Förordning (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter

SFS nr
1998:928
Departement/myndighet
Miljö- och energidepartementet
Utfärdad
1998-06-25
Ändring införd
t.o.m. SFS 2011:627

Allmänna bestämmelser

1 § När en dom eller ett beslut, som ålägger en tillståndshavare
att betala en avgift enligt 6 kap. lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, har vunnit laga
kraft, skall domen eller beslutet sändas till den myndighet
till vilken avgiften skall betalas.

2 § När tillståndet tas i anspråk till en vattenverksamhet för
vilken bygdeavgift ska betalas enligt 6 kap. 1 § lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, ska
tillståndshavaren anmäla tidpunkten för ianspråktagandet till
länsstyrelsen.

När arbeten eller andra åtgärder som inverkar på
vattenförhållandena påbörjas för en vattenverksamhet för vilken
allmän fiskeavgift ska betalas enligt 6 kap. 6 § lagen med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet, ska
tillståndshavaren anmäla tidpunkten för påbörjandet till Havs-
och vattenmyndigheten. Förordning (2011:627).

3 § Avgifter som betalats till länsstyrelsen ska utan dröjsmål
sättas in i bank eller hos kreditmarknadsföretag mot ränta.
Detsamma ska Havs- och vattenmyndigheten göra med avgifter som
betalats till Havs- och vattenmyndigheten och som beräknas bli
tagna i anspråk under det följande kalenderåret. Övriga
avgiftsmedel ska Havs- och vattenmyndigheten utan dröjsmål föra
över till Kammarkollegiet för förvaltning.

Om en avgift som ska betalas till länsstyrelsen eller Havs- och
vattenmyndigheten inte har betalats inom föreskriven tid, ska
myndigheten begära indrivning av avgiften. Indrivning behöver
dock inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, om
indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om
indrivning av statliga fordringar m.m. och i
indrivningsförordningen (1993:1229). Förordning (2011:627).

Bygdeavgifter

Avgiftsmedel för förebyggande av skador m.m.

4 § Den som genom en vattenverksamhet, för vilken bygdeavgift
ska betalas enligt 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet, lider skada får skriftligen
ansöka hos mark- och miljödomstolen om bidrag ur avgiftsmedlen
till kostnaderna för att förebygga eller minska sådan skada
eller om ersättning för skadan. Om någon ersättning för skadan
tidigare har bestämts av mark- och miljödomstolen får ansökan
dock inte göras.

En ansökan som ges in före utgången av den tid som enligt
24 kap. 13 § miljöbalken gäller för anmälan av anspråk för
oförutsedda skador, ska inte tas upp till prövning före
utgången av den tiden, om inte särskilda omständigheter
föranleder annat. Om flera ansökningar har getts in, bör de
såvitt möjligt prövas samtidigt. Förordning (2010:958).

5 § Vid avgörandet av ärenden som avses i 4 § ska hänsyn tas
till vad som i varje särskilt fall kan anses skäligt. Om mark-
och miljödomstolen anser att en särskild utredning behövs, får
en sådan utredning göras genom att upplysningar begärs från
myndigheter i orten eller på något annat lämpligt sätt. När
omständigheterna föranleder det, bör en kungörelse om ärendet
införas i ortstidning.

Särskilda kostnader för mark- och miljödomstolen, som är
förenade med ärendets utredning och avgörande, ska betalas av
medel som enligt 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet har betalats för
vattenverksamheten. Mark- och miljödomstolen får bestämma att
sökanden ska av samma medel få skälig ersättning för sina
kostnader i ärendet. Förordning (2010:958).

6 § Om sökanden genom ett lagakraftvunnet beslut har
tillerkänts kostnadsbidrag eller ersättning, som avses i 4 §
och 5 § tredje stycket andra meningen, skall beloppet betalas
ut till honom av länsstyrelsen.

Avgiftsmedel för allmänna ändamål

7 § Om en avgift enligt 6 kap. 1 § lagen (1998:812) om
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet har betalats för en
vattenverksamhet som berör bygden inom flera län, skall, sedan
medel i mån av behov har avsatts för användning enligt 4 §
denna förordning, den återstående delen av avgiften fördelas
mellan länsstyrelserna i de berörda länen i enlighet med vad de
bestämmer i samråd. Om de inte kan enas, bestämmer regeringen
fördelningen.

8 § Avgiftsmedel enligt 6 kap. 1 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall, sedan medel i
mån av behov har avsatts för användning enligt 4 § denna
förordning, i övrigt användas till investeringar för ändamål
som främjar näringsliv eller service i bygden eller annars är
till nytta för denna.

Till ändamål som avses i första stycket kan lämnas lån eller
bidrag. Ett sådant lån eller bidrag får dock inte medföra att
det blir nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel för
ändamålet eller att staten eller berörda kommuner kan
förorsakas inte avsedda kostnader.

När låne- eller bidragsbeloppets storlek bestäms, skall hänsyn
tas till beskaffenheten av det ändamål som avses med lånet
eller bidraget och hur stor del av kostnaderna för ändamålet
som lånet eller bidraget kommer att utgöra. Hänsyn skall tas
till statligt stöd som lämnas i annan ordning.

9 § En ansökan om lån eller bidrag av medel enligt 6 kap. 1 §
lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet till ett annat ändamål än det som avses i 4 §
denna förordning görs hos länsstyrelsen i det län där medlen
ska användas.

Om ansökan gäller lån eller bidrag till främjande av
rennäringen, ska länsstyrelsen med eget yttrande överlämna
ärendet till Sametinget för avgörande. Storleken av de medel
som ska stå till Sametingets omedelbara förfogande för
främjande av rennäringen fastställs för varje år av
länsstyrelsen och Sametinget i samråd. Om myndigheterna inte
kan enas om storleken av dessa medel eller, vid prövning av en
ansökan, om behovet av ytterligare medel till detta ändamål,
avgör regeringen frågan.

Beslut i låne- och bidragsärenden fattas av länsstyrelsen
eller, i fall som avses i andra stycket första meningen, av
Sametinget. Samråd ska ske med berörda kommuner och, om det
finns särskilda skäl, med mark- och miljödomstolens
ordförande. Förordning (2010:958).

Fiskeavgifter

10 § Havs- och vattenmyndigheten bestämmer hur fiskeavgifter
som har fastställts enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska användas, om
inte annat har bestämts i domen eller beslutet. Myndigheten får
överlämna uppgiften att fatta sådana beslut till länsstyrelsen.

Fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 6 § lagen med
särskilda bestämmelser om vattenverksamhet ska användas för att
bekosta forskning och utveckling inom fiskevården enligt vad
Havs- och vattenmyndigheten bestämmer efter samråd med
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och
samhällsbyggande.

Avgifter som avses i första och andra styckena får inte utan
regeringens beslut användas till Havs- och vattenmyndighetens
eller länsstyrelsens verksamhet. Förordning (2011:627).

Överklagande

11 § I fråga om mark- och miljödomstolens beslut enligt denna
förordning finns det bestämmelser om överklagande hos Mark- och
miljööverdomstolen i 1 kap. 2 § första stycket och 5 kap. lagen
(2010:921) om mark- och miljödomstolar. Förordning (2010:958).

12 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser
om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.

Länsstyrelsens och Sametingets beslut enligt 9 § och Havs- och
vattenmyndighetens beslut i ärenden om forsknings- och
utvecklingsbidrag enligt 10 § andra stycket får inte
överklagas. Förordning (2011:627).

Övergångsbestämmelser

1998:928

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999, då
förordningen (1983:945) om avgifter enligt vattenlagen
(1983:291) skall upphöra att gälla.

2. Vad som i 1-9 §§ förordningen sägs om bygdeavgifter enligt 6
kap. 1 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om
vattenverksamhet skall också gälla bygdeavgifter enligt 10 kap.
1 § vattenlagen (1983:291) och regleringsavgifter enligt 4 kap.
14 § vattenlagen (1918:523).

3. Vad som i 1-3 och 10 §§ förordningen sägs om fiskeavgifter
enligt 6 kap. 5 och 6 §§ lag (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet skall också gälla
fiskeavgifter enligt 10 kap. 5 och 6 §§ vattenlagen (1983:291)
samt 2 kap. 8 och 10 §§ vattenlagen (1918:523).

4. I fråga om avgifter som utgår enligt 6 kap. 9 § och 11 kap.
95 § vattenlagen (1918:523) gäller bestämmelsen i kungörelsen
(1953:620) angående indrivningen och användningen av vissa med
anledning av företag i vatten utgående avgifter.