Zoonosförordning (1999:660)

SFS nr
1999:660
Departement/myndighet
Näringsdepartementet RS L
Utfärdad
1999-06-10
Ändring införd
t.o.m. SFS 2006:820

Zoonoserna

1 § Denna förordning innehåller kompletterande bestämmelser
till zoonoslagen (1999:658). Förordning (2006:820).

EG-bestämmelser

1 a § De EG-rättsliga grundförordningar som helt eller delvis
kompletteras av zoonoslagen (1999:658) anges i ett
tillkännagivande av regeringen.

I fråga om EG-bestämmelser i sådana förordningar som faller
inom flera lagars tillämpningsområde anges i tillkännagivandet
vilka bestämmelser som kompletteras av zoonoslagen.

Jordbruksverket får meddela de föreskrifter och fatta de beslut
som behövs som komplettering till EG-bestämmelserna.
Förordning (2006:820).

Zoonoserna

1 b § De sjukdomar som omfattas av zoonoslagen (1999:658) anges i
verkställighetsföreskrifter av Jordbruksverket.
Förordning (2006:820).

Förebyggande åtgärder och bekämpning

2 § Jordbruksverket leder och samordnar de förebyggande
åtgärderna och bekämpningen enligt zoonoslagen (1999:658).

3 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter som avses i 2 och
5 §§ zoonoslagen (1999:658). Verket får även meddela
föreskrifter om vilka laboratorier som skall anlitas för
undersökning enligt 2 § lagen.

Jordbruksverket får besluta enligt 4 och 5 §§ zoonoslagen eller
i enskilda fall överlåta åt länsstyrelsen att fatta sådana
beslut.

Jordbruksverket eller, i den utsträckning som verket bestämmer,
länsstyrelsen får i enskilda fall helt eller delvis överlåta åt
en veterinär att besluta enligt 4 och 5 §§ zoonoslagen.

Ersättning

4 § Ersättning enligt denna förordning beslutas av
Jordbruksverket.

5 § Ersättning av statsmedel kan lämnas till den som på grund
av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av
zoonoslagen (1999:658) drabbas av

1. kostnad eller förlust genom att djur avlivas eller att djur
och djurprodukter samt avfall och annat material oskadliggörs,

2. kostnader på grund av smittrening utöver normal rengöring,

3. kostnader för särskilda åtgärder i samband med slakt,

4. produktionsbortfall,

5. kostnad eller förlust i annat fall om Jordbruksverket finner
att det finns särskilda skäl.

För egen arbetsinsats och för anställda beräknas ersättningen
efter den arbetslön som på orten i allmänhet betalas
arbetstagare för likartat arbete. För lejd arbetskraft lämnas
ersättning med högst det belopp som djurägaren betalat.

För hundar och katter som avlivas lämnas ersättning endast vid
yrkesmässig uppfödning.

6 § Ersättning lämnas med högst femtio procent av de kostnader
och förluster som avses i 5 §.

Om besättningen står under sådan kontroll som avses i 1 § lagen
(1985:342) om kontroll av husdjur m.m., lämnas dock ersättning
med högst sjuttio procent.

7 § Med undantag av vad som följer av andra stycket lämnas inte
ersättning

1. vid produktion av fler än 5 000 slaktkycklingar per år eller
vid avel i olika led för produktion av slaktkycklingar,

2. vid produktion som bygger på inköp av sammanlagt fler än 150
nötkreatur från fler än fem besättningar under en
tolvmånadersperiod omedelbart före den tidpunkt då sjukdom
konstateras eller smitta påvisas,

3. vid annan produktion än som avses under 1 av fler än 50 000
daggamla fjäderfän per år eller vid avel i olika led för
produktion av fjäderfän,

4. vid produktion som bygger på inköp av sammanlagt fler än 150
gyltor eller gyltämnen eller sammanlagt fler än 1 500 smågrisar
eller tillväxtgrisar, allt från fler än fem besättningar, under
en tolvmånadersperiod omedelbart före den tidpunkt då sjukdom
konstateras eller smitta påvisas,

5. vid produktion av smågrisar i suggpoolsystem med fler än fem
satellitbesättningar.

Om en besättning som avses i första stycket 3-5 står under
sådan kontroll som avses i 1 § lagen (1985:342) om kontroll av
husdjur m.m., lämnas ersättning med högst sjuttio procent av de
kostnader och förluster som avses i 5 §.

8 § Till den veterinär som förordnats enligt 7 eller 8 § andra
stycket zoonoslagen (1999:658) liksom för de
laboratoriekostnader som föranleds av bekämpningen lämnas
ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av
Jordbruksverket.

9 § Jordbruksverket får besluta om ersättning med högre belopp
än som anges i 6 eller 7 §, om det finns särskilda skäl.

10 § Ersättning enligt denna förordning kan jämkas, om den
ersättningsberättigade uppsåtligen eller genom vårdslöshet
själv har medverkat till kostnaden eller förlusten. Detsamma
gäller om den ersättningsberättigade vägrar att rätta sig efter
en föreskrift eller ett beslut som har meddelats med stöd av
zoonoslagen (1999:658).

11 § Jordbruksverket får föreskriva att

1. till grund för ersättning för sådan förlust eller kostnad
som anges i 5 § första stycket 1 eller 2 skall läggas ett visst
högsta värde på djur eller annan egendom som skall ersättas,

2. ersättning för kostnad eller förlust med anledning av
smittrening eller produktionsbortfall får lämnas enligt viss
angiven schablon.

12 § Till ansökan om ersättning för djur som avlivats skall det
fogas ett intyg om djurens värde.

13 § Finner Jordbruksverket att det behövs särskild värdering
för beräkning av ersättning för djur som avlivats skall verket
utse en värderingsman efter förslag av länsstyrelsen.

Värderingsmannen har rätt till ersättning av staten enligt
bestämmelser som meddelas av Jordbruksverket.

14 § Vid värderingen skall hänsyn tas till djurets slaktvärde
och till det livvärde djuret kan anses ha utöver slaktvärdet.
Vid uppskattning av livvärdet skall särskilt avseende fästas
vid djurets produktionsförmåga, ålder och avelsvärde.

15 § Jordbruksverket meddelar ytterligare föreskrifter om

1. vilka uppgifter som skall fogas till ansökan om ersättning,

2. hur värderingsmän skall utses,

3. hur uppkomna förluster skall värderas.

16 § Ansökan om ersättning skall göras hos Jordbruksverket inom
sex månader från den dag ett beslut enligt 5 § zoonoslagen
(1999:658) har upphävts. Görs inte ansökan inom den angivna
tiden är rätten till ersättning förlorad, om det inte finns
särskilda skäl.

Behöriga myndigheter

17 § Jordbruksverket skall utföra de uppgifter som ankommer på
en behörig myndighet enligt de EG-bestämmelser som kompletteras
av zoonoslagen (1999:658), om inte annat framgår av 18 § eller
regeringen beslutar något annat. Förordning (2006:820).

Kontrollmyndigheter

18 § Länsstyrelserna utövar offentlig kontroll om inte annat
följer av andra stycket. Länsstyrelserna är därvid i
tillämpliga fall behöriga myndigheter att utöva offentlig
kontroll i enlighet med de EG-bestämmelser som kompletteras av
zoonoslagen (1999:658).

Jordbruksverket utövar offentlig kontroll av efterlevnaden av
beslut som meddelas av Jordbruksverket med stöd av

1. zoonoslagen,

2. föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller

3. EG-bestämmelser som kompletteras av lagen.

Jordbruksverket är därvid i tillämpliga fall behörig myndighet
att utöva offentlig kontroll i enlighet med de EG-bestämmelser
som kompletteras av zoonoslagen. Jordbruksverket samordnar
länsstyrelsernas kontrollverksamhet och lämnar stöd, råd och
vägledning i denna verksamhet. Förordning (2006:820).

Föreskrifter om kontroll

19 § Jordbruksverket får meddela föreskrifter om

1. hur offentlig kontroll skall bedrivas, och

2. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan
som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information
till Jordbruksverket. Förordning (2006:820).

Övriga föreskrifter

20 § Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter för
verkställigheten av zoonoslagen (1999:658) och denna
förordning. Förordning (2006:820).

Överklagande

21 § Bestämmelser om överklagande finns i 13 § zoonoslagen
(1999:658) och i 22 a § förvaltningslagen (1986:223).
Förordning (2006:820).

Övergångsbestämmelser

1999:660

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1999, då
förordningen (1984:306) om bekämpande av salmonella hos djur
skall upphöra att gälla.

2. Den äldre förordningen gäller dock fortfarande i de fall där
sådant beslut om bekämpning som avses i 1 § i lagen (1983:738)
om bekämpande av salmonella hos djur har fattats före den 1
oktober 1999.