Lag (1998:1652) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Albanien

SFS nr
1998:1652
Departement/myndighet
Finansdepartementet S3
Utfärdad
1998-12-03
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:1393

1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och på förmögenhet som Sverige och Albanien
undertecknade den 26 mars 1998 skall gälla som lag här i
landet. Avtalet är avfattat på engelska och dess innehåll
framgår av bilaga till denna lag.

2 § Avtalets beskattningsregler skall tillämpas endast om dessa
medför inskränkning av den skattskyldighet i Sverige som annars
skulle föreligga.

3 § Har upphävts genom lag (2011:1393).

Övergångsbestämmelser

1998:1652

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och
tillämpas

a) i fråga om skatt på inkomst, på inkomst som förvärvas den 1
januari närmast efter den dag då avtalet träder i kraft eller
senare,

b) i fråga om skatt på förmögenhet, på förmögenhet som taxeras
andra kalenderåret efter det år då avtalet träder i kraft eller
senare.

1999:649

Regeringen föreskriver att lagen (1998:1652) om
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Albanien skall träda
i kraft den 31 december 1999.

Bilaga

AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH REPUBLIKEN ALBANIENS
REGERING FÖR UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRANDE AV
SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ INKOMST OCH PÅ FÖRMÖGENHET

Konungariket Sveriges regering och Republiken Albaniens regering
som, i syfte att ytterligare utveckla och främja sina ekonomiska
relationer, önskar ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och
på förmögenhet, har kommit överens om följande:

Artikel 1

Personer på vilka avtalet tillämpas

Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande
stat eller i båda avtalsslutande staterna.

Artikel 2

Skatter som omfattas av avtalet

1. De för närvarande utgående skatter på vilka detta avtal tillämpas
är:

a) i Albanien:

1) skatten på juridiska personers vinst,

2) skatten på mindre affärsverksamheter,

3) inkomstskatten för fysiska personer, och

4) skatten på förmögenhet,

(i det följande benämnda ”albansk skatt”),

b) i Sverige:

1) den statliga inkomstskatten, kupongskatten däri inbegripen,

2) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta,

3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.,

4) den kommunala inkomstskatten, och

5) den statliga förmögenhetsskatten,

(i det följande benämnda ”svensk skatt”).

2. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknadet av avtalet påförs vid sidan
av eller i stället för de skatter som anges i punkt 1. De behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna meddela varandra de
väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning.

Artikel 3

Allmänna definitioner

1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av
detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse:

a) ”Albanien” avser Republiken Albanien och avser när uttrycket
används i geografisk betydelse, Republiken Albaniens territorium
samt territorialvattnet och luftrummet ovanför såväl som varje
område utanför Republiken Albaniens territorialvatten över vilka
Republiken Albanien i överensstämmelse med folkrätten regler
och Republiken Albaniens lagar äger utöva rättigheter med avseende
på havsbottnen och dess underlag samt deras naturtillgångar;

b) ”Sverige” avser Konungariket Sverige och innefattar, när
uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium,
Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka
Sverige, i överensstämmelse med folkrätttens regler, utövar
suveräna rättigheter eller jurisdiktion;

c) ”en avtalsslutande stat” och ”den andra avtalsslutande staten”
avser Albanien och Sverige, beroende på sammanhanget;

d) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och annan
personsammanslutning;

e) ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen
behandlas som juridisk person;

f) ”företag i en avtalsslutande stat” och ”företag i den andra
avtalsslutande staten” avser företag som bedrivs av person med
hemvist i en avtalsslutande stat respektive företag som bedrivs
av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten;

1) fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat,

2) juridisk person, handelsbolag eller annan sammanslutning som
bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande
stat;

h) ”internationell trafik” avser transport med skepp eller luftfartyg
som används av företag i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller
luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra
avtalsslutande staten;

i) ”behörig myndighet” avser:

1) i Albanien, finansministern eller denns befullmäktigade ombud,

2) i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller
den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid
tillämpningen av detta avtal.

2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte
sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats
i avtalet, ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens
lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas.

Artikel 4

Hemvist

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”person med
hemvist i en avtalsslutande stat” person som enligt lagstiftningen
i denna stat är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning,
plats för företagsledning eller annan liknande omständighet.

a) Uttrycket inbegriper emellertid inte person som är skattskyldig
i denna stat endast för inkomst från källa i denna stat.

b) Beträffande inkomst som förvärvas av handelsbolag, inbegriper
uttrycket sådan person endast till den del dess inkomst beskattas
i denna stat på samma sätt som inkomst som förvärvas av person
med hemvist där, antingen hos handelsbolaget eller hos dess
delägare.

2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist
i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande
sätt:

a) han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som
stadigvarande står till hans förfogande. Om han har en sådan
bostad i båda sterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken
hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast( centrum
för levnadsintressena);

b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för
sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har
en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses
han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas;

c) om han stadigvaraned vistas i båda staterna eller om han inte
vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den
stat där han är medborgare;

d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är
medborgare i någon av dem, skall de behöriga myndigheterna i de
avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse.

3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person än fysisk
person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, skall de
behöriga myndigheterna genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra
i vilken avtalsslutande stat denne person sklal anses ha hemvist
vid tillämpningen av detta avtal.

Artikel 5

Fast driftställe

1. Vid tillämpningen av detta avtal avser uttrycket ”fast driftställe”
en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken ett
företags verksamhet helt eller delvis bedrivs.

2. Uttrycket ”fast driftställe” innefattar särskilt:

a) plats för företagsledning,

b) filial,

c) kontor,

d) fabrik,

e) verkstad,

f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för
utvinning av naturtillgångar,

g), plats för byggnads-, anläggnings-, installations- eller
monteringsverksamhet eller verksamhet som består av övervakning
i anslutning därtill, men endast om verksamheten pågår under en
tidsperiod som överstiger nio månader under en tolvmånadersperiod
som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga, och

h) tillhandahållandet av tjänster, inklusive konsulttjänster, av ett
företag genom anställda eller annan personal som anlitats av
företaget för sådant ändamål, men endast om verksamheten pågår
(såvitt avser samma eller sammanhängande projekt) inom en
avtalsslutande stat under en tidsperiod eller tidsperioder som
sammanlagt överstiger nio månader under en tolvmånadersperiod
som börjar eller slutar under kalenderåret i fråga.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses
uttrycket ”fast driftställe” inte innefatta:

a) användningen av anordningar uteslutande för lagring eller
utställning av företaget tillhöriga varor,

b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för lagring eller utställning,

c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande
för bearbetning eller förädling genom annan företags försorg,

d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar
för företaget,

e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av
förberedande eller biträdande art,

f) innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet
uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna
a-e, under förutsättning att hela verksamheten som bedrivs från
den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna
kombination är av förberedande eller biträdande art.

4. Om en person – som inte är sådan oberoende representant på
vilken punkt 5 tillämpas – är verksam i en avtalsslutande stat
för ett företag i den andra avtalsslutande staten och i den
förstnämnda staten har och där regelmässigt använder fullmakt
att sluta avtal i företagets namn, anses detta företag – utan
hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 – ha fast driftställe
i denna stat beträffande varje verksamhet som denna person bedriver
för företaget. Detta gäller dock inte om den verksamhet som denna
person bedriver är begränsad till sådan som anges i punkt 3 och
som – om den bedrevs från en stadigvarande plats för affärsverksamhet
– inte skulle göra denna stadigvarande plats för affärsverksamhet
till fast driftställe enligt bestämmelserna i nämnda punkt.

5. Företag i en avtalsslutande stat anses inte ha fast driftställe
i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att
företaget bedriver affärsverksamhet i denna stat genom förmedling
av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant,
under förutsättning att sådan person därvid bedriver sin sedvanliga
affärsverksamhet. Om en sådan representants verksamhet utövas
uteslutande eller nästan uteslutande för företaget anses han
inte vara en sådan oberoende representant som avses i denna punkt.

6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande
stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist
i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som bedriver
affärsverksamhet i denna andra stat (antingen från fast driftställe
eller på annat sätt, medför inte i och för sig att någotdera
bolaget utför fast driftställe för det andra.

Artikel 6

Inkomst av fast egendom

1. Inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar av fast egendom (däri inbegripet inkomst av lantbruk
eller skogsbruk) belägen i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket ”fast egendom” har den betydelse som uttrycket har
enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen
är belägen. Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast
egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk,
rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast
egendom tillämpas, byggnader, nyttjanderätt till fast egendom
samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet
av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan
naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast
egendom.

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst som förvärvas
genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller annan användning
av fast egendom.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst
av fast egendom som tillhör företag och på inkomst av fast
egendom som används vid självständig yrkesutövning.

Artikel 7

Inkomst av rörelse

1. Inkomst av rörelse, som företag i en avtalsslutande stat
förvärvar, beskattas endast i denna stat, såvida inte företaget
bedriver rörelse i den andra avtalslutande staten från där beläget
fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet
sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra staten, men
endast så stor del av den som är hänförlig till det fasta
driftstället.

2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den
andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe,
hänförs, om inte bestämmelserna i punkt 3 föranleder annat, i
vardera avtalsslutade staten till det fasta driftstället den
inkomst som det kan antas att driftstället skulleha förvärvat, om
det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av
samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och
självständigt avslutat affärer med det företag till vilket
driftstället hör.

3. Vid bestämmandet av fast driftställes inkomst medges avdrag för
utgifter som uppkommit för det fasta driftstället, härunder
inbegripna utgifter för företagets ledning och allmänna förvaltning,
oavsett om utgifterna uppkommit i den stat där det fasta driftstället
är beläget eller annorstädes.

4. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat i en
avtalsslutande stat bestämmas på grundval av en fördelning av
företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, hindrar
bestämmelserna i punkt 2 inte att i denna avtalsslutande stat den
skattepliktiga inkomsten bestäms genom sådant förfarande. Den
fördelningsmetod som används skall dock vara sådan att resultatet
överensstämmer med principerna i denna artikel.

5. Inkomst hänförs inte till fast drifställe endast i den anledningen
att varor inköps genom det fasta driftställets försorg för företaget.

6. Vid tillämpningen av föregående punkter bestäms inkomst som är
hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från
år, såvida inte goda och tillräkcliga skäl föranleder annat.

7. Ingår i inkosmt av rörelse inkomst som behandlas särskilt i andra
artiklar av detta avtal, berörs bestämmelserna i dessa artiklar inte
av reglerna i denna artikel.

Artikel 8

Internationell trafik

1. Inkomst, som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat
genom användningen av skepp eller luftfartyg i internationell trafik,
beskattas endast i denna stat.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas beträffande inkomst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS)
endast i fråga om den del av inkomsten som motsvarar den andel i
konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i
Scandinavian Airlines System (SAS).

3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även på inkomst som förvärvas
genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller en
internationell driftsorganisation.

Artikel 9

Företag med intressegemenskap

1. I fall då

a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltar i
ledningen eller kontrollen av ett företag i den andra avtalsslutande
staten eller äger del i detta företags kapital, eller

b) samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller
kontrollen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett
företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa
företags kapital, iakttas följande.

Om mellan företagen i fråga om handelsförbindelser eller finansiella
förbindelser avtalas eller föreskrivs villkor, som avviker från
dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får
all inkomst, som skulle ha tillkommit det ena företaget men som
på grund av villkoren i fråga inte tillkommit detta företag,
inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överenskommelse
därmed.

2. I fall då en avtalsslutande stat i inkomsten för ett företag i
denna stat inräknar – och i överenstämmelse därmed beskattar –
inkomst, för vilken ett företag i den andra avtalsslutande staten
beskattas i denna andra stat samt den sålunda inräknade inkomsten
är sådan som skulle ha tillkommit företaget i den förstnämnda
staten om de villkor som avtalats mellan företagen hade varit sådana
som skulle ha avtalats mellan av vandra oberoende företag, skall
denna andra stat genomföra vederbörlig justering av det skattebelopp
som påförts för inkomsten i denna stat. Vid sådan justering iakktas
övriga bestämmelser i detta avtal och de behöriga myndigheterna
i de avtalsslutande staterna överlägger vid behov med varandra.

Artikel 10

Utdelning

1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i
denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande
stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, enligt
lagstiftningen i denna stat, om mottagaren har rätt till utdelningen
får skatten inte överstiga:

a) 5 procent av utdelningens bruttobelopp, om den som har rätt till
utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag), som
direkt innehar minst 25 procent av det utbetalande bolagets kapital,

b) 15 procent av utdelningens bruttobelopp i övriga fall.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa
överenskommelse om sättet att genomföra dessa begränsningar.

Denna punkt berör inte bolagets beskattning för vinst av vilken
utdelningen betalas.

3. Med uttrycket ”utdelning” förstås i denna artikel inkomst av
aktier av varje slag eller andra rättigheter som inte är fordringar,
med rätt till andel i vinst, samt inkomst av andra andelar i
bolag, som enligt lagstiftningen i den stat där det utdelande
bolaget har hemvist vid beskattningen behandlas på samma sätt som
inkomst av aktier.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som har
rätt till utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, där bolaget
som betalar utdelninen har hemvist, från där beläget fast driftställe
eller utövar självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från
där belägen stadigvarande anordning, samt den andel på grund av
vilken utdelningen betalas äger verkligt samband med det fasta
driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall
tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Om bolag med hemvist i en avtalslutande stat förvärvar inkomst
från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat inte
beskatta utdelning som bolaget betalar, utom i den mån utdelningen
betalas till person med hemvist i denna andra stat eller i den mån
den andel på grund av vilken utdelningen betalas äger verkligt
samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning i denna
andra stat, och inte heller beskatta bolagets icke utdelade vinst,
även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller
delvis utgörs av inkomst som uppkommit i denna andra stat.

Artikel 11

Ränta

1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men
om mottagaren har rätt till räntan får skatten inte överstiga 5
procent av räntans bruttobelopp.

De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träffa
överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycket ”ränta” förstås i denna artikel inkomst av varje
slags fordran, antingen den säkerställts genom inteckning i fast
egendom eller inte och antingen den medför rätt till andel i
gäldenärens vinst eller inte. Uttrycket avser särskilt inkomst av
värdepapper som utfärdats av staten och inkomst av obligationer
eller debentures, däri inbegripna agiobelopp och vinster som hänför
sig till sådana värdepapper, obligationer eller debentures.
Straffavgift på grund av sen betalning anses inte som ränta vid
tillämpningen av denna artikel.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
räntan härrör, från där beläget fast driftställe eller utöver
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där belägen
stadigvarande anordning, samt den fordran för vilken räntan betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna
i artikel 7 respektive artikel 14.

5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är
den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller
person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som
betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband varmed den skuld uppkommit på
vilken räntan betalas, och räntan belastar det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen, anses räntan härröra från den
stat där det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen
finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och
den som har rätt till räntan eller mellan dem båda och annan person
räntebeloppet, med hänsyn till den fordran för vilken räntan
betalas, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan
utbetalaren och den som har rätt till räntan om sådana förbindelser
inte förelegat, tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på
sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp
enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande
av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 12

Royalty

1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat
från vilken den härrör, enligt lagstiftningen i denna stat, men om
mottagaren har rätt till royaltyn, får skatten inte överstiga 5
procent av royaltyns bruttobelopp.

De behöriga myndigheterna i den avtalsslutande staterna kan träffa
överenskommelse om sättet att genomföra denna begränsning.

3. Med uttrycker ”royalty” förstås i denna artikel varje slags
bealtning som tas emot såsom ersättning för nyttjandet av, eller
för rätten att nyttja, upphovsrätt till litterärt, konstnärligt
eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm, och film
eller band för radio- eller televisionsutsändning, patent, varumärke,
mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig
tillverkningsmetod eller för upplysning om erfarenhetsrön av
industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur.

4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas inte, om den som
har rätt till royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och
bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten, från vilken
royaltyn härrör, från där beläget fast driftställe eller utövar
självständig yrkesverksamhet i denna andra stat från där
belägen stadigvarande anordning, samt den rättighet eller
egendom i fråga om vilken royaltyn betalas äger verkligt samband
med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen.
I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive
artikel 14.

5. Royaltyn anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren
är den staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet
eller person med hemvist i denna stat. Om emellertid den person som
betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat
eller inte, i en avtalsslutande stat har fast driftställe eller
stadigvarande anordning i samband varmed skyldigheten att betala
royaltyn uppkommit, och royaltyn belastar det fasta driftstället
eller den stadigvarande anordningen finns.

6. Då på grund av särskilda förbindelser mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn eller mellan dem båda och annan person
royaltybeloppet, med hänsyn till det nyttjande, den rättighet
eller den upplysning för vilken royaltyn betalas, överstiger
det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och den
som har rätt till royaltyn om sådana förbindelser inte förelegat,
tillämpas bestämmelserna i denna artikel endast på sistnämnda
belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt
lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande
av övriga bestämmelser i detta avtal.

Artikel 13

Realisationsvinst

1. Vinst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
på grund av överlåtelse av sådan fast egendom som avses i artikel
6 och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, eller
på grund av överlåtelse av andelar i ett bolag vars tillgångar
huvudsakligen består av sådan egendom, får beskattas i denna
andra stat.

2.Vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller
av lös egendom, hänförlig till stadigvarande anordning för att
utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat. Detsamma gäller vinst på grund
av överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller
tillsammans med hela företaget) eller av sådan stadigvarande
anordning.

3. Vinst som företag med hemvist i en avtalsslutande stat
förvärvar på grund av överlåtelse av skepp eller luftfartyg som
används i internationell trafik eller av lös egendom som är
hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg,
beskattas endast i denna stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas i fråga om vinst som
förvärvas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS) men endast i fråga om den del av vinsten som motsvarar
den andel i konsortiet vilken innehas av SAS Sverige AB, den
svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS).

4. Vinst på grund av överlåtelse av annan egendom än sådan som
avses i punkterna 1, 2 och 3 beskattas endast i den avtalsslutande
stat där överlåtaren har hemvist.

5. Vinst på grund av avyttring av andelar eller andra rättigheter
i bolag, som förvärvas av en fysisk person som har haft hemvist
i en avtalsslutande stat och fått hemvist i den andra
avtalsslutande staten får – utan hinder av bestämmelserna i
punkt 4 – beskattas i den förstnämnda avtalsslutande staten om
överlåtelsen av andelarna eller rättigheterna inträffar vid
något tillfälle under de tio år som följer närmast efter det
att personen upphört att ha hemvist i den förstnämnda staten.

Artikel 14

Självständig yrkesutövning

1. Inkomst som en fysisk person med hemvist i en avtalsslutande
stat förvärvar genom att utöva fritt yrke eller annan liknande
självständig verksamhet, beskattas endast i denna stat, utom
under följande omständigheter, då inkomsten också får beskattas
i den andra avtalsslutande staten:

a) om han i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande
anordning som regelmässigt står till hans förfogande för att
utöva verksamheten; i sådant fall får endast så stor del av
inkomsten som är hänförlig till denna stadigvarande anordning
beskattas i den andra avtalsslutande staten eller

b) om hans vistelse i den andra avtalsslutande staten varar
under en tidsperiod eller tidperioder som uppgår till eller
överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, som börjar
eller slutar under kalenderåret i fråga; i sådant fall får
endast så stor del av inkomsten som härrör från hans verksamhet
som utövats i denna andra stat beskattas i denna andra stat.

2. Uttrycket ”fritt yrke” inbegriper särskilt självständig
vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings-
och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet
som läkare, tandläkare, advokat, ingenjör, arkitekt och
revisor utövar.

Artikel 15

Enskild tjänst

1. Om inte bestämmelserna i artiklarna 16, 18, 19 och 20
föranleder annat, beskattas lön och annan liknande ersättning,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär på grund
av anställning, endast i denna stat, såvida inte arbetet utförs
i den andra avtalsslutande staten. Om arbetet utförs i denna andra
stat, får ersättning som uppbärs för arbetet beskattas där.

2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 beskattas ersättning,
som person med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär för arbete
som utförts i den andra avtalsslutande staten, om samtliga
följande villkor är uppfyllda:

a) mottagaren vistas i den andra staten under tidsperiod eller
tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en
tolvmånadersperiod som börjar eller slutar under kalenderåret
i fråga,

b) ersättningen betalas av arbetsgivare som inte har hemvist i
den andra staten eller på dennes vägnar, och

c) ersättningen inte belastar fast driftställe eller stadigvarande
anordning som arbetsgivaren har i den andra staten.

3. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel får
ersättning för arbete som utförs ombord på skepp eller luftfartyg,
som används i internationell trafik av ett företag i en
avtalsslutande stat, beskattas i denna stat. Om person med
hemvist i Sverige uppbär inkomst av arbete, vilket utförs ombord
på luftfartyg som används i internationell trafik av
luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), beskattas
inkomst endast i Sverige.

Artikel 16

Styrelsearvode

Styrelsearvode och annan liknande ersättning, som person med
hemvist i en avtalsslutande stat uppbär i egenskap av medlem i
styrelse eller annat liknande organ i bolag med hemvist i den
andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat.

Artikel 17

Artister och sportutövare

1. Utan hinder av bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 får
inkomst, som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
genom sin personliga verksamhet i den andra avtalsslutande staten
i egenskap av underhållningsartist, såsom teater- eller
filmskådespelare, radio- eller televisionsartist eller musiker,
eller i egenskap av sportutövare, beskattas i denna andra stat.

2. I fall då inkomst genom personlig verksamhet, som
underhållningsartist eller sportutövare utövar i denna egenskap,
inte tillfaller underhållsningsartisten eller sportutövaren själv
utan annan person, får denna inkomst, utan hinder av
bestämmelserna i artiklarna 7, 14 och 15, beskattas i den
avtalsslutande stat där underhållningsartisten eller
sportutövaren utövar verksamheten.

Artikel 18

Pension, livränta och liknande ersättning

1. Pension och annan liknande ersättning, utbetalning enligt
socialförsäkringslagstiftningen och livränta, vilka härrör
från en avtalsslutande stat och betalas till person med hemvist
i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i den
förstnämnda avtalsslutande staten.

2. Med uttrycket ”livränta” förstås ett fastställt belopp,
som utbetalas periodiskt på fastställda tider under en persons
livstid eller under angiven eller fastställbar tidsperiod
och som utgår på grund av förpliktelse att verkställa dessa
utbetalningar som ersättning för däremot fullt svarande
vederlag i pengar eller pengars värde.

Artikel 19

Offentlig tjänst

1. a) Ersättning (med undantag för pension), som betalas av en
avtalsslutande stat, en av dess politiska underavdelningar
eller lokala myndigheter till fysisk person på grund av arbete
som utförs i denna stats, underavdelnings eller myndighets tjänst,
beskattas endast i denna stat.

b) Sådan ersättning beskattas emellertid endast i den andra
avtalsslutande staten i vilken den fysiska personen har hemvist,
om arbetet utförs i denna stat och personen i fråga:

1) är medborgare i denna stat, eller

2) inte fick hemvist i denna stat uteslutande för att utföra
arbetet.

2. Bestämmelserna i artiklarna 15 och 16 tillämpas på ersättning
som betalas på grund av arbete som utförts i samband med
rörelse som bedrivs av en avtalsslutande stat, en av dess politiska
underavdelningar eller lokala myndigheter.

Artikel 20

Studerande och affärspraktikanter

1. Studerande eller affärspraktikant, som har eller omedelbart före
vistelsen i en avtalsslutande stat hade hemvist i den andra
avtalsslutande staten och som vistas i den förstnämda staten
uteslutande för sin undervisning eller praktik, beskattas inte i
denna stat för belopp som han erhåller för sitt uppehålle, sin
undervisning eller praktik, under förutsättning att beloppen härrör
från känna utanför denna stat.

2. Sådan studerande eller affärspraktikant som anges i punkt 1
skall, under tiden för sådan undervisning eller praktik, dessutom,
i fråga om bidrag , stipendier och ersättning från anställning,
vilka inte omfattas av punkt 1, vara berättigad till samma befrielse,
lättnad och förmån vid beskattningen, som gäller för studerande
eller affärspraktikanter med hemvist i den stat där han vistas
under förutsättning att studenten eller affärspraktikanten vistas
i denna stat under en period osm överstiger tolv på varandra
följande månader.

Artikel 21

Annan inkomst

1. Inkomst som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar
och som inte behandlas i föregående artiklar av detta avtal
beskattas endast i denna stat, oavsett varifrån inkomsten härrör.

2. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas inte på inkomst, med
undantag för inkomst av fast egendom som avses i artikel 6 punkt 2,
om mottagaren av inkomsten har hemvist i en avtalsslutande stat
och bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där
beläget fast driftställe eller utövar självständig yrkesverksamhet
i denna andra stat från där belägen stadigvarande anordning,
samt den rättighet eller egendom i fråga om vilken inkomsten betalas
äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den
stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna
i artikel 7 respektive artikel 14.

3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får inkomst
som person med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar som inte
behandlas i föregående artiklar i detta avtal och som härrör från
den andra avtalsslutande staten beskattas även i denna andra
stat.

Artikel 22

Förmögenhet

1. Förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel
6, vilken person med hemvist i en avtalsslutande stat innehar och
vilken är belägen i den andra avtalsslutande staten får beskattas
i denna andra stat.

2. Förmögenhet bestående av lös egendom, som utgör del av
rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en
avtalsslutandestat har i den andra avtalsslutande staten, eller
av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för att
utöva självständig yrkesverksamhet, som person med hemvist i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får
beskattas i denna andra stat.

3. Förmögenhet som innehas av ett företag i en avtalsslutande
stat som består av skepp och luftfartyg i internationell trafik
samt av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana
skepp och luftfartyg beskattas endast i denna stat.

Bestämmelserna i denna punkt tillämpas beträffande förmögenhet
som innehas av luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System
(SAS) endast i fråga om den del av förmögenheten som motsvarar
den andel i konsortiet som innehas av SAS Sverige AB, den svenske
delägaren i SAS.

Artikel 23

Undanröjande av dubbelbeskattning

Dubbelbeskattning skall undvikas på följande sätt:

1. I fråga om Albanien:

a) Om person med hemvist i Albanien förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas
i Sverige, skall Albanien från albansk skatt på inkomsten avräkna
ett belopp motsvarande den inkomstskatt som erlagts i Sverige
och från albansk skatt på förmögenheten avräkna ett belopp
motsvarande den förmögenhetskatt som erlagts i Sverige.

Sådan avräkning skall emellertid inte överstiga den del av den
albanska skatten, beräknas före avräkning, som allt efter
omständigheterna är hänförlig till den inkomst eller förmögenhet
som får beskattas i Sverige.

b) Om person med hemvist i Albanien förvärvar inkomst eller innehar
förmögenhet som enligt bestämmelserna i detta avtal är undantagen
från beskattning i Albanien, får Albanien likväl vid bestämmandet
av beloppet av skatten på denna persons återstående inkomst eller
förmögenhet beakta den inkomst eller förmögenhet som undantagits
från beskattning.

2. I fråga om Sverige

a) Om person med hemvist i Sverige förvärar inkomst som enligt
albansk lagstiftning och i enlighet med bestämmelserna i detta
avtal får beskattas i Albanien, skall Sverige – med beaktande av
bestämmelserna i svensk lagstiftning beträffande avräkning av
utländsk skatt (även i den lydelse de framdeles kan få genom att
ändras utan att den allmänna princip som anges här ändras) – från
den svenska skatten på inkomsten avräkna ett belopp motsvarande
den albanska skatt som erlagts på inkomsten.

b) Om person med hemvist i Sverige förvärvar inkomst som enligt
albansk lagstiftning och bestämmelserna i detta avtal beskattas
endast i Albanien, får Sverige – vid bestämmandet av svensk
progressiv skatt – beakta sådan inkomst som beskattas endast i
Albanien.

c) Utan hinder av bestämmelserna i a) i denna punkt är utdelning
från bolag med hemvist i Albanien till bolag med hemvist i Sverige
undantagen från svensk skatt enligt bestämmelserna i svensk lag
om skattebefrielse för utdelning som erhålls av svenska bolag från
dotterbolag utomlands.

d) Vid tillämpningen av a) i denna punkt anses uttrycket ”den
albanska skatten som erlagts” innefatta den albanska skatt som
skulle ha erlagts men som inte erlagts eller erlagts med lägre
belopp på grund av tidsbegränsande bestämmelser om stimulansåtgärder
i den albanska lagstiftning som är avsedd att främja ekonomisk
utveckling i den mån sådan skattebefrielse eller skattereduktion
beviljas för vinst från produktion, industriell verksamhet eller
tillverkningsverksamhet eller från jordbruk, skogsbruk, fiske
eller turistnäring (däri inbegripna restauranger och hotell),
under förutsättning att verksamheterna utövats i Albanien. Vid
tillämpningen av c) i denna punkt skall en skatt på 15 procent
på ett svenskt beskattningsunderlag anses ha erlagts avseende
nämnda verksamheter, under de förutsättningar som anges i
föregående mening.

e) Bestämmelserna i d) skall tillämpas under de första tio åren
som detta avtal tillämpas. Denna tidsperiod kan förlängas genom
ömsesidig överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna.

f) Om en person med hemvist i Sverige innehar förmögenhet som
enligt lagstiftningen i Albanien och i enlighet med bestämmelserna
i detta avtal får beskattas i Albanien, skall Sverige från skatten
på denna persons förmögenhethet avräkna ett belopp motsvarande
den förmögenhetsskatt som betalats i Albanien på sådan förmögenhet.
Avräkningsbeloppet skall emellertid inte överstiga den del av den
svenska förmögenhetsskatten, beräknas utan sådan avräkning, som
belöper på den förmögenhet som får beskattad i Albanien.

Artikel 24

Förbud mot diskriminering

1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall inte i den andra
avtalsslutande staten bli förmål för beskattning eller därmed
sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än
den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare
i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli
underkastad. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 1 tillämpas
denna bestämmelse även på person som inte har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna.

2. Beskattningen av fast driftställe, som företag i en
avtalsslutande stat har i den andra avtalslutande staten, skall
i denna andra stat inte vara mindre fördelaktig än beskattningen
av företag i denna andra stat, som bedriver verksamhet av samma
slag. Denna bestämmelse anses inte medföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att medge person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten sådant personligt avdrag vid beskattningen,
sådan skattebefrielse eller skattenedsättning på grund av
civilstånd eller försörjningsplikt mot familj som medges person
med hemvist i den egna staten.

3. Utom i de fall då bestämmelserna i artikel 9 punkt 1, artikel 11
punkt 6 eller artikel 12 punkt 6 tillämpas, är ränta, royalty
och annan betalning från företag i en avtalsslutande stat till
person med hemvist i den andra avtalsslutande staten avdragsgilla
vid bestämmandet av den beskattningsbara inkomst för sådant
företag på samma villkor som betalning till person med hemvist
i den förstnämnda staten. På samma sätt är skuld som företag i
en avtalsslutande stat har till person med hemvist i den andra
avtalsslutande staten avdragsgill vid bestämmandet av sådant
företags beskattningsbara förmögenhet på samma villkor som skuld
till person med hemvist i den förstnämnda staten.

4. Företag i en avtalsslutande stat, vars kapital helt eller
delvis ägs eller kontrolleras, direkt eller indirekt, av en eller
flera personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten, skall
inte i den förstnämnda staten bli föremål för beskattning eller
därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer
tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav
som annat liknande företag i den försnämnda staten är eller kan bli
underkastat.

5. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas
bestämmelserna i denna artikel på skatter av varje slag och
beskaffenhet. Denna punkt tillämpas dock inte på avgifter och
andra liknande betalningar.

Artikel 25

Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse

1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda
avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför
eller kommer att medföra beskattning som strider mot
bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att det påverkar
hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa
staters interna rättsordning, lägga fram saken för den
behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har
hemvist eller, om fråga är om tillämpning av artikel 24 punkt 1,
i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Saken skall
läggas fram inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga
fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som
strider mot bestämmelserna i avtalet.

2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad
men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning,
skall myndigheten söka avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse
med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten
i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet.
Överenskommelse som träffats skall genomföras utan hinder av
tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning.

3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller
tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen eller tillämpningen
av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja
dubbelskattning i fall som inte omfattas av avtalet.

4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan
träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa
överenskommelse i den mening som avses i föregående punkter.

Artikel 26

Utbyte av upplysningar

1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall
utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa
bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas
interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet,
i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot
avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1.
Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas
såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållit enligt
den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för
personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och
administrativa myndigheter) som fastställer, uppbär eller indriver
de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller
överklagande i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller
myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana
ändamål. De får yppa upplysnigarna vid offentlig rättegång eller
i domstolsavgöranden.

2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte meföra skyldighet för en
avtalsslutande stat att

a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning och
administrativ praxis i denna avtalsslutande stat eller i den andra
avtalsslutande staten,

b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning
eller sedvanlig administrativ praxis i denna avtalsslutande stat
eller i den andra avtalsslutande staten,

c) lämna upplysningar som skulle röja affärshemlighet, industri-,
handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat
förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle
strida mot allmänna hänsyn (ordre public).

Artikel 27

Medlemmar av diplomatisk beskickning och konsulat

Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid
beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller
bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar
av diplomatisk beskickning eller konsulat.

Artikel 28

Begränsning av förmåner

Utan hinder av övriga bestämmelser i detta avtal, om

a) bolag med hemvist i en avtalsslutande stat förvärvar sina
inkomster huvudsaklingen från andra stater:

1) från aktiviteter sådana som bank-, sjöfarts-, finans- eller
försäkringsverksamhet, eller

2) genom att vara huvudkontor, coordination centre eller liknande
enhet som tillhandahåller administrativa eller andra tjänster
till en grupp av bolag som bedriver rörelse huvusakligen i andra
stater, och

b) sådan inkomst, i andra fall än då tillämpning sker av den
metod för att undvika dubbelbeskattning som normalt tillämpas av
denna stat, beskattas påtagligt lägre enligt den statens lagstiftning
än inkomst av liknande verksamhet som bedrivs inom denna stat
eller inkomst från verksamhet som huvudkontor, coordination centre
eller liknande enhet som tillhandahåller administrativa eller
andra tjänster till en grupp av bolag som bedriver rörelse i denna
stat,

skall de bestämmelser i detta avtal som medger undantag från
beskattning eller reduktion av skatt inte tillämpas på inkomst som
så+dant bolag förvärvar och nte heller på utdelning som betalas av
sådant bolag.

Artikel 29

Ikraftträdande

1. Detta avtal skall ratificeras i båda avtalsslutande staterna och
ratifikationshandlingar skall utväxlas i Tirana snarast möjligt.

2. Avtalet träder i kraft med utväexlingen av
ratifikationshandlingarna och dess bestämmelser tillämpas i fråga
om inkomst som förvärvas eller förmögenhet som innehas den 1
januari det kalenderår som närmast följer efter det år då avtalet
träder i kraft eller senare.

Artikel 30

Upphörande

Detta avtal förblir i kraft till dess att det säg upp av en
avtalsslutande stat. Vardera avtalsslutande staten kan på
diplomatisk väg, skriftligen säga upp avtalet genom underrättelse
minst sex månader före utgången av något kalenderår. I händelse
av sådan uppsägning avtalet att gälla i fråga om inkomster som
fövärvas eller förmågenhet som innehas den 1 januari det
kalenderår som följer närmast efter det år då underrättelsen om
uppsägning lämnas eller senare.

Till bekräftelse härav, har undertecknade, därtill vederbörligen
bemyndigande, undertecknat detta avtal.

Som skedde i Stockholm den 26 mars 1998, i två exemplar på
engelska språket.

För Konungariket Sveriges regering

Lena Hjelm-Wallén

För Republiken Albaniens regering

Paskal Milo