Lag (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

SFS nr
1998:293
Departement/myndighet
Finansdepartementet FPM
Utfärdad
1998-05-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2013:454

Allmänna bestämmelser

1 kap. Tillämpningsområde och vissa grundläggande bestämmelser

Inledande bestämmelser

1 § Utländska försäkringsgivare och utländska
tjänstepensionsinstitut har rätt att bedriva verksamhet i
Sverige i enlighet med denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter om bedrivande av
försäkringsrörelse för att uppfylla Sveriges åtaganden till
följd av avtal mellan Europeiska gemenskaperna (EG) och
Schweiz. Lag (2005:1123).

2 § Denna lag gäller inte för en EES-försäkringsgivare som
deltar i koassuransverksamhet (samförsäkring) från ett
utländskt driftställe i annan egenskap än ledande
försäkringsgivare, om verksamheten avser sådana stora risker
som anges i 3 kap. 16 § andra stycket försäkringsrörelselagen
(2010:2043).

I fråga om trafikförsäkring tillämpas lagen inte om annat
följer av trafikskadelagen (1975:1410). Lag (2010:2060).

3 § Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag
för 5 kap. 14 §, får tillämpas för sjuk- och
olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt för
avgångsbidragsförsäkringar.

Bestämmelserna om livförsäkring i denna lag, med undantag för
5 kap. 5 § femte stycket och 14 §, behöver inte tillämpas för
livförsäkringar som avses i 2 kap. 12 § klasserna I b och IV
försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för
längst fem år. Lag (2010:2060).

4 § En utländsk försäkringsgivare och ett utländskt
tjänstepensionsinstitut skall i sin verksamhet i Sverige följa
svensk lag och svenska myndigheters beslut och föreskrifter
samt svara inför svensk domstol. Lag (2005:1123).

Definitioner m.m.

5 § I denna lag avses med

1. EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars
hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn
endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

2. försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk
försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt
hemlands lag är en juridisk person,

3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars
hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare
enligt denna lag omfattas av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och
tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

4. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska
tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller
försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där
sammanslutningens ledning finns,

5. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som
enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva
tillsyn över EES-försäkringsgivare, utländskt
tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje
land.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EES-
försäkringsgivare och bestämmelserna i 4-7 kap. på
försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8-10 kap.
gäller både EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från
tredje land.

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i
2, 3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar. Lag (2005:1123).

6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring
som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som
avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan
försäkring som avses i 1 kap. 8 § försäkringsrörelselagen.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som
avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett
utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i
landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband
med yrkesutövning och som

1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska
utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår
eller förväntas uppnå en viss ålder, eller

2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt
i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller
upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster
vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som
tecknas för egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta
tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en
livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas
från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett
livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till
livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring
gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2,
5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§. Lag (2010:2060).

7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses

1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när
försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och
dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma
försäkring,

2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i
Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och
stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från
det att fordonet kommit i köparens besittning,

3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i
ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas
och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att
fordonet kommit i köparens besittning,

4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har
ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har
tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i
första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet
anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om
försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga
vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk
person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i
Sverige.

När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där
åtagandet skall fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren
är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om
försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe
som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det
land där åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande
företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare
skall göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt
etableringsställe i Sverige.

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där
åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande företag som
åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare skall göra
inbetalningar till det utländska tjänstepensionsinstitutet, har
sitt etableringsställe i Sverige. Lag (2007:337).

8 § Med sekundäretablering avses i denna lag en utländsk
försäkringsgivares etablering i Sverige genom

1. generalagent,

2. filial, eller

3. generalrepresentation för försäkringsgivare i en
försäkringssammanslutning.

Beträffande ett utländskt tjänstepensionsinstitut avses med
sekundäretablering ett sådant instituts etablering i Sverige
genom generalagent eller filial.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande
direktör för en filial samt ombud för generalagent eller för
försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning.
Lag (2005:1123).

9 § Med generalagent avses i denna lag en fysisk eller juridisk
person som har till uppgift att leda och sköta en utländsk
försäkringsgivares försäkringsrörelse i Sverige. En utländsk
försäkringsgivare får i Sverige inte representeras av mer än en
generalagent.

Generalagenten skall vara bosatt eller ha sitt säte i Sverige.
Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud
eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan
inte vara generalagent.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för
generalagenten att ingå för försäkringsgivaren bindande
rättshandlingar med tredje man samt att ta emot stämning för
den utländska försäkringsgivaren och själv eller genom annan
tala och svara för denna.

Om den utländska försäkringsgivaren använder en juridisk person
som generalagent skall den juridiska personen utse en fysisk
person som ombud. Denne skall uppfylla de krav som ställs i
andra stycket. I ett sådant fall skall den fullmakt som avses i
tredje stycket ställas till ombudet.

För verksamhet som drivs genom generalagent gäller, förutom
bestämmelserna i denna lag, 14 b § lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m.

Det som sägs i första-fjärde styckena skall tillämpas även i
fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Lag (2005:1123).

10 § Med filial avses i denna lag ett avdelningskontor med
självständig förvaltning som en utländsk försäkringsgivare
eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut etablerar i
Sverige.

För verksamhet som drivs genom filial gäller, förutom
bestämmelserna i denna lag, lagen (1992:160) om utländska
filialer m.m. Lag (2011:723).

11 § Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en
sammanslutning av fysiska eller juridiska personer som utan
solidariskt ansvar meddelar försäkring. Vid tillämpning av
denna lag skall samtliga medlemmar i sammanslutningen som grupp
anses som försäkringsgivare.

12 § Med generalrepresentation avses en utländsk
försäkringssammanslutnings representation i Sverige.
Generalrepresentationen skall förestås av ett ombud som
ansvarar för den verksamhet som försäkringsgivaren i
sammanslutningen driver enligt denna lag.

Ett ombud för försäkringsgivare i en sammanslutning skall vara
bosatt i Sverige. Den som är underårig, i konkurs eller
underkastad näringsförbud eller som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara ombud.

De försäkringsgivare som hör till sammanslutningen skall
utfärda fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna
försäkringsavtal ingå för försäkringsgivarna bindande
rättshandlingar och att för deras räkning ta emot stämning samt
själv eller genom annan tala och svara för dem.

För verksamhet som drivs genom generalrepresentation gäller,
förutom bestämmelserna i denna lag, 14 b § lagen (1992:160) om
utländska filialer m.m. Lag (2001:1188).

13 § Med gränsöverskridande verksamhet avses i denna lag att en
EES-försäkringsgivare från ett utländskt driftsställe meddelar
försäkring, utan förmedling av en sekundäretablering eller ett
dotterbolag här i landet, avseende en risk som är belägen i
Sverige eller ett åtagande som skall fullgöras här i enlighet
med 1 kap. 7 §.

Med gränsöverskridande verksamhet avses också att ett utländskt
tjänstepensionsinstitut, utan förmedling av en
sekundäretablering eller ett dotterbolag här i landet, ingår
avtal om tjänstepension som skall fullgöras här i enlighet med
1 kap. 7 §. Lag (2005:1123).

Separationsprincipen

14 § En EES-försäkringsgivare får i Sverige förena direkt
livförsäkringsrörelse endast med sådan direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 11 § första stycket
klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt med
rörelse för återförsäkring av sådana skadeförsäkringar och av
livförsäkring. EES-försäkringsgivare, som på basis av den
koncession som försäkringsgivaren har fått i sitt hemland
bedriver både liv- och skadeförsäkringsrörelse, får dock
bedriva sådan verksamhet även här i landet.
EES-försäkringsgivaren ska hålla sin skadeförsäkringsrörelse
åtskild från livförsäkringsrörelsen.

Försäkringsgivare från tredje land får i Sverige inte förena
direkt livförsäkringsrörelse med annan försäkringsrörelse än
rörelse för återförsäkring av livförsäkring. Lag (2010:2060).

15 § Har upphävts genom lag (1999:602).

Bestämmelser om EES-försäkringsgivare och utländska
tjänstepensionsinstitut

2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige

1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett
återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att
driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

1. från en sekundäretablering här i landet med början två
månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en
underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller
dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar
att verksamheten får påbörjas,

2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart
Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i
försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med
sådant innehåll som anges i 3 §.

Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en
EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring.
Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så
snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från
Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller
i varje fall två månader efter det att inspektionen från den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot
en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra
stycket eller 3 § tredje stycket. Lag (2008:101).

1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland
har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet
avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1. från en sekundäretablering här i landet,

2. genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart
tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från
Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller
i varje fall två månader efter det att inspektionen från den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot
en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje
stycket eller 3 § fjärde stycket. Lag (2005:1123).

2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska
innehålla

1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska
vara dess företrädare,

2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur
etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse
som ska drivas där, och

3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om
EES-försäkringsgivarens kapitalbas.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att
från en sekundäretablering här i landet meddela
tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas
till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Underrättelsen ska innehålla

1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala
försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser
som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett
uppdrag att från en sekundäretablering här i landet ingå avtal
om tjänstepension ska en särskild underrättelse med de
uppgifter som anges i andra stycket lämnas till den behöriga
myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 §
första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043)
(motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring
av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket
dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är
medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om
förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen
göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren
underrättat Finansinspektionen om ändringen. Om ändringen
innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska
inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra
stycket i denna paragraf tillämpas.

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin
verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet
avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a §
andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.
Lag (2010:2060).

3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande
verksamhet ska innehålla

1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller
åtaganden försäkringarna ska täcka, och

2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a) försäkringsgivarens kapitalbas, och

b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession
omfattar.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 §
första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043)
(motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring
av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant
enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i
Trafikförsäkringsföreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att
genom gränsöverskridande verksamhet meddela
tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas
till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.
Underrättelsen ska innehålla

1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala
försäkringspremierna, och

2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser
som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett
uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om
tjänstepension ska en särskild underrättelse med de uppgifter
som anges i tredje stycket lämnas till den behöriga myndigheten
i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om
förhållanden som anges i första och andra styckena, får
ändringen göras tidigast en månad efter det att
Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär
att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas,
ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket
i denna paragraf tillämpas. Lag (2010:2060).

4 § När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet
skall företrädaren genast underrätta Finansinspektionen om
detta.

3 kap. Tillsyn över EES-försäkringsgivare och utländska
tjänstepensionsinstitut

1 § Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för den
finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett
utländskt tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Den
finansiella tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga
delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets
solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning.

Finansinspektionen skall ansvara för tillsynen i övrigt över
EES-försäkringsgivarens eller det utländska
tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige.
Lag (2005:1123).

2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga
myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-
försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut
bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och
andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga
myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver
uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och
utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt
ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska
kommissionen.

När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar
tjänstepensionsförsäkring och utländska
tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen, om det behövs,
senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en
underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket
eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga
myndigheten i försäkringsgivarens eller
tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i
Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt
om de bestämmelser om information som gäller här i landet
gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om
tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom
gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av
ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller
tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i
landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om
väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje
stycket. Lag (2011:832).

3 § En EES-försäkringsgivare eller ett utländskt
tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet här i landet
skall lämna Finansinspektionen de uppgifter om verksamheten som
behövs för tillsynen.

Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som en
EES-försäkringsgivares sekundäretablering bedriver.
Försäkringsgivaren skall även hålla tillgångar, räkenskaper och
andra handlingar tillgängliga för granskning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka upplysningar som
försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet skall lämna
till inspektionen enligt första stycket. Lag (2005:1123).

4 § Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla
tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller
även för

1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande
organ i företag vars verksamhet uteslutande skall vara att
biträda EES-försäkringsgivare eller ett utländskt
tjänstepensionsinstitut eller som en sådan försäkringsgivare
eller ett sådant institut har ett bestämmande inflytande i,

2. ordföranden och den verkställande direktören eller
motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet
biträder en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt
tjänstepensionsinstitut i dess rörelse. Lag (2005:1123).

5 § Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga
myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland göra
undersökning hos en sekundäretablering här i landet.
Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen.

Ingripande och sanktioner

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en
föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på
annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får
Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta
rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten
i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan
rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska
hemlandsmyndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda
försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att
ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet
eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden
som ska fullgöras här i landet.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga
myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra
stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den
utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett
ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i
övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade
försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt
10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan
kungörelse har införts får en försäkringstagare, om
försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta
in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma
verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar
tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som
anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast
underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens
hemland.

Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av
den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda
den i Sverige tilllämpliga arbetsrätten på
tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda
försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att
ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras
här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen
underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens
hemland.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan
Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att
vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte-sjunde styckena om EES-försäkringsgivare
ska tilllämpas på motsvarande sätt för utländska
tjänstepensionsinstitut. Lag (2008:101).

7 § Om den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares
hemland inskränker försäkringsgivarens rätt att förfoga över
sina tillgångar, skall Finansinspektionen på begäran av
myndigheten vidta motsvarande åtgärder i fråga om
försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen skall biträda den behöriga myndigheten i
EES-försäkringsgivarens hemland vid verkställighet av ett
beslut om hur verksamheten skall drivas efter det att den
myndigheten beslutat

1. att försäkringsgivaren inte får fortsätta sin marknadsföring
eller ingå nya försäkringsavtal, eller

2. att inskränka försäkringsgivarens rätt att förfoga över sina
tillgångar.

Det som sägs i första och andra styckena om EES-
försäkringsgivare skall tillämpas på motsvarande sätt
beträffande utländska tjänstepensionsinstitut.
Lag (2005:1123).

8 § Om en företrädare för en EES-försäkringsgivare avsäger sig
sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller om företrädaren av
annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag, skall de åtgärder
som anges i 6 § första-tredje styckena vidtas. Om det med
hänsyn till skyddet av försäkringstagarnas intressen är
nödvändigt, får Finansinspektionen, för tiden till dess att
hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad,
förordna ett ombud i enlighet med 6 § fjärde stycket.

9 § Om en EES-försäkringsgivare till följd av ett beslut av den
behöriga myndigheten i hemlandet inte längre får driva
verksamhet här i landet, ska Finansinspektionen vidta de
åtgärder som behövs för att hindra att försäkringsgivaren
fortsätter verksamheten eller inleder ny verksamhet.
Inspektionen ska, på begäran av och i samarbete med den
behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland,

1. förbjuda försäkringsgivaren att förfoga över sina tillgångar
i Sverige eller begränsa försäkringsgivarens förfoganderätt,
eller

2. förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring
eller att ingå nya försäkringsavtal.

Finansinspektionen ska i övrigt vidta de åtgärder som behövs
till skydd för de försäkrades intressen. Inspektionen ska också
biträda hemlandets myndighet i angelägenheter som rör
avveckling av försäkringsgivarens verksamhet här i landet.
Inspektionen får därvid vidta sådana åtgärder som inspektionen
kan besluta i fråga om ett svenskt försäkringsföretag.

Det som sägs i första och andra styckena om
EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt
beträffande utländska tjänstepensionsinstitut. Lag (2010:2060).

Bestämmelser om försäkringsgivare från tredje land

4 kap. Inledande av verksamheten m.m.

Rätt att driva verksamhet i Sverige

1 § En försäkringsgivare från tredje land får efter koncession
bedriva försäkringsrörelse i Sverige från en generalagentur
eller en filial här i landet.

Utöver vad som följer av första stycket får en
försäkringsgivare från tredje land, efter tillstånd av
Finansinspektionen, i Sverige marknadsföra försäkringar som
gäller risker som är belägna här, om det sker genom förmedling
av en försäkringsgivare som har koncession i Sverige och de
båda försäkringsgivarna tillhör samma koncern eller har
samarbetsavtal med varandra. Lag (1999:226).

2 § En försäkringsgivare från tredje land som bedriver
verksamhet enligt denna lag får inte utan medgivande driva
annan rörelse än försäkringsrörelse här i landet. Frågor om
sådant medgivande prövas av Finansinspektionen. Medgivande
ska lämnas om det finns särskilda skäl för det.

Ett medgivande enligt första stycket får återkallas av
Finansinspektionen, om det finns skäl för det.

Ansökan om medgivande enligt första stycket ska lämnas in
till Finansinspektionen. Ansökningen ska även innehålla den
utredning som inspektionen bestämmer. Lag (2013:454).

2 a § En försäkringsgivare från tredje land, som fått
koncession bara för rörelse som avser återförsäkring, får inte
driva annan rörelse än återförsäkringsrörelse och därmed
sammanhängande verksamhet. Lag (2008:101).

Koncession

3 § Finansinspektionen skall efter ansökan lämna
förhandsbesked om huruvida koncession enligt 1 § första stycket
krävs för en planerad verksamhet. Lag (1999:226).

4 § Ansökan om koncession enligt 1 § första stycket prövas av
Finansinspektionen.

Tillsammans med ansökningen ska följande handlingar lämnas:

1. en plan för verksamheten i Sverige (verksamhetsplan),
och

2. ett intyg om att försäkringsgivaren har deponerat
värdehandlingar enligt 5 kap. 1 § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen ska innehålla
och vilka ytterligare handlingar som ska lämnas tillsammans
med ansökan. Lag (2013:454).

5 § En försäkringsgivare från tredje land ska beviljas
koncession och dess företrädare ska godkännas, om ansökan
uppfyller de krav som ställs i 4 § och

1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla
kraven i denna lag och andra författningar som reglerar
verksamheten,

2. den som kommer att ha ett sådant kvalificerat innehav i en
försäkringsgivare som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen
(2005:551) bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande
över ledningen av en försäkringsgivare, och

3. den som avses vara företrädare för försäkringsgivaren eller,
i de fall där företrädaren är en juridisk person, vara dess
ombud har tillräckliga insikter och erfarenheter för att delta
i ledningen hos en försäkringsgivare och även i övrigt är
lämplig för en sådan uppgift.

Vid bedömningen enligt första stycket 2 av om en innehavare är
lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska
också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att försäkringsgivarens
verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i
denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten,
eller

2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder
mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff
för finansiering av särskild allvarlig brottslighet i vissa
fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff
för terroristbrott.

Koncession får inte vägras av det skälet att det inte behövs
någon ytterligare försäkringsgivare.

Koncession beviljas tills vidare eller, om det finns särskilda
omständigheter, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver
till det löpande räkenskapsårets slut.

Koncession ska meddelas i enlighet med den indelning som anges
i 2 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Lag (2010:2060).

5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om indelning i försäkringsklasser när
det gäller koncession för återförsäkring. Lag (2008:101).

6 § Vid ändring av en beviljad koncession och vid förlängning
av en koncession, som har beviljats för bestämd tid, gäller
bestämmelserna i 4 och 5 §§ i tillämpliga delar.

Ansökan om förlängning av en koncession skall lämnas in till
Finansinspektionen senast sex månader före utgången av den
löpande koncessionen. Lag (1999:226).

7 § har upphävts genom lag (1999:226).

8 § Utses en ny företrädare för en försäkringsgivare från
tredje land skall denne efter ansökan av försäkringsgivaren
godkännas av Finansinspektionen, om den nya företrädaren
uppfyller de krav som ställs på företrädare i denna lag.
Inspektionen får meddela närmare föreskrifter om den utredning
som skall fogas till ansökningen.

9 § När en försäkringsgivare från tredje land som fått
koncession enligt 5 § har börjat sin verksamhet i Sverige skall
försäkringsgivarens företrädare genast underrätta
Finansinspektionen om detta.

Marknadsföring av försäkringar

10 § Finansinspektionen skall efter ansökan av en
försäkringsgivare från tredje land lämna tillstånd till
verksamhet enligt 1 § andra stycket, om den planerade
verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven i denna lag
och andra författningar som reglerar verksamheten. Inspektionen
får meddela närmare föreskrifter om den utredning som skall
fogas till ansökan om tillstånd.

Om det inte längre finns förutsättningar för tillstånd enligt
första stycket får Finansinspektionen förklara tillståndet
förverkat. Lag (1999:602).

5 kap. Solvenskrav och bedrivande av verksamheten

Deposition

1 § En försäkringsgivare från tredje land ska som säkerhet
för försäkringsrörelse i Sverige deponera värdehandlingar i
en bank eller ett kreditmarknadsföretag på det sätt och
under de villkor som Finansinspektionen bestämmer.
Depositionen ska bestå av sådana värdehandlingar som
Finansinspektionen har godtagit som säkerhet.

Innan koncession söks i Sverige ska försäkringsgivaren
deponera värdehandlingar till ett värde som motsvarar 300
gånger det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§
socialförsäkringsbalken som gällde då ansökningen om
koncession lämnades in till Finansinspektionen.
Lag (2010:1270).

2 § Medan verksamheten pågår ska depositionen

1. för skadeförsäkring inom åtta månader efter utgången av
varje räkenskapsår uppgå till ett belopp som motsvarar
bruttopremieinkomsten under räkenskapsåret, dock lägst till
ett belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp
enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde
vid räkenskapsårets utgång,

2. för livförsäkring varje räkenskapsår uppgå till ett
belopp som motsvarar 300 gånger det prisbasbelopp som
gällde vid räkenskapsårets utgång. Lag (2010:1270).

3 § Finansinspektionen får bestämma att depositionen får efter
vad som är skäligt med hänsyn till rörelsens omfattning och
beskaffenhet göras med ett lägre belopp än det som anges i 1 §
andra stycket och 2 §. Sådant beslut får inspektionen återkalla
om det finns skäl till det.

Överskrider det sammanlagda belopp som en försäkringsgivare
deponerat för skadeförsäkring väsentligt den premieinkomst som
anges i 2 § 1, får Finansinspektionen medge försäkringsgivaren
att få ut det överskjutande beloppet, om detta inte hänför sig
till en deposition enligt 1 § andra stycket.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får medge
undantag från skyldigheten att deponera finns i 16 och 18 §§.

4 § Tillgångar som en försäkringsgivare från tredje land har
deponerat enligt 1-3 §§ får användas endast för betalning av
sådana på försäkringsavtal grundade skulder som hänför sig till
försäkringsgivarens försäkringsrörelse i Sverige.
Lag (2008:101).

Grundläggande krav för försäkringsrörelsen

4 a § Försäkringsgivare från tredje land skall bedriva sin
försäkringsrörelse i Sverige med en för rörelsens omfattning
och beskaffenhet tillfredsställande soliditet, likviditet och
kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och
rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och
andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna kan
fullgöras. Lag (1999:602).

Försäkringstekniska avsättningar m.m.

5 § En försäkringsgivare från tredje land ska för sin
försäkringsrörelse i Sverige redovisa försäkringstekniska
avsättningar och utjämningsreserv för förlusttäckning enligt
5 kap. 10 och 11 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). En
försäkringsgivares försäkringstekniska avsättningar ska
motsvara de belopp som behövs för att försäkringsgivaren vid
varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen
kan förväntas uppkomma på grund av ingångna försäkringsavtal.
De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara
försäkringsgivarens ansvarighet för

1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader
under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar i
skadeförsäkringsrörelse (ej intjänade premier och kvardröjande
risker) respektive livförsäkringsrörelse
(livförsäkringsavsättning),

2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för
regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till
betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),

3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala
belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller
2,

4. sådan återbäring inom livförsäkringsrörelse som är villkorad
av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst
försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna eller andra
ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring),
och

5. fondförsäkringar som försäkringstagarna eller andra
ersättningsberättigade bär placeringsrisken för
(fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär
placeringsrisken).

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring,
ska endast den del av försäkringen som enligt avtal mellan
försäkringsgivarna belöper på en enskild försäkringsgivare
beaktas vid beräkningen av den försäkringsgivarens
försäkringstekniska avsättningar.

Avsättning för oreglerade skador ska beräknas särskilt för
varje försäkringsfall. För skadeförsäkringsrörelse får
statistiska metoder användas om de leder till en tillräcklig
avsättning med beaktande av skadornas art.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om de försäkringstekniska
avsättningarnas innehåll och beräkning.

Vid beräkning av avsättning för ej intjänade premier och
kvardröjande risker respektive livförsäkringsavsättning gäller
5 kap. 3–8 §§ försäkringsrörelselagen. Lag (2010:2060).

6 § Försäkringsgivare från tredje land skall upprätta och följa
försäkringstekniska riktlinjer. Företrädaren skall fastställa
riktlinjerna, se till att de följs och fortlöpande pröva om de
behöver ändras.

De försäkringstekniska riktlinjerna skall innehålla principerna
för

1. hur premier bestäms,

2. beräkning av försäkringstekniska avsättningar,

3. återköp och belåning av försäkringar,

4. fördelning av återbäring till försäkringstagarna och andra
ersättningsberättigade, samt

5. hur soliditeten i sekundäretableringen skall tillgodoses.

De försäkringstekniska riktlinjerna skall kompletteras med ett
försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Underlaget skall
innehålla de antaganden som behövs för att beräkna

1. premier, försäkringstekniska avsättningar, tekniska
återköpsvärden och belåningsvärden,

2. fördelningen av återbäring, samt

3. soliditetsreserver.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av
annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant
beräkningsunderlag får försäkringsgivaren helt eller delvis
avstå från att upprätta det. Lag (1999:602).

7 § Premier för livförsäkringar skall grundas på antaganden om
dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader
som var för sig är betryggande. En avvikelse får ske om den är
försvarlig med hänsyn till försäkringsgivarens ekonomiska
situation. Lag (1999:602).

8 § De försäkringstekniska avsättningarna och
utjämningsreserven för kreditförsäkring ska täckas med
tillgångar på det sätt som gäller för skuldtäckning enligt
6 kap. 1–17, 19, 25 och 27–29 §§ försäkringsrörelselagen
(2010:2043) eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
6 kap. 34 § samma lag.

När de försäkringstekniska avsättningarna ska täckas, får
depositionen enligt 1–3 §§ räknas in under förutsättning att
depositionen dels består av värdehandlingar som får användas
för skuldtäckning med tillämpning av bestämmelserna i första
stycket, dels inte har beaktats enligt 12 § första stycket
fjärde meningen.

De tillgångar som används för skuldtäckning ska finnas i
Sverige. Lag (2010:2060).

8 a § Premier för fondförsäkringar skall placeras i andelar i
sådana till försäkringen anknutna fonder som försäkringstagaren
från tid till annan bestämmer. Försäkringsgivaren får begränsa
antalet fonder i vilka premier får placeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av sådana andelar får
endast användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder
och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt
försäkringsavtalet. Lag (1999:602).

9 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land ska
se till att sådana placeringsriktlinjer som anges i 8 kap. 4 §
försäkringsrörelselagen (2010:2043) upprättas och följs samt
fortlöpande pröva om de behöver ändras.

Företrädaren ska se till att livförsäkringstagarna och de som
erbjuds att teckna en livförsäkring hos försäkringsgivaren
informeras om det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna, om
det inte med hänsyn till försäkringens särskilda beskaffenhet
eller av annat särskilt skäl saknas anledning till sådan
information. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer ska meddela föreskrifter om skyldigheten att lämna
information och om vilka försäkringar som inte ska omfattas av
informationsskyldigheten. Lag (2010:2060).

10 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land
skall föra ett register som vid varje tidpunkt visar de
tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas
värde.

Om en tillgång som antecknas i registret har upplåtits med
sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för
skuldtäckning, skall detta antecknas i registret.

11 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979)
följer med en fordran som

1. grundas på försäkringsavtal, eller

2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal
inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det
register som anges i 10 §, när en försäkringsgivare från tredje
land försätts i konkurs eller när utmätning äger rum eller
särskild administration träder in.

Fordran grundad på avtal om återförsäkring har förmånsrätt
efter annan fordran som avses i första stycket.
Lag (2005:1054).

Solvenskrav

12 § En försäkringsgivare från tredje land ska, utöver de
tillgångar som innehas för skuldtäckning enligt 8 §, vid varje
tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas. Kapitalbasens storlek
ska fastställas på grundval av den försäkringsrörelse som
försäkringsgivaren bedriver i Sverige. Kapitalbasen ska när
verksamheten bedrivs minst uppgå till en nivå som beräknas med
utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning
(solvensmarginal). Kapitalbasen får dock inte understiga ett
minimibelopp (garantibelopp). Tillgångar som en
försäkringsgivare deponerat i bank eller kreditmarknadsföretag
enligt 1-3 §§ ska beaktas vid bedömning av om kravet på
garantibelopp är uppfyllt, dock högst till ett belopp som
motsvarar hälften av det minsta beloppet för garantibeloppet.

De poster som ingår i kapitalbasen ska till ett belopp som
minst motsvarar solvensmarginalen finnas i ett land som
omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Dessa poster ska till ett belopp som minst motsvarar en
tredjedel av solvensmarginalen finnas i Sverige.

Bestämmelser om att Finansinspektionen i enskilda fall får
besluta om undantag från bestämmelserna om beräkning av
solvensmarginalen och lokalisering av tillgångar finns i
16-18 §§. Lag (2008:101).

13 § Kapitalbasen för skadeförsäkring får omfatta de poster som
anges i 7 kap. 2 och 4 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).
För skadeförsäkring och återförsäkring beräknas
solvensmarginalen enligt 7 kap. 7–11, 15 och 16 §§ i den lagen.
För direkt skadeförsäkring beräknas garantibeloppet till
hälften av det belopp som krävs enligt 7 kap. 17 § samma lag.
Lag (2010:2060).

14 § Kapitalbasen för livförsäkring får omfatta de poster som
framgår av 7 kap. 2 § första stycket, 4 och 5 §§ samt 18 §
andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043). För direkt
livförsäkring beräknas solvensmarginalen enligt 7 kap. 12–16 §§
samma lag. Garantibeloppet för livförsäkring och återförsäkring
av skadeförsäkring ska motsvara hälften av det belopp som krävs
enligt 7 kap. 18 § försäkringsrörelselagen. En tredjedel av
solvensmarginalen eller av garantibeloppet, om det är större,
ska motsvaras av poster som anges i 7 kap. 2 § första stycket
1–3 samma lag. Lag (2010:2060).

Tystnadsplikt

15 § Uppgift om genetisk undersökning eller genetisk
information som avser en enskild person får inte obehörigen
röjas.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:469).

Verksamhet i flera EES-länder

16 § Om en försäkringsgivare från tredje land har ansökt om
tillstånd att driva verksamhet genom agentur eller filial i ett
eller flera länder som hör till Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet, får Finansinspektionen efter ansökan medge
försäkringsgivaren följande undantag, som endast kan medges
samtidigt:

1. Den del av depositionen enligt 1 § som skall beaktas enligt
12 § första stycket femte meningen behöver försäkringsgivaren
inte deponera i mer än ett av dessa EES-länder.

2. Vid beräkning av solvensmarginalen skall hänsyn tas till
försäkringsgivarens verksamhet genom agenturer eller filialer i
de andra EES-länderna.

3. De tillgångar som motsvarar garantibeloppet får finnas i ett
annat av dessa EES-länder.

17 § I ansökan skall försäkringsgivaren ange vilket lands
behöriga myndighet som skall ha tillsyn över den samlade
soliditeten hos agenturerna eller filialerna och varför denna
myndighet valts. Depositionen skall göras i det landet.

18 § Ett medgivande får lämnas endast om samtliga behöriga
myndigheter hos vilka försäkringsgivaren ansökt om undantag
tillstyrker ansökan. Om försäkringsgivaren har angett någon
annan myndighet än Finansinspektionen, gäller medgivandet från
det att den utländska myndigheten har underrättat
Finansinspektionen om att myndigheten kommer att kontrollera
försäkringsgivarens soliditet även beträffande
försäkringsgivarens verksamhet i Sverige. Finansinspektionen
skall till myndigheten lämna de uppgifter som denna behöver för
kontrollen.

Om en behörig myndighet i något av de länder som avses i 16 §
första stycket begär det, skall Finansinspektionen återkalla
medgivandet.

Aktuarie

19 § En försäkringsgivare från tredje land ska utföra
försäkringstekniska beräkningar och utredningar under ledning
av en eller flera aktuarier. I fråga om aktuarierna gäller 5
kap. 14 § första stycket samt 17 § första stycket 2 och andra
stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Finansinspektionen ska om det behövs, förordna en eller flera
aktuarier som tillsammans med försäkringsgivarens aktuarie ska
utföra de uppgifter som avses i första stycket. Inspektionen
ska utfärda en instruktion för sådan aktuarie. Aktuarien har
rätt att få arvode av försäkringsgivaren. Arvodets storlek
bestäms av inspektionen. Lag (2010:2060).

6 kap. Tillsyn över försäkringsgivare från tredje land

1 § Finansinspektionen ska ha tillsyn över den verksamhet som
försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige.
Inspektionen ska utöva tillsyn över att verksamheten bedrivs i
enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar
försäkringsgivarens näringsverksamhet. Inspektionen ska ha ett
nära samarbete med andra länders behöriga myndigheter och
Europeiska kommissionen. Lag (2011:832).

2 § Koncession som beviljats för en försäkringsgivare från
tredje land ska förklaras förverkad om

1. försäkringsgivaren inte har börjat sin verksamhet inom ett
år från det koncessionen beviljades eller inom samma tid
förklarat sig avstå från koncessionen, eller

2. försäkringsgivaren under längre tid än sex månader inte
drivit verksamhet.

Frågor om förverkande av koncession prövas av
Finansinspektionen. Lag (2013:454).

3 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land
skall utan anmaning lämna Finansinspektionen

1. en redogörelse för försäkringsgivarens verksamhet i Sverige
för varje räkenskapsår, enligt formulär som fastställs av
inspektionen,

2. ett intyg för varje räkenskapsår om att försäkringsgivarens
deposition motsvarar kraven i 5 kap. 1-3 §§,

3. försäkringstekniska riktlinjer för livförsäkring eller en
ändring i riktlinjerna senast när de börjar användas,

4. uppgifter om de tvångsmedel som den behöriga myndigheten i
försäkringsgivarens hemland har tillgripit mot
försäkringsgivaren, samt

5. meddelande om ändring av försäkringsgivarens firma.

Till de försäkringstekniska riktlinjerna eller de ändrade
försäkringstekniska riktlinjerna skall fogas en redogörelse för
de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsgivaren
samt för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på
grund av försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt
första och andra styckena. Lag (1999:602).

4 § Företrädaren för en försäkringsgivare från tredje land
skall lämna Finansinspektionen de upplysningar om
försäkringsgivaren och dennes verksamhet här i landet som
inspektionen begär.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka upplysningar en försäkringsgivare
från tredje land skall lämna till inspektionen enligt första
stycket. Lag (1999:602).

5 § Finansinspektionen kan förelägga företrädaren för en
försäkringsgivare från tredje land att lämna inspektionen de
uppgifter som avses i 3 och 4 §§.

6 § Finansinspektionen har rätt att granska den verksamhet som
en försäkringsgivare från tredje land bedriver i Sverige.
Företrädaren skall hålla tillgångar, räkenskaper och andra
handlingar tillgängliga för granskning.

Finansinspektionen kan förordna en särskild sakkunnig för
granskningen. Dennes arvode fastställs av inspektionen. Arvodet
skall betalas av försäkringsgivaren på det sätt som
inspektionen bestämmer.

7 § Skyldighet enligt 4 och 6 §§ att lämna upplysningar och
hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning
gäller även för

1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande
organ i företag vars verksamhet här i landet uteslutande skall
vara att biträda försäkringsgivare från tredje land eller som
en sådan försäkringsgivare har ett bestämmande inflytande i,
samt

2. ordföranden och den verkställande direktören eller
motsvarande befattningshavare i skaderegleringsnämnd,
villkorsnämnd eller annat liknande organ, som här i landet
biträder en försäkringsgivare från tredje land i dennes
rörelse.

Ingripande och sanktioner

8 § Finansinspektionen får i fråga om den verksamhet som en
försäkringsgivare från tredje land bedriver här i landet
meddela de erinringar som inspektionen anser är nödvändiga.

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren eller
dennes företrädare att vidta rättelse om inspektionen finner
att

1. avvikelse skett från denna lag eller någon annan författning
som reglerar försäkringsgivarens näringsverksamhet,

2. de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget
och placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande
med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av
försäkringsgivarens rörelse,

3. ett belopp som deponerats i bank eller kreditmarknadsföretag
enligt 5 kap. 1-3 §§ minskats genom att värdehandlingarna
sjunkit avsevärt i värde eller av annan anledning, eller

4. försäkringsgivarens företrädare eller, om företrädaren är en
juridisk person, försäkringsgivarens ombud inte uppfyller de
krav som anges i 4 kap. 5 § första stycket 3. Lag (2004:436).

9 § Finansinspektionen ska förelägga en försäkringsgivare från
tredje land att upprätta och för godkännande överlämna

1. en finansiell saneringsplan om Finansinspektionen bedömer
att rättigheterna för försäkringstagarna eller andra
ersättningsberättigade på grund av försäkringar hotas,

2. en saneringsplan för att återställa en tillfredsställande
finansiell ställning, om försäkringsgivarens kapitalbas
understiger solvensmarginalen enligt 7 kap. 7–16 §§
försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller

3. en finansieringsplan för att skyndsamt återställa
kapitalbasen, om den understiger de nivåer som anges i 5 kap.
12–14 §§, eller om garantibeloppet för en livförsäkringsrörelse
inte har sådan sammansättning som anges i 5 kap. 12 § andra
stycket.

Skyldigheten att upprätta saneringsplan eller finansieringsplan
enligt första stycket gäller inte om försäkringsgivaren
medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och någon annan myndighet
än Finansinspektionen har tillsyn över soliditeten. Om den
utländska myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens
soliditet förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis
förfoga över sina tillgångar ska på begäran av myndigheten,
Finansinspektionen vidta samma åtgärder beträffande
försäkringsgivarens tillgångar i Sverige. Finansinspektionen
får besluta hur verksamheten ska drivas efter ett sådant beslut
av den utländska myndigheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska
meddela föreskrifter om innehållet i den finansiella
saneringsplan som anges i första stycket 1. Lag (2010:2060).

10 § Har upphävts genom lag (2013:454).

11 § Finansinspektionen får förbjuda en försäkringsgivare från
tredje land att förfoga över sina tillgångar i Sverige eller
begränsa dennes förfoganderätt över tillgångarna, om

1. försäkringsgivaren inte följer gällande bestämmelser om
skuldtäckning,

2. försäkringsgivarens kapitalbas understiger en tredjedel av
solvensmarginalen eller inte uppfyller gällande krav på
garantibelopp,

3. försäkringsgivarens kapitalbas understiger solvensmarginalen
och det finns särskilda skäl att anta att försäkringsgivarens
finansiella ställning ytterligare kommer att försämras, eller

4. det bedöms vara nödvändigt för att skydda de försäkrades
intressen vid ett beslut om förverkande av försäkringsgivarens
koncession.

Finansinspektionen får besluta hur verksamheten skall bedrivas
efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 § och
någon annan myndighet än Finansinspektionen har tillsyn över
soliditeten, skall inspektionen underrätta den behöriga
myndighet som kontrollerar försäkringsgivarens soliditet innan
inspektionen vidtar åtgärder.

Om försäkringsgivaren driver verksamhet i ett annat land som
tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller har
tillgångar placerade där, skall Finansinspektionen underrätta
den behöriga myndigheten i det landet om beslut som fattats i
enlighet med första stycket och, om det behövs, begära att den
behöriga myndigheten i samarbete med inspektionen vidtar
motsvarande åtgärder.

12 § Om en företrädare för en försäkringsgivare från tredje
land avsäger sig sitt uppdrag, om fullmakten återkallas eller
om företrädaren av annan anledning inte kan utöva sitt uppdrag,
skall Finansinspektionen förordna ett tillfälligt ombud att
sköta sysslan tills försäkringsgivaren har utsett en ny
företrädare som inspektionen har godkänt eller tills den
ordinarie företrädaren åter kan utöva sitt uppdrag. Intill dess
att förordnandet har kungjorts får försäkringstagare sätta in
förfallna försäkringspremier hos Finansinspektionen med samma
verkan som om de blivit inbetalda till försäkringsgivaren.

13 § En koncession för en försäkringsgivare från tredje land
kan förklaras förverkad om försäkringsgivaren

1. inte längre uppfyller kraven för koncession,

2. inte inom angiven tid har fullföljt en plan som har
godkänts enligt 9 § första stycket 2 eller 3, eller

3. på annat sätt allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser
för verksamheten.

Om försäkringsgivaren medgetts undantag enligt 5 kap. 16 §
och försäkringsgivarens auktorisation förklarats förverkad av
en utländsk myndighet som kontrollerar dennes soliditet, ska
Finansinspektionen vidta de åtgärder som behövs. Om skälet
till att auktorisationen förklarats förverkad är att
försäkringsgivarens soliditet är otillräcklig, ska
försäkringsgivarens koncession i Sverige genast förklaras
förverkad.

Om försäkringsgivaren försatts i konkurs eller om beslut
fattats om att bolaget ska träda i tvångslikvidation, ska
försäkringsgivarens auktorisation förklaras förverkad.

Frågor om förverkande av koncession prövas av
Finansinspektionen. Lag (2013:454).

14 § Finansinspektionen skall anmäla beslut om förverkande av
koncession för en försäkringsgivare från tredje land till de
behöriga myndigheterna i de länder i Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet där försäkringsgivaren bedriver verksamhet.
Inspektionen får i samband med detta begära att en sådan
myndighet i samarbete med inspektionen vidtar de åtgärder som
behövs för att skydda de försäkrades intressen.

7 kap. Avslutande av verksamheten

1 § Om en försäkringsgivare från tredje land avser att
upphöra med sin försäkringsrörelse i Sverige, ska
försäkringsgivaren ansöka om återkallelse av koncessionen.
Sådan ansökan prövas av Finansinspektionen. Lag (2013:454).

2 § Om en försäkringsgivare från tredje land upphör att driva
försäkringsrörelse i Sverige, skall försäkringsgivaren utfärda
fullmakt för ett ombud att ta emot stämning för
försäkringsgivaren och i övrigt företräda försäkringsgivaren i
fråga om redan meddelade försäkringar.

Försäkringsgivaren skall anmäla ett ombud som avses i första
stycket till Finansinspektionen för godkännande. Till ansökan
skall fogas fullmakt för ombudet. Inspektionen får förordna ett
tillfälligt ombud för tiden innan försäkringsgivaren lämnar in
en sådan anmälan. Inspektionen skall genast införa kungörelse
enligt 10 kap. 1 § 8 om godkännandet eller förordnandet. Till
dess att en sådan kungörelse har införts får en
försäkringstagare sätta in förfallna försäkringspremier hos
inspektionen med samma verkan som om de har betalats till
försäkringsgivaren.

3 § När en försäkringsgivare från tredje land visar att de
skulder som avses i 5 kap. 4 § har betalats eller
försäkringsgivaren på annat sätt lagligen befriats från
betalningsskyldigheten har försäkringsgivaren rätt att med
Finansinspektionens samtycke få tillbaka de tillgångar som
enligt 5 kap. 1-3 §§ har ställts som säkerhet.

Särskild administration

4 § Om koncessionen för en försäkringsgivare från tredje land
att meddela livförsäkring i Sverige förklaras förverkad, skall
en särskild administration träda in för att ta till vara
livförsäkringstagarnas rätt. Finansinspektionen skall förvalta
administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas
räkning ta hand om samtliga tillgångar i vilka de har
förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979). Härmed
övergår alla försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter
på grund av livförsäkringsavtalen på administrationsboet. Har
livförsäkringarna återförsäkrats, gäller samma sak
försäkringsgivarens rätttigheter och skyldigheter på grund av
återförsäkringarna.

Så snart administrationen har inträtt skall Finansinspektionen
låta värdera de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall
vidare låta beräkna det belopp som de försäkringstekniska
avsättningarna för livförsäkring uppgår till.
Administrationsboet har fordringsrätt hos försäkringsgivaren
för det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de
försäkringstekniska avsättningarna för livförsäkring, ökade med
en tjugondel.

5 § De försäkringar som enligt 4 § tagits över av
administrationsboet ska om möjligt överlåtas till en eller
flera försäkringsgivare med koncession för livförsäkring som är

1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige
eller är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Lag (2010:2060).

6 § Om Finansinspektionen anser att ett anbud om att ta över
försäkringsbestånd bör antas, skall inspektionen kungöra
anbudets innehåll enligt 10 kap. 1 § 9 och i övrigt på ett
ändamålsenligt sätt. Kungörelsen skall innehålla föreläggande
för försäkringstagarna att inom en bestämd tid, minst en månad
efter kungörelsens utfärdande, hos inspektionen anmäla om de
har något att invända mot anbudet. Även den som inte är
försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av en
försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar.

Om det i ett bestånd som skall överlåtas ingår åtaganden som
skall fullgöras utomlands, skall Finansinspektionen innan
anbudet antas ge de behöriga myndigheterna i det land där
åtagandena skall fullgöras möjlighet att yttra sig.
Finansinspektionen får pröva anbudet när de behöriga
myndigheterna yttrat sig eller, om de inte yttrat sig, tre
månader från det att myndigheten mottog meddelandet.

7 § Finansinspektionen ska anta ett anbud om övertagande av
försäkringsbestånd om

1. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats och hänsyn tagits till sådant
undantag som i ett enskilt fall kan ha beslutats i enlighet med
5 kap. 16 §, och

2. behörig myndighet i det land där åtagandet ska fullgöras,
samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva
verksamhet i Sverige, ska kapitalbasen intygas av behörig
myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den
behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar
försäkringsgivarens soliditet.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud ska kungöras
enligt 10 kap. 1 § 10. När ett sådant beslut kungörs, övergår
ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på den
övertagande försäkringsgivaren. Genom denna försäkringsgivares
försorg ska samtliga försäkringstagare och de personer som
förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om
överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som den
medför. Finansinspektionen beslutar i enskilda fall på vilket
sätt underrättelsen ska lämnas.

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår
åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska
Finansinspektionen offentliggöra den godkända överlåtelsen i
det landet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsebeslutet
offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver
inspektionen inte offentliggöra beslutet där. Lag (2008:101).

8 § Om Finansinspektionen inte överlåtit försäkringsbeståndet
enligt 5 § inom ett år från det att administrationen trädde in,
får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan
försäkringstagarna.

9 § Om det vid överlåtelse av försäkringarna enligt 5 § eller
annars har uppstått ett överskott, skall detta i första hand
användas till att betala kostnaden för administrationen samt
till sådana avgifter som avses i 10 kap. 9 § och som inte
betalats. Återstoden skall överlämnas till den
försäkringsgivare vars försäkringar varit föremål för
administrationen.

10 § Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit
till betalning innan koncessionen för en försäkringsgivare från
tredje land har förklarats förverkad, skall så mycket betalas
ut som skulle ha betalats om koncessionen inte förklarats
förverkad.

Av de livförsäkrings- eller återbäringsbelopp som förfaller
till betalning under administrationstiden får innan
administrationen avslutats endast så mycket betalas ut som
Finansinspektionen anser att det är möjligt att betala ut utan
att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Detta skall
även tilllämpas i fråga om återköp av försäkringar eller
belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det
efteråt visa sig att ett för stort belopp har betalats ut,
skall återbetalning inte ske.

Allmänna bestämmelser

11 § Om en försäkringsgivare från tredje land i annat fall än
enligt 4 § första stycket upphör att driva
livförsäkringsrörelse i Sverige, är försäkringsgivaren ändå
skyldig att på det sätt som anges i 5 kap. 8-10 §§ redovisa
tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna
för redan meddelade livförsäkringar. Ett ombud som har utsetts
av försäkringsgivaren enligt 2 § är skyldig att fullgöra de
uppgifter enligt 5 kap. 10 § och 6 kap. 3-4 och 6 §§, som förut
har varit företrädarens skyldighet. Om inte tillgångar som
motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna redovisas eller
om det av annat skäl finns anledning att anta att
livförsäkringstagarnas rätt på grund av försäkringsavtalen
äventyras, skall Finansinspektionen besluta om administration
enligt 4 §. Om de tillgångar som avsatts till redovisning anses
otillräckliga får dock beslut om administration inte meddelas,
förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren att
fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter ett
sådant föreläggande. Om i ett sådant fall administration
inträder, skall bestämmelserna i 4 § första stycket om
upphörandet av försäkringsgivarens rätt att driva
livförsäkringsrörelse här i landet i stället avse meddelandet
av beslut om administration.

12 § En försäkringsgivare från tredje land vars koncession
återkallats eller förverkats får inte meddela nya försäkringar
här i landet. Under administrationstiden får dock sådana nya
livförsäkringar meddelas som har samband med tidigare ingångna
försäkringsavtal.

Gemensamma bestämmelser för utländska försäkringsgivare och
tjänstepensionsinstitut

8 kap. Marknadsföring m.m.

1 § Företrädaren för en utländsk försäkringsgivare skall
övervaka att försäkringsgivaren i sin verksamhet i Sverige
iakttar god försäkringsstandard. I fråga om en
försäkringssammanslutning skall försäkringsgivaren övervaka att
verksamhet för att anskaffa försäkringar bedrivs i enlighet med
en sådan standard. Lag (1999:602).

1 a § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds
att teckna en försäkring skall vara anpassad efter
försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och
värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av
försäkringar skall ges den information de behöver. I fråga om
tjänstepensionsförsäkring skall informationen innehålla
uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om
de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilken information som en
försäkringsgivare skall lämna till försäkringstagarna, andra
ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem
som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.
Lag (2005:1123).

1 b § De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt
tjänstepensionsinstitut, skall ges den information som behövs
om institutet och dess verksamhet samt om tjänstepensionerna
och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna.
Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension skall ges
sådan information.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett
utländskt tjänstepensionsinstitut skall lämna.
Lag (2005:1123).

2 § En utländsk försäkringsgivare skall i alla meddelanden till
allmänheten nämna sin organisationsform och sitt hemland.
Lag (1999:602).

3 § Ett försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de
allmänna försäkringsvillkoren och om de särskilda villkor som
gäller för den försäkring som avses i brevet.

4 § En utländsk försäkringsgivare får inte förespegla framtida
återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet.
Lag (1999:602).

5 § På begäran av den som i egenskap av försäkringsombud eller på
liknande sätt biträtt en utländsk försäkringsgivare skall
Finansinspektionen utfärda ett intyg över verksamhetens
omfattning och innehåll, om intyget behövs för att den som
biträtt försäkringsgivaren skall få driva liknande verksamhet
i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Försäkringsgivaren och den som begär intyg
skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för att
inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.
Lag (1999:602).

9 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

1 § En utländsk försäkringsgivare (överlåtande
försäkringsgivare) som driver verksamhet enligt denna lag kan
helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör
till verksamheten till en svensk eller utländsk
försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de
förutsättningar som anges i detta kapitel.

Överlåtelse av försäkringsbestånd från EES-försäkringsgivare

2 § När Finansinspektionen av en behörig myndighet i ett annat
EES-land ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd
till en överlåtelse av ett bestånd av försäkringar, som
meddelats i en verksamhet som drivits med stöd av denna lag,
skall inspektionen lämna sitt samtycke om

1. försäkringstagarnas rätt inte försämras, och

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats.

Yttrandet enligt första stycket skall lämnas inom tre månader.

3 § Finansinspektionen ska innan den yttrar sig ge de berörda
försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av
försäkringar möjlighet att anmäla om de har något att invända
mot överlåtelsen. Därvid ska vad som föreskrivs om
offentliggörande i 10 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(2010:2043) gälla i tillämpliga delar. Om överlåtelsen har
offentliggjorts på motsvarande sätt i Sverige av en behörig
myndighet i den överlåtande försäkringsgivarens hemland, får
inspektionen underlåta att offentliggöra ansökan.
Lag (2010:2060).

Överlåtelse av försäkringsbestånd från försäkringsgivare från
tredje land

4 § En försäkringsgivare från tredje land får med
Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt
försäkringsbestånd som avses i 1 § till en annan
försäkringsgivare. Överlåtelse får ske till

1. ett svenskt försäkringsföretag, eller

2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige
eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Lag (2010:2060).

5 § Ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd
enligt 4 § ska göras av såväl den överlåtande
försäkringsgivaren som den övertagande försäkringsgivaren. Det
avtal som träffats om överlåtelsen ska fogas till ansökningen.
För ansökningen gäller 10 kap. 8 och 9 §§
försäkringsrörelselagen (2010:2043). Lag (2010:2060).

6 § Finansinspektionen skall innan tillstånd lämnas enligt 4 §
ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna
eller där åtaganden skall fullgöras möjlighet att yttra sig.
Finansinspektionen får pröva ansökan om tillstånd att
verkställa överlåtelseavtalet sedan myndigheten yttrat sig
eller, om den inte yttrat sig, tre månader efter det att den
utländska myndigheten mottog meddelandet.

7 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtal som avses i 4 §
skall ges om

1. försäkringstagarnas rätt inte försämras,

2. den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som
krävs sedan överlåtelsen beaktats, varvid hänsyn tagits till
undantag som kan ha medgivits i enlighet med 5 kap. 16 §, och

3. behörig myndighet i det land, där risker är belägna eller
där åtaganden skall fullgöras, samtycker till överlåtelsen
eller inte har yttrat sig.

Saknar den övertagande försäkringsgivaren koncession att driva
försäkringsrörelse i Sverige, skall kapitalbasen intygas av en
behörig myndighet. Med behörig myndighet avses i detta fall den
behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar
försäkringsgivarens soliditet.

8 § Sedan Finansinspektionen bifallit ansökan om tillstånd till
överlåtelse av försäkringsbestånd enligt 5 §, ska inspektionen
utan dröjsmål kungöra beslutet enligt 10 kap. 1 § 12. När
beslutet kungörs övergår ansvaret för det överlåtna
försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren. De
försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som berörs
av överlåtelsen ska underrättas om den enligt 10 kap. 13 §
försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Om det i ett bestånd av försäkring som överlåtits ingår risker
som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat
EES-land, ska Finansinspektionen offentliggöra den beslutade
överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där. Om
överlåtelsebeslutet offentliggörs på motsvarande sätt i det
berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra
beslutet där. Lag (2010:2060).

10 kap. Särskilda bestämmelser

Kungörelse

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar
kungöra

1. förordnande av ett ombud enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket,
8 § eller 6 kap. 12 §,

2. beslut om att förbjuda eller begränsa en utländsk
försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts
rätt att förfoga över sina tillgångar här i landet enligt 3
kap. 7 § första stycket, 9 § första stycket eller 6 kap. 11 §
första stycket,

3. koncession som beviljas en försäkringsgivare från tredje
land enligt 4 kap. 5 § första stycket,

4. förlängning av koncession som beviljas en försäkringsgivare
från tredje land enligt 4 kap. 6 §,

5. godkännande av en företrädare för en försäkringsgivare från
tredje land enligt 4 kap. 5 § första stycket eller 8 §,

6. ändring av firma för en försäkringsgivare från tredje land
enligt 6 kap. 3 § första stycket 5,

7. förverkande av koncession enligt 6 kap. 2 eller 13 § eller
återkallande av koncession enligt 7 kap. 1 § för en
försäkringsgivare från tredje land,

8. godkännande eller förordnande av ett ombud enligt 7 kap. 2 §
andra stycket,

9. anbud om övertagande av ett försäkringsbestånd i ett
administrationsbo enligt 7 kap. 6 § första stycket,

10. beslut om antagande av anbud enligt 7 kap. 7 § första
stycket,

11. ansökan om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd
enligt 9 kap. 5 §, och

12. tillstånd till överlåtelse enligt 9 kap. 8 § första
stycket.

I 7 kap. 7 § fjärde stycket och 9 kap. 8 § andra stycket finns
bestämmelser om offentliggörande av vissa överlåtelsebeslut i
andra EES-länder. Lag (2005:1123).

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes
Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om
det inte av omständigheterna framgår att denne varken kände
till eller borde ha känt till det som kungjorts. Innan sådant
kungörande skett kan ett förhållande som enligt lagen skall
kungöras inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha
känt till det.

Otillåten försäkrings- eller tjänstepensionsverksamhet

3 § Om det kan antas att någon driver en verksamhet som
omfattas av denna lag, får Finansinspektionen förelägga denne
att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs till
inspektionen för att den skall kunna bedöma om lagen är
tillämplig.

Om Finansinspektionen finner att någon bedriver verksamhet
enligt denna lag utan att förutsättningarna enligt 2 kap. 1 §
eller 1 a § eller 4 kap. 1 § är uppfyllda, skall inspektionen
förelägga denne att inom bestämd tid ändra sin verksamhet
enligt inspektionens anvisningar eller upphöra med
verksamheten.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas såväl mot den
utländska försäkringsgivaren eller det utländska
tjänstepensionsinstitutet som mot den som här i landet, i syfte
att förmå någon att teckna försäkring hos försäkringsgivaren
eller ingå avtal om tjänstepension med
tjänstepensionsinstitutet, är verksam för försäkringsgivarens
eller tjänstepensionsinstitutets räkning. Inspektionen skall
genast underrätta den behöriga myndigheten i
försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland om
föreläggandet. Lag (2005:1123).

Överklagande av beslut

4 § Beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får
överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut i ärenden
som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen
(1986:223) får dock inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:454).

4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall
gälla omedelbart, nämligen beslut

1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt
tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring
eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension,

2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt
tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar
enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §,

3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett
försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §,

4. att meddela föreläggande, eller

5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra
stycket. Lag (2005:1123).

Vite och straff

5 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud
enligt denna lag med vite. Har inspektionen förelagt vite skall
den utländska försäkringsgivaren eller det utländska
tjänstepensionsinstitutet genast skriftligen underrättas om
detta.

Finansinspektionen kan vid vite förelägga företrädaren för en
försäkringsgivare från tredje land att fullgöra sina
skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar att
sända in behöriga redovisningshandlingar och
revisionsberättelser. Följs inte ett sådant vitesföreläggande
kan inspektionen döma ut vitet. Lag (2005:1123).

6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet till Finansinspektionen
meddelar oriktiga eller vilseledande uppgifter om sådana
omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift om enligt
denna lag.

Allmänna bestämmelser

7 § Om en handling eller utredning, som enligt denna lag skall
lämnas till Finansinspektionen, är avfattad på ett främmande
språk, skall på begäran en bestyrkt svensk översättning
tillhandahållas.

8 § Ett ombud, som enligt 3 kap. 6 § fjärde stycket eller 8 §,
6 kap. 12 § eller 7 kap. 2 § andra stycket förordnats av
Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av den utländska
försäkringsgivaren med det belopp som bestäms av inspektionen.

9 § Regeringen får föreskriva att en utländsk försäkringsgivare
som enligt denna lag bedriver verksamhet från en
sekundäretablering här i landet skall betala årliga avgifter
till Finansinspektionen. Regeringen skall i så fall meddela
närmare föreskrifter om hur avgiften skall beräknas.

Övergångsbestämmelser

1998:293

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.

2. Genom den nya lagen upphävs lagen (1950:272) om rätt för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i
Sverige och lagen (1993:1302) om EES-försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

3. En utländsk försäkringsgivare som är verksam i Sverige när
denna lag träder i kraft har rätt att bedriva
försäkringsrörelse i Sverige enligt den koncession som
beviljats med stöd av lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige eller
enligt den rätt som erhållits med stöd av lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige.

4. De tillstånd och dispenser som har medgetts enligt lagen
(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva
försäkringsrörelse i Sverige eller enligt lagen (1993:1302) om
EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige skall efter
ikraftträdandet av den nya lagen avse motsvarande bestämmelser
i den lagen.

5. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall
överklagas enligt de bestämmelserna.

6. För sådan livränta eller sjukränta som enligt 1 kap. 6 §
tillhör annan försäkring än livförsäkring och som har meddelats
före ikraftträdandet av 5 kap. 6 § andra stycket, gäller i
tillämpliga delar 11 § lagen (1950:272) om rätt för utländska
försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige i
dess lydelse enligt SFS 1982:1083.

1999:226

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999.

2. Beträffande ansökningar som vid utgången av april månad 1999
har kommit in till regeringen eller, i förekommande fall,
Finansinspektionen skall frågan, huruvida det är regeringen
eller Finansinspektionen som skall pröva ansökningen, avgöras
enligt äldre bestämmelser.

3. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet skall
överklagas enligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller beslut i
ärenden efter sådan ansökan som avses under 2.

2003:511

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

2. En försäkringsgivare från tredje land som beviljats
koncession före den 20 mars 2002 får till den 20 mars 2007
tillämpa äldre bestämmelser i 5 kap. 13 och 14 §§, varvid de
äldre bestämmelser i försäkringsrörelselagen som det där
hänvisas till skall tillämpas. En sådan försäkringsgivare som
vid sistnämnda tidpunkt inte har uppnått föreskriven
solvensmarginal får fortsätta att tillämpa dessa äldre
bestämmelser längst till den 20 mars 2009, under förutsättning
att försäkringsgivaren upprättar och till Finansinspektionen
för godkännande överlämnar en plan med de åtgärder som skall
vidtas för att uppnå detta krav.

2005:1054

1. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2006.

2. Har beslut om utmätning eller konkurs fattats före
ikraftträdandet, gäller 5 kap. 11 § i paragrafens äldre
lydelse.

2005:1123

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

2. En EES-försäkringsgivare som är verksam i Sverige när denna
lag träder i kraft har rätt att utan tillämpning av de nya
bestämmelserna i 2 kap. 1 § fortsätta den verksamheten här.

2008:101

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2008.

2. En försäkringsgivare från tredje land som vid tidpunkten för
lagens ikraftträdande driver återförsäkringsrörelse som
omfattas av lagen, får fortsätta att driva verksamheten till
och med den 1 oktober 2008 eller, om ansökan om koncession
inkommit till Finansinspektionen senast vid den tidpunkten,
till dess ansökan har prövats slutligt utan att någon
koncession har meddelats.

2009:355

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

2. I fråga om ansökningar om koncession enligt 4 kap. 1 § som
har kommit in till Finansinspektionen före lagens
ikraftträdande ska äldre bestämmelser gälla. Hänvisningen i
4 kap. 5 § första stycket 2 till 1 kap. 9 a § första stycket
försäkringsrörelselagen (1982:713) ska då avse den
bestämmelsens lydelse före den 1 juli 2009.

2013:98

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

2013:454

1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser gäller för ärenden som har kommit in
till Finansinspektionen före ikraftträdandet.