avfall
förbränns) på grundval av de uppmätta värdena efter det att
konfidensintervallsvärdet enligt bilaga 3 punkt 4 har dragits
ifrån. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas på grundval av sådana
validerade medelvärden.

Medelvärdena under provtagningstiden och, när periodiska
mätningar görs av fluorväte, medelvärdena för fluorväte, skall
bestämmas i enlighet med föreskrifterna i 32 §.

Överskridande av gränsvärden och haverier

41 § Tillsynsmyndigheten skall omedelbart underrättas om de
mätningar som utförts visar att de gränsvärden för utsläpp som
fastställs i denna förordning har överskridits. Den berörda
anläggningen får inte tillföras farligt avfall så länge
gränsvärdena inte kan förväntas följas. Tillförseln av sådant
avfall får inte återupptas förrän tillsynsmyndigheten medger
det.

42 § Tillsynsmyndigheten skall fastställa den längsta tillåtna
tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp,
driftstörningar eller felfunktioner i reningsutrustning eller
mätutrustning, under vilken de koncentrationer som släpps ut
till luften av de aktuella ämnena får överskrida de fastställda
gränsvärdena. När ett gränsvärde överskrids får anläggningen
inte fortsätta att förbränna farligt avfall under en oavbruten
period som överstiger fyra timmar. Dessutom får den sammanlagda
drifttiden under sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar
under ett år.

43 § I händelse av ett haveri skall verksamhetsutövaren
begränsa eller upphöra med driften snarast möjligt till dess
att normal drift kan återupptas.

I anläggningar som omfattas av 7 § (samförbränning) skall
tillförseln av farligt avfall stoppas.

44 § Den totala mängden stoft i utsläppen får inte överstiga
150 mg/m3 uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Inte heller får de
gränsvärden som fastställs i 21 § a 2 och 21 § b 2 överskridas.
Alla övriga villkor som avses i 14-20 §§ skall iakttas.

Bilaga 1

BESTÅNDSDELAR I BRÄNNBART FLYTANDE AVFALL OCH SMITTFÖRANDE
AVFALL SOM KAN MEDFÖRA ATT DESSA AVFALLSSLAG INTE UNDANTAS FRÅN
BESTÄMMELSERNA OM FÖRBRÄNNING AV FARLIGT AVFALL ENLIGT 2 §

C1 Beryllium, berylliumföreningar.

C2 Vanadinföreningar.

C3 Sexvärda kromföreningar.

C4 Koboltföreningar.

C5 Nickelföreningar.

C6 Kopparföreningar.

C7 Zinkföreningar.

C8 Arsenik, arsenikföreningar.

C9 Selen, selenföreningar.

C10 Silverföreningar.

C11 Kadmium, kadmiumföreningar.

C12 Tennföreningar.

C13 Antimon, antimonföreningar.

C14 Tellur, tellurföreningar.

C15 Bariumföreningar, utom bariumsulfat.

C16 Kvicksilver, kvicksilverföreningar.

C17 Tallium, talliumföreningar.

C18 Bly, blyföreningar.

C19 Oorganiska sulfider.

C20 Oorganiska fluorföreningar, utom kalciumfluorid.

C21 Oorganiska cyanider.

C22 Följande alkali- eller alkaliska jordartsmetaller:
litium, natrium,

kalium, kalcium och magnesium, som metall.

C23 Sura lösningar eller syror i fast form.

C24 Basiska lösningar eller baser i fast form.

C25 Asbest (stoft och fibrer).

C26 Fosfor; fosforföreningar utom mineraliska fosfater.

C27 Metallkarbonyler.

C28 Peroxider.

C29 Klorater.

C30 Perklorater.

C31 Azider.

C32 PCB och/eller PCT.

C33 Farmaceutiska eller veterinärmedicinska medel.

C34 Biocider och fytofarmaceutiska ämnen (t.ex.
bekämpningsmedel).

C35 Smittfarliga ämnen.

C36 Kreosot.

C37 Isocyanater, tiocyanater.

C38 Oorganiska cyanider (t.ex. nitriler).

C39 Fenoler, fenolföreningar.

C40 Halogenerade lösningsmedel.

C41 Organiska lösningsmedel, utom halogenerade.

C42 Organiska halogenföreningar, utom inerta polymerer
och andra ämnen upptagna i denna bilaga.

C43 Aromatiska föreningar; polycykliska och
heterocykliska organiska föreningar.

C44 Alifatiska aminer.

C45 Aromatiska aminer.

C46 Etrar.

C47 Explosiva ämnen, utom sådana som upptagits på annan
plats i denna bilaga.

C48 Organiska svavelföreningar.

C49 Alla polyklorerade dibenzofuraner.

C50 Alla polyklorerade dibenzo-p-dioxiner.

C51 Kolväten och deras syre-, kväve-, och/eller
svavelföreningar som inte tagits upp på annan plats i
denna bilaga.

Bilaga 2

BESTÄMNING AV GRÄNSVÄRDEN FÖR UTSLÄPP VID SAMFÖRBRÄNNING AV
FARLIGT AVFALL

Gränsvärdet för varje aktuellt förorenande ämne och för
kolmonoxid i den rökgas som produceras vid samförbränning av
farligt avfall skall beräknas på följande sätt:

Vavfall x Cavfall + Vproc x Cproc

= C
Vavfall + Vproc

Vavfall: den volym rökgas som produceras vid förbränning av
farligt avfall beräknad endast på grundval av det avfall som
har det lägsta värmevärde som anges i tillståndet och omräknat
till de förhållanden som anges i 36 §.

Om den värme som frigörs vid förbränningen av farligt avfall
uppgår till mindre än 10 procent av den totala värme som
frigörs i anläggningen, skall Vavfall beräknas på grundval av
en (fiktiv) kvantitet avfall som vid förbränning skulle
motsvara 10 procent av en fastställd total mängd frigjord
värme.

Cavfall: gränsvärden fastställda för anläggningar som är
avsedda för förbränning av endast farligt avfall (minst de
gränsvärden för utsläpp av förorenande ämnen och kolmonoxid som
fastställs i 19, 21 och 22 §§).

Vproc: den volym rökgas som produceras vid anläggningens
process, inklusive förbränningen av de tillåtna bränslen som
normalt används i anläggningen (farligt avfall undantaget),
beräknad på grundval av de syrehalter till vilka utsläppen
måste räknas om enligt Naturvårdsverkets gällande
föreskrifter. I avsaknad av bestämmelser för detta slags
anläggning skall den faktiska syrehalten i rökgasen användas,
utan spädning genom tillförsel av sådan luft som inte krävs för
förbränningen. De övriga förhållandena som värdena skall räknas
om till anges i 36 §.

Cproc: gränsvärden för utsläpp av de aktuella
föroreningarna och kolmonoxiden i rökgasen från anläggningar
som uppfyller Naturvårdsverkets gällande föreskrifter för
sådana anläggningar när dessa bränner de normalt tillåtna
bränslena (farligt avfall undantaget). I avsaknad av sådana
bestämmelser används de gränsvärden för utsläpp som anges i
tillståndet. I avsaknad av sådana värden i tillståndet används
de faktiska massakoncentrationerna.

C: samlat gränsvärde för utsläpp av kolmonoxid och de
aktuella föroreningarna, som ersätter de gränsvärden för
utsläpp som fastställs i 18, 21 och 22 §§. Den samlade syrehalt
som skall ersätta syrehalten i samband med omräkningarna enligt
15, 18-19 och 21-24 §§ beräknas på grundval av ovanstående
syrehalt med hänsyn till delvolymerna.

Hänsyn skall inte tas till föroreningar och kolmonoxid som inte
produceras direkt vid förbränningen av farligt avfall eller vid
förbränningen av bränslen (t.ex. från material som krävs för
produktion eller från produkter) och inte heller till
kolmonoxid som produceras direkt vid sådan förbränning om

– de högre kolmonoxidkoncentrationerna i
förbränningsgasen krävs för produktionsprocessen, och

– Cavfall (enligt definitionen ovan) för dioxiner och
furaner är uppfylld.

Det samlade gränsvärdet för utsläpp (C) skall, med hänsyn till
det farliga avfall som får samförbrännas, beräknas på ett
sådant sätt att utsläppen till miljön minimeras.
Förordning (1998:933).

Bilaga 3

MÄTMETODER

1. Mätningar för bestämningen av koncentrationer av
luftförorenande ämnen i rökgaskanaler måste vara
representativa.

2. Provtagning och analys av alla föroreningar
inklusive dioxiner och furaner samt referensmätmetoder för att
kalibrera automatiska mätsystem skall utföras enligt CEN-
standarder som har utarbetats på begäran av Europeiska
gemenskapernas kommission. I väntan på utarbetandet av dessa
CEN-standarder skall nationella standarder gälla.

3. Förfaranden för att övervaka dioxiner och furaner
får endast godkännas om detektionsgränsen för provtagningen och
analysen av de enskilda dioxinerna och furanerna är
tillräckligt låg för att ge ett meningsfullt resultat uttryckt
i toxicitetsekvivalenter.

4. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid
gränsvärdena för utsläpp skall inte överskrida följande
procentandelar av gränsvärdena:

Kolmonoxid (19 § 1): 10 procent

Svaveldioxid (21 § a 5): 20 procent

Total stoftmängd (21 § a 1): 30 procent

Total mängd organiskt kol (21 § a 2): 30 procent

Klorväte (21 § a 3): 40 procent

Övergångsbestämmelser

1997:692

1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1997.

2. För befintliga anläggningar skall denna förordning tillämpas
från och med den 1 juli 2000.

3. Förordningen skall inte tillämpas om verksamhetsutövaren
senast sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning
underrättar tillsynsmyndigheten om att den befintliga
anläggningen inte kommer att vara i drift under mer än 20 000
timmar under högst fem år från och med dagen för underrättelsen
innan den läggs ned.

2002:1060

Denna förordning träder i kraft den 3 januari 2003 då
förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall upphör
att gälla. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas till och med
den 28 december 2005 i fråga om anläggningar som

1. är i drift och omfattas av ett tillstånd som getts före den
28 december 2002,

2. har anmälts före den 28 december 2002 eller omfattas av ett
tillstånd som getts före den 28 december 2002, om anläggningen
tas i drift senast den 28 december 2003,

3. omfattas av en tillståndsansökan som är så fullständig att
tillståndsmyndigheten före den 28 december 2002 påbörjat
tillståndsprövningen, om tillstånd ges och anläggningen tas i
drift senast den 28 december 2004, eller

4. är en samförbränningsanläggning där avfallsförbränning
påbörjas senast den 28 december 2004, om anläggningen
dessförinnan varit i drift som en stationär eller mobil
anläggning avsedd för produktion av energi eller material och
omfattats av de tillstånd som eventuellt har krävts för
anläggningen innan förbränningen av avfall påbörjades.