Riksåklagarens föreskrifter (1999:178) om ordningsbot för vissa brott

SFS nr
1999:178
Departement/myndighet
Riksåklagaren
Utfärdad
1999-03-16
Ändring införd
t.o.m. SFS 2013:172

Riksåklagaren föreskriver med stöd av 48 kap. 14 § 2 och 3 st.
rättegångsbalken följande.

1 § Föreläggande av ordningsbot får utfärdas beträffande de
brott som upptas i bilagorna till denna författning.
Riksåklagarens föreskrifter (2002:729).

2 § Ett föreläggande skall uppta ordningsbot med det belopp som
anges i anslutning till respektive brott.

3 § Om ordningsbot skall fastställas gemensamt för flera brott,
skall den högsta boten ökas med 50 procentenheter av den
sammanlagda boten för övriga brott.

4 § De belopp som anges i bilagorna avser gärningar som kan
betecknas som normalfall och som bör lagföras genom
föreläggande av ordningsbot. Föreligger särskilda skäl skall
ärendet överlämnas till åklagare.
Riksåklagarens föreskrifter (2002:729).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1999:178

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 oktober 1999 utom
såvitt avser 3 kap. 61 § i bilaga 1 och bilagorna 7-11 samt 19.
Föreskrifterna i dessa delar träder i kraft den 1 juli 2000.
Genom författningen upphävs Riksåklagarens beslut (1991:2047)
om ordningsbot för vissa brott. Det upphävda beslutet skall
dock gälla till och med den 30 april 2000 såvitt avser
bestämmelsen i 83 § vägtrafikkungörelsen (1972:603).

1999:885

1. Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 oktober 1999 utom
såvitt avser brott mot 3 kap. 61 § trafikförordningen
(1998:1276) i bilaga 1 och de brott som anges i bilagorna 7-11
samt 19.

2. Föreskrifterna beträffande brott mot 3 kap. 61 §
trafikförordningen (1998:1276) i bilaga 1 träder i kraft den 1
maj 2000. För de brott som anges i bilagorna 7-11 och 19 träder
föreskrifterna i kraft den 1 juli 2000.

3. Riksåklagarens beslut (1991:2047) om ordningsbot för vissa
brott upphör att gälla den 1 oktober 1999. Det upphävda
beslutet skall dock tillämpas till och med den 30 april 2000
såvitt avser bestämmelsen i 83 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603). Riksåklagarens föreskrifter (1999:885).